» När måste läraren söka stöd från andra verksamheter? » Vilket stöd har ett barn rätt till? » Vilka ”verktyg” kan läraren använda för att underlätta samverkan? » Vad kan läraren göra om samverkan inte fungerar? Boken vänder sig till studenter på lärarprogrammen och påbyggnadsutbildningar, yrkesverksamma lärare, socionomer, personal inom hälso- och sjukvård och andra som arbetar med barn och unga – samt till föräldrar som vill ta del av den kunskap som finns kring samverkan.
Samverkan kring barn och unga
marianne lundgren är universitetslektor och undervisar inom bl.a. lärarutbildningen och specialpedagog- och speciallärarprogrammen; och hon har mångårig yrkeserfarenhet inom socialt arbete som socionom och som gymnasielärare. Såväl inom forskning som i yrkeslivet har hennes fokus legat på vilka maktfaktorer och villkor som styr individer, grupper och olika verksamheter som ska samverka.
Barn behöver vuxna som bemöter deras livs- eller skolproblem utifrån ett helhetsperspektiv. Det går att uppnå genom att olika professioner samverkar för att med gemensam kraft ge barn och unga det stöd och den hjälp de är i behov av. Skolan har en central roll i detta samverkansarbete. Det är ofta läraren som i samråd med föräldrarna tar initiativ till kontakter med andra verksamheter och organisationer, som socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, polis och habilitering. Samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd ger en överblick över verksamheternas ansvarsområden och framställningen tydliggörs med fallbeskrivningar av barn som är i behov av stöd från samverkande vuxna under sin skoltid. Några viktiga frågor är:
Jakobsson | Lundgren
inga-lill jakobsson är universitetslektor och undervisar inom bl.a. lärarutbildningen och specialpedagog- och speciallärarprogrammen; och hon har mångårig yrkeserfarenhet som klasslärare och specialpedagog i grundskolan. Hennes forskning riktar sig mot medicinska diagnosers relevans i skolan samt betydelsen av samverkan kring elever i behov av särskilt stöd.
Inga-Lill Jakobsson Marianne Lundgren
Samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd
När vet man som lärare om ens oro för ett barn är berättigad? Vart vänder man sig då? Vad har man rätt till för stöd? För den som arbetar med barn och unga är den här boken ovärderlig. Den går igenom vad som står i styrdokumenten, tydliggör det nätverk som finns tillgängligt för varje barn och visar på framgångsfaktorerna för en god samverkan: sådana är bland annat tidiga insatser, tydligt ledarskap, nätverksmöten och god kontakt med barnets föräldrar, men inte minst att vara medveten om att man ska ta sin oro på allvar.
viktigare än diagnos ISBN 978-91-27-13233-7
9 789127 132337
Samvekan, slutversion.indd 1-5
2012-12-21 09:54
Samverkan.indd 2
2012-12-21 09.54
INNEHÅLL
Förord
7
Inledning
9
Komplexiteten i samverkansarbetet Vilka aktörer ska samverka? 13 Centrala begrepp 15 Innehåll och upplägg 18
1. Den teoretiska grunden
11
21
Den intersubjektiva vändningen 22 Ett utvecklingsekologiskt perspektiv 23 Risk- och skyddsfaktorer – resiliens 26 KASAM – ett salutogent synsätt 30 Samverkan som idé och problem 32
2. Samverkan mellan skolan och andra aktörer i samhället
39
Samhällets ideologi och styrning i internationella dokument FN:s barnkonvention 42 Salamancadeklarationen 43 ICF 45 En nationell strategi för samverkan 48 Skolan är central i samverkansarbetet 49 Det är oro man rapporterar om 50 En likvärdig utbildning 51 Samverkan inom skolan 52 Några konkreta exempel på samverkan inom skolan 54 Samverkan mellan skolan och hemmet 58 »Spindeln i mitten av nätet« 60
Samverkan.indd 5
41
2012-12-21 09.54
Samverkan mellan skolan och socialtjänsten 64 När samverkan inte fungerar 65 Att hantera skolans oro 66 Erfarenheter från ett samverkansprojekt mellan skola och socialtjänst 68 Samverkan mellan skolan och hälso- och sjukvården 70 Skolans samverkan med habiliteringen 73 Skolans samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin 76 Samverkan mellan skolan och polisen 78 En sammanfattande beskrivningsmodell 79
3. Villkor och förutsättningar för samverkan
81
Framgångsfaktorer 82 Hinder 85 Ledarskapets betydelse för samverkan 86 Sekretess – skydd eller begränsning 87 Diagnos – förutsättning eller hinder 88 Relationer, respekt och tillit 91 Slutsatser kring villkor och förutsättningar för samverkan 92
4. Olika verksamhetskulturer
95
Proaktiva och reaktiva verksamhetskulturer 97
5. Kommunikationens gestaltning
101
Kommunikationens form 106 Kommunikationens karaktär 107 Kommunikationens innehåll 110 Maktrelationer och ansvarsfördelning 113 Vikten av en väl fungerande kommunikation
115
117 Hur gick det för Martina? 119
Avslutande reflektioner Referenser Register
Samverkan.indd 6
125 131
2012-12-21 09.54
FÖRORD
SAMVERK AN ÄR EN företeelse som i stort sett alla har erfarenhet av. Vi samverkar på många arenor, till exempel inom familjen eller tillsammans med kamrater och kollegor. Samverkan väcker olika känslor hos oss, ofta baserade på tidigare upplevelser som har varit positiva eller mindre positiva. Samverkan får oss att reflektera över begrepp som tid, meningsfullhet, delaktighet och resultat av möten och kontakter. Men vad innebär det egentligen att samverka? Som yrkesverksamma lärarutbildare och forskare inom det specialpedagogiska fältet har vi länge saknat litteratur som ger en samlad översikt över samverkansarbetet kring barn och unga, med fokus på olika verksamheters betydelse och funktion. Syftet med den här boken är just att förena kunskap om samverkan från flera verksamheters perspektiv. Samverkan kring barn och unga beskriver och problematiserar såväl pedagogiska som sociala villkor och utmaningar i arbetet kring barn och unga i utsatta situationer. Vi tar vår utgångspunkt i skolan med anledning av att det är den arena där i stort sett alla barn och unga vistas. Nästan 95 procent av alla barn i åldersgruppen 3–5 år är inskrivna i förskolan och 99 procent av ungdomskullarna som slutar grundskolan påbörjar gymnasieskolan (www.skolverket.se). Förskolan och grundskolan är därmed arenor där man når nästan alla barn och unga. Intentionen med denna bok är att skapa intresse och beredskap – hos blivande och verksamma lärare, socionomer samt
Samverkan.indd 7
2012-12-21 09.54
8 | Förord
personal inom hälso- och sjukvård – för att kunna möta alla barn och unga. Det gäller särskilt barn och unga i komplicerade situationer där flera parter är i behov av att samverka. I Se, tolka och agera – allas rätt till en likvärdig utbildning (SOU 2010:95) poängteras att samordnade insatser behöver utvecklas på flera nivåer inom samhällets verksamhetsområden. Samverkan kring barn och unga tar upp både det specifika och det generella: från individperspektiv till samhällsperspektiv. Den förståelse kring samverkan som därigenom utvecklas ger värdefulla insikter inför skolans samverkansarbete med företrädare för andra yrkesgrupper och verksamheter, som socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), eller med föräldrar samt barn och unga. Göteborg januari 2013 Inga-Lill Jakobsson Marianne Lundgren
Samverkan.indd 8
2012-12-21 09.54
INLEDNING
Då och då tänker jag på hur Emelie har det hemma i sin familj. Hon kommer ofta för sent, har smutsiga kläder och tycks skygga då jag kommer för nära. Föräldrarna kom inte på det senaste utvecklingssamtalet. Jag har ringt och pratat med mamman och hon gav ett undvikande svar om varför de inte dök upp. Nu har vi bestämt en ny tid så jag hoppas verkligen att de kommer. Emelie har svårt för matematik. Jag försöker uppmuntra henne men hon kan inte koncentrera sig. Hon går mest omkring i klassrummet eller sitter vid sin bänk och tittar ut genom fönstret. Specialpedagogen är inkopplad men henne träffar Emelie endast två gånger i veckan. När det blir rast drar hon sig för att gå ut. Jag tror inte hon har några kamrater i skolan. Jag har lyft upp min oro i arbetslaget och vi har olika förslag på hur vi ska arbeta, men vi behöver också stöd från föräldrar, fritids och troligtvis socialtjänsten¹. Frågan är bara hur vi på bästa sätt kan samverka med Emelie och hennes familj. MARTINA ÄR L ÄRARE i årskurs fyra. Hon försöker förstå vad som händer kring Emelie. Hur ser Emelie själv på sin situation? Är Martinas oro relevant? Martina söker svar på det som bekymrar henne, för att på så sätt kunna bidra till att det ska bli bättre för
1
Samverkan.indd 9
Socialnämnden är den politiska nämnd som beslutar i de sociala frågorna. Socialsekreteraren handlägger ärenden, utreder och följer upp bistånd.
2012-12-21 09.54
10 | Inledning
Emelie. En tanke som finns hos henne handlar om samverkan med Elevhälsan, föräldrar² och socialtjänst. Men när ska man som lärare ta sina farhågor på allvar och lyfta upp dem för diskussion och involvera andra? Och vad innebär det att ta kontakt med socialtjänsten, eller andra myndigheter, verksamheter eller organisationer? Vad kan ett sådant samverkansarbete generera? Är det möjligt att få stöd och i så fall hur ska en sådan samverkan gestaltas?³ Detta är några av de områden som vi kommer att beröra i den här boken. Samverkan kring barn och unga tar sin utgångspunkt hos barn och unga⁴ i lärandemiljöer, det vill säga i förskola och skola, som på olika sätt är i behov av särskilt stöd från samhällets sida. Definitionen av barn och unga i behov av särskilt stöd är mångfacetterad och inbegriper barn i komplexa situationer där en eller flera delar kan sammanlänkas. Fokus är riktat mot samverkan kring de som på olika sätt far illa, eller riskerar att fara illa, och som inte får sina behov tillgodosedda inom familjen eller i skolan. I bedömningen av vilka barn som uppfattas fara illa är det av stor vikt att beakta risk- och skyddsfaktorer och hur dessa samspelar. Riskfaktorer är faktorer som ökar risken för framtida negativt utfall, medan skyddsfaktorer är faktorer som utgör ett skydd för individen i relation till ett specifikt riskförhållande. Skyddsfaktorer finns inom flera områden: hos barnet eller den unge själv, inom familjen, på lokal nivå, inom förskola/skola/fritidshem och på samhällsnivå (se vidare kap. 1). Barnets bästa ska vara i fokus. Det är något som ställer tydliga krav på att olika professioner ska samverka när barn behöver 2 3 4
Samverkan.indd 10
Begreppen föräldrar och vårdnadshavare används i texten delvis synonymt men i juridiska sammanhang används vårdnadshavare. Begreppen myndighet, verksamhet och organisation används omväxlande i texten beroende på sammanhanget. Ett barn är enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453, 1 kap., 2 §) och Barnkonventionen (Utrikesdepartementet, 2006, art. 1) en människa under 18 år. Vi använder oss ibland av uttrycket »barn och unga« för att tydligare visa på att vi avser även äldre barn, det vill säga tonåringar. Barn och unga i skolan benämns elever i texten.
2012-12-21 09.54
Inledning | 11
stöd och det handlar om komplexa situationer. Inom flera myndigheter, vars verksamhet berör barn och unga, har behovet av samverkan också varit i fokus under många decennier för att säkerställa barns och ungas välfärd. Samverkan sker såväl inom som mellan verksamheter. Syftet med samverkan är att försäkra människor stöd ur ett helhetsperspektiv, det innebär att man lägger vikt vid och upprätthåller samhällelig säkerhet och försäkrar människor social rättvisa. Samverkan har i sig blivit en lösning i en mångfald av olika sammanhang under de senaste trettio åren (Armstrong, 1995; Sundell & Flodin, 1997; Roaf, 2002; Lundgren & Persson, 2003).
Komplexiteten i samverkansarbetet Det här är en kunskapsöversikt över den forskning som finns inom samverkansområdet, och kring det professionella samverkansarbetets villkor och förutsättningar. För att åskådliggöra arbetet anknyter vi till praktiska exempel och konkreta fall, som visar hur professioner kan samverka för att skapa en bra skol- och livssituation för barn och unga i olika typer av komplicerade situationer. Samverkansarbetet är ofta påverkat av olika uppfattningar och perspektiv; samtidigt som det existerar en samstämmig forskningsbild kring vilka faktorer som genererar framgång i samverkansarbetet. Dessa framgångsfaktorer kan inte appliceras i alla kontexter, vilket innebär att de villkor och förutsättningar som finns alltid måste utmanas. Det är med den utgångspunkten vi skriver den här boken. För att se de villkor och förutsättningar som är aktuella för att ett gott samverkansarbete ska komma till stånd måste såväl en samhällelig och en organisatorisk som en individuell nivå inkluderas i arbetet – och ingen av nivåerna kan uteslutas. Den generella uppfattningen är att det finns en tydlig bild av komplexiteten i samverkansprocessen, och att behovet av samverkan ökar när stödet fragmentiseras och problembilden är komplex. I flera forskningsrapporter framträder ett mönster av
Samverkan.indd 11
2012-12-21 09.54
12 | Inledning
möjligheter och hinder vad det gäller att få till stånd en långsiktig struktur för samverkan (Danemark, Englund & Germundsson, 2010). Det är tydligt att strukturella hinder kan behöva undanröjas eftersom den enskilda individen har begränsade möjligheter att påverka. Men även om problembilden och komplexiteten visar på svårigheter i samverkansarbetet, finns goda exempel på hur samverkan utvecklats inom en rad områden (SOU 2010:95). Gränsöverskridande team som familjecentraler och ungdomsmottagningar är några exempel. I många kommuner görs försök att utveckla andra modeller för samverkan. Oftast är sådana samverkansmodeller tillfälliga projektformer och de har svårt att påverka den ordinarie verksamheten långsiktigt (SOU 2010:95). En relevant fråga som bör ställas i sammanhanget är: Hur skapar man stabila strukturer för samverkan? Charlotte Lundgren (2009) konstaterar att kunskapsutvecklingen i samhället har lett till en situation, där det är omöjligt för en enstaka person att ha överblick över den existerande kunskapen inom fältet. När det gäller exempelvis teamarbete inom det rehabiliteringsmedicinska området är det svårt att ange någon egentlig tidpunkt för när denna organisationsform fick riktigt fäste. Det är intressant eftersom olika verksamheter, som rör skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt polisen, visar på att framväxten av samverkansteam ökat på liknande grunder. Komplexiteten som det moderna samhället medfört innebär också ökade beroendeförhållanden mellan verksamheternas aktörer. I dag ställs krav på att olika yrkesprofessioner träffas för att diskutera aktualiteten i de svårigheter som en enskild verksamhet inte kan lösa: De nya organisationsformerna leder till nya kommunikationssituationer och nya kommunikativa uppgifter, vilka i sin tur ställer krav på nya kommunikationsmönster (Lundgren, 2009, s. 13).
Samverkan.indd 12
2012-12-21 09.54
Inledning | 13
Vilka aktörer ska samverka? Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen har arbetat fram ett nationellt strategidokument (2007). Målet i den nationella strategin för samverkan är att barn ska få hjälp och stöd utifrån en helhetssyn »i ett tidigt skede av en ogynnsam utveckling på individ- eller gruppnivå« (s. 16). Samverkan måste ske såväl kring enskilda barn och unga som på en övergripande nivå. Strategin är att verksamheterna ska ha samhällsuppdraget i fokus och att var och ens ansvar är en del av helheten. Samverkan ska präglas av ett barnperspektiv med barnets bästa i centrum och inte av ett verksamhetsperspektiv. Barnets behov ska synliggöras och barnets rättigheter ska hävdas och försvaras. I samtliga lagar som styr samverkansarbetet inom och mellan socialtjänsten, hälso- och sjukvården, polisen och skolan står att alla myndigheter har skyldighet att samverka. Alla berörda myndigheter ska ta ett gemensamt ansvar, för att uppmärksamma att barns och ungas behov tillgodoses. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver (SFS 2001:453, 2 kap. 2 §). Det betyder dock, enligt socialtjänstlagen, ingen begränsning av andra myndigheters ansvar. Skyddsnätet regleras därmed av anmälningsskyldighet, utredningsskyldighet och samverkansskyldighet med andra berörda verksamheter. I skollagen (SFS 2010:800) betonas att alla barn och elever i förskolan, skolan och andra pedagogiska verksamheter har rätt att utvecklas så långt som det är möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Trygghet och studiero ska prägla arbetet. Skolan ska erbjuda en för eleverna bra utbildningssituation och eleverna ska få det stöd de är i behov av. Skolans huvuduppdrag är kunskapsoch värdegrundsuppdraget, vilket innebär alla elevers rätt till utbildning. För att elevernas rätt ska tryggas, krävs att personal inom skollagens områden kan uppfatta och tolka deras stödbehov och utsatthet. Det inbegriper också en aktiv handlingsförmåga. Elevhälsans ansvar regleras också i skollagen och omfattas av medicinska, specialpedagogiska, psykologiska och psykosociala
Samverkan.indd 13
2012-12-21 09.54
» När måste läraren söka stöd från andra verksamheter? » Vilket stöd har ett barn rätt till? » Vilka ”verktyg” kan läraren använda för att underlätta samverkan? » Vad kan läraren göra om samverkan inte fungerar? Boken vänder sig till studenter på lärarprogrammen och påbyggnadsutbildningar, yrkesverksamma lärare, socionomer, personal inom hälso- och sjukvård och andra som arbetar med barn och unga – samt till föräldrar som vill ta del av den kunskap som finns kring samverkan.
Samverkan kring barn och unga
marianne lundgren är universitetslektor och undervisar inom bl.a. lärarutbildningen och specialpedagog- och speciallärarprogrammen; och hon har mångårig yrkeserfarenhet inom socialt arbete som socionom och som gymnasielärare. Såväl inom forskning som i yrkeslivet har hennes fokus legat på vilka maktfaktorer och villkor som styr individer, grupper och olika verksamheter som ska samverka.
Barn behöver vuxna som bemöter deras livs- eller skolproblem utifrån ett helhetsperspektiv. Det går att uppnå genom att olika professioner samverkar för att med gemensam kraft ge barn och unga det stöd och den hjälp de är i behov av. Skolan har en central roll i detta samverkansarbete. Det är ofta läraren som i samråd med föräldrarna tar initiativ till kontakter med andra verksamheter och organisationer, som socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, polis och habilitering. Samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd ger en överblick över verksamheternas ansvarsområden och framställningen tydliggörs med fallbeskrivningar av barn som är i behov av stöd från samverkande vuxna under sin skoltid. Några viktiga frågor är:
Jakobsson | Lundgren
inga-lill jakobsson är universitetslektor och undervisar inom bl.a. lärarutbildningen och specialpedagog- och speciallärarprogrammen; och hon har mångårig yrkeserfarenhet som klasslärare och specialpedagog i grundskolan. Hennes forskning riktar sig mot medicinska diagnosers relevans i skolan samt betydelsen av samverkan kring elever i behov av särskilt stöd.
Inga-Lill Jakobsson Marianne Lundgren
Samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd
När vet man som lärare om ens oro för ett barn är berättigad? Vart vänder man sig då? Vad har man rätt till för stöd? För den som arbetar med barn och unga är den här boken ovärderlig. Den går igenom vad som står i styrdokumenten, tydliggör det nätverk som finns tillgängligt för varje barn och visar på framgångsfaktorerna för en god samverkan: sådana är bland annat tidiga insatser, tydligt ledarskap, nätverksmöten och god kontakt med barnets föräldrar, men inte minst att vara medveten om att man ska ta sin oro på allvar.
viktigare än diagnos ISBN 978-91-27-13233-7
9 789127 132337
Samvekan, slutversion.indd 1-5
2012-12-21 09:54