9789144092485

Arbetsterapi fรถr barn och ungdom

Ann-Christin Eliasson Helene Lidstrรถm Marie Peny-Dahlstrand (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37371 ISBN 978-91-44-09248-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: OEM Images/Matton Printed by GraphyCems, Spain 2016

INNEHÅLL

Författarnas förord 11 Förord 13 Författarpresentationer 17 Del I Barn, aktivitet och miljö 1 Aktivitetens betydelse för barn och ungdom 23 Marie Peny-Dahlstrand

Aktivitet möjliggör utveckling 23 Aktivitetsbegreppet inom arbetsterapi 23 Vad får barnet att delta i en aktivitet? 26 Aktivitetsutveckling 28 Aktivitetscentrerad arbetsterapi för barn och ungdomar i olika åldrar 30 Arbetsterapeutens kunskapsbas 31 Referenser 32 2 Familjens aktivitetsmönster 35 Kristina Orban

Barns rätt till aktivitet 35 Familjens vardag 37 Att synliggöra aktivitetsmönster 39 Referenser 41

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

3

Innehåll

3 Aktivitet och hälsa 43 Michaela Munkholm

Hälsobegreppet 43 Skolan ur ett hälsoperspektiv 47 Selektiv prevention via kvalitetsregister inom hälso- och sjukvård 50 Referenser 51 4 Barns utveckling 53 Ann-Christin Eliasson

Utveckling under första året 53 Utveckling under förskoleåren 57 Utveckling under skolåren 62 Referenser 64 5 Barns funktionsnedsättningar och diagnoser 65 Ann-Christin Eliasson

Vanligt förekommande diagnoser 65 Hjärnans utveckling 66 Cerebral pares 66 Neuromuskulära sjukdomar 69 Ryggmärgsbråck 72 Förvärvade hjärnskador 74 Intellektuell funktionsnedsättning 77 Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD 78 Autism 80 Referenser 82 6 Att växa upp i en digital miljö 85 Helene Lidström

Den digitala generationen 85 Digital kompetens en förutsättning för delaktighet 86 Tillgång till IKT förändrar barns aktivitetsmönster 88 Arbetsterapi och IKT 89 Referenser 92 4

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

Innehåll

7 Transition till vuxenlivet 93 Anette Kjellberg & Kristina Hellberg

Delaktighet i beslut och vuxenblivande 93 Transitionsprocessen 94 Transitionsprocessen och arbetsterapi 98 Samspelet med det omgivande samhället 101 Referenser 103 Del II Arbetsterapeutens roller och metoder 8 Arbetsterapeutens roller och verksamhetsområden 107 Helén Jacobsson

Familjecentrerat eller klientcentrerat arbete 107 Nätverksbaserat arbete 108 Arbetsterapeutens olika roller 108 Verksamhetsområden 110 Referenser 118 9 Processen i arbetsterapi för barn och ungdom 119 Marie Peny-Dahlstrand & Lena Krumlinde-Sundholm

Arbetsterapeutiska processmodeller 119 Referenser 126 10 Bedömningsinstrument för kartläggning och utvärdering 129 Lena Krumlinde-Sundholm

Att välja bedömningsinstrument 129 Test och klassifikationer 131 Att bli bedömd 140 Referenser 141

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

5

Innehåll

Del III Aktiviteter i vardagen 11 Barns aktiviteter i dagligt liv 145 Ann-Marie Öhrvall, Kristina Vroland Nordstrand & Marie Peny-Dahlstrand

Vardagsaktiviteters betydelse 145 Vad påverkar utvecklingen av vardagsaktiviteter? 147 Att öka färdighet i vardagsaktiviteter 152 Självständighetsutveckling vid olika diagnoser 156 Referenser 162 12 Lek för barn med flerfunktionsnedsättning 165 Pia Winnberg Lindqvist, Ulla Kroksmark, Britt-Mari Andersson & Ulla Wallerius

Att leka 165 Lekens olika delar 166 Faktorer som stödjer barnets lek 170 Hur tränar man barnet att leka? 173 Lärande som lek 174 Att leka med funktionsnedsättning 175 Referenser 178 13 Delaktighet i skolmiljön 179 Helena Hemmingsson

En skola för alla? 179 Delaktighet i skolans vardag 181 Delaktighetsbegreppet 182 Stöd i skolan 183 Samarbete skola – habilitering 184 Bedömning i en föränderlig värld 185 Delaktighetsarrangemang i skolan 186 Dilemman – när delaktighetsintressen krockar 189 Referenser 190

6

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

Innehåll

14 Fritiden 193 Anna Ullenhag

Vad är fritid? 193 Värdet med att delta i fritidsaktiviteter 194 Teoretiska perspektiv på omgivningens betydelse 194 Barns fritidsmönster förändras över tid 196 Fritid för barn med funktionsnedsättning 197 Faktorer som påverkar val av fritidsaktiviteter för barn och ungdomar med funktionsnedsättning 198 Metoder för att möjliggöra fritidsaktiviteter 199 Referenser 201 15 Anpassning och hjälpmedel för delaktighet 203 Anette Winberg & Helene Lidström

Omgivningens betydelse för barns delaktighet 203 Syften med hjälpmedel 205 Vad är ett hjälpmedel? 205 Konsekvensen av olika regelverk 206 Förskrivningsprocessen 209 Referenser 211 Del IV Lärandeprocesser 16 Principer för lärande av motorik 215 Ann-Christin Eliasson

Motoriskt lärande sätter aktiviteten i fokus 215 Motivationens betydelse 220 Referenser 223 17 Målinriktad träning – en metod för lärande 225 Kristina Vroland Nordstrand

Vad är målinriktad träning? 225 Evidens för målinriktad träning 225 Arbetsprocessen 226 © F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

7

Innehåll

Kartläggning 226 Insatser/träning 229 Uppföljning 231 Referenser 231 18 Övning i elrullstol – en metod för lärande 233 Lisbeth Nilsson

En elrullstol kan användas på olika sätt 233 Verktygsanvändning i rörelse utvecklar aktivitetsförmågan 234 Hur tidigt kan man börja öva i elrullstol? 235 Vad främjar lärandeprocessen? 235 Vad krävs av en elrullstol för att stimulera lärande? 236 Bedömning av aktivitetsutförande och främjande av lärande 238 Vad barnet lär sig genom att öva i elrullstol med styrspak 238 Referenser 240 19 Att kommunicera 241 Margret Buchholz & Eva Holmqvist

Kommunikation som mål och medel 241 Att kommunicera 242 Vad är kommunikation? 242 Barns kommunikativa utveckling 244 Alternativ och kompletterande kommunikation – AKK 246 Att utveckla interaktion 251 Samtalsmatta 251 Referenser 253 20 Tidsuppfattning och tidshantering i vardagen 255 Gunnel Janeslätt, Linda Sjödin & Birgitta Wennberg

Att hantera tid 255 Vad är tidsuppfattning? 256 Hur utvecklas tidsuppfattning? 256 När tidshanteringen brister 260 Vad kan en arbetsterapeut göra? 261 Referenser 266 8

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

Innehåll

21 Kognitivt stöd i vardagen 267 Birgitta Wennberg, Linda Sjödin, Margret Buchholz & Gunnel Janeslätt

Många barn behöver kognitivt stöd 267 Kognitivt stöd, vad är det? 268 Behov avgör utformning av kognitivt stöd 270 Områden där kognitivt stöd kan underlätta 271 Referenser 279 Del V Att använda sina händer i vardagen 22 Att använda sina händer vid cerebral pares 283 Ann-Christin Eliasson

Olika förmåga att använda sina händer 283 Utveckling av handfunktion hos barn med unilateral CP 284 Grundläggande mekanismer för att gripa 285 Sensorikens betydelse för greppet 286 Att differentiera och samordna händernas rörelser 287 Kompensation för nedsatt motorisk skicklighet 288 Träning för ökad handfunktion 288 Referenser 294 23 Handträning i samband med medicinska åtgärder för barn med cerebral pares 297 Git Lidman

När behövs injektioner med botulinumtoxin och handkirurgi? 297 Vad är botulinumtoxin A? 298 Handkirurgi 298 Mål och planering inför medicinska åtgärder 299 Behandling efter botulinumtoxininjektioner 300 Behandling efter handkirurgi 302 Referenser 304

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

9

Innehåll

24 Handfunktion vid neuromuskulära sjukdomar 305 Britt-Marie Eriksson & Johanna Weichbrodt

Aktivitetsförmågan påverkas av svaga muskler 305 Intervention för bibehållen aktivitet och förebyggande åtgärder 308 Referenser 311 25 Träning med myoelektrisk handprotes för barn med dysmeli 313 Liselotte N. Hermansson

Konsekvenser av dysmeli för barnens vardag 313 Utredning och behandling för protesanvändning 314 Referenser 321 26 Konsekvenser i vardagen för barn med Plexusskador 323 Lena Krumlinde-Sundholm

Etiologi, incidens och förlopp 323 Konsekvenser av plexusskada 325 Kartläggning/bedömning 327 Intervention 328 Referenser 330 Del VI Framtid 27 Framtidens arbetsterapi 333 Marie Peny-Dahlstrand, Helene Lidström & Ann-Christin Eliasson

Arbetsterapi i en föränderlig värld 333 Arbetsterapiforskning och dess effektivitet 334 Arbetsterapi på samhällsnivå för barn och ungdomar 335 Arbetsterapi på en politisk arena 335 Referenser 336 Sakregister 337

10

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

FÖRFAT TARNAS FÖRORD

Svensk arbetsterapi håller en mycket god kvalité, det finns en stor bredd men också ett fantastiskt djup. Det kan vi som redaktörer konstatera efter att ha fått förmånen att arbeta med denna bok. Vi vill tacka våra författare för det mycket fina arbete ni gjort.

Denna bok har tillkommit utifrån en stark önskan att på svenska få beskriva det viktiga arbete som arbetsterapeuter gör för barn och ung­domar i Sverige. En bok som kan användas i utbildning, för yrkesverksamma arbetsterapeuter och andra som är intresserade av barns möjlighet till att delta i meningsfulla aktiviteter i vardagen. Personer som arbetar med barn som har funktionsnedsättningar av olika slag eller av andra orsaker har svårighet att delta i samhällslivet på ett tillfredsställande sätt.

Ganska snart var det uppenbart för oss att vi inte kommer kunna täcka alla olika kunskapsfält som finns inom området arbetsterapi för barn och ungdomar. Vi har därför valt att fokusera på de områden där vi som yrkeskår är starka, bedriver forskning eller tydligt kan beskriva vårt arbete som arbetsterapeuter.

2015-12-01 Ann-Christin Eliasson Helene Lidström Marie Peny-Dahlstedt

© F ö r fa t t a r na oc h S t uden t li t t e r a t u r

11

KAPITEL 4

Barns utveckling A n n- Ch r ist i n E l i a s s on

Kunskap om vad barn vanligtvis kan i olika åldrar skapar rätt förväntningar i mötet med barnet. Det gör att arbetsterapeutens insatser kan riktas så att de stödjer barnens utveckling. Barns utveckling är ett stort kunskapsfält: motorik, kommunika­tion och kognition samt socialisering är några vanligt förekommande områden som kan betraktas ur ett aktivitetsperspektiv.

Utveckling under första året Barns utveckling styrs av genetiska faktorer men påverkas också av miljön.

Det är viktigt att komma ihåg att vid typisk utveckling lär sig barn olika saker olika fort men en stimulerande miljö är alltid viktig för god utveckling (1, 2).

Det nyfödda barnet är redan en mycket kapabel person. Det har en varierad spontanmotorik och försöker kommunicera med sin omgivning från första levnadsdagen (3–5). Ett nyfött barn är närsynt och ser som bäst på 20–40 cm avstånd. Det kan uppfatta ett ansikte även om det ser det mer som en mun och ett par ögon. Barnet upplever behov och utvecklar tidigt ett varierat skrikmönster som föräldrar lär sig känna igen som uttryck för exempelvis hunger, behov av att sova, byte av blöja eller närhet.

DE FÖRSTA 2–3 LEVNADSMÅNADERNA

Under de första 2–3 månaderna lär sig barnet att i magläge lyfta huvudet och ganska snart balansera det i upprätt ställning. Barnet börjar titta mot mobiler och andra föremål som hålls framför det och försöker räcka ut armarna för att röra vid leksaker som hålls nära det, speciellt om de har starka färger eller

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

53

Del I Barn, aktivitet och miljö

kontraster. Barnet börjar leka och titta på sina händer. Det tittar intresserat på den som pratar med det och leenden uppstår som ett tecken på samspel.

Barnet kommunicerar med ljud och läten som fortsättningsvis blir mer varierade och hörs allt oftare. Det börjar märkas tydligt när barnet är vid gott humör eller när det är ledset eller argt.

VID 4–5 MÅNADER

FOTO: ORGANIC MAT TER /SHUT TERSTOCK .COM

Nu utvecklas motoriken genom att barnet upplevs som stadigare och får ökad koordination i armarna och benen. Det kan ligga på mage och stödja sig på sina armar. Det tycker om att sitta i babysitter eller ligga på golvet och leka kortare stunder. Barnet börjar kunna sitta själv under korta stunder i matstol. Intresset för leksaker ökar; det sträcker sig mer medvetet efter dem och blir duktig på att gripa tag i saker som hålls framför det (figur 4.1). Det är i denna ålder som grepputvecklingen tar fart.

Figur 4.1 En intressant leksak är svår att motstå.

54

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

4 Barns utveckling

Under denna tidsperiod upptäcker barnet sina sinnen: när det hör ett ljud vänder det sig mot ljudkällan. Även smaker är väldigt intressanta och barnet börjar använda munnen för att undersöka saker. Det börjar också känna igen sig i olika situationer och visar tecken på förväntan genom att bli ivrigt eller otåligt när ”maten” närmar sig. Kommunikationen fortsätter att utvecklas och man kan höra barnet skratta högt.

VID 6–7 MÅNADER

Under denna period händer mycket med barnets rörelserepertoar. Många barn börjar lära sig att vända sig från rygg till mage och förflyttar sig. Oftast börjar det med att kasa bakåt. Det lär sig att sitta och utvecklar hand­ motoriken. Det märks genom att barnet till exempel kan hålla nappflaskan helt själv. Den ökade koordinationen i händerna gör att barnet gärna sitter längre stunder och undersöker leksakerna genom att plocka och flytta dem mellan händerna. Barnet använder ett mer varierat gripande och anpassar greppet till föremålen. Det börjar även imitera ljud det just hört. Det kommunicerar gärna och blir tydligare med vad det vill, t.ex. kan barnet visa att det vill bli upplyft genom att sträcka upp händerna. Det börjar också reagera på olika ansiktsuttryck. Barnet börjar också kunna utnyttja sitt minne; det förstår att personer och saker inte är borta även om de inte syns.

VID 8–9 MÅNADER

Motoriken fortsätter att utvecklas samtidigt på flera områden. Barnet lär sig att förflytta sig, det lär sig krypa och det kan sitta stadigt utan stöd. Det börjar kunna ta emot sig om det tappar balansen och klarar lägesförändringar som att vända sig och sätta sig upp. Koordinationen och precisionen i greppet utvecklas: det finner ofta stort nöje att kasta saker i golvet, det stoppar också gärna saker i munnen och det vrider och vänder på föremålen på ett mer undersökande sätt. Barnet börjar äta mer varierad kost och kan äta t.ex. majskrokar själv.

Barnets joller blir mer intensivt och det säger vissa stavelser som: ma, pa, di, da, hi, men även längre versioner som dadada, gagaga. Under den här mer intensiva jollerperioden etableras kontakten mellan vad man kan göra med munnen och hur det låter och hur det känns. Periodvis kan man höra © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

55

Del I Barn, aktivitet och miljö

att barnet intensivt leker med olika typer av ljud. Barnet börjar förstå mer av sin omgivning och börjar samspela, t.ex. genom att ge leksaken till vuxen som sträcker fram handen och ber om den. Med ökat minne kan barnet hålla kvar information i medvetandet. Barnet börjar också förstå vad som menas med ett ”nej” och det börjar skilja på kända och okända personer.

VID 9–10 MÅNADER

FOTO: PAVL A /SHUT TERSTOCK .COM

Barnet börjar ställa sig upp och kan stå mot soffan eller ett lagom högt bord (figur 4.2). Det börjar bli snabbt på att förflytta sig, oftast krypande, och prövar att röra sig över större ytor och mellan olika rum.

Figur 4.2 Barn tycker det är roligt att stå. Innan det har utvecklat god balans använder de gärna bordet som stöd.

56

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

4 Barns utveckling

Jollret börjar variera i melodi och intensitet och det är inte ovanligt att barnet börjar jollra mer intensivt när det vill ha uppmärksamhet. Det börjar kunna peka medvetet på saker i sin omgivning som fångat dess intresse och härma rörelser. Om man vinkar hejdå, leker tittut eller klappar händerna kommer barnet att försöka göra likadant. Imitationen är en viktig process för kanske framför allt det sociala samspelet. Det underlättar barnets språkförståelse och förståelsen för andra människors känslor och tankar.

VID 12 MÅNADER

Nu kan de flesta barn ställa sig upp och ta några steg med stöd mot möbler.

Barnet kan sätta sig ner på huk för att plocka upp en leksak och resa sig igen.

Att gå helt själv är svårare men barnet går gärna om man håller det i handen eller om det har någon lära gå-vagn. Det bör dock tilläggas att gångdebuten skiljer sig mycket åt från barn till barn och det är fullt normalt att barnet tar sina första steg någon gång mellan tio och arton månader.

Barnet har utvecklat pincettgreppet och kan hålla ett föremål mellan tummen och pekfingret. Det kan gripa preciserat och äta själv med händerna.

I den här åldern tycker barnen ofta att det är roligt att plocka i och ur föremål och flytta saker från en plats till en annan.

Barnets jollersekvenser kortas ned till enstaviga eller tvåstaviga uttryck. ”Mama” och ”baba” brukar ofta bli de första orden och tolkas ofta av föräldrar som ”mamma” och ”pappa”. Jollret får en hörbar prägel av de språk som omger barnet och kan därför låta svenskt, franskt, danskt o.s.v. Barnet roas av att leka ”tittut!” och kombinerar både ord och gester för att få det han eller hon vill ha. Barnets förståelse för att alla ord har en speciell betydelse ökar och det uppskattar att man frågar ”var är lampan?”, ”var är katten” och ”vad säger kossan?”. Det kan hjälpa barnet att så småningom kunna prata om sådant som han eller hon inte ser direkt framför sig.

Utveckling under förskoleåren Under förskoleåren fortsätter utveckling på alla olika områden; barnet lär sig hantera sin kropp och det kan sysselsätta sig med olika lekar (6, 7). Samspel med andra barn blir mer och mer viktiga för dem, de är mycket sociala varelser och kan tänka sig in i andras situation. Barnen börjar prata och © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

57

Del I Barn, aktivitet och miljö

förstår sin omgivning. Deras tänkande utvecklas, de förstår symboler och klassificeringar även om de fortfarande är mycket konkreta. Barns utveckling finns beskriven från många olika perspektiv. I detta avsnitt om förskole­ åldern beskrivs barns utveckling utifrån några olika färdigheter i vardagen.

RÖRELSEUT VECKLING

Barn lär sig parera sin kropp i förhållande till olika fysiska situationer och miljöer och de övar mycket (5). Utvecklingen av balanskontroll är fundamental. När de väl lärt sig gå, går de väldigt mycket, så mycket som 14 000 steg om dagen (8). De springer snarare än går och har svårare att stå still än att gå. De ramlar också väldigt många gånger, oftast utan att bli ledsna. Balansen ökar och vid 18 månader kan redan många barn sparka lite mot en boll utan att ramla. De börjar kunna gå på ojämnt underlag och därmed kontrollera var de sätter fötterna för att undvika att ramla. Motorisk planering och strategiskt tänkande utvecklas kontinuerligt; de kommer exempelvis ihåg hur de förra gången fick fart på gungan i lekparken.

I 2–3-årsåldern kan barnen klättra och hoppa. De börjar med att hoppa ned från en liten höjd. Att hoppa upp från marken med bägge fötterna är mer komplicerat och följaktligen något som barnet lär sig senare.

I 4–6-årsåldern börjar barnen springa på ett sätt som börjar likna de vuxnas. Från början springer barnet med armarna högt upp i luften, springsteget är kort och foten sätts i med hela fotsulan mot underlaget. Successivt ökar sedan steglängden. De flesta barn i femårsåldern klarar av att hoppa på ett ben och ”galoppera”. När barnet blir skickligare rör sig armarna i mot­rotation och hålls lägre, foten sätts i marken med typisk häl–tå-kontakt.

Inte förrän vid 8-årsåldern är rörelsemönstren mer vuxenlika. I förskole­ åldern börjar barnen lära sig många fysiska aktiviteter som bollspel och rytmiska övningar som dans.

AT T LÄRA SIG PRATA OCH KOMMUNICERA

Jollret övergår i språk vid ettårsåldern och barnet börjar säga enstaka ord (6). Prata och samspela är kommunikation, även om mottagaren inte alltid förstår vad barnet säger, så förväntar sig barnet respons. Från ett års ålder utvecklas språket dramatiskt och treåringen har ett ordförråd på cirka 500 58

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

4 Barns utveckling

ord. Treåringen förefaller prata konstant och börjar kunna berätta saker och svara på enkla frågor. I 4-årsåldern blir det ofta mer grammatiskt korrekt.

Barn föds med en inbyggd förmåga att ta till sig språk och kommunicera.

Det är viktigt att höra språk för att kunna tala riktigt. Ljud som man inte fått höra i tidig barndom är svåra att uppfatta som vuxen.

AT T LÄRA SIG ÄTA OCH KLÄ SIG

Barn börjar äta med fingrarna före ett års ålder (4). Först äter de kex och sen små bitar av mat. Skeden blir det första verktyget som barn lär sig använda på ett funktionellt sätt. Vanligtvis kan barn äta själva med sked och dricka ur en barnmugg före 18 månader. De kladdar och spiller men de vet hur man gör.

Vid tre års ålder kan de ofta dricka fint ur glas och det blir mindre kladdigt när de äter. Barnen vill gärna skära mat och det går bra med pannkakor och annan lättskuren mat, men det dröjer upp i skolåldern innan de kan dela all slags mat.

Barnen lär sig känna igen sina kläder och före 18 månader vet barn vilka skor som är deras egna och de flesta kan ta av sig både mössa och strumpor.

Barn lär sig genom att observera hur andra gör och imiterar deras beteende.

De har god koll på vilka kläder som ska sitta var och det är inte ovanligt att ett 18 månaders barn försöker ta av och på sig mjuka byxor. En treåring klarar enkla plagg men det är inte självklart självständiga förrän flera år senare. Det tar tid att få upp hastigheten och kunna organisera av- och påklädningen effektivt. Det är svårt för de yngre barnen att klä sig när det finns krav att bli färdig i viss tid. Det tar också tid att lära sig vända kläderna rätt, så att tröjan blir rättvänd och att rätt sko kommer på rätt fot. Dessutom kan knappar och andra fästanordningar vara krångliga. Enligt PEDI, ett bedömnings­ instrument för utveckling av personlig vård, förväntas barn inte klara sin vardagliga klädsel förrän vid 7 ½ års ålder. Att knyta skorna tar oftast ytterligare några år. Barns utveckling när det gäller aktiviteter som exempelvis att äta och klä skiljer sig också i hög grad mellan olika familjer och kulturer.

Erbjuds aldrig det yngre barnet att äta med kniv och gaffel eller alltid har skor med kardborrband så utvecklas inte heller dessa förmågor så snabbt.

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

59

Del I Barn, aktivitet och miljö

UT VECKLING AV FINMOTORISK A AK TIVITETER

Barns motorik och olika kognitiva förmågor utvecklas via leken. Genom att barnet börjar bygga torn och sätta ihop legobitar utvecklas förståelsen för mer komplexa handlingar. Strategier, minne, spatial orientering såväl som precision i handmotoriken krävs för att de ska lyckas utveckla sin lek. Ritandet är en del av barns lekaktiviteter som utvecklas redan i slutet av första levnadsåret och pågår långt upp i skolåldern (9) (se figur 4.4). Ritandet kommer att beskrivas lite närmare eftersom det är ett exempel på en vanlig komplex aktivitet, som kräver en samtidig, god kognitiv och motorisk utveckling. Barns förmåga att rita en människa har också visat sig ge en indikation på deras kognitiva förmåga (10, 11). De allra första teckningarna är streck och små runda cirklar, där pennan hålls i ett helhandsgrepp. Barnen uppvisar ofta stor glädje över sin förmåga att rita även om den ännu inte har någon sociosymbolisk innebörd för dem. Från ungefär två års ålder använder barnet ett mer kontrollerat klottrande. De producerar enkla figurer som cirklar, kryss och stjärnor och börjar vilja gestalta och benämna sina alster; det är en boll oavsett hur den än ser ut. Från tre års ålder börjar barnet att kombinera cirklar och linjer för att göra enkla figurer och gestaltar gärna människor. Först blir det huvudfotingar, människor utan bål, med armar och ben som strålar direkt ut ur huvudet (figur 4.3). Ögonen ritas ofta stort och fyller nästan hela ansiktet, medan händer och fötter utelämnas. Som vuxna börjar vi kunna se att det är en människa utan barnets egna förklaringar. Fin­motoriken fortsätter att utvecklas och barnen får ökad koordination och preci­sion. De håller pennan eller kritan med mer mogna grepp, d.v.s. med olika finger­toppsgrepp. I nästa utvecklingsstadium, vid fem års ålder, börjar barnet rita mer verklighetstrogna bilder av människan, med en väldefinierad bål, huvud och armar som är något sånär proportionerliga. De börjar använda samma grundfigurer, t.ex. en ring när de ritar människor eller katter, men de börjar kunna variera sig så att en del är pojkar, andra är flickor och katter kan vara svarta eller randiga. När barnet är något äldre ritas baslinjer och bakgrundsfigurer som solen och moln. De lär sig också kopiera bokstäver och skriva sitt namn. Penngreppen är nu mer vuxenliknade, de använder en statisk eller dynamisk tripiod, d.v.s. pennan hålls med tumme och två fingrar med ett fingertoppsgrepp eller vilande i tumvecket. Det är dock stora skillnader på hur barn håller pennan, en skillnad som syns även i vuxenlivet.

Ritandet är alltså mycket mer än hur man kan rita en människa och hålla pennan. Det är ett kommunikativt samspel där barnens tänkande utvecklas; 60

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

4 Barns utveckling

Figur 4.3 Yngre barn ritar en människa som en huvudfoting men denna kan se ut på många olika sätt.

vad de ritar berättar något. Det är en kanal som gör det möjligt för barnen att berätta om sig själva eller en speciell händelse som de varit med om. Barn som inte kan läsa och skriva kan uttrycka sig genom att skapa ett ”eget språk” via symboler och former. Ett grundläggande skäl till att barn bör få arbeta med bildskapande är att de får en visuell känslighet, som är förmågan att kunna se detaljer. Barn som tillåts använda färger, arbeta med lera, hitta på, fantisera och så vidare utvecklas kreativt. Om barnen upplever skapande, blir för­loppet det viktigaste och resultaten kommer i andra hand. Barns ritutveckling stimuleras genom att titta på bilder och prata om färger och former. De vill gärna öva genom att använda olika material och tekniker men kan behöva instruktioner och demonstrationer för utveckla sina färdigheter. Stimulans är viktig för att barnen ska utveckla och använda inre bilder och sin fantasi oavsett ålder. © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

61

FOTO: JACOB LUND/SHUT TERSTOCK .COM

Del I Barn, aktivitet och miljö

Figur 4.4 Ritandet är en del av barns lekaktiviteter.

Utveckling under skolåren Grundläggande förmågor vad det gäller motorik och kommunikation är vanligen utvecklade när barnen börjar skolan. De är självständiga i de flesta vanliga vardagsaktiviteter och oftast mycket sociala personer. Den kognitiva utvecklingen fortsätter dock kontinuerligt under hela uppväxten (7). Inte minst utvecklas de exekutiva förmågorna som planering och problemlösning under skoltiden. Barnen behöver också utveckla sitt abstrakta tänkande och andra delar av kognition som har med akademiska färdigheter att göra. Det krävs även att barnen utvecklar interaktiva färdigheter som att förstå sociala sammanhang och ta ökat ansvar för sitt handlande. Kognitiva förmågor anses inte vara färdigutvecklade förrän i 20-årsåldern.

62

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

4 Barns utveckling

Även om grundläggande motorik huvudsakligen utvecklas före skolåldern så fortsätter barnen att lära sig nya motoriska färdigheter, t.ex. att simma, skriva och knyta skorna. Typiskt för skolåldern är att barnen blir snabbare och skickligare i alla motoriska aktiviteter. De lär sig också mer komplexa aktiviteter, som att spela olika musikinstrument, och de blir skickliga i olika sportaktiviteter. Utvecklingstakten för dessa aktiviteter är som högst från skolåldern upp till sena tonår. När man bedömer barns motoriska utveckling med åldersnormerade test såsom Movement ABC kan man kvantifiera hur utveckling sker (12). Ökad skicklighet är ofta relaterad till komponenter som ökad kvalitet, styrka och snabbhet. Under denna tid sker också puberteten som innebär stora förändringar av själva kroppen.

Kroppsmedvetenheten ökar och det är inte alltid som barn och ungdomar upplever sin kroppsutveckling enbart positivt.

Den emotionella och sociala utvecklingen är också drastisk under skol­ tiden. Känslomässig utveckling handlar om förmågan att knyta an och känna närhet till andra samt kunna relatera till sina föräldrar med större oberoende.

Den sociala utvecklingen handlar om att socialiseras in i samhället och lära sig sociala roller och normer. Under skoltiden får barnen ständig nya insikter och nya engagemang i samhället och i andra människor. Genom att barnen får ökad självkännedom kan de också komma andra människor nära och utveckla relationer. Den sociala och emotionella utvecklingen är avgörande för att barnen ska känna sig delaktiga i skolan och skaffa sig nära vänner.

Den kognitiva utvecklingen innefattar intellektuella funktioner som språk, minne, perception, tänkande, inlärning, kreativitet och problemlösning.

Skolbarn börjar kunna använda fler strategier för sitt tänkande: planering, metakognition, minnesknep, strukturering av information och tumregler för problemlösning (7). De kan relatera till tid: dåtid, nutid och framtid. Deras tankar är fortfarande beroende av deras faktiska handlande. De yngre barnen börjar kunna tillämpa vissa logiska tankesätt men de är ofta kopplade till konkreta handlingar. De börjar också kunna tänka sig in i situationer som de inte har direkt erfarenhet av. Tillämpningen av abstrakt tänkande i form av begrepp som frihet, demokrati och kärlek kommer först i tidiga tonår. Då börjar det bli intressant att diskutera och argumentera för olika frågor. Det beror på att ungdomarna nu har förmågan att reflektera över sitt eget tänkande, använda hypotetiska begrepp och arbeta mer systematiskt. Ungdomar kan värdera olika idéer och förstår att det ofta finns mer än ett svar på en fråga. © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

63

Del I Barn, aktivitet och miljö

Barns utveckling är mycket summariskt beskriven i detta kapitel. Det viktiga är dock att belysa att kommunikativ, motorisk, emotionell, social och kognitiv utveckling är beroende av varandra och utvecklas i tät interaktion.

Ibland avstannar ett område medan ett annat intensifieras, t.ex. kan ett barn vara mycket motoriskt aktivt under en period och börjar kanske därmed att lära sig prata senare. Ett annat barn lär sig snabbt att prata men är motoriskt mindre aktivt. Det är därför viktigt att inte jämföra små barn då dessa variationer så småningom jämnar ut sig, men det är också viktigt att notera att ibland jämnar det inte ut sig och då kan barnet behöva olika stödinsatser.

Referenser 1 Lee CD, Smagorinsky P. Vygotskian perspectives on literacy research: Constructing meaning through collaborative inquiry. Cambridge, England: Cambridge University Press 2000.

2 Piaget J. Play, Dreams and Imitation in Childhood. London: William Heinemann, Ltd 1952.

3. Halverson HM. Studies of the grasping responses of early infancy I,II, III. J Genetic Psych. 1937; 51: 371–449.

4. Henderson A, Henderson P. Hand function in the child. Foundations for remediation. St.Louis: Mosby-Year Book, Inc. 1995.

5. Campbell SK. The child’s development of functional movement. In Campbell SK, Vander Linden DW, Palisano RJ ed Physical Therapy for Children. Philadelphia, PA. WB Saunders Co. 3-44, 2000.

6. Hwang P, Lundberg I, Rönnberg J, Smedler A-C. Vår tids psykologi. Stockholm: Natur & Kultur 2012.

7. Klingberg T. Den lärande hjärnan. Stockholm: Natur & Kultur 2011.

8. Adolph KE, Cole WG, Komati M, Garciaguirre, JS, Badaly D, Lingeman JM, Chan G, Sotsky RB. ”How do you learn to walk? Thousands of steps and hundreds of falls per day”. Psychological Science 2012; 23:1387–1394.

9. Frisch Scott N. ”Drawing in Preschools: A Didactic Experience”. International Journal of Art & Design Education 2006; 25:1:74–85.

10. Barnes R. Lära barn skapa. Lund: Studentlitteratur 2006.

11. Löfstedt U. Förskolan som lärandekontext för barns bildskapande. Avhandling.

Göteborg: Göteborgs universitet 2001.

12. Henderson, S.E. and D.A. Sugden, Manual for the Movement assessment battery for children Sidcup. KY. The Psychological Corporation Ltd 1992.

64

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

Bokens redaktörer är alla leg. arbetsterapeuter och arbetar med forskning och utbildning. Ann-Christin Eliasson är professor vid Karolinska Institutet och är kliniskt verksam vid Karolinska sjukhuset samt på FOUU-enheten Habilitering och Hälsa i Stockholm. Helene Lidström är med.dr och leder forskning och utveckling vid Linköpings universitet samt undervisar på Arbetsterapeutprogrammet, Campus Norrköping. Marie Peny-Dahlstrand, är med.dr och forskar och undervisar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och är kliniskt verksam vid Regionhabiliteringen, Drottning Silvias barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg.

Arbetsterapi för barn och ungdom I Arbetsterapi för barn och ungdom har 28 ledande experter inom arbetsterapi bidragit med gedigen kunskap och klinisk erfarenhet av barn och ungdom med funktionsnedsättningar.

I boken finns ett tydligt fokus på aktiviteter i barnens vardag men även i förhållande till hälsa, samhälle och transition från barn till vuxenlivet.

Arbetsterapi för barn och ungdom tar även upp aktiviteter kring lek, skola och fritid samt hur barn lär sig nya aktiviteter, och hur de kan träna och kompensera för nedsatt funktion. Kommunikation, kognitivt stöd och förmågan att använda sina händer behandlas också.

Boken representerar forskningsläget för svensk arbetsterapi inom området barn och ungdom. Den visar att det finns en bredd i den pågående forskningen men också att det behövs mer kunskap.

Arbetsterapi för barn och ungdom riktar sig till arbetsterapeuter inom grundutbildning och fortbildning samt till verksamma arbetsterapeuter och andra yrkesgrupper som möter funktionsnedsatta barn och ungdomar.

Art.nr 37371

www.studentlitteratur.se