9789140678638

Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund (red.)

Sociologins teoretiker

Författarpresentation Per Andersson är professor i pedagogik vid Linköpings universitet. Forsk­ ningen rör validering av vuxnas kunskap och kompetens samt yrkeslärares och folkhögskollärares arbete och kompetensutveckling.

Beata Bergkvist är fil. kand. i sociologi och pol. kand. i statsvetenskap. Hon arbetar med föräldrastöd och familjeutveckling i Motala kommun.

John Boman är lektor i sociologi vid Linköpings universitet och undervisar i allmänsociologi. Hans forskningsintressen rör arbetslöshet och utanförskap.

Margareta Bredmar är lektor i sociologi vid Linköpings universitet och under­ visar i allmänsociologi. Hon disputerade 1999 med avhandlingen Att göra det ovanliga normalt. Kommunikativ varsamhet och medicinska uppgifter i barnmorskors samtal med gravida kvinnor. Hennes pågående forskning rör familjer i social­ tjänsten och deras livsvillkor.

Lucas Gottzén är docent och lektor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Han undervisar i sociologisk teori på socionomprogrammet. Hans forskning – som främst rör maskulinitet, föräldraskap och interpersonellt våld – har pu­ blicerats i tidskrifter som Acta Sociologica, British Journal of Sociology of Education, Gender & Society och Sosiologi idag.

Satu Heikkinen är lektor i sociologi vid Karlstads universitet och forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI). Hon har arbetat med dis­ kursanalytiska ansatser och har bland annat forskat om konstruktioner av ålders­baserade kategorier. Hennes pågående forskning handlar om äldres rörlig­ het samt miljörättvisa.

Ulrik Lögdlund är lektor i pedagogik och studierektor i sociologi vid Linköpings universitet. Han undervisar i allmänsociologi och i sociologi med inriktning mot arbetslivet. Hans forskning fokuserar på utanförskap, integration och social­ avvikelse.

Sofia Nordmark är lektor i sociologi vid Linköpings universitet och forskar om organisering av utvecklingsarbeten, samverkan och kunskapsutveckling inom arbetsmarknad och välfärd.

Daniel Persson Thunqvist är lektor i sociologi vid Linköpings universitet och undervisar i allmänsociologi. Han forskar om ungas samspel och socialisation inom skola och yrkesutbildning, driven av ett intresse för mikrosociologiska och utbildningssociologiska frågor.

Fredrik Sandberg är fil.dr i pedagogik och postdoktor vid Linköpings universi­ tet. Han forskar om medborgarskap och vuxenutbildning.

Werner Schirmer är docent i sociologi vid Uppsala universitet. Hans forskning om respekt, prioriteringar i sjukvården och politisk styrning har publicerats i en rad internationella sociologiska tidskrifter. Hans nuvarande forskning rör utvecklingen av en konstruktivistisk teori om sociala problem och om relationen mellan teori och praktik i socialt arbete.

Tommy Svensson är professor i sociologi vid Linköpings universitet. Han har under många år undervisat i sociologisk teori och metod på grund- och forskar­ utbildningsnivå. Forskningsmässigt har han huvudsakligen arbetat med olika teoretiska, ideologiska och praktiska aspekter av problemområdet psykisk hälsa­ och sjukdom.

Michael Tholander är biträdande professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Hans huvudsakliga forskningsintresse rör språkbruk och samspel i institutionella miljöer, med särskilt intresse för frågor rörande moral, demo­ krati, makt, retorik och bedömning.

Förord Alla böcker tar tid att skriva. Läroböcker där flera författare samverkar hör kanske till de mest tidskrävande. Den här boken är inget undantag. Idén till Sociologins teoretiker uppstod för snart tio år sedan i samband med två forskar­ kurser som gavs vid Linköpings universitet. Ansvariga för kurserna var profes­ sor Tommy Svensson och Margareta Bredmar. Kurserna inspirerade oss till att skriva en introduktion till sociologins teoretiker.

I vår undervisning möter vi studenter som läser sociologi för första gången.

Vissa läser dessutom sin första kurs på högskolenivå. För dem behövs det enkla och introducerande texter som kan förklara sociologiska teorier och be­ grepp. Det är en utmaning att använda ett enkelt språk och skriva på ett lätt­ förståeligt sätt, inte minst när relativt abstrakta teorier ska förklaras. För att lyckas med detta har kapitlen i denna bok granskats och diskuterats på olika seminarier. Några kapitel har dessutom använts i undervisning. Studenter och författare har i efterhand diskuterat hur texterna förklarar centrala begrepp och teorier med belysande exempel. Citaten i boken är antingen hämtade från den svenska upplagan av publikationen eller översatta från originalspråket.

Det är inte möjligt att inom ramen för ett kapitel redogöra för allt som en teoretiker har skrivit, tänkt och sagt. Vi har med nödvändighet tvingats välja ut de mest framträdande teorierna och de mest centrala begreppen. Vår uppfatt­ ning är att varje författare i denna antologi har gjort ett representativt urval och att kapitlen ger en god bild av de olika teoretikerna.

Vi vill först och främst tacka alla medverkande författare. Vi vill också rikta ett särskilt tack till de studenter som medverkat till antologin genom att läsa, kommentera och diskutera texterna med oss författare.

Till minne av Catarina Claesson (1966–2009) Stockholm och Linköping 28 april 2014 Lucas Gottzén och Ulrik Lögdlund

Innehåll 1 Introduktion

13

Tommy Svensson, Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund Uppkomsten av sociologin som vetenskaplig disciplin 13 Sociologin institutionaliseras 15 Den samtida sociologin 17 Frågan om sociologins kanon 18 Varför sociologins teoretiker?

20 Referenser 21

2 Karl Marx

23

Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund Bakgrund 24 Influenser och perioder 25 Varor, värde och kapital 26 Samhällsförändring 30 Klass 32 Alienation och varufetischism 34 Marx i sociologin 37 För vidare läsning 39 Referenser 39

3 Émile Durkheim

41

Daniel Persson Thunqvist Bakgrund 42 De strukturella och funktionalistiska perspektiven 43 Arbetsdelning och individualisering 45 Moralisk individualisering 46

Organisk solidaritet och jämlikhet 47 Mot en ny vetenskap om samhället 48 Självmordsstudien 49 Självmord och bristande social integration 50 Självmord när den sociala integrationen är för stark 50 Anomiska självmord och ”rikedomens kris” 52 Fatalistiska självmord: när kontrollen blir för stark 53 Det heliga och det profana 53 Durkheim i sociologin 56 För vidare läsning 57 Referenser 57

4 Max Weber

59

Lucas Gottzén Bakgrund 59 Webers viktigaste verk 60 Webers tolkande sociologi 61 Vetenskap, värdeomdömen och samhällets komplexitet 64 Klasser och statusgrupper 66 Individen tvingad till rationalisering?

68 Weber i sociologin 70 För vidare läsning 73 Referenser 73

5 Georg Simmel

75

Margareta Bredmar Bakgrund 76 Mångfaldens mästare 76 Interaktion och växelverkan 78 Form och innehåll 78 Främlingen och den fattige 80 Smyckning och det hemliga samhället 82 Den moderna kulturen 84 Simmel i sociologin 86 För vidare läsning 88 Referenser 88

6 George Herbert Mead

91

John Boman Bakgrund 92 Den socialt handlande människan 93 Att interagera med gester och symboler 95 Den andres perspektiv är mitt 96 Jaget och medvetandet 98 Lära för samhället 101 Mead i sociologin 102 För vidare läsning 104 Referenser 104

7 Charles Horton Cooley

105

Ulrik Lögdlund Bakgrund 106 Teori om samhället och individen 107 Individ och individualism 107 Medvetandets olika former 109 Kommunikationens betydelse för medvetande 110 Gruppen som socialiseringsaktör 112 Den organiska relationen mellan individ och samhälle 113 Cooleys kunskapssyn 114 Studieobjektet och metod 115 Cooley i sociologin 116 För vidare läsning 119 Referenser 119

8 Jane Addams

121

Lucas Gottzén Bakgrund 121 Människan som sammanlänkad varelse 123 Sociologisk forskning och social förändring 124 Att bli förbryllad och utveckla social etik 126 Ett utvidgat demokratibegrepp 128

Addams i sociologin För vidare läsning Referenser

9 Talcott Parsons

130 132 132 135

Werner Schirmer Bakgrund 136 Parsons tre faser 137 Voluntaristisk handlingsteori 138 Strukturfunktionalistisk systemteori – handlingssystemet 140 Strukturfunktionalism och AGIL-schemat 141 Symboliska utbytesmedier 146 Parsons i sociologin 148 För vidare läsning 150 Referenser 151

10 Harold Garfinkel

153

Michael Tholander Bakgrund 154 Etnometodologi – en empirisk och social fenomenologi 155 Kulturell kompetens och etnometodologisk indifferens 156 En av aktörerna åstadkommen ordning 157 Självmord, kön och pulsarer 160 Redovisningsskyldighet 161 Indexikalitet 163 Reflexivitet 164 Garfinkel i sociologin 166 För vidare läsning 169 Referenser 169

11 Erving Goffman

173

Ulrik Lögdlund & Beata Bergkvist Bakgrund 173 Vardagslivets dramaturgi 175 Att definiera situationen 176 Att tolka situationen 176

Situationens olika regioner 177 Den sociala och den personliga fasaden 178 Publik och medaktörer 179 Signifikanta uppträdanden 180 Intrycksstyrning 181 Att samarbeta om intrycksstyrningen 182 Rolldistans 183 Rollen och jaget 183 Rollförlust och anpassning 185 En strukturell handlingsteori 186 Goffman i sociologin 187 För vidare läsning 190 Referenser 190

12 Michel Foucault

193

Satu Heikkinen Bakgrund 193 Foucaults verktygslåda 195 Arkeologi och diskurs 197 Genealogi och makt 199 Subjektivitet och självteknologier 203 Foucault i sociologin 205 För vidare läsning 206 Referenser 206

13 Jürgen Habermas

209

Fredrik Sandberg & Per Andersson Bakgrund 210 Det ofullbordade moderna 211 Social evolution genom språket 213 Kunskapsintressen 214 System och livsvärld 216 Kommunikativt handlande 218 Habermas i sociologin 221 För vidare läsning 224 Referenser 224

14 Pierre Bourdieu

227

Sofia Nordmark Bakgrund 227 Viktiga verk 229 Kapital, habitus, fält och symboliskt våld 230 Klass och konsumtion 233 Reproduktion och möjligheter till förändring 235 Aktör och struktur 236 Metod och kunskapssyn 237 Bourdieu i sociologin 239 För vidare läsning 241 Referenser 241

15 Anthony Giddens

245

Lucas Gottzén Bakgrund 245 Sociologins uppgift och förutsättningar 247 Struktureringsteorin – att bygga broar mellan mikro och makro 249 Aktörers medvetandenivåer 249 Strukturens dualitet 251 System, social praktik och struktur 253 Struktureringsteori i praktiken 254 Modernitetens dimensioner och dynamik 255 Risk och ontologisk trygghet i en skenande värld 257 Självidentitet och intima relationer som reflexiva projekt 258 Giddens i sociologin 260 För vidare läsning 262 Referenser 262

Sak- och personregister

265

1 Introduktion Tommy Svensson, Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund Sociologilärare får ofta frågor om vad sociologi är och vad en sociologistudent får lära sig. Frågorna har både enkla och mer utvecklade svar. Sociologi kan enkelt sägas vara studiet av relationen mellan människa och samhälle. Men enkelheten är skenbar. Ibland lägger sociologer fokus på samhället och försöker förklara hur samhället påverkar, styr och kontrollerar individen. Andra gånger gör de tvärtom och försöker förstå hur individer och grupper utgör själva samhället. Det finns således inget givet svar att ta till. Svaret beror på vilket perspektiv eller vilken teoretisk förklaring sociologen väljer att utgå ifrån. En student i sociologi stude­ rar olika teoretiska perspektiv och läser om olika sätt att förklara och förstå rela­ tionen mellan samhälle och människa. Den här boken presenterar en del av dessa teoretiska perspektiv. Allt sedan sociologin växte fram som en egen disciplin under 1800-talet har enskilda sociologer varit viktiga för utvecklandet av sam­ hällsteori. I boken introduceras fjorton tänkare som på vitt skilda sätt försökt förklara och förstå samhället och människan i samhället.

Uppkomsten av sociologin som vetenskaplig disciplin Sociologin brukar beskrivas som en relativt ung vetenskap. En vanlig uppfatt­ ning är att sociologin i någon mening kom till under några decennier närmast före och efter sekelskiftet 1900. Dess ”formativa period” anges ofta till 1880– 1920. Det är då sociologin etableras som universitetsämne, först i USA och så småningom också i flera västeuropeiska länder. Under denna period är också en rad betydelsefulla teoretiker verksamma, som kommit att betraktas som sociologins klassiker och banbrytare inom sociologisk teoriutveckling. Till klas­ siska sociologiska teoretiker hör ämnets förgrundsgestalter, de som etablerade disciplinen, samt de centrala teoretiker som verkade fram till omkring första världskriget. Denna period präglades av tänkare som ofta kom från andra ve­ tenskapliga discipliner – inte minst ekonomi och filosofi – och började ut­ veckla sociologisk teori. Centrala frågor rörde bland annat vad denna nya dis­ ciplin skulle innebära, vad som skulle vara dess studieobjekt och hur detta

13

Tommy Svensson, Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund skulle studeras. I denna bok lyfter vi fram tänkare som formade den tidiga so­ ciologin, som Émile Durkheim (kap. 3) och Max Weber (kap. 4), men också Georg Simmel (kap. 5), George Herbert Mead (kap. 6), James Horton Cooley (kap. 7) och Jane Addams (kap. 8). Det finns andra viktiga tidiga sociologer som inte fått plats i denna bok, exempelvis Vilfredo Pareto och Gabriel Tarde.

Om vi vidgar perspektivet från frågan om när sociologin uppstod som uni­ versitetsdisciplin till frågan om utvecklandet av tänkande och idéer kring det som är sociologins ämnesområde – människan som social varelse och samhället som fenomen samt dess struktur och förändring – så måste vi blicka längre tillbaka i tiden. Filosoferna Karl Marx (kap. 1) och Herbert Spencer är exempel på tänkare som spelat en avgörande roll för framväxten av sociologiska perspek­ tiv och grundidéer och som verkade åtskilliga decennier före den formativa perioden. Men samtidigt kan vi konstatera att sociologiska reflektioner har en ännu längre historia och kan hittas bland en lång rad tänkare som sträcker sig åtminstone tillbaka till antik tid. Hos de grekiska filosoferna Platon och Aris­ toteles finns reflektioner av tydlig sociologisk relevans, exempelvis när det gäller social skiktning, ojämlikhet och sociala motsättningar.

Lås oss dock begränsa våra tillbakablickar till de mer påvisbara historiska och idémässiga rötterna till det som kommit att bli den vetenskapliga disciplinen sociologi. Då verkar det rimligt att hävda att vi har att göra med en process som grovt sett pågår under ungefär ett sekel innan den formativa perioden börjar.

En rad omvälvande förändringar under denna tid kan hävdas samverka till och underbygga framväxten av det sociologiska betraktelsesättet. Det handlar dels om dramatiska sociala och ekonomiska förändringar, dels om revolutionerande idémässiga utvecklingsförlopp. Såväl samhället som sätten att tänka kring sam­ hället förändrades radikalt under 1800-talet. Övergången från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle och kapita­ lism förändrade människors materiella och sociala förhållanden radikalt. Urba­ niseringen och städernas snabba befolkningstillväxt medförde nya sociala livs­ villkor som dramatiskt skilde sig från landsbygdstillvaron. Framväxten av den moderna staten med dess förvaltningsapparater och byråkratier förändrade innebörden av att vara medborgare på en rad olika sätt. Nya maktrelationer, statushierarkier och värdesystem etablerades som var direkt förankrade i de nya sociala och materiella villkoren.

På ett mer idémässigt plan innebar denna period också mycket stora föränd­ ringar. Den religiöst förankrade världsbilden trängdes stegvis undan och ersat­ tes på en rad områden av nya framväxande vetenskapliga perspektiv. Inte minst tillämpades de vetenskapliga idealen om logik och objektiv, förutsättningslös iakttagelse inom allt fler kunskapsområden.

Såväl de sociala förändringarna som de nya vetenskapliga förhållningssätten påverkade radikalt sättet att tänka kring människan som social varelse och kring

14

1. Introduktion samhället som fenomen. Den dramatiska samhällsförändringen gjorde att frågor om vad detta samhälle är som förändras, hur och varför det förändras, hur för­ ändringen ska tolkas och förstås, ställdes i fokus. De nya sociala problem som förändringarna medförde för olika individer och grupper pockade på lösningar förankrade i kunskap och vetande. Man kan hävda att 1800-talets genomgri­ pande sociala, ekonomiska och idémässiga förändringar både satte fokus på det som skulle bli sociologins problem- och ämnesområde och skapade förutsätt­ ningar för ett vetenskapligt förhållningssätt till hur området skulle studeras.

Ett starkt framträdande inslag i det nya ”förvetenskapligade” förhållningssättet till studiet av samhället och dess förändring var en strävan att blottlägga och för­ klara någon form av lagbundenhet i samhällsutvecklingen. Gemensamt för många av de tidiga sociologiskt orienterade tänkarna, både före och under den formativa perioden, var idén om att samhällen förändrats och fortsätter att förändras genom distinkta och identifierbara utvecklingsförlopp. Dessa kan vara förhållandevis enkla och bestå av några få faser. Durkheim talar exempelvis om att vi gått från mekanisk till organisk solidaritet, och Ferdinand Tönnies (1887/2001) om att samhället gått från Gemeinschaft till Gesellschaft, det vill säga från bondesamhällets kollektiva gemenskap till industrisamhällets individorienterade organisering.

Andra presenterar betydligt mer detaljerade och komplexa stadiemodeller, som Marx och Spencer. Utmärkande för Spencer är synen på samhällets utveckling genom successiva sammanslagningar till allt större, komplexa och mer differen­ tierade sociala strukturer. Han menade att samhället drivs framåt av industriell utveckling och bygger på människors aktiviteter och ömsesidiga beroende, arbets­ delning och gemensamma moral (Hocutt 2008; Taylor 2010).

Liksom hos Spencer kom sociologisk analys till stor del att bestå i att för­ söka beskriva och förklara både hur och varför samhälleliga förändringar mellan olika faser sker och hur stabiliteten och den ordnade balansen inom en viss samhällsformation upprätthålls. Skillnaderna mellan olika tidiga teoretiker var emellertid stora, exempelvis vad gäller fokus på förändring eller stabilitet och när det gäller en optimistisk eller pessimistisk syn på den pågående samhälls­ omvandlingen.

Sociologin institutionaliseras Låt oss ta ett rejält kliv framåt i sociologins utvecklingshistoria. Under 1900-ta­ let institutionaliserades sociologin och det startades allt fler sociologiska insti­ tutioner runt omkring i världen. I Sverige blev sociologin ett eget universitets­ ämne 1947. Under denna tid tycks en mera entydig och gemensam syn på vad sociologi är och bör vara växa sig stark. Utifrån ambitiösa försök att väva sam­ man tanketrådar från några av de klassiska teoretikerna etablerades då ameri­

15

Tommy Svensson, Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund kansk strukturfunktionalism – med Talcott Parsons (kap. 9) som centralfigur – som en mycket stark och dominerande sociologisk teoribildning. Det väster­ ländska samhället sågs som ett relativt stabilt och moget socialt system, präglat av värdegemenskap och progressiv utveckling. Denna syn på samhället var ut­ gångspunkt för en sociologi som gick ut på att dels förklara sociala institutioners ordnings- och stabilitetsbevarande funktioner, dels förebygga och rätta till systemfel i ett välfärdssamhälle i lugn tillväxt. Att studera sociologi på 1950- och 1960-talen innebar till mycket stor del att tillägna sig denna strukturfunktio­ nalistiska syn på vad sociologi är och bör vara.

Men mot slutet av 1960-talet och under 1970-talet förändrades detta. Två huvudmotsättningar inom sociologiskt tänkande, som under några decennier varit mindre framträdande, väcktes nu till liv. Den ena handlar om huruvida samhällets normaltillstånd kännetecknas av konflikt eller konsensus och vilken av dessa utgångspunkter som bör vägleda sociologisk forskning och teoriutveck­ ling. 1960- och 1970-talens radikalisering av det politiska och ideologiska kli­ matet innebar att föreställningar om att de västerländska samhällena känne­ tecknades av ordning, stabilitet och värdegemenskap problematiserades och kritiserades. En politisk och ideologisk motståndskultur i vid mening växte fram och innefattade ungdomsrevolt, studentuppror, feminism, kamp mot rasism, stöd för antiimperialistiska motståndsrörelser på olika håll i tredje världen, kritik av klassamhällets avigsidor och ifrågasättande av systembevarande insti­ tutioner av olika slag. Inom sociologin försköts tyngdpunkten från struktur­ funktionalismens konsensusorienterade perspektiv till ett konfliktteoretiskt tänkande. Intresset för Marx och marxistisk sociologi ökade särskilt starkt.

Den andra huvudmotsättningen som nu fick förnyat liv rör motsättningen mellan aktörtänkande och strukturtänkande. Teoretiker som Harold Garfinkel (kap. 10) och Erving Goffman (kap. 11) menar att sociologins primära analys­ nivå bör vara mänsklig interaktion ansikte mot ansikte där individer uppfattas som tolkande och intentionella aktörer. Andra har hävdat att utgångspunkten för sociologin bör vara övergripande strukturella sammanhang, medan en­ skilda individers handlande ses som effekter av faktorer som de inte har kontroll över. Under 1970-talet ökade intresset för aktörsorienterade teoribildningar med rötter i existentialism och fenomenologi, som stod i skarp kontrast till strukturfunktionalistisk makrosociologi. Fenomenologisk sociologi, etnome­ todologi, dramaturgisk sociologi och existentialistisk sociologi är exempel på teoritraditioner som under denna tid etablerade egna perspektiv på hur sam­ hället ska definieras och studeras. Dessa perspektiv avvek starkt från den dittills­ varande sociologiska huvudfåran.

16

4 Max Weber Lucas Gottzén Den tyske sociologen Max Weber (1864–1920) framstår i dag som en av socio­ logins viktigaste gestalter. Han har varit oerhört inflytelserik i sociologisk teoribildning, men också inom andra samhällsvetenskapliga områden under 1900-talet. Det vore en omöjlig uppgift att försöka göra Weber helt rättvisa i detta kapitel, än mindre den minst sagt omfångsrika litteratur som finns om Weber. Kapitlet ger en introduktion till Webers grundläggande metodologi, det vill säga hur sociologer kan förstå världen. Weber menar att det inte går att finna vare sig ”sanningen” eller generaliserbara regler om hur världen är beskaf­ fad eftersom forskaren själv är en del av samhället. I stället argumenterar han för behovet av att analysera samhället genom att förstå och tolka sociala feno­ men, inte minst med hjälp av så kallade idealtyper. Kapitlet diskuterar vidare Webers förståelse av makt och statusgrupper. Slutligen diskuteras rationalise­ ring, vilket är ett centralt teoretiskt tema hos Weber, inte minst i hans kritik av den moderna byråkratiska kulturen och av disciplineringen av kroppen. Weber utvecklade sin kultur- och kroppssociologi i relation till de stora världsreligio­ nernas betydelse i den tidiga industrialiseringen, men han har förvånansvärt mycket att säga om hur vi relaterar till kroppar i dagens sekulariserade sam­ hälle. Men först en kort presentation av hans liv och verk.

Bakgrund Max Weber föddes i en borgerlig familj i Thüringen. Fadern var jurist och hade relationer till många av dåtidens stora tänkare, exempelvis filosofen Wilhelm Dilthey. Weber studerade juridik, nationalekonomi, historia, statsvetenskap och filosofi, och var aktiv i studentlivet vid de universitet han kom att studera vid – Heidelberg, Göttingen och Berlin. 1889 disputerade han på en avhandling om de italienska handelshusen under medeltiden. Efter det arbetade han som tingsnotarie och funderade på att bli advokat, men fortsatte i stället på den akademiska banan och skrev 1891 en habilitatsavhandling (för att bli motsva­ rande docent) om romarnas agrarhistoria utifrån juridiska aspekter. Han bör­

59

Lucas Gottzén jade sedan vikariera som universitetslärare och gjorde undersökningar om lantarbetarnas förhållanden öster om Elbe, där han tidigare varit stationerad som officer. 1893 gifte han sig med Marianne Schnitger, senare också verksam som sociolog.

På 1890-talet fick Weber en tjänst i Freiburg, vilket blev det första steget mot en mer ekonomisk-historisk inriktning, och han började göra vissa sociologiska klassanalyser. 1896 fick han en annan professur i Heidelberg, men redan efter något år – det sägs ha varit på grund av spända relationer till fadern – fick han allt sämre hälsa. Weber blev slutligen delvis förlamad, vilket gjorde att han från 1903 var tvungen att avsäga sig all undervisning. I stället började han att resa runt i Europa och USA och fortsatte att vara intellektuellt aktiv, bland annat blev han 1904 medlem i redaktionen för Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik. Han hade också ”söndagsträffar” hemma hos sig i Heidelberg, dit bland andra sociologen Karl Mannheim och filosofen och Georg Lukács, senare ung­ ersk kommunistledare, kom. Under denna tid skrev han också Ekonomi och samhälle, som var tänkt att ge en översikt över hans sociologi.

Från och med första världskriget blev Weber alltmer politiskt verksam utifrån ett liberal-nationalistiskt perspektiv där han poängterade vikten av att värna om Tysklands bästa, men samtidigt pläderade för allmän rösträtt och parlamen­ tarism. Han var med och startade det Tyska Demokratiska Partiet och var tilltänkt som riksdagskandidat. De sista åren av sitt liv återvände Weber till akademin och blev professor i Wien och senare i München. Han dog sommaren 1920, 56 år gammal.

Webers viktigaste verk Till Webers viktigaste och mest centrala verk räknas oftast essän ”Samhälls­ vetenskapens objektivitet” (1904/1977), eftersom han där utvecklar och beskri­ ver sin idealtypsmetod och tolkande sociologi. Texten publicerades när Weber tog över redaktörskapet för Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik och kan ses som något av en programförklaring, inte bara för tidskriften, utan för hela Webers vetenskaps- och metodlära. ”Samhällsvetenskapernas objektivitet” måste förstås i relation till den debatt som fördes i Tyskland i slutet av 1800-­talet mellan historicismen och positivismen. Historicismen, med historikern Leopold von Ranke i spetsen, menade att det genom en rigorös källkritik är möjligt att få fram sann kunskap om historiska händelser. Denna tradition var också em­ piristisk i det att den avvisade teorier och sökande efter abstrakta lagar. Positi­ vismen tog naturvetenskapen som utgångspunkt och sökte – i kontrast till historicismen – efter generella och abstrakta lagar för att förklara samhället och ekonomin. Webers essä är den första i den så kallade värdeomdömestrid han

60

4. Max Weber var engagerad i de närmaste femton åren (Andersson & Andersson 1977), vilket jag diskuterar längre fram.

Ett annat centralt verk är Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1904– 05/1978). I den redogör Weber för relationen mellan de protestantiska rörel­ sernas religiositet (kalvinismen, pietismen, metodismen m.fl.) och kapitalismens uppkomst. Fokus ligger också på hur västvärldens kultur alltmer har kommit att präglas av kalkylerbarhet och rationalisering.

Det verk som gett Weber status som sociologisk klassiker är framför allt Ekonomi och samhälle, som påbörjades redan 1909 men avslutades först 1920 och gavs ut postumt av hans fru, Marianne Weber. Verket har tre delar, är en systematisk framställning av hans sociologi och innefattar bland annat studier om ekonomi, religion, etniska grupper och klasser. De finns alla översätta till svenska (Weber 1922/1983, 1922/1985, 1922/1987). En del Weber-uttolkare har dock ifrågasatt om Ekonomi och samhälle verkligen är Webers mest centrala verk. De vill i stället lyfta fram hans religionssociologiska verk, vilka förutom Den protestantiska etiken främst inkluderar det postumt utgivna trebandsverket Gesammelte Aufsätze zur Religionssoziologie (1920–21). På svenska finner man några av hans essäer i ämnet i Kapitalismens uppkomst (1986) och i Religionen, rationaliteten och världen (1996).

Webers tolkande sociologi Weber får ofta stå som interpretativismens – det vill säga den tolkande socio­ logins – förgrundsgestalt i samhällsvetenskapliga läroböcker, vilket åtminstone till viss del är sant. I sina metoddiskussioner är han kritisk till positivismens sökande efter generella och abstrakta lagar som ska kunna förklara hela samhäl­ let och ekonomin. Detta ser han som ett omöjligt projekt, eftersom dessa lagar är kulturellt skapade. Målet för sociologin bör i stället vara att tolka och förstå sociala och kulturella fenomens betydelse. Enligt Weber (1922/1983) ska so­ ciologin försöka ”förstå meningen i ett socialt handlande och därigenom klar­ göra orsakerna till dess förlopp och verkningar” (s. 3). Det är alltså inte vilket handlande som helst som är sociologins studieobjekt, utan just det sociala handlandet. Här gör Weber skillnad mellan handlingar som är orienterade mot andra aktörers tidigare, nuvarande, framtida eller förväntade handlingar och dem som orienterar sig mot sakers beteende. Människors handlande blir socialt bara i den utsträckning som det är riktat mot andra människors handlingar.

Det finns fyra grundläggande former av socialt handlande: 1. Tradionellt handlande – handlingar som bestäms utifrån vanor.

2. Affektuellt handlande – handlingar som bestäms av aktörens emotionella tillstånd.

61

Lucas Gottzén 3. Värderationellt handlande – handlingar som bestäms av en medveten tro på exempelvis etiska värden.

4. Målrationellt handlande – handlingar som bestäms utifrån människor och ting i omgivningen och som har särskilda kalkylerade och rationella mål.

Ingen person relaterar till endast en av dessa renodlade former av socialt hand­ lande. En människa kan orientera sig olika mycket mot olika former av socialt handlande. Traditionellt handlande är ofta förgivettagna och oreflekterade handlingar, de utgörs av de vanor och beteenden vi har i vardagen som de sätt vi talar och interagerar på (se Garfinkel 1967; se också kap. 10). Affektuellt handlande utgörs exempelvis av våra känslomässiga reaktioner på andras age­ rande. Dessa reaktioner kan enligt Weber ”sublimeras” genom att man medve­ tet släpper på känslomässiga spänningar, vilket kan hjälpa människor att ut­ veckla det värde- och målrelaterade handlandet. Värderationellt handlande är det agerande som sker utan att man beräknar eller bryr sig om konsekvenser för handlandet. Det följer i stället uppsatta etiska mål eller premisser. Hand­ lingar som utgår från ideologiska eller religiösa motiv kan till viss del vara värderationella. Utifrån det målrationella handlandets perspektiv är det värde­ rationella handlandet alltid irrationellt. Målrelaterat handlande överväger i stället noga såväl mål som medel och resultat av agerandet.

Centralt i Webers tolkande sociologi är frågan om förståelse. Han menar att det finns två olika typer av förståelse: direkt och förklarande. Vi har direkt förståelse av den matematiska satsen 2 x 2 = 4 eftersom vi känner till matema­ tikens regler. Vi har också en direkt förståelse av bilden av en man som hug­ ger ved, vi förstår intuitivt att det är en man och vad han gör eftersom vi sett detta många gånger förr. Men detta gäller endast på ett ytligt plan. Vi förstår inte direkt vad den som skrev den matematiska formeln lade in för betydelse i den och vi vet inte vad vedhuggaren hade för motiv för sin handling. För att förstå detta på ett djupare plan, förklarande förståelse, måste forskaren ”finna det meningssammanhang som en direkt förståelig handling tillhör med hän­ syn till sin subjektiva innebörd” (Weber 1922/1983, s. 7). Att förstå socialt handlande är alltså att förstå de motiv som människor har för sitt handlande, att visa logiken i människors agerande. Men även om Weber är intresserad av människors motiv vill han inte förklara dessa på en psykologisk, individuell nivå, eftersom detta inte kan förklara samhälleliga förändringar. Kulturen och det sociala livet är alldeles för komplext för att kunna reduceras till inre, psy­ kologiska faktorer. Det behöver i stället studeras på den sociala nivån (Weber 1904/977).

Weber (1922/1983) är kritisk till positivismens syn på lagar och regler, vilka positivisterna menade var empiriska generaliseringar. Det vill säga, lagar och regler ses som abstrakta mönster som man får fram genom att räkna ut summan

62

4. Max Weber eller genomsnittet av ett fenomen. Målet för sociologin är visserligen att kunna skapa empiriskt grundade generaliseringar, men dessa ser Weber i sig som konstruerade, det vill säga historiskt och kulturellt föränderliga. Generalise­ ringar är snarast att förstå som idealtyper – lagarna beskriver inte en objektiv verklighet, men kan användas för att tolka och förstå den. Nationalekonomins abstrakta lagar kan enligt Weber därför ses som en form av idealtyp: De [lagarna] stipulerar hur ett visst slags mänskligt handlande skulle gestalta sig om det vore helt rationellt, opåverkat av misstag och emotionella faktorer, och om det dessutom entydigt vore inriktat på ett enda mål, nämligen maximering av ekonomiska fördelar. (Weber 1922/1983, s. 7)

Idealtypen är varken verkligheten själv, generella lagar eller hypoteser om verk­ ligheten. Den är inte heller något medelvärde av empirin. Weber ser snarare idealtypen som en tankekonstruktion – en utopi eller en idealbild – avskalad all motsägelse (Weber 1904/1977). Analys görs sedan genom att jämföra idealtypen med verkligheten. Genom att jämföra nationalekonomins abstrakta generali­ seringar med människors faktiska socioekonomiska handlanden kan vi få en fördjupad förståelse för exempelvis vilken form av socialt handlande som utövas inom den ekonomiska sfären.

Idealtypen är ett medel för att uppnå sociologins mål – att förstå kulturella fenomen. Exempel på idealtyper som Weber använder sig av är den ”protestan­ tiska etiken” och ”kapitalismens anda”, som Weber (1904–05/1978) diskuterar i Den protestantiska etiken och kapitalismens anda. Varken de protestantiska sekter­ nas etik eller den kapitalistiska anda han beskriver fanns ”på riktigt” under 1700- och 1800-talet. Dessa är snarare renodlade generaliseringar av den etik och den anda som rådde bland exempelvis puritaner och kapitalister i det tidiga­ industriella samhället. Enligt Weber handlar kapitalismens anda, som den ex­ empelvis presenteras hos amerikanen Benjamin Franklin, inte enbart om tek­ niker för att bli rik, utan också om etiska förhållningssätt. En sann kapitalist är ärlig, ansvarsfull och föredömlig. Han inser också att tid är pengar och att han är en förvaltare av pengar. Denna livsföring kopplar Weber till den ”världsliga” asketism som utvecklades inom protestantiska rörelser som exempelvis kalvi­ nismen, pietismen och metodismen. Inom dessa lyftes människors idoga ar­ bete, förvaltarskap och ekonomiska framgångar fram som positiva, men sam­ tidigt fördömdes lättja och allt onödigt njutande.

63

13 Jürgen Habermas Fredrik Sandberg & Per Andersson Sociologen och filosofen Jürgen Habermas (född 1929) är kanske en av de sista stora moderna tänkarna som menar att det fortfarande finns förutsätt­ ningar i det moderna samhället för normativa argument för hur samhället kan utvecklas positivt. Syftet med detta kapitel är att ge en överblick över Habermas intellektuella utveckling, med fokus på hans teori kring kommunikativt handlande. Inom ramen för denna teori vill Habermas dels granska de problem som uppstår i det moderna samhällets instrumentella fokus på makt och pengar, dels visa på de möjligheter som finns i människans unika för­ måga att ömsesidigt kommunicera, nå gemensam förståelse och därmed för­ ändra samhället positivt.

I sin sociologiska analys presenterar Habermas olika byråkratiska system, såsom rättssystem och välfärdssystem, vilka blivit alltmer maktfullkomliga.

Den fria marknaden och de ekonomiska systemen har blivit ett hot mot män­ niskan genom sitt fokus på pengar och makt som styrande verktyg för upp­ rätthållandet av mänskliga relationer. Habermas vill dock inte att den fria marknaden och olika byråkratiska system ska försvinna. Han menar i stället att man ska sträva efter att finna lösningar på hur människan kan återta kon­ trollen över dessa system, som hotar att kolonisera det som han kallar för livsvärlden.

Habermas status som sociologisk klassiker har bland annat sin grund i att han försökt skapa en enhetlig, kritisk samhällsteori, influerad av en stor mängd discipliner. Han vände också en trend i kritisk samhällsteori, som under en lång tid nästan enbart ägnat sig åt kritik av samhället, till att också handla om hur vi kan förändra samhället. Som vi kommer att se längre fram, finner Habermas denna förändringsmöjlighet i språket och människans förmåga att kommuni­ cera rationellt och därigenom nå gemensam förståelse. Därmed har han ökat vår förståelse för demokratiska processer och hur dessa kan fungera.

209

Fredrik Sandberg & Per Andersson

Bakgrund Jürgen Habermas växte upp i Tyskland i en mindre stad utanför Köln. Under andra världskriget var han, liksom många andra unga, med i Hitlerjugend. Vid krigets slut insåg dock Habermas konsekvenserna av nazismen, vilket fick följ­ der för hans framtida arbete, inte minst hans tydliga ställningstagande för demo­kratiska processer. Redan 1953 skrev han en artikel som kritiserar filoso­ fen Martin Heideggers sympatier för nazismen (Habermas 1953/1993). Mellan 1949 och 1954 studerade Habermas på olika universitet i Tyskland. Han läste bland annat psykologi, filosofi och statsvetenskap. Han disputerade 1954 vid Bonns universitet på en avhandling om den tyske filosofen Friedrich Schelling.

Före och något efter disputationen arbetade Habermas som frilansjournalist för bland annat Frankfurter Allgemeine Zeitung.

Habermas ses som en arvtagare till det som kallas för den kritiska teorin och Frankfurtskolan, även om han inte i egentlig mening haft som avsikt att föra denna tradition vidare. Under mitten av 1950-talet uppmärksammades han av Frankfurtskolans ledare Theodor Adorno och arbetade under en tid som dennes assistent. 1961 kom Habermas habilitationsavhandling (motsvarande docent­ nivå) Strukturwandel der Öffentlichkeit (Habermas 1961/2003). Tre år senare tillträdde Habermas tjänsten som professor i sociologi och filosofi vid univer­ sitetet i Frankfurt. Från 1970 och fram till början av 1980-talet var han verksam på Max Planck-institutet i Starnberg. 1982 fick Habermas en professur vid J.W. Goethe-universitetet i Frankfurt, en post som i dag övertagits av hans tidigare student Axel Honneth.

Habermas är känd för att väva ihop teorier från en mängd olika discipliner, förutom sociologi även filosofi och psykoanalys. Man kan säga att Habermas studerar andra teoretiker för att sedan plocka in deras tankar i sitt eget tän­ kande. Ena stunden anknyter Habermas till språkfilosofer som Karl-Otto Apel och Ludwig Wittgenstein, i nästa stund till psykologerna Sigmund Freud och Jean Piaget och vidare till sociologer som Talcott Parsons, George Herbert Mead, Émile Durkheim och Max Weber. Föregångarna i kritisk teori och Frank­ furtskolan har också haft stor betydelse; Habermas gör till exempel en kritisk omläsning av Max Horkheimers och Theodor Adornos (1947/1997) kända verk Upplysningens dialektik. I Habermas teoriutveckling finns en metod som kallas för rationell rekonstruktion, där han, kortfattat, formulerar hypoteser som varje teori kritiskt granskas mot. Habermas brukar följaktligen ofta beskrivas som en eklektisk teoretiker, vilket innebär att han sammanför olika teorier till en egen sammanhållen teori.

Habermas ses som sagt som arvtagare till Frankfurtskolan och den kritiska teorin, som haft Adorno, Horkheimer och Herbert Marcuse som central­ gestalter. Han har dock själv sagt att det inte varit hans intention att bära

210

13. Jürgen Habermas denna tradition vidare. Viktigt för Frankfurtskolan har dock varit att sam­ manföra Marx och Freuds tankar för att utveckla en kritisk samhällsteori (se t.ex. Horkheimer & Adorno 1947/1997). Efter andra världskriget studerade den kritiska teorin samhället utifrån vad som kallas en negativ dialektik, vilket innebär en samhällskritik som inte gav några tydliga förslag på hur samhället skulle kunna bli bättre. Kritiken riktades framför allt mot nazismen och stalinismen, men också mot västvärldens masskonsumtion. Efter denna tid var den samhällskritiska filosofin mer eller mindre rädd för att tänka nor­ mativt och i positiva termer. Habermas har vänt sig mot denna negativa dia­ lektik och är inte bara intresserad av att analysera och kritisera samhället, utan vill också visa på att det går att skapa ett bättre samhälle – trots erfarenheten av de samhällen som växte fram i händerna på Stalin och Hitler. Det mer centrala och grund­läggande i Habermas tänkande finner man i hans teori om det kommunikativa handlandet. Habermas vill med denna skapa en samhälls­ teori som ska fungera förklarande, men som också ska kunna användas för att kritisera och förändra samhället.

Det ofullbordade moderna Habermas är en tänkare som inte förkastar idén om det moderna, vilket inne­ bär att han försvarar de idéer som har sin grund i upplysningen. Detta får konsekvenser för hans teori. I början av 1980-talet pågick en strid mellan mo­ derna och så kallade postmoderna tänkare. Enligt postmodernister som JeanFrançois Lyotard (1984) är de ”stora berättelserna”, de stora utopierna och samhällsteorierna, döda. De har ingen bärkraft i ett postmodernt samhälle, vilket anses präglas av ett tillstånd där universella förklaringsmodeller och deras höga sanningsanspråk gått förlorade. I stället finns endast en rad små berättelser som – något hårdraget – endast inbegriper individens subjektiva föreställningar. Mot detta vänder sig Habermas. Han menar att vi behöver och ska hålla fast vid det universella och med självkritisk blick sträva mot gemen­ samma och demokratiska lösningar. Om vi likt postmodernisterna ger upp denna typ av anspråk menar Habermas att vi förråder oss själva och ger upp hoppet om den värld som gjorts möjlig genom framväxten av demokratiska och fria samhällen (Rorty 1985).

Denna idé om det moderna som ett fortfarande pågående projekt är central i Habermas tänkande. Det moderna projektet kan sägas vara sprunget ur upplys­ ningstiden – grovt sett perioden mellan mitten av 1600-talet och slutet av 1700-­talet – och de nya idéer om världen som då växte fram (Habermas 1981/1987).

Modernitet kan ses som en distansering från det tänkande som var dominerande före upplysningen, där religion och metafysik var centrala. I och med denna dis­

211

Fredrik Sandberg & Per Andersson tansering utvecklades tre fristående värdesfärer, som först identifierades av Weber och som Habermas bygger vidare på: vetenskap, moral och konst.

Inom den vetenskapliga sfären behandlades ”sann” kunskap. I denna sfär skedde ett sökande efter kunskap som kan anses leva upp till sanningsanspråk.

Inom moralsfären sökte man efter det som är normativt riktigt genom att dis­ kutera kring olika moralfrågor. Inom denna sfär skapades olika teorier som i sin tur kan leda till exempelvis lagstiftningar i ett juridiskt rättssystem. Inom konstsfären försökte man i sin tur säga något om vad som är vackert och auten­ tiskt. Konsten kan sägas ha ett uppdrag som består av att hjälpa oss att förstå den tid vi lever i. Sfärerna kan slutligen ses som tre delar av den kultur som människan lever i.

De samtal som under upplysningstiden började föras inom varje sfär kopplades till experter inom respektive område. Varje sfär institutionaliserades på så sätt och kom att vara uttryck för tre strukturer i samhället (Habermas 1981/1987): • den kognitivt-instrumentella • den moraliskt-praktiska • den estetiskt-expressiva.

Olika experter började alltså verka inom varje område, eftersom dessa personer ansågs vara lämpade för detta. Men det moderna projektet hade också ett annat mål än att experter inom de olika sfärerna skulle ägna sig åt tänkande. Idén var att i slutändan föra ut expertkunskapen till samhället och genom detta berika livet hos människor i stort. Under upplysningstiden hoppades man på att ve­ tenskap, moral och konst skulle leda till att ny samhällsnyttig teknik utveckla­ des, att samhället skulle skapa en starkare moral och att institutioner i sam­hället skulle bli rättvisare. Konsten hade samtidigt ett uppdrag att exempelvis öka förståelsen för den historiska tid människan levde i. Detta skulle medverka till att människans lycka ökade.

Habermas menar dock att många av dessa drömmar krackelerade under 1900-talet. Experterna inom varje sfär började förflytta sig längre bort från människornas vardag. Resultatet av detta är att det har blivit ett glapp mellan expertkulturer och övriga människor i samhället. Trots att han är en modernist, är Habermas med andra ord långt ifrån positiv till upplysningsidéns alla tankar och resultat: Vad som behövs, och som man eventuellt kan argumentera för, är en upplyst misstänksamhet mot upplysningen, en förnuftig kritik mot västerlandets ratio­ nalism, en genomtänkt kalkylering av de fördelar och nackdelar som utveck­ lingen för med sig. Idag kan återigen bara förnuftet kritiseras genom en kritik av förnuftet. (McCarthy 1984, s. vii–viii)

212

13. Jürgen Habermas Habermas är alltså delvis kritisk till många av upplysningsidéerna, men det moderna projektet är oavslutat. Det är fortfarande värt att sträva mot många av det moderna projektets idéer, men dessa kan bara uppnås om de kritiseras. Som Habermas uttrycker det: förnuftet kan endast försvaras om det kritiseras. Den utveckling som vi ser i samhället i dag och som bygger på ”förnuftig”, ofta tekniskt och ekonomiskt grundad, vetenskap hjälper oss förvisso med utveck­ lingen av samhället, men det finns också stora risker med denna utveckling.

Exempelvis har frågan om miljön under senare tid blivit mer aktuell, och det finns i dag många röster som menar att den tekniska utvecklingen i samhället kan få katastrofala följder. Denna diskussion inbegriper hur vi rent konkret ska ställa oss till utvecklingen i förhållande till vad som är moraliskt riktigt. Ett annat aktuellt tema är genteknik. Här rör vi oss mellan att kunna bota tidigare obotliga sjukdomar och att gentekniken är moraliskt problematisk. Habermas menar att vi måste begripa vad gentekniken har för påverkan på vår självför­ ståelse som människor, eftersom vi i nuläget inte vet huruvida detta kan skada den bild vi har av vad det innebär att vara människa (Habermas 2001/2003).

Social evolution genom språket I diskussionen om social evolution, eller utvecklingsteori, utgår Habermas (1975, 1975/1995) bland annat från Marx historiska materialism. Marx menar att samhälleligt organiserat arbete är det som skiljer människans sätt att fort­ planta sig från djurens. Genom att vi som människor producerar det vi behöver för att överleva producerar vi också det materiella livet och därmed vår historia.

För att styra över det vi producerar skapar vi sedan ett ekonomiskt system, ett system med olika regler för hur vi ska kunna hantera produktionen av varor och tjänster.

Habermas (1975, 1975/1995) ställer sig dock frågan om mänskligt arbete är tillräckligt för att kunna karaktärisera livets reproduktionsform. Han påvisar vikten av att också undersöka de sociala lärprocesser som ständigt pågår i sam­ hället och som görs möjliga genom språket. Om Marx menade att det var pro­ letariatet som bar på förnuftet, menar Habermas att det i stället är det kommunikativa förnuftet vi måste luta oss mot. Med detta menar Habermas att människor har en unik förmåga att kommunicera och därmed förstå varandra för att kunna handla kollektivt. Detta förnuft är verksamt överallt i samhället och kan därmed sägas vara verksamt i samhällets utveckling (Månson 2000).

Det kommunikativa förnuftet hotas dock av det instrumentella förnuft vi finner i olika byråkratiska system och på den fria marknaden. Människan riskerar att fråntas möjligheten att kommunicera och nå gemensam förståelse på grund av att olika system fungerar alltmer självreglerande och tränger in i livsvärlden.

213

Sociologins teoretiker Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund (red.)

Sociologi är studiet av samhället och människan i samhället. Med socio­ logins hjälp kan vi förstå hur människor ser på sig själva, hur de relaterar till varandra, hur de organiserar sig och hur samhället förändras. Vi kan också lära oss hur sociala problem skapas och hur ojämlikhet och förtryck repro­ duceras. Att studera sociologi innebär att hela tiden ha blicken riktad åt två håll: utåt mot pågående sociala förändringar, och inåt mot de teorier och begrepp som utvecklats inom sociologin. Ämnet har en lång och rik idétradition. Alltsedan sociologin växte fram som en egen disciplin under 1800­talet har enskilda tänkare och teoretiker varit viktiga för utvecklandet av begrepp och tankemodeller. För att förstå och tillägna sig dessa begrepp och modeller krävs oftast kunskap om respektive tänkares hela teoribygge.

SOCIOLOGINS TEORETIKER presenterar fjorton tänkare som har varit, och fortfarande är, centralfigurer inom sociologin. I varje kapitel beskrivs och diskuteras de centrala teorierna och begreppen hos en enskild sociologisk teoretiker, liksom teoretikerns betydelse för sociologin i dag.

Boken vänder sig främst till studenter inom sociologi och andra samhälls­ och beteendevetenskaper som möter sociologisk teori för första gången.

Lucas Gottzén är docent och lektor i socialt arbete vid Linköpings univer­ sitet.

Ulrik Lögdlund är lektor i pedagogik och studierektor i sociologi vid Linköp­ ings universitet.

ISBN 978-91-40-67863-8

9 789140 678638