9789144105932 by Smakprov Media AB

Сэтгэл судлал

Psicoluggìa

Psikolojiya

PSYCHOLOGIE

S I KO LO H I YA

Psicolochía

Sikolohiya

Sicoloxía

Психология

PSYCHÒLOGIJÔ

PSYCHOLOGY

Saikolosi

KULTURELL PSYKOLOGI

Психологија

Seicoleg

PSYCOLOGIA

PSÜCHOLOGII Síceolaíocht

Psîkolojî

AGNES BOTOND

Sálfræði

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38882 ISBN 978-91-44-10593-2 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Stefan Jern och Christian Oldenburg Omslag: Francisco Ortega Printed by Interak, Poland 2017

INNEHÅLL

Förord 9 Del 1 Introduktion till ett laddat ämne 1 Vår egen kultur och ”de andras” 17

Vad är kultur? 18 Några definitioner 19 Kulturens beståndsdelar 20 ”Etic” och ”emic” 20 Kulturernas dynamik 21 Etnocentrism och kulturrelativism 22 Hemmablindhet 24 2 Normalt och naturligt 27 3 Stereotyper, fördomar, diskriminering 31

Stereotyper 31 Fördomar 36 Toleransens betydelse 37 Diskriminering 38 4 Vad är kulturell psykologi? 39

Bakgrund 42 Föregångare till och pionjärer inom den moderna kulturella psykologin 42 Kulturell psykologi i dag 48 Kulturell psykologi i Sverige 50

I nne h å l l

5 Metoder i kulturell psykologi 53

Exempel på några vanliga forskningsmetoder 53 Vanliga felkällor (”bias”) 55 Del 2 Kulturens påverkan på människans sätt att fungera psykologiskt 6 Kognitionens kulturella aspekter 61

Perceptionens kulturella aspekter 62 Visuell perception 62 Sekventiell förmåga. 67 Rumslig perception och orientering (”proxemik”) 69 Luktkänsla 70 Uppmärksamhet 71 Språk 73 Lexikon (ordförråd) 73 Pragmatik (regelsystem som styr hur språket används och tolkas inom en viss kultur) 74 Språk och tänkande 75 Språk och minne 80 Språk och beteende 80 Minne och lärande 81 Tänkande, abstraktionsförmåga, kategorisering 84 Logiskt tänkande 84 Analytiskt och syntetiskt (holistiskt) tänkande 88 Övriga exempel på hur kontexten, relationen samt utbildningen påverkar tänkandet 93 Matematisk och aritmetisk förmåga 94 Variationer på talsystem 96 Skolutbildningens betydelse för matematik 98 Kreativitet 100 Intelligens 101 Exekutiva funktioner och kultur 103 Styrning av uppmärksamhet och fokuserad uppmärksamhet 103 Planeringsförmåga 104 Problemlösning och beslutsfattning 106

I nnehåll

7 Emotioners kulturella aspekter 107

Hur vet vi att basala emotioner är universella? 107 Emotionernas sociala reglering 109 Att göra bort sig – skam och förnedring 112 Unika kulturspecifika emotioner 113 Varför känner vi som vi känner? 114 8 Personlighet, själv och kultur 117

Femfaktorsteori och kultur 118 Idiocentriska och allocentriska personligheter i diverse kulturer 119 ”Locus of control” utifrån kulturella aspekter 120 Personlighet och kognitiv stil: fältberoende och fältoberoende 121 Kulturspecifika (indigenous) personligheter 121 Attributionsstilar och det grundläggande attributionsfelet 122 Självuppfattning och kultur 124 Empiriska studier av självuppfattning 124 Independenta (oberoende) och interdependenta (ömsesidigt beroende) självuppfattningar 126 Tillit och kultur 127 9 Motivation 129

Motivation och självvärdering 131 Motivation och attribution 132 Kognitiv dissonans och kultur i motivationssammanhang 133 Att ”inte tappa ansiktet” 133 10 Kommunikation och kultur 135

Kommunikation i hög- och lågkontextkulturer 138 Icke-verbal kommunikation (metakommunikation) 139 Gester 140 Kroppsrörelser och kroppsställningar 141 Ögonkontakt, blick 141 Röst 142 Mellanmänskligt avstånd och beröring 143 Funktionell och dysfunktionell kulturell överföring 144 Verbal kommunikation 146 Turtagningsregler 146

I nne h å l l

Samtalsflöde 147 Verbal humor 148 Metaforer, ordspråk, sagor 148 11 Socialpsykologins kulturella aspekter 149

Kultur, värderingar, attityder och beteende 149 Hofstedes enkätundersökningar 150 World Values Survey 156 Subtila skillnader, heliga värden, tabu och kultur 158 Social perception 159 Konformt beteende, grupptryck och lydnad 160 Gruppsamhälle och individsamhälle 162 Individualism eller kollektivism 163 Independent (oberoende) versus interdependent (ömsesidigt beroende) själv sett genom socialpsykologiska glasögon 168 ”Vi” och ”dom” 173 Tävling eller samarbete 175 12 Från vaggan till graven: utvecklingspsykologins kulturella aspekter 177

Familjetyper 178 Gemeinschaft och Gesellschaft 181 Egalitär och hierarkisk familjetyp 181 Barndom 182 Synen på barnen och på barnuppfostran 184 Barnuppfostran 185 Barns temperament 193 Anknytningsstil 194 Barnets kognitiva utveckling 196 Moralisk utveckling 200 Ungdomsperiod och synen på ungdomar 203 Äldre och synen på ålderdom 205

I nnehåll

13 Psykologiska processer i samband med kulturbyte 209

Kulturbyte som kris 210 Generations- och familjekonflikter 215 Kultur och positiv posttraumatisk personlighetsutveckling 215 Integration, assimilation, segregation 217 Personer med multikulturell identitet 221 Del 3 Psykologens kulturella utmaningar i det kliniska arbetet 14 Diagnosens socialpsykologiska och kulturella aspekter 231

Anamnes 232 Symtom och diagnos 233 ”Symtompooler” 233 Kulturformuleringsintervjuer 234 Diagnos som ”tolkning av tolkning” 234 Risken för överkulturalisering eller överpatologisering 234 Risken för ”halvkunskap” om olika kulturer 236 15 Psykologutredningens kulturella aspekter 237

Utredningsmaterialets validitet 240 Lite historik 240 Fyra modeller 244 Vad mäter vi med våra intelligenstester 245 Påverkan av somatisk hälsa 246 Skattningsskalor 246 Betydelsen av ett personcentrerat förhållningssätt 247 Utbildningens betydelse 248 Ekologisk validitet 251 Konsekvensvaliditet 254 Utredningssituationen som påverkar validiteten 255 Dynamisk testning 257 Neuropsykologisk utredning av barn från andra kulturer 259 Personlighetstest 260

I n ne h å l l

16 Psykologisk behandling och psykoterapi i ett kulturellt sammanhang 263

Psykologsamtal 263 Motiverande samtal (MI-metoden) 265 Krissamtal 265 Psykoterapi 266 Vanliga inriktningar 269 Några traditionella ”psykoterapiformer” 271 Utbildning, handledning, träningsprogram och konsultation 272 17 Att arbeta med hjälp av tolk 273 18 Slutord 279

Vad är nyttan med all forskning om kulturell psykologi? 279 Kulturkompetens och kultursensitivitet 279 Risk för dold etnocentrism 280 Framtiden? 280 Litteraturförteckning 283 Sakregister 323

Vad är kulturell psykologi?

Den akademiska psykologins devis kunde i alla tider ha varit ”People are the same wherever you go” (Paul McCartney – Stevie Wonder). Är det verkligen så enkelt?1 En av dem som först uppmärksammade att västerländsk psykologisk kunskap nästan uteslutande grundades på experiment gjorda med frivilliga vita, unga studenter eller värnpliktiga från medelklassen i USA, var Robert Serpell (1976). Han har tillbringat merparten av sitt vuxna liv i Zambia och arbetat som professor i psykologi vid University of Zambia. Konsekvensen av hans upptäckt ledde till tanken om att västerländsk psykologisk teori omöjligen kan vara representativ för hela världens befolkning. Hur stor andel av världens befolkning består av vita, unga, amerikanska studenter? Tidningen Metro i Stockholm publicerade i mitten av 90-talet en statistisk tabell där man lekte med möjligheten att framställa jordens befolkning som en by, bestående av 100 invånare. Det är mycket lättare att föreställa sig proportionerna om vi kan tänka i låga siffror i stället för miljoner och miljarder. Enligt denna tabell var endast 14 personer av byns invånare amerikaner, 30 personer var vita och bara en enda byinvånare hade högre utbildning. Man kan komma med invändningen att dessa siffror nog inte stämmer i dag, två decennier senare. Förvisso inte, men relevansen för den akademiska psykologin har inte blivit större, tvärt om. Bland de 100 invånare som bor i dagens globala by är max fem personer amerikaner, ungefär 10 är vita, medan antalet högskoleutbildade blivit större. När man ser dessa siffror dyker

1 Som undantag kan man nämna den s.k. differentiella psykologin vars representanter bland annat studerade skillnaderna, framför allt på området intelligens, och inte bara mellan individer utan även mellan etniska grupper. Dessa studier som utfördes från 1900-talets början, bestod ofta av mekaniska psykometriska undersökningar och kunde ha kopplingar till diverse rasistiska teorier (Furnham, 2013). Några samband mellan den äldre differentiella psykologin och dagens kulturpsykologi har jag dock inte kunnat finna.

Kapitel 4

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

frågan upp: hur vet vi att den akademiska psykologiska kunskapen är representativ för jordens befolkning? Trettiotvå år efter Serpells konstaterande visade Arnett (2008) att den akademiska psykologin fortfarande inte var representativ för människor i hela världen. Han analyserade vetenskapliga tidskrifter och fann att 68 procent av deltagarna i studier som publicerats i psykologiska tidskrifter kom från USA och 96 procent var hemmahörande i något industrialiserat västerländskt land. Trenden att rekrytera studenter för psykologiska studier (framför allt studenter i psykologi) har också fortsatt. Enligt Arnett (2008) sker ca 70 procent av alla psykologiska studier med deltagare som studerar psykologi. En slumpmässigt utvald amerikansk student i psykologi har 4 000 gånger större chans att bli deltagare i psykologisk forskning än en slumpmässigt vald person utanför ett västerländskt land. Även Heinrich, Heine och Norenzayan (2010) konstaterar att studier utförda på populationer med västerländska, högutbildade individer från rika industrialiserade och demokratiska kulturer (western, educated, industrialized, rich and democratic cultures, förkortat som WEIRD) har stora begränsningar, eftersom dessa populationer inte är representativa för alla människor. Den vetenskapliga västerländska akademiska psykologin brukar ibland även förkortas som WASP (Western academic scientific psychology), och uppfattas ha bara lite relevans för merparten av människorna i världen (Berry, Poortinga, Segall & Dasen, 2002). Globaliseringen medförde att en del psykologer så småningom insåg att någonting borde göras för att anpassa psykologins kunskapsinnehåll till den verklighet vi människor verkar inom. Utifrån detta behov föddes kulturell (transkulturell, tvärkulturell, interkulturell, etnokulturell etc.) psykologi. På engelska är beteckningarna: cultural (intercultural, crosscultural, multicultural, ethnocultural etc.) psychology, men även sociocultural psychology, psychological anthropology och situated cognition förekommer (Markus & Hamedani, 2007). Det har från början uppstått ett terminologiskt kaos. Överlappningar förekommer, men på ett generellt sätt kan man se följande riktningar inom vetenskaplig psykologi med fokus på kulturella variationer. • Tvärkulturell (eller transkulturell) psykologi (cross-cultural

psychology) försöker främst jämföra mänskliga egenskaper och prestationer i olika kulturer. Den utgår ifrån existerande kunskap och undersöker hur det går att tillämpa den i olika kulturer. Om det inte går, letar man efter orsak och försöker förklara varför. Kulturen uppfattas som en oberoende variabel bakom människans beteende. Inom denna riktning kan det ibland förekomma tauto© F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

K apitel 4 Vad är kulturell psykologi?

logiska förklaringar, när man t.ex. förklarar ett kollektivistiskt beteende med att det ligger en kollektivistisk kultur bakom. Enligt Ratner (2008) kännetecknas denna riktning av positivism och kvantitativa metoder, samt har ofta en etnocentrisk förklaringsmodell. Bland de som representerar tvärkulturell psykologi förekommer vanligtvis forskare från organisationspsykologi eller politisk psykologi (Triandis, 2007). • Kulturell psykologi (cultural psychology) har nära relationer till Lev Vygotskijs kulturhistoriska skola, Aleksej N. Leontjevs aktivitetsteori och en kulturrelativistisk socialantropologi där man betonar människans beroende av sina sociala och kulturella förutsättningar. Kulturell psykologi har en kulturrelativistisk utgångspunkt (Shweder, 1990) och de som hör till denna riktning är ofta forskare inom utvecklingspsykologin eller socialpsykologin (Triandis, 2007). Enligt Ratner (2008) kännetecknas denna riktning av en ontologisk, epistemologisk, semantisk och metodologisk realism. • ”Indigenous psychology” 2 med starka rötter i antropologin, är en riktning där man vill utveckla hela den psykologiska vetenskapen utifrån de kulturella premisser som råder i den aktuella forskarens samhälle, vilket ger upphov till en stor familj av diverse psykologier (Kim & Berry, 1993; Yang, 1981). Enligt Ratner (2008) kännetecknas denna riktning av en epistemologisk relativism. Den har också en kulturrelativistisk förklaringsmodell. De flesta psykologer inom denna riktning studerar sina egna kulturer, ofta med en västerländsk akademisk utbildning i bagaget. Allwood (1998) menar att västerländsk psykologi också är de inföddas psykologi, fast den gjort anspråk på att vara ”psykologin för alla”.3 Triandis (2007) menar att skiljelinjerna mellan dessa tre riktningar inte är så starka och att var och en av dessa riktningar kan ha fördelar och nackdelar (Triandis, 2000). Ratner (2008) är däremot kritisk mot alla 2 På svenska skulle man kunna säga ”de inföddas psykologi”, fast det låter ganska klumpigt, därför föredrar jag att behålla det engelska uttrycket. 3 Som ett exempel på de inföddas psykologi kan man titta på begreppet ”amae” som i Japan står för ett psykiskt fenomen som skulle kunna beskrivas ungefär som ”räkna med den andres välvilja, och hämta stöd på ett självklart sätt”. Samtidigt står detta ord i samband med ”söt” och samma ord används för att beskriva barnets relation till och beteende gentemot modern. I vår egen kultur finns det ingen motsvarighet, våra personlighetstester säger ingenting om förmågan till dessa psykiska egenskaper hos en individ, men för en psykolog i Japan går det inte att hoppa över den egenskap som detta komplexa begrepp beskriver och som för japaner är en självklarhet (Berry, Poortinga, Segall & Dasen, 2002; Niiya, Ellsworth & Yamaguchi, 2006).

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

försök att integrera dessa riktningar och påpekar att grundsynen och metoderna ofta är inkompatibla med varandra, trots att studier som representerar de olika riktningarna kan få plats i en och samma handbok.

Bakgrund FÖREGÅNGARE TILL OCH PIONJÄRER INOM DEN MODERNA KULTURELLA PSYKOLOGIN

Det finns mycket som kulturell psykologi har att tacka den moderna socialantropologin för. Som ett kuriosum kan nämnas att vid universitetet i Cambridge följde en psykolog vid namn Rivers redan 1895 med antropologer när de i studiesyfte besökte ett naturfolk på Torres-öarna i det nuvarande Nya Guinea (Cole, 1996). Psykologens syfte var att studera den lokala befolkningens sensoriska egenskaper (synskärpa, hörseltröskel, hudens känslighet och Müller-Lyer-illusionen) och jämföra med västerlänningars resultat i samma test (Rivers, 1901; 1905). Franz Boas (1859–1942) och Edward Sapir (1884–1939) hörde till de antropologer som lade grunderna till det synsätt som kulturell psykologi senare kunde bygga på. Under ledning av Boas utvecklades en speciell riktning av psykologisk antropologi i USA; fram till 1960-talet kallades den ”culture and personality studies”. Boas önskade ersätta det rådande etnocentriska synsättet med uppskattning av alla kulturer. Till de mest kända antropologerna från den skolan hörde, förutom de ovan nämnda, Ruth Benedict, Margaret Mead, Abraham Kardiner och A. Irwing Hallowell (Levine, 2007). Den psykodynamiska teorin var väl känd bland dessa antropologer och inspirerade till många fältstudier. Exempelvis genomförde Seligman (1924) en rad antropologiska studier där han utifrån Carl Jungs personlighetstypologi konstaterade att introversion i Indien och i Kina var mycket utbrett i populationen jämfört med i andra delar av världen. Extraversion i större omfattning hittade han däremot hos en del naturfolk och i en stor del av den västerländska civilisationen. Intresset för kulturellt olika barnuppfostringsmetoder växte och resulterade i detaljrika, och i avsaknad av andra teorier, ofta psyko dynamiskt inspirerade analyser (Whiting & Child, 1953). Senare har universaliteten hos den psykodynamiska teorin i allmänhet ifrågasatts av flera antropologer (Mead, 1935, 1949; Kardiner & Linton, 1939, 1945) och Malinowski (1964) i synnerhet argumenterade mot det oidipala komplexets allmänna giltighet, baserat på sin forskning hos trobrianderna. Det fanns även andra antropologer som efter sina fältstudier ifrågasatte universaliteten i Sigmund Freuds psykosexuella utvecklingsteori. © F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

K apitel 4 Vad är kulturell psykologi?

Exempelvis hittades det inget spår av den s.k. anal-sadistiska utvecklingsperioden och trotsåldern hos dongo-folket i Västafrika, möjligen för att barn kunde uträtta sina behov fritt i naturen och potträningen med påföljande maktkamp mellan föräldrar och barn saknades helt och hållet (Botond, 1991). Inte heller Jungs teori gällande arketyperna samt det kollektiva omedvetna visade någon affinitet för ett relativiserande kulturpsykologiskt synsätt (Botond, 2003). På 1970–80-talen skrev antropologer under ämnesbenämningen etnopsykologi (”ethnopsychology”); även benämningen ”cultural psychology” dök upp (DeVos, 1973). Antropologen Robert I. Levy (1973) arbetade t.ex. som klinisk psykolog, innan han sadlade om till antropolog och åkte till Tahiti för att under 26 månader genomföra sitt fältarbete. Han konstaterade där en märklig psykologisk blandning av en samtidigt förekommande kollektiv och personlig grundhållning som det var omöjligt att beskriva med den vanliga psykologiska vokabulären. Därför lanserade han det paradoxala begreppet ”shared privacy”. Briggs (1970) minutiösa psykologiska beskrivning av en inuitfamilj, med en 55-sidig bilaga där han förklarar de speciella kulturella uttrycken för emotioner samt deras normativa kontext, är ett av de tidigaste arbetena där man försöker översätta ett kulturellt känslospråk till en annan kulturs motsvarighet (Levine, 2007). Psykologins ”urfader”, Wilhelm Wundt, blev välkänd för att han införde experimentella metoder i psykologin. Men det är inte så många som känner till att han mellan 1900 och 1914 skrev en bok som består av tio volymer och som heter ”Völkerpsychologie” (Wundt, 1921). I denna bok hittas många myter, sedvänjor samt språkliga och religiösa jämförelser som hämtats ur arbeten från lingvister och antropologer. Han var övertygad om att högre kognitiva funktioner var påverkade av kulturell praktik, och att där kultur och historia skiljer sig från varandra, bör kognitiva processer också uppvisa skillnader. Det går inte att hoppa över de mörka teorier och på dessa baserade händelser som lämnat fruktansvärda spår i vår historia. Under 1800talet föddes en del rasistiska teorier där t.ex. svarta afrikaners hjärnor jämfördes med apors. Den nazistiska rasteorin som uppkom också under 1800-talet och spriddes före andra världskriget proklamerade att den mänskliga civilisationen var helt och hållet produkten av ”den ariska rasen”. ”Arier” som kommer från sanskrit och betyder ”ädel”, ”ärbar”, betecknade egentligen en del indoiranska stammar, men senare, när den västerländska rasläran uppkom, användes begreppet för en s.k. ”indoeuropeisk människoras” med ljus hy. I dag kan man bara hoppas att spridning av seriös samhällsvetenskaplig kunskap kan hjälpa till © F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

att motarbeta rasism och att den hjälper människor att förverkliga ett inkluderande, humanistiskt samhälle. Under 1900-talet kan nämnas några pionjärer inom den kulturella psykologins fält: de berömda sovjetiska psykologerna Vygotskij (1896– 1934) och Luria (1902–1977). De brukar även kallas psykologins Mozart och Beethoven (Toulmin, 1978). Enligt Vygotskijs s.k. kulturhistoriska teori är den viktigaste faktorn i kulturen ”den andra människan”, och det mänskliga psyket uppfattas som ”co-constructed” (2001). Mänsklig kognition utvecklas i ett kulturellt sammanhang, där det under historiens gång accumuleras människogruppernas symboliska och icke-symboliska kognitiva verktyg. Individens kognition utvecklas genom internalisering av olika externa kulturella mekanismer. Var och en av de högtstående mentala funktionerna uppenbarar sig två gånger under barndomen. Först som en kollektiv aktivitet, d.v.s. som en mellanmänsklig social funktion, därefter som individuell aktivitet som barnets inre psykiska egenskap, d.v.s. som en intrapsykisk funktion (Friedrich, 2014). Denna teori blev välkänd i USA och i övriga västvärlden under 1960-talet och på det sättet kunde den i ett mer globalt sammanhang inte bara vara inspirerande för kulturell psykologi, utan påverka många psykologer (och pedagoger) i riktning mot ett komplext, bio-psykosocialt tänkesätt. Vygotskijs vän, den store neuropsykologen Alexander Luria, genomförde kulturella jämförelser med hjälp av fältstudier i Centralasien. Han var intresserad av perceptionens basala aspekter. Under 1930-talet konstaterade han att synvillor som lätt kunde framkallas hos befolkningar i västerländska samhällen inte kunde reproduceras hos den uzbekiska stambefolkningen. Ett av de studerade fenomenen var den välkända Müller-Lyer-illusionen (figur 4.1.). Det handlar om två lika långa vertikala linjer där den ena har två kortare konvexa linjer och den andra har två lika långa konkava linjer på sina ändar. Psykologisk forskning visade att människor uppfattade dessa linjer som olika långa, vilket tolkades som en illusion som beror på hjärnans medfödda strukturer. Desto större blev överraskningen när det konsta-

Figur 4.1 Müller-Lyer– illusionen. Testpersonernas uppgift är att avgöra vilken av linjerna är längst.

K apitel 4 Vad är kulturell psykologi?

terades att människorna hos den besökta stambefolkningen inte visade några tecken på illusion, utan betraktade dessa linjer som lika långa. Lurias lärjunge, Elkhonon Goldberg (2006), som senare emigrerade från Sovjetunionen till USA, berättar att Luria efter sin upptäckt sänt ett entusiastiskt telegram till kollegan Vygotskij i Moskva, med ett budskap bestående av de fyra ödesmättade orden ”Infödingar har inga illusioner”, följt av en rad utropstecken. Telegrammet blev uppsnappat och censurerat av de sovjetiska myndigheterna. I ett samhälle, uppbyggt på politiskt korrekta illusioner kunde orden ”ha inga illusioner” lätt uppfattas som en farlig politisk hädelse. Luria, som inte ens var etnisk rysk, stämplades som en ”rysk chauvinist”. Den tvärkulturella forskningen tvingades upphöra och Luria fick inte möjlighet att offentliggöra sina uzbekistanska fynd förrän det politiska klimatet i Sovjetunionen hade töat något under 1960- och 1970-talen. Det är intressant att Lurias studie har replikerats av nutida neuropsykologer inte bara i Uzbekistan, utan hos en liknande rural befolkning i Sydafrika. Resultatet liknade det som Luria beskrivit (Nell, 1999). Förutom Luria och Vygotskij tillhörde även Aleksej Leontjev den grupp psykologer i Sovjetunionen som blev kända i hela världen som den ”ryska kulturhistoriska skolan”. Dessa psykologer hävdade att människor interagerar med sin miljö med hjälp av under historiens gång producerade idéer, d.v.s. ”verktyg” (”tools”), som hjul, jordbruk eller demokrati. Människans kognition är intimt förknippad med dessa kulturella produkter. Under 1930-talet ökade några antropologers tvärdisciplinära intresse för sambandet mellan kultur och psykologi. Ruth Benedict var en av de mest kända företrädarna för denna skola som gick under namnet ”culture and personality studies”. I boken ”Patterns of Culture” (1934) förklarar hon att kultur är samma sak för befolkningsgrupper som personlighet är för individer. Även socialpsykologer har i alla tider bejakat kulturens betydelse för psykologiska processer. En av dem var Solomon Asch som utförde sina berömda experiment om konformt beteende (Heine, 2012). Hans och andra socialpsykologers studier inspirerade senare kulturellt intresserade psykologer att replikera dessa studier med deltagare från diverse kulturer. Kurt Lewin tog kontakt inte bara med europeiska och amerikanska kollegor, utan han var en av de första som redan under 1930-talet bidrog med jämförande psykologiska studier i Japan. Tack vare honom startades ett gestaltpsykologiskt institut senare i Japan för att studera olika ledarstilar (Smith & Bond, 1999). Otto Klineberg (1980) var en socialpsykolog som har analyserat © F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

många psykologiska företeelser utifrån ett kulturellt perspektiv. Några exempel på hans breda intresse är perception och minne, tillämpning av projektiva tekniker, samt över huvud taget tester, psykoanalys, Piagets teori, nationella stereotyper, psykopatologi, auktoritärianism, ledarskap, fältberoende, acculturation och motivation. Det är uppenbart att antropologi och psykologi ömsesidigt befruktat varandra under en lång period. En sammanfattning av dessa tidiga arbeten (fram till 1978) hittas i den första upplagan av ”Handbook of Cross-Cultural Psychology” (Triandis & Lambert, 1980), som nästan två decennier senare fick en uppföljare med samma titel (Berry, Dazen, & Sarawathi, 1997). Edward T. Hall (1914–2009) var en världsberömd socialantropolog som även dagens kulturella psykologi har väldigt mycket att tacka för. Han räknas som den första betydande akademikern som studerade och även undervisade i interkulturell kommunikation. Han skrev flera böcker som berör mångfalden i hur människan använder sitt psyke, men ingen av hans böcker finns översatt till svenska. I boken ”Hidden dimension” (1966) lyfter han fram den icke-verbala kommunikationen som en av kulturens viktigaste, fast oftast dolda, dimension. Han redogör för en del av våra oskrivna och ofta oreflekterade regler för ansiktsuttryck, huvudrörelser, handrörelser, satsmelodier och röstlägen, beröring, lukter, dofter, användning av symboler, samt betydelsen av tystnaden. Han blev kanske mest känd för sin systematisering av olika kulturers hantering av tid, samt för beskrivningen av hur olika kulturer hanterar rumsliga företeelser. Ett annat viktigt analytiskt verktyg som Hall infört i interkulturella studier, och även berikat den kulturella psykologin med, är begreppen ”high and low context culture” (1976).4 Psykologerna Alex Inkeles och David Levinson (1969) hör också till de som, i fotspåren av kulturantropologerna Ruth Benedict och Margaret Mead, tidigt börjat intressera sig för de problem som kulturer försöker hitta lämpliga lösningar på, utifrån speciella värdesystem. De hittade tre typer av grundproblem vars lösning visade sig ha stora kulturella variationer: 1 Relationen till makten och överheten. 2 Människors självkoncept, och inom detta, relationen mellan individ och samhälle, samt uppfattningen om det manliga och det kvinnliga. 4 Mer om detta i kapitel 10 i Del 2, under rubriken Kommunikation i hög- och lågkontextkulturer.

K apitel 4 Vad är kulturell psykologi?

3 Lösningar för konflikthantering, inklusive uttrycksreglering för aggressivitet och emotioner i allmänhet. Under 1960-, 70- och 80-talen fanns många forskare som genomförde kulturella studier för att undersöka psykologiska egenskaper. Några av dem är John Berry, Michael Bond, Michael Cole, Roy D’Andrade, Ken Gergen, Patricia Greenfield, Geert Hofstede, Walter Lonner, Sylvia Scribner, Marshall Segall och Harold Stevenson (Heine, 2012). År 1989 publicerade Harry Triandis en artikel om självkonceptets kulturella variationer. Denna artikel spreds i vida kretsar och bidrog till att rikta intresset mot kulturella frågor hos många psykologer. För Richard Nisbett (2007), som i dag räknas som en av de mest betydelsefulla forskarna inom kulturell psykologi, blev vändpunkten när han läste Joan Millers doktorsavhandling (1984), där det bevisades att det s.k. fundamentala attributionsfelet inte var universellt 5. Nisbett beskriver att hans mentala tillstånd påminde om tillståndet hos biskopen av Worcesters fru som, enligt anekdoten, efter att någon hade förklarat Darwins evolutionsteori för henne, sade: ”Min kära vän, vi kan hoppas att denna teori inte är sann, men om den är det, bör vi be för att den inte ska bli allmänt känd.” Richard Shweder lade de teoretiska grunderna för modern kulturell psykologi. Han blev först anhängare till en sorts kulturell pluralism inom socialantropologin, sedan vände han sitt intresse mot kulturell psykologi. I hans tolkning konstruerar kultur och psykologi varandra ömsesidigt (”make each other up”); individen och kulturen befinner sig i en sorts interdependens, d.v.s. ömsesidigt beroendeförhållande (Markus & Hamedani, 2007). Shweders bok”Thinking through Cultures: Expeditions in Cultural Psychology” (1991), samt artikeln han skrev tillsammans med Harry Stack Sullivan ”Cultural Psychology: Who Needs It?” (1993) väckte stor uppmärksamhet och räknas bland den moderna kulturella psykologins tidiga grundverk. Han välkomnar återkomsten av ett (från socialantropologin härstammande) kulturellt psykologiskt tänkande och hoppas att kulturell psykologi ska övervinna övertygelsen om att ”väst är bäst” – en bild som enligt honom etsat sig fast hos många i den västerländska civilisationen ända sedan upplysningstiden. Hazel Markus och Shinobu Kitayama (1991) publicerade en betydelsefull artikel som hör till de mest citerade inom den kulturella psykologin. I denna artikel påpekar de att många psykologiska processer 5 Mer om detta i kapitlet 8 i Del 2, under rubriken Attributionsstilar och det grundläggande attributionsfelet.

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

(exempelvis kognition, emotion, motivation) kan ses med hjälp av begreppet ”själv-koncept”. De visade att detta begrepp omfattar en mycket bred kulturell variation. Även Michael Cole (född 1938) kan räknas till grundarna av den kulturella psykologin. Han skrev 1996 den första boken om kulturell psykologi, med undertiteln ”A once and future discipline”. Det är kanske ingen slump att han, som ung psykolog, arbetade i Moskva som forskningsassistent åt Alexander Luria, liksom att även Vygotskijs kulturhistoriska teorier inspirerade honom. Coles person och betydelse är ganska okänd i Sverige. Hans huvudbok är inte översatt till svenska, däremot kom den ut på danska 2003, vilket kanske har något samband med att han vistades i Köpenhamn ett tag som gästprofessor vid Psykologiska institutionen.

Kulturell psykologi i dag Det är minst lika svårt att definiera kulturell psykologi som att definiera kultur. Forskarna har olika synsätt och är sällan helt eniga. Psykologilexikonets (Egidius, 2016) definition är tillräckligt allmän för att alla ska vara nöjda med den på något sätt. Enligt denna definition är kulturell psykologi ett område inom psykologin med inriktning på hur människors sätt att tänka, känna, värdera, uppfatta och tro har en koppling till deras kulturella bakgrund. Själv har jag en invändning mot denna definition, eftersom beteende inte finns med på listan av de psykologiska faktorer som begreppet ska relateras till. Jag väljer därför att presentera den första moderna definitionen av kulturell psykologi från 1991. Enligt Shweder är kulturell psykologi ”en studie av de processer med vars hjälp kulturella traditioner och sociala praktiker reglerar, uttrycker och förändrar det mänskliga psyket, och som i sin tur leder till att människosläktet fungerar psykologiskt inte så enhetligt, utan visar etniska variationer i sinne, själv och känsloliv” (1991). En figur av Poortinga, Kop och Van de Vijver (1995) illustrerar på ett åskådligt sätt samspelet mellan genetisk och kulturell påverkan på psykologins olika områden (figur 4.2.). Genetiken och kulturen har sin roll i varje psykologiskt fenomen, men de styr inte lika starkt på alla områden. Vid sidan om jämförelsen av psykologiska processer i olika kulturer betonar forskningen även förekomsten av de psykologiska fenomen som är universella. Heine (2012) särskiljer tre nivåer av universalitet:

K apitel 4 Vad är kulturell psykologi?

1 universell åtkomlighet (ingen variation) Här avses den starkaste typen av universalitet som innefattar sådana psykologiska verktyg som förekommer i alla kulturer på ett lika åtkomligt sätt för att lösa samma typ av problem. Ett exempel på detta kan vara fenomenet ”social facilitering”, d.v.s. underlättande och främjande av en individs eller grupps prestationer genom andras stöd i olika former eller enbart genom att andra iakttar vad som görs och hur det görs. 2 funktionell universalitet (varierande åtkomlighet) Det finns psykologiska verktyg som förekommer i många kulturer för att lösa samma typ av problem, men de är mer åtkomliga för människor i vissa kulturer än för människor i andra. Ett exempel är den allmänna förekomsten av att folk straffar de som agerar ojust, även när det kostar orimligt mycket för den eller de som utmäter straffet. Jämförande studier visade dock att i ett samhälle spenderades i genomsnitt 28 procent av det som folk ägde i detta syfte, medan i ett annat samhälle kunde den investerade summan vara mer än 90 procent av det man hade. 3 principiellt allmänt förekommande psykologiska verktyg Dessa verktyg används dock inte nödvändigtvis för att lösa samma problem och åtkomligheten är också varierande. Ett exempel är att människors motivation påverkas i alla studerade kulturer av deras erfarenheter. I de västerländska kulturerna blir

Sociala egenskaper

Personlighet

Kognition

Perception

Fysiologi

Genetisk påverkan

Kulturell påverkan

Figur 4.2 Samspelet mellan genetik och kultur inom psykologins olika områden. Efter: Poortinga, Kop & Van de Vijver, 1995.

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

positiva erfarenheter motiverande, medan i Östasien är det just misslyckande som utgör den största motiverande kraften. Förutom de universellt förekommande psykologiska verktygen finns många andra som är icke-universella, eftersom de inte förekommer i alla kulturer, och kan vara enskilda kulturella uppfinningar. Ett exempel är ”abakus”, ett speciellt verktyg för att räkna som används i vissa kulturer i Mellanöstern och Asien. De som använder abakus tänker helt annorlunda om siffror än de som inte gör det (Norenzayan & Heine, 2005).6 Att gå bakom kulturella stereotyper och se heterogeniteten och de breda individuella variationerna bakom abstrakta och teoretiska konstruktioner ser Cohen och Kitayama (2007) som en viktig utmaning för framtida forskning inom fältet. Vidare önskar de integrera studier av kulturell psykologi och evolution på ett fruktbart sätt. De är missnöjda med att – som det oftast är i nuläget – psykologiska studier av vita amerikaner i högre medelklassen ersätts av jämförelser av vita amerikaner i högre medelklassen och asiater, utan önskar en mer global forskning. Kulturell psykologi kan bli ett politiskt-ideologiskt laddat ämne och kan, precis som många andra forskningsfält utnyttjas av alla möjliga samhällskrafter i politiskt-ideologiska syften. I denna bok redovisar jag forskning som står på en humanistisk värdegrund, men som inte medvetet tjänat några politiskt–ideologiska intentioner. KULTURELL PSYKOLOGI I SVERIGE

Om vi accepterar påståendet att kulturell psykologi inte är detsamma som kulturellt bemötande, kulturell omvårdnad eller kulturell psykiatri (en sammanblandning som ibland görs i Sverige), framstår det tydligt hur lite plats kulturell psykologi har tagit inom den svenska akademiska psykologin. Robert Serpell ger i sin klassiska bok (1976) en än i dag användbar sammanfattning av den rika och omfattande forskningen inom den kulturella psykologin. Boken är översatt till flera språk, men inte till svenska. År 2002 var Serpell dock inbjuden som föreläsare till Nätverket för utbildningsforskning i utvecklingsländer vid Uppsala universitet och Institutionen för samhälle, kultur och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm. Även Michael Cole bjöds in till Sverige i januari 2004 för att inleda en doktorandkurs i workshopform vid Högskolan för lärande och 6 Mer om detta i kapitel 6, i Del 2 under rubriken Matematisk och aritmetisk förmåga.

K apitel 4 Vad är kulturell psykologi?

kommunikation i Jönköping, men inte heller denna kurs var riktad till psykologer. Den kulturella psykologi som förekommer i Sverige har ofta funnits under täckmanteln av etnologi och antropologi. Detta är mer förståeligt ur etnologernas och antropologernas perspektiv än ur psykologernas, eftersom folklivsforskning, etnologi och antropologi ända sedan 1970talet allt mer prioriterat att studera den kultur som finns i människans huvud snarare än den som finns utanför. Åke Daun, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet, hör till dem som redan på 1980talet publicerade böcker som presenterar frågor och forskning rörande kulturell psykologi (1989). Tack vare Solveig Ekblad och hennes medarbetare utgavs på 1990talet för första gången en vårdrelaterad bok med ett transkulturellt perspektiv, med betoning på migrationens psykologi, vilket är ett viktigt men relativt snävt tillämpningsområde inom den kulturella psykologin (Ekblad, Janson, & Svensson, 1996). Vid slutet av 1990-talet väcktes intresset för kulturmöten i vården starkt (transkulturell omvårdnad) liksom för transkulturell psykiatri. Intresset för de bakomliggande psykologiska teorierna var dock fortfarande mycket svalt. Om psykologi förekom i kulturella sammanhang var det oftast tillsammans med prefix som trans-, tvär- eller etno-. Etnologen Gillis Herlitz, som tidigare varit mer intresserad av kulturmöten inom affärslivet, började hålla sina föreläsningar om kulturmöten även för vårdpersonal. Första upplagan av hans bok med titeln ”Kulturgrammatik” kom år 1989 och presenterade på ett lättläst och roligt sätt problem som kan uppstå om man umgås med människor från andra kulturer. Hans språkmetafor gör det enklare för läsaren att förstå hur lätt det är att inte reflektera över sin egen kultur. Han menar att vår egen kultur är lika självklar som vårt modersmål, alltså att regler uppmärksammas endast när någon bryter mot dem. Herlitz jämför kulturens dynamik med språkets, han påpekar att det liksom i språket i varje kultur finns ett visst friutrymme som möjliggör förändringar. Inom Stockholms läns landsting bildades år 1999 Transkulturellt centrum, vars mångsidiga verksamhet så småningom rymde även ett nätverk för psykologer, samt föreläsningar och seminarier kring frågor som hör hemma inom den kulturella psykologin. Året därpå gavs det för första gången ut en bok om tvärkulturella möten, en bok som dessutom hade psykologer som målgrupp (Allwood & Franzén, 2000). Bokens två redaktörer, samt fem av bokens nio författare, är psykologer. Carl Martin Allwood som är professor i psykologi vid Göteborgs Universitet anger inte bara kognitionspsykologi och © F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

D e l 1 I n t r o d uk t i o n t il l e t t l addat ämne

kunskapsantropologi som sitt forskningsintresse, utan även ”kulturellt orienterad psykologi”. Möjligen är det han som inom psykologyrket var först i Sverige med att intressera sig för disciplinens och professionens kulturella aspekter, eftersom han redan i början av 1980-talet publicerat en artikel om relationen mellan kultur och kognition (1983). Forskning, undervisning och bokutgivning om kulturella möten och om interkulturella studier, då och då med små insmugglade kunskapsfragment från kulturell psykologi, har på sistone ökat lavinartat i Sverige. Ett exempel utifrån ett sociologiskt paradigm är av Jonas Stier (2004). Det har skrivits doktorsavhandlingar, som exempelvis psykologen Ann Valentin Kvist innehållsrika arbete om att kognitivt utreda invandrade människor i arbetspsykologiska sammanhang (2013). Benämningen kulturell psykologi lyser dock med sin frånvaro i dessa arbeten. Förekomsten av benämningar som tvär-, trans- eller interkulturell psykologi kan visserligen ha ökat i olika sammanhang men det är få som vet att dessa inte är identiska med kulturell psykologi. Disciplinen ”kulturell psykologi” beskriver helt enkelt människan i sitt kulturella sammanhang, utan att primärt utgå från tvärkulturella interaktioner. Enligt en formulering hos Nationalkommittén för psykologi (2014) är kulturell psykologi inget annat än ”människans kulturellt påverkade förståelse av sin omvärld”. Detta kunskapsfält tycks fortfarande inte vara tillräckligt representerat vare sig inom psykologutbildningen, andra adekvata utbildningar, eller bokutgivningen i Sverige. Det pragmatiska synsättet, att hantera konkreta sociala utmaningar på bästa möjliga sätt (d.v.s. ”vad ska VI göra med DEM?”) tycks fortfarande dominera.

Agnes Botond är leg. psykolog samt specialist i klinisk psykologi. Hon föddes i Ungern och har en doktorsgrad i pedagogik samt är utbildad lärare i historia, ungerska och franska i sitt hemland. I Sverige har hon bland annat arbetat som högskolelärare och som psykolog inom vuxenpsykiatri, beroendevård och geriatrisk verksamhet. För närvarande arbetar hon som psykolog med privata klienter och är även sedan många år en anlitad föreläsare inom ämnet kulturell psykologi.

KULTURELL PSYKOLOGI Den västerländska psykologin har till stor del baserats på experiment gjorda med vita, unga studenter eller värnpliktiga från medelklassen i USA. Inom kulturell psykologi, som är ett relativt nytt fält men med gamla anor, skärskådas den akademiska psykologins allmängiltighet. Blicken riktas mot psykologiska aspekter av kulturella olikheter och den konstruktiva hanteringen av dessa. Kulturell psykologi är den första svenska läroboken i ämnet. Boken består av tre delar. Del 1 introducerar ämnet, presenterar grund begreppen, skissar en historisk bakgrund till fältet och beskriver forskningsfältets metoder. Del 2 redovisar forskningsresultat från de många psykologiska och socialpsykologiska studier där man funnit kulturella variationer i människans psykologiska fungerande. Del 3 handlar om kliniska psykologers arbete och redogör med hjälp av befintlig forskning, samt utifrån författarens kliniska erfarenhet, för hur kulturella faktorer kan påverka möten mellan klient och psykolog i utrednings och behandlingssammanhang. Farorna med att såväl underskatta som överskatta kulturella skillnader belyses på ett nyanserat sätt. Boken vänder sig främst till studerande inom psykologi och till yrkesverksamma psykologer. Del 1 och 2 vänder sig även till studerande på andra högskole och universitetsutbildningar, till exempel inom vård och socialt arbete samt lärarutbildningarna.

Art.nr 38882

studentlitteratur.se