9789176970010 by Smakprov Media AB

Copyright © Terese Alvén 2016 www.sparkibaken.se terese@sparkibaken.se Utgiven av Hoi Förlag www.hoi.se info@hoi.se Formgivning omslag: Cecilia Pettersson, Pica Pica design Omslagsfoto: Jane Haglund Formgivning inlaga: Fredrik Malmquist Tryckt hos Nørhaven, Danmark 2016 ISBN: 978-91-7697-001-0

Till Gun-Marie och Jan. FĂśr att ni alltid har funnits dĂ¤r.

Innehåll Inledning

Fakta om ätstörningar Anorexia nervosa Bulimia nervosa Hetsätningsstörning Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation) Hur du söker hjälp

17 17 18 19 20 20

Frisk och fri? Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill bli frisk och fri, men inte riktigt har kommit dit än

24 27 32

Balans – att hitta och behålla den Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill hitta och behålla balansen

35 36 39 40

Emma Pihl: ”Testa att göra tvärtom.”

Bli vän med dig själv Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill bli vän med dig själv

50 51 54 54

Skit i dieterna! Du är INTE vad du äter Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill våga äta det du vill och mår bra av

55 57 59 59

Maria Urra Urra: ”Jag balanserar mina tidigare ätstörningar med min specialkost för diabetes typ 1.”

Testa nya gränser – tappa kontrollen och hitta den Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som tappat kontrollen över sjukdomen För anhöriga

66 68 71 72 73

Träna eller inte träna – det är frågan Ortorexi Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill träna och behålla rörelseglädjen För dig som arbetar på gym

74 78 78 81 82 84

Emma Igelström: ”Sätt prestationen i perspektiv och låt drivkraften ligga i glädjen.”

Att våga bli gravid och bli mamma Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill bli mamma För den drabbade under och efter graviditeten För anhöriga som känner någon de tror/vet är gravid

94 96 98 98 100 101

Cecilia Brundin Pettersson: ”Flera kvinnor beskriver att det inte främst är vikten som är jobbig utan det är den förändring som sker, som kvinnan inte kan påverka.” 103 Hanna Kihlander: ”Jag byggde mig en skyddsmur ifall jag skulle få återfall under graviditeten.”

107

Var en förebild för dina barn Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips på hur du sprider sunda värderingar när det gäller mat, träning och kropp

114 115 119

Sandra Eriksson: ”Jag måste leva för barnens skull.”

122

Beachform – kom ut ur vassen! Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill ha roligt på stranden i sommar För anhöriga

132 133 135 135 136

Killar och ätstörningar

137

Niclas Christoffer: ”Jag är tacksam över att vara här och vara den person jag är.”

139

När du tänker på mat Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill tänka mindre på mat

145 146 149 150

Ät allt men inte alltid – därför ska du äta Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill ha ett sunt förhållande till mat

154 159 160 161

Julångest … och önskan om en härlig högtid! Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips för att klara julen

162 163 165 166

119

Sociala medier Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill sprida sunda värderingar i sociala medier För den drabbade Presstips från Frisk & Fri

168 171 173 174 176 177

Johanna Arogén: ”Egentligen tycker jag att det är bättre om kroppen inte alls får ta plats i sociala medier.” 179 Att hjälpa någon annan – vi behöver varandra Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill peppa andra till ett friskare liv

186 187 190 190

Björn Eriksson: ”Jag försöker stötta och bekräfta och dela med mig av min resa för att visa att det går att bli frisk.” 192 Skönhetsideal och påverkan utifrån Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som inte vill påverkas av skönhetsideal

198 200 203 204

Självkänsla, självförtroende och självmedkänsla Tereses tankar Frågor att ställa dig själv Tips till dig som vill förbättra din syn på dig själv

206 208 210 210

Övningar för att ge dig en bättre bild av dig själv

212

Avslutning – och tack

216

Inledning Underviktig, normalviktig eller överviktig? Uttrycken är många, men frågan är förstås varför vår kroppsform över huvud taget ska definiera oss. Vi är alla jätteviktiga. Punkt. Själv har jag haft olika storlekar beroende på hur jag har levt, mått och behandlat mig själv. Men det har inte spelat någon roll om jag haft några kilon mer eller mindre – det är inte det som har gett mig lycka och tillfredsställelse. Det är hur jag har mått på insidan, och det har som sagt inte varit beroende av mitt utseende. Det har snarare varit en positiv konsekvens av att vara tillfreds med mig själv, av att jag vågat släppa på utseendekravet. När jag väl slutade sparka på mig själv, insåg jag att jag måste vara min egen bästa vän. Efter det gick allting bättre. Jag tror faktiskt att trygghet kommer med livserfarenhet. Visst finns det folk som seglar genom hela livet och automatiskt sätter sig själv först, och mår bra av det, men de flesta av oss har perioder där vi mår dåligt av olika anledningar. Många börjar mixtra med mat och träning i förhoppning om att de ska må bättre. Ofta kommer de här mörka perioderna under tonåren när kroppen förändras som mest, för andra startar det tidigare än så, och andra blir sjuka i vuxen ålder. En ätstörning kan drabba vem som helst, oavsett ålder, kön och social tillhörighet. För mig blev det som värst i slutet av tonåren, och i min självbiografi Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild skriver jag om min resa genom livet. Jag berättar om allt från uppväxten 13

då jag hade ett komplicerat förhållande till kropp och vikt, till perioden med den ätstörning som tog flera år av mitt liv. Boken handlar också om behandlingen jag fick och vägen tillbaka till ett friskt liv. Men hur skriver man en fortsättning på resan genom sitt eget liv? Min första bok handlar om de första 30 åren, och sedan dess har det gått ytterligare några år. I dag har jag fått ännu bättre insikt om min tidigare ätstörning, samt insett att jag är långt ifrån ensam i detta. Visst förstod jag att många var drabbade redan innan, men för några år sedan var detta ingenting jag upplevde att folk pratade om. Nu möter jag allt fler som berättar om sig själva som sjuka. Och när man möter människorna bakom statistiken (över 100 000 svenskar är drabbade av en ätstörning) blir alltihop mer verkligt. Helt plötsligt får man höra personliga berättelser om vad en ätstörning kan innebära. Vi är olika, men samtidigt har vi mycket gemensamt. Reaktionerna på Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild har varit fantastiska och gripande. När jag skrev boken var min förhoppning att jag skulle kunna hjälpa och peppa åtminstone en enda människa till ett friskare liv. Att vara så självutlämnande som jag var i den boken var inte ett helt lätt beslut att ta – vissa saker jag skrev om hade jag inte ens accepterat för egen del och en del av det visste inte mina anhöriga om. Men om jag bara kunde hjälpa någon så var det värt det. Och det var inte bara en person som hörde av sig. Jag har träffat många på föreläsningar och mässor som tackat mig för boken, som berättat om hur den har påverkat dem. Jag får fortfarande långa, ärliga mejl från tjejer och kvinnor i olika åldrar. Ingen kille har ännu mejlat mig angående detta … Alla dessa möten har inspirerat mig. Jag vill bjuda på mer. Och om första boken handlade om min resa, vill jag nu att den 14

ska handla om dig som läser. Oavsett om du själv är drabbad eller om någon nära dig är sjuk, är min förhoppning att denna bok ska ge inspiration på olika sätt. Kloka tankesätt blandas med personliga upplevelser från mig själv och från andra. Nej, denna bok gör inte någon frisk. Den är inte en ersättning för behandling eller kontakt med vården. Men kanske kan den vara ett av många verktyg mot ett friskare liv. Kanske kan den fungera som en kompis när du behöver extra pepp, när du behöver hitta styrka och mod för att fortsätta kämpa. Och framför allt – för att du ska våga leva på ett annat sätt än med ätstörningen som identitet. Livet är mycket härligare än så. Sträckläs boken eller hoppa till de kapitel som är viktiga för dig just nu. Med det sagt vill jag poängtera att jag inte är någon utbildad behandlare av ätstörningar. Jag är inte läkare, psykolog, terapeut eller liknande. Jag är en vanlig tjej som själv har varit drabbad av en ätstörning – anorexi följt av samhällsfenomenet ortorexi – men jag har lärt mig mycket längs vägen och är i dag stolt över att vara frisk och fri. Jag är utbildad personlig tränare och kostrådgivare och har jobbat med hälsa i hela mitt liv, både före och efter min ätstörning. Jag skriver träningsbloggen Spark i baken, figurerar som inspiratör inom träning i tidningar, radio och teve och är numera även volontärarbetare på Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar. Förutom att skriva om ätstörningar och balans har jag skrivit böcker om familjeträning – Träna tillsammans med familjen och Träna tillsammans med Tia. Jag tror det är viktigt att de barn som i dagens samhälle blir allt mer stillasittande får ett glädjefyllt förhållande till träning och att de lär sig att kroppen är mer än bara ett utseende. Kroppen är ett verktyg för att kunna utforska och uppleva livet. 15

Jag brinner för att hjälpa andra, i alla åldrar, att hitta balansen i sina liv. Jag vill att de ska vara nöjda med sig själva som de är. Kom ihåg – du är unik och jätteviktig! / Terese

Fakta om ätstörningar De flesta ätstörningar syns inte utanpå, detta trots att det oftast är anorektiska tjejer som visas upp i media. En person med en ätstörning kan se ut precis som en frisk person. Visst, ibland tar sig sjukdomen fysiska uttryck, men långt ifrån alltid. Vem som helst kan drabbas av en ätstörning och det är inte alltid helt lätt att hitta en exakt orsak. Oftast är det flera faktorer som ligger bakom. Om du har ett problematiskt förhållande till din kropp, om du hetsäter, framkallar kräkningar, motionerar på ett extremt sätt eller svälter dig, så kan du ha en ätstörning. En ätstörning handlar om vad du gör, hur du tänker och mår. Runt 100 000 svenskar beräknas ha en ätstörning om alla åldrar och kön inkluderas, och av dem är 10 000 i riskåldern 13-30 år och uppfyller kriterier för anorexi. Hela 20 000 uppfyller kriterierna för bulimi och 30 000 uppfyller kriterierna för ätstörning UNS. I denna statistik finns inte hetsätningsstörning som enskild diagnos med. Den låg tidigare under ätstörning UNS (Källa: KÄTS).

Anorexia nervosa Anorexia nervosa präglas av självsvält, rubbningar i menstruationen, samt olika psykologiska kännetecken som rädsla för att gå upp i vikt och bli tjock. Innefattas gör också störd kroppsuppfattning och en stark koppling mellan självkänsla och vikt 17

och kroppsform. Självsvälten betyder att vikten blir så pass låg att normala biologiska funktioner inte kan upprätthållas. En anorektiker lider ofta av prestationsångest – en känsla av att hen måste prestera perfekt. Det är lätt att koppla ihop viktminskningen med en känsla av prestation, duktighet, vilket tillfälligt dämpar ångesten, men spär på ätstörningen. Fysiska symtom på anorexi är: undervikt, sänkt ämnesomsättning, låg puls, lågt blodtryck, menstruationsbortfall för kvinnor/lägre spermaproduktion för män, sänkt kroppstemperatur, lanugohår (ökad behåring över kroppen), muskelsvaghet, benskörhet och karies. Psykiska symtom på anorexi är: viktfobi, störd kroppsuppfattning, fixering vid bantning, fixering vid mat, koncentrationssvårigheter, tvångssymtom, depression, sömnsvårigheter och dålig självkänsla.

Bulimia nervosa Personer med ätstörningen bulimia nervosa hetsäter stora mängder mat helt utan kontroll. Efteråt försöker personen bli av med maten för att slippa gå upp i vikt och för att döva sina känslor, ofta sker detta med hjälp av kräkningar, laxermedel, överdriven träning eller svält. Precis som hos anorektiker kan det finnas en stark rädsla för att gå upp i vikt och självkänslan hänger många gånger starkt ihop med vikt och kroppsform. Det är vanligt att vilja gå ner i vikt och periodvis äter bulimikern för lite. Men förr eller senare tar hungern över, och kontrollen tappas. Då kommer en hetsätningsattack. En bulimiker är ofta mer social än anorektikern, men skäms över sitt beteende och kan ibland ha hållit sitt missbruk hemligt under många år. 18

Fysiska symtom på bulimi är: frätskador på tänder, kaliumbrist, muskelsvaghet, svullnad, mag- och tarmproblem, uttänjd magsäck och menstruationsstörningar. Psykiska symtom på bulimi är: koncentrationssvårigheter, depression, självförakt, trötthet, försämrat minne och humörsvängningar.

Hetsätningsstörning Personer med hetsätningsstörning, även kallad BED (Binge Eating Disorder), hetsäter onormalt stora mängder mat under en begränsad tid. Först känner den drabbade ett inre lugn av sin hetsätning, men i förlängning leder det till ångest och obehag. Hetsätningsstörningen kan ske för att trösta, varva ner eller för att man är uttråkad och känner tristess. En hetsätningsstörning liknar bulimi, men med skillnaden att personen inte kompenserar sitt överätande med kräkningar eller svältbeteende. En person med hetsätningsstörning är ofta överviktig, men behöver inte vara det. Av alla som är gravt överviktiga beräknas cirka 30 procent vara drabbade av en hetsätningsstörning. Fysiska symtom på hetsätningsstörning är: svullnad, uttänjd magsäck samt mag- och tarmproblem. Psykiska symtom på hetsätningsstörning är: koncentrationssvårigheter, depression, självförakt, trötthet, försämrat minne och humörsvängningar.

Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation) Ätstörning UNS är den vanligaste formen av ätstörning. Personer som drabbas av UNS har symtom som kan likna de anorektiska eller bulimiska, men det går inte att fullt ut specificera exakt vilken typ av ätstörning det handlar om. Personer med ätstörning UNS har problem med ätandet, tänker mycket på mat och vikt, och ens självbild är väldigt beroende av det egna utseendet. Minsta viktökning skapar ångest. (Ortorexi beskrivs ibland som en ätstörning, men är inte det enligt sjukvården. Läs mer i kapitlet Träna eller inte träna – det är frågan.)

Hur du söker hjälp Om du misstänker att du har en ätstörning, eller bara vill prata med någon du litar på, så vänd dig först till en vän. Men sök även professionell vård, tro aldrig att du är för frisk för att söka hjälp. Våga sök hjälp, en ätstörning är en sjukdom som bör behandlas. Visst kan du bli frisk på egen hand, men det går oftast snabbare om du får professionell hjälp. Du kan prata med din husläkare, skolsköterska eller liknande. Kolla upp vad det finns för hjälp där du bor. Vill du ha vägledning om var just du ska vända dig, kontakta Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar (friskfri.se). De har koll på ätstörningsvården i Sverige. Du kan också kontakta någon av nedanstående instanser, som är ett axplock av den vård som erbjuds i Sverige: • BUP – Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm: För dig som är barn eller ungdom och vill ha någon att prata med. www.bup.nu 20

• Mandometerkliniken erbjuder behandlingar av ätstörningar som anorexi och bulimi med Mandometermetoden, en evidensbaserad behandling som lär patienten att äta och känna mättnad. www.mando.se • Stockholm Center för ätstörningar erbjuder specialiserad ätstörningsvård för vuxna, barn och ungdomar. www.scfa.se • Capio Anorexi Center behandlar alla ätstörningar oavsett vikt utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. www.capioanorexicenter.com • Tjejzonen är Sveriges största stödorganisation för tjejer, har medmänniskor som lyssnar på frågor som rör tjejers psykiska hälsa. www.tjejzonen.se • Ylab är ett wellcare-center i Stockholm som fokuserar på ditt allmänna välmående samt på samhällsfenomenet ortorexi. www.ylab.com

”I stället för att tänka på vad du saknar, tänk på vad du har som alla andra saknar.” Mahatma Gandhi

Frisk och fri? Är du frisk? Går det verkligen att bli helt frisk? Det är frågor som jag ofta får av dem som själva aldrig har haft en ätstörning, till exempel anhöriga. Men vad innebär det att vara frisk? Att vara frisk är att ha god hälsa, och begreppet hälsa finns det flera förklaringar av – Världshälsoorganisationen gick 1946 ut med sin definition, som är välkänd och ofta används som förklaring, även om den kan vara ganska svåruppnåelig. Enligt den är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Hur många känner så hela tiden, konstant? Om det här inte uppnås till hundra procent, innebär det då att man inte har god hälsa? Att man inte känner sig frisk? Nej, självklart inte. Hälsa och friskhet är helt enkelt ett samspel mellan fysiskt och psykiskt välmående. De hör ihop, men behöver inte vara på topp för jämnan. Det handlar inte om att vara perfekt, att leva upp till alla krav som samhället och man själv ställer. Kanske behöver man inte gå djupare in i begreppet än så? Vad friskhet innebär tror jag alltså kan variera från person till person, även om vi har många liknande komponenter inom friskhetsbegreppet. Hur du mår när du är frisk vet bara du. Kanske är det inte en känsla du kan greppa i dag, men när du är frisk kommer du att veta att du är det. Det är i alla fall en sanning för mig. Ibland är det svårt att definiera en ätstörningsdiagnos. Är jag sjuk eller har jag bara jobbiga tankar och beteenden? Gråzonen 24

är stor, men om vi ska fokusera på det friska, och sträva efter ett gott och fritt liv, kan ett sätt vara att försöka göra det motsatta som står i beskrivningen av olika ätstörningar. Ofta syns som sagt inte en ätstörning utanpå, även om det mest är anorektiska tjejer som lyfts fram när man pratar ätstörningar i media. Oavsett vilken typ av ätstörning man är drabbad av – anorexi, bulimi, hetsätningsstörning, eller ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation) – finns individuella skillnader mellan grupperna och mellan individerna som drabbas. En ätstörning kan tyvärr drabba vem som helst. Det som är gemensamt är lidandet och ångesten, även om det yttrar sig på olika sätt. Det finns kriterier som sjukvården går efter för att kunna sätta en diagnos, och det finns varningstecken som vi vanliga människor kan hålla utkik efter. Listan som följer beskriver hur Vårdguiden ser på en ätstörning. Den kursiva texten bakom varje punkt har jag satt dit för att ge en förklaring till vad vi bör fokusera på för att må bra. Samtliga punkter kommer att behandlas på olika sätt i boken. • Du bantar och blir mer och mer upptagen av dina matvanor och din vikt. Du äter en varierad kost där allt är tillåtet, och du äter för att må bra, för att du är hungrig och för att ge din kropp bränsle. Du värderar inte mat som bra och dålig. • Du skjuter upp måltider, äter långsamt eller vill äta ensam. Du äter regelbundet när din kropp visar tecken på att den är hungrig. Du äter gärna tillsammans med andra och du äter en måltid i ett tempo som känns lagom för dig, ett tempo som du själv styr. Ibland går det snabbare, ibland långsammare, men oftast har du ätit upp måltiden på 20 minuter. 25

• Du äter oregelbundet, hoppar till exempel över frukosten eller äter stora mängder förbjuden mat när du är ensam. Du äter regelbundet och hoppar aldrig över ett mål mat för att styra vikten eller kompensera något. Det finns ingen förbjuden mat, du har tagit bort de laddade känslorna runt matprodukter. • Du tränar överdrivet mycket. Du tränar en till flera gånger i veckan men har alltid – MINST – en vilodag. Ibland blir det mindre träning för att kroppen eller livets utmaningar säger ifrån, och det gör inget. I stället får kroppen en chans att vila lite extra, du får mer tid till annat och träningspeppen blir extra stor veckan efter. Du tränar för att det är roligt och för att du mår bra av det. • Du har svårt att koncentrera dig i skolan eller på arbetet. Arbete/skolgång är prioriterat och du lägger ner kraft och energi på det då du vill fortsätta utvecklas och lära dig mer. Så småningom tar du kanske nästa kliv uppåt på stegen. Du kan koncentrera dig tack vare att du äter och dricker regelbundet. • Du är kritisk till din kropp. Du älskar dig själv precis som du är. Din kropp är mer än ett utseende, det är ett verktyg som låter dig uppleva allt livet har att erbjuda. • Du utvecklar olika tvångsbeteenden, som särskilda sätt att äta vissa saker på. Du varierar din kost, och om du ibland fastnar i mönster bryter du dem genom att vara medveten om dina handlingar och ta aktiva beslut för att göra det du mår bra av. • Du känner dig nedstämd eller har ångest. Du har ett humör som varierar, alla dagar är inte fyllda av solsken, men du vet att det är normalt och efter en dålig dag kommer oftast en bättre tid. 26

• Du skadar dig själv eller har självmordstankar. Du behandlar dig själv som att du är din bästa kompis, med kärlek och respekt. • Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas. Du njuter av maten och avslutar aldrig en måltid med skuldkänslor eller kompensatoriska beteenden.

Tereses tankar För mig innebär frisk och fri från min ätstörning att det är jag som styr. Jag kan äta hur mycket eller hur lite jag vill, och jag kan träna hur mycket eller hur lite jag vill utan att få ångest eller agera för att kompensera mitt beteende på något sätt. Jag behöver inte förklara för andra, eller för mig själv, vilka val jag gör. Jag gör det jag vill. Det jag känner för just där och då. Varje dag är unik och jag tar dagen som den kommer. Jag gillar att planera, men det gör inte heller något om planerna ändras. Jag är flexibel och anpassningsbar – just det är en nyckel för mig i friskhetsbegreppet. Dessutom behandlar jag numera mig själv som någon som är värd det bästa, som att jag är min egen bästa vän. Om inte jag gör det, vem ska då göra det? Jag låter ingen vara elak mot mina vänner, och därför låter jag inte heller mig själv vara elak mot ... mig själv. Vi står oss själva närmast och om det är något vi vet, så är det att vi ska leva med oss själva hela livet. Ätstörningen har inte längre kontroll över mitt liv och jag har en grundtrygghet i mig själv, vilket gör att jag agerar friskt på olika situationer som dyker upp längs vägen, oavsett om jag är deprimerad, stressad, trött eller mår bra. Jag låter inte ätstörningen komma in och styra. Jag blev frisk av flera anledningar. Jag ville tillbaka till livet igen, tillbaka till den glädjefyllda träningen – inte den destruk27

tiva. Tillbaka till min strävan efter en karriär, tillbaka till ett liv med vänner och kärlek. Dessutom var en bidragande orsak till min friskhet att jag fick professionell hjälp i kombination med att jag hade stöttande personer i min omgivning, som fanns där även när jag var en dålig dotter, syster och vän. Och sist men inte minst ville jag kunna skaffa barn och jag ville ha en fungerande kropp. För mig innebär inte friskhet att aldrig ha en dålig dag, då jag känner mig ful eller tjock, eller tycker att jag har ätit för mycket. Livet går upp och ner. Men de dåliga stunderna är undantag, små gupp på vägen, som försvinner lika fort som de dykt upp. Omedvetet eller undermedvetet kanske en tanke ploppar upp när jag står framför spegeln, eller när jag tränar tillsammans med andra. Numera försvinner den dåliga tanken lika snabbt som den kom eftersom jag inte tycker att den är särskilt viktig. Jag vet att det är min hjärna som spelar mig ett spratt – eller att jag valt ett klädesplagg som inte riktigt passade mig, för så kan det ju vara. I grund och botten trivs jag numera i min kropp, jag gillar hur den ser ut och vad den kan prestera. Jag är inte någon fröken Sverige, men jag är den bästa på att vara just jag. Jag ser på mig själv med snälla ögon och är stolt över den jag är. Att jag flera gånger under mitt liv har fått frågan om jag är gravid med menande blickar mot min mage låter jag numera passera. Jag har en plufsig mage. Det är helt okej. VEM BRYR SIG? Alla andra har fullt upp med att tänka på sig själva, och jag tror inte att andra tänker på min mage. Och om det är min mage de tittar på, så VEM BRYR SIG! Man måste göra det valet. Före och under min ätstörning kunde jag få väldig ångest när jag upplevde att jag hade ätit för mycket. Den enda skillnaden under dessa perioder var mängden mat. Innan dess kunde jag få ångest av en snickers, pizza eller en portion glass – mat som 28

klassas som skräpmat och mindre nyttig. Men under sjukdomen kunde jag få ångest över en apelsin och jag kunde börja gråta över att bli serverad vitt ris i stället för fullkornsalternativet. Under sjukdomen var dessutom ångesten starkare än vad den var innan, trots att intaget av mat var mindre. Det var ju inte själva maten som var boven i dramat utan mina tankebanor. Nu efteråt kan jag ibland känna att jag har ätit för mycket, att jag borde låtit bli godisskålen eftersom det bara är tisdag, eller att jag kanske kunde hoppat över den där sista kakan. Men precis som med de jobbiga tankarna om mig själv försvinner den negativa känslan lika snabbt som den dyker upp. Ångesten kommer inte oavsett vad jag har ätit, och jag agerar inte på de negativa tankar som poppar upp. Jag gör inte ett extra träningspass på grund av det jag ätit, jag äter inte mindre nästa måltid, om det inte är så att kroppen naturligt vill ha en mindre mängd mat. Jag äter helt enkelt lite mer ibland, och det gör inget på det stora hela. Jag är aktiv och rör på mig, därför blir jag också mer hungrig. Jag mår bra och jag får i mig vitaminer, mineraler, antioxidanter och annat fint, då jag varierar min mat och tycker om att äta mat som jag vet att kroppen mår bra av. Kroppen är smart och säger vad den vill ha. Det gäller bara att vi lyssnar. Då gör det ingenting om jag och du även äter sådant som anses mindre bra. Men jag blev inte frisk över en natt. Det var en pågående process under flera år. Det viktigaste för att bli helt frisk var för mig insikten om att det går att bli helt frisk. Om man inte själv tror på det, hur ska man då kunna komma dit? Många säger att mat måste vi äta för att överleva, en alkoholist kan ju sluta med alkohol och undvika det resten av livet, men en ätstörd måste leva med sin problematik nära inpå, varje dag. Just därför tror man att det är svårt att bli helt fri från det. 29

Jag ser snarare på det så här: På samma sätt som en alkoholist helst inte ska börja dricka varje fredag, då det kan leda in i ett beroende igen, så ska en före detta ätstörd inte börja med en diet eller satsa på sporter där utseendet är i fokus. Som exempelvis fitnesstävlingar och liknande där deff och annat är en del av livet. Då finns risk för återfall. Absolut. Men att äta vanlig mat, träna för att må bra (och inte för att se bra ut i första hand) och få distans till sin sjukdom tror jag att många klarar av. Bara man bestämmer sig för det. Det är när man börjar mixtra med kosten på olika skumma sätt som risken för återfall kommer. Där är det lika inom alla typer av beroenden. Jag önskar ingen en ätstörning. Samtidigt har min ätstörning lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om livet att jag med facit i hand på sätt och vis inte skulle ha velat vara utan den. Det som hände, det hände, och det har format mig till den jag är i dag. Jag anser att jag i dag har en sundare inställning till mat, träning och kropp än vad jag upplever att många i min omgivning har. Och de har inte ens varit sjuka. Jag är alltså friskare än frisk! Jag har även hört liknande från andra som jag mött med samma typ av bakgrund och erfarenhet – vi blir nästan friskare än de icke sjuka, de som aldrig har haft en diagnostiserad ätstörning. Utan att ha någon statistik att luta mig emot, så tycker jag mig märka att många friska människor har en något skev inställning till mat och sin kropp, då det varje dag är en massa budskap som ber om deras uppmärksamhet från löpsedlar, i reklam, på sociala medier och liknande. Det handlar om det rådande skönhetsidealet och attityden i samhället. Se ut så här, förändra dig så mår du bättre, blir gladare, lyckligare. Ät si och så och rasa i vikt. Det är skrämmande att det nästan är mer normalt att gå på diet, än att inte göra det. 30

Jag tycker mig dock märka en liten förändring komma smygande. Kanske för att det pratas allt öppnare om ätstörningar och fler vågar vara öppna om sina erfarenheter. Det är inte skamligt att visa sig svag, vi är många som mått dåligt på olika sätt, även utanför ätstörningsproblematiken. Så det pratas mer om att ha en fungerande kropp, att vara hälsosam, men också om att vara sig själv. Att man ska träna för att det är roligt och inte jämföra sig med andra. Samtidigt kanske jag ser denna förändring tydligare än andra, eftersom det är samma budskap som jag själv kämpar med att få ut och som kanske märks mer i centrala Stockholm där jag bor. På andra håll i landet kanske det ser annorlunda ut. Jag hoppas dock att fler kommer att väga sina ord och tänka på hur de uttrycker sig, både för sin egen del och för andras. Det går inte att skylla allt på media, vilket är lätt hänt. Klimatet på arbetsplatser, skolor, gym och sociala medier kan vara nog så tufft. Och om vi inte kan styra allt som vi möter runt omkring oss, så gäller det ändå att vi gör det vi kan. Och det vi kan påverka är vår egen attityd. Hur vi bemöter andra och hur vi låter yttre budskap landa i oss. En stor del av friskhetsprocessen är att kunna skaka av sig dåliga intryck, inte ta allt personligt och våga lita på sig själv. Att vara frisk och fri innebär att vara den du är och förstå att det är tillräckligt bra. Du blir inte lyckligare av att förändra dig – du blir lyckligare av att inse att det handlar om din attityd. Inte om vad som möter dig i spegeln eller på vågen.

Frågor att ställa dig själv • Vad innebär det för mig att vara frisk? Hur vill jag må och känna? Måla gärna upp en drömbild om hur du vill leva och må när du är frisk. Sedan är det dit du ska sträva. •

Vad behöver jag göra för att jag ska känna mig frisk?

• Hur vill jag känna när jag äter och hur vill jag känna efter måltiden? • Hur vill jag må när jag tränar? Hur mår jag när jag inte tränar? • Hur vill jag se på min egen kropp? Hur kan jag tänka för att bemöta mig själv med kärlek och respekt? • Hur ser min verklighet ut? Vad möts jag av för budskap hemma, i skolan, på jobbet, bland vänner, i träningslokalen, i sociala medier? Är det sunda budskap som jag mår bra av eller ska jag försöka stänga av vissa intryck eller ändra mitt förhållningssätt till dem? • Har jag någon i min omgivning som jag tycker verkar ha ett friskt och sunt förhållande till mat, vikt och träning som jag kan hämta inspiration från?

Tips till dig som vill bli frisk och fri, men inte riktigt har kommit dit än • Våga tro på att det går att bli helt frisk och fri! Även om det kan vara svårt att tro på det under jobbiga stunder, fortsätt tro. Ju mer du intalar dig själv att det går, desto lättare kommer du att kunna ta dig dit. • Identifiera dig inte med ätstörningen. Du är du, och du kommer att må bättre utan ätstörningen i ditt liv. • Kom ihåg att det här tar tid, det går inte över en natt, men fortsätt ha hopp om att varje dag i rätt riktning är ett steg mot ett friskare liv och ett steg bort från sjukdomen. • Omge dig med personer som ger dig bra stöd och som inspirerar dig till att nå ditt friska och fria liv. Är det någon, eller några, som du inte mår bra av, fundera på om det är en relation du behöver ha kvar i ditt liv. Kanske kan du prata med personen för att relationen ska bli bättre. • Inspireras av sådant som stärker dig och stäng ute information som tömmer dig på energi. Fundera på vad du läser för tidningar, vilka sajter du är inne på, vilka du följer i olika sociala medier, vad du lever i för miljö. Välj det du mår bra av! Och allt det du inte mår bra av … finns det något du kan göra för att inte låta dig påverkas av det? Går det att stänga av just det flödet av information?

• Våga söka hjälp. Det finns hjälp och stöttning att få i alla skeden av en ätstörning. Är du i behov av utomstående hjälp, ta den. Ju förr desto bättre. Det är sällan så dramatiskt att berätta som vi tror. Genom att berätta för andra minskar vi ofta eventuell skam och ångest. • Bli medlem i Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar. Dels stöttar du forskning och hjälp för andra att bli friska, dels kan du själv få hjälp och inspiration i din strävan efter ett friskt och fritt liv.