9789127136540

ISBN 978-91-27-13654-0

9 789127 136540

naĚˆrjagblirstor_layout.indd 1

4/30/13 11:27 AM

13-23 N&K N채r jag blir stor 26 apr.indd 2

2013-04-26 12.34

Jag kallade henne egentligen aldrig mamma.

Första och enda gången jag sa mamma till henne var på hennes dödsbädd, för att jag ville se hennes reaktion. Jag sa alltid bara Idiot eller Dum­huvud, Öh eller Hörru.

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 5

2013-04-26 12.34

13-23 N&K N채r jag blir stor 26 apr.indd 6

2013-04-26 12.34

Prolog

Mormor ringde och berättade att morfar hade dött. Jag blir skjutsad till sjukhuset av en kompis som hjälper mig att gå. Han lämnar mig vid dörren till kapellet. Det är mörkt i rummet. Mormor sitter på en stol bredvid kistan.

Det är några ljus tända. Ett på varje sida om kistan, vid huvud­änden. Min mamma och några andra släktingar är där. Ingen säger någonting. De tittar på mig, men säger ingenting.

Mormor reser sig och kommer fram till mig. Hon kramar mig och tar mitt huvud mellan sina händer och tittar mig hårt i ögonen. Men hon säger inte heller något. Jag vet inte vad jag ska tycka om att morfar är död. Det är bara ett par veckor sedan jag åkte hem till honom och sa ordet som jag genom åren tänkt på som trycket. Det har ett namn, incest.

Det berättade jag för morfar när jag var hemma hos honom, dagen efter att det hade gått upp för mig. Efter att jag fått orden. Jag sa till honom att nu vet jag vad du utsatt 7

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 7

2013-04-26 12.34

mig för under alla år. Och vad det är som gjort att jag idag inte kan gå. Han hånskrattade.

Jag går fram till kistan. Han ligger framför mig i sin fina svarta kostym, med nystruken skjorta och slips, och händerna knäppta på magen. Han har brylkräm i håret och det är ordentligt kammat i mittbena. Som det alltid skulle vara.

Det ser ut som att han bara blundar. Han är nyrakad.

Det var han också noga med, när han skulle träffa folk. Jag kommer på mig själv med att undra om han har rakvatten på sig? Den vita flaskan med det röda skeppet? Han har gjort allt man ska göra, för att det ska se rätt ut.

Han ser snäll ut. Borde jag vara ledsen för att den snälla morfar nu är död? Eller ska jag bara vara glad för att den dumma är det?

Så kan man inte tänka säger alla runt mig. De säger att det är hemskt, fruktansvärt, det han gjort mot mig. Ja, såklart, men det är konstigt ändå, för trots att man inte får göra som han gjort, så tycker jag fortfarande om min snälla morfar. Det känns som om jag inte får eller ska känna så. Det kanske blir tydligare för mig när det gått lite mer tid. När jag fått bearbeta det ordentligt, som läkarna och psykologerna säger. Men jag förstår inte hur jag ska kunna lära mig att tycka och känna annorlunda. Går det verkligen?

Den här dagen i kapellet är jag 24 år. Sex månader tidigare började den process som gjorde att jag kunde sätta ord på det som skett under alla år, från det att jag var några 8

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 8

2013-04-26 12.34

månader gammal tills den dag då jag var femton och flyttade hemifrån.

Jag vet inte hur länge jag stått där vid kistan, men någon säger plötsligt åt mig att gå och sätta mig. Jag står kvar en stund till. Sen tittar jag på mormor och vänder mig om och går därifrån. Utanför står min kompis som ska köra mig hem. Han frågar hur det var. Jag svarar, han var död. Han skrattar och kör mig hem.

9

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 9

2013-04-26 12.34

13-23 N&K N채r jag blir stor 26 apr.indd 10

2013-04-26 12.34

I.

Jag sitter i trappan, spiraltrappan av järn, på mitt dagis.

Den som går upp till dom stora barnen. Jag är ett stort barn nu, för jag har börjat på avdelningen som ligger där uppe. Ovanför spiraltrappan. Förut var jag där nere bland dom små barnen. Jag har växt fort, säger fröknarna. Jag är fyra år! Sen jag började på den stora avdelningen så brukar jag sitta i trappan mellan avdelningarna. Jag kan inte gå ända ner till dom små barnen, och dom fröknarna, för det är en dörr med järngaller och lås där. Den dörren är alltid låst. Och jag har inga nycklar. Det är bara fröknarna som har. Längst upp i trappan är det ingen dörr. Måste vara för att bara dom stora är där.

Fröknarna vill inte att jag sitter i trappan. Men det struntar jag i. Jag går dit så fort ingen ser. Jag håller fast mig i järnrören mellan trappstegen. Så att jag inte ramlar ner. Trappstegen är smala, dom har nog blivit det för att jag växt och blivit stor. Fröknarna går upp och ner mellan avdelningarna. Deras kafferum ligger där uppe, så alla 11

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 11

2013-04-26 12.34

fröknar går upp och ner i trappan. Jag märker att ingen verkar gilla att jag sitter där. En del säger att jag sitter i vägen. Jag försöker trycka mig mot järnrören så mycket jag kan. Så dom inte ska bli störda av mig som sitter där och försöker lära mig att räkna till hundra. Jag har bestämt att jag måste kunna det tills jag börjar skolan. Om man kan räkna till hundra när man börjar skolan är man duktig.

Då blir mormor glad. Jag vill att mormor ska vara glad.

Men mormor är ofta ledsen. Hon har ont i bena, säger hon. Hon har sår på bena. Det blöder och rinner något ur såren. Mormor lägger om bena varje dag. Hon tvättar med desivon för vuxna. När jag ramlar och slår upp knäna, så tar mormor den desivonen som vi har hemma.

Men sina sår tvättar hon med desivon som doktorn gett henne. Mormors sår gör ont, därför är hon ledsen. Jag är fyra år och har lärt mig ganska mycket tycker jag. Men jag förstår att jag måste lära mig mer. Men man lär sig ju inget på dagis. Så varför måste jag vara där då? Bättre att börja skolan nu. Då kan man ju lära sig läsa, räkna och allt annat.

Så slipper man sitta i en trapp och försöka lära sig räkna själv. Ibland blir det stopp på räkningen. Eftersom jag inte vet vad som kommer efter kanske tretton. Då måste jag vänta tills jag träffar mormor. Men då är det bara att öva hela dagen på det man kan.

Jag har provat att fråga dom stora om att få börja skolan redan nu. Men alla sa nej, det går inte. Mormor berättade att man inte får börja skolan innan man fyllt sex år. Fast 12

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 12

2013-04-26 12.34

man vill. Det har farbröderna som bestämmer bestämt.

Man måste lyssna på farbröderna som bestämmer. Det gör dom vuxna också säger mormor. Det kommer inte jag göra när jag blir stor. Då tänker jag göra som jag vill. För då kan åtminstone ingen säga att man måste gå på dagis om man inte vill. Då får man bestämma det själv. Jag har aldrig sett någon vuxen som går på dagis. Dom vuxna får nog inte gå på dagis för farbröderna. En fröken ropar till mig ner i trappan där jag sitter att morfar kommer snart, så kom upp och klä på dig så följer jag med dig ut till bilen.

Jag reser mig upp genom att dra mig upp när jag håller i järnspjälorna i trappan. Det gör ont i kroppen, det är växtvärk säger mormor. Jag börjar klä på mig. Fröken kommer och hjälper till. Fröken pratar men jag hör inte.

Fröken tar min hand och vi går ut till bilen. Fröken fortsätter att prata men jag hör inget. Det är en bra grej med dom vuxna att dom pratar hela tiden och struntar i om man svarar tillbaka. När vi går ner för yttertrappen så ser jag morfar genom bilrutan. Jag ser att det är den dumma morfar idag. Fröken öppnar bildörren och jag kliver in. Fröken pratar med morfar. Själv är jag tyst. Vi åker hem. Det luktar sprit om morfar. Efter att ha svängt fel ett par gånger så lyckas han till slut få bilen nästan där den ska stå. Jag går ut ur bilen och stänger dörren det hårdaste jag kan. Det har morfar sagt att jag ska göra. Sen går jag runt bilen och hämtar morfar som står och håller i sig i bildörren. Jag räcker honom min hand och hjälper honom att gå så rakt det bara går. Porten är tung, jag får inte upp den 13

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 13

2013-04-26 12.34

alltid. Ibland ramlar morfar när han tar i. Då skrattar han och tittar på mig. Det betyder att jag också ska tycka det är roligt. I huvudet ser jag ibland som filmer uppochner. Men jag är ju stor så jag visar inte det. Jag är ingen gnällmåns.

Mormor tycker jag är duktig, men jag vet inte vad jag är duktig på, för jag har ju inte gjort något. Men det struntar visst mormor i. Morfar låser upp dörren efter visst besvär att hitta nyckelhålet. Vi pratar inte.

Morfar hänger upp sin kavaj ordentligt på galgen, lägger mössan på hatthyllan, hänger batong och handbojor på krokarna under och går ut i köket. Jag står bredvid, tills han går ut i köket. Då går jag in i sovrummet och lägger mig på sängen. Jag vänder huvudet mot fönstret. Jag hör morfar komma in och tänker snart klart, snart klart.

Var tyst, inte grina. Morfar lägger kudden över ansiktet och tar upp mina armar ovanför huvudet och spänner fast armarna i handbojorna. Jag ser inget. Jag bara hör och känner. Jag känner när han drar av mig strumpbyxor och underbyxor. Sen kommer trycket. Trycket gör så väldigt väldigt hemskt ont. Men jag vet ju att det snart är slut.

Hur länge jag ligger där vet jag inte. Men efter ett tag så tar morfar bort handbojorna och jag hör hur han drar upp gylfen och går ut i köket. Jag låter det gå ett tag, sen tar jag bort kudden för ansiktet. Tar mig ur sängen, plockar med mig underbyxor och strumpbyxor och går in på toaletten.

Jag tar hand­duken som hänger precis innanför dörren och försöker torka bort blodet så gott jag kan. Det kommer 14

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 14

2013-04-26 12.34

lite tårar som jag snabbt torkar bort. Men det gör ont i stjärten. När jag torkat bort det jag kan så klär jag på mig.

Det är ganska svårt att få på sig strumpbyxorna, men jag lyckas till slut. Ibland blir dom bakochfram. Nu vill jag till mormor. Hon jobbar, så jag måste ta mig ner till affären.

Jag går ut i köket och där sitter morfar i rufsigt hår och gråter. Nu är det nästan min snälla morfar. Den morfar som jag tycker mest om i hela världen. Han börjar berätta om hur han fick plocka potatis för tio öre om dagen och fick massor med stryk. Om hur ont det gjorde och hur han hatade dom som gjorde det. Jag försöker trösta honom och säger det är över nu morfar, det är ingen som slår dig nu, du behöver inte vara ledsen. Morfar tar sig åt hjärtat och jag springer och hämtar tabletten som jag lärt mig ska ligga under morfars tunga. Han gapar och jag lägger tabletten under tungan. Morfar tittar på mig och säger förlåt. Jag förstår inte över vad. Men jag säger det är över nu, gråt inte mer. Jag säger jag vill gå till mormor. Jag vet att morfar inte vill att jag går själv. Jag lovar att ringa när jag kommer fram och inte prata med några människor på vägen. Till slut får jag gå.

När jag tagit mig ut ur porten, öppnat den tunga dörren, så springer jag allt jag kan och så fort att jag ramlar och slår knäna i backen på väg till mormor. Men det är bara att resa på sig och fortsätta springa. Jag längtar efter mormor. När jag tagit sista trappsteget nere i backen så ser jag mormor som står i affärsdörren och väntar. Jag springer det fortaste 15

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 15

2013-04-26 12.34

jag kan och kastar mig i mormors armar. Nu börjar jag grina, men nu gör det inget eftersom det är mormor. Med mormor kan man göra allt man vill. Mormor kramar mig, tar mitt ansikte i sina händer och torkar bort tårarna. Hon säger lilla gumman, pussar på min panna och jag ser hur hon också får tårar i ögonen. Hon tittar på mina ben och ser att strumpbyxorna gått sönder lite på knät. Hon frågar om jag ramlat. Jag svarar jag ramlade lite bara. Hon frågar om jag blöder på knäna. Jag vet inte svarar jag. Mormor säger att hon måste gå in och jobba nu. Men hon tar mig i handen och går in med mig på lagret och sätter mig i deras kafferum. Hon ger mig en kopp kaffe och några kakor och säger åt mig att sitta kvar där tills hon är färdig med kunderna. Så ska hon titta på knäna efter det. Jag torkar bort tårarna och börjar doppa kakorna i kaffet.

Det känns bättre i kroppen, men nu kommer illamåen­ det, kräks­sakerna. Jag försöker tänka på varorna som jag kan se från bordet där jag sitter. Jag har lärt mig att om jag bara tänker jättemycket på något, vad som helst, så kan jag ibland lyckas stoppa kräket. Nu ser jag leverpastej och korv, då tänker jag hela tiden bara leverpastej och korv, tills mormor kommer tillbaka. Då blir det inte lika mycket kräkkänslor. Fast ibland hjälper det inte att göra som jag tränat på. Då kräks jag i alla fall. Jag tycker synd om mormor när jag kräks. Det är ju hon som får städa bort det.

När jag suttit där ett tag och tänkt på leverpastej och korv så kommer mormor tillbaka. Hon säger att tant Anita tog kassan ett tag så att hon kunde titta på mina knän. Jag 16

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 16

2013-04-26 12.34

säger det är inte så farligt, det onda har gått över. Hon behöver inte titta. Men mormor struntar i vad jag säger och lyfter upp mig från stolen och ställer mig på golvet.

Hon drar ner strumpbyxorna och tittar på knäna, sen tittar hon på mig och jag ser igen att hon får tårar i ögonen.

Jag säger snabbt det är inte så farligt mormor. Mormor säger stå här lite, så ska jag gå och hämta trasor och plåster. Hon kommer tillbaka med blöta trasor och torkar av knäna, sen börjar hon torka insidan av låren. Jag har nog inte fått bort allt blod. Så mormor torkar lite och säger vi tar resten i kväll när jag slutat jobba. Hon frågar om jag har ont när jag kissar. Jag svarar att jag inte har kissat. Hon säger åt mig att gå på toaletten. Jag gör som hon säger. Hon följer med mig in och torkar mig i rumpan.

Nu börjar hon grina igen. Jag blir så ledsen över att hon är ledsen. Jag frågar varför hon är ledsen nu igen. Hon säger att hon har ont i bena. Hon torkar sina tårar, kramar mig och säger att hon tycker om mig fruktansvärt mycket. Jag kramar henne tillbaka det hårdaste jag kan. Helst vill jag inte släppa men vet att jag måste för hon ska ut och jobba.

Hon kammar till mitt hår och knyter om mina hårband, sen tar hon min hand och vi går ut i affären.

Jag får stå bredvid henne medan hon står i kassan. Men jag måste vara tyst när det är folk som handlar och hon ska räkna. För det mesta klarar jag det. Men ibland går det inte så bra och då får jag sitta på lagret tills hon är färdig.

Då går hon fram och tillbaka mellan kassan och lagret, för att titta till mig mellan kunderna, säger hon. Min mormor 17

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 17

2013-04-26 12.34

är världens bästa mormor! Och hon är min! Jag har ont i bena. Men det är ju växtvärken, det vet jag ju. Men det blir inte mindre ont bara för jag vet det. Undra vad man kan göra för att det ska bli mindre ont? Jag får en tablett av mormor sen. Magnecyl. Sen är det bara att vänta tills man växt klart. Men jag försöker komma på något så det ska göra mindre ont så länge. Jag tänker och tänker på olika saker man kan göra, men inget verkar funka när jag provar det. Men det blir väl också bättre när man blivit kanske bara lite större. Kanske sju år. Men det gör jätteont så att tårarna rinner, fast jag bestämmer mig för att dom inte ska rinna. Hoppas man lär sig när man blir stor att dom inte ska rinna när man inte vill det. Jag kan ju ibland, för det mesta, göra så att dom inte kommer. Men inte alltid. Jag blir så arg på mig själv när jag inte ens kan hålla tårarna inne fast jag är fyra år. Det är dåligt tycker jag. Det måste jag träna mer på. Vet inte riktigt hur man tränar på det, men jag prövar mig fram med olika saker. Bara tänka så eller så när man känner tårarna, eller titta på olika saker.

Eller något annat jag kommer på just då. Jag tar ett papper och en penna som ligger på bordet och börja rita olika saker. Men det finns inga färger så det blir inget bra. Då kommer mormor in med kassan. Hon säger att hon ska låsa affären och räkna kassan. Sen ska vi gå hem. Det gör inget att jag sitter där så länge jag är med mormor, jag ­tittar bara på mormor och ler. Hon böjer sig över bordet och klappar mig på kinden. När mormor tar i mig så blir jag glad. Överlycklig. Det är bara när mormor tar i mig som 18

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 18

2013-04-26 12.34

jag känner mig glad i kroppen och inuti. Mormor räknar kassan och låser affären och vi går ut.

Där står morfar med bilen. Jaha är du här och hämtar oss, säger mormor. Då slipper vi gå, säger mormor och tittar på mig. Ja, säger jag och känner hur tårarna kommer igen.

Men jag lyckades hålla dom den här gången. Jag blev jätteledsen när morfar stod och väntade på oss. Jag ville gå hem själv med mormor. Hon har ju ont i bena så det tar lång tid att gå med henne. Hon måste vila ibland. Det betyder för mig att jag får vara mer med mormor. Bara hon och jag.

Fick jag bestämma så skulle mormor och jag flytta långt ut i skogen uppe i Norrland. Bara hon och jag skulle bo där.

Morfar parkerar och fäller fram sin stol och jag kliver ut.

Morfar tar tag i min arm och tittar på mig. Han säger inget, men jag ser att han är ledsna morfar nu. Det är färdigt med tryck idag. Det är bättre att trycket kommer på morgonen för då är hela dagen ledig från tryck. Fast det inte blir mera tryck så ville jag vara själv med mormor i alla fall. Bara att gå och hålla henne i handen tycker jag om. Jag skyndar mig över till mormors sida, så jag åtminstone får hålla henne i handen mellan bilen och dörren. Jag kastar mig på henne och hon tittar och ler mot mig. Bara att se på mormor gör mig glad. Min mormor har aldrig varit dum eller elak mot mig någon gång. Vi öppnar dörren och Hasse kommer mot oss. Han springer till mormor och hon kramar honom. Han säger hej till mig och springer ut i köket för att fortsätta leka med sina bilar. Min mamma står vid 19

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 19

2013-04-26 12.34

spisen och har lagat mat åt oss. Hon säger inget till mig.

Vi sätter oss och äter. Mamma försöker skoja med morfar, men han verkar inte tycka det är kul. Hon fortsätter och till slut säger mormor, var tyst och ät nu istället. Då flinar jag mot henne och börjar prata med morfar. Han blir jätte­ glad och börjar skoja med mig. Jag skrattar och tittar på mamma. Hon ser sur och arg ut. Men det gör inget, för det är inte hon som bestämmer. Vi äter klart och sen går Hasse och jag in och tittar på tv. Jag sitter och funderar över olika saker som jag måste göra och som jag måste träna på.

Så brukar jag göra när det är tv-tid. Om jag inte ligger bredvid mormor när hon stickar, virkar eller syr. Hon brukar ligga på sängen i köket, för hon har ju ont i bena.

Då kan jag ligga bredvid, längst in mot väggen och vila, för att mormor är i vägen. Ingen når mig då. Varken mamma eller morfar. När vi suttit där ett tag så säger mormor att mamma ska lägga oss. Jag börjar genast protestera som jag brukar göra när mormor säger att mamma ska lägga mig.

Jag gråter förtvivlat och tittar på mormor. Hon säger jag gör det. Var inte ledsen. Då blir jag glad, direkt. Mormor tvättar mig och smörjer in mig med idomin i stjärten. Hon tar på mig underbyxor och nattlinne och kramar mig länge och hårt. Sen pussar hon på mig i hela ansiktet. Mormor tycker nog om mig. Jag skulle aldrig pussa någon så där mycket som jag inte tyckte om. Fast jag tycker om Hasse så pussar jag inte så mycket på honom. Mormor går mot köket, där vi ska ligga idag. Men jag börjar protestera igen.

Jag vill inte sova med mamma. Jag lyckas få till så jag får 20

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 20

2013-04-26 12.34

sova hos mormor och morfar. Mellan dom. Men mest hos mormor. Vi går förbi morfar och han säger god natt, mormor stoppar om mig, pussar och kramar mig och säger god natt och ska precis gå ut ur rummet. Då kommer mamma.

Mormor säger här kommer mamma och ska säga god natt.

Jag börjar skrika nej, nej, gå ut! Mormor tar henne i armen och dom går ut.

Allt blir bara fel när jag är ensam med henne, min mamma. Hon är inte snäll mot mig. Hon tycker inte om mig. Fast man ska tycka om sitt barn så gör hon inte det.

Hon tycker bara om Hasse. Det är tur att hon tycker lite om honom för morfar tycker inte så mycket om honom.

Jag försöker sova men det går inte så bra. Jag är trött inuti men jag somnar inte ändå. Jag tränar på att räkna. Och tänker ut nya saker i huvudet som jag kan göra för att snabbare bli stor. Jag hör hur mormor är på väg in i sovrummet och låtsas sova. När mormor har lagt sig kryper jag så nära det bara går och lägger mitt ben och min arm över henne.

Jag hinner inte ens börja tänka på något förrän jag somnar, tätt, tätt intill mormor.

När jag vaknar är det morgon, och det första jag känner och hör är mormor. Jag tycker inte om mornar, förutom när jag vaknar hos mormor. Det är jättemysigt att ligga nära mormor och känna hennes lukt. Hon luktar gott.

Och så har hon så gulliga öronsnibbar. Dom brukar jag ta på. Dom är gamla, men gulliga tycker jag. Dom är jätte­ mjuka. Mormor kramar mig en stund. Sen säger hon att vi 21

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 21

2013-04-26 12.34

måste gå upp. Jag försöker få henne att ligga kvar ett tag till. Men hon säger att vi inte hinner det.

Det tar ett tag för mormor att ta sig upp ur sängen. Då passar jag på att klänga på henne så mycket det går. Till slut säger hon att jag måste släppa för att hon ska resa sig på bena. Jag släpper motvilligt och passar på att ta på öronsnibbarna en gång till. Jag står bredvid sängen och väntar på att mormor rest sig upp. Då är jag snabb att ta hennes hand. Hon tittar på mig och ler och rufsar om mig i håret.

Vi stannar utanför toaletten och mormor säger åt mig att släppa handen. Hon ska gå på toa. Jag säger att jag kan följa med. Ibland får jag det. Men idag tittar hon strängt på mig och säger nu måste du gå ut i köket och lyssna på mamma. Mormor säger att hon kommer för sent till jobbet annars. Att hon inte hinner hjälpa mig med kläder och hår. Jag försöker få henne att borsta mitt hår men hon säger nej. Mormor är ju alltid snäll mot mig så då måste jag vara snäll mot henne när hon ber mig om något. Så att hon inte måste sluta på jobbet. Jag går ut i köket och sätter mig för att dricka mitt morgonkaffe. Morfar har klätt på sig och kammat håret. Han säger hej då och åker till jobbet.

Jag börjar genast fundera över vem som ska hämta mig idag. Hoppas mormor.

Mamma klär på Hasse och säger åt mig att gå och ställa mig vid spegeln så hon kan sätta upp mitt hår. Jag säger nej. Hon går mot mig och ska ta tag i mig och då skriker jag allt jag kan och mormor kommer farande och undrar vad som händer. Jag säger hon tänkte slå mig. Mormor tit22

13-23 N&K När jag blir stor 26 apr.indd 22

2013-04-26 12.34

13-23 N&K N채r jag blir stor 26 apr.indd 23

2013-04-26 12.34

ISBN 978-91-27-13654-0

9 789127 136540

naĚˆrjagblirstor_layout.indd 1

4/30/13 11:27 AM