9789197948616

Fri fr책n r채dsla, fri fr책n sorg

Thich Nhat Hanh

Fri från rädsla, fri från sorg Zenmästarens väg till visdom

Översättning: Agneta Sellin

Dana Förlag

originalets titel: no death, no fear thich nhat hanh – 2002 all rights reserved including the right of reproduction in whole or in part in any form. this edition published by arrangement with riverhead books, a member of penguin group (usa) inc. through ulf töregård agency ab. ©

svenska utgåvan © dana förlag, 2013 alla rättigheter är förbehållna förlaget, varför eftertryck och kopiering, helt eller delvis, endast kan ske med förlagets medgivande. översättning: agneta sellin fackgranskning: dharmachari viryabodhi form: nalle remnelius omslag: göte franson illustrationer: peter fowelin första upplagan, andra tryckningen tryck: print group sp z o.o, polen 2014 boken är tryckt på miljömärkt papper isbn 978-91-979486-1-6 dana förlag c/o peter fowelin hasselstigen 42 • 152 30 södertälje www.danaforlag.se kontakt@danaforlag.se

Innehåll

Förord

7

1. Varifrån kommer vi – vart går vi?

13

2. Den verkliga rädslan

27

3. Övningen att se djupt

45

4. Omvandlingen av sorg och rädsla

61

5. Att börja på nytt

91

6. Lyckans adress

103

7. Fortsatta manifestationer

117

8. Rädsla, accepterande och förlåtelse: övning att beröra Jorden

129

9. Att följa de döende

163

Förord

en dag sade min far till mig över lunchbordet: ”Sista gången jag såg min far låg han i en kista i vardagsrummet.” Vi satt på uteserveringen till en mexikansk restaurang i Key West i Florida. Han tittade upp från sin tallrik med bönor och ris och fortsatte: ”Min far arbetade med händerna. Han var bagare i kooperativet på Leominster Street i Fitchburgs centrum.” ”Berätta om farfars död”, sade jag. ”Jag vet ingenting”, svarade han. ”Vad sade man?” ”Det var aldrig någon som sade någonting. Och jag frågade aldrig.” Han återgick till den tystnad som var mig bara alltför välbekant.

Heliga Hjärtats Kyrka ligger två kvarter från huset på Sanborn Street i västra Fitchburg, Massachusetts, där min far tog farväl av den farfar jag aldrig lärde känna. Den var min familjs andliga hemvist under min uppväxt. Den var en tillflykt undan det dagliga slitet i fabriken, diskussioner med hustrun, obetalda räkningar och för mycket alkohol. Det var där jag döptes och dit jag skickades för min andliga fostran. Varje måndag eftermiddag, 7

fri från rädsla, fri från sorg

efter fullgjord skoldag, släpade jag mig motvilligt uppför Water Street till denna byggnad för två timmars katekesstudier.

Jag kommer fortfarande ihåg den första dagen. Där satt jag bredvid min kusin Patty med den nya katekesen i händerna. Två nunnor stod framför klassen och vi blev tillsagda att öppna våra böcker på sidan ett och memorera tre frågor och tre svar. ”Vem skapade mig?” ”Gud skapade dig.” ”Varför skapade Gud mig?” ”För att du ska älska och tjäna honom.” ”Vad händer när jag dör?” ”Du kommer att leva för evigt hos Gud i Himmelen.” För kyrkans män fanns det inget tvivel: min själ är odödlig och jag kommer att leva för evigt.

En söndag när jag satt och läste Boston Globe fångades min uppmärksamhet av en artikel om en kvinna som hade drabbats av elakartad cancer. Den började: ”Ett ungt liv avbryts ...

Adriana Jenkins tvivlar på att Gud finns. Eller ödet.” ”När vi dör”, säger hon, ”försvinner vi, ’jord ska du åter varda’.” Men hon föreställer sig ofta döden – smärtan, hur hon flyter uppåt och tittar ner på de sörjande kring sjukhussängen, ett skimrande ljus och slutligen ingenting: ”som när man vrider av en strömbrytare”. För dem som omfattar själva tvivlet som en tro har detta blivit huvudalternativet; när vi dör är vi borta, vi är ingenting.

Första gången jag gick på en begravning var 1968. Det var min morfar Sam Rameau som hade dött. Sedan dess har jag mer än tjugo gånger stått vid en nygrävd grav, förvirrad och vilsen, och undrat vad jag ska känna och vad jag ska tro 8

förord

om döden. Jag har frågat mig om det verkligen bara finns två möjligheter att välja mellan, tron på evigt liv och förintelse.

Jag har tvivlat på det eviga livet och fruktat tanken på total glömska, och i hela mitt liv har jag levt med en obestämd rädsla, ett slags kosmiskt bakgrundsbrus. Vad är sanningen, att jag alltid kommer att förbli jag eller den stora intigheten?

Finns det en odödlig själ och, om så vore, kommer jag till himlen eller helvetet? För evigt uttråkad eller salig? Ensam eller tillsammans med Gud? Under Buddhas livstid blev han ofta tillfrågad av lärjungar och teologer om de motsatta filosofierna odödlighet och nihilism. När han fick frågan om det finns en odödlig själ svarade han att det inte finns något bestående jag. När han fick frågan om vi utplånas i evig glömska när vi dör sade han att vi inte förintas. Han avvisade båda dessa tankar.

Jag har en mycket god vän som är berömd marinbiolog. Som många andra tror han att vi när vi dör utplånas för evigt. Hans åsikt beror inte på att han förlorat sin tro eller på att han misströstar, utan den har sin grund i hans tillit till vetenskapen.

Han tror på naturen, på skönheten hos det universum som omger honom och på människans förmåga att förstå och vinna kunskap om detta universum.

Thich Nhat Hanh har också en orubblig tro på människans förmåga att nå förståelse. Men hans mål är inte bara att samla in vetenskapliga fakta; det är att uppnå frigörelse och djup 9

fri från rädsla, fri från sorg

personlig visdom baserad på ren efterforskning. I den här boken utgår Thich Nhat Hanh från sin egen erfarenhet och föreslår ett fantastiskt alternativ till de två motsatta filosofierna, att vi å ena sidan har en odödlig själ och å den andra sidan utplånas för alltid. Han säger till oss: ”Ni var fria redan före tidernas begynnelse. Födelse och död är enbart dörrar genom vilka vi passerar, heliga trösklar på vår resa. Födelse och död är en kurragömmalek. Ni har aldrig fötts och ni kan aldrig dö” och ”Upphovet till vår största smärta är föreställningen om att vi kommer och går.” Om och om igen ber han oss praktisera att se djupt, så att vi själva kan uppleva friheten och glädjen i medelvägen mellan odödlighet och glömska. Som poet utforskar han livets paradoxer och lyfter varsamt på illusionernas slöja så att vi, kanske för första gången i livet, kan se att vår rädsla för döden orsakas av våra egna feluppfattningar och missförstånd.

Thich Nhat Hanhs insikter i liv och död är raffinerade och utsökta, och som allt som är raffinerat uppskattas de bäst i långsam, stilla begrundan. Ur hans djupa källa av mänsklighet och medkänsla flödar det balsam som kan läka våra hjärtan.

Pritam Singh

10

1.

Varifrån kommer vi – vart går vi?

i mitt eremitage i Frankrike växer en buske rosenkvitten.

Den blommar vanligtvis på våren, men en vinter hade det varit ganska varmt och blomknopparna svällde tidigt. En nattlig köldknäpp kom med frost, och följande dag upptäckte jag under min gående meditation att alla knopparna på busken hade dött. Jag tog detta till mig och tänkte: Vi kommer inte att ha tillräckligt med blommor till nyår för att smycka Buddhas altare.

Några veckor senare slog vädret om och det blev varmt igen. Under en promenad i trädgården fick jag se nya knoppar på busken som tecken på en ny generation blommor. Jag frågade kvittenblommorna: ”Är ni samma blommor som de som dog av frosten eller är ni andra blommor?” Blommorna svarade: ”Vi är inte samma blommor och vi är inte några andra. När omständigheterna är de rätta visar vi oss, och när de inte är de rätta gömmer vi oss. Så enkelt är det.”

Detta är det som Buddha lärde oss. När förutsättningarna är tillräckligt goda dyker saker och ting upp. När förutsättningarna inte längre är tillräckligt goda drar sig saker och ting tillbaka.

De väntar tills rätta ögonblicket har kommit för att visa sig igen.

13

fri från rädsla, fri från sorg

Min mor hade redan varit gravid en gång när hon födde mig. Men hon fick missfall, och den människan blev aldrig född. När jag var barn brukade jag ställa frågan: var det min bror eller var det jag? Vem var det som försökte uppenbara sig den gången? Om man förlorar ett barn betyder det att förutsättningarna inte är tillräckliga för att det ska uppenbara sig, manifestera sig, och att barnet har beslutat att dra sig tillbaka för att vänta på att omständigheterna ska bli bättre. ”Det är bäst att jag går. Jag kommer snart tillbaka igen, min kära.”

Vi måste respektera hans eller hennes vilja. Om man ser på världen med sådana ögon lider man mycket mindre. Var det min bror som min mor förlorade? Eller var det kanske jag som var på väg ut men istället drog mig tillbaka och sade: ”Det är inte dags än.”

Att bli till intet Vår största skräck är att vi, när vi dör, ska bli till intet. Många av oss tror att vår existens i sin helhet endast omfattar det liv som börjar i det ögonblick vi föds eller avlas och upphör det ögonblick vi dör. Vi tror att vi föds från ingenting och att vi när vi dör blir till ingenting. Och därför är vi fyllda av skräck för att förintas.

Buddha har en helt annan uppfattning om vår existens. Det är uppfattningen att födelse och död är föreställningar, inte verklighet. Det faktum att vi tror att de verkligen finns utgör en kraftfull illusion som orsakar vårt lidande. Buddha lärde att 14

varifrån kommer vi – vart går vi?

det inte finns någon födelse, inte någon död; det finns ingen ankomst, ingen bortgång; det finns inget som är detsamma, inget som är annorlunda; det finns inget beständigt jag, ingen förintelse. Det är bara vad vi tror. När vi förstår att vi inte kan förstöras befrias vi från skräcken. Det är en stor lättnad. Vi kan glädjas åt livet och uppskatta det på ett nytt sätt.

Att återfinna en förlorad, älskad människa Detsamma händer när vi förlorar någon som vi älskar. När omständigheterna inte är de rätta för att uppehålla livet drar han eller hon sig tillbaka. Jag led mycket när jag förlorade min mor. När man är ett barn på sju eller åtta år är det svårt att tänka sig att man en dag ska förlora sin mor. Så småningom växer vi upp, och alla förlorar vi vår mor, men om vi vet hur vi ska gå till väga behöver vi inte lida så mycket när det är tid att skiljas. Mycket snart kommer vi att inse att vår mor alltid är levande inom oss.

Den dag min mor dog skrev jag i min dagbok: ”En stor olycka har inträffat i mitt liv.” I mer än ett år efter min mors död led jag och sörjde. Men en natt när jag sov i min eremithydda uppe bland bergen i Vietnam, drömde jag om henne.

Jag såg mig själv vid hennes sida, och vi hade ett underbart samtal. Hon var ung och vacker med håret böljande över axlarna. Det var så behagligt att sitta där och prata med henne som om hon aldrig hade dött. När jag vaknade var klockan ungefär två på natten, och jag kände starkt att jag aldrig hade 15

fri från rädsla, fri från sorg

förlorat min mor. Intrycket att hon fortfarande var kvar hos mig var mycket levande. Jag förstod då att uppfattningen att jag hade förlorat min mor var just en uppfattning. I det ögonblicket stod det klart för mig att hon alltid fanns levande inom mig.

Jag öppnade dörren och gick ut. Bergssidan badade i månsken. Det var ett berg som var täckt av teplantor, och min hydda låg bakom templet, halvvägs upp till toppen. Medan jag i månskenet sakta vandrade genom raderna av teplantor märkte jag att min mor fortfarande var hos mig. Hon var månskenet som smekte mig som hon så ofta hade gjort, mycket ömt, mycket milt... underbart! Varje gång mina fötter rörde vid marken kände jag att min mor var där med mig. Jag kände att denna min kropp inte bara var min utan en levande fortsättning på min mor och min far och mina mor- och farföräldrar och deras föräldrar före dem. En fortsättning på alla mina förfäder. Dessa fötter som jag såg som ”mina” fötter var i själva verket ”våra” fötter. Tillsammans lämnade min mor och jag fotspår i den fuktiga marken.

Från och med det ögonblicket fanns inte längre uppfattningen att jag hade förlorat min mor. Jag behövde bara titta på min handflata, känna vinden i ansiktet eller marken under fötterna för att minnas att min mor alltid fanns inom mig, till hands när som helst.

När man förlorar någon man älskar lider man. Men om man lär sig att se djupt blir det möjligt att förstå att den man 16

varifrån kommer vi – vart går vi?

förlorat till sin natur egentligen är utan födelse, utan död. Det finns uppenbarelse, eller manifestation, och det finns uppenbarelse som upphör för att manifestera sig på annat sätt. Man måste vara mycket skärpt och mycket uppmärksam för att känna igen en speciell persons nya manifestationer. Men om man anstränger sig och tränar går det.

Ta därför någon vid handen som vet hur man gör och meditera tillsammans, gående. Var uppmärksam på alla löv, blommor, fåglar och daggdroppar. Om du kan stanna upp och se djupt, kommer du att få se hur din kära manifesterar sig om och om igen i många former. Du kommer åter att kunna känna glädjen i att leva.

Ingenting föds, ingenting dör En fransk vetenskapsman vid namn Lavoisier har förklarat: ”Rien ne se crée, rien ne se perd.” (Ingenting skapas, ingenting går förlorat.) Trots att han inte var utövande buddhist utan vetenskapsman kom han fram till samma sanning som Buddha.

Vår sanna natur är utan födelse och utan död. Först när vi når fram till vår sanna natur kan vi komma över vår rädsla för icke-varat, vår rädsla för förintelse.

Buddha sade att när förutsättningarna är de rätta manifesterar sig något och vi säger att det existerar. När en eller flera förutsättningar saknas och detta något inte på samma sätt manifesterar sig, säger vi att det inte finns. Enligt Buddha är det fel att beteckna någonting som befintligt eller obefintligt.

17

fri från rädsla, fri från sorg

I verkligheten finns det ingenting sådant som totalt befintligt eller totalt obefintligt.

Detta är mycket lätt att förstå om vi tittar på radio och television. Vi kanske befinner oss i ett rum där det varken finns radio- eller televisionsapparat. Och medan vi är i detta rum kan vi tro att det inte finns några televisions- och radioprogram i just det rummet. Men vi vet alla att hela rummet är fullt av signaler. Luften är överallt full av programvågor. Det behövs bara ytterligare en förutsättning, en radio- eller televisionsapparat, så kommer mängder av former, färger och ljud att uppenbara sig. Det skulle ha varit fel att säga att signalerna inte existerade för att vi inte hade någon radio eller television som kunde ta emot dem och göra dem uppenbara. Det verkade bara som om de inte existerade för att förutsättningarna inte var tillräckliga för att programmen skulle manifestera sig. I det ögonblicket, i det rummet, säger vi alltså att de inte finns.

Det är inte rätt att säga att någonting inte finns bara för att vi inte kan varsebli det. Det är bara vår föreställning om varat och icke-varat som får oss att tro att någonting existerar eller inte existerar. Föreställningar om varat och icke-varat kan inte tillämpas på verkligheten.

Inget ovanför, inget nedanför Det är samma sak som med föreställningen om ovanför och nedanför. Att påstå att dessa begrepp existerar är också fel. Det som för oss är nedanför är ovanför för någon annan någon 18

varifrån kommer vi – vart går vi?

annanstans. Här sitter vi och säger att ovanför är det som finns över våra huvuden, och vi tror att motsatsen är nedanför.

Människor som utövar sittande meditation på andra sidan jordklotet skulle inte hålla med om att det vi kallar ovanför är ovanför, eftersom det för dem är nedanför. De sitter inte på huvudet. Ovanför och nedanför betyder alltid att vara ovanför något eller att vara nedanför något, och föreställningarna om nedanför och ovanför kan inte tillämpas på verkligheten i kosmos. De är bara begrepp som hjälper oss att relatera till vår omgivning. De är begrepp som ger oss en referenspunkt, men de är inte verkliga. Verkligheten är fri från alla begrepp och föreställningar.

Fast i en uppfattning Buddha har gett oss en intressant liknelse som handlar om föreställningar och begrepp. En ung köpman kom hem och fick se att hans hus hade plundrats och bränts av banditer. Alldeles utanför det som var kvar av huset låg en liten, förkolnad kropp. Han trodde att kroppen tillhörde hans lille pojke. Han visste inte att hans barn fortfarande levde. Han visste inte att banditerna efter att ha bränt ner huset tog med sig den lille. I sin förvirring var köpmannen övertygad om att kroppen han såg var hans son. Så han grät, han slog sitt bröst och slet sitt hår i förtvivlan. Därefter påbörjade han kremeringsceremonin.

Denne man älskade sin lille son oerhört. Sonen var det som gjorde hans liv värt att leva. Så mycket längtade han efter sin 19

fri från rädsla, fri från sorg

lille pojke att han inte för ett ögonblick förmådde vara ifrån den lilles aska. Han tillverkade en sammetspåse och lade askan i den. Natt och dag bar han påsen med sig, och vare sig han arbetade eller vilade var han aldrig skild från askan. En kväll flydde hans son från rånarna. Han kom till det nya huset som hans far hade byggt. Klockan var två på morgonen när han upphetsat knackade på dörren. Fadern som satt och grät med askan i famnen ropade: ”Vem är det?” ”Det är jag, din son!” svarade pojken genom dörren. ”Din elaka människa, du är inte min pojke. Mitt barn dog för tre månader sedan. Jag sitter här med hans aska i famnen.”

Den lille fortsatte att banka på dörren och grät och grät. Han bad om och om igen att få komma in, men fadern vägrade envist att öppna för honom. Mannen höll fast vid sin uppfattning att hans lille pojke redan var död och att det här andra barnet var en hjärtlös människa som hade kommit för att plåga honom. Till sist gick pojken sin väg, och fadern förlorade för alltid sin son.

Buddha sade att om man fastnar i en uppfattning och betraktar den som ”sanningen” går man miste om möjligheten att lära känna sanningen. Till och med om sanningen personligen kommer och knackar på, vägrar man att öppna sig för den. Så var försiktig om du har bestämt dig för en uppfattning om vad som är sant eller för en åsikt om vad som behövs för att du ska bli lycklig. Den första övningen i uppmärksam närvaro handlar om frihet från åsikter: 20

varifrån kommer vi – vart går vi?

Medvetna om allt lidande som orsakas av fanatism och intolerans är vi fast beslutna att inte slaviskt följa eller vara bundna vid någon lära, teori eller ideologi, inte ens buddhistiska sådana. De buddhistiska lärosatserna är riktlinjer avsedda som hjälp att lära oss att se djupt och utveckla vår förståelse och vår medkänsla. De är inte doktriner att slåss, döda eller dö för.

Detta är en övning som ska hjälpa oss att bli fria från tendensen att vara dogmatiska. Vår värld lider så oerhört på grund av dogmatiska attityder. Den första övningen i uppmärksam närvaro är viktig för att hjälpa oss att förbli fria människor.

Frihet är framför allt frihet från våra egna åsikter och begrepp.

Om vi fastnar i våra åsikter och begrepp kan vi åsamka oss själva lidande, och vi kan även åsamka dem vi älskar lidande.

Ingen ankomst, ingen bortgång Hos många av oss orsakas den största smärtan av vår föreställning om att vi blir till och att vi försvinner. Vi tror att den människa vi älskade kom till oss någonstans ifrån och nu har försvunnit någonstans. Men vår sanna natur har ingen ankomst, ingen bortgång. Vi har inte kommit någonstans ifrån, vi ska inte gå någonstans. När omständigheterna är de rätta manifesterar vi oss. När de inte längre är de rätta manifesterar vi oss inte längre. Det betyder inte att vi inte finns.

Som radiovågor utan radioapparat uppenbarar vi oss bara inte.

21

fri från rädsla, fri från sorg

Men det är inte bara begreppen ankomst och bortgång som inte uttrycker verkligheten. Detsamma gäller begreppen vara och icke-vara. Följande mening hittar vi i Prajnaparamitasutran: ”Hör upp, Shariputra, alla dharman (fenomen) utmärks av tomhet, de varken skapas eller förstörs, varken växer eller blir mindre.”

Innebörden av tomhet här är mycket viktig; det betyder först och främst att vara tom på ett avskilt jag. Ingenting har ett avskilt jag, och ingenting existerar på egen hand. Om vi undersöker saker och ting noggrant ska vi se att alla fenomen, inklusive vi själva, är sammansatta. Vi består av andra delar.

Vi består av vår mor och far, våra mor- och farföräldrar, vår kropp, våra känslor, våra varseblivningar, våra mentala gestaltningar, jorden, solen och oräkneliga icke-jag-element. Alla dessa delar är beroende av orsaker och omständigheter. Vi ser hur allt som har funnits, som finns eller kommer att finnas hänger ihop och är ömsesidigt beroende av vartannat. Allt vi ser har bara manifesterat sig för att det är en del i något annat, en del i andra omständigheter som gör det möjligt att manifestera sig. Inga fenomen vare sig skapas eller förstörs, för de ingår i en ständigt pågående manifestationsprocess.

Vi är kanske tillräckligt intelligenta för att förstå detta, men att förstå det med vårt intellekt räcker inte. Att verkligen förstå detta är att vara fri från rädsla. Det är att bli upplyst.

Det är att leva i ett sam-varande.

Vi måste öva oss i att se djupt på det här sättet för att ge näring åt vår väckta insikt att det inte finns någon födelse och 22

varifrån kommer vi – vart går vi?

ingen död i vårt dagliga liv. På så sätt kan vi ta till oss den underbara gåvan att slippa vara rädda.

Om vi enbart betraktar sam-varandet som en teori, kommer det inte att vara till någon hjälp. Vi måste fråga: ”Du pappersark, varifrån kommer du? Vem är du? Vad är din uppgift här? Vart tänker du gå?” Vi kan fråga eldslågan: ”Du låga, varifrån kommer du och vart ska du gå?” Lyssna noga till svaret. Lågan, pappersarket, de svarar genom sin närvaro. Vi behöver bara se djupt så kan vi höra svaret. Lågan säger: ”Jag kommer ingenstans ifrån.”

Det skulle bli samma svar som det jag fick av blommorna på min rosenkvitten. De var inte desamma och inte några andra. De kom ingenstans ifrån och de gick ingenstans. Om någon har förlorat ett barn ska vi inte vara sorgsna. Det var för att de grundläggande omständigheterna inte var tillräckliga för att det skulle komma den gången. Det kommer tillbaka.

Bedrövelse kommer av okunnighet Den store Avalokiteshvara var lärjunge till Buddha. En dag när han koncentrerade sig på övningen i djup förståelse insåg han plötsligt att ingenting har ett avskilt jag. Och när han insåg detta övervann han all okunnighet, vilket innebar att han övervann allt sitt lidande.

När vi ser djupt bör vi också kunna se att det inte finns någon födelse, ingen död; det finns ingen ankomst, ingen bortgång; det finns inget vara, inget icke-vara; det finns inget 23

fri från rädsla, fri från sorg

detsamma och inget annorlunda.

Det är ett oerhört slöseri att inte lära sig detta. Det finns många övningar vi kan lära oss för att minska vår bedrövelse och vårt lidande, men kronan på den upplysta visheten är insikten att det inte finns någon födelse, ingen död. När vi nått denna insikt kommer vi inte mer att vara rädda. Vi kan glädjas åt det oändliga arv som våra förfäder har gett oss. Vi borde ge utrymme för tillämpning av denna djupa och underbara lära i vår vardag.

Att respektera våra manifestationer Om du ser på en vän med meditationens ögon, kommer du att i honom eller henne se alla tidigare generationer av hans eller hennes förfäder. Du kommer att känna stor respekt för din vän och för din egen kropp, för du kommer att se hans eller hennes kropp och din kropp som den heliga hemvisten för alla våra förfäder.

Du kommer också att se att våra kroppar är källan till alla framtida generationer. Vi kommer inte att förstöra våra kroppar, för det skulle inte vara gynnsamt för våra efterkommande.

Vi använder inte droger och vi dricker ingenting som innehåller giftiga ämnen eller som kan skada vår kropp. Detta gör vi för att vår insikt i manifesterandet hjälper oss att leva hälsosamt, klarsynt och ansvarsfullt.

Samma sak gäller begreppen innanför och utanför. Om vi säger att Buddha finns i oss, att våra föräldrar finns i oss, att 24

varifrån kommer vi – vart går vi?

våra föräldrar finns utanför oss eller att Buddha finns utanför oss, så är dessa föreställningar om innanför och utanför inte tillämpliga. Vi sitter fast i begrepp och uppfattningar, särskilt om ankomst och bortgång och vara och icke-vara. Det är bara när vi gör oss kvitt alla dessa begrepp som verkligheten framträder, nirvanas verklighet. När alla föreställningar om ”är” och ”är inte” har utplånats, då kommer verkligheten att uppenbara sig.

Ingenting går upp emot erfarenhet Vi kan använda ett exempel som är lätt att förstå – en mandarinfrukt. Om det finns någon som aldrig har ätit en mandarin, går det inte att för den personen beskriva den verkliga frukten, hur många bilder eller metaforer man än använder. Det finns bara en sak att göra: att ge personen ifråga en direkt erfarenhet.

Det går inte att säga: ”Ja, en mandarin är lite som en apelsin.”

Det finns ingenting man kan säga som kan beskriva upplevelsen av en mandarin. Den går bortom alla begrepp och föreställningar. Om man aldrig har ätit en mandarin spelar det ingen roll hur mycket någon annan älskar en och vill att man ska förstå hur en mandarin smakar; det kommer aldrig att lyckas bara med hjälp av en beskrivning. Mandarinens verklighet sträcker sig bortom begrepp och föreställningar. Det är samma sak med nirvana; den är verkligheten som sträcker sig bortom begrepp och föreställningar. Det är för att vi har föreställningar om nirvana som vi lider. Direkt erfarenhet är den enda vägen.

25