9789144117027

ETISKA PERSPEKTIV PÅ SKOLLEDARES ARBETE

ÅSA SÖDERSTRÖM (RED.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39460 ISBN 978-91-44-11702-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: MSSA/Shutterstock.com Printed by MediapoolPrint Syd AB, Estonia 2017

INNEHÅLL

1 Etiska perspektiv på skolledares arbete 7 Å sa S öde r st röm Etik, moral och ansvar 8 2 Ledarskapets sammanhang och förutsättningar 13 Å sa S öde r st röm Etiska utmaningar i globaliseringens spår 13 En förändrad syn på skolledarskap? 17 Etiskt skolledarskap 19 Antologins kapitel 23

Del I Etiska perspektiv på skolans verksamhet

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält 29 U l f Buskqv ist, C h r ist i na Ol i n-S c h e l l e r & M a r i e Ta n n e r Digitalisering av vad och för vem? 31 Ett etiskt spänningsfält 32 Bilder av och röster om mobiltelefonanvändning på en gymnasieskola 34 Avslutande diskussion 46 4 Skolledarskap och etiskt hållbar kommunikation 49 Bi rgi t ta Joh a ns s on-H i dé n Kommunikationskompetens hos alla berörda 51 De etiskt baserade besluten 52 Kommunikation i institutionella sammanhang 53 © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3

Innehåll

Dialogens inre dynamik och uppbyggnad 55 Några fallgropar när det gäller kommunikation och dialog 56 Demokratisk dialog och kommunikativt förnuft – möjliga inspirationskällor för skolledare! 61 Avslutande diskussion – ”Prata om pratet!” 63 5 Inspektionens etiska dilemman 67 Håkan Eilard Om Skolinspektionens tillkomst och arbete 68 Juridifiering av skolan 69 Ett etiskt perspektiv på inspektion 73 Tre inspektionsdilemman i praktiken 75 Avslutande diskussion 93 6 Idéstyrningens etiska dilemman 99 K at i na T h e l i n Vad kännetecknar en gemensam idé? 101 Olika typer av idéer 101 Idéstyrningens fallgropar 103 Avslutande diskussion 108 7 Mångfald i skolan – etiska perspektiv på inkludering 111 Mon ic a Nor be rg Rektors roll 113 Vad innebär inkludering? 113 Inkludering och etiska dilemman 116 Mångfald i praktiken 119 Avslutande diskussion 122

4

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

Del II I riktning mot en etiskt hållbar skola

8 Att arbeta mot diskriminering och kränkande behandling 127 Å sa S öde r st röm Skolors arbete mot mobbning och kränkning 128 Rättvisans etik 130 Effektiva främjande insatser 133 Effektivt förebyggande arbete 136 Ett effektivt upptäckande arbete 139 Effektivt åtgärdande arbete 140 Avslutande diskussion 142 9 En kollegial metod för professionsetisk reflektion 143 Gu dru n Hol m da h l Skolledaruppdragets etiska dimension 144 Skolan som social mötesplats 146 Att sätta erfarenheter i arbete 148 En kollegial metod för att arbeta med etik 149 Avslutande diskussion 161 10 Skolledarskap utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt 165 A n et t e For s st e n Se ise r Jakten på evidens och effekt 166 Etiskt skolledarskap som garant för kritisk granskning 167 Skolledarskapet i forskningen 168 Kritisk reflektion genom aktionsforskning 170 Avslutande diskussion 174

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

5

Innehåll

11 Att greppa skolans inre liv – en grund för etiskt handlande 177 M at s E k hol m Variationer i skolors inre liv 179 Regelbundenheter i skolors inre 181 Att skärskåda delar av skolans infrastruktur 183 Infrastrukturen ägs av skolan 192 Etiskt skolledarskap – att använda kunskapen om skolans inre liv 193 12 Etiska frågor och professionell utveckling 195 Å sa S öde r st röm & M at s E k hol m Beskrivna etiska utmaningar 196 Att utveckla sin professionsetiska hållning 199 Bransons modell för utveckling av ett etiskt skolledarskap – ett återbesök 205 Fler etiska utmaningar väntar 207 Några avslutande hållpunkter för en etiskt hållbar skola 211 Slutord 212 Författarpresentationer 213 Referenser 215 Register 227

6

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

KAPITEL 3

Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält U l f Buskqv ist, Ch r ist i na Ol i n-S ch e l l e r & M a r i e Ta n n e r

De etiska aspekterna av skolans verksamhet är skiftande och föränderliga. Detta blir tydligt i den digitaliserade tidsålder vi lever i. Kapitlet tar sin utgångspunkt i skolans digitalisering och dess innebörder för skolledarskapet. Å ena sidan pågår ett digitaliseringsprojekt i skolan som är initierat och styrt ”ovanifrån” via styrdokument och styrkedja. Å andra sidan pågår digitaliseringsprocesser ”underifrån” i takt med att kommunikativa verktyg och mönster som återfinns utanför skolan letar sig innanför dess väggar. Utifrån en studie av mobil­telefon­ användning på en gymnasieskola synliggörs och diskuteras utmaningar att leda och styra i en alltmer digitaliserad och ständigt uppkopplad skola.

I sitt tal vid Kommunkonferensen i Örebro den 12 mars 2016 valde stats­ minister Stefan Löfven att uttala sig om den svenska skolans brist på ordning: ”Oordning”, menade Löfven, ”skadar alla barns lärande, men framför allt de barn som har det som tuffast. Så nu är det dags att få bort mobiltelefonerna från lektionerna, och stöket från biblioteken.”1 Även om citatet är taget ur sitt sammanhang är det ändå ett illustrativt exempel på det sätt som oron kring barns och elevers användning av medier, i detta fall mobiltelefoner, kommer till uttryck i den offentliga debatten.

Statsministerns ord om oordningens skadeverkningar för barns lärande exemplifierat med mobiltelefonerna på lektioner och stök på bibliotek är retoriskt välformulerat, men också etiskt och moraliskt laddat. Samtidigt som Löfven säger något viktigt om skolans uppdrag och ansvar, ger han också uttryck för en syn på och ett förhållningssätt till vem som skapar ­oordning i skolan – nämligen eleverna. De både stökar till, stör och blir 1 Hela talet kan läsas på Socialdemokraternas webbplats, https://www.socialdemokraterna.se/ vart-parti/politiker/stefan-lofven/tal3/tal-2016/den-svenska-modellens-styrka/.

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

29

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

störda, och det sätt som skolan kan hjälpa dem på är att skapa ordning genom att ta bort de ting och aktiviteter som anses skapa oordning.

Som representanter för skolan tvingas skolledare också att förhålla sig till argument av de slag som uttrycks ovan. En skola utan ordning och struktur är vare sig eftersträvansvärd eller ens möjlig, och skolledaruppdraget innebär att befinna sig i ett ständigt korsdrag av förväntningar från politiker, marknadsaktörer, fackföreningar, föräldrar, elever och inte minst mediala gestaltningar av skolan. Sällan diskuteras dock den utmanande etiska frågan om vilken ordning som ska gälla och vem som beslutar om den. Är det en rektor eller förskolechef som, med stöd av en statsministers retoriska utsaga, ska fatta beslut om allmänt mobiltelefonförbud på en skola? Ska förbudet i så fall omfatta enbart eleverna eller även lärarkollegiet? Hur kan lärares tillämpning av ett sådant förbud säkras? Och, inte minst, hur kan man tänka om mobiltelefonförbud i relation till kravet på att implementera och använda digitala verktyg för pedagogiskt utvecklande syften?

För att kunna balansera mellan ordningsfrågan och den pedagogiska potentialen hos mobilerna, behöver skolledaren bilda sig en god uppfattning av hur det faktiskt ser ut på skolan. När och hur används mobilerna, av vilka elever och lärare och med vilka syften? För att kunna utöva balansakten och samtidigt utveckla verksamheten behövs ett etiskt grundat förhållningssätt samtidigt som ett anekdotiskt förhållningssätt till mobilernas inverkan i klassrummet måste bli systematiskt och nyanserat. Förutsättningen för detta är ett autentiskt och närvarande ledarskap (Starratt 2005), präglat av genuint intresse för både lärares och elevers kommunikativa praktiker och referensramar. Den komplexa frågan om mobiltelefoner i klassrummet sätter fokus på utmaningen för skolledaren att betrakta dilemmat utifrån olika perspektiv och utifrån en utvecklad ”personlig moralisk integritet” (Branson 2010a), där det handlar om att förstå och motivera sina beslut för att inte bara balansera, utan också styra och leda.

Mot bakgrund av ovanstående resonemang placeras i föreliggande kapitel frågan om mobilerna och skolledarskapet i ett etiskt ljus. Syftet med kapitlet är att synliggöra och diskutera etiska utmaningar som skolledare ställs inför i en uppkopplad skola. Utifrån elevernas faktiska användande och förhållningssätt till mobiltelefoner i klassrummet och rektorernas uppfattningar om digitaliseringsaspekter av undervisningen diskuterar vi etiska utmaningar för skolledare i relation till mobilens roll i skolan.

30

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

Frågor vi ställer oss är: Vilka kommunikativa praktiker ägnar eleverna sig åt och i vilken mån är dessa relaterade till undervisningen? Vilka uppfattningar om mobiltelefoner i skolan går att urskilja bland elever och rektorer?

Vilka etiska dilemman uppstår i relation till frågor om ordning och reda och teknikens pedagogiska potential?

I studier av olika satsningar där alla elever utrustas med en bärbar dator eller surfplatta (så kallade en-till-en eller 1:1) har skolledarskapet lyfts fram som avgörande för huruvida satsningarna blir framgångsrika och bidrar positivt till lärande. Genom att inkludera mobiltelefoner, ska vår studie ses som ett bidrag till en bredare kunskapsbildning om digitalisering i skolan.

Digitalisering av vad och för vem?

De senaste årens digitala utveckling i skolan beror delvis på en kraftig styrning med omfattande ekonomiska satsningar uppifrån. I Skolverkets två förslag på nationella strategier för skolans digitalisering (Skolverket 2016a, 2016b) betonas vikten av att alla i skolan, elever och personal, utvecklar digital kompetens, att tillgången till digital teknik är likvärdig och att den digitala tekniken ska bidra till bättre resultat och en mer effektiv verksamhet. Det finns flera sätt att närmare analysera strategin utifrån ett etiskt perspektiv, men det är svårt att bortse från att digitaliseringen lyfts fram som något som ska ske i kontrollerad och ordnad form, styrd och sanktionerad av skolan. Teknik ska så att säga tillhandahållas av skolan för elevernas bästa och användas i undervisning på ett sätt som är gynnsamt för nationen – inte minst utifrån samhällsekonomiska motiv.

Skolverkets styrning har bland annat inneburit att många skolor och kommuner har gjort stora satsningar på digitaliserade verktyg, och elever har försetts med egna surfplattor eller laptops – ofta med förväntningar på att detta ska påverka undervisningen och lärandet positivt (Grönlund 2014, Kjällander 2014, Tallvid 2015).

Klassrummet har, parallellt med dessa satsningar, blivit uppkopplade från insidan via elevernas egna smarta mobiltelefoner. I princip har alla svenska ungdomar i dag en smart mobiltelefon (98 procent av gymnasie­ eleverna och 99 procent av högstadieeleverna; se Alexandersson & Davidsson 2016). Mobilerna används inte solitärt utan är kopplade via molntjänster till innehåll och funktioner på andra tekniska plattformar, exempelvis surf­ © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

31

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

plattor och bärbara datorer. Elevernas kommunikativa vardag genomsyras av flera olika uppkopplade och samkopplade digitala verktyg där mobilerna utgör ett nav genom att det är verktyget som eleverna ständigt bär med sig.

De smarta mobilerna blir med McLuhans (1964) språkbruk ”en utvidgning av våra sinnen och en förlängning av våra kroppar”. Nya ”smarta” digitala tekniker såsom armbandsklockor bärs av fler och fler i den uppkopplade skolan, och vad som väntar i framtiden relaterat till teknikutvecklingen är svårt att föreställa sig. När skolan – precis som hela samhället – blir mer och mer uppkopplad, och exempelvis möjlig att dokumentera med allt mindre kameror, blir etiska frågor än viktigare att arbeta med för såväl lärare som skolledare.

Det går alltså att konstatera att det råder ambivalens när det gäller hur skolan ska förhålla sig till den samtida digitala medieteknologiska utvecklingen. Å ena sidan pågår ett omfattande digitaliseringsprojekt som är initierat och styrt för barns och elevers bästa ”utifrån”, via styrdokument och styrkedja. Å andra sidan pågår ett parallellt digitaliseringsprojekt ”inifrån” i takt med att kommunikativa verktyg och mönster som återfinns utanför skolan letar sig in innanför dess väggar.

Det paradoxala med denna utveckling är att samtidigt som datorer eller surfplattor inte tycks vara förenade med oro vare sig för ordningsproblem eller för elevernas välbefinnande, framställs mobiltelefonerna med starka negativa metaforer (Ott 2014). Detta är tydligt i den politiska retoriken, som i exemplet med Löfvens tal, liksom i den mediala debatten där tongångarna ibland varit i det närmaste panikartade. Mobilen har exempelvis benämnts som ”giftet i klassrummet” (Eriksson 2016), den sägs motarbeta kunskapande (Tebelius Bodin 2016), vara ett störande moment i klassrummet (Franke 2016) och motverka elevers behov av lugn och ro på lektionerna (Ismail 2016). Användningen av mobilerna i klassrummet sägs också ofta skapa disciplinära problem för och frustration bland lärare (Katz 2005).

Ett etiskt spänningsfält Skolans mångfacetterade digitalisering tydliggör alltså ett av flera etiska spänningsfält som en skolledare ständigt befinner sig i. Det finns en moralisk förpliktelse att som skolledare värna elevernas studiero genom att exempelvis minimera distraktionsmoment i skolan. Det finns också en moralisk 32

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

förpliktelse att värna om elevernas delaktighet, att den kommunikativa värld som är meningsfull för dem ges största relevans och värde.

Spänningsfältets poler motsvaras i hög grad av de två etiska förhållningssätt som Åsa Söderström ställer mot varandra i bokens inledningskapitel. Å ena sidan kan ordningsfrämjande handlingar utföras och motiveras på ett sätt som svarar an mot de regler, normer och sociala konventioner som generellt formuleras i alla sociala sammanhang där människor samarbetar. Å andra sidan kan ordningsfrämjande handlingar utföras och motiveras genom att utgå ifrån och svara an mot de sociala krav som ställs i en viss situation. Skillnaden mellan dessa båda aspekter kan förenklat ses som en skillnad mellan å ena sidan en pliktetik, att göra det bästa för andra människor, och å andra sidan en dygdetik där man söker göra det bästa tillsammans med andra människor vars livsvärld erkänns och där mening skapas gemensamt.

Baserat på tidigare forskning av Starratt (1994) och Shapiro och ­Stefkovich (2005) har Branson (2010a) tagit fram ett multidimensionellt ramverk för etiskt beslutsfattande inom ramen för en utbildningskontext (se kapitel 2).

Ramverket utgörs som tidigare beskrivits av fem integrerade perspektiv – det juridiska, det kritiska, det omsorgsetiska och det professionsetiska – och beskriver hur dessa är kopplade till utvecklingen av en personlig moralisk integritet (fritt översatt från Branson 2010a). Samtliga dessa perspektiv genomsyrar skolledarens vardagspraktik. De blir särskilt tydliga i samband med att det uppstår situationer och dilemman som kräver skolledarens beslutsfattande och agerande. Vissa typer av frågor eller dilemman har en tendens att oftare än andra knytas ihop med ett specifikt perspektiv. Vissa ledare har kanske också enklare att relatera till och agera utifrån vissa av perspektiven i det etiska ramverket. I vår studie använder vi detta ramverk för att förstå de etiska utmaningar som skolledare står inför i relation till mobiltelefonernas roll och utbredning i skolan.

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

33

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

Bilder av och röster om mobiltelefonanvändning på en gymnasieskola En lärare står längst fram i klassrummet. Läraren har ett bord bredvid sig med en bärbar dator uppställd. Datorns bildskärm projiceras via en projektor­kanon på en duk som hänger ner från taket. Det är dags för genomgång av ett kursmoment i ämnet historia. Drygt tjugo elever sitter på stolar i klassrummets bänkrader riktade mot läraren. Några har bärbara datorer uppställda på bänken framför sig. I stort sett alla har mobilerna med sig, och särskilt före starten och i inledningsfasen av lektionen används de frekvent. De flesta lägger sedan undan sina mobiler, antingen i en ficka eller på bänken framför. Några placerar mobilen omsorgsfullt bakom datorskärmen eller en bok så att de inte är i lärarens eller andra elevers blickfång.

Mobilerna används också under lektionen men är i ljudlöst läge.

Läraren berättar för eleverna om franska revolutionen. Vissa händelse­ förlopp och personer lyfts fram. Läraren pratar med visuellt stöd i form av text med punktlistor och ibland bilder som är projicerade på duken längst fram i klassrummet. Eleverna lyssnar, men ingen gör anteckningar. Kanske för att bilderna som läraren visar även finns tillgängliga på skolans lärplattform. Efter ungefär tio minuter börjar några av eleverna se uttråkade ut.

Några börjar snegla ner i sina telefoner, andra tittar på sina datorskärmar.

Två sätter i gång att spela luffarschack. Samtidigt som eleverna börjar tappa fokus från lärarens berättelse agerar de då och då med kroppsspråk och blickar som ska signalera till läraren att de är med på genomgången. Till och från utbyts det några lågmälda ord mellan elever som sitter intill varandra.

Ovanstående beskrivning av en historielektion i gymnasieskolan är hämtad från en pågående forskningsstudie som med hjälp av videoinspelning och skärmspegling dokumenterar gymnasieelevers användning av mobiler under lektionstid. Sammanlagt består videomaterialet av cirka trettio timmars inspelad klassrumsinteraktion från olika ämnen i fyra klasser på gymnasiets studieförberedande program. Förutom videoinspelningar består studiens empiri av åtta elev- och två skolledarintervjuer, vilka vi här analyserat särskilt med fokus på det etiska spänningsfält som introducerats ovan. Analysen har organiserats tematiskt med utgångspunkt i motpolerna ordning och oordning kring elevers mobilanvändning i klassrummet, och det etiska spänningsfält som därigenom blir synligt.

34

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

Genom analysen framträder tre centrala frågor som skolledare etiskt och moraliskt behöver förhålla sig till och på något sätt ta ställning till när de utövar sitt ledarskap i en alltmer digitaliserad skola. För det första behöver skolledarna – precis som lärarna och eleverna – förhålla sig till mobiltele­fonerna i relation både till ordningsfrågan och till deras peda­ gogiska potential. För det andra behöver skolledare förhålla sig till vilka regler och normer som behöver skapas på skolan och hur dessa förhåller sig till lärarnas autonomi i klassrummet. För det tredje väcks frågan om hur skolans styrda digitalisering ”ovanifrån” förhåller sig till elevernas möjlighet att vara delaktiga i digitaliseringen i och av skolan. De tre frågorna behandlas nedan var för sig och i tur och ordning.

Ordningsfrågan och den pedagogiska potentialen I intervjuer med rektorerna framgår att det inte finns någon systematisk kunskap på den egna skolan om hur mobilerna används på lektionerna.

Inledningsvis i rektorernas utsagor framställs mobilerna som ett ordningsproblem på ett sätt som i hög grad överensstämmer med den bild som framträder i mediedebatten om mobilerna som ett ordningsproblem: Sen är det mycket mobiltelefoner som lärarna uttrycker då att de används till, att det stör väldigt mycket i och med att dom är ständigt uppkopplade så är det om det plingar eller vibrerar, så att man hela tiden måste kolla. (Rektor B)

Rektorernas uppfattning om att mobiler är närvarande och används en hel del i klassrummen stöds även av den bild som analysen av vårt videomaterial ger, där det blir tydligt att mobilerna används på många skiftande sätt och i olika stor omfattning. Den generella bilden är att mobilen huvudsakligen används för att kommunicera med kompisar i och framför allt utanför klassrummet. Den används för att ständigt befinna sig i kontakt med omvärlden, genom meddelandetjänster som exempelvis Snapchat och genom att följa flöden på Instagram, Youtube och bloggar. Dock är det ovanligt i vårt datamaterial, liksom i en liknande finsk studie (Sahlström m.fl. 2015), att lärare tillrättavisar eller går in i längre diskussioner med elever om mobilen som en ordningsfråga. Vi ser hur eleverna anpassar sitt mobilanvändande så att det inte stör eller drar uppmärksamhet till sig. Oftast kommer mobilen fram © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

35

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

i ”undervisningens mellanrum”, det vill säga i väntan på en ny instruktion, på att få svar på en uppgift eller i väntan på hjälp, och den fungerar på så vis som en utfyllnad som snarare leder till ett tystare klassrum eftersom man annars i dessa situationer lätt kan tänka sig att elever börjar samtala med varandra i väntan på nästa moment (Olin-Scheller & Tanner 2015). Vi ser också hur användningen av mobilerna varierar mellan olika elever och är starkt relaterad till undervisningens upplägg och vilken aktivitet som pågår.

Under lärarstyrda aktiviteter som i hög grad engagerar eleverna lyser mobilanvändningen ofta med sin frånvaro. Samma sak gäller för grupparbeten där eleverna är involverade i interaktion med varandra och under individuellt arbete där eleverna är motiverade för och koncentrerade på uppgiften.

Ingen av de två rektorerna har efter flera års erfarenhet som skolledare mer än vid något enstaka tillfälle tvingats agera i relation till något problem där mobiltelefonen spelat en viktig roll: Det kom upp i en elevkonferens en gång, där en förälder sa till mig att jag tycker det ska förbjudas, dom ska inte få ta med sig telefonerna hit. […] Och där kom jag på faktiskt att det var ett fall, där en elev upplevde att hon blev filmad, kom jag på nu. (Rektor B)

I det här fallet anspelas alltså på en allvarlig kränkning i form av en filminspelning, vilket ställer stora krav på rektorns etiska kompass. Utifrån en pliktetik vore förstås en enkel lösning för skolan i sådana här fall att fatta ett juridiskt grundat beslut och totalförbjuda mobiler och annan utrustning som kan användas för att spela in video. Men att svara an på ett sådant sätt medför samtidigt att skolan skjuter ifrån sig sitt ansvar genom att försöka att en gång för alla eliminera ett problem genom förbud. Elevernas vardag fortsätter dock efter skoltid, på kvällar och helger då skolan har än mindre insyn i vilka kränkningar som kan förekomma. Utifrån ett omsorgs­ perspektiv, och en dygdetik, skulle man därför kunna motivera andra lösningar som handlar om att ta ansvar för hela elevens väl­befinnande. Då behöver elevernas kommunikativa vardag lyftas in i skolan på ett sätt som värnar skolans värdegrund och fostrar goda demokratiska medmänniskor i ett vidare perspektiv.

De elever vi intervjuat säger sig inte ha varit med om eller hört mycket om kränkningar och mobbning kopplat till mobiltelefonerna på skolan.

36

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

En av eleverna menade att det som alltid lyfts om näthat och kränkningar i medierna handlar om offentliga personer: Om man ser, man kollar mer så här offentliga personer, där är det mycket kränkningar. Men annars det är mer sällan man ser, under nåns bild eller nåt sånt där. Utan det är mer att man visar i verkligheten och kollar och snackar skit om personen. Men sen kan det absolut vara att man screenar nåt om nån har skrivit nåt jättedumt eller nåt sånt där och skickar. Jag tycker det är sällan det händer. (Elev R)

I elevintervjuerna framkommer både utsagor om mobilerna som störande objekt och utsagor som lyfter fram deras pedagogiska potential. En av eleverna uttalar sig i linje med den mediala bilden och betraktar inte mobilen som ett passande verktyg för arbete i skolan: Det är väl om man skulle använda den mer för att söka information så, men det blir ju fortfarande gärna då att ja, jag håller på att söka och så sitter man på Instagram eller någonting sånt där. Så jag tror att uppmuntra mobil­ användning i skolan är inget man ska göra. Utan det är mer … i så fall ska man väl uppmuntra att göra rätt sak med den. (Elev D)

Några elever ser dock stora möjligheter för användning av mobilen i klassrummen, en potential som de menar att lärarna inte förmår ta till vara: Engelskan skulle vara mycket bättre ifall man fick använda mobilen. För jag kan säga att jag inte lärt mig någon engelska i skolan över huvud taget, utan jag har lärt mig det av att skriva med människor på andra språk, från andra språk, från andra länder. (Elev E2)

I stället upplever eleverna att skolan till stor del består av föreläsningar och genomgångar som har svårt att skapa engagemang: Det är mer mobiler i gång när man sitter och har en föreläsning än där man själv jobbar. (Elev D)

En elev menar att hon ofta stänger av sig själv när hon inte får ha mobilen under exempelvis en genomgång:

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

37

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

Då sitter jag och lyssnar inte, jag skriver inte. Jag bara stänger av och sitter bara där, ungefär. (Elev E2)

Flera av de elever som vi intervjuat menar alltså att mobilerna i sig inte är distraherande utan att det mer handlar om tristess på lektionen och att mobilen bara är en av många andra aktiviteter att fly till när engagemanget eller uppmärksamhetsgraden minskar. När inte mobilen finns och det blir tråkigt börjar man prata med bänkgrannen eller göra något annat som att ”rita streckgubbar eller vad som helst när det är tråkigt”, som en elev uttryckte sig.

Elevernas användning av mobilerna på lektionen kan tolkas på olika sätt. Å ena sidan utgör de distraktionsmoment och stör undervisningen. Utifrån ett etiskt perspektiv som tar utgångsläge i juridiken är det då möjligt att se mobilerna som ”störande föremål” som läraren har ett ansvar för att beslagta under lektionen för att upprätthålla trygghet och studiero (5 kap. 5 § skollagen, SFS 2010:800). Å andra sidan kan de – utifrån elevens perspektiv – ses som möjliggörare för engagemang i meningsfulla aktiviteter när läraren inte når fram. Utifrån ett kritiskt etiskt perspektiv kan användningen således ses som ett rationellt tidsfördriv när undervisningen inte upplevs som meningsfull. Utmaningen för en skolledare blir att navigera med sin etiska kompass och fatta beslut om eventuella åtgärder. Ska man förbjuda mobilerna eller ta sikte på att förändra undervisningen så att den upplevs som mer meningsfull genom att exempelvis arbeta med strategier där mobiltelefonernas pedagogiska potential utnyttjas?

Mobilernas mest frekventa användningsområde på den undersökta gymnasieskolan är när elever kommunicerar med kamrater, föräldrar och andra i sociala syften. En del av denna kommunikation handlar om att kommentera eller reflektera över det som sker i klassrummet, och den är också en del av det sociala relationsskapandet som pågår – och ska pågå – mellan elever både on- och offline. På samma gång som skolan är en institution för lärande är den också en mötesplats där individer skapar och upprätthåller relationer och där det är meningen att unga ska socialiseras in i samhället.

Rektorerna verkar dock företrädesvis utgå från en (ofta medialt skildrad) negativ bild om elevers mobilanvändning som tänkbart också återspeglas och ges ny näring i olika samtal mellan skolans vuxna i personalrum och på rektorsexpeditionen. Den negativa mediala bilden återspeglas dock inte i de studier som vi genomfört i klassrummen, där vi ser en mångfacetterad 38

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

användning för olika syften som varierar i relation till undervisningens upplägg och genomförande. Även om vår analys av mobilen som ordningsstörande eller pedagogisk möjlighet är begränsad till några klassrum på en skola, väcks ändå frågor om utifrån vilket underlag som rektor deltar i och leder skolans diskussioner.

Vi ser att argumentationen bland både rektorer och elever i hög grad är påverkad av en medial bild, som inte helt överensstämmer med elevernas erfarenhetsvärld i klassrummet. Rektorernas argumentation glider på så vis lätt över i anekdotiska resonemang, som troligen skulle kunna vinna på att man tillsammans med lärare och elever försöker skaffa sig ett mer nyanserat och systematiskt underlag för hur mobilanvändningen på den egna skolan faktiskt ser ut och vilken funktion det fyller i relation till undervisningens organisering.

Lärarnas autonomi och det pedagogiska ledarskapet Ett annat tema som framträder i rektorsintervjuerna handlar om vem som har ansvar för att initiera diskussioner om ordningsregler, och i vilket forum det bör ske. Båda de intervjuade rektorerna uppger att mobiltelefonernas vara eller inte vara i klassrummen diskuteras en hel del bland lärarna: Jag vet att det förekommer diskussioner kring om man ska ha mobilen med sig in i klassrummet, om man ska få ta upp den under lektionstid, vad man kan använda den till under lektionstid och så vidare, och vilka regler ska vi ha på skolan för det här. Ska det vara förbjudet, ska det vara tillåtet? Hur gör jag som enskild lärare, är det tillåtet hos mig eller inte? Det är ganska mycket prat om det. (Rektor A) Det har väckts någon gång när vi haft något personalmöte, att ska vi inte skapa regler, gemensamma regler så det ska vara lika för alla, så att alla lärare gör lika i klassrummet? Men då tänker jag återigen att det är, om man inte fixar det själv så, då blir det en styrka för den läraren att ha en regel att luta sig mot, om man egentligen inte fixar att skapa det själv, så tror jag. (Rektor B)

De intervjuade skolledarna menar att det inte finns några gemensamma regler om elevernas mobiltelefoner på den studerade skolan, utan det är upp till lärarna att själva avgöra hur de vill hantera frågan på sina lektioner i sina klassrum: © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

39

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

Det bestämmer den enskilde läraren hur man ska hantera mobilerna i sitt klassrum under sina lektioner, och det tycker jag är ganska bra och jag tror oftast att det funkar bra. Det beror på vilket ämne man har, vilken kurs man har och vad man gör just den lektionen. Ibland är det ju lämpligt att ha en mobil med, tänker jag, som ett verktyg, och ibland är det inte lämpligt.

(Rektor A)

Rektorerna och eleverna som intervjuats är dock inte alls samstämmiga när det gäller frågan om det råder mobiltelefonförbud eller inte på lektionerna, och vilka gemensamma regler som finns. Flera av de elever som intervjuats tog spontant upp att de inte får ha mobiler på lektionerna men att många ändå bryter mot denna regel. Policyn har enligt eleven tagits fram av lärarna: Från lärarna, som har kommit fram till att det inte är bra. Alla vet ju att det är dåligt att använda mobilen på en lektion, så är det ju. (Elev D)

Noterbart är det lilla ordet ”ju” som används av eleven och som visar att det sätt som debatten om mobiler i skolan förs på också kommer till uttryck i elevernas egna utsagor. Det har så att säga blivit ett slags sanning att mobiler inte hör hemma på lektioner, att det är sunt förnuft, ”ju”.

Det är dom [rektorerna] som har bestämt att vi inte får använda mobilen på lektionerna. […] Vi fick en blankett i början av året, att vi har bestämt […] att ”vi” har bestämt, att liksom hela skolan, alla klasser hade bestämt att vi inte skulle använda mobilerna på skolan. Ja, och vissa lärare tycker att dom blir ignorerade. (Elev E2)

Enligt eleven är alltså inte alla lärare överens om denna policy, och vissa lärare sägs till och med ”göra motstånd”: Han tycker att det är dumt egentligen. Han tycker också vi borde fått rösta i klassen. Hade klassen sagt att vi inte skulle få ha telefoner, då hade man gått med på det. Men nu är det några som bestämt att klassen inte vill ha mobil­ telefoner. (Elev E2)

Inte heller rektorerna tror att ett generellt mobilförbud på lektionerna skulle vara rätt väg att gå:

40

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

När jag gick i skolan fanns det inga mobiltelefoner, men det fanns ju andra störande. Då höll man på med annat när man inte kunde koncentrera sig, kasta sudd och skrev lappar och pratade och så där. (Rektor A)

Utifrån våra intervjuer kan vi konstatera att det råder oklarhet för eleverna huruvida det finns ett generellt förbud mot mobiltelefoner på lektionerna eller inte. Eleverna hänvisar till diskussioner med sina lärare och uppger att vissa lärare bryter mot det förbud som de upplever finns, för att de tycker att förbudet är dåligt. Genom att använda en (enligt rektorerna) icke ­existerande policy som de tar avstånd från placerar sig dessa lärare så att säga på ”elevernas sida”. Rektorerna menar samstämmigt att de behöver bli tydligare med att det inte finns något förbud annat än vad som finns i skolans ordningsregler: Om man ska börja radda upp saker som man inte får ha så hittar man ju alltid någonting som inte står med och allting sådant där, men det ska ju inte vara störande, och det är under skollagen och så där att har man någonting som är störande så får man ju ta det under lektionen och så ge tillbaka sen, och då kan ju en mobil vara så pass störande att ”nej, men nu tar jag den här”.

(Rektor B)

Frågan om lärarnas möjlighet att själva besluta om sin egen undervisning och eventuellt nödvändiga regler i klassrummet kan ses som en fråga om utrymme för lärares autonomi i klassrummet i relation till rektors peda­ gogiska ledarskap. Begreppet pedagogiskt ledarskap handlar om relationen mellan skolledare och lärare och har på senare år varit frekvent förekommande i diskussioner kring ledarskapsfrågor i skolan, även om dess innebörd inte är särskilt nytt. Redan i 1948 års skolkommission användes det för att lyfta fram vikten av att rektor träder fram och tar ett större pedagogiskt ledningsansvar genom att vara inspirerande och styrande. Men samtidigt bör rektorns stärkta pedagogiska ledarskap inte i alltför hög grad inkräkta på lärarnas rätt att själva bestämma över sin undervisning. Rektor skulle utöva ett pedagogiskt ledarskap men inhämta lärarkollegiets samtycke och lärarnas rätt att bestämma i klassrummet sågs principiellt som oantastbar (Svedberg 2016).

Mobiltelefoners vara eller inte vara i klassrummen är ett tydligt exempel på en fråga där det pedagogiska ledarskapet och relationen mellan skolledare © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

41

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

och lärare sätts på prov. En av rektorerna uttryckte en närmast uppgiven syn på möjligheten att som skolledare påverka förhållanden i klassrummen: Det går ju att bestämma någonting och säga ”så här gör vi på skolan”, och sen så kommer man ut i klassrummen, så är det ändå olika regler, tuggummi eller inte tuggummi, alltså som har varit så där, keps eller inte keps. Det är liksom så sker det ändå på olika sätt då i klassrummen. (Rektor B)

I vår studie framgår det av elevintervjuerna att lärarna på skolan är oense om huruvida regler bör upprättas eller inte. Rektorerna som vi intervjuat ger uttryck för att denna polarisering finns i lärarkollegiet: Jag har varit med i en diskussion i ett arbetslag just för mobiltelefoner att dom [eleverna] skulle inte ha med dom till lektionerna över huvud taget och allt sådant där, är ena aspekten, att ”bort med dom, dom är ett störmoment”, och andra tycker att ”ja, men det där måste vi ta tag i, det här måste vi diskutera för dom måste ju lära sig”. Det är ju en del utav deras vardag, mobiltelefoner, att vi måste ha diskussioner med dom hur man hanterar en mobiltelefon i klassrummet i stället. (Rektor B)

Den polarisering som framträder i intervjuerna om lärares olika ståndpunkter tar sin utgångspunkt i synen på eleverna. Några lärare litar inte på elevernas förmåga att kunna rikta uppmärksamhet mot undervisningen, och lösningen blir för dem att ta bort det som distraherar. Andra lärare hyser större tillförsikt om att eleverna kan lära sig hantera mobiltelefonerna på ett sätt som inte blir störande och på ett sätt som också kan främja lärandet.

Det som ur skolledarens perspektiv framstår som den största utmaningen är att i detta etiska spänningsfält finna former för att utöva ett pedagogiskt ledarskap som balanserar mellan lärares professionella autonomi och en gemensam kollegial diskussion som kan fördjupa förståelsen och stödja lärares ledarskap i klassrummet.

Digitalisering utan elevernas delaktighet?

Frågan om mobilerna berör förstås inte bara lärare och skolledare, utan är i högsta grad också en etisk och moralisk fråga som engagerar eleverna.

I ljuset av vår studie framstår dock merparten av de digitaliseringsprocesser 42

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

som pågår i skolan som ett top–down-initiativ utan nämnvärd möjlighet för eleverna att vara delaktiga i. När en av rektorerna i intervjun för ett resonemang om vad god undervisning är kopplat till den gemensamma digitala lärplattform som man har på skolan, här kallad Alfa2, är det tydligt att det digitala framför allt ses om ett slags struktur som ska effektivisera och vara lärarnas verktyg: … då har vi en gemensam struktur för den, vad som ska finnas, styr­ dokument till exempel, bedömningskriterier och sådana grejor, planering etcetera som ska finnas med, så att eleven ska kunna känna igen sig, så att uppbyggnaden av den här kursen ser likadan ut för alla ämnen man läser, så man ska hitta, för annars så vet man ju att alla tänker ju olika, men jag lägger m ­ apparna så här hos mig och så där, och så blir det rörigt för eleven som har så mycket att förhålla sig till […]. Sen så kan ju inte vi styra, alltså en del lägger ju in jättemycket, spelar in sig själv på film, till exempel, lägger in andra lärares filmer och genomgångar och så där, men uppgifter, planering, bedömning, styrdokument, allt sådant ska finnas, för det måste alla lärare använda sig utav och dom ska använda sig utav Alfa. (Rektor A)

Det råder ett datorpåbud på skolan genom att eleverna har fått bärbara datorer när de började i årskurs 1, och de förväntas ha datorerna med sig på varje lektion. Det är via datorn och lärplattformen som eleverna får del av material och uppgifter och det är via datorn de förväntas lämna in det som de själva producerar. Det ses som ett problem att eleverna inte alltid har med sig sin dator: Sen har vi tvärsom dom eleverna som inte tar med sig datorn på undervisning när dom ska. (Rektor B)

Det förs inte mycket anteckningar i de klassrum vi observerat. Man skulle kunna tänka sig att det är mobilerna som orsakat detta, men vi har i våra observationer kunnat se att det snarare är undervisningens organisering via lärplattformen som styr läsandet och skrivandet mot de digitala redskapen.

Lärplattformen och bildvisningsprogram (till exempel Powerpoint) innebär att lärarna producerar och publicerar allt material som eleverna konsumerar digitalt. Eleverna framhåller att de inte blir särskilt aktiverade: 2 Lärplattformens namn är här fingerat av konfidentialitetsskäl.

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

43

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

Alltså, det är ju ganska dåligt när det just är powerpoints för då blir det gärna att man bara sitter så här och lyssnar lite, halvvaken och så där. (Elev D)

Det verkar också finnas vissa nackdelar med datorpåbudet och lärplatt­ formen eftersom datorerna är långsamma och otympliga, samt att det blir en hel del föreläsningar med färdigproducerade bildspel som inte aktiverar eleverna i så hög grad. Några elever ser att mobilen blir något av en räddning i dessa fall: Sen om man inte orkar ta upp datorn och kolla, då går det snabbt. För en dator ska man ställa upp, man ska sätta i gång, det tar lång tid. Och då går det fortare med mobilen. (Elev R)

Lärplattformen är ett återkommande tema i intervjuerna med rektorerna: Vi har ju IKT-grupper, om man säger så då, och då är det vår IKT-pedagog eller IT-pedagog, kallar vi det här då, som håller i det här, och då har det handlat väldigt mycket om Alfa och den plattformen vi har där och hur strukturen ska vara för att eleverna ska känna igen sig oberoende på vilken kurs dom går. (Rektor B)

Lärplattformens betydelse för undervisningens organisering är alltså stor, och huvudmannens stöd i digitaliseringsfrågor handlar främst om lärplattformen. Det finns ett IKT-råd, men där läggs enligt rektorerna fokus på supportfrågor relaterat till hårdvara och lärplattform: Dit ringer man om man har problem med tekniken, så att det funkar, inget annat pedagogiskt arbete. (Rektor A) Det är väldigt mycket om Alfa, är det ju då, hur vi använder den plattformen, och den läraren är väldigt behjälplig och har ju rummet längst bort här i korri­doren och där lärarna får komma dit och han hjälper dom och visar dom hur det nu ska, ja, vad dom nu har för frågor då. Digi-exam är ju någonting som vi har när vi gör prov, till exempel, och därför, tror jag, användes för första gången förra våren när det gäller nationella prov. Det kan användas även annars också då, just med prov, att det inte ska kunna fuskas eller vad jag ska säga. (Rektor B)

44

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

Till skillnad från mobiltelefonanvändningen verkar den bärbara datorn som skolan tillhandahållit inte ses som ett hot mot ordning och studiero i klassrummen: Det jag tror är viktigast är att vi lär eleverna hantera det på ett bra sätt, att dom gör det dom ska med mobilen i så fall, och där tror jag att vi hjälper eleven också, om dom kan hantera det. Jag tror att det är många som är ­beroende av sina mobiler, att använda det, att det är liksom någonting som man är van att ha i handen, och ibland så tror jag att det är bra att man inte har det, att man faktiskt fokuserar och kanske sitter och tänker och reflek­ terar om man ska jobba kring någonting eller så där, men ibland är det också ett bra verktyg. (Rektor A)

Så som den här rektorn formulerar sig framstår frågan om hur man ska förhålla sig till digitaliseringen främst som ett ansvar för skolans vuxna som ska ”lära eleverna hantera det på ett bra sätt”. En av eleverna betonar orättvisan i att en lärare kan upprätta ett mobiltelefonförbud på sina lektioner men själv välja att ställa sig över detta förbud, som således enbart gäller för eleverna: Läraren säger att vi inte ens får ha mobilen på ens. Dom ska ligga i skåpet eller väskan, och så ska dom vara avstängda, när hennes mobil ringer mitt i lektionen. (Elev E2)

En av eleverna verkar närmast provocerad av hur elevernas mobilanvändning framställs av skolans vuxna: Det känns som om vi inte gör nånting i skolan och bara sitter och håller på med mobilerna hela tiden. Det är inte sanning, tycker inte jag. Sen, absolut, mobilerna påverkar fokus på lektionerna. Men det är inte direkt så att vi inte sitter och gör nånting och bara håller på med mobilerna och spelar spel. (Elev R)

I diskussioner och förhandlingar om vilka normer och överenskommelser som ska gälla för användningen av olika digitala resurser inryms en ­spänning mellan å ena sidan skolans professionella – lärare och rektorer – och å andra sidan de elever som skolan är till för. Skolans digitalisering ses ofta som en fråga om IKT-satsningar och strukturer uppifrån, där tekniska behov i form av lärplattformars utformning, kompetensutveckling © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

45

Ulf Buskqvist, Christina Olin-Scheller & Marie Tanner

och ­support tar stort utrymme. Utifrån intervjusamtalen med rektorer och elever förefaller det finnas behov av fördjupade diskussioner om på vilket sätt elever bör och kan göras delaktiga i formandet av skolans digitalisering.

Avslutande diskussion I kapitlet har frågan om mobiltelefoner i skolan synliggjorts och problematiserats i ljuset av tre etiska spänningsfält: (o)ordning, pedagogiskt ledarskap och elevernas delaktighet. Genom att studera och analysera den faktiska användningen – hur, när och varför mobilerna används under lektionstid – och genom att lyssna på elevernas röster framträder en annorlunda bild än den som ofta kommer till uttryck i den offentliga debatten. Som skolledare är det därför nödvändigt att komma bortom anekdoter och rädslor och mer systematiskt erövra kunskap om faktiska förhållanden i den egna verksamheten.

Skolledaruppdraget är komplext och låter sig inte reduceras till vare sig myndighetsutövning, utövande av ett vetenskapligt förhållningssätt, medmänsklighet eller beprövad erfarenhet. Det är den ”personliga moraliska integriteten” (Branson 2010a) som avgör kvaliteten i det etiska ledarskapet.

Den fungerar som ett slags kompass för att veta utifrån vilket perspektiv en fråga ska hanteras. Etiskt grundade skolledare kan enligt Starratt (2005) navigera och förhandla, ”navi-gotiate”, mellan olika förpliktelser när de utövar sitt ledarskap. Detta innebär att både ett beslut om totalförbud och ett beslut om totalacceptens av mobiltelefoner i en skola är problematiskt vid utövande av ett etiskt skolledarskap.

Digitaliseringen i och av skolan rymmer självklart många utmaningar som behöver tas på allvar. Utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv och en betoning på skolans fostrande roll behöver elever få stöd i att kunna avgöra vad som är meningsfullt och viktigt för hen själv. Men att få stöd i att göra medvetna val är inte samma sak som att lära sig att ”underkasta” sig någon form av arbets- och disciplineringslogik. Det handlar i stället om att möjliggöra för elever att tillsammans med andra – klasskamrater, lärare och föräldrar – samtala om och reflektera över sin egen och andras kommunika­ tiva praktiker och deras innebörder för lärande och sociala relationer i och utanför skolan.

46

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Den digitaliserade skolan – etiska spänningsfält

En fråga med etiska dimensioner som inte lyfts i kapitlet och inte heller fått mycket uppmärksamhet i vare sig debatt eller forskning är hur skolan ska förhålla sig till och agera i relation till de marknadskrafter som trycker på i digitaliseringsprocesserna. Fokus har i stället hamnat på det som blir mer påtagligt för oss i vardagen och som stärker dominanta föreställningar om barns och ungas medievanor – barn som går omkring med nerböjda nackar stirrande i sina mobiler och paddor, som inte kan vara koncentrerade i klassrummen och inte vill gå ut på rasterna och engagera sig i den aktivitet som vuxna i alla tider ordinerat barn: ”hopp och lek ute”.

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

47

Åsa Söderström är lektor i pedagogik vid Institutionen för pedagogiska studier på Karlstads universitet. Övriga medverkande författare i boken är: Ulf Buskqvist, Håkan Eilard, Mats Ekholm, Anette Forssten Seiser, Gudrun Holmdahl, Birgitta Johansson-Hidén, Monica Norberg, Christina Olin-Scheller, Marie Tanner och Katina Thelin.

ETISKA PERSPEKTIV PÅ SKOLLEDARES ARBETE

Å SKOLLEDARES ARBETE

Skolledares vardag kantas ofta av etiska dilemman som kräver praktiska lösningar och moraliska ställningstaganden. Etiska perspektiv på skolledares arbete erbjuder skolledare ett underlag i arbetet med att utveckla en yrkesetisk hållning.

I boken diskuteras etiska dilemman kopplade till diskriminering och kränkande behandling, inkludering och mångfald, kommunikation, digitalisering, inspektion och idéstyrning av verksamheten. Därutöver pekar boken på möjliga sätt att stärka skolledares medvetenhet om uppdragets etiska dimension. Den ger vägledning i arbetet med att förstå det egna ledarskapet och en skolas inre liv. Här finns även exempel på konkreta metoder för yrkesetisk reflektion.

Antologin vänder sig till förskolechefer och rektorer, men också till andra med skolledaransvar såsom arbetslagsledare, utvecklingsledare, förstelärare och skolans huvudmän och politiker. Antologin lämpar sig utmärkt vid utbildning av skolledare inom det statliga rektorsprogrammet, Fortbildning för förskolechefer (FFF) och Fortbildning för rektorer (FFR) samt all annan utbildning där skolledarskapet står i fokus.

Art.nr 39460

studentlitteratur.se