Christer Hedberg
När man nu har nått pensionsåldern, undrar man ju va' man kan göra på gamla dar – nånting måste man ju göra, mer än å bara sitta å mata duvor hela dan. Alltså tog man sej en funderare och kom fram med ideen, varför inte skriva en samhällsironisk bok om mitt liv å hur ja' levde i och upplevde Sverige när ja’ bodde där – flyttade ut 1979, men på mitt språk – på stockholmska, en dialekt (språk?) i utdöende, fritt från så kallad “nyslang”, baserat på ord från invandrarspråken, helt enkelt den stockholmska som snackades och formades av söderkisarna själva under 50 å 60-talet, utan (större) främmande inflytande. Boken kan kanske ses som ett desperat försök å rädda va’ som räddas kan va’ ’re gäller den stockholmska dialekten innan de’ e’ för sent nu när alla dönickar klär sej i svid å snara å frenetiskt försöker sila tugget för å verka viktigare å slugare än dom egentligen e’.
Boken e’ oxå tänkt å spegla dåtidens anda i Sverige, hur Svedala förändrades å de’ politiska klimatet man växte upp i. Med säkerhet finns de’ lesare som har en annan politisk uppfattning än den ja’ företräder, men då Sverige enligt den Svenska författningen är ett demokratiskt land me’ garanterad yttrandefrihet (!) har ja’ tagit mej friheten (vågat) å tillfället å låta mina tankar ha fritt spelrum å har skrivit ner hur ja’ tyckte Sverige (mis)sköttes å folk tänkte på den tiden.
www.bod.se
Christer Hedberg
Ja' flytta ut från Svedala för 34 år sen å har därför mer eller mindre lyckats bevara tugget som man använde när man va' ung, å Stockholm va' Stockholm å Stockholmskan va’ Stockhomska, bibehållet utan större yttre negativ påverkan. Genom att man drog iväg lyckades man därför undvika utrotningsförsöken från rikssvenskans förespråkare - så när som på dom svensklärare som man hade och som såg sin uppgift här i livet att söka efter meningsbyggnadsfel när man hade skrivit uppsats. Mer än 4 meningsbyggnadsfel å loppet va’ kört, sa ‘rom.
Tjena, Nåra Stycken
Välkommen tillbaka till forntiden!
Tjena, Nåra Stycken
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare En Samhällsironisk Lustifikation På Stockholmska
Tjena, nåra nå ra stycken Mina Upplevelser å liv Som Stockholmare En SSamhä amhällsir llsironisk onisk Lustifikation tion Lustifika På Stockholmska ÖVER MITT LIV I Svedala
Christer Hedberg
2
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Table of Contents
Prolog ....................................................................... 5 FÖRTID .......................................................................13 FORNTID ................................................................... 16 1945 ................................................................................. 17 1946 ................................................................................. 19 1947 ................................................................................. 22 1948 ................................................................................. 24 1949 ................................................................................. 26 1950 ................................................................................. 28 1951 ................................................................................. 32 1952 ................................................................................. 34 1953 ................................................................................. 39 1954 ................................................................................. 44 1955 ................................................................................. 52 1956 ................................................................................. 59 1957 ................................................................................. 68 1958 ................................................................................. 84 Page 2 of 368
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
3
1959 ................................................................................. 99 1960 ............................................................................... 112 1961 ............................................................................... 121 1962 ............................................................................... 130
DÅTID...................................................................... 140 1963 ............................................................................... 141 1964 ............................................................................... 151 1965 ............................................................................... 163 1966 ............................................................................... 178 1967 ............................................................................... 193 1968 ............................................................................... 207 1969 ............................................................................... 219 1970 ............................................................................... 235 1971 ............................................................................... 250 1972 ............................................................................... 262 1973 ............................................................................... 279 1974 ............................................................................... 295 1975 ............................................................................... 303 Page 3 of 368
4
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
1976 ............................................................................... 316 1977 ............................................................................... 329 1978 ............................................................................... 339 1979 ............................................................................... 353
Epilog......................................................................361
© 2014 Christer Hedberg Förlag och tryck: BoD ISBN 978-91-7463-462-4
Page 4 of 368
5
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Pro Prolog log
Tjena, nåra stycken, Här e’ ja’, stockholmar'n me’ stockholmstugget från forntiden. Flytta ut från Svedala för 34 år sen å har därför mer eller mindre lyckats bevara tugget som man använde när man va' ung, å Stockholm va' Stockholm å stockholmskan va’ stockhomska, bibehållet utan större yttre negativ påverkan.
Genom
att
man
drog
iväg
lyckades
man
därför
undvika
utrotningsförsöken från rikssvenskans förespråkare - så när som på dom svensklärare som man hade och som såg sin uppgift här i livet att söka efter meningsbyggnadsfel
när
man
hade
skrivit
uppsats.
Mer
än
4
meningsbyggnadsfel å loppet va’ kört, sa ‘rom. Min stockholmska är oxå fritt från så kallad “nyslang”, baserat på ord från invandrarspråken, är helt enkelt den stockholmska som snackades och formades av söderkisarna själva under 50 å 60-talet, utan (större) främmande inflytande, då ‘rom enda utlänningarna va’ lirare som kom från Finland å de’ tugget va’ ju inte mycke’ å hänga i julgran. Haja ingenting av va’ ‘rom sa.
Page 5 of 368
6
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
När man nu har nått pensionsåldern, undrar man ju va' man kan göra på gamla dar, efter över 40 år som IT-specialist “all over the whole world” och efter att ha servat många av dom största firmorna här i världen. Att man till slut kom man att landa i Sydney, Australia, inte direkt den sämsta platsen här på jorden, va' ingen tillfällighet – man var helt enkelt efterfrågad – trots sitt ursprung som söderkis. Blir fortfarande uppringd å får emejl lite då å då där ‘rom frågar ‘en om man inte skulle vilja ta ett jobb eller kontrakt men jag har beslutat mej att me’ 67 bast får ‘re va’ slut me’ ’re proffessionella knegandet. Alltså tog man sej en funderare och kom fram med ideen, varför inte skriva en bok om mitt liv å hur ja' levde i och upplevde Sverige när ja’ bodde där, men på mitt språk - stockholmskan, ett språk (dialekt?) i utdöende - i ett desperat försök å rädda va’ som räddas kan va’ ’re gäller den stockholmska dialekten innan de’ e’ för sent nu när alla dönickar klär sej i svid å snara å frenetiskt försöker sila tugget för å verka viktigare å slugare än dom egentligen e’. Ser alla ut som stereotypa tennsoldater, alla gjutna ur samma gipsform. Försöker förtvivlat å komma in i ‘rom “riktiga kretsarna” - ser ut å va’ faan så viktigt nu för tiden – iställe’ för å visa va’ man själv går för. Alla kisar tror att vetandet mer sitter i ett snöre om halsen än i pallet å försöker febrilt haspla ur sej nån jävla hjärndiarre som dom själva inte hajar va’ ’re rör sej om – the name of the game is “buzzwords”, man. Förut måste man veta va’ man snacka om då ’re allti’ va’ nån nyfiken jävel som fråga va’ man mena me’ de’ man sa. Nuförtiden vågar ingen jävel fråga va’ ’re rör sej om av rädsla för å blamera sej. Rör sej helt enkelt om etnisk kastrering. Iställe’ håller alla jävlar på å frenetiskt jagar statusprylar för att bli accepterade av omgivningen å 'rom nya “karriärpolarna”. Tyvärr e’ ’re ont riktiga riktiga polare nuförtiden, e’ bara polare om dom kan profitera från ‘en,
Page 6 of 368
7
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
då ‘re mera gäller å tillhöra dom rätta kretsarna iställe’ för å kunna nånting själv - nobody knows you when you're down and out - så att de’ till slut inte blir nånting kvar av vad du egentligen va' eller va’ ’ru stog för – selling their souls – som de' heter. Själv lyckades man göra så kallad “karriär” - olika länder, massa stålar, massa fina titlar som man inte la nått värde på - med sitt kunnande å inte med sitt utseende å agerande. Svid å snara stog inte heller på tapeten, fick bara en gång en “förfrågan” om ja' inte kunde ta på mej nått annat än trepjuck då ‘rom tyckte man va' lite högljudd när man kom å drog förbi me’ ’rom. Gjorde aldri’ avkall på den karaktär man ursprungligen hade förvärvat – man va’ den man va’. Har under min tid i utlandet haft några begegnelser med ett par “nysvenskar”, något som varje gång försatte mej i något av ett chocktillstånd – va' faan har den svenska, de’ vill säja den stockholmska, karaktären tagit vägen? Fullständigt utsuddat - ingen som vet, ingen som vet, som Owe Thörnqvist sjöng. Nåra sluga lirare kanske kommer att säga att allt som man har plitat ihop inte är grammatiskt riktigt, eller kanske rent av primitivt men då har 'rom inte hajat va' ‘re e' frågan om, nämligen att allting e' plitat ihop på stockholmska å inte på svenska. Stockholmskan hade sin egen grammatik å jargong hur 're skulle skrivas å säjas. Stockholmska e' INTE “felstavad” svenska. Boken e’ oxå tänkt å spegla dåtidens anda i Sverige, hur Svedala förändrades å de politiska klimatet man växte upp i/me’. Med säkerhet finns de’ lesare som har en annan politisk uppfattning än den ja’ företräder, men då Sverige enligt den
Svenska
författningen
är
ett
demokratiskt
land
me’
garanterad
yttrandefrihet har ja’ tagit mej friheten å tillfället å låta mina tankar ha fritt
Page 7 of 368
8
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
spelrum å har skrivit ner hur ja’ tyckte Sverige (mis)sköttes på den tiden, något som svensken i allmänhet har rätt svårt å göra – å kritisera Sverige å dess politik. Andra länders politik är man jävligt pigg å snabb på å kritisera – men inte sitt eget lands politik, den e’ höjd över alla tvivel, tyvärr.
Page 8 of 368
9
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Först lite “stockholmsgrammatik” för å bättre haja bokens innehåll. Vissa typiska “stockholms-stavningar” har dock till största delen undvikits, till exempel “t” istället för “gt” (riktit/riktigt), “i” istället för “it” (vari’/varit). Att låta “l” ersättas med “c” i vissa ord (till exempel Vicka/Vilka, vicke(t)/vilket) har bibehållits. Om de’ heter vicke’ eller vicket beror på sammanhanget. Den typiskt korta stockholmska satsbyggnaden har ochså till stor del utelämnats som “Leget?” istället för “Hur e' leget?” (Svensk översättning: “Hur står de’ till med dig (och din familj)?”). Ochså det typiskt stockholmska “e”-et istället för “ä” (lesa/läsa, nesa/näsa, lege/läge,
..)
har
till
största
delen
utelämnats
för
att
inte
försvåra
“lesbarheten”. (så när som vad gäller “lesa”) Det typiskt stockholmska “er” som plural istället för det svenska “or” har till största delen bibehållits - till exempel socker/sockor, briller/brillor, .. Bibehållet är ochså egenheten att nästan aldrig uttala ett “t”, “d” och “r” i slutet av ett ord, till exempel allti’/alltid, iställe'/istället, mycke'/mycket, me'/med, va'/vad|var|vart|,.. Andra typiska stockholmska egenheter som du/'ru, det|dej/'re, den/'ren, dom|’rom, och|att/å, då/’ra .. har ochså bibehållits. Det “stockholmska imperfektet”, det vill säja att använda grundformen som imperfekt (avsluta/avslutade, klara/klarade, vänta/väntade, ..) har till största delen bibehållits. ( Vi stog å vänta på å ta tricken|Han klara inte av ‘re)
Page 9 of 368
10
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Ofta används imperfekt istället för pluskvamperfekt – Han va’ född på söder å gick i plugget i Kransen | Han va’ född på söder å hade gått i plugget i Kransen. (gick = å när han bodde där så gick) På stockholmska heter “och” och “att” nästan alltid detsamma, nämligen “å” “För å handla å för å krubba”/”För att handla och för att äta”. Användandet av han/honom och hon/henne är i stockholmskan flytande och beror till största delen i vilket sammanhang det användes. Till exempel säger man “Ja' måste ge han rätt” och inte “Jag måste ge honom rätt” vilket vore riktigt på svenska. Henne blir ofta till 'na – Har 'ru sett 'na? (Har du sett henne) Den stockholmska satsbyggnaden - att ofta utelämna subjektet i en mening har ochså delvis utelämnats för å inte försvåra lesandet. (Å drog sen vidare till ..|Och sedan gick vi vidare till ..). En stockholmare går aldrig – han kan dra, lubba, trava, sticka, bränna iväg, … men aldrig gå. ☺ (Kom så drar vi|Kom så går vi) “Är” som ord finns inte, heter “e’” (Va’ faan e’ ‘re nu ‘ra?|Vad är det som står på?) I stockholmskan är typiska svenska, så kallade, svordomar som “faan” å “jävlar”
inte
svordomar
i
språklig
mening
utan
används
mera
som
(oundviklig?) språkförstärkning eller språkutfyllnad. Till exempel satsen “Va' faan ska 'ru göra nu ‘ra?”. En Norrlänning skulle kanske säga “Å va' (sjutton) ska du göra nu da?” Andra exempel är: “Å faan” (På Svenska: Menar du det verkligen), “Fö(r)
Page 10 of 368
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
11
faan” (På Svenska: Klart, inget problem), “Vete faan” (På Svenska: Jag undrar (verkligen)) och “Faan ochså” (På Svenska : Varför ), som i satsen De’ e’ ju faan ochså att de’ inte kan funka|Varför kan det inte fungera? Här ändras ochså en fråga till ett påstående. “Å faan” vore på norrländska “Mäh”. Skånskan kanske skulle använda “Å tusan” istället. Med säkerhet finns det många andra grammatiska “egenheter” som används i boken som inte har nämnts. Ord som på svenska kan verka vara opassande är ofta en naturlig del av stockholmskan, till exempel farsa, morsa, kärring, skiten, brud, degis, döskalle, dönick, faanskap, … Apropå användandet av svordomar så sa farsan en gång när han blev förbannad å börja svära å jag sä till han/honom att han skulle räkna iställe’ “Så långt kan ja’ inte räkna” Jag är ingen språkforskare och gör här inga anspråk på att varken känna till norrländskans eller skånskans egenheter mer än att ha varit gängad med en norrländska och ha bott å jobbat i Skåne under flera år. Alltså “vetenskapliga” analyser å dissertationer va’ ’re gäller ovan nämnda exempel undanbedes (vänligen)
Page 11 of 368
12
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Då börjar vi väl då – å surra stockholmska på riktigt alltså – inga halvmessyrer mera. Hoppas ‘ru kan hänga me’ tugget.
Sydney, Australien – Januari 2014 Christer Hedberg
Page 12 of 368
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
13
FÖ FÖRTID RTID
Själv kom man till världen efter kriget, 2a världskriget alltså. Då farsan va’ militär va’ morsan å farsan låsta i Göteborg av alla jävla håler (för en stockholmare) tills Adolf å kompani hade lugnat ner sej - hade en kvart på Orustgaten. Alltså kom man till världen i Göteborg å blev “stämplad” för hela livet – fick slutsiffrorna “521” i sitt personnummer å “5” betyder ju Göteborg å de' kunde man ju inte snacka bort - pinsamt när man senare kom å flytta till Stockholm.
Farsan va' född i Stockholm å gick dom första åren i plugget i Kransen. Måste sen dra me' sina päron till Lidköping – en degi’ håla nånstans vid Vänern. Tror hans farsa fick ett bra kneg på en färgfabrik – Gullviks - där. Tror inte farsan gilla 're särskilt mycke' å dra dit, då han ofta kom i slagsmål me' lokalkisarna i Lidköping – dom gilla väl inga lirare från Stockholm – nått som va' vanligt när storstadskisar flytta till nån okänd håla på landet.
Page 13 of 368
14
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Morsan va' född å uppväxt på Tomtebogatan i Vasastan. Först på 11an i en etta me' knivlåda, där muggen frös på vintern, å sen tjacka morfar en kvart – bodstadsrätt - å 'rom flytta till en 2-rummare i 51an. Börja knega direkt efter plugget – gick bara 6 år i plugget – landa till slut, på 30-talet, som expedit i en Lucks delikatessaffär på Centan. Farsan bestämde sej för å bli militär - flottan. Gick ombord när han va' femton bast, skrev ett 10 års kontrakt me' flottan. Hade 're inte så jävla kul hemma, fick ofta en propp av farsan. Gjorde iställe’ karriär inom flottan – avsluta plugget där - tog Realen - blev till slut underofficer. På 30-talet va' han me' på en medelhavskryssning me' segelskutan “Af Chapman” – va’ inte så jävla ballt som ‘re låter då ‘rom landade i en storm i Biscaya på hemvägen – kom ingenvart på 14 dar å va’ tvungna å krubba smör me’ grönt mögel för å inte gå vidare. Senare kom skutan å bli nån övernattningskvart - vandrarhem - för unga vagabonder som kom till Stockholm utan kis å som inte visste riktigt va’ ’rom ville men ville ta en flukt på Stockholm över sommar'n å måste ha nånstans å knoppa. Skutan ligger fortfarande för ankar på Skeppsholmen. När 're tände mellan morsan å farsan 1940 – han ville tjacka nånting där hon höll på å knega som expedit på Lucks på Centralen - va' farsan placerad vid nån militäranläggning nånstans ute i Stockholmsskären. Fanns inget lokalsnöre som han kunde ta för å besöka morsan när han hade permis från stridandet en gång i veckan. Måste ta svettjonnen – militärhoj utan växel - å drog 5 mil fram å tillbaka varje gång för å träffa morsan, snacka om kärlek. 1942 va' han tvungen å dra vidare till Karlskrona – utan morsan, hade beredskap – då 're börja bli lite småvarmt på stridsfronten nere på Europas
Page 14 of 368
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
15
fastland å då Svedalas ära å heder kunde stå på spel - de' gällde ju å hålla sej beredd. Man inte visste ju inte va’ Adolf å kompani kunde hitta på. Adolf va’ inte direkt nån kis som man kunde lita på att han gjorde va’ han sa. Va' hela tiden tvungen å ligga å speja efter fi å försöka försvara Svedala om de’ skulle köra ihop sej. Tufft jobb när Adolf å kompani hade högkonjunktur. Ligga där å speja ut oever spat för å se till så att Adolf inte skulle kunna ta en avstickare i riktning Svedala. Officiellt hände 're aldri'. Farsan å kompani måste ha verkat avskräckande, tuffa kisar me' krut i bössan. Inofficiellt gjorde han de', Adolf alltså. Lubba över Svedala till Narvik, V-Gurra hade gett grönt ljus (på den tiden va’re Kungen - V-Gurra - som bestämde allting) - men det fick man ju inte veta, allting hölls ju hemligt av “försvarstaktiska” skäl - fina ord iställe' för å säga att man hade kukat ur å inte stog pall för trycket från nassarna – censur heter 're. Att V-Gurra va' en riktig Adolf fan har man ju senare hört - kanske för att han oxå hette Adolf ☺.
Page 15 of 368
16
Mina Upplevelser 책 Liv Som Stockholmare
FO FORN RNTID TID
Page 16 of 368
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
17
1945
Slut me' spejandet efter fi för farsan. Blev inge’ skjutande mer. Adolf å kompani gav upp för trycket från omvärlden. Dom sälla jaktmarkerna blev alternativet för ‘rom flesta nassarna iställe’. Va' ska man ta å göra nu 'ra, tänkte Farsan, då Adolf hade besluta sej för å inte söka skydd i Sverige. Adolf tog helt enkelt sin picka å beslöt sej för å besöka ‘rom sälla jaktmarkerna i ställe’. Va' väl inte så jävla ballt å lira krig mera nu när alla polarna hade beslutat sej för att dom inte ville va' me' å laja längre. Tog pickan å klämde av ett skott i pallet på sej själv iställe' - pang. Kanske han trodde att han skulle kunna hitta några av sina gamla polare Göbbels å kompani - där i ‘rom sälla jaktmarkerna. Morsan å Farsan tog å fira att kriget va' slut. Farsan hade för mycke' bläck i pennan, hade vari' å jagat fi för länge (iställe’ för å jaga brudar) å var tvungen å lätta på trycket, satte morsan på jäsning. Innan man själv såg ljuset va' farsan tvungen å sticka ut på en kryssning igen - i “försvarssyfte” förstår sej - till Västindien - Kuba, Jamaica å 'rom andra plejsen där borta. Vete faan va' 'rom hade å försvara i Västindien, Svedala hade väl haft en koloni där för 200 år sen men ja' tror inte nån zombie från den tiden hade ropat på hjälp – tror 're mer va' en ren lustresa me' metern.
Page 17 of 368
18
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare
Kom tillbaka till Svedala 9 måna’r senare – efter “utfört updrag” som de’ heter – fråga sej bara vicket uppdrag – blecket va’ väl slut i pennan. ☺ Nåra år senare berättade morsan att dom - morsan å farsan alltså - blev inbjudna till grannen när farsan hade landat å då grannkärringen visste att farsan blossa så hade hon lyckts kirra till ett paket röka – Camel – för å gjädja han me’, nu när han hade kommit hem (va’ faan så svårt under kriget å få tag i röka). Kanske va’ hon lite småvarm i farsan oxå å hoppades på napp, för han såg ju jävligt bra ut – militärkisarna va’ oxå jävligt inne på den tiden. I alla fall satt dom där me’ kaffe å deg då kärringen plötsigt sa: “Ja har lyckats få tag i nånting extra för Herr Hedberg som han säkert glädjer sej åt” (De’ va’ allti’ Herr å Fru å man surra me’ varandra i 3e person på den tiden) – å kom fram me’ rökat. Farsan sa: “Tackar så mycket, men jag har slutat röka”, å kärringen höll på å smälla av å blev väl lite lack då hon troligtvis hade haft ett jävla jobb för å kunna få tag i rökat. Va’ väl slut me’ den bekanntskapen efter den “urspårningen”. I alla fall va’ ‘re slutrökt för farsan å han börja aldri’ blossa igen. När man blev lite äldre blev man lite nyfiken å ville veta va’ farsan egentligen hade haft för sej på sina utflykter så man tog å fråga han hur ‘re va’, men där blev de’ tvärstopp. Han hade aldri’ gjort nånting, de’ va’ bara dom andra kisarna som gick iland å gav järnet å satte på brudarna när ‘rom la till nånstans, aldri’ farsan – han va’ oskulden själv. Stanna allti’ svar på skutan, å de’ trodde man ju på. ☺ Farsan va’ troligtvis en av dom värsta när ‘re va’ frågan om å ge järnet, så oskyldig som han va’, men de’ ville han inte säga. Va’ väl lite småskraj att man skulle tjalla för morsan va’ han hade haft för sej i ”stridens hetta".
Page 18 of 368
Christer Hedberg
När man nu har nått pensionsåldern, undrar man ju va' man kan göra på gamla dar – nånting måste man ju göra, mer än å bara sitta å mata duvor hela dan. Alltså tog man sej en funderare och kom fram med ideen, varför inte skriva en samhällsironisk bok om mitt liv å hur ja' levde i och upplevde Sverige när ja’ bodde där – flyttade ut 1979, men på mitt språk – på stockholmska, en dialekt (språk?) i utdöende, fritt från så kallad “nyslang”, baserat på ord från invandrarspråken, helt enkelt den stockholmska som snackades och formades av söderkisarna själva under 50 å 60-talet, utan (större) främmande inflytande. Boken kan kanske ses som ett desperat försök å rädda va’ som räddas kan va’ ’re gäller den stockholmska dialekten innan de’ e’ för sent nu när alla dönickar klär sej i svid å snara å frenetiskt försöker sila tugget för å verka viktigare å slugare än dom egentligen e’.
Boken e’ oxå tänkt å spegla dåtidens anda i Sverige, hur Svedala förändrades å de’ politiska klimatet man växte upp i. Med säkerhet finns de’ lesare som har en annan politisk uppfattning än den ja’ företräder, men då Sverige enligt den Svenska författningen är ett demokratiskt land me’ garanterad yttrandefrihet (!) har ja’ tagit mej friheten (vågat) å tillfället å låta mina tankar ha fritt spelrum å har skrivit ner hur ja’ tyckte Sverige (mis)sköttes å folk tänkte på den tiden.
www.bod.se
Christer Hedberg
Ja' flytta ut från Svedala för 34 år sen å har därför mer eller mindre lyckats bevara tugget som man använde när man va' ung, å Stockholm va' Stockholm å Stockholmskan va’ Stockhomska, bibehållet utan större yttre negativ påverkan. Genom att man drog iväg lyckades man därför undvika utrotningsförsöken från rikssvenskans förespråkare - så när som på dom svensklärare som man hade och som såg sin uppgift här i livet att söka efter meningsbyggnadsfel när man hade skrivit uppsats. Mer än 4 meningsbyggnadsfel å loppet va’ kört, sa ‘rom.
Tjena, Nåra Stycken
Välkommen tillbaka till forntiden!
Tjena, Nåra Stycken
Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare En Samhällsironisk Lustifikation På Stockholmska