Varje dag efter skolan hängde jag och kompisarna i ishallen hemma i Njurunda. Mamma och pappa fick tjata på mig att komma hem och äta, sedan var jag snabbt tillbaka i rinken igen. Precis som Ebbot och hans kompisar i den här boken älskade jag att vara ute på isen. Och jag älskar det fortfarande.
HENRIK ZETTERBERG. Lagkapten i Detroit Red Wings.
– Pavel Datsiuk! hojtar Kim i den lilla bilen på väg till träningen. Kims pappa Pekka rycker till så han nästan kör i diket. Hon vänder sig mot Ebbot och Jocke som sitter bredvid i baksätet. – Pavel Datsiuk kommer till Zätas hockeyskola! Kolla, säger Kim spralligt och håller fram sin telefon. – Coolt, säger Jocke. Lagom coolt tänker Ebbot som till skillnad från kompisarna inte ska till Zätas hockeyskola i sommar. Men oj vad gärna han hade velat åka. Henrik ”Zäta” Zetterberg är nämligen Ebbots stora idol. Precis som Zäta kan Ebbot spela både center och vänsterforward. Ebbot brukar kolla YouTube-klipp på Zäta och försöker sedan själv göra samma grejer på isen. När Jocke, som är stor som ett hus, vänder sig för att kolla i Kims mobil trycker han samtidigt upp Ebbot mot rutan. Pressad mot glaset ser Ebbot Grindsjön. Här och var syns upplogade hockeyplaner. – Vore det inte häftigt att spela en match nere på sjön? lyckas Ebbot klämma fram i ett försök att prata om något annat än hockeyskolan. Typ som en Winter Classic som de kör i NHL, säger han och pressar tillbaka Jocke. – Kanske vore skoj, funderar Jocke. I så fall ska vi ha ett riktigt skönt namn istället för tråkiga Grindforsen HC. 1
– Och så ska vi ha nya matchtröjor med ett riktigt fräckt klubbmärke, sprallar Kim vidare. Hon verkar nästan ha glömt bort allt vad Pavel Datsiuk och Zätas hockeyskola heter. Det har inte Ebbot. Julen i Finland hade varit helt perfekt förutom att han inte hade fått någon biljett till Zätas hockeyskola. Och att han hade varit tvungen att stå ut med jobbige kusinen Mikko i tre dagar. Ebbot avbryts i sina tankar då de stannar utanför ishallen. I omklädningsrummet dånar musiken, spelarna i Grindforsens HC stojar och sjunger med. Medan Jocke tejpar sin älskade träklubba, vit tygtejp till greppet och isso till bladet, rotar Kim i vild panik i trunken efter sina handskar. – Kolla under trunken, Kim, tipsar Ebbot. Det är alltid en enda röra runt Kim. Det är sista träningen före Januaritrofén i Njurunda. Till Januaritrofén kommer lag från hela landet, ja ibland ända från Finland. – Jag har en ny dragning, så idag får du hålla ihop benskydden, Pelle! hojtar Ebbot med ett smil över omklädningsrummet. Pelle är målvakt i Grindforsen HC. – Det är som ett zoo här inne! Någon här som är sugen på att köra idioten? ropar lagets tränare Pål i ett hopplöst försök att överrösta musiken och stojandet. 2
Han möts av burop och busvisslingar. – Jaja, lugna er, skrattar Pål och börjar skriva upp dagens övningar och vilka färger alla ska ha på sina träningströjor. Ebbot, Kim och Jocke spelar som vanligt tillsammans i blåa tröjor. Så fort ismaskinen är klar välter Kim ut puckhinken på isen och i några minuter flyger puckarna omkring hej vilt. Pål får blåsa i pipan ett par gånger för att lyckas samla laget. – Fasen, jag skulle behöva en gastuta här ute, skojar han. Nu blir det fart på träningen. Först lite avslut för att värma upp Pelle. Jocke är den ende i laget som lärt sig skjuta slagskott. Enligt Jocke är det tack vare hans turklubbor i trä. Enligt Ebbot är det för att han är större och huvudet högre än alla andra i laget. Jocke dundrar på för fullt direkt. – Du kan väl vänta tills jag är uppvärmd! fräser Pelle ilsket i målet. Ebbots tur. Han gör backhanddragningen han sett Zäta göra. Pelle lämnar ingen lucka mellan benen utan räddar. Men inte bättre än att pucken studsar till Ebbot som petar in returen. – Försök att jobba klart varje puck. Sluta inte förrän du har kontroll, Pelle, tipsar Pål. 4
Efter några uppspelsövningar avslutas träningen med ett organiserat kaos: tre lag och två puckar på isen – samtidigt! – Spela på känsla, ingen idé att tänka för mycket, det hinner ni ändå inte. Precis som på match, uppmanar Pål. Övningen passar Ebbot och Kim perfekt. Ebbot med sitt spelsinne och Kim med sin snabbhet. Ebbot frispelar Kim med en smart slagen flip-passning som skär genom mittzonen. I full fart gör hon en lång dragning bakåt och åt höger, sedan lyfter hon pucken över Pelles benskydd. – Precis som Pavel Datsiuk! ropar Kim med klubban sträckt i vädret. – Äh, jag hade ju koll på den andra pucken, försöker Pelle. Efter träningen samlas laget runt Pål. – Bra jobbat! Kom ihåg nu att bussen till Njurunda går redan klockan sex på fredag morgon. – Jocke, hörde du det? Det är dubbla väckarklockor som gäller för dig! säger Pål med en blinkning. – Dubbla väckarklockor OCH en gastuta behövs för att få Jocke ur sängen så tidigt, fyller Ebbot i. Hela gänget skrattar, Jocke också. Det är en bra känsla i laget inför Januaritrofén! 5