9789140696076

Ulla Pettersson (red.)

Etik och socialtjänst OM FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR DET SOCIALA ARBETETS ETIK

5 UPPL.

Författarpresentation Ulla Pettersson (huvudredaktör) är professor i socialt arbete. Hon har huvudsakligen forskat om socialtjänsten och dess organisation samt om klientarbete och frågor om medinflytande, frivillighet och tvång.

På senare år har hon främst ägnat sig åt socialtjänstens och det sociala arbetets historia. Ulla har även jämfört det sociala arbetets professio­ nella utveckling i USA och Sverige. Hon var tidigare ledamot av Social­ styrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Anders Bergmark är professor i socialt arbete vid Stockholms univer­ sitet med inriktning på vård och behandling av alkoholmissbrukare.

Hans huvudsakliga forskningsområden är alkohol- och narkotikamiss­ bruk, behandling av missbrukare samt alkohol- och narkotikapolitik. Åke Bergmark är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet.

Han forskar bland annat om socialförsäkringsfrågor och allmän social­ politik. Åke har tidigare varit ledamot av Socialstyrelsens etikråd för individ- och familjeomsorg.

Göran Hermerén är professor emeritus i medicinsk etik vid Lunds uni­ versitet. Han har medverkat i flera statliga utredningar. Göran är med­ lem av nationella och internationella etikkommittéer, bland annat Vetenskapsrådets etikkommitté, Stockholm, och European Group on Ethics in Science and New Technologies (EGE), Bryssel. Han har varit sak­ kunnig i statens medicinsk-etiska råd sedan dess start 1986. Under senare år har han särskilt ägnat sig åt etiska frågor som aktualiseras av nanomedicin, stamcellsforskning och prioriteringsproblem.

Tommy Lundström är professor vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Han undervisar i och forskar om socialt ar­ bete med barn och unga, socialtjänstens organisering och kunskapsbas samt evidensbaserat socialt arbete.

Lars Oscarsson är professor i socialt arbete vid Ersta Sköndal hög­ skola. Hans forskning rör alkohol- och narkotikamissbruk, missbru­ karvården samt utvärdering och metodutveckling inom socialt arbete.

Mats Thorslund är professor emeritus i socialgerontologi vid Aging Research Center, ett nationellt forskningscenter för forskning om åld­ rande och äldreomsorg som drivs gemensamt av Karolinska Institutet och Stockholms universitet.

Innehåll Förord

5

Förutsättningar för det sociala arbetets etik

9

Ulla Pettersson

Utgångspunkter för etisk analys i socialt arbete

13

Göran Hermerén

Socialtjänstlagen och etisk analys

45

Ulla Pettersson

Etik i den sociala barnavården

55

Tommy Lundström

Om legitimitet och etik inom missbruksvården

71

Anders Bergmark & Lars Oscarsson

Etik och ekonomiskt bistånd

87

Åke Bergmark

Äldreomsorgens dramatiska ­utveckling

99

Mats Thorslund

Etik och socialt arbete

123

Ulla Pettersson

Slutnoter

131

Litteratur

137

Förutsättningar för det sociala arbetets etik Ulla Pettersson Den här boken handlar om etiska frågor i socialtjänstens verksamhet och man kan behandla dessa utifrån olika perspektiv. Vanligtvis menas med etik i socialt arbete vad som sker i relationen mellan socialarbe­ tare och klient, det vill säga framför allt förhållningssätt och bemö­ tande.1 Naturligtvis är det just i själva klientkontakten som många av de etiska frågorna aktualiseras och det är viktigt att de synliggörs och diskuteras, men vill man föra en etikdiskussion på en mer principiell och generell nivå är det nödvändigt att gå utöver den individuella re­ lationen. Det synsätt som den här boken vill förmedla är att möjlig­ heterna att arbeta på ett etiskt försvarbart sätt inte bara är beroende av socialarbetarens egna värderingar och etiska medvetenhet, utan även på beslut som fattas på övergripande nivåer. Det är dessa som utgör själva förutsättningarna för hur det sociala arbetet kan läggas upp och som bestämmer ramarna för det sociala arbetets etik. Följande figur (fig. 1) får tjäna som illustration.

Redan under förarbetena till nya lagar kan ibland en häftig diskus­ sion blossa upp om de etiska komplikationerna av olika förslag. Ju mer allmängiltiga lagarna är, det vill säga ju mer de kan få konsekvenser för oss alla, desto större är givetvis det allmänna intresset. Särskilt stort är intresset om lagarna gäller våra livsvillkor i djupare mening − kanske frågor om liv och död. Många exempel på detta har vi sett genom åren inom hälso- och sjukvårdens område. När det gäller socialtjänsten är 9

Ulla Pettersson det däremot sällan mer allmänna diskus­ sioner förs om lagarna utifrån etiska ut­ Lagstiftning gångspunkter.

Avsaknaden av etisk analys beror delvis på mellannivå ovana att betrakta lagar utifrån etiska ut­ Lagtolkning gångspunkter. Att det inte blir en lika allmän Prioriteringar Föreskrifter diskussion om etiken inom socialtjänsten som inom sjukvården kan också ha många andra förklaringar. Till en del sammanhäng­ lokal nivå er det med att socialtjänstlagen bara gäller Lagtolkning vissa grupper i samhället − de mest utsatta.

Prioriteringar Lokala föreskrifter Trots att dessa, på grund av sitt underläge, Ekonomi borde vara tillförsäkrade en särskilt väl ge­ Organisation nomtänkt yrkesetisk behandling är det sällan ett mer allmänt resonemang förs om dem socialt arbete utifrån etiska utgångspunkter.

Socialtjänstlagens ramlagskonstruktion Figur 1. Etiska frågors gör det möjligt att tolka och omsätta lagens aktualisering på olika nivåer. intentioner på olika sätt. Själva poängen med ramlagar är just att de ska kunna anpas­ sas till lokala förhållanden och behov. Här finns utrymme för olika tolkningar och därmed också för olika värderingar i besluts­fattandet.

Det är alltså viktigt att uppmärksamma hur sådana lagtolkningar kom­ mer till uttryck, till exempel i lokala regler och föreskrifter.

I tider av samhällsekonomiska nedgångar och åtföljande bespa­ ringskrav aktualiseras frågor om hur prioriteringar bör ske inom välfärdssektorn och på åttiotalet kom prioriteringsfrågorna i fokus inom hälso- och sjukvården, inte bara i Sverige utan även internatio­ nellt. Att prioritera innebär att välja − och att välja bort, vilket sätter de etiska frågorna på sin spets. Vilka grupper och vilka behov ska sägas ha högre prioritet än andra? Vilka etiska principer ska vara vägledande för de val som görs? Dessa frågor behandlades för hälsooch sjukvårdens del av den statliga prioriteringskommittén som på 1990-talet gav ut två betänkanden, båda med titeln Vårdens svåra val.2 Kommittén kom bland annat fram till att människovärdesprincipen överordnad nivå

10

Förutsättningar för det sociala arbetets etik och behovs- eller solidaritetsprincipen ska vara grundläggande för all hälso- och sjukvård. Behovsprincipen innebär att resurserna bör satsas på dem som har de största behoven. Solidaritetsprincipen innebär att särskilt beakta behoven hos de svagaste, till exempel de som inte är medvetna om sitt människovärde och har mindre möj­ ligheter än andra att göra sin röst hörd eller att utnyttja sina rättig­ heter. Även inom socialtjänsten görs prioriteringar, men till skillnad mot den uppmärksamhet som sjukvårdens prioriteringsproblem fått har socialtjänstens prioriteringar, särskilt inom individ- och familjeomsor­ gen, inte varit föremål för någon utredning eller allmän debatt. Det beror säkerligen på att den verksamheten inte berör den breda allmän­ heten personligen på samma sätt som övriga verksamheter gör. Någon prioriteringskommitté som gäller socialtjänsten har aldrig varit aktuell, trots stora behov hos många av dem som kommer i kontakt med den.

Prioriteringarna inom socialtjänsten sker ofta i det fördolda. I en undersökning av socialtjänstens prioriteringar i fyra kommuner som genomfördes 19953 tillfrågades socialarbetarna bland annat om vilka klientgrupper de främst ville arbeta med. Det framkom att de som man var minst angelägna att arbeta med var de klienter som kan sägas ha de största behoven, nämligen vuxna med psykiska och sociala problem, missbrukare och invandrare/flyktingar. Även socialbidragstagare kom långt ner på prioriteringslistan. Högsta prioritet gavs åt barn och ungdomar generellt, medan barn och ungdomar med sociala problem kom betydligt längre ner på listan.

Bokens uppläggning Den här boken riktar sig främst till studerande och socialarbetare inom socialtjänstens olika områden och de olika kapitlen gäller den prak­ tiska verksamheten. Vi kommer främst att ta upp och diskutera de förutsättningar som finns för att kontakten med klienter och vård­ tagare ska kunna utformas på ett etiskt försvarbart sätt. Vi vill alltså lyfta perspektivet utöver det direkta klientarbetet med förhoppningen att de etiska frågorna därmed ska bli lättare att urskilja och förstå.

11

Etik i den sociala barnavården Tommy Lundström Det här kapitlet handlar om etiska frågeställningar i socialtjänstens barnavård, det vill säga den kommunala verksamhet inom individ- och familjeomsorgen vilken riktar sig till barn och ungdomar som far illa eller befinner sig i riskzonen. Det kan handla om föräldrar som sätter sina barn i fara genom att missbruka alkohol eller att socialtjänsten via polisen får reda på att ungdomar begått brott eller missbrukar droger, men det kan också handla om en ensamstående mamma som själv söker avlastning i form av en kontaktfamilj. I dag innefattar den so­ ciala barnavården också många av de ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige.

Att etisk problematik aktualiseras i den sociala barnavården är en självklarhet. Åtgärder som riktar sig mot familjen och i sin yttersta konsekvens hotar att med tvångsmedel skilja barn från föräldrar ställer etiska frågor på sin spets. Det här kapitlet visar på några centrala vär­ deringsmässiga konfliktområden, tar upp en del motsättningar och problem i arbetet med svåra barnavårdsärenden och skisserar hur etiska problem mer systematiskt kan diskuteras.

Tvångsomhändertaganden av barn är det område inom socialtjäns­ ten som orsakar mest offentlig debatt. Här utsätts socialtjänsten för motsägelsefulla signaler. Under vissa perioder har barnens rätt till skydd mot sina föräldrar lyfts fram, särskilt vid sådana tillfällen då barnmisshandelsfall med tragisk utgång uppmärksammats. Vid andra tidpunkter har familjens rätt till integritet betonats. Det har då ofta handlat om att socialtjänsten anklagats för obefogade ingripanden.

Socialtjänsten har också kritiserats för att man inte klarar av att hand­ 55

Tommy Lundström skas med ungdomars kriminalitet, men också för att ungdomar be­ handlas alltför hårdhänt, till exempel genom olika former av bestraff­ ningar inom institutionsvården.1 Vilken typ av etiska frågor är det då som förekommer i den offent­ liga debatten? Såvitt jag kan se rör det sig främst om tre områden: • Den första och övergripande frågan rör familjens ställning i sam­hället och barnets ställning i familjen, eller med andra ord med vilken rätt, i vilken utsträckning och i vilka situationer har samhället rätt att kontrollera och intervenera i familjens privata sfär? Vilken rätt till integritet har familjen gentemot samhället? Vilka krav har barnet rätt att ställa på samhället? Hur ser barnets rätt till självbestämmande ut i familjen och i förhållande till samhället? Dessa frågor hänger nära samman med metoder för fostran. Vilka toleransgränser ska sam­hället ha för olika metoder att fostra barn? När blir fostran skadlig för bar­ net? Hur stora avvikelser från det ”normala” kan tolereras? Hur ser vi på kulturellt betingade skillnader i dessa avseenden?

• Den andra frågan rör ungdomskriminalitet och missbruk. Den de­ batten har framför allt handlat om socialtjänstens oförmåga att klara det som framstår som allvarliga samhällsproblem. Bakom den ofta högljudda debatten döljer sig frågor om hur man kan se på straff för unga människor, förhållandet mellan straff och behandling samt vilka behandlingsinsatser som är de bästa. Frågeställningarna hand­ lar bland annat om förutsättningarna för (öppen) behandling i för­ hållande till straff och isolering och hur gränserna mellan kriminal­ vård och socialvård ska regleras.

• Den tredje frågan rör samhällsvårdens innehåll, det vill säga hur man kan behandla barn som placerats i dygnsvård eller som är föremål för olika former av öppenvårdsprogram. Inte minst Vanvårdsutred­ ningen har satt fokus på det faktum att ett stort antal barn farit mycket illa under tiden de varit placerade, så illa så att staten bestämt att de ska kompenseras ekonomiskt. Vanvård får naturligtvis inte förekomma, men det finns också situationer som är mer svårbe­ dömda, till exempel olika former av mer eller mindre hårdhänta regelverk eller behandlingsmetoder som innehåller element av 56

Etik i den sociala barnavården straff. Sådana företeelser kan leda såväl till direkt skada som otill­ börliga inskränkningar i självbestämmanderätt.2 Det här är frågor till vilka det inte finns några givna svar och som följt den svenska barnavårdslagstiftningen sedan förra seklets början. Ställ­ ningstaganden görs bland annat utifrån värderingsmässiga utgångs­ punkter, även om forskning kan bidra med till exempel analys av ef­ fekter av olika typer av insatser och ge kunskaper om särskilt farofyllda situationer. Som Hermerén framhåller i kapitlet ”Utgångs­ punkter för etisk analys i socialt arbete” är det viktigt, inte minst för personer som arbetar inom socialtjänsten, att klargöra och diskutera de värderingar som ligger bakom egna ställningstaganden, eftersom dessa har betydelse för hur man handlar gentemot klienter. Det är inte möjligt − eller borde i varje fall inte vara möjligt − att gömma sig bakom lagens formuleringar eller bakom till synes objektiva fakta.

I det här kapitlet diskuteras några etiska grundfrågor och motsätt­ ningar i barnavården, men texten inleds med en diskussion av lagstift­ ning och barnavårdens omfattning för att på så sätt ringa in vilka etiska frågor som är aktuella.

Lag, statistik och etik Utgångspunkter för etisk analys finns inte bara i värderingar, utan också i fakta. I det här avsnittet behandlar jag därför lagstiftningens grundläggande bestämmelser och diskuterar den sociala barnavårdens omfattning.

Den sociala barnavården styrs huvudsakligen av socialtjänstlagen och LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Social­ tjänstlagen reglerar all kommunal individ- och familjeomsorg, även missbruksfrågor och socialbidragshantering. LVU är en speciallag för tvångsåtgärderna inom den sociala barnavården. Framför allt rör den tvångsomhändertaganden för vård i familjehem (fosterhem) eller på institutioner när barn och unga far illa på grund av föräldrarnas pro­ blem eller eget beteende och när föräldrar och/eller barn inte går med på den vård som anses erforderlig.

57

Etik och ekonomiskt bistånd Åke Bergmark Ekonomiskt bistånd kan beskrivas som den sista instansen eller det sista skyddsnätet i det svenska socialpolitiska stödsystemet. När vare sig marknad eller socialförsäkringar kan tillhandahålla en ”skälig lev­ nadsnivå” utgör ofta det ekonomiska biståndet den enda möjliga ut­ vägen för att klara de akuta behoven. Vilka som vid ett givet tillfälle är bidragstagare bestäms därför i hög grad av hur det socialpolitiska systemet i övrigt är uppbyggt. Historiskt sett illustreras detta bland annat av hur andelen ålderspensionärer bland bidragstagarna reduce­ rats i takt med pensionssystemets utbyggnad.

Antalet som någon gång under året behöver ekonomiskt bistånd för sin försörjning har under de senaste decennierna varierat mellan 400 000 och 750 000 personer. Majoriteten av dessa uppbär bidrag under begränsade perioder, även om andelen med mer långvariga behov stadigt ökat under senare år. Kostnadsmässigt svarar det eko­ nomiska biståndet för mindre än två procent av Sveriges samlade so­ cialpolitiska kostnader.

Det faktum att förhållandevis få människor stadigvarande försörjer sig på ekonomiskt bistånd eller att stödformen samhällsekonomiskt svarar för en mycket begränsad belastning hindrar inte att mycket intresse till och från riktas mot bidragen som samhälleligt ”problem”. Skälen till denna uppmärksamhet är flera. För det första kan omfattningen av bi­ dragstagandet betraktas som ett mått på den generella socialpolitikens framgång eller grad av ”generalitet”. En hög andel bidragstagare är då uttryck för de grundläggande transfereringarnas och socialförsäkringar­ nas begränsade förmåga att skapa en ekonomisk grundtrygghet.

87

Åke Bergmark För det andra finns det en fördelningspolitisk aspekt där högt bi­ dragstagande indikerar ökade ekonomiska klyftor. Sammanhängande med detta är också frågan om det finns särskilda grupper som tenderar att marginaliseras, det vill säga mer stadigvarande hamnar utanför den öppna marknadens försörjningsmöjligheter.

För det tredje är det ekonomiska biståndet omgivet av relativt väl­ etablerade föreställningar avseende bidragstagarnas bristande vilja till självförsörjning, socialtjänstens kravlöshet och förekomsten av ”fusk”.

Den omfattande mytbildningen på detta område närs av rapporter om högt eller ökande bidragstagande, i synnerhet om detta är koncentre­ rat till lätt misstänkliggjorda grupper som ungdomar, invandrare och så vidare.

För det fjärde utgör bidragstagarna den i särklass största klientgrup­ pen inom socialtjänstens individ och familjeomsorg. På socialtjänsten vilar det dubbla ansvaret att såväl administrera den ekonomiska hjälpen som att medverka till att de sökande på sikt blir oberoende av den­ samma. Handläggningen på området kan genom sin funktion och omfattning sägas inta något av en nyckelposition i socialtjänstens in­ dividarbete.

En etisk problematik?

Hur handläggningen av det ekonomiska biståndet ska organiseras är inte sällan föremål för diskussioner och omprövning inom socialtjäns­ ten. Aspekter som kostnader, effektivitet, rättssäkerhet, tillgänglighet och klienternas rätt till en adekvat hjälp övervägs då i varierande om­ fattning. Emellanåt betonas också att handläggningen, i socialtjänst­ lagens anda, bör utformas så att den inte inkräktar på den enskildes rätt till självbestämmande och integritet. Mer sällan behandlas dock de faktiska eller förutsedda konsekvenserna av ärendearbetet som etiska frågor. Även om man kan säga att de etiska aspekterna på ett eller annat sätt oundvikligen blir berörda i mer övergripande policydiskussioner, avseende det ekonomiska biståndet, är det ytterst sällsynt att de på ett medvetet sätt tydliggörs. Motsättningarna är här i allmänhet inte lika 88

Etik och ekonomiskt bistånd uppenbara eller kontroversiella som i exempelvis missbruks- eller barnavårdsärenden. Stödets omfattning medför också att de ärenden som på allvar aktualiserar etiska överväganden emellanåt tenderar att överskuggas av den stora mängden av relativt oproblematiska fall.

Vilka är då de etiska problem som kan identifieras när det gäller handläggningen på området? Rent konkret kan de ta sig en lång rad olika uttryck, men gemensamt för de flesta är att de kan kopplas till klientens beroendeställning. Avgörande för detta beroende är att den bidragssökande är i avsaknad av andra försörjningskällor. Därmed är hon eller han utlämnad åt socialtjänstens beslut huruvida bistånd ska beviljas eller inte och de eventuella villkor som formuleras. En i sam­ manhanget central typ av etisk problematik uppstår när dessa villkor är formulerade så att de kommer i konflikt med den enskildes vilja.

De krav eller villkor som av individen kan uppfattas som kränkande vore dock lätta att avstå ifrån, och därmed inget problem, om det inte vore för att de svarade mot andra funktioner som individ- och familje­ omsorgen och hanteringen av det ekonomiska biståndet har. Vissa av dessa funktioner är mer uttalade än andra och kan dessutom sägas upprätthållas utifrån etiska motiv. Viktigast här är socialtjänstens ansvar för att inom ramen för individ- och familjeomsorgen också bistå människor med psykosociala problem av olika slag, ett arbete som beroende av olika organisatoriska lösningar kan vara mer eller mindre integrerat med den rent ekonomiska handläggningen. Rätten till eko­ nomiskt bistånd kan exempelvis förenas med krav på medverkan i olika kompetenshöjande åtgärder eller behandlingsinsatser − en form av indirekt tvång som motiveras utifrån ambitionen att ”hjälpa”.

Handläggningen kan också utnyttjas för att ”upptäcka” problem av icke-ekonomisk natur, problem som de bidragssökande på eget initia­ tiv inte alltid presenterar för socialtjänsten.

Handläggningen av det ekonomiska biståndet har dessutom funk­ tioner som är mer outtalade och vilkas betydelse eller existens man mer sällan helt öppet beaktar. Det ekonomiska biståndet betraktas i högre grad än andra former av socialpolitisk värdefördelning som en stödform som helst inte ska utnyttjas. Det är också mer påtagligt om­ givet av en allmän misstro mot de grupper som uppbär stödet. En 89

Åke Bergmark misstro som gäller såväl viljan till självförsörjning genom arbete som riktigheten i lämnade uppgifter. Detta sammantaget skapar förvänt­ ningar på krav och kontroll som inte alldeles givet behöver vara för­ enligt med de bidragssökandes bästa. Biståndet bör i enlighet med detta synsätt inte heller göras till en alltför attraktiv försörjningskälla, utan i stället distribueras under sådana former att de kan antas upp­ rätthålla arbetsmoralen hos såväl bidragstagarna själva som hos den arbetande allmänheten. Den kontroll som socialtjänsten i detta sam­ manhang utövar kan också den komma i konflikt med klienternas integritet och självbestämmande, vilket innebär att olika etiska över­ väganden aktualiseras.

Integritet och självbestämmande – ledstjärnor ­ eller underordnad retorik?

I socialtjänstlagens första paragraf föreskrivs att socialtjänsten ska be­ driva sitt arbete med hänsynstagande till den enskildes rätt till själv­ bestämmande och integritet. Dessa hänsynstaganden kan i vissa avse­ enden uppfattas stå i ett motsatsförhållande till möjligheterna att åtgärda icke-ekonomiska problem eller utöva vissa allmänt förväntade kontrollfunktioner. I detta sammanhang kan, mycket grovt, fyra grundläggande motsättningar urskiljas: 1. Klientens rätt till integritet. – Insyn i klientens förhållanden i syfte att upptäcka psykosociala problem.

2. Klientens rätt till integritet. – Insyn i klientens förhållanden i syfte att möjliggöra en fullgod ekonomisk bedömning och upptäcka ”fusk”.

3. Klientens rätt till – Kontroll − i betydelsen möjligheter självbestämmande. att styra klienten mot medverkan i behandling.

4. Klientens rätt till.

– Kontroll − i betydelsen möjligsjälvbestämmande heteratt styra klienten mot självförsörjning.

90

Etik och ekonomiskt bistånd Den första motsättningen berör i vilken utsträckning socialtjänsten ska ha rätt att ta upp frågor om eventuella psykosociala problem med klienter som enbart söker ekonomisk hjälp. Förutom att själva frå­ gorna i sig kan upplevas som kränkande så kan klienten, i det beroen­ deförhållande hon eller han befinner sig i, känna sig tvungen att ge socialtjänsten en mer långtgående insyn i privatlivet än klienten själv anser önskvärt. Socialtjänstens eventuella intresse för denna typ av uppgifter bygger på föreställningen att det bakom de uttalade ekono­ miska svårigheterna ofta döljer sig andra problem som klienterna av olika skäl drar sig för att ta upp på eget initiativ.

Genom att regelmässigt eller selektivt insamla sådan information får socialtjänsten ett kunskapsmässigt underlag som förväntas möjliggöra insatser till gagn för klienterna. För att återknyta till de etiska principer Göran Hermerén tar upp (se kap. ”Utgångspunkter för etisk analys i socialt arbete”) har vi här att göra med en konflikt mellan självbestäm­ mandeprincipen (klientens rätt att själv avgöra hur mycket kunskap om hennes eller hans eventuella problem som ska komma socialtjänsten till godo) och godhetsmaximeringsprincipen (socialtjänstens ambition att aktivt identifiera problem för att kunna åtgärda dessa).

Den andra motsättningen berör också klientens integritet, men här i förhållande till hur långtgående kontrollen av klientens uppgifter om ekonomi och sysselsättning bör vara. Det kan exempelvis röra sig om krav på styrkta uppgifter från arbetsgivare (som innebär att klienten för denne måste ”avslöja” att hon eller han söker ekonomiskt bistånd) eller regelmässiga kontroller mot olika dataregister. Dessa kontroller görs i syfte att försäkra sig om att man har ett korrekt underlag för den ekonomiska bedömningen. Man vill undvika de felaktigheter och orättvisor som uppstår på grund av att klienterna, medvetet eller omedvetet, lämnar oriktiga uppgifter. Detta kan sägas svara mot två relativt väletablerade önskemål från ”allmänheten”, där det ena ut­ trycker en önskan om att systemet av rättviseskäl ska vara så vattentätt att bedrägerier omöjliggörs och det andra uppmanar till återhållsamhet med skattemedel. Med en viss förenkling skulle vi kunna säga att vi här kan identifiera en möjlig konflikt mellan självbestämmande- och rättviseprincipen.

91

Etik och socialtjänst

FEMTE UPPLAGAN

Om förutsättningarna för det sociala arbetets etik Ulla Pettersson (red.)

Vad innebär det att arbeta på ett etiskt försvarbart sätt inom socialtjänsten? Ofta tänker vi i första hand på mötet mellan socialarbetaren och den enskilde. Men ett etiskt försvarbart agerande handlar om mer än så. Den enskilde socialarbetaren är beroende av de övergripande beslut som fattats i form av lagar och ekonomiska resurser.

Bokens författare diskuterar, utifrån en modell för etisk analys, de förutsättningar som finns att bedriva ett etiskt försvarbart arbete inom socialtjänsten. Särskild uppmärksamhet ägnas lagstiftningens utformning, kunskapsläget inom socialt arbete samt organisatoriska, ekonomiska och andra materiella resurser. Tanken är att boken ska vara ett underlag för diskussioner kring dilemman och svåra etiska val man kan ställas inför som socialarbetare.

De senaste årens samhällsförändringar har ställt nya krav på socialtjänsten.

Bokens femte upplaga har uppdaterats och vissa avsnitt är helt nyskrivna.

Ulla Pettersson, som är bokens huvudredaktör, är professor i socialt arbete. Hon har bland annat varit ledamot i Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor inom hälso- och sjukvården och socialtjänst.

ISBN 978-91-40-69607-6

9 789140 696076