9789127145993 by Smakprov Media AB

Särskilt begåvade barn lär sig tala och läsa ovanligt tidigt, har ett omfattande ordförråd, utmärkt minne samt en ovanligt stark känsla för rättvisa och ärlighet. De utvecklas mycket snabbare än sina jämnåriga, vilket bland annat påverkar deras självbild, kompisrelationer och skolarbete. Detta försprång ger många fördelar, men kan också göra att barnen får svårt att passa in eller att de blir understimulerade i skolan. Barn med mycket hög begåvning har länge varit osynliga, men med rätt uppmärksamhet och stimulans kan deras medfödda potential utvecklas. Silverman beskriver därför vad särskild begåvning egentligen är, hur den kan upptäckas och vad barn och unga behöver hemma och i skolan. Boken är skriven för föräldrar, psykologer, lärare och övrig skolpersonal.

För det svenska förordet samt fackgranskning svarar Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik och Johanna Stålnacke, psykolog och fil.dr i psykologi.

Linda Kreger Silverman är psykolog och forskare, fil.dr i pedagogisk psykologi och specialpedagogik. Hon är en av världens främsta forskare och auktoriteter inom området och har ägnat hela sin karriär och forskargärning åt särskild begåvning.

ISBN 978-91-27-14599-3

9 789127 145993

Kreger_sarskilt_original.indd Alla sidor

2016-03-17 13:27

Innehåll Förord 9 Författarens tack 14 Förord till svenska utgåvan 16 kapitel 1 Osynliga gåvor 21 Den sovande draken 22 Faktorer som gör att särskilt begåvade barn missas vid antagning till anpassad undervisning 26 Ett nytt liv 40

kapitel 2 Vad är särskild begåvning? 43 Är särskild begåvning medfödd eller miljöbetingad? 46 Den skarpa skiljelinjen: intelligenstestningens roll 53 Vill alla högbegåvade räcka upp en hand, tack? 58 Har män och kvinnor olika syn på särskild begåvning? 65 En utvecklingsbaserad definition av särskild begåvning 69 Särskild begåvning som asynkron utveckling 71 Hur definitioner begränsar psykologernas insatser 75

kapitel 3 Kampen mot fördomar om de särskilt begåvade 81 Historiska perspektiv 81 Sanningen om myter och stereotyper 99

9789127145993_1-342.indd 6

2016-03-23 16:20

kapitel 4 Att vara mycket annorlunda 119 Både lika och olika 120 Särskild begåvning som organiserande princip 127 Nivåer av särskild begåvning 132 Kännetecken på särskild begåvning 140 Tecken på tidig utveckling 143 Vikten av tidig upptäckt 149 Särskild begåvning hos vuxna 153

kapitel 5 Den särskilda begåvningens psykologi 161 Att känna sig annorlunda 162 Vem skulle du vilja att jag är idag? 170 Den inre upplevelsen av att vara särskilt begåvad 172 Dabrowskis teori om positiv desintegration 179 Perfektionism 186 Introversion 194

kapitel 6 Fördjupad bedömning av särskild begåvning 201 Vad är syftet med fördjupad bedömning? 203 Testresultat som stöd för en klinisk bedömning 206 Att välja test 209 Avbrottskriterier 217 Utökade normer 221 Att tolka resultat på WISC-IV 223 Att få fram det bästa 235 Kvalitativ bedömning 238

kapitel 7 Optimal utveckling av särskild begåvning 243 Att värdesätta eller kritisera föräldrarna 244 Psykologiskt stöd för föräldrar 252

9789127145993_1-342.indd 7

2016-03-23 16:20

En optimal hemmiljö 256 Optimal utveckling av särskilt begåvade familjer 262 En optimal skolmiljö 270

kapitel 8 Hur går vi vidare? 287

Appendix: Vad vi har lärt oss om särskilt begåvade barn 292 Referenser till svenska förordet 300 Övriga referenser 301 Register 337

9789127145993_1-342.indd 8

2016-03-23 16:20

Förord Vad menas med särskild begåvning? Detta är en ytterst kontroversiell fråga. • • • • • • • • • • • •

Finns det verkligen något sådant? Är inte alla människor begåvade på något sätt? Gör inte sådana beteckningar bara att barn blir självgoda? Är inte särskild begåvning bara ett resultat av att helikopterföräldrar intensivtränar sina barn? Visst är det väl elitistiskt och odemokratiskt med speciella program för särskilt begåvade barn? Kan inte smarta barn klara sig på egen hand? Kommer inte de andra barnen att hinna i kapp så småningom? Särskild begåvning kan väl försvinna eller leda till att man dör i förtid? Människor med ovanliga förmågor brukar väl vara födda med någon form av kompenserande funktionsnedsättning? Visst finns det väl en koppling mellan särskild begåvning och galenskap? Är inte föreställningen om särskild begåvning förlegad? Borde vi inte i stället tala om talanger på olika områden eller multipla intelligenser eller sakkunskap som utvecklats under många års ansträngning och övning?

Detta är några av de ständigt återkommande missuppfattningar som särskilt begåvade barn och deras föräldrar måste brottas med. Det är få ämnen som väcker så starka reaktioner som detta. Även om vi inte har några problem med att erkänna att vissa individer är mindre begåvade än vi, upplevs tanken att vissa individer är mer begåvade än vi som ett hot för den som är f örord

9789127145993_1-342.indd 9

2016-03-23 16:20

osäker (Persson, 2009). Tannenbaum (1983) visar att det alltid funnits ”ihållande underströmmar av misstänksamhet och negativism” – allmänt utbredd hätskhet – mot dem som är mycket intelligenta (s. 3). Att vara särskilt begåvad är att vara ensam i en värld av missuppfattningar. Det är inte ovanligt att man hör en lärare säga till en förälder i nedlåtande ton: ”Vi anser att alla våra barn är särskilt begåvade.” Visserligen är alla barn en gåva till världen, men att säga att de är ”särskilt begåvade” berövar uttrycket all mening. Det skulle vara lika absurt att säga: ”Vi anser att alla våra barn har en utvecklingsstörning”. Världen över finns det enorma individuella skillnader vad gäller människors medfödda förmågor och dessa skillnader försvinner inte när vi växer upp. Individer med kognitiva funktionsnedsättningar, vars intelligens ligger två, tre eller fyra standardavvikelser under medelvärdet, har specifika psykologiska svårigheter. Detsamma gäller dem som är högbegåvade med IK-värden som ligger två, tre, fyra eller fler standardavvikelser över medelvärdet. De vars förmåga till abstrakt tänkande är signifikant högre än majoritetens har kvalitativt annorlunda livserfarenheter och kvalitativt annorlunda psykologiska behov. Syftet med Särskilt begåvade barn är att göra upp med många av myterna om de särskilt begåvade, definiera särskild begåvning på ett icke-elitistiskt sätt, undersöka hur den tar sig uttryck hos olika individer, granska dess psykologiska implikationer och ge riktlinjer för hur den kan identifieras, utredas och utvecklas. Ett viktigt ämne som kommer att tas upp flera gånger är den individuella utredningen av särskilt begåvade barn som samtidigt har inlärningssvårigheter [”twice exceptional” children]. För att upptäcka hög intelligens, identifiera specifika inlärningssvårigheter och förstå vad den särskilda begåvningen och inlärningssvårigheterna har för samverkanseffekter krävs sakkunskaper inom flera områden. Psykologer måste också förstå hur särskild begåvning samspelar med genus, socioekono10

s ä r ski lt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 10

2016-03-23 16:20

misk status, kulturell och språklig bakgrund, miljö (landsbygd kontra stad), kreativitet, åldersmässig placering i syskonskaran, personlighetstyp och lärstil, och de måste också ha förståelse för vilka faktorer som bidrar till att man underpresterar. I denna bok betraktas särskild begåvning som en psykologisk realitet. Inom psykologin har det alltid funnits ett intresse för extrema personligheter; de visar oss spännvidden i människans förmågor och belyser vilka möjligheter som finns för männi skans utveckling. Studiet av särskild begåvning tog sin början inom psykologin och var centralt för analysen av individuella skillnader. Den första kursen i detta ämne hölls 1922 av Leta Stetter Hollingworth på Teachers College vid Columbia University: ”Education 254” (Borland, 1990, s. 163). Som den förs ta kliniska psykologen i delstaten New York var Hollingworth fascinerad av mycket extremt högbegåvade barns psyken och utveckling. I sin bok Gifted Children: Their Nature and Nurture (1926) – den första i sitt slag – beskrev hon de särskilt begåvades psykologi; bara två kapitel ägnades åt deras skolgång. En annan psykolog, Lewis Terman (1916b), utvecklade det första populära begåvningstestet i det uttalade syftet att kunna identifiera såväl de särskilt begåvade som andra grupper. Under årens lopp har ämnet, inte minst i USA, kommit att mista sitt psykologiska fokus och blivit en del av utbildnings området, där det setts som en fråga om kursplaner, undervisning och pedagogiska metoder. Skolpsykologernas roll i USA när det gäller att identifiera och vara till hjälp för de särskilt begåvade krymper snabbt. Genom att återvända till begreppets ursprung eftersträvar Särskilt begåvade barn att på nytt göra studiet av särskild begåvning till en legitim del av psykologin. Talangfulla personer behöver bli sporrade att prestera ännu bättre. Särskilt begåvade individer behöver psykologer som förstår djupet av och komplexiteten i deras inre världar och deras kamp för att anpassa sig till omgivningen. f örord

9789127145993_1-342.indd 11

2016-03-23 16:20

Skolan har inte alltid välkomnat sina mest begåvade elever. Extrema personligheter stör ordningen. De rättar sig inte efter lektionsplaneringen. De tvingar oss att tänka utanför boxen. Som en avspegling av samhällets ambivalens och antiintellektualism (Tannenbaum, 1983) har undervisningen av särskilt begåvade barn befunnit sig i en ständig bergochdalbana. Genom den amerikanska utbildningshistorien har de särskilt begåvade blivit hyllade, angripna, utnyttjade som en nationell resurs under rymdkapplöpningen (efter att ryssarna hade skickat upp sin Sputnik), försummade, återupprättade och under den amerikanska skolreformrörelsens tid) gjorda till syndabockar. Undervisningen av särskilt begåvade barn har varit utsatt för pedagogiska modeflugor, politiska agendor och ekonomiska nedskärningar och styrts i många olika riktningar. Den har aldrig stått på fast grund. Internationellt finns ingen gemensam syn på om särskilt begåvade barn ska eller inte ska identifieras och få hjälp i skolan (Geake & Gross, 2008).1 Det finns ingen gemensam syn när det gäller definitionen av särskild begåvning, dess förekomst i befolkningen, identifikationsmetoder, bedömningsprocedurer eller lämpliga insatser för att begåvningen ska utvecklas (Martin, Burns & Schonlau, 2010; Pfeiffer, 2003). Inte ens termen ”särskilt begåvad” [eng: ”gifted”] är allmänt accepterad; den ersätts ofta av mer politiskt korrekta ord som ”talangfull”, högpresterande eller ”duktig och ambitiös”. Särskilt begåvade barn ger en sammanhängande bild av psykologin och utvecklingen hos en grupp med särskilda behov. Detta synsätt har formats under femtio års intensiv forskning och genomsyras av min erfarenhet som lärare för särskilt begåvade grundskoleelever, specialpedagoger för särskilt begå1 Fackgranskarnas anm: I Sverige var det först i och med Skollagen 2010:800 som behovet av stimulans för de elever som når målen togs upp. I lagen står: ”Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Lag (2014:458).”

s ä r skilt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 12

2016-03-23 16:20

vade tonåringar, lärare på vidareutbildningar för lärare med inriktning på särskilt begåvade elever, psykolog specialiserad på utredning av särskild begåvning, kliniker med särskilt begåvade klienter, skapare av en ansedd psykologisk tidskrift om särskild begåvning hos vuxna samt som forskare. Här och var i boken finns kursiverade citat som är hämtade från akterna för över sextusen barn som utretts vid Gifted Development Center (GDC) sedan 1979. Även om begreppet särskild begåvning kanske alltid kommer att vara omstritt, ger följande inspirerande ord av Hollingworth (1939) hopp om att denna grupp till slut kommer att ses av samhället som en grupp som faktiskt har särskilda behov och är förtjänt av vår uppmärksamhet och vårt stöd: Vi vet att vi kan urskilja vilka som är utrustade med […] extraordinär intelligens redan i barndomen […] Vi vet att den intellektuella utrustningen är bestående […] Vi vet att den intellektuella spännvidden bland skolbarn helt enkelt är enorm, och att detta fortfarande kommer att vara fallet när dessa barn har blivit vuxna. […] Dessa fakta skulle vara epokgörande om de omsattes i praktiken så långt det någonsin är möjligt. Under lång tid kommer människor inte att tro på dem, vara rädda för dem, inte veta vad de ska göra med dem, men till slut kommer sanningen att bli erkänd och tagen till vara, på samma sätt som allt till slut blir taget till vara som har makt att bringa ordning i människors liv. (s. 579)

f örord

9789127145993_1-342.indd 13

2016-03-23 16:20

Författarens tack Jag vill rikta ett varmt tack till alla de särskilt begåvade barn och deras familjer som har berättat för mig om sina liv. De har lärt mig allt jag vet om de särskilt begåvade. Inspirationen till Särskilt begåvade barn kom från Leta Stetter Hollingworth, anmoder till det psykologiska studiet av särskild begåvning. För henne var de högbegåvade barnens tankar och känslor oupphörligt fascinerande. Jag betraktar Leta som min mentor, trots att vi inte har vandrat på jorden samtidigt. Jag känner en djup tacksamhet för att jag hade möjlighet att under trettio år arbeta nära Annemarie Roeper som förstod de särskilt begåvade barnen på djupet. Den här boken utgör en fortsättning på dessa båda barncentrerade giganters arbete. Tack till Nancy S. Hale, min redaktör på Springer Publishing Company, som visade ett enormt tålamod med en bok som var nästan ett år försenad, som hjälpte mig att komma loss när jag körde fast, såg till att jag gjorde det jag skulle och fick mig att våga stå för mina åsikter. Donna Stumpp kom till min hjälp genom att samla in evidens från vetenskapliga tidskrifter. Jag vill särskilt tacka James Kaufman för att han bad mig skriva den här boken, för hans utmärkta förslag, för hans uppskattning av mitt kliniska perspektiv och för att han varit mitt stöd under slutarbetet. Jag uppskattar också Alan Kaufmans förtroende för mig och hans härliga försvar av ipsativ analys. John Wasserman, som har varit en outsinlig visdomskälla i fråga om utredning, och som kom med synpunkter på det första utkastet till kapitel 6. Kathi Kearney som har bedrivit ett detektivarbete för att hitta det historiska ursprunget till ordet ”gifted” (särskilt begåvad) och olika 1800-talscitat. 14

s ä r skilt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 14

2016-03-23 16:20

Medan jag höll på att skriva den här boken drabbades vi av en översvämning som gjorde att vi var utan kök i ett halvår, vi överlevde en stor ombyggnad av vårt hus, vi flyttade Gifted Development Center efter arton år, vi organiserade en internationell Dabrowski-kongress, vi genomförde en nationell studie för att skapa utökade normer för Wechsler Preschool and Primary Scale of Intelligence – Fourth Edition (WPPSI-IV), och jag förlorade min kära vän Annemarie Roeper. En slitsam tid minst sagt … Jag är så tacksam mot personalen vid Gifted Development Center, särskilt Lee Ann Powell, för att de klarade vår flytt på egen hand, och Bobbie Gilman och Ann DeMers för att de vikarierat för mig medan jag arbetat med boken. Tack till alla med anknytning till Gifted Development Center för allt stöd ni har gett mig och tack till de särskilt begåvades familjer under de senaste trettiotre åren. Det har alltid varit min familj som har gett mig min styrka. Den här boken kunde inte ha skrivits utan det ständiga stödet från min man, Hilton Silverman, som tog hand om mig under hela processen, precis som han har gjort under de senaste femtiotvå åren. Han gav mig mat, lugnade mig, läste utkast till flera avsnitt och hejade på mig. När jag pressade mig själv alltför mycket eller blev frustrerad var jag inte så rolig att leva med och han var den som drabbades hårdast. Men hans kärlek och medkänsla sviktade aldrig. Vår dotter Miriam Darnell berättade för mig om osynliga drakar. Av vår son Brian har jag lärt mig om högbegåvade barn med inlärningssvårigheter och om förlåtelse. Vår son Damion hjälpte mig att vara i nuet. Och våra barnbarn Connor, Caelan och Adam är källor till oändlig glädje och påminner mig varje dag om varför det här arbetet är viktigt. Jag är oerhört tacksam mot alla er som bryr sig om särskilt begåvade barn och tar deras behov på allvar. Deras framtid ligger i era händer.

förfat ta ren s tack

9789127145993_1-342.indd 15

2016-03-23 16:20

Förord till svenska utgåvan Linda Kreger Silverman avslutar sin bok med att konstatera att ämnet särskild begåvning alltid har varit kontroversiellt i USA och att någon enhetlig syn inte är i sikte. Vissa hävdar att intelligens inte kan mätas, inte är viktigt eller likställer särskild begåvning med enastående prestationer. Silvermans eget synsätt skiljer sig markant från dessa ståndpunkter. Hon lyfter istället fram intelligens som ett organiserande personlighetsdrag, där upplevelser och tolkningar av erfarenheter hos barn som är extremt högbegåvade är väsensskilda från mer genomsnittligt begåvade jämnåriga. Att omgivningen förstår, erkänner och uppskattar de särskilt begåvade barnens inre liv är, menar Silverman, viktigt för deras socioemotionella och kognitiva utveckling. Silverman hävdar att den avvikelse från normen som en särskild begåvning innebär för med sig utmaningar som föräldrar, skolpersonal och vårdpersonal behöver förstå och ta hänsyn till. Barn som växer upp utan jämnåriga som de kan spegla sig i och som kan följa deras komplexa resonemang och avancerade lekar, får inte tillfälle att träna sina sociala färdigheter och riskerar att få emotionella eller sociala problem. Att mötas av lärare som inte accepterar eller respekterar särskilt begåvade barns behov av logisk precision, deras kunskapstörst och deras ovilja att utan att ifrågasätta göra vad auktoriteter efterfrågar, leder ofta till att skolgången blir en plåga. De barn som förutom en hög begåvning också har svårigheter med socialt samspel eller uppmärksamhet är ofta än mer svåra för en oinsatt omgivning att förstå sig på. Silverman söker beskriva de särskilt begåvade barnens inre värld, vad som är utmärkande för dem och hur omgivningen kan förstå och ge förutsättningar för gynnsam utveckling. 16

s ä r ski lt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 16

2016-03-23 16:20

På Gifted Development Center i Colorado har Silverman och kollegor under drygt 30 år genomfört fördjupade bedömningar på ca 6 000 högbegåvade barn och arbetat med deras familjer. Hennes erfarenheter av dessa barns särdrag, styrkor och svårigheter är omfattande. Den bok som ligger framför dig är en sammanställning av hennes erfarenheter och lärdomar, men ger också en bild av hur kampen för förståelse för de särskilt begåvade barnen och deras rätt till undervisning och stöd har gestaltat sig i USA genom årtiondena. Värt att ha i bakhuvudet under läsningen är dock att det finns anledning att tro att de familjer som sökt sig till Gifted Development Center inte är ett representativt urval av alla familjer med särskilt begåvade barn. De familjer som befinner sig i en omgivning som har svårt att förstå deras barn och möta deras behov, eller som behöver få stöd i att påverka barnens skolgång, är troligen överrepresenterade. Även de barn som klassas som mycket extremt högbegåvade söker sig troligen till centret i högre utsträckning än barn med de lägre graderna av särskild begåvning. Många föräldrar i Sverige kommer ändå känna igen sig i Silvermans beskrivningar av den oförståelse som de och deras barn möts av, inte minst i den svenska skolan. För dessa familjer kommer boken ge värdefull igenkänning och bekräftelse. För personal inom skola och vård bidrar boken till en fördjupad förståelse för vad dessa familjer strider för och mot, och för hur man som professionell kan hjälpa högbegåvade barn att utvecklas. Men, de erfarenheter som Silverman beskriver ger en bild av vilka särdrag och upplevelser särskilt begåvade har. Allmänt pekar forskning på att högbegåvade ungas psykosociala, emotionella och beteendemässiga fungerande inte skiljer sig från andra ungdomars. Högbegåvade unga har samma eller lägre risk att utveckla depression, ångest och självskadebeteende som deras jämnåriga. Det framkommer också i forskningen att även om högbegåvade barn upplever samma nivåer av psykoförord t i ll s venska u tg åva n

9789127145993_1-342.indd 17

2016-03-23 16:20

social stress som andra barn, så möter de högbegåvade barnen delvis andra psykosociala utmaningar (Porter, 2005; Freeman, 2013; Hejlskov, Veje & Beier, 2012; Doobay m.fl., 2012; Robinson m.fl., 2002). Silvermans utgångspunkt att högbegåvning i sig medför en sårbarhet och leder till svårigheter om inte stöd ges, ter sig därmed utmärkande för några, men långt ifrån alla. Behovet av intellektuell stimulans i skolan, utifrån barnets egna behov och drivkrafter, råder det mer enighet kring. Silverman beskriver utbildningssystemets och de pedagogiska insatsernas tillkortakommanden i den amerikanska kontexten. Men i USA har det trots allt funnits särskilda insatser för och pedagogisk forskning om särskilt begåvade elever, medan det i Sverige fram till nu har varit ett nästan helt osynligt kunskapsfält. I Sverige har frågan om särskild begåvning börjat få legitimitet i skolan och på lärarutbildningar först på senare år, åtminstone delvis till följd av den nya skollagen som kom 2010. Här skrevs det för första gången tydligt att elever som lätt når kunskapskraven ska ges ledning och stimulans för att utvecklas vidare. Under 2015 gav Skolverket ut ett material som syftar till att ge skolor och pedagoger kunskap och idéer om hur de systematiskt kan arbeta med denna grupp elever. Hela stödmaterialet finns tillgängligt på Skolverkets hemsida. I diskussionerna som fördes i samband med att materialet togs fram blev det också tydligt att frågan om begåvning och barns olika förutsättningar för att lära är ett känsligt och kontroversiellt ämne även i Sverige. Mycket av det som Silverman tar upp rör självklart det amerikanska skolsystemet. I svenska skolan har vi i allmänhet inte speciella program för elever med hög begåvning. Än mindre genomför vi intelligens- eller färdighetstester som ger inträde till sådana utbildningar. Likaså har yrkesgrupper som specialpedagoger, skolpsykologer och kuratorer olika uppdrag i Sverige och USA. Som fackgranskare har vi försökt påtala skillnader utan att ändra i det som Silverman skrivit. Läsaren uppmanas att hålla 18

s ä r skilt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 18

2016-03-23 16:20

de historiska, kulturella och kontextuella skillnaderna i åtanke. Silverman fokuserar på intellektuell begåvning; musikaliska eller idrottsliga begåvningar tar hon till exempel inte upp. Den särskilda begåvning som Silverman behandlar menar hon bäst (eller snarare minst dåligt) mäts med IK-test. Silvermans syn på intelligens och intelligenstestning ifrågasätts av vissa, såväl forskare som allmänhet – det är en av stridslinjerna som Silverman målar upp. Silverman argumenterar dock för sin ståndpunkt, och det finns mycket forskning som ger henne stöd. Det råder allt större enighet om att intelligens ”finns”, att den har en biologisk grund, att människor varierar vad gäller denna underliggande mentala förmåga samt att nivån på intelligens påverkar våra möjligheter att navigera genom livet (Hunt, 2011). Intelligensen omfattar inte alla våra mentala förmågor och förklarar därför bara en del av det som kan betecknas som socialt relevant beteende eller ”framgång”. Intelligens är inte allt. Men att bortse från intelligens eller förmåga till abstrakt tänkande i skolan innebär att elever, såväl i den lägre som i den övre delen av skalan, får undervisning på en nivå som är dåligt anpassad till deras förutsättningar och behov. Att alltid misslyckas tär på självkänslan; att aldrig utmanas och tröstlöst behöva genomlida lektioner som i långsamt tempo och med många repetitioner går igenom stoff som redan behärskas är också nedbrytande. Detta är en bok som bidrar till kunskap om särskilt begåvade barn och som kommer att välkomnas av föräldrar och bland professionella som möter dessa familjer. Vid läsning är det dock viktigt att tänka på att högbegåvning i grund och botten snarast är en skyddande faktor som bidrar till gynnsam utveckling. Johanna Stålnacke

Mara Westling Allodi

Leg. psykolog och fil.dr i psykologi

Fil. dr och professor i specialpedagogik

Båda har bidragit till Skolverkets stödmaterial för särskilt begåvade barn. förord t i ll s venska u tg åva n

9789127145993_1-342.indd 19

2016-03-23 16:20

Individer vars gåvor har upptäckts och odlats har varit som slumpvis uppdykande ådror av en ädel bergart, medan den stora mänskliga begåvningsreserven legat oupptäckt därunder. JOHN W. GARDNER

9789127145993_1-342.indd 20

2016-03-23 16:20

kapitel 1

Osynliga gåvor ”Är jag särskilt begåvad om ingen kan se det?” Vissa skulle säga nej; särskilt begåvad är man bara om man gör något som andra anser vara anmärkningsvärt. Men räven i Den lille prinsen skulle inte hålla med: ”Här är min hemlighet. Den är mycket enkel. Det är bara med hjärtat du verkligen kan se. Det viktigaste är osynligt för ögonen.”2 Det finns faktiskt gåvor som är osynliga. När de ligger djupt begravda kan individen själv och alla i personens värld vara helt omedvetna om dem. Om de inte får näring från omgivningen kanske de aldrig slår ut i blom och blir till färdigheter och prestationer. Vissnar de bort och dör eller ligger de slumrande i väntan på att bli upptäckta? En potential utvecklas inte till färdigheter om den inte uppmärksammas och får stöd. Den som har potential att bli konsertpianist når aldrig konsertestraden utan tillgång till piano. Talangutveckling kräver handledning av experter och hängiven övning. Vi vet inte hur många talanger som gått förlorade på grund av att de inte upptäckts och utvecklats. Vi kan inte heller bedöma hur stor den förlusten varit för vårt samhälle – musiken som aldrig komponerades, det medicinska botemedlet som aldrig upptäcktes, den politiska strategin som kanske kunde ha avvärjt ett krig. Förmågor som inte upptäcks är en oerhörd för2 de Saint-Exupéry, Antoine (1943), Le Petit Prince. Reynal & Hitchcock, New York. Svensk översättning (2015) Den lille prinsen. Översättare Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen. Modernista, Stockholm.

o sy n l ig a g åvor

9789127145993_1-342.indd 21

2016-03-23 16:20

lust för samhället; den smärta som individen tvingas bära är omätbar. Så mången musslas pärla, vit som snö, att gömmas djupt i havet blev dess lott. Så mången blomma föds att osedd dö och vällukt skänka tomma rymden blott.3

Samhället gör sig skyldigt till ett gränslöst slöseri med extraordinära begåvningar. Vad händer med dem vars gåvor förblir osynliga? Längtan, skam, tvivel, utanförskap – känslor utan förklaring.

Den sovande draken Somliga människor har resurser som inte är omedelbart uppenbara. När man vet vad man ska titta efter visar sig särskild begåvning i oförutsedda sammanhang, uttryckt på oväntade sätt: vemodsfylld graffiti, en mycket skicklig förklaring till varför man inte gjort läxan, ett riktigt bra skämt, en fascinerande fråga, en ordlek, totalt fokus på en aktivitet, en teckning av insidan av en pumpa i stället för utsidan, en stor passion för något, modet att försvara den som är i underläge, stillhet mitt i kaos. Allt detta kan vara kvalitativa indikatorer på särskild begåvning. Om man lägger märke till att det är något speciellt med ett barn och förmedlar en glimt av erkännande kanske den sovande inre draken vaknar och börjar andas in eld i det lilla barnets själ. Särskild begåvning tas inte upp i utbildningarna för socionomer, psykologer och psykiatrer (Amend & Beljan, 2009) och diskuteras sällan i utbildningssammanhang (Kane & Fiedler, 3 Gray, Thomas (1751) Elegy Written in a Country Churchyard. Svensk översättning ”Elegi skriven på en lantkyrkogård”, här hämtad från Världens bästa lyrik i urval. Natur & Kultur, Stockholm, 1961, s. 195–199. Översättare Arvid Stålhane.

s ä r skilt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 22

2016-03-23 16:20

2011).4 Varför? Av samma skäl som man i USA ofta skär ner på program för särskilt begåvade barn när det ska sparas och meddelar att det inte finns ekonomiska resurser för att testa särskilt begåvade barn: Det är inte många människor som ”fattar”! Det är inte många som begriper vad som är den mest grundläggande upplevelsen för den som är särskilt begåvad – att man är utanför i ett samhälle som är misstänksamt mot dem som är utanför. Och många pedagoger och forskare förväxlar spåren – synliga prestationer – med själva odjuret. Prestationer är lätta att se. Särskild begåvning är en drake som bara kan ses av dem som kan föreställa sig drakar. Det finns många i världen som inte har den förmågan, som inte kan se med hjärtat. Jag kommer ihåg att jag blev hänförd över titeln på en artikel av Deirdre Lovecky (1986) ”Can you hear the flowers singing?”. Jag visste direkt att hon ”fattat”. De som är seende kan upptäcka särskild begåvning i mataffärer och på flygplatser. De uppfattar den där speciella gnistan som icke-seende missar. Ibland ser man det där ögonblicket fångat på film, exempelvis i ”Hugo” när leksaks makaren inser Hugos ovanliga förmåga att laga leksaker. Om större delen av befolkningen inte känns vid särskild begåvning eller ogillar dem som är högbegåvade, så måste mängder av särskilt begåvade personer dölja vilka de verkligen är för att överleva (Colangelo, 2002). Coleman (2012) fann att av de olika copingmekanismer som särskilt begåvade ungdomar använder för att handskas med stigmatiseringen av särskild begåvning är ”osynlighet den vanligaste strategin” (s. 378). Att låtsas vara någon man inte är har ett känslomässigt pris. Det kan leda till självalienation. De flesta särskilt begåvade barn och vuxna syns inte eftersom det är riskabelt för dem att avslöja hur 4 Fackgranskarnas anm: Silverman skriver här om de förhållanden som råder i USA, men inte heller i Sverige ger man kurser som specifikt behandlar begåvning på psykologprogrammet, lärarprogrammet eller specialpedagogprogrammet (utom möjligen i undantagsfall).

o sy nl ig a g åvor

9789127145993_1-342.indd 23

2016-03-23 16:20

skarpsynta de i själva verket är. De litar bara på dem som kan se dem, som ”fattar” vilka de är, som uppskattar deras knasighet, som välkomnar deras individualitet. Det är därför behovet av sakkunniga personer som ”fattar” denna grupp är så enormt stort. De utgör en trygg tillflykt där drakar kan känna sig tillräckligt väl till mods för att visa sig. Skolan är baserad på gruppnormer. En särskilt begåvad elev kanske inte är välsedd i klassrummet. Frågor som är irrelevanta för vad som ska tas upp kan få hela lektionsplaneringen att gå över styr. Somliga lärare tycker att det är enormt irriterande när elever ställer komplexa frågor som de inte kan svara på eller när särskilt begåvade elever vet mer än de själva (Kane & Fiedler, 2011). Skolgården är en ännu farligare plats. Särskilt begåvade barn ifrågasätter ofta lekens regler. Deras sofistikerade varianter kan göra leken intressantare för dem, men alltför komplicerad för deras klasskamrater. De blir ofta bortstötta. Det är smärtsamt att inte få vara med och leka, att äta ensam, att inte bli bjuden på födelsedagskalas. Att vara annorlunda har känslomässiga följder. Särskild begåvning kommer sällan till uttryck i grupper; de som är annorlunda döljer sina olikheter. Drakar som byter skepnad är lättare att känna igen utanför gruppen. Det är här psykologer har en uppenbar fördel eftersom de arbetar med individer. I likhet med far- och morföräldrar är de fria att ge det Carl Rogers (1961, 1969) kallade villkorslös positiv uppskattning. Det de gör är att se och förstå snarare än att fostra. De har förmågan att uppskatta olikheter. Hos psykologen, där man är fri från gruppens påtvingade normer, kan man tryggt avslöja hemligheter som förblir fördolda i gruppsammanhang. Är särskild begåvning förenad med förpliktelser? Många av argumenten för att man ska tillhandahålla speciella utbildnings insatser för de särskilt begåvade grundar sig på denna grupps värde för samhället. Program för särskilt begåvade marknadsförs i USA som en investering i framtida ledare. Som Besjes-de 24

s ä r ski lt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 24

2016-03-23 16:20

Bock och de Ruyter uttrycker det: ”I dagens sätt att tänka kring särskild begåvning och utbildning är nyttovärdet förhärskande och gåvans inneboende värde praktiskt taget obefintligt” (2011, s. 205). När nyttan står i förgrunden förväntas de särskilt begåvade ge en avkastning på samhällets investering som bidrar till den sociala ordningen. Deras inre liv ägnas föga uppmärksamhet; ”känslor är av mindre vikt” (s. 199). Även om vissa särskilt begåvade strävar efter att få höga betyg och har behov av att bli hyllade för sin framgång i skolan och vuxenlivet lyssnar andra till sin inre röst. En mamma skrev: ”Vi brukar säga att A inte lyssnar på någon annan – hon har en egen kör av röster.” Drivna av sina passionerade intressen och sin nyfikenhet kan de ta illa vid sig av förväntningar om att de ska få höga betyg i ämnen som de inte är det minsta intresserade av. Dessa barn blir inga stjärnor i skolan. De kan i stället bli betecknade som ”underpresterande” eller helt enkelt inte bli uppmärksammade alls. Hur ska vi då kunna hitta den skatt som döljer sig hos särskilt begåvade barn? I Staten rekommenderar Platon (1944) att man prövar vilken metall som finns i barnen för att finna dem som är av guld. Prov och test – ett olustigt ämne. Ur ett utilitaristiskt perspektiv betraktas höga IK-värden som otillräckliga bevis på särskild begåvning. Uppvisad prestation är det som räknas. Trots en allmänt spridd motvilja mot att sätta siffror på och rangordna intelligens kan begåvningstest avslöja en värdefull tillgång: ett enastående intellekt. Barn med enastående intellektuella resurser röjer ofta inte sina verkliga förmågor i en miljö som inte är stimulerande. Precis som geparder i bur får de aldrig tillfälle att visa prov på sin fulla kapacitet (Tolan, 1996). I stället för att bli värdesatta bara för vad de kan åstadkomma, vilket ofta är fallet i skolan, behöver de särskilt begåvade barnen få känna att de är omtyckta och uppskattade för att de är de personer de är och för sitt ovanliga sätt att tänka och känna. o sy nl ig a g åvor

9789127145993_1-342.indd 25

2016-03-23 16:20

Faktorer som gör att särskilt begåvade barn missas vid antagning till anpassad undervisning När skolan bara erkänner höga prestationer som tecken på särskild begåvning vid antagning till anpassad undervisning eller specialprogram5, missar man otaliga särskilt begåvade barn från skiftande bakgrunder.

De extremt högbegåvade Egendomligt nog hör de allra intelligentaste till dem som man missar. Hollingworth skrev 1942: I en vanlig grundskoleklass är hälften av skoltiden bortkastad för barn med IK-värden över 140. För dem med IK-värden över 170 är nästan hela skoltiden meningslös. Hur ska dessa barn kunna utveckla förmågan till uthållighet, respekt för uppgiften och goda arbetsvanor när de sällan har något att göra? (s. 299)

I USA, där man tidigt inrättade program för undervisning av mycket högbegåvade, extremt högbegåvade och mycket extremt högbegåvade barn, är det inte mycket som har förändrats under de senaste sjuttio åren: ”Eftersom de konsekvent är berövade möjligheter att lära genom att verkligen kämpa”, hör högbegåva5 Fackgranskarnas anm: I USA har många skolor program eller grupper för ”gifted students”. Vilka antagningskrav som gäller för att få delta i sådana program eller särskilda grupper skiljer sig mellan olika delstater och ibland delar av delstater. Det har ägnats mycket arbete åt att hitta bra sätt att identifiera vilka elever som bör antas till den anpassade utbildningen och skolpsykologer i USA har haft en viktig roll i detta arbete. I Sverige finns inte någon motsvarighet till dessa program och skolpsykologer har inte haft samma uppdrag att identifiera särskilt begåvade elever. Det närmaste det svenska skolsystemet kommer denna typ av anpassad utbildning är så kallade spetsutbildningar i vissa ämnen, som inriktar sig på högpresterande elever och där antagningen bland annat sker med hjälp av särskilda prov. Där handlar det alltså om att elever med hög ambitionsnivå själva söker sig till en spetsutbildning, snarare än att skolan förväntas identifiera vilka elever som bör tillhöra en sådan klass.

s ä r ski lt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 26

2016-03-23 16:20

de elever till ”dem som har minst chans att få en adekvat undervisning” (Kane & Fiedler, 2011, s. 73). De med störst resurser blir sällan uppmärksammade eller hjälpta. För dessa barn är det ofta omöjligt att stå ut med drillning, repetition, enformiga övningsuppgifter, ändlös väntan, andefattiga läxor som tvingar dem att ge prov på sådant som de redan kunnat i flera år, kursinnehåll på alltför låg nivå som presenteras i plågsamt långsam takt samt bristen på kontakt med andra barn i deras klass. När de inte ges tillfälle att pröva vingarna börjar de dagdrömma. Tusentals extremt högbegåvade barn i USA blir så desillusionerade att de slutar skolan och kräver att få hemundervisning (Goodwin & Gustavson, 2011; Gross, 2009; Lovecky, 2011; Rivero, 2002). När de inte finns med på klasslistorna och inte heller i skolpersonalens tankar märks det knappt att de försvunnit. Deras frånvaro bekräftar den inrotade föreställningen att de är så få att man hur som helst inte behöver bry sig om dem.

Hemundervisning Bland de särskilt begåvade som ingen ser finns det ett otal som bestämmer sig för att stanna hemma. I USA är det hem undervisning som gäller för en allt större andel av de särskilt begåvade (Goodwin & Gustavson, 2012). Michael Phelps, den mest framgångsrike olympiern genom tiderna, fick hemundervisning. Christopher Paolini, författare till Eragon (2003) och andra böcker i Arvtagarserien, fick hemundervisning under hela sin skoltid och var klar med sin high school-examen vid femton års ålder. Eragon gavs ut innan han fyllt tjugo. Antalet barn som får hemundervisning växer lavinartat i USA (Livingston & Nachazal, 2009). Det blir allt populärare bland de särskilt begåvade att få partiell hemundervisning och inleda akademiska studier tidigt (Goodwin & Gustavson, 2011). Det finns visserligen ingen officiell statistik över hur många barn som får hemundervisning, men ett tecken på det ökande antao sy n l ig a g åvor

9789127145993_1-342.indd 27

2016-03-23 16:20

let är uppkomsten av organisationer som Gifted Homeschoolers Forum (GHF; www.giftedhomeschoolers.org) som ger stöd till över åttatusen medlemmar över hela USA. Att det finns fler positiva skildringar i media och att det är relativt lätt att få tillgång till kostnadsfria eller billiga resurser och hemundervisningsorganisationer via internet, har gjort det möjligt för många familjer att välja detta alternativ oberoende av kulturell bakgrund eller ekonomisk ställning. (Goodwin & Gustavson, 2010, s. 22)

Kulturell, etnisk, språklig och socioekonomisk bakgrund Det har skrivits mycket om att vissa grupper är underrepresenterade på program för särskilt begåvade i USA. Det gäller barn från etniska minoritetsgrupper (till exempel Bonner m.fl., 2009; Ford, Moore & Scott, 2011; Grantham, 2011; Kitano, 2012; McBee, 2010), barn som har engelska som andraspråk (till exempel Esquierdo & Arreguín-Anderson, 2012; Harris, Plucker, Rapp & Martinez, 2009) och barn från socioekonomiskt utsatta grupper (till exempel Latz & Adams, 2011; Stambaugh, 2009). Några av de faktorer som bidrar till denna orättvisa är alltför få ansökningar från lärare om överflyttning till dessa program, fördomar och undervisningsmodeller som bygger på sådana, negativt kamrattryck och, förstås, snedvridning av testresultat (Silverman & Miller, 2009). Samtidigt som begåvningstestning har fått rollen som stora stygga vargen ingår prestationsmått i antagningskriterierna till de flesta typer av program för särskilt begåvade, och sådana mått har alltid gynnat dem som har en starkare ställning (Hollingworth, 1926). Studier som använder intelligenstest har gång på gång visat att det finns gott om särskilt begåvade personer i 28

s ä r ski lt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 28

2016-03-23 16:20

alla dessa grupper (till exempel Ehrlich, 1986; Kearney & LeBlanc, 1993). Exceptionell förmåga till abstrakt tänkande (hög intelligens) återfinns i alla kulturer och på alla socioekonomiska nivåer (Dickinson, 1956). Det finns många fler ekonomiskt utsatta särskilt begåvade barn i världen än välbärgade (Zigler & Farber, 1985). Fattigdom döljer särskild begåvning. Det mest lovande sättet att råda bot på denna orättvisa är att man tidigt identifierar och ger stöd åt barn med hög begåvning.

De mycket kreativa Barn som tänker utanför boxen kan uppfattas som ”lite egna” snarare än särskilt begåvade. Somliga lärare sätter värde på förutsägbarhet och dessa barn utmanar den monotoni som de upplever genom att göra det oväntade. Detta kan öka deras popularitet bland andra elever (Kaufman, 2009), men gör dem troligen inte särskilt uppskattade av lärarna. Oönskad kreativitet kan innebära att man går miste om en lärarrekommendation eller en ansökan om överflyttning till ett program för särskilt begåvade barn. Personer med god förmåga till så kallat divergent tänkande ”föredrar ovanliga, sällsynta, originella och kreativa responser … även om de kanske inte producerar konkreta resultat” (Lovecky, 1991, s. 7). Om det är resultat som avgör om man får tillträde till program för särskilt begåvade barn är det ofta de mest kreativa som drar det kortaste strået. Många särskilt begåvade barn är kreativa och fantasifulla (Albert, 1980; Louis & M. Lewis, 1992). Test av allmän begåvning kan missa de synnerligen kreativa (Kaufman, 2009), vars sinnrika svar ofta förbryllar testkonstruktörerna. Inte ens kreativitetstest avslöjar alltid kreativitet. Torrance Tests of Creative Thinking (Torrance, 1974; förkortas TTCT) var förr en viktig del av antagningsförfarandet vid många utbildningar för särskilt begåvade i USA, men de har förlorat i popularitet. Under ett antal år brukade Gifted Development Center rutinmässigt använda de delar av o sy nl ig a g åvor

9789127145993_1-342.indd 29

2016-03-23 16:20

Structure of Intellect Learning Abilities Test (Meeker, Meeker & Roid, 1985, förkortas SOI-LA) som mätte divergent tänkande, men man gick sedan ifrån det. Vi har inte funnit någon korre lation att tala om mellan kreativitetsmåtten på SOI-LA och observerat kreativt beteende. Synnerligen kreativa barn löper otvivelaktigt risk att gallras ut i urvalsprocessen till utbildningar för särskilt begåvade barn.

Kön och könsmässig snedvridning Det finns lika många flickor som pojkar på de högsta begåvningsnivåerna6 (Silverman, 1986c), men flickor är kameleonter; det är avgörande att man identifierar dem tidigt, innan de når mellanstadiet där de ofta ”försvinner” (Silverman & Miller, 2009). Könsmässig snedvridning har påvisats i lärares ansökningar om överflyttning till program för särskilt begåvade barn och i föräldrars ansökningar om utredning (Silverman & Miller, 2009). Detta bidrar till att särskilt begåvade flickor med tiden får sämre självkänsla (Rudasill m.fl., 2009). Högbegåvade HBTQ-ungdomar förbigås också ofta (Friedrichs, 2012). De behandlas outhärdligt fördomsfullt i skolan och behöver förkämpar, både i och utanför skolan (Hubbard & Whitley, 2012). Psykologer som uppskattar och stöder dem kan rädda liv.

Personlighetstyp och födelseordning Introverta personer är också i tydligt underläge i extraverta skolsystem (Cain, 2013; Olsen Laney, 2002); de är mer benägna att iaktta än att delta. Bland de särskilt begåvade finns fler introverta än extraverta (Silverman, 1998b). Det döljer sig ett betydande antal introverta särskilt begåvade barn i skolan, i 6 Fackgranskarnas anm: Även om genomsnittsbegåvningen inte nämnvärt skiljer sig mellan pojkar och flickor, så är spridningen större bland pojkar vilket innebär att det finns fler pojkar i båda extremerna (Hunt, 2011 s. 382).

s ä r ski lt b e g åva de ba rn

9789127145993_1-342.indd 30

2016-03-23 16:20

9789127145993_1-342.indd 31

2016-03-23 16:20

För det svenska förordet samt fackgranskning svarar Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik och Johanna Stålnacke, psykolog och fil.dr i psykologi.

ISBN 978-91-27-14599-3

9 789127 145993

Kreger_sarskilt_original.indd Alla sidor

2016-03-17 13:27