Lina Axelsson Kihlblom presenterar i sin bok Våga leda skolan en metod och ett tankesätt kring hur man kan förändra skolan, få upp resultat och framförallt bygga strukturer att följa upp. Många elever går år efter år med underkända betyg. Skolans reparativa förmåga är låg och organisationen förmår sällan att kraftsamla för de stora utmaningarna. Skolan behöver utveckla sin förmåga att organisera utifrån de specifika utmaningarna den står inför. För att lyckas med det krävs metoder som bland annat lyfter fram prognoser hos alla elever, resultatprogression och ett ledarskap som vågar leda skolan mot framtiden. Lina Axelsson Kihlblom har lång erfarenhet av ledarskap inom både näringsliv och skola. Idag är hon grundskolechef i Haninge kommun, ingår i 2015 års skolkommission och anses vara en av de mest inflytelserika personerna i skolsverige. Tidigare har hon varit rektor för Ronnaskolan i Södertälje och uppmärksammades för sitt genomgripande och framgångsrika förändringsarbete för att höja elevernas resultat. Våga leda skolan är Lina Axelsson Kihlbloms andra bok. I sin självbiografi Kommer du tycka om mig nu? skrev hon om utanförskap och att våga leda förändring. Våga leda skolan är en bok som hjälper rektorer, förvaltning, huvudmän och lärare att leda skolan med sikte mot framtiden.
ISBN 978-91-8809-977-8
9
789188 099778
VÅGA LEDA SKOLAN MED SIKTE PÅ FRAMTIDEN LINA AXELSSON KIHLBLOM
Ett nytt sätt att tänka som ger resultat
LINA AXELSSON KIHLBLOM
VÅGA LEDA SKOLAN med sikte på framtiden
VĂĽga leda skolan
Lina Axelsson Kihlblom
© 2016 Författaren och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-8809-977-8 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.
Redaktör: Stina Andersson Omslag: Catharina Ekström Illustrationer: Sara Mazetti-Nissen och författaren Grafisk form: Roger Johansson Första upplagan, första tryckningen Tryck: Balto Print, Litauen 2016 Gothia Fortbildning AB Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se
IN N E HÅL L
Förord
5
Inledning
7
1. En skola i ett vagt och svårt sammanhang
11
2. Skolan på en marknad
21
3. Att våga sätta upp tydliga mål
33
4. Prognosen – den ambitiöse rektorns karta
42
5. Skolorganisationens byggstenar
62
6. Organisera för utveckling
82
7. Organisera för konsekvens och relation
99
8. Organisera för att kompensera
109
9. Ledarskap och skolutveckling
126
Sammanfattning
140
Litteratur
143
Förord
Varför ska jag skriva en bok om ledarskapet i skolan? Någon kanske frågar sig hur mycket man kan krama ur några år från jobbet som rektor på Ronnaskolan i Södertälje? Jag har aldrig trott att jag har några sanningar om hur saker ska göras. Jag vill inte heller skriva någon på näsan om hur det är, jag har nog väldigt få sanningar att dela med mig av. Dock bär jag dagligen med mig mina erfarenheter från att vända fallande resultat på Ronnaskolan i Södertälje, arbetet med Nyköpings kommuns realisering av beslutet att avskaffa skolsegregering och nu senast med höjningen av resultat i Haninge kommun. Det jag tror att jag kan ge, det är en metod och ett tankesätt kring hur man kan förändra och få upp resultat och framför allt bygga strukturer för att följa upp dem. Jag har många gånger berättat om hur jag började arbetet på Ronnaskolan, satte ett mål som jag vet att de flesta inte trodde var möjligt och provade mig fram. Under den resan hann jag tillsammans med mina medarbetare hitta nya sätt att tänka. Mycket gjordes nog och görs fortfarande i svenska skolor, men jag tror att vi tog det till en ny extrem. Just det ordet är inte så vanligt att man använder i skolans värld, men när det kommer till barns och ungdomars skolgång bör vi nog vara extrema. Jag bestämde mig för att skriva den här boken när jag fick höra vad som hade hänt med Ronnaskolan efter att jag hade lämnat den. ”Eleverna hade blivit sämre!” Från 72 procents gymnasiebehörighet till 42 procent på ett år. När de sämre resultaten kom publicerades det i tidningen och en vän till mig
5
förord
ville först inte visa mig artikeln. Han tittade på mitt ansikte när jag läste 42 procent. Han förstod att jag skulle bli ledsen. Han frågade vad som hade hänt. Jag visste precis vad som inte hade hänt. Jag visste att det vi hade gjort och som hade höjt resultaten var inte att göra något som man alltid brukar göra. Det vi hade gjort var att göra på ett nytt sätt, eller rättare sagt, tänka på ett nytt sätt. Den här boken är för dem som är nyfikna på ett nytt sätt att följa upp och definiera skolan och framförallt vill förstå olika skolors utmaningar och vilket ledarskap som krävs för att utveckla den. Stockholm i oktober 2016 Lina Axelsson Kihlblom
6
Inledning
Jag hör ofta skolpolitiker uttala sig om hur andra i skolan borde göra. Lika ofta hör jag professorer och forskare som genom statistik och bakom skrivbord pekar ut den riktiga och logiska vägen till skolframgång. Men väldigt sällan hör jag beskrivet metoder eller lösningar av chefer, rektorer eller förvaltningschefer som verkligen har höjt resultat. Det finns ett tomrum i myllret av röster och därför vill jag skriva om skolan utifrån ett rektors- och chefsperspektiv. Resultatutveckling i skolan diskuteras ofta och flitigt på alla nivåer i samhället. Allt från vardagsrumssoffan till talarstolen i riksdagen. Mycket handlar om de stora politiska frågorna som finansiering, ”fria” skolvalet, förstatligande, vinster i skolan, lärarlön och lärarutbildningsens innehåll. Hoppet är sedan ganska stort till det enormt stora utbudet av pedagogisk litteratur och klassrumsnära diskssioner bland duktiga lärare med ett enormt engagemang. Mellan de stora samhälleliga frågorna och detaljerna i klassrummet finns detta tomrum och jag tror att nyckeln till Sveriges framtida resultatutveckling finnas just där. Det är där vi måste våga leda den svenska skolan. Hur ser skolans organisering ut framförallt i relation till skolans mål och elevernas måluppfyllelse? Hur organiserar vi det kompensatoriska uppdraget och hur tar vi vara på lärares tidiga kunskaper om hur det kommer att gå för eleverna? Hur blir prognosen för elevernas resultat ett systematiskt verktyg och hur sprider vi detta till alla i skolans styrkedja? För det är just där, hos eleven, fokus
7
inledning
måste ligga och styrningen av skolan börjar. I detta mellanrum mellan de stora frågorna och det verkligt klassrumsnära finns rektorer som leder och organiserar skolan, men också alla de som finns i rektorns närhet. Rektorn är en del i en styrkedja och rektorer finns i ett sammanhang som involverar politik, företag, marknadskrafter och förvaltningar. Som rektor är det när man möter eleverna utanför systemet – de som inte klarar skolan, de som kommit efter eller bara stannar hemma, de som inte får börja gymnasiet som alla andra – som man inser att skolan verkligen handlar om liv och död. Jag hade en elev som jag suttit i många möten med, ibland i samarbete med polis och sociala myndigheter, under flera år. Hans ensamma mamma hade flera gånger genom tolken förklarat sin desperation över läget. Pappan var död i kriget, lillasyster satt bara tyst och pojken i fråga hade aldrig bemött mig med en trevlig ton, snarare med hot på ett språk jag inte förstod. Jag hade denna gång just avslutat ytterligare ett samtal jag haft med honom då han som vanligt varit arg och hård. När han lämnade mitt rum i bestörtning och gick bort i korridoren sa jag: ”Om femton år kommer du och jag att mötas på en parkering utanför en stormarknad, du parkerar din Volvo kombi och du har två barn i baksätet, en glad hund i bakluckan och en fru som talar om för dig vad du ska göra och du kommer ropa – hej rektorn!” Han vände sig om och för första gången på flera år sken han upp och log stort mot mig. Vi sa ingenting, vi hade samma målbild han och jag. De flesta elever vill kanske inte bli stjärnor, professorer, påvar eller presidenter. De kanske bara vill bara vara med i det vanliga livet. Några år senare hörde jag talas om en ung man som skjutits till döds i en bil, skjuten i huvudet, troligtvis drogrelaterat, stod det i tidningen. Det var inte han, men jag kommer alltid
8
inledning
att undra hur det går för dem som är 15–16 år och som inte riktigt får vara med i gemenskapen, i det som anses vara det normala och aldrig kommer få sjunga ”… låtom oss fröjdas i ungdomens vår …” Skolan har blivit på liv och död för många elever och då kan inga aspekter av elevens resa genom tio års skola gå obemärkta förbi. Framförallt kan vi inte bara låta det hända, att vissa elever alltid är efter. Med andra ord, mer statlig styrning, nya allmänna råd eller pedagogiska innovationer kommer inte att göra den stora skillnaden. Istället är tydligare fokus på skolans organisering och uppföljning viktiga nycklar. Elever, lärare och rektorer blir till i sitt sammanhang och i skolans styrkedja skapas många sammanhang. Alla kan lyckas i rätt sammanhang, med rätt stöd och de rätta omständigheterna. Elevens sammanhang har spår av alla beslut som fattas över dem och allt som inte har eleven i centrum ger avtryck. Jag ska börja med att måla en lite dyster bild av rektorns och skolans sammanhang, för vi har i dag inte ”en svensk skola” utan en uppsjö av idéer, mål och ägare som är löst sammansatta och hela systemet rör sig trendkänsligt i olika riktningar. Jag avser sedan att förflytta mig in i lösningarnas värld. Skolan handlar till sist om vad vi faktiskt gör. Utifrån detta måste man som rektor fråga sig: Hur organiserar jag min skola för att kompensera för alla dessa strukturella svagheter? Elever har olika bakgrund och läroplanen finns där och det kan vi inte göra mycket åt. Vi måste fokusera på lösningar som ligger inom vårt ansvarsområde. Jag vill kunna ge ett ledarskapsperspektiv på skolan som är tydligt inriktat på alla elever och alla elevgruppers resultat. Jag vill också ge ett verktyg för att åtgärda bristande resultat innan de blir oåterkalleliga genom att låta prognoser för
9
inledning
elevers resultat och organiseringen av skolan stå i fokus. Ska organiseringen vara ett effektivt verktyg behövs ett tydligt och modigt ledarskap i skolan. En förutsättning för det är att det finns ett språk för att förstå vilka utmaningarna är, både i och utanför skolan. Rektorer leder arbetet i skolan, men skolan leds av många fler och den här boken är för alla dem som måste våga att leda sin del av skolan.
10
1.
n skola i ett vagt och E svårt sammanhang
Om vi verkligen ville förbättra resultaten i skolan, skulle det se annorlunda ut då? Jag gjorde en gång ett tankeexperiment. Låt oss säga att utomjordingar kom till en medelstor svensk kommun med tio grundskolor och sa att alla elever som går ut årskurs 9 i juni utan gymnasiebehörighet kommer att få åka med i en farkost och aldrig komma tillbaka. Representanter från skolans alla led skulle då stänga in sig för att hitta en organisation för skolan som skulle rädda kvar alla elever. Vad skulle de komma på för organisation? Vad skulle de göra annorlunda? Skulle de låta vissa föräldrar välja skola medan andra inte väljer? Skulle vi ha ungefär lika många lärare i varje klassrum oberoende av behoven i klassrummet? Skulle vi ha elever med stora stödbehov i ett klassrum och de duktiga i ett annat? Skulle vi vara flexiblare i organisationen av skolan och skulle vi fråga oftare hur det går? Skulle vi tillåta några skolor att ta ut vinster ur skolan för att bli rikare? Skulle vi ha nationella prov veckorna innan eleverna går ut årskurs 9? Skulle vi låta läroplanen vara svårtolkad och låta alla lägga tid på att göra sin egen tolkning? Troligen, eller förhoppningsvis, skulle en iver om ett gemensamt mål och en vision för alla elever att sprida sig. Pro gnoser för framtida resultat skulle bli viktigare för att verkligen kunna satsa där det behövdes, med fler och snabbare initiativ. Vi skulle nog spurta mer i slutet av varje termin och
11
1. en skola i ett vagt och svårt sammanhang
intensivläsa för att täppa till luckor i samma vecka som luckan uppstått. Framförallt skulle vi inte förlora tid på att sätta mål som inte står med i läroplanen. Vi skulle nog fråga: Vad skulle krävas för att vara på den säkra sidan och inte riskera att en endaste elev hamnade utanför samhället? Jag ska i detta och nästa kapitel visa på några av skolans utmaningar för att sedan komma in på lösningar, strategier och metoder för att leda inom och utanför skolans väggar.
Låg reparativ förmåga Ibland talar statistiken sitt tydliga språk. När vi i Haninge kommun följde upp elever som inte nådde godkända kunskaper i årskurs 3 och följde dem individuellt till årskurs 6 på de nationella proven i ämnena svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska, såg vi att en stor andel av eleverna fortsatte att vara icke godkända. Trots att vi i skolan känt till hur de låg till. I matematik var det 41 procent av eleverna som inte nådde kunskapskraven i årskurs 3 och som tre år senare fortfarande inte nådde målen. Mellan årskurs 7 och 9 var siffran 53 procent för elever som efter tre år inte hade reparerat kunskapsluckan i matematik. Den statistik jag har från min kommun är nog inte annorlunda mot andra kommuners statistik. Skolans reparativa förmåga är svag och för lite kraft har lagts på den.
12
1. en skola i ett vagt och svårt sammanhang
Uppföljning av nationella ämnesprov åk. 6 (vt15) – siffran inom parentes visar antal elever som inte klarade NP i åk. 3 Antal elever som blev godkända i NP i åk. 6
140
Antal elever som inte blev godkända i NP i åk. 6
120 100
71
80
92
60 40
50
20
27
0
NP i MA (121)
NP i SV/SVA (119)
Mellan årskurs 3 och 6, det vill säga under tre år, är det 41 procent av eleverna som inte reparerar kunskapsluckor i matematik. Källa: Statistik Haninge kommun. Uppföljning av elever i åk. 9 (vt15) Siffran inom parentes visar antal elever som i åk. 7 ej uppnått kunskapskraven i resp. kärnämne Når inte kunskapskraven
Når kunskapskraven
60 33
38 MA (71)
45
20
13 50
37
SV (65)
SVA (23)
ENG (97)
Mellan årskurs 7 och 9, det vill säga under tre år, är det 53 procent av eleverna som inte reparerar kunskapsluckor i matematik. Källa: Statistik Haninge kommun. Data är hämtade under flera år och statistiken bygger på samma individer.
13
1. en skola i ett vagt och svårt sammanhang
Hur kan det vara så att en skola som har till uppgift att lotsa igenom alla elever med minst godkända resultat eller mer, inte lyckas bättre? Många skulle hävda att det är en generell brist på resurser i skolan eller att eleverna har svårt att sitta still eller att lärarna är dåliga. Inget av detta är riktigt! Svaret är istället att skolans reparativa uppdrag inte har varit i fokus, varken för lagstiftaren, styrkedjan eller i skolans organisation. Reparativa åtgärder har till syfte att fylla igen kunskapsluckor som eleven har sedan en tid tillbaka, till skillnad från stödjande åtgärder som mer är sådant som skolan gör för att eleven ska hänga med i nuvarande lärprocesser. Mer ingående hur detta fungerar återkommer jag till i kommande kapitel. Vi har alltså vetskapen, men vi tycker att vi saknar förmågan att göra något åt problemet. Vi har i svenska skolan i årtionden analyserat lärsårets resultat när året är över i redovisningar och analyser och skickat vidare till huvudmännen. Ibland får vi ett bekräftande mejl tillbaka ”Bra analys!”. Det vi gjort därefter har bevisligen inte gett resultat. Vi har följt strömmar av statliga och kommunala nya trender, satsningar och lyft och riktlinjer och när Skolinspektionen kommer, niger och bockar vi av rädsla för att göra fel. Men vad kan vara viktigare än att fråga sig: Vad skapar det för självbild hos de 38 elever som alla terminer i hela högstadiet haft ett icke godkända betyg i matematik? Signalen som statistiken sänder till eleverna är att de ”saknar förmåga”. För vissa av eleverna tar det resten av livet att försöka hitta anledning att motbevisa detta. Andra köper bilden av ”oduglighet” och gör den till sin.
14
Lina Axelsson Kihlblom presenterar i sin bok Våga leda skolan en metod och ett tankesätt kring hur man kan förändra skolan, få upp resultat och framförallt bygga strukturer att följa upp. Många elever går år efter år med underkända betyg. Skolans reparativa förmåga är låg och organisationen förmår sällan att kraftsamla för de stora utmaningarna. Skolan behöver utveckla sin förmåga att organisera utifrån de specifika utmaningarna den står inför. För att lyckas med det krävs metoder som bland annat lyfter fram prognoser hos alla elever, resultatprogression och ett ledarskap som vågar leda skolan mot framtiden. Lina Axelsson Kihlblom har lång erfarenhet av ledarskap inom både näringsliv och skola. Idag är hon grundskolechef i Haninge kommun, ingår i 2015 års skolkommission och anses vara en av de mest inflytelserika personerna i skolsverige. Tidigare har hon varit rektor för Ronnaskolan i Södertälje och uppmärksammades för sitt genomgripande och framgångsrika förändringsarbete för att höja elevernas resultat. Våga leda skolan är Lina Axelsson Kihlbloms andra bok. I sin självbiografi Kommer du tycka om mig nu? skrev hon om utanförskap och att våga leda förändring. Våga leda skolan är en bok som hjälper rektorer, förvaltning, huvudmän och lärare att leda skolan med sikte mot framtiden.
ISBN 978-91-8809-977-8
9
789188 099778
VÅGA LEDA SKOLAN MED SIKTE PÅ FRAMTIDEN LINA AXELSSON KIHLBLOM
Ett nytt sätt att tänka som ger resultat
LINA AXELSSON KIHLBLOM
VÅGA LEDA SKOLAN med sikte på framtiden