9789129673340

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem

Snokar i Orminge

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 7

2010-06-30 15:30:32

Läs mer om Kalle Skavankböckerna på www.rabensjogren.se www.kalleskavank.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Petrus Dahlin 2010 © Omslag och illustrationer: Sofia Falkenhem

Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978-91-29-67334-0 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 8

2010-06-30 15:30:32

Jag vet inte hur jag ska börja den här historien. Jag vet bara att jag heter Kalle Skavank och har råkat ut för en konstig sak.

Det hela började en dag i pappas kiosk.

Jag satt som vanligt och läste en serietidning och hoppades på att det skulle komma förbi någon och köpa något.Vad som helst. En klubba, en kvällstidning eller en liten tablettask.

Pappas röda kiosk ligger lite avigt till. Därför är det inte så många som hittar till den.

Det är också därför jag hoppades på att någon skulle komma förbi och köpa något.

Pappa jobbar extra på ICA. För kiosken ger inte tillräckligt mycket pengar. Ändå vill han ha den kvar. Jag tror att han gillar den för mycket för att sälja den.

När pappa var liten fanns det deckarböcker som bara såldes i kiosker. De kallades kioskdeckare.

9

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 9

2010-06-30 15:30:32

Jag kallar mig kioskdeckare. För jag jobbar i en kiosk.

Och jag löser problem.

Några veckor innan julafton hände det som inte fick hända. Pappa hade bestämt sig för att måla om kiosken och köpa in massor med godis. Allt för att få kiosken att gå med vinst. Men samma natt som allt godis kom hände något. Någon bröt sig in i kiosken och stal allt.

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 10

2010-06-30 15:30:33

Kapitel 1 Det är tre veckor kvar till julafton. Det är helg och jag går fortfarande i skolan. En konstig känsla ligger i luften. Ute är det fortfarande plusgrader.

Pappa vankar av och an i köket. När jag har druckit upp min choklad tar han mig i handen.

Utan att berätta vart vi ska gå vandrar vi iväg.

Efter hundra meter stannar han. Sedan drar han ner min mössa över mitt ansikte.

– Du får inte smygtitta, säger han och snurrar mig ett par varv.

Det är läskigt att gå. Det känns som om jag ska snubbla hela tiden. Kanske är det för att jag har en protes på foten som det känns så. Den fick jag när jag var liten och råkade ut för en olycka. Jag överlevde, men mamma Emma dog.

Vi går en bit till. Jag försöker gissa var vi är. Men det är svårt. Så stannar vi. Pappa drar upp min 11

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 11

2010-06-30 15:30:33

12

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 12

2010-06-30 15:30:34

mössa. Framför mig står kiosken.Vår röda kiosk.

Fast den är inte röd längre.

– Men vad har du gjort, pappa?

– Ser du inte det? säger han och ler.

– Det är klart att jag ser. Men varför har du målat kiosken gul? säger jag.

– Nu ska vi få ordning på kiosken, säger pappa.

Jag tänker att vi ska satsa ordentligt på att få igång försäljningen. Jag har beställt massor av godis som kommer i morgon. Och så har jag målat om den i gult. Så att det syns att det händer nåt.

Pappa har rätt. Kiosken har gått dåligt i många år. Det är därför jag får sitta där på loven. Medan pappa jobbar extra på ICA. Jag har svårt att veta vad jag ska tycka om den gula färgen. Kiosken har ju alltid varit röd.

Stolt låser pappa upp dörren och vi går in. Då kommer nästa överraskning.

– Men vad har du gjort? säger jag.

– Det ser du väl, säger pappa och ler.

Han har rivit ut allt i hela kiosken. Det lilla rummet bakom disken som Dilsa och jag har haft 13

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 13

2010-06-30 15:30:35

som spaningsrum är borta. Allt är öppet och ljust.

Väggarna är nymålade och kiosken ser ut som ny.

Jag blir glad och besviken på samma gång.

– Erkänn att det blev bra, säger pappa.

Jag dröjer lite med svaret. Jag vill inte att han ska bli ledsen.

– Det ser jättefint ut, säger jag sedan. Men var ska Dilsa och jag ha våra lappar när vi är detektiver?

Pappa ler och tar mig i handen. Så går vi in bakom disken. Där under har han satt upp en anslagstavla. På golvet står två små sittpuffar.

Pappa är världens bästa pappa. Han tänker alltid på mig. Jag måste berätta för Dilsa vad han har gjort, tänker jag.

I samma stund öppnas dörren. Dilsa kliver in med ett leende.

– Fint, va? säger hon. Och om du öppnar den låsta lådan ligger allt vi behöver för att vara kioskdeckare där.

– Visste du om det här? frågar jag.

– Jag har hjälpt till, säger Dilsa.

Hon stänger dörren bakom sig. Så öppnar pappa 14

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 14

2010-06-30 15:30:35

läskkylen och tar ut en stor grön marsipantårta med en rosa ros på.

– Grattis på födelsedagen, säger pappa och Dilsa.

Sedan börja de sjunga för mig.

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 15

2010-06-30 15:30:36

Kapitel 2 Det har gått två dagar sedan min födelsedag. I dag är det fredag och sent i kväll ska en jätteleverans av julgodis och annat komma till kiosken. Skolan slutar om bara ett par minuter.

Dilsa och jag ska träffas i kiosken och städa i hyllorna. Hon är schyst, min kusin Dilsa. Hon behöver inte hjälpa till. Men hon gör det i alla fall.

När jag går mot kiosken tänker jag på alla brott vi har löst. I nästan alla fall är det Dilsa som har kommit på det avgörande. Hon är inte bara snäll.

Hon är smart också.

Några snöflingor singlar ner från den mörka himlen. Det är svårt att vänja sig vid att kiosken är gul. Ända sedan den byggdes på femtiotalet har den varit röd. Och det är samma sak med inredningen.

Den har sett likadan ut sedan dess.

Men när jag låser upp och tänder i kiosken ser 16

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 16

2010-06-30 15:30:36

det fint och inbjudande ut. Pappa har kanske rätt ändå. Det ska nog bli bättre nu.

Efter några minuter kommer Dilsa.Vi torkar av hyllorna och gör plats för allt godis.

Det tar ett par timmar. Sedan går vi hem till mig och äter. Pappa har lagat raggmunkar med lingon.

När vi har kollat på teve en stund tittar pappa på klockan och säger att det är dags att gå till kiosken.Leveransen ska komma prick åtta. Men just när vi ska gå ringer det i pappas mobil. Det visar sig att lastbilen 17

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 17

2010-06-30 15:30:36

är sen. Han ligger efter med leveranserna och kan inte komma förrän klockan elva. Så Dilsa går hem.

När klockan till slut blir elva går pappa och jag till kiosken. Snöfallet har tätnat. Jag går i pappas fotspår på kul.Vi sätter igång värmen i kiosken och väntar.

Efter ännu en halvtimme ringer pappas telefon igen. Det är lastbilen som är på gång. Pappa låter lite sur. När han lagt på tittar han på klockan.

– Du får gå hem och lägga dig, säger han. Det tar en stund till innan han kommer. Jag ställer in allt i kväll. Så packar vi upp kartongerna i morgon.

Jag är trött så jag säger inte emot. När jag har kommit hem och borstat tänderna lägger jag mig.

Jag hinner inte läsa mer än två rader i min bok innan jag somnar.

På morgonen när jag vaknar tittar jag ut. Solen skiner och jag får kisa. Hela världen är vit. Kritvit.

Det har snöat massor under natten.

På köksbordet ligger en lapp.

18

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 18

2010-06-30 15:30:36

Jag jobbar på ICA.Vi får packa upp i kväll.

Om du inte vill göra det själv förstås.

Kram pappa Efter frukosten ringer jag till Dilsa. Det är hennes mamma Erika som svarar. Dilsa sover fortfarande.

Erika lovar att Dilsa ska ringa när hon vaknar.

Efter duschen funderar jag om jag ska göra en jobbig matteläxa, eller om jag ska gå och packa upp i kiosken. Det blir kiosken.

Snön är säkert trettio centimeter djup. Den är löst packad och jag kan följa pappas spår ut från huset. Han har gått sin vanliga väg till jobbet. En liten omväg för att få frisk luft.

Jag går bort till kiosken och låser upp. Inne är det så kallt att det ryker ur min mun. När jag har satt på värmen tar jag fram en tapetkniv för att skära upp tejpen på den första lådan. Det är alltid kul att se vad pappa har beställt. Men pappa har redan rivit bort tejpen. Och lådan är tom.

Pappa måste ha packat upp i alla fall, tänker jag och öppnar nästa låda. Den är också tom. Snabbt 19

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 19

2010-06-30 15:30:37

öppnar jag de andra lådorna och det är likadant.

Alla lådor är tomma. Men när jag ser mig omkring ser jag inget godis. Hyllorna gapar lika tomma som i går.

20

Dahlin_Snokar i Orminge.indd 20

2010-06-30 15:30:37