Alice McMallis pojken på kyrkogården Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se Text © Jessica Lindholm 2015 Illustrationer & grafisk form © Jessica Lindholm 2015 www.jessica-lindholm.com Porträttfoto: Örjan Jakobsson Första upplagan Tryckt i Riga, 2015 ISBN: 978-91-7577-166-3
Al
l l i s a M c ci e M
pojken p책 kyrkog책rden
Tex & bild Jessica Lindholm
Del1
Kyrkog책rden
8
9
10
Kapitel 1 Alice McMallis knuffade upp den tunga järngrinden. Som vanligt gav de rostiga gångjärnen ett blodisande gnissel ifrån sig. ”Äh tyst med dig din gamla grind”, muttrade hon och gick in på kyrkogården. Det var kväll. Alla färger var borta, uppätna av mörker. Änglar av marmor kikade ängsligt fram ur dunklet. Det luktade jord och förruttnelse. Gravstenarna lutade, en del hade till och med trillat omkull. Slingrande växter klamrade sig fast på allt som reste sig ur jorden och marken var täckt av löv. Man skulle lätt kunna gå vilse på den gamla kyrkogården, men det gjorde inte Alice. Hon visste
11 att efter den stora gravbyggnaden skulle hon snart vara hemma. Vad Alice däremot inte visste var att bakom gravbyggnaden gömde sig en underlig figur. En varelse som glodde på henne med stora ögon och slickade sig hungrigt om munnen med en tunga svart som natten.
12 Alice McMallis var nio år och bodde i ett gammalt hus bredvid kyrkogården. Huset kallades Fischerska huset efter släkten Fischer som bott där från 1700-talet fram till 1950 då den barnlöse Konrad Fischer drunknade i trädgårdsdammen. En del påstod att det spökade i huset. Att ljud hördes om natten: klafs … klafs … klafs … blöta fotsteg från en kropp som legat i vatten så länge att det ruttna köttet börjat lossna från skelettet. I huset bodde även Milda och Ewert Karlson. Milda var hushållerska och Ewert vaktmästare och Alice älskade dem båda. Det fanns en barnflicka också, Mimmi. Alice älskade inte Mimmi. Hon kommer aldrig att glömma den gången när Mimmi tvingade henne att ha på sig en rosa klänning. Alice hatade rosa. Alice gillade svart. Alice 3 år
s Ro
a
k
n län
ing
Sva
rt k lä
nnin
g
13 Alice passerade den stora gravbyggnaden och dörren som hon så många gånger försökt att öppna, utan att lyckas, stod på glänt. Men detta märkte inte Alice utan fortsatte hemåt. Plötsligt kände hon sig iakttagen. Hon stannade till och lyssnade. En gren bröts, något rörde sig i mörkret. Det rasslade till och snabba fotsteg hördes över de förmultnade löven. Äntligen! tänkte Alice och gjorde en inombords high five. Ett spöke — jag visste det!
14
Kapitel 2 ”Vänta! Stanna!” ropade Alice och sprang efter in i mörkret mellan gravstenarna. Plötsligt grep någon tag om hennes fot och hon föll raklång ner på den fuktiga marken. Hon sparkade hårt, men det som höll foten ville inte släppa. Foten satt fast. Hon satte sig upp och fick tag på en gren som hon svingade mot fottjuven utan att träffa. Det fanns ingen där.
b Sa
la
b
m lom
or!
15 Alice satt stilla en stund i det kolsvarta mörkret och märkte inte att en mager varelse närmade sig henne. Hon trevade med händerna längs benet. Varelsen var nu helt nära. Den sniffade på hennes hår och öppnade en mun med vassa, smutsiga tänder. Samtidigt upptäckte Alice att foten fastnat i en slingrig växt. ”SABLA BLOMMOR!” vrålade hon och varelsen ryggade undan. Hade den tänkt slita henne i stycken? Det får vi inte veta för den lilla gestalten sprang snabbt bort till gravbyggnaden och försvann in i den mörka kammaren.
ISBN 978-91-7577-166-3
9 789175 771663