Konkurrensrättens grunder
Carl Martin Gölstam är jur. dr i civilrätt. Bland tidigare arbeten märks bl.a. avhandlingen Licensavtalet och konkurrensrätten.
Carl Martin Gölstam
Denna bok ger en grundläggande beskrivning av i Sverige gällande konkurrensrätt, d.v.s. EU-rätt och svenska regler inom området. Boken behandlar innebörden av konkurrensrättens två grundläggande förbud, förbudet mot konkurrensbegränsande avtal inklusive möjligheterna till undantag och förbudet mot missbruk av dominerande ställning. Andra områden som behandlas är koncentrationskontroll, relationen till den offentliga sektorn etc. Rättstillämpningen är i hög grad beroende av den praxis som utvecklats och som därför ingående redovisas. Den institutionella uppbyggnaden kring konkurrensrätten, sanktioner m.m. behandlas också. Ekonomiska teorier om konkurrens, som har betydelse för utformningen av konkurrensrätten, ges visst utrymme liksom jämförelser med amerikansk rätt. Bokens upplägg är problemorienterat med hänsyn till olika praktiska konkurrensrättsliga frågeställningar – hur den relevanta marknaden bestäms, hur olika avtal får utformas, när det kan föreligga missbruk av dominerande ställning, bedömning av företagskoncentrationer etc.
Carl Martin Gölstam
Konkurrensrättens grunder
IUSTUS FÖRLAG
Konkurrensr.grunder.hela.2.indd 1
02 01 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AFE2YZM= 02 0040
ISBN 978-91-7678-835-6
IUSTUS FÖRLAG
3/15/13 11:15 AM
12-52 Iustus Gรถlstam 26 feb 2
2013-02-26 17.04
Konkurrensrättens grunder carl martin gölstam
IUSTUS FÖRLAG
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 3
2013-02-26 17.04
© Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala 2013 ISBN : 978-91-7678-835-6 Sättning : Harnäs Text & Grafisk Form Omslag : John Persson Tryck: Edita, Västerås 2013 Tryckt hos ett Klimatneutralt Företag Förlagets adress : Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn : 018-65 03 30, fax : 018-69 30 99 Webbadress : www.iustus.se, e-post : kundtjanst@iustus.se
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 4
2013-02-26 17.04
Förord Syftet med föreliggande bok är att på ett övergripande sätt beskriva den svenska och den EU-rättsliga konkurrensrätten. Boken kan med fördel användas i utbildningssyfte och kan också användas av praktiserande juristerför att skaffa sig en orientering i ämnet. Syftet är givetvis inte att svar ska kunna ges på alla frågor som kan tänkas uppkomma, utan vid tillämpning i det enskilda fallet bör rådgivning inhämtas. Bokens upplägg är problemorienterat med hänsyn till de olika större konkurrensrättsliga frågeställningarna – hur den relevanta marknaden bestäms, hur olika avtal får utformas, när det kan föreligga missbruk av dominerande ställning, bedömning av företagskoncentrationer etc. Viss tonvikt läggs vid ekonomiska teorier om konkurrens, vilka har betydelse för utformningen av konkurrensrättens regler. Ibland görs också jämförelser med amerikansk rätt. Förhoppningen är att detta ska stimulera läsaren till att utveckla en helhetssyn på de rättsliga reglerna rörande konkurrens. Uppsala den 19 december 2012 Carl Martin Gölstam
5
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 5
2013-02-26 17.04
Innehåll Förord 5 Vissa förkortningar 13 1 Inledning 15 1.1 De konkurrensrättsliga reglerna i huvuddrag 15
1.1.1 Förbud för företag att snedvrida konkurrensen genom konkurrensbegränsande avtal eller annat samarbete 15 1.1.2 Förbud för företag att missbruka en dominerande ställning på en marknad 18 1.1.3 Kontroll av företagssammangåenden 19 1.1.4 Marknadsinflytande 19 1.1.5 Konkurrensrättens förhållande till det offentliga, andra rättsområden och andra rättssystem 20 1.1.6 Det konkurrensrättsliga sanktionssystemet 20 1.1.7 Plan för den fortsatta framställningen 20
1.2 Konkurrensrättens målsättningar 21 1.3 Förhållandet mellan europeisk och svensk konkurrensrätt 25 1.4 Den amerikanska antitrusträtten 27 1.5 Konkurrensrättens framväxt 29 2 Några grundläggande ekonomiska begrepp och teorier 34 2.1 Ekonomins betydelse för konkurrensrätten 34 2.2 Perfekt konkurrens jämfört med monopol 36 2.3 Begreppet ekonomisk effektivitet 37 2.3.1 Statisk effektivitet 37 2.3.2 Dynamisk effektivitet 37
2.4 Inträdeshinder 38 2.5 Skalekonomi 39 2.6 Nätverkseffekter och tvåsidesmarknader 39 2.7 Olika typer av marknader med bristande konkurrens 40 2.8 Några konkurrensteoretiska strömningar 41 2.8.1 Inledning 41 2.8.2 Harvardskolan 42 2.8.3 Chicagoskolan 43 2.8.4 Post-Chicago 44 2.8.5 Ordoliberalismen 44
7
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 7
2013-02-26 17.04
3 Att bestämma marknaden 47 3.1 Att mäta marknadsinflytande 47 3.2 Korspriselasticitet, SSNIP-testet och utbytbarhet 49 3.3 Relevant produktmarknad 51
3.3.1 Inledning 51 3.3.2 Bedömning av utbytbarhet från efterfrågesidan 51 3.3.3 Bedömning av utbytbarhet från utbudssidan 53
3.4 Relevant geografisk marknad 53
3.4.1 Inledning 53 3.4.2 Faktorer vid bedömning av utbytbarhet från efterfrågesidan 54 3.4.3 Faktorer vid bedömning av utbytbarhet från utbudssidan 54
3.5 Några ytterligare faktorer vid marknadsbestämning 55 3.5.1 Tidsaspekter 55 3.5.2 Substitutionskedjor 55
3.6 Statistiska metoder 56 3.7 Teknikmarknad och innovationsmarknad 57 3.8 Beräkning av marknadsandelar 58 4 Förbud mot konkurrensbegränsande samarbete i art. 101 FEUF och 2:1 KL 59 4.1 Förbudsregelns rekvisit 59
4.1.1 Inledning 59 4.1.2 Avtal, samordnade förfaranden och beslut av företagssammanslutningar 60 4.1.2.1 Avtal 60 4.1.2.2 Samordnat förfarande 61 4.1.2.3 Beslut av företagssammanslutningar 63 4.1.2.4 Skillnaden mellan vertikala och horisontella avtal 64 4.1.3 Företagsbegreppet 64 4.1.3.1 Företagsbegreppets omfattning 64 4.1.3.2 Företagsbegreppets subjekt 65 4.1.3.3 Principen om ekonomisk enhet 66 4.1.3.4 Ekonomisk verksamhet 67 4.1.4 Samhandelskriteriet 68 4.1.5 Syfte och resultat 71 4.1.5.1 Inledning 71 4.1.5.2 ”Den hårda kärnan” 71 4.1.5.3 Prövning av konkurrensbegränsande effekter 72 4.1.6 Märkbar effekt 74
8
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 8
2013-02-26 17.04
4.2 Kriterier för undantag 76
4.2.1 Bestämmelsen om undantag 76 4.2.2 Kriterierna för undantag 77 4.2.2.1 Effektivitetsvinst 77 4.2.2.2 Konsumentvinst 77 4.2.2.3 Nödvändighet 78 4.2.2.4 Bibehållen konkurrens 78
4.3 Relationen mellan art. 101.1 och art. 101.3 79 4.4 Systemet med gruppundantag 80 4.5 Legalundantag 81 5 Horisontella avtal 82 5.1 Problemet 82 5.2 Karteller och andra allvarliga former av konkurrensbegränsande samarbete 83
5.2.1 Kartellavtalet 83 5.2.2 Priskarteller och andra former av prisstyrning 83 5.2.3 Anbudskarteller och andra former av anbudssamarbeten 84 5.2.4 Tillåtet och otillåtet informationssamarbete 85 5.2.5 Avtal om marknadsuppdelning 86 5.2.6 Inköpskarteller 86 5.2.7 Övrigt 87
5.3 Andra former av horisontella avtal och samarbeten 87
5.3.1 Inköpssamarbete 87 5.3.2 Saluföringsavtal 88 5.3.3 Produktionssamarbete 88 5.3.4 Avtal om forsknings- och utvecklingsverksamhet 89 5.3.5 Standardiseringsavtal 90 5.3.6 Andra horisontella samarbeten 90
6 Vertikala avtal 92 6.1 Inledning 92 6.2 Vertikala avtal och effekter på konkurrensen 93
6.2.1 Definitionen på vertikala avtal 93 6.2.2 Incitament i vertikala avtal att upprätthålla konkurrensen 93 6.2.3 Inommärkeskonkurrens och mellanmärkeskonkurrens 94
6.3 Några viktiga ekonomiska problem som vertikala begränsningar kan lösa 94 6.3.1 Snålskjutsproblem 95 6.3.2 Hållhakeproblem 95 6.3.3 Dubbelmarginalisering 96
9
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 9
2013-02-26 17.04
6.4 Gruppundantaget om vertikala avtal 96 6.5 Några viktiga konkurrensbegränsningar 97
6.5.1 Prisstyrning 98 6.5.2 Ensamrätter för återförsäljare 101 6.5.3 Konkurrensklausuler och exklusiva inköpsklausuler 103 6.5.4 Andra klausuler 105
6.6 Särskilda former av vertikala avtal 105
7 Licensavtal 107 7.1 Licensavtalet 107 7.2 Gruppundantaget för Tekniköverföring 108 7.3 Olika klausuler som kan vara konkurrensbegränsande 109 7.3.1 Begränsningar av territorier, produktmarknader och kundgrupper 109 7.3.2 Prisstyrning 112 7.3.3 Kvantitetsbegränsningar 113 7.3.4 Avtal om grant back och icke-angrepp 114 7.3.4.1 Grant back 115 7.3.4.2 Icke angrepp 117 7.3.5 Konkurrensklausuler, exklusiva inköpsklausuler och kopplingsförbehåll 119 7.3.6 Royaltybestämmelser 120
8 Missbruk av dominerande ställning 121 8.1 Inledning 121 8.2 Dominansrekvisitet 122
8.2.1 Definition och fastställande av dominerande ställning 122 8.2.1.1 Innebörden av dominans 122 8.2.1.2 Betydelsen av marknadsandelar 123 8.2.1.3 Betydelsen av andra faktorer 123 8.2.2 Gemensam dominans 124 8.2.3 Dominans på eftermarknad 125
8.3 Väsentlig del av den gemensamma marknaden 127 8.4 Missbruksrekvisitet 127 8.5 Förhållandet mellan art. 102 och art. 101 FEUF 130 8.6 Olika former av missbruk av dominerande ställning 130 8.6.1 Prissättningsfrågor 130 8.6.1.1 Överprissättning 130 8.6.1.2 Underprissättning 131 8.6.1.3 Marginalpress 133 8.6.1.4 Prisdiskriminering 133 8.6.1.5 Rabattsystem 135
10
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 10
2013-02-26 17.04
8.6.2 Exklusiva inköpsrättigheter och exklusiva försäljningsrättigheter 136 8.6.3 Kopplingsförbehåll 137 8.6.4 Leveransvägran 140 8.6.5 Immaterialrättsliga problem 142 8.6.5.1 Förvärv av immateriella rättigheter 142 8.6.5.2 Licensvägran 142 8.6.6 Övrigt 143
9 Kontroll av företagskoncentrationer 144 9.1 Inledning 144 9.1.1 9.1.2 9.1.3 9.1.4
Olika former av företagskoncentrationer 144 Nyttiga effekter av företagskoncentrationer 144 Bakgrund till koncentrationsförordningen 145 EU:s koncentrationsförordning 146
9.2 Anmälningsskyldighet 147
9.2.1 Tröskelvärden 147 9.2.2 Koncentrationsbegreppet 147
9.3 Den materiella prövningen av koncentrationer 148
9.3.1 SIEC-testet 148 9.3.2 Bedömningen av horisontella koncentrationer 149 9.3.3 Bedömningen av vertikala koncentrationer 151 9.3.4 Bedömningen av konglomeratkoncentrationer 152 9.3.5 Frivilliga åtaganden 153 9.3.6 Accessoriska begränsningar 153 9.3.7 Särskilt om joint ventures 154
10 Konkurrensrättens regler och det offentliga 155 10.1 Inledning 155 10.2 Offentliga monopol och EU-rätten 156 10.3 Konkurrensbegränsande offentliga regleringar 156 10.4 Offentlig säljverksamhet 159 10.5 Offentlig upphandling 160 10.6 Särregleringar 162 10.7 Offentligt stöd 163 11 Konkurrensrättens gränser 164 11.1 Konkurrensrätten och andra rättsområden 164
11.1.1 Konkurrensrätt och arbetsrätt 164 11.1.2 Konkurrensrätt och immaterialrätt 165 11.1.3 Konkurrensrätt och tryckfrihet samt yttrandefrihet 166
11.2 Konkurrensrättens internationella räckvidd 167
11
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 11
2013-02-26 17.04
12 Institutioner. Konkurrensprocessrätt. Sanktioner 169 12.1 De konkurrensvårdande myndigheterna och domstolarna 169 12.1.1 EU 169 12.1.1.1 Ministerrådet 169 12.1.1.2 Kommissionen 169 12.1.1.3 Tribunalen 169 12.1.1.4 EU-domstolen 170 12.1.1.5 Generaladvokaten 170 12.1.2 Sverige 171 12.1.2.1 Konkurrensverket 171 12.1.2.2 Stockholms tingsrätt 171 12.1.2.3 Marknadsdomstolen 171
12.2 Förhållandet mellan EU:s institutioner och nationella myndigheter och domstolar 172
12.2.1 Nationella myndigheters och domstolars kompetens att tillämpa EU:s konkurrensrätt 172 12.2.2 Val av nationellt forum 172
12.3 Konkurrensprocessrättsliga frågor 172
12.3.1 Kommissionens respektive konkurrensverkets befogenheter 172 12.3.1.1 Uppgiftsskyldighet 172 12.3.1.2 Gryningsräd 173 12.3.1.3 Eftergift 173 12.3.2 Processordningen i domstolar 175
12.4 Sanktioner 175
12.4.1 Böter och konkurrensskadeavgift 175 12.4.2 Vite 176 12.4.3 Näringsförbud 176 12.4.4 Skadestånd 176 12.4.5 Ogiltighet 177
Källor 179 Sakregister 193
12
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 12
2013-02-26 17.04
1 Inledning 1.1 De konkurrensrättsliga reglerna i huvuddrag Den konkurrensrätt, som tillämpas i Sverige, härrör antingen från EU:s regelsystem eller från den svenska konkurrensrätten. De svenska konkurrensreglerna är i huvudsak likadana som de europeiska. Genom konkurrensrätten övervakas marknadernas konkurrens i flera avseenden, nämligen genom förbud mot konkurrensbegränsande avtal, förbud mot missbruk av dominerande ställning och kontroll av företagssammangående. Konkurrensrätten innehåller också regler om hur det offentliga ska agera i förhållande till marknaden. Av central betydelse för tillämpningen av konkurrensrättens regler är analys av den marknad, som kan komma att snedvridas. Det är också av vikt vid studier av konkurrensrätten att studera reglernas rättsföljdssida, dvs. de sanktioner som aktualiseras vid brott mot konkurrensrättens regler. 1.1.1 Förbud för företag att snedvrida konkurrensen genom konkurrensbegränsande avtal eller annat samarbete I Fördraget om den Europeiska Unionens Funktionssätt (FEUF) förbjuds företag att genom avtal eller annat samarbete snedvrida konkurrensen på marknaden genom bestämmelsen i art. 101: Följande är oförenligt med den inre marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den inre marknaden …
På motsvarande sätt förbjuds konkurrensbegränsande avtal och gemensamma förfaranden i den svenska konkurrenslagen (KL) 2:1: Sådana avtal mellan företag som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt är förbjudna, om inte annat följer av denna lag.
15
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 15
2013-02-26 17.04
1. inledning
Därefter följer i såväl 101 FEUF som i 2:1 KL en katalog över avtalsklausuler, som särskilt är konkurrensbegränsande. Katalogen i dessa bestämmelser är identisk. Såväl fördragstexten som 2:1 st. 2 KL slår fast att förbudet mot konkurrensbegränsande avtal särskilt gäller sådana avtal som innebär att a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, c) marknader eller inköpskällor delas upp, d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner varigenom dessa får en konkurrensnackdel, e) det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra partenåtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
En omedelbar effekt av att ett avtal eller ett avtalsvillkor är förbjudet enligt art. 101 respektive 2:1 KL är att det är ogiltigt. Av bestämmelsen i FEUF framgår att Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga. (art. 101.2 FEUF)
Motsvarande regel finns i den svenska konkurrenslagstiftningen: Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 1 § är ogiltiga. (2:6 KL)
Avtal som är förbjudna enligt art. 101.1 respektive 2:1 KL kan ändå tillåtas under vissa omständigheter. Många avtal, som det är önskvärt att de kan ingås, träffas av förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. Av art. 101.3 framgår att Bestämmelserna i p. 1 får dock förklaras icke tillämpliga – på avtal eller grupper av avtal mellan företag, – beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar, – samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål, b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna ifråga.
16
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 16
2013-02-26 17.04
1. inledning
Den svenska konkurrenslagen innehåller motsvarande lydelse (2:2): Förbudet i 1 § gäller inte för avtal som 1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, 2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, 3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och 4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna ifråga.
Avtal (eller andra motsvarande förfaranden) som anses vara konkurrens begränsande enligt art. 101.1 (eller 2:1 KL) ska alltså tillåtas enligt art. 101.3 (eller 2:2 KL) om kriterierna för detta är uppfyllda. Bl.a. måste produktion, distribution, tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande främjas samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av vinsten i detta. Detta är av stor vikt eftersom många avtal mellan näringsidkare i något avseende begränsar konkurrensen, samtidigt som det tillför samhällsekonomin och konsumenterna nytta genom att samarbetet stärker parternas samlade kapacitet. Bestämmelsen i art. 101.3 och 2:2 KL är av särskilt stor betydelse för många varaktiga avtal, t.ex. mellan en tillverkare och en distributör eller mellan en licensgivare och en licenstagare. För att förenkla tillämpningen av reglerna har inom EU-rätten särskilda s.k. gruppundantagsförordningar utfärdats av kommissionen (med stöd av kompetensförordningar från ministerrådet). I svensk rätt föreligger gruppundantag genom lagstiftning (se 2:3 KL). Gruppundantaget tar sikte på speciella typer av avtal, t.ex. vertikala avtal (som distributionsavtal) och tekniköverföringsavtal (som patentlicenser). För att gruppundantaget ska vara tillämpligt måste det aktuella avtalet uppfylla särskilda villkor. Är så fallet kan avtalet vara tillåtetmed hänsyn till de mer specifika reglerna i gruppundantaget. Om däremot inget gruppundantag är tillämpligt måste det prövas individuellt i det enskilda fallet huruvida avtalet om det är konkurrensbegränsande enligt art. 101.1 eller 2:1 KL ändå är tillåtet enligt art. 101.3 eller 2:2 KL.
17
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 17
2013-02-26 17.04
1. inledning
1.1.2 Förbud för företag att missbruka en dominerande ställning på en marknad Förbudet mot missbruk av dominerande ställning skiljer sig från det föregående i främst två avseenden. Dels krävs det att ett företag innehar ett betydande inflytande på en marknad för att det ska kunna träffas av förbudet. Dels avser förbudet företagets ensidiga förfarande och tar alltså inte sikte på konkurrensbegränsande samarbete (vilket inte utesluter att det också kan utgöra missbruk av dominerande ställning att ingå ett konkurrensbegränsande avtal. Art. 101 och art. 102 är alltså inte ömsesidigt exkluderande1). Förbudet mot missbruk av dominerande ställning fastställs i art. 102 FEUF: Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den inre marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den inre marknaden och förbjudet.
2:7 KL innehåller motsvarande regel: Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden är förbjudet.
Bestämmelserna i art. 102 och 2:7 st. 2 KL innehåller dessutom en exemplifierande uppräkning av olika åtgärder, som särskilt kan utgöra missbruk av en dominerande ställning, nämligen att a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel, eller d) ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
Missbruk av dominerande ställning förutsätter som nämnts att det företag som gör sig skyldigt till missbruk innehar en dominerande ställning, dvs. ett betydande marknadsinflytande. Den åtgärd som innebär missbruk kan antingen vara exploaterande gentemot avtalsparter (t.ex. genom oskäligt 1
Se t.ex. mål T-65/98, Van den Berghs Foods, [2003] REG II-4653.
18
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 18
2013-02-26 17.04
1. inledning
höga priser) eller exkluderande gentemot konkurrenter (t.ex. genom att försäljningspriset sätts så lågt att kostnader för att tillverka och distribuera varan inte täcks, vilket möjliggör att konkurrenter slås ut från marknaden). 1.1.3 Kontroll av företagssammangåenden Företag är skyldiga att anmäla företagssammangåenden som är av större betydelse på den europeiska respektive svenska marknaden. Reglerna för kontroll av företagssammangåenden framgår för EU-rättens del av en särskild koncentrationsförordning2 från ministerrådet och för svensk rätt av 4 kap. KL. Om koncentrationen är ägnad att påtagligt ”hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden” (art. 2.2 koncentrationsförordningen) eller ”förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det” (4:1 KL), ska den förbjudas av kommissionen respektive konkurrens verket. Det är också möjligt för myndigheterna att ställa särskilda villkor för att sammangåendet ska tillåtas, t.ex. att ett av företagen avyttrar en aktiepost i ett konkurrerande företag (se art. 8.2 koncentrationsförordningen och 4:2 KL). 1.1.4 Marknadsinflytande För att det över huvud taget ska vara påkallat att tillämpa konkurrensrättsliga regler mot ett avtal eller förfarande förutsätter detta att någon form av marknadsinflytande kan påvisas för inblandade parter. För att förbudet mot konkurrensbegränsande avtal ska vara tillämpligt krävs att avtalet har en märkbar effekt (i varje fall om det inte är av särskilt allvarligt slag). För att förbudet mot missbruk av dominerande ställning ska vara tillämpligt krävs på motsvarande sätt att det företag som gör sig skyldigt till missbruk innehar en dominerande ställning på marknaden. En viktig uppgift vid tillämpning av konkurrensreglerna blir följaktligen att fastställa omfattningen av den marknad som berörs, dvs. bestämma den relevanta marknaden. Det är först när marknadens gränser fastställts som det är möjligt att ta ställning till om ett visst samarbete mellan företag har en märkbar effekt, om ett företag innehar en dominans som kan missbrukas, om ett företagssammangående kan leda till snedvriden konkurrens osv.
2
Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer, [2004] EUT L24/1.
19
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 19
2013-02-26 17.04
1. inledning
1.1.5 Konkurrensrättens förhållande till det offentliga, andra rättsområden och andra rättssystem Konkurrensrätten aktualiseras även på andra områden, som frågor om offentliga monopol, konkurrensbegränsande offentliga regleringar, offentlig säljverksamhet, offentlig upphandling, särregleringar av särskilda marknader som de elektroniska kommunikationsmarknaderna och elmarknaden samt frågor om statsstöd. En annan typ av problematik rör konkurrens rättens förhållande till reglerna inom andra rättsområden (som arbetsrätt, immaterialrätt, tryckfrihetsrätt). Även frågor om konkurrensrättens internationella räckvidd är av intresse. 1.1.6 Det konkurrensrättsliga sanktionssystemet Av särskilt intresse för konkurrensrätten är sanktionssystemet, som innehåller både offentliga sanktioner som konkurrensskadeavgift och böter och civilrättsliga sanktioner som skadestånd och ogiltighet. Det bör även observeras de särskilda befogenheter som kommissionen och konkurrensverket innehar i form av rätt att ålägga parter uppgiftsskyldighet, genomföra gryningsräder,3 meddela eftergift osv. 1.1.7 Plan för den fortsatta framställningen I föreliggande inledningskapitel kommer grundläggande frågor rörande konkurrensrättens målsättningar samt förhållandet mellan europeisk och svensk konkurrensrätt att behandlas. Även den amerikanska antitrusträtten kommer att kortfattat presenteras. Kapitlet avslutas med en historik över konkurrensrättens framväxt. I det andra kapitlet presenteras grundläggande ekonomiska begrepp som är av betydelse för den konkurrensrättsliga analysen. Hit hör termer som konkurrens, monopol, ekonomisk effektivitet, inträdeshinder, skalekonomi m.m. Även olika konkurrensteoretiska skolbildningar berörs översiktligt. I bokens tredje kapitel beskrivs hur marknadsinflytande bestäms. Framför allt behandlas hur den relevanta marknaden avgränsas. I de fjärde, femte, sjätte och sjunde kapitlen i framställningen analyseras förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. Fjärde kapitlet tar sikte på hur förbudet i art. 101 FEUF respektive 2:1 KL är uppbyggt i detalj, medan övriga kapitel beskriver olika förbjudna och tillåtna former av samarbeten (horisontella avtal, vertikal avtal och licensavtal). 3
Om gryningsräder se avsnitt 12.3.1.2.
20
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 20
2013-02-26 17.04
1. inledning
I det åttonde kapitlet beskrivs förbudet mot missbruk av dominerande ställning. Såväl förbudets uppbyggnad i detalj och olika specifika former av missbruk behandlas. I bokens nionde kapitel behandlas den konkurrensrättsliga kontrollen av företagskoncentrationer i EU-rätten respektive den svenska konkurrens rätten. Systemet för koncentrationskontroll beskrivs och materiella hänsynstaganden behandlas. Det tionde kapitlet omfattar olika problemområden, som rör konkurrensrättens förhållande till det offentliga. Den offentliga sektorn är en viktig aktör, som kan påverka konkurrensen negativt på många olika sätt. Det finns därför ett stort antal regler rörande offentlig verksamhet. I kapitlet behandlas en rad olika områden, nämligen offentliga monopol, konkurrensbegränsande offentliga regleringar, offentlig säljverksamhet, offentlig upphandling, konkurrensrättsliga särregleringar av marknader och offentligt stöd. I bokens elfte kapitel behandlas ett antal olika frågeställningar, som är av intresse för konkurrensrätten men som inte ryms inom den övriga framställningen. Vad som kort beskrivs är konkurrensrättens förhållande till vissa specifika rättsområden (arbetsrätt, immaterialrätt, tryckfrihetsrätt) och frågor rörande konkurrensrättens internationella räckvidd. I det tolfte och sista kapitlet avslutas framställningen först med en genomgång av konkurrensrättens institutionella utformning. De konkurrensvårdande myndigheterna och domstolarna i Europa och Sverige beskrivs kortfattat. Likaså behandlas de särskilda befogenheter, som myndigheterna har för att fullgöra sina funktioner. Därefter ges även en översikt över processordningen i olika typer av konkurrensmål. Kapitlet avslutas med en genomgång av de olika sanktioner (konkurrensskade avgift, böter, näringsförbud, skadestånd, ogiltighet) som följer av brott mot konkurrensrättens regler.
1.2 Konkurrensrättens målsättningar Ett grundläggande syfte bakom såväl EU:s konkurrensrätt som den svenska konkurrensrätten är att skydda och främja en effektiv konkurrens. I t.ex. 1:1 KL uttalas att Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.
21
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 21
2013-02-26 17.04
1. inledning
Inom EU-rätten uttalas på motsvarande sätt genomgående betydelsen av att skydda konkurrensen.4 Samhällsekonomiskt är det önskvärt att varor och tjänster finns att tillgå till låga priser på marknaden. När priserna faller ökar försäljningen och därmed tillverkning och distribution av varorna och tjänsterna. Om konkurrensen fungerar tillfredsställande på en marknad tenderar priserna för en viss vara att pressas ner mot kostnaden för att producera och distribuera ytterligare ett exemplar (marginalkostnaden). Genom de lägre priserna kan fler, som är villiga att betala motsvarande den kostnad som föreligger för produktion och distribution av varje nytt exemplar, förvärva en viss vara eller dra nytta av en viss tjänst. Detta leder till en mer effektiv fördelning och utnyttjande av samhällets resurser. Någon exakt definition på vad som är effektiv konkurrens finns inte. S.k. perfekt konkurrens är ett teoretiskt begrepp inom ekonomin som inte föreligger på verkliga marknader.5 I målsättningen effektiv konkurrens ligger ett krav på att marknadens struktur ska vara tillfredsställande,6 dvs. det ska finnas ett större antal företag, som konkurrerar med varandra med utbytbara varor eller tjänster på en marknad, där det inte föreligger några hinder i övrigt mot konkurrens. Målsättningen innebär vidare att ekonomisk effektivitet ska främjas. Ekonomisk effektivitet kan förstås med hjälp av ekonomisk-teknisk terminologi. Några grundläggande ekonomiska begrepp kommer för förståelsen av konkurrensrätten att presenteras i nästa kapitel. Redan här kan dock pekas på det faktum att den bristande effektivitet som föreligger när ett stort företag med monopolställning s äljer varor till höga priser leder till att konsumenterna förlorar mer än vad företaget tjänar. Ett annat viktigt ändamål bakom konkurrensrätten är att främja konsumenternas intresse.7 Till skillnad från vad som är fallet i konsumentlagstiftningen skyddas dock inte enskilda konsumenters intresse vid tillämpningen
4
Se t.ex. följande uttalande i Kommissionens tillkännagivande – Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på vertikala avtal, [2000] EGT C291/01: ”Huvudmålet för EG:s konkurrenspolitik syftar i första hand till att skydda konkurrensen, eftersom detta förbättrar konsumenternas situation och skapar en effektivare resursfördelning”. 5 Om perfekt konkurrens se avsnitt 2.2. 6 Se t.ex. mål 6/72, Continental Can Co. Inc. and others mot kommissionen, [1973] REG 215. 7 Se t.ex. uttalande av kommissionen i XVIIIth Report on Competition Policy, Introduction s. 13 eller i prop. 1999/2000:140 s. 137 ff.
22
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 22
2013-02-26 17.04
1. inledning
av konkurrensrättens regler.8 Det är istället konsumentkollektivets intresse som skyddas. Konsumentintresset tillfredsställs i stor utsträckning redan genom att en ekonomiskt effektiv konkurrens eftersträvas. En effektiv konkurrens tjänar konsumenternas intresse genom att, som redan nämnts, en bättre konkurrens leder till lägre priser. Det är ändå av vikt att skilja mellan ändamålet att främja effektiv konkurrens och målsättningen att skydda konsumenternas intresse. Om endast en ekonomiskt effektiv konkurrens eftersträvas spelar det i princip ingen roll vem som i slutändentillägnar sig den ekonomiska nyttan, konsumenterna eller företagen. Genom att konsumenternas intresse i sig är en målsättning är däremot redan en värdeöverföring från konsumenterna till ett företag negativt, även om det inte leder till samhällsekonomiskt negativa konsekvenser.9 Vanligen sammanfaller konsumenternas intresse med strävan efter ekonomisk effektivitet, eftersom detta typiskt sett leder till antingen lägre priser på marknaden eller högre kvalitet på varorna. I vissa speciella fall kan dock åtgärder öka den ekonomiska effektiviteten på marknaden samtidigt som konsumenternas intresse skadas.10 Av konkurrenslagstiftningen framgår att en förutsättning för att ett avtal med konkurrensbegränsande effekter ska vara försvarbart är att eventuell nytta med avtalet kommer konsumenterna till godo.11 Ett ändamål, som tidigare var viktigt inom EU-rätten men som under senare tid tonats ned, är skyddet för små och medelstora företag. Tidigare framhöll kommissionen att denna målsättning var av grundläggande natur för konkurrensrätten. Ur ett perspektiv kan det falla sig naturligt att små och medelstora företag skyddas genom konkurrensrätten. Ska en god konkurrens uppnås med ett större antal konkurrenter är det viktigt att även små företag överlever och inte manövreras ut. Små företag kan dessutom vara innovativa och främja dynamiken på marknaden.12 Samtidigt finns en 8
Med ”konsument” ska dessutom förstås en vidare grupp i konkurrensrättsliga sammanhang än i konsumenträttsliga (se även 4.2.2.2). 9 För en argumentation om konsumentens intresse se t.ex. Lande, ”Wealth Transfers as the Original and Primary Concern of Antitrust: The Efficiency Interpretation Challenged”, 50 Hastings Law Journal 1999 s. 871 ff. 10 Om ett företag prisdiskriminerar mellan olika konsumentgrupper, dvs. säljer samma vara till olika priser till olika konsumentgrupper, kan detta leda till att försäljningsvolymen ökar. Marknadens efterfrågan tillfredsställs därmed mer effektivt samtidigt som konsumentkollektivet förlorar till företaget. Om prisdiskriminering se avsnitt 8.6.1.4. 11 Se art. 101.3 FEUF och 2:2 p. 2 KL. 12 Se t.ex. följande uttalande av kommissionen i XVth Report on Competition Policy p. 15: ”One of the basic elements in the Commission’s philosophy regarding small- and mediumsized enterprises (SMEs) is the conviction that such firms are an essential and major compo-
23
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 23
2013-02-26 17.04
1. inledning
risk att en konkurrensrätt, som tar sikte på att skydda små och medelstora företag, kommer att skydda konkurrenter från konkurrens, vilket leder till försämrad ekonomisk effektivitet och högre priser för konsumenterna. Det är inte helt klart vilken betydelse ändamålet att skydda små och medelstora företag har idag, men det tycks utan tvivel ha tonats ned.13 Ett för EU-rätten speciellt ändamål är främjandet av europeisk marknadsintegration. Ett övergripande mål bakom EU är att upprätta en inre marknad (art. 3.3 EUF). Detta är en viktig politisk målsättning bakom EU. Målsättningen har vittgående ekonomiska konsekvenser genom att den grundläggande principen för ekonomisk integration utgörs av principen om fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital inom EU. Integrationsmålet skiljer EU:s konkurrensrätt från nationell rätt som den svenska konkurrenslagstiftningen, där motsvarande målsättning inte finns. I Sverige finns, liksom i andra medlemsstater, inget motsvarande behov av att föra samman disparata marknader, som åtskilts genom faktorer som olika språk, rättssystem osv. Avsaknaden av integrationsmål i ett rättssystem som det amerikanska kan många gånger vara en förklaring till att amerikanska konkurrensregler i vissa fall innehåller lösningar motsatta de europeiska. Eftersom svensk konkurrensrätt följer den europeiska kan i praktiken vissa svenska regler oavsiktligt och indirekt fått sin utformning med hänsyn till integrationsmålet.14 Tilläggas ska att marknadsintegrationen även har ekonomiskt önskvärda effekter, även om målsättningen i grunden är av politisk natur.15 Centrala målsättningar bakom konkurrensrätten är alltså att främja en ekonomiskt effektiv konkurrens, konsumenternas intresse och för europeisk del integration av den gemensamma marknaden. Särskilt tidigare har också skydd för små och medelstora företag varit viktigt inom EU-rätten. Dessa målsättningar är möjligen inte helt uttömmande, utan det kan även nent of a healthy, competitive environment, in view of their contribution to the competitive structure of the market, their flexibility and their role in technical evolution.” 13 T.ex. omnämns inte skydd för små och medelstora företag som ett konkurrensrättsligt ändamål i 2000 års riktlinjer från kommissionen om vertikala begränsningar (se Tillkännagivande från kommissionen. Riktlinjer om vertikala begränsningar, [2000] EGT C 291/01). 14 Detta har observerats i ett förarbetsuttalande där det framhålls att den svenska konkurrens rätten ska sträva efter andra lösningar än den europeiska där integrationsmålet varit avgörande (prop. 1992/93:56 s. 21). Med hänsyn till konvergenskravet i Förordning 1/2003 finns inte längre utrymme att göra sådana ställningstaganden. 15 Den ekonomiska integrationen leder långsiktigt till ett antal ekonomiska fördelar med bl.a. ökad konkurrens, förbättrad teknisk effektivitet och mer storskalig ekonomi. Se t.ex. Molle, The Economics of European Integration s. 109 ff.
24
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 24
2013-02-26 17.04
1. inledning
finnas visst utrymme att argumentera för några ytterligare eftersträvansvärda ändamål. En möjlighet är att argumentera för att konkurrensrätten bär upp vissa olika politiska syften. Enligt ett uttalande av kommissionen möjliggör effektiv konkurrens möjligheter till kontroll och balans i det marknadsekonomiska systemet på samma sätt som individuella rättigheter, demokratiska värden och fria institutioner möjliggör nödvändig kontroll och balans i de politiska systemen.16 EU:s konkurrensrätt relateras även ibland till politiska målsättningar inom EU rörande kulturpolitik, miljöfrågor och sociala frågor, och i praxis har därigenom uppkomna problem lösts på olika sätt.17 Olika konkurrensrättsliga ändamål kan leda till målkonflikter om hur konkurrensrätten ska tillämpas. Som nämnts kan det finnas en motsättning mellan att främja ekonomiskt effektiv konkurrens (skydd för konkurrens och för konsumenter) och att skydda mindre företag (skydd för konkurrenter). I USA går en skiljelinje i konkurrensrättslig doktrin mellan de, som menar att konkurrensrätten endast ska beakta ekonomisk effektivitet och de, som argumenterar för ett hänsynstagande även till andra målsättningar. I den amerikanska rätten har de, som framför uppfattningen att enbart strikt ekonomiska hänsyn bör tas, fått stort genomslag. Med detta perspektiv betraktas andra målsättningar som ”populistic”. Även EU-rätten torde i viss utsträckning ha påverkats av denna debatt (jfr t.ex. diskussionen ovan om skydd för små och medelstora företag).
1.3 Förhållandet mellan europeisk och svensk konkurrensrätt I Sverige tillämpas såväl europeisk som svensk konkurrensrätt. Genom medlemskapet i EU är den europeiska konkurrensrätten gällande svensk rätt. Samtidigt är svensk, nationell, konkurrensrätt beroende av den europeiska. För konkurrensrätten är förhållandet mellan europeisk och 16
Se XVth Report on Competition Policy, Introduction s. 11. För en diskussion om politiska ändamål bakom konkurrensrättslagstiftning ur ett amerikanskt perspektiv, se Pitofsky, ”The Political Content of Antitrust”, 127 University of Pennsylvania Law Review 1979 s. 1051 ff. 17 I mål C-67/96, Albany, [1999] REG I-5751 ansågs att andra målsättningar inom EU än främjad konkurrens, i detta fall rörande arbetsförhållanden, skulle ges en snäv innebörd i den utsträckning de skulle ges företräde framför nuvarande art. 101.1 FEUF. I beslut 2000/475/ EG, CECED [2000] EGT L187/47 ansåg kommissionen att miljöhänsyn motiverade beslut om undantag (art. 101.3).
25
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 25
2013-02-26 17.04
1. inledning
svensk (nationell) konkurrensrätt av vikt. Några punkter är särskilt värda att understryka. EU:s konkurrensrätt bygger på art. 101 och art. 102 FEUF och har direkt effekt i medlemsstaterna. Den direkta effekten gäller både i förhållande till det allmänna och i förhållande till enskilda rättssubjekt. EU:s konkurrensrätt ger därmed upphov till rättigheter och skyldigheter för enskilda subjekt såsom privata näringsidkare. Den europeiska konkurrensrätten har även i egenskap av gemenskapsrättsligt regelverk företräde framför nationell rätt. Föreligger konflikt mellan EU:s konkurrensrätt och svensk nationell rätt gäller därmed den europeiska konkurrensrätten. Regeln om EU-rättens företräde slogs fast av EU-domstolen i avgörandet Walt Wilhelm.18 Europeisk konkurrensrätt handläggs av såväl EU:s institutioner (kommissionen, Tribunalen och EU-domstolen) som av nationella domstolar och myndigheter. Detta genomfördes genom den stora reform, som resulterade i 2003 års konkurrensförordning, där en decentralisering genomfördes av EU:s konkurrensrättsliga arbetsuppgifter till nationell nivå. Denna fördelning beskrivs mer ingående i kapitel 12. Huruvida EU:s konkurrensrätt är tillämplig eller ej avgörs av det s.k. samhandelskriteriet i art. 101 respektive 102 FEUF. För att fördragets artiklar ska vara tillämpliga måste handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Hur bedömningen ska göras har preciserats i ett tillkännagivande från kommissionen19 (se vidare avsnitt 4.1.4). Om samhandelskriteriet är uppfyllt är nationella myndigheter enligt art. 3 Förordning 1/2003 skyldiga att tillämpa EU-rätt. Enligt det svenska systemet är EU:s konkurrensregler tillämpliga samtidigt med de svenska i enlighet med principen om parallell tillämpning.20 Art. 3(2) Förordning 1/2003 slår fast ett konvergenskrav mellan EU:s konkurrensrätt och nationell konkurrensrätt. Konvergenskravet innebär att förbudet i art. 101 FEUF inte får tillämpas vare sig mildare eller strängare i nationell rätt. Avtal, som uppfyller samhandelskriteriet, men som inte begränsar konkurrensen, får inte förbjudas enligt nationell konkurrensrätt. De får heller inte förbjudas om kriterierna för undantag är uppfyllda enligt art. 101.3. Det är heller inte möjligt att med stöd av nationella regler tillåta 18
Mål 14/68 Walt Wilhelm mot Bundeskartellant, [1969] REG 1. Tillkännagivande från Kommissionen. Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget EGT nr C 101, 27.2.2004. 20 Vilket är möjligt, men inte nödvändigt, enligt art. 3(1) Rådets Förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 – om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, [2003] EGT nr L1/1(Förordning 1/2003). 19
26
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 26
2013-02-26 17.04
1. inledning
avtal som är förbjudna enligt art. 101.21 Däremot hindrar inte konvergenskravet att förbudet mot missbruk av dominerande ställning i art. 102 tillämpas strängare i svensk konkurrensrätt.22 När det gäller kontroll av företagskoncentrationer föreligger inget konvergenskrav, se art. 3(3) Förordning 1/2003. Här är det heller inte fråga om parallell tillämpning, utan antingen är endast EU-rätt tillämplig eller svensk rätt.23 Slutligen föreligger i Förordning 1/2003 regler om samarbete mellan olika nationella konkurrensvårdande myndigheter, som ingår i det europeiska konkurrensrättsliga nätverket (European Competition Network, ECN). Samarbetet är nödvändigt bl.a. eftersom de konkurrensrättsliga ärendena helst ska handläggas av konkurrensmyndigheten i endast en medlemsstat. Förordning 1/2003 innehåller olika regler om informationsutbyte, samråd, överlämnande av ärenden etc.24
1.4 Den amerikanska antitrusträtten USA kan anses som konkurrensrättens ”hemland” och påverkar även i viss utsträckning utvecklingen av EU:s konkurrensregler. USA:s konkurrens rätt betecknas som antitrusträtt, eftersom den ursprungligen tog sikte på att bekämpa s.k. truster som begränsade konkurrensen. Antitrusträtten infördes som federal lagstiftning 1890 genom Sherman Act, som i Sec 1 förbjuder konkurrensbegränsande avtal eller annat samarbete: every contract, combination … or conspiracy, in restraint of trade or commerce among the several States, or with foreign nations, is hereby declared to be illegal.
I Sec 2 förbjuds monopolisering av marknaden (samt försök att monopolisera). Every person who shall monopolize, or attempt to monopolize, or combine or conspire with any other person or persons, to monopolize any part of the trade or commerce among the several states, or with foreign nations, shall be deemed guilty of a misdemeanour. 21
Detta följer i varje fall p.g.a. nationella myndigheters skyldighet att tillämpa EU:s konkurrensrätt. Se vidare diskussion i Wetter, Karlsson & Östman, Konkurrensrätt s. 62 f. 22 Denna avvikelse har stor betydelse för den rättsliga möjligheten att genomföra en ingående särreglering av t.ex. de elektroniska kommunikationsmarknaderna. Om sådana särregleringar se avsnitt 10.6. 23 Detta påbjuds enligt one stop shop rule. Se avsnitt 9.2.1. 24 Se vidare avsnitt 10.
27
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 27
2013-02-26 17.04
1. inledning
Genom ytterligare lagstiftning, Clayton Act (1914) och Robinson Patman Act (1936), skärptes antitrusträtten ytterligare genom regler om företagskoncentrationer och olika typer av avtalade konkurrensbegränsningar. Främst har dock antitrusträtten utvecklats genom rättspraxis. Antitrusträtten förvaltas av två olika myndigheter, det amerikanska justitiedepartementet och Federal Trade Commission (FTC), som inrättades genom Clayton Act. Konkurrensrättsliga tvister mellan amerikanska staten och företag, liksom ett stort antal tvister mellan företag, avgörs i federala domstolar. Dessa är (i hierarkisk ordning med underinstanserna först) distriktsdomstolar (District Courts), apellationsdomstolar (Circuit Courts) och den amerikanska högsta domstolen (Supreme Court). Anti trusträttens närmare innehåll avgörs genom rättspraxis från dessa domstolar (främst överinstanserna, ibland kan dock även enskilda beslut från FTC få betydelse för rättsutvecklingen25). Av intresse är också Guidelines, som utfärdats av konkurrensmyndigheterna och som ger vägledning vad gäller deras uppfattning om vissa frågor. Nämnas kan även att det finns antitrustlagstiftning på delstatlig nivå (i vissa fall infördes sådan redan före Sherman Act), men den är inte av primärt intresse här. I amerikansk rätt förekommer en viktig distinktion mellan förbud per se och bedömning enligt rule of reason. Om ett konkurrensbegränsande avtal är förbjudet per se innebär det att det räcker med att fastställa att sådant avtal föreligger. Det behöver inte göras någon prövning huruvida avtalet verkligen har några negativa effekter på konkurrensen. Ska istället en prövning göras enligt rule of reason ska avtalets verkliga effekter på marknaden bedömas. Utvecklingen under senare tid har i stor utsträckning lett till att avtal i ökad utsträckning bedöms enligt rule of reason. Utvecklingen på området inom amerikansk rätt har under vissa perioder inneburit att reglerna skärpts medan de under andra perioder fått en mer tillåtande och mindre ingripande karaktär. Exempelvis skärptes reglerna under president Roosevelts ”New Deal”-politik på 1930-talet, medan riktningen blev den motsatta under president Reagan på 1980-talet.26 Till skillnad från i Europa finns en partipolitisk koppling till konkurrenspolitiken, där demokrater tenderar att arbeta för mer restriktiva regler medan republikaner förespråkar mer tillåtande regler. 25
T.ex. initierade FTC genom sitt beslut Beltone Electronics Corp., 100 F.T.C. 68 (1982) en utveckling i rättspraxis vad gällde bedömningen av exklusiva inköpsklausuler. 26 För en översikt över utvecklingen i amerikansk rätt, se t.ex. Kovacic & Shapiro, ”Antitrust Policy: A Century of Economic and Legal Thinking”, 14 Journal of Economic Perspectives 2000 s. 43 ff.
28
12-52 Iustus Gölstam 26 feb 28
2013-02-26 17.04
Konkurrensrättens grunder
Carl Martin Gölstam är jur. dr i civilrätt. Bland tidigare arbeten märks bl.a. avhandlingen Licensavtalet och konkurrensrätten.
Carl Martin Gölstam
Denna bok ger en grundläggande beskrivning av i Sverige gällande konkurrensrätt, d.v.s. EU-rätt och svenska regler inom området. Boken behandlar innebörden av konkurrensrättens två grundläggande förbud, förbudet mot konkurrensbegränsande avtal inklusive möjligheterna till undantag och förbudet mot missbruk av dominerande ställning. Andra områden som behandlas är koncentrationskontroll, relationen till den offentliga sektorn etc. Rättstillämpningen är i hög grad beroende av den praxis som utvecklats och som därför ingående redovisas. Den institutionella uppbyggnaden kring konkurrensrätten, sanktioner m.m. behandlas också. Ekonomiska teorier om konkurrens, som har betydelse för utformningen av konkurrensrätten, ges visst utrymme liksom jämförelser med amerikansk rätt. Bokens upplägg är problemorienterat med hänsyn till olika praktiska konkurrensrättsliga frågeställningar – hur den relevanta marknaden bestäms, hur olika avtal får utformas, när det kan föreligga missbruk av dominerande ställning, bedömning av företagskoncentrationer etc.
Carl Martin Gölstam
Konkurrensrättens grunder
IUSTUS FÖRLAG
Konkurrensr.grunder.hela.2.indd 1
02 01 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AFE2YZM= 02 0040
ISBN 978-91-7678-835-6
IUSTUS FÖRLAG
3/15/13 11:15 AM