vattnets ådra
Har jobbat som journalist och är Afrikafrälst. Engagerad i smått och stort och älskar att fika med människor. ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. I dag har hon släppt två diktböcker, Eldens aska och Vattnets ådra, en saga, Sagan om smått och gott, debutromanen Andetag och romanen Eko av natt. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.” Matilda Aldsjö, Smile magazin
Dikter av Stina Nilsson
Stina Nilsson, född i Västervik 1963.
vattnets ådra Dikter av Stina Nilsson
Blixt Jag kan inte forma läpparna idag Jag kan inte sitta vackert idag Jag vässar min penna Och skriker ut min smärta Våldet är ett spindelnät Våldet är regn
7
Det droppar Mitt liv är ett träd som Likt ett bubbelbad Kastar sig upp med vinden Flyger vilt som elden Rörlig som en orkan Jag är ett träd bland andra träd
8
Ett stilla liv Bussen skakar fram Tvärnit Jag är kvar Vagnen är kvar Bussen går Jag sitter på min stol Vagnen rullar sakta Mot dörren Den vill ut Vill leva sitt eget liv Ögon ser, ansikten skrattar En ledsen mun speglar sig I fönstret Dörren öppnas för att visa vägen Ut bort från instängdheten Bussen tar ett språng vidare Hus människor gator äger våra ögon Inne i bussen äger vi våra ögon
9
Slag på slag Ack om jag hade vetat Att döden kunde vara Så fin Som en vacker slöja täckte den för Ett liv Så vackert, så gåtfullt Det var tomt Och det var fullt Innehållet var blått En gnistande stjärna Som jag ej visste fanns Inom mig Ett mörkt hav Den oändliga kyssen Som jag tog darrande I min famn
10
Ljuv musik Han seglade in mellan fötterna Å gången var som en ljuv saga Armarna svajade som i vågor Munnen formade sig likt ett hav med gungande näckrosor De dansade i hans mun De lyste i hans mun Orden var pilar Rösten en tavla Han var en ton Ett tomtebloss i mörkret
11
Ansiktet Det var en gång En näsa En mun Ett par ögon Som bodde i ett Ansikte Dom bodde långt långt Ifrån varandra Men ville trots allt Komma varandra Närmare Dom trevade Dom sökte Dom famlade Till slut fann de Varandra I en dans kastade dom sig Upp och ner Fram och tillbaka Dom var tillsammans Äntligen
12
Pyramid Den jordbävning som med en duns landade på mitt huvud Förvred allting likt en gren som slingrar sig runt en trädstam Runt runt runt å sen över till nästa stam å nästa Tills allt slutade i ett skrik Av smärta
13
Grodans läte Störtvågen kom Över mig på mig i mig Vinglande visste jag redan Vinglande hade jag redan känt Smärtan Gråten Sveket Nu fick jag det hårda slaget som la sig på mig Och kramade all lust och kamp ur mig I ett enda slag stönade jag efter luft I ett enda slag låg jag som en padda Beredd att hoppa till en annan sten rädda mig från det kärlekslösa slaget
14
Men slaget blev en mjuk stönande blick Handen famlade från mörker till ljus Men länge var smärtan kvar i mörkret Och gav paddan ett språng till friheten
15
Bubblor Det exploderade av spindelväv Långt borta hördes sången Som av en slump Kastade omkull trådarna I ett stjärnfall
16
vattnets ådra
Har jobbat som journalist och är Afrikafrälst. Engagerad i smått och stort och älskar att fika med människor. ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. I dag har hon släppt två diktböcker, Eldens aska och Vattnets ådra, en saga, Sagan om smått och gott, debutromanen Andetag och romanen Eko av natt. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.” Matilda Aldsjö, Smile magazin
Dikter av Stina Nilsson
Stina Nilsson, född i Västervik 1963.
vattnets ådra Dikter av Stina Nilsson