9789172059849 by Smakprov Media AB

Liria Ortiz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare, utbildningskonsult, föreläsare och MI-utbildare. Hon är medlem i nätverket MINT (Motivational Interviewing Network of Trainers). Dan Rosenqvist, som skrivit kapitlet om att möta våldsutövaren, arbetar på en samtalsmottagning för våldsutövare i nära relationer i Jönköping och är psykolog, KBT-terapeut och MI-utbildare.

ISBN 9789172059849

789172 059849

Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer

Det har länge saknats en bok som beskriver hur man kan framkalla motivation till förändring vid våld i nära relationer. Motiverande samtal är en metod som lämpar sig särskilt väl i sådana situationer, inte minst för att den utsatta ofta känner så stark ambivalens inför att lämna eller stanna kvar i relationen. I den här praktiska handboken får läsaren konkreta samtalsverktyg för att fråga om våld, motivera till förändring och hantera motstånd. Korta teoretiska introduktioner varvas med konkreta exempel i form av dialoger som visar hur samtal om våld i nära relationer kan gå till. Boken vänder sig till alla som professionellt vill arbeta med motivation till förändring i möten med män eller kvinnor som är utsatta för våld, i såväl hetero- som samkönade relationer.

Liria Ortiz

Ska jag stanna eller gå?

Liria Ortiz

Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer

© 2014 Författarna och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-7205-9849 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Förlagsredaktör: Sara Othman Omslag och grafisk form: Anna Hild Tryck: Dimograf, Polen 2014 Andra upplagan, första tryckningen Tryckt på miljövänligt framställt papper. Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, fax 08-644 46 67 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Förord

KAPI TEL 1

Att kunna ta upp ämnet och fråga om våld 11 MI – motiverande samtal 12

Våld i nära relationer 15 Teorier som har haft betydelse för utvecklingen av MI 18 KAPI TEL 2

Motiverande samtal – en översikt

Det grundläggande förhållningssättet 23 De grundläggande kommunikationsfärdigheterna 29 Förloppet i ett MI -samtal och samtalsledarens uppgifter 33 När klienten inte är beredd eller vid motstånd 37

KAPI TEL 3

MI i arbete med våld i nära relationer – verktyg, nyckelfrågor och exempel Stötta självtilliten Våga fråga Utforska beredskap till förändring Ge information i dialog Hantera motstånd Målet – att framkalla förändringsprat Avsluta samtalet

KAPI TEL 4

1Att möta våldsutövaren Våldsutövarens källor till motstånd Samtalsledarens motstånd och empati MI -samtal med våldsutövare

43 45 45 58 70 77 83 92

95 96 98 101

Slutord

117

B I L AGA 1

Dialoger

118

B I L AGA 2

Övningsexempel

144

Referenser och litteraturtips

147

Filmer om MI

Tack!

och

våld i nära relationer 151 152

Förord

ta upp ämnet? Hur ska jag göra det? Det är frågor som många professionella ställer sig och oroar sig för inför möten med klienter, patienter eller brukare där man anar att det förekommer våld i en nära relation. I den här praktiska handboken får läsaren konkreta samtalsverktyg för att fråga om våld, motivera till förändring och hantera motstånd. Boken vänder sig till alla som professionellt vill arbeta med motivation till förändring i möten med män eller kvinnor som är utsatta för våld, i såväl heterosexuella som samkönade relationer. I boken varvas korta teoretiska introduktioner med konkreta exempel i form av dialoger som visar hur samtal om våld i nära relationer kan gå till. Vissa av dialogerna som presenteras har videofilmats för Projekt Karin, ett samarbete om våld i nära relationer mellan Malmöpolisen och Malmö stad. Tack vare deras generositet kan dessa filmer ses på Gothia Fortbildnings hemsida: www.gothiafort bildning.se. Andra dialoger har skrivits av en grupp socialarbetare som arbetar med våld i nära relationer och som deltog i en av mina kurser i motiverande samtal. Kombinationen av filmade och transkriberade dialoger är unikt för en bok i det här ämnet. Boken riktar sig också till alla som i sitt arbete kommer i kontakt med personer som utövat våld i en nära relation. Dan Rosenqvist, leg. psykolog och k bt -terapeut, har skrivit kapitel fyra som handlar om att möta våldsutövaren. Kapitlet beskriver hur man som samtalsÄR SKA JAG

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

ledare kan använda sig av motiverande samtal, mi, för att motivera våldsutövaren till behandling. Dan Rosenqvist arbetar på en samtalsmottagning för våldsutövare i nära relationer i Jönköping. Som behandlare har han en bakgrund inom missbruk, ungdomshälsa och psykosomatik. Han är utbildad mi -handledare och erbjuder kortare och längre utbildningar inom motiverande samtal och våld i nära relationer. Både kvinnor och män kan bli utsatta för våld i en nära relation, men i de flesta fallen är offret en kvinna. För att förenkla kommer dock samtalsledaren och den som blir utsatt för våld att benämnas som hon i de delar av boken som handlar om att möta offret, medan förövaren benämns som han. I Dan Rosenqvists kapitel benämns både samtalsledaren och förövaren som han. Boken riktar sig inte till den som vill ha utförliga förklaringar om hur det fungerar med anmälningar, domstolsprocesser, familjerätt, kvinnojourer, besöksförbud, vilket stöd kan man få i sin hemkommun och liknande frågor. Det finns många bra böcker som redan beskriver detta och många av dem finns listade i slutet av boken. Kvinnofridslinjen – 020-50 50 50 – är också till stor hjälp. De som svarar på samtal är mycket kunniga och erbjuder stöd och information både för de drabbade och deras anhöriga. Samtalet är kostnadsfritt och syns inte på telefonräkningen oavsett var man bor i Sverige. Ett uppmärksammat problem i sammanhanget är att de som är utsatta ibland inte vill anmäla eller lämna relationen, utan drar tillbaka anmälan eller återvänder till förövaren. Det finns flera skäl till detta: uppfattningen att det är bäst för barnen att stanna kvar i hemmet, rädslan för ökat våld, oron för att bli ensam och den starka bindningen till förövaren, som kan vara den som är den ekonomiskt starkare. För offer som lever i utsatta miljöer kan förövaren också vara den som ger fysiskt skydd och underlättar tillgång till alkohol eller narkotika. Hos dem som blivit utsatta för våld i en nära relation finns det ofta en ambivalens till att lämna förhållandet och ett bagatelliserande av det som hänt. Samtidigt är motivation en ”färskvara”, vilket 8

FÖRORD

innebär att man kan behöva arbeta med den både återkommande och tålmodigt. Samtalsmetoden motiverande samtal (eng. Motivational Interviewing – m i ) har utvecklat ett speciellt förhållningssätt och särskilda samtalsverktyg för att kunna hjälpa även personer som inte är så beredda på en förändring att orka berätta om hur det är och hantera motståndet till en förändring. Motståndet handlar ofta om en rädsla för att inte lyckas med förändringen, ett tvivel på sin förmåga och en oro för att det kanske inte blir bättre. Ett särskilt fokus i m i är att kartlägga den här typen av ambivalens och att hitta sätt att komma förbi den, vilket gör att m i är en metod som är mycket väl anpassad för samtal med personer som är utsatta för våld i nära relationer. Det har saknats en bok som beskriver hur man kan framkalla motivation till förändring vid våld i nära relationer och som på ett konkret och handfast sätt illustrerar hur sådana motiverande samtal kan se ut och låta. Förhoppningen är att den här boken ger de redskap som många har saknat för att våga ställa den svåra frågan och klara av att motivera till förändring.

Liria Ortiz Stockholm, november 2014

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

Liria Ortiz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut, handledare, specialist i klinisk psykologi, utbildningskonsult, föreläsare och författare, utbildare i mi och medlem av nätverket m in t (Motivational Interviewing Network of Trainers). Hon är verksam inom sitt utbildningsföretag och har även uppdrag att utveckla kurser och skriva handböcker inom mi anpassade till olika yrkesgrupper i olika delar av Sverige. Hon är ofta anlitad som föreläsare på kurser och konferenser med inriktning mot motivation, motstånd och förändring och kognitiv beteendeterapi. Hon är också med i flera expertpaneler, bland annat för Insidan i Dagens Nyheter och på Psykologförbundets nätplats Psykologiguiden.

FÖRORD

KAPITEL 1

Att kunna ta upp ämnet och fråga om våld

flesta professionella känns det svårt att ta upp frågan om våld i nära relationer. Det framgår av Socialstyrelsens rapport ”Tack för att ni frågar” – screening om våld mot kvinnor (2002). Det kan kännas för närgånget och man kan känna sig osäker på hur man ska ställa frågan – på hur klienten ska reagera, vilka svar man ska få och hur man ska hantera svaret. Både tidsbrist och oro för att få ett jakande svar kan utgöra hinder för att ta upp ämnet. Som samtalsledare kan man också vara rädd för att sakna känslomässig styrka för att kunna härbärgera de starka känslor som väcks inför klienternas utsatthet och lidande. Genom att inte ställa frågan om våld skyddar man sig själv känslomässigt. Socialstyrelsens rapport visade dock att ju oftare man ändå vågade fråga så ökade påtagligt kompetenskänslan, tryggheten i situationen och den känslomässiga beredskapen att möta ja-svar från klienterna. Efter en tid blev det allt lättare och mindre laddat att ställa frågan. Rapporten visade också att trots lång erfarenhet och kunskap om våld i nära relationer kunde många samtalsledare bli förvånade över att det inte gått att ”känna på sig” vilka klienter som skulle svara ja på frågan om våldsutsatthet. Tegnell och Nilsson (2011) skriver att genom att ställa frågan får klienter en möjlighet att berätta om en utsatthet som annars riskerar att förbli okänd. Frågan kan avdramatiseras genom att samtalsledaÖR DE ALLRA

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

ren framhåller att våld är ett vanligt problem och att man brukar ställa sådana frågor till alla. En nyckel är att man börjar med allmänna frågor om personens förhållande innan man ställer mer direkta frågor om våld.

MI – motiverande samtal Motiverande samtal (eng. Motivational Interviewing – m i ) utvecklades på 1980-talet av William Miller och Stephen Rollnick. De skrev den första läroboken i ämnet år 1991: Motivational Interviewing– preparing people to change addictive behaviour. Bokens tredje upplaga från år 2013 är översatt till svenska och heter Motiverande samtal – att hjälpa människor till förändring. I dag, drygt trettio år efter att metoden introducerades, är m i en internationellt spridd och brett använd samtalsmetod inom arenor som psykiatri, socialt arbete, skolhälsovård, institutionsvård och kriminalvård. Mer än 1 000 vetenskapliga studier av m i har hittills publicerats. m i har visat sig ha god effekt (evidens) som intervention inom följande områden (Burker m.fl. 2003; Hettema m.fl. 2005; Rubak m.fl. 2005; Smedslund m.fl. 2011): • alkohol- och drogproblem • tobaksrökning • problematiskt spel om pengar • riskbeteenden vid h i v -infektion • ohälsosamma kostvanor och bristande motionsvanor • bristande följsamhet till behandling. Den mest robusta effekten av mi är dock inte som en enskild insats utan som ett motivationsarbete inför nästa steg, oavsett om det handlar om en behandling, att delta i ett program eller att göra en förändring av något annat slag. Klienter som deltagit i m i-samtal 12

AT T K U N N A TA U P P Ä M N E T O C H F R Å G A O M V Å L D

blir mer aktiva i det som kommer efteråt och de tenderar att slutföra det i större omfattning. Nuförtiden integrerar man oftast m i i själva interventionen efter två eller tre träffar eller när samtalsledare noterar att motivationen och delaktigheten har minskat. Kärnan i det motiverande samtalet är ett förhållningssätt som Miller och Rollnick beskriver som ett sätt att bemöta människor med en accepterande och respektfull attityd. Det är viktigt att betona att mi är en metod för kommunikation och samtal vars primära syfte inte är terapeutiskt. Syftet är att hjälpa klienten att hitta sin egen motivation till att kunna förändra sig själv eller sin situation. Efter ett eller några motiverande samtal, när klienten har kunskaper och känslomässiga resurser, kan hon fortsätta på egen hand med att arbeta för förändring. När klienten är motiverad till en förändring, men inte vet hur hon ska genomföra den, erbjuds andra interventioner. Den aktuella definitionen av mi av Miller och Rollnick från år 2012 lyder:

”Motiverande samtal är en samarbetsinriktad samtalsmetod som syftar till att stärka en persons egen motivation och åtagande till förändring.”

Förhållningssättet kännetecknas av att man har en utforskande och samarbetande stil. Samtalsledaren uppträder inte som expert utan efterfrågar klientens tankar och idéer om situationen. Samtalsledaren respekterar klientens autonomi – också om hennes slutsats är att inte förändra sig – och är tydlig med att klienten själv väljer och vet bäst vad som passar henne att göra. Som samtalsledare kan man uttrycka sitt bekymmer över det som händer, men man gör det med respekt och acceptans. Det finns dock undantag. I fall när det finns barn inblandade och man är skyldig att göra en anmälan eller när klienten själv måste tvångsomhändertas för att hon är en fara för sig själv eller andra kan M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

man inte betona klientens autonomi. Ett annat undantag är de situationer där samtalsledaren är neutral till vilken förändring som är aktuell, exempelvis vid ett samtal om abort. När det gäller våld i nära relationer är samtalsledaren dock mycket sällan neutral. En positiv förändring utifrån samtalsledarens synpunkt innebär att klienten gör det som behövs för att våldet ska upphöra, vilket ofta innebär att lämna sin partner och/eller göra en anmälan mot den som utövar våldet. För att hantera den här frågan på ett etiskt sätt krävs det att samtalsledaren är tydlig inför klienten om sin intention, samtidigt som hon betonar att det är klienten som i slutändan bestämmer. En formulering skulle kunna vara: ”Nu när jag känner till din svåra situation skulle jag självklart vilja att du lämnar din partner. Jag vill inte lura dig och säga att jag är neutral. Jag bryr mig om dig och din säkerhet. Samtidigt kommer jag att respektera ditt beslut, det är du som bestämmer.” Undantaget är som sagt om det finns barn inblandade som måste omhändertas. Då betonar man att klienten bestämmer över sitt eget liv, men när det gäller barnen finns det lagar som skyddar dem och som man som samtalsledare kommer att tillämpa. Motiverande samtal är alltså en samtalsmetod för att hjälpa klienter att fatta ett beslut om förändring, en metod som består av flera olika steg och färdigheter. Samtidigt innebär m i ett speciellt förhållningssätt – den så kallade mi -andan – som består av samarbete, välvilja, acceptans och av att framkalla motivation till förändring. I kapitel två presenteras motiverande samtal med syfte att ge en kort och översiktlig bild av förhållningssättet och de grundläggande samtalsteknikerna. I kapitel tre ges sedan en fördjupad bild av hur mi kan användas vid våld i nära relationer.

AT T K U N N A TA U P P Ä M N E T O C H F R Å G A O M V Å L D

Våld i nära relationer Våld i nära relationer är kriminaliserat. Det finns i en sådan omfattning att det är ett folkhälsoproblem. Det förekommer såväl i välfärdssamhällen som i fattiga samhällen, i både heterosexuella och i samkönade relationer och mellan familjemedlemmar. Även äldre utsätts för våld av sina närstående. Den som misshandlar gör det inte hela tiden utan har ofta också goda sidor. Bitvis är relationen bra och ofta är det just växlingen mellan våld och värme som gör det svårt att lämna den våldsamma partnern. Hopp om förändring finns ofta då partnern inte är ”dum” eller ”ond” hela tiden: man ångrar sig, lovar bättring och ger olika sorts förklaringar, såsom stress, att det är jobbigt på arbetet och så vidare. Motivationen till förändring brukar vara hög den första tiden efter misshandel och i början av kontakten med en hjälpinstans (exempelvis en kvinnojour) men tenderar att minska över tid. I en pilotstudie fann Hughes och Rasmussen (2010) att det förekom en signifikant skillnad över tid i graden av motivation till förändring mellan de kvinnor som fick mi -samtal och de som inte fick sådana. I mi får klienten på ett icke-fördömande sätt undersöka fördelar och nackdelar både med situationen som den är och med att förändra den. Klienten känner sig lyssnad till och får hjälp med att göra sitt beteende begripligt. Om samtalsledaren bara pratar om fördelar med att upphöra med relationen uppstår ofta situationen att klienten vill försvara sig och i stället börjar berätta om nackdelarna med en förändring. Detta påfrestar alliansen med samtalsledaren och det är också olyckligt från motivationssynpunkt. Klienten kommer nämligen i en sådan situation att uttrycka ännu mer av det som i m i kallas status quo-prat, det vill säga prat om fördelar med situationen som den är. När klienten hör sig själv uttrycka allt fler argument för att stanna kvar i relationen kan detta göra att hon samtidigt lyckas övertyga sig själv om att göra just det.

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

Att lämna den våldsamma partnern eller inte Holmberg och Enander beskriver i sin bok Varför går hon? Misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser (2010) att både kvinnor som lämnar en våldsutövande partner och de som inte gör det kan känna sig ambivalenta inför de olika svårigheter som ett uppbrott kan innebära. Det är, som redan nämndes, inte självklart att man vill lämna sin partner trots misshandel. Så här beskrivs uppbrottsprocessen i rapporten ”Tack för att ni frågar” – screening om våld mot kvinnor (Socialstyrelsen 2002):

”Den process som uppbrottet från en våldsutövande partner många gånger innebär har schematiskt beskrivits i tre faser. I den första, att bryta upp, finns en vändpunkt, som antingen föregår eller sammanfaller med själva uppbrottet. Den andra fasen, att bli fri, handlar om kvinnans frigörelse från de känslomässiga band hon har till den våldsutövande mannen. I den tredje fasen, att förstå och inse på djupet att hon faktiskt har blivit utsatt för våld.”

Enligt Miller och Rollnick (2013) väcks motståndet hos klienten när vi försöker övertyga, övertala eller bevisa att vi har rätt. Det är ingen som vill förlora ansiktet, känna sig inträngd i ett hörn eller till exempel få uppleva att någon annan verkar bry sig mer om ens barn än vad man själv anses göra. Det här behovet att ”rätta till” den andra kallas inom motiverande samtal för rättningsreflex. EXEMPEL 1

Kvinnan:

Men vi älskar varandra, och han har lovat att nu när han fick jobb kommer allt att bli bra för vår relation och för våra barn. Det är viktigt för mig att mina barn

AT T K U N N A TA U P P Ä M N E T O C H F R Å G A O M V Å L D

ska växa upp i en familj, och inte som jag, som skilsmässobarn. Icke-MI (med rättningsreflex)

Samtalsledare:

Ja Marie, men det beror på i vilken sorts familj man växer upp. Om man växer upp i en familj där det finns våld mår inte barnen så bra heller. Det måste du förstå, och gå vidare för ditt och dina barns bästa.

Förslag MI (utan rättningsreflex)

Samtalsledare:

Det är viktigt för dig att ha en familj och du har kämpat för att det skulle bli så. Vad kan vara nackdelar och fördelar för dina barn om det blir en skilsmässa, både på kort och på lång sikt?

EXEMPEL 2

Kvinnan:

Nej, men jag behöver inte längre något skydd. Jag och mina barn längtar hem. Vi vill börja om på nytt och jag är säker på att det inte kommer att hända igen. I långa perioder har vi det mysigt tillsammans och han är världens bästa partner.

Icke-MI (med rättningsreflex)

Samtalsledare:

Men det är inte första gången som det här händer! Ni har det mysigt i någon vecka och sedan slår han dig igen. Hur kan du ytterligare en gång lita på vad han lovar dig?

Förslag MI (utan rättningsreflex)

Samtalsledare:

I perioder har ni det mysigt, samtidigt som det efter några veckor blir annorlunda. Vad tänker/känner du när detta händer?

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

Vad är kärlek? Båda parterna i relationen kan tala om kärlek och den våldsamma partnern kan till och med säga att våldet är ett uttryck för sådana känslor: ”Jag älskar dig så mycket att jag blir svartsjuk, därför …” När en person som är utsatt för våld i en nära relation lyssnar på vad partnern säger i stället för att fokusera på partnerns handlingar är risken att hon ser det sagda som ett skäl för att stanna i relationen. Ett sätt att prata om ämnet på ett icke-konfrontativt sätt kan då vara att tala om kärlek som handlingar och beteenden i stället för bara en känsla. Ett annat sätt kan vara att tala om kärlek som en känsla som uttrycker sig i ens handlingar: Kan man tala om kärlek om din partners handlingar och beteende får din självkänsla och ditt livsutrymme att krympa? Hur ser du på det?

Teorier som har haft betydelse för utvecklingen av MI Den teoretiska basen för mi är humanistisk psykologi och socialpsykologi. Ett avgörande bidrag till förhållningssättet i m i har lämnats av den amerikanske psykologen Carl Rogers, som utvecklade den humanistiska psykologin på 1950-talet. Rogers menade att samtalsledarens roll är att skapa förutsättningar för klientens läkning och förändring genom att skapa ett öppet, lyssnande, värderingsfritt och empatiskt välvilligt förhållningssätt, snarare än att uppträda som en expert som tolkar och ger råd. I stället innebär rollen som samtalsledare att lita på och luta sig mot klientens klokskap och förmåga att hitta egna lösningar på sina dilemman. Sättet att samtala är känt under namnet klientcentrerad eller icke-direktiv rådgivning. Det förlitar sig i huvudsak på en kombination av att ställa öppna frågor och lyssna. Grundtanken inom den humanistiska psykologin är att samtalsledaren ska visa inlevelse, värme och äkthet och en villkorslöst

AT T K U N N A TA U P P Ä M N E T O C H F R Å G A O M V Å L D

positiv uppskattning av klienten. Relationen ska även kännetecknas av jämbördighet. Även i mi betonas den genuint nyfikna, värderingsfria och positiva hållningen till klientens erfarenheter och syn på sitt dilemma, men där finns en skillnad. Samtalsledaren som använder m i är även guidande mot ett förändringsmål. Till skillnad från den humanistiska psykologin är alltså mi en samtalsmetod som förutsätter ett fokus eller ett förändringsmål. Flera socialpsykologiska teorier har ett stort förklaringsvärde i mi , till exempel Leon Festingers teori om kognitiv dissonans, Daryl Bems teori om självperception och Claude Steeles teori om affirmationer. De förklarar bland annat värdet av att samtalsledaren som använder mi har en framkallande stil, bekräftar klienten och ger klienten möjlighet att utforska skillnaden mellan hur det är och hur det borde vara. Utifrån affirmationsteorin är det också möjligt att förstå varför klienter ibland nedvärderar och inte erkänner allvaret i informationen. En annan teori, som underlättar att förstå funktionen av att rulla med klienters motstånd, är Brehms teori om psykologisk reaktans. Här följer några korta beskrivningar av teorierna. Dissonansteorin, av den amerikanske socialpsykologen Leon Festinger, säger att när vi inte kan leva upp till ett åtagande som vi gjort inför en annan människa skapas en olustkänsla. Vi upplever en skillnad (dissonans) mellan hur det är och hur det borde vara. Det kan bidra till att åtagandet genomförs. Startmotorn till en förändring, säger teorin, är nästan alltid klientens egen känsla av olust över hur situationen är nu, i jämförelse med ett bättre alternativ eller vad som är önskvärt utifrån grundläggande värderingar om vad som är rätt och rimligt. Ett inslag i mi utifrån den här teorin är att samtalsledaren utforskar klientens värderingar och ger klienten möjlighet att ställa dem i relation till den aktuella situationen. Ibland erbjuds klienten att göra en beslutsbalans utifrån frågor om vad som är mindre bra med situationen som den är nu och hur den borde vara. Affirmationsteorin, av den amerikanska socialpsykologen Claude Steele, säger att det övergripande målet för en person är att bevara M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

en positiv självbild. När självbilden säger att vi duger och är kompetenta i både egna och andras ögon ökar möjligheten att vi kan ta till oss resonemang och information från andra som innebär behov av förändring. Vi blir mindre defensiva och försvarsinställda. Ett kommunikationsverktyg i mi utifrån denna teori är att samtalsledaren aktivt och så ofta tillfälle ges bekräftar eller affirmerar klienten. Affirmationer stärker klientens självbild och gör klienten öppnare för att resonera, även kring det som är problematiskt, och att lyssna till information som går emot hennes sätt att leva och bete sig. Teorin om psykologisk reaktans, av den amerikanske psykologen Jack Brehm, säger att varje hot som en person känner mot sin frihet att bestämma över sig själv skapar en vilja att återupprätta autonomin. Exempelvis börjar en klient nästan alltid ge motargument om en samtalsledare argumenterar för en viss förändring. Teorin anses förklara varför interventioner som bygger på konfrontation visar dåliga, och i många fall till och med sämre resultat, än ingen behandling alls. Att undvika argumentation är ett exempel på ett inslag i m i som har sin bakgrund i teorin om psykologisk reaktans. Teorin om självperception, av den amerikanska socialpsykologen Daryl Bem, säger att vi påverkas mer av vad vi hör oss själva säga och av de argument som vi själva utvecklar, än av det som andra säger till oss. Teorin har spelat en avgörande roll för den vikt som läggs i m i för att ge klienter möjligheter att uttala förändrings- och åtagandeprat och för att hitta sina egna skäl till förändring. I den nyaste versionen mi finns bara en kort referens till den transteoretiska modellen, lanserad av James Proschaska och Carlo DiClemente. Modellen säger att vi går igenom olika förändringsstadier innan vi är redo för en förändring. Modellens övergripande synsätt och teori är inte samma sak som mi, vilket under senare år påpekats av William R Miller och Stephen Rollnick, upphovspersonerna till m i. De betonar att man mycket väl kan praktisera m i utan att känna till modellen, och därför har den numera tonats ned. De skriver att m i är en specifik metod för att öka en klients motivation till förändring, som har en förankring i flera olika psykologiska teorier. 20

AT T K U N N A TA U P P Ä M N E T O C H F R Å G A O M V Å L D

Våldets normaliseringsprocess Forskaren Eva Lundgren (2004) beskriver hur anpassningen till en våldsam partner går successivt – från ett kontrollerande av partnerns umgänge, ekonomi och tankevärld, till ett mera uttalat fysiskt och psykiskt kränkande. När våld förekommer i en relation är den per definition asymmetrisk: relationen kan beskrivas i termer av över- och underordning. Detta utövande av den enas makt över den andra speglar enligt Lundgren maktordningen i samhället – samhällets normer går igen i parförhållandet. Lundgren utgår här från Michel Foucaults teori om socialiseringsprocessen, enligt vilken vi gradvis över tid socialiseras in i ett sammanhang. Detta sammanhang blir sedan ett normaltillstånd. Foucault beskriver makt som uttryck för något som kommer till uttryck i våra vardagliga handlingar (Foucault 1975/1980 s. 39). Lundgrens applikation av socialiseringsprocessen är det som hon och andra, till exempel Wood (2001), definierar som våldets normaliseringsprocess. Våldets normaliseringsprocess beskrivs som den anpassning som den utsatta underkastar sig för att inte våldet ska upprepas. Anpassning sker både hos den som slår och den som blir slagen. Dessa förklaringar blir till sanningar även för den utsatta: det blir ”normalt” och det kan till och med bli något som av olika skäl ”förtjänas”. Enstaka händelser förringas, men om våldsamheterna upprepas blir det svårare för den slagna att värja sig mot förklaringar från den som slår. Stressläget blir förhöjt, vaksamheten ökar och anpassningsförsöken blir allt fler för att våldet inte ska upprepas eller intensifieras. Förövaren utövar sitt våld genom att hota och slå medan offret till exempel kan tvingas sluta höra av sig till vänner och familj, underkasta sig kontrollerande åtgärder eller upplåta sina resurser till förövaren. Konsekvensen för den utsatta är att livsutrymmet successivt minskar. Den som utövar våldet växlar mellan att vara omhändertagande och våldsam och det skapar förvirring hos den utsatta. Förvirringen är en aktiv process som bryter ner den utsattas psykiska motstånd och innebär en förklaring till varför våldet successivt ökar och med tiden blir även den utsattas sanning. M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D V Å L D I N Ä R A R E L AT I O N E R

ISBN 9789172059849

789172 059849

Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer

Liria Ortiz

Ska jag stanna eller gå?

Liria Ortiz

Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer