TRO, HOPP och FÖRDOM
– religion som resurs i mötet med den andra Maria Kjellsdotter Rydinger | Othman Al Tawalbeh
Maria Kjellsdotter Rydinger | Othman Al Tawalbeh
3
TRO, HOPP och FÖRDOM
– religion som resurs i mötet med den andra
D
jag läser denna bok som dokumenterar vad projektet Tillsammans för Sverige (TFS) uppnått. Där vi den äldre generationens ledare fortfarande trevar i osäkerhet och okunskap om varandra, har den yngre generationen börjat en metodisk och praktisk dialog. TFS har identifierat den interreligiösa dialogens svaga punkter och med ungdomlig fart klivit förbi många av de utmaningar som vi äldre ännu kämpar med. De unga ledarna och deltagarna har prestigelöst tagit upp svåra frågor och berättat öppet om sig själva och fått inblick i varandras verklighet. Detta är förutsättningen för allt freds- och rättvisearbete. Förmågan att sätta sig in i den andras situation – oavsett hur olik den andra är vid första anblick. Och att se och delta i den andras glädje eller smärta gör en sann troende. Jag kunde läsa mig till att arbetsmetoderna synlig gjort den gemensamma allmänmänskliga etiken och de gemensamma etiska dragen i olika religioner men ändå gett utrymme för och lärt ut respekt för olikheterna. Jag önskar få pröva på TFS metoder i de interreligiösa råd och sammanhang där jag verkar. et är med stor glädje
Helena Benaouda
Ordförande i Sveriges muslimska råd
5
6
Fotograf: Martin Edstrรถm
Innehåll
Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 1. Vad är Tillsammans för Sverige? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Var . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Vad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Vilka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Gör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Utåtriktade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utbildningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skolprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ungdomsaktiviteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det mångreligiösa året . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Religionsmottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Interreligiöst ungdomsråd och rådslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Konferenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Berättarbussen – Det här är mitt Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Resor och utbyten med andra länder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gemensam bön och gudstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21 21 22 22 22 23 23 23 24 25 25
Inåtriktade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sociala medier, film, podradio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Forskning och akademi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fryshusets arbete mot våld och extremism . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
26 26 27 27
7
2. Grundtankar i TFS interreligiösa/-kulturella arbete . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Begreppen interkulturell och interreligiös . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Hur religion, kultur och livsåskådning relaterar till varandra . . . . . . . . . . 30 Religionsbegreppets olika dimensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Syn på identitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
3. Mänskliga rättigheter som grund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Vad är mänskliga rättigheter? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Religionsfrihet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
4. Varför arbeta interreligiöst? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 5. Fryshuset – en inblick i vårt Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Vad är Fryshuset? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Kristendom och Fryshuskyrkans arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 8
Andrum – en plats för avskildhet och bön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 Öppenhet för andlighet och religion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
6. Debatt och kritik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Skapa grunder för projekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Imamdebatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Kritik från majoritetssamhället och de kristna kring anställningsformen . . 83 Kritik från minoritetsreligionen kring anställningsformen . . . . . . . . . . . . . 85 Teologi och identitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Fördomsfull och rasistisk kritik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89
7. Motstånd och skav – en del av processen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Motstånd inifrån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Motstånd utifrån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Motstånd mellan majoritet och minoritet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Den interreligiösa/-kulturella läroprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
8. Inblickar i arbetsprocesser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Religionsmottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Resor och läger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Skolarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förståelse för att religioner bidrar inom många områden . . . . . . . . . . Förståelse för hur den andra tänker utifrån sin religion . . . . . . . . . . . Formen är viktig i mötet med den andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förståelse för regler kring mat och kropp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förståelse för att kunna praktisera sin religion . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skolan och de religiösa traditionerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
111 112 112 113 115 117 118
Event och gemensamma aktiviteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 Religioners heliga platser, riter och ceremonier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Att delta i andras ceremonier eller gemensamma böner . . . . . . . . . . . 126 Hur kan man komma igång och starta ett interreligiöst/-kulturellt arbete? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
9. Metoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 INTRODUKTION . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132
1. Icebreakers . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Förhoppningar och farhågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Varför arbeta interreligiöst/-kulturellt? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Safe space . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. Bra värd och bra gäst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6. K-L-I-C-K . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
132 134 135 135 137 138
IDENTITET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139
7. Geoscape – ett sätt att skapa nyfikenhet kring den andra . . . . . . . . 139 8. Vem är jag mest? Jag är en människa med många identiteter . . . . . 140 9. Identitetsgarderoben . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142
9
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER (MR) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143
10. Vad är mänskliga rättigheter? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 FÖRDOMAR OCH FRÅGOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145
11. Fördomsbevakning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 12a. Konsten att ställa en bra fråga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 12b. Konsten att vända en dålig fråga till en bra . . . . . . . . . . . . . . . . 147 12c. Konsten att som ledare bemöta svåra frågor på ett bra sätt . . . . . 148 RELIGION OCH LIVSÅSKÅDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149
13. Vad vet jag om min grannes religion eller livsåskådning? . . . . . . . 14. Interreligiösa besök i varandras heliga rum . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15. Interreligiös/-kulturell matlagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16. Religionsmottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
149 150 150 152
NORMKRITIK OCH INTERSEKTIONALITET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153
10
17. Vad är normer och vem är normen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18. Normcirkeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19. Privilegiepromenad – att se sin egen position . . . . . . . . . . . . . . . . 20. Dilemmaövningar kring normkritik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21. När det skaver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22. Byta skavsår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23. Transversal dialog kring ”när det skaver” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24. Hur ska vi hälsa på varandra? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
153 154 155 156 159 160 161 163
STORYTELLING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165
25. Hur ska jag börja berätta? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 26. Min egen berättelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
Exempel på samarbetspartner och kontakter som varit värdefulla för TFS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Filmtips, artiklar och litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173
Förord
Det gamla iriska ordet för provins är coicead, vilket betyder den ”femte” trots att, som alla vet, det bara finns fyra geografiska provinser på denna ö. Var ligger då den femte? Den femte provinsen är varken här eller där, i nord eller syd, i öst eller väst. Det är en plats inom oss alla – en plats som är öppen för den andre, den dörr som låter oss träda ut och andra att träda in. Mary Robinson
Irländska rebublikens president, vid undertecknandet av ämbets deklarationen den 3 december 1990 i Dublin Castle
D
kan vara något självklart, roligt och enkelt. Det kan berika oss och ge oss nya perspektiv. Men att öppna dörren för den andra kan också vara omvälvande, svårt och läskigt. Vad händer när jag gör plats för någon annan och lämnar min vanliga position? När jag inte känner igen mig, inte kan förstå och själv blir missförstådd? För att dialog skall kunna växa tror vi att det krävs trygga mötesplatser där vi i vår egen takt får pröva våra tankar och ta emot en annan människas. Som företrädare för två av Sveriges största religioner startade vi 2011 det interreligiösa projektet Tillsammans för Sverige (TFS) på Fryshuset i Stockholm. Vi ville använda religion som en resurs i mötet med den andra. Skapa en mötesplats där unga med olika socioekonomisk, kulturell och religiös bakgrund kunde få möjlighet att lära känna varandra. För trots att vi bor i samma land möts vi sällan på riktigt. Vi lever ofta i skilda bostadsområden, ialog mellan människor
11
12
går på olika skolor, har olika intressen, traditioner och religioner. Istället för att tala med varandra talar vi om varandra. Grupper ställs mot grupper och vi delar snabbt in andra i olika fack: svenne, invandrare, muslim, jude, rasist, religiös, ateist, antisemit eller islamofob – stereotypa föreställningar där vi håller varandra på avstånd. I media och på sociala forum möts vi inte heller ansikte mot ansikte. Därför är det så lätt att det blir fel. Vi säger för mycket, skriver sådant vi kanske inte menar. Tar chansen att vädra våra fördomar mot en grupp eller en människa som vi aldrig träffat eller lärt känna, helt enkelt avhumaniserar varand ra. Då är det svårt att värja sig. I TFS har vi velat ge plats för ett annat sätt att närma sig varandra. Vi har kämpat för ett interreligiöst/-kulturellt ”vi” och under åren upplevt hur unga med olika bakgrund kan stötta varandra och gemensamt ta ställning för ett antirasistiskt och mer demokratiskt samhälle. Vi har sökt lösningar och utvecklat metoder samtidigt som vi tagit vara på spännande idéer och försökt hitta nya vägar att finansiera det växande arbetet. Vi har inte alltid haft koll på läget. Inte på förhand vetat om det vi gör skall funka. Många har stöttat oss och en del har kritiserat oss. Gång på gång har vi missförstått varandra och fått ta ett steg tillbaka, återerövra tillit och förtroende innan vi kunnat komma vidare. Mycket av det vi gjort har varit ett pionjärarbete i Sverige och efterhand har allt fler frågat efter våra metoder och utbildningar. Trots att vi själva upplever att vi bara är i början av en lång process har vi valt att mitt i arbetet försöka stanna upp, ta vara på det vi lärt oss och förmedla det i form av en bok. Helst hade vi som präst och imam velat skriva denna bok tillsammans. Men det har varken funnits tid eller varit möjligt denna gång. Istället har vi träffats och diskuterat det vi gemensamt säger i boken och sedan har Maria skrivit texten. Boken hade inte heller varit möjlig att skriva utan den grupp av unga som funnits med i vårt metodutvecklingsarbete och som delat med sig av sina erfarenheter i form av pratbubblor. Jenny Bonham Carter har bidragit
med egna reflektioner och ett underlag till kapitlet om mänskliga rättigheter och Jenny Kåstad har drivit på arbetet och kommit med många kloka tips längs vägen. Vår förhoppning är att vi ska kunna ge läsaren en inblick i hur ett interreligiöst/-kulturellt vardagsarbete kan se ut – och inspiration att själv sätta igång. Olikheter och skillnader är inte något vi vill dölja utan en realitet vi dagligen förhåller oss till. Genom boken bidrar vi med våra perspektiv men hoppas att fler efterhand vill lägga sina erfarenheter till den interreligiösa/-kulturella berättelse som nu växer fram i Sverige. Vi ser att det är nödvändigt att vi i samhället hjälps åt att skapa gränsöverskridande mötesplatser. När vi kan mötas på riktigt är vår erfarenhet att vi kan utvidga bilden av oss själva – och vem den andra är. Stockholm och Malmö i augusti 2014 Maria Kjellsdotter Rydinger
präst och projektledare för Tillsammans för Sverige Othman Al Tawalbeh
imam och projektledare för Tillsammans för Sverige
13
14
2. Grundtankar i TFS interreligiösa/-kulturella arbete
– Jag trodde att ni menade att jag inte behövde vara religiös när jag hörde er prata om ”inte-religiöst” arbete. – Det kan vara svårt att separera kultur, religion och samhälle från varandra. Vi måste försöka se det ur olika perspektiv istället.
29
Under arbetets gång har vi inom TFS stött på olika idéer och begrepp som vi har behövt ta ställning till hur vi vill använda. En del har vi valt bort och annat har vi borrat djupare i. En del begrepp har vuxit fram genom vårt metodarbete och blivit centrala både i praktik och när vi skall beskriva vårt arbete. Här vill vi försöka redogöra för de viktigaste grundtankarna som vi bygger vårt arbete kring.
Begreppen interkulturell och interreligiös Idag är integration ett omdiskuterat och politiskt värdeladdat begrepp. Rent språkligt beskrivs det i Nationalencyklopedin som en ”process som leder till att skilda enheter förenas”, men i praktiken finns det olika sätt att definiera
30
integration och vad det innebär. Motsägelsefulla föreställningar står sida vid sida. Ska alla integreras med varandra? Invandrade personer integreras i det svenska samhället? Eller ska människor i utanförskap integreras i svensk kultur? Många upplever integration som nedvärderande, där några är utsatta för att omformas och anpassas efter andra. Ofta är praxis i Sverige att integrationsfrämjande aktiviteter syftar till att anpassa minoriteter till majoritetssamhället. Då väljer många att använda sig av ordet interkulturell istället för integration för att betona att olika kulturer påverkar och interagerar med varandra. Mening och innebörd i den interkulturella processen skapas genom att olika partner blir delaktiga och samspelar med varandra på lika villkor. I TFS använder vi delvis begreppet interkulturell, men vi har samtidigt velat markera att religion är en betydelsefull faktor som i många fall glöms bort. Därför har vi valt att så ofta som möjligt använda begreppet inter religiös istället. Tyvärr är detta begrepp inte heller heltäckande. Vi arbetar inte bara med de som tillhör en viss religionstradition utan även med andra livsåskådningstraditioner som exempelvis ateism och humanism. I svenskan finns inget motsvarande ord till engelskans interfaith som är ett mer inkluderande begrepp för olika livsåskådningar. För att markera att TFS arbetar både med det religiösa och det icke-religiösa har vi valt att omväxlande använda oss av begreppen interreligiös/-kulturell och livsåskådning.
Hur religion, kultur och livsåskådning relaterar till varandra Även om religion, kultur och livsåskådning är ord som hänger samman med varandra har de olika betydelser och väcker olika associationer. Livsåskådning är tankar och idétraditioner om hur man ser på livet, hur livet skall levas, vilken ställning människan har och hur livet får mening. Religion är alltså en form av livsåskådning.
31
När man använder sig av begreppet religion kan det föra tankarna till något statiskt, ett slags universellt en gång för alla givet fenomen som individer skall anpassa sig till eller underkasta sig. Många väljer istället att tala om andlighet, vilket uppfattas som ett mer öppet begrepp. Men då riskerar man att begreppet blir så öppet att det beskriver allt och ingenting och att man därmed tömmer det på betydelse och innehåll. Inom TFS har vi därför valt att hålla fast vid religionsbegreppet även om vi är medvetna om att det kan uppfattas begränsande och har en omdiskuterad historisk bakgrund. Betydelsen av ordet religion såsom en form av trossystem finns belagd först från 1300-talet. På 1500-talet användes det bland annat av reformatorn Martin Luther för att hålla isär olika idétraditioner. På så vis präglas det av
32
vårt västerländska och kristna sätt att tänka. När vi nu lyfter ut och separerar religion från vår övriga sociala kontext som politik, ekonomi, kultur och olika relationer, kan det därför vara bra att påminna sig om att det är ett konstruerat begrepp. Religion existerar inte i sig själv utan är något som hela tiden påverkas och förändras beroende på i vilket sammanhang vi befinner oss. Ja, egentligen lever vi i en myriad av olika religiösa traditioner invävda i varandra. Dessa påverkas, och är i sin tur beroende av, det moderna samhällets förändringar. Som människor försöker vi formulera och navigera utifrån de ramar och begränsningar vi befinner oss i. Det betyder att när vi talar om religion är det inte ett sammanhängande system, där det går en skarp gräns mellan religion och kultur eller mellan religion och det sekulära eller mellan troende och icke-troende. När vi möts behöver vi därför ta oss tid och anstränga oss för att försöka definiera religion utifrån det specifika och kulturella sammanhang vi står i, så att vi inte generaliserar och drar felaktiga slutsatser.
Religionsbegreppets olika dimensioner I TFS arbete ser vi att många av våra fördomar om varandras religioner hänger samman med att vi talar förbi varandra. Vi blandar ihop olika nivåer och dimensioner av vad religion kan innebära för en annan människa. Den engels ke religionshistorikern Ninian Smart har delat upp religion i olika områden: • doktriner och läror • myter och berättelser • etik och lag • ritual • känslor och upplevelser • institutionellt och socialt sammanhang • materiella föremål och symboler.
Vi kan behöva hjälpa varandra att strukturera och sortera vilken aspekt av religionen Eid al-adha är en islamisk högtidsfest firad av muslivi faktiskt talar om. Ibland kan det räcka mer och druser världen över som ett minne av med att skilja mellan kognitiv och emotionell Ibrahims (Abrahams) villighet att offra sin son enligt Guds order (se Koranen och Gamla testamentet). nivå, tanke och känsla. Vi människor agerar Eid al-adha infaller dagen efter pilgrimerna är klara ofta utifrån våra känslor och det är inte alltid med hajj, den årliga vallfärden till Mekka i Saudiaravi är medvetna om dem eller har formulerat bien. Muslimer som har råd offrar boskap som en symtankar kring dem. bol av Ibrahims (Abrahams) offer. Enligt Koranen ska en Hur svårt det verkligen kan vara att förstor portion av köttet skänkas till de fattiga och hungklara sin egen religion inifrån fick vi ett exriga, så att alla kan delta i festen. Det återstående tillagas empel på när några unga muslimer i TFS till familjefirandet dit släktingar och vänner bjuds in. skulle fira eid al-adha.* De ville göra en utställning om högtiden så att andra skulle förstå mer om deras religion. De tog sig an uppgiften genom att skriva ner fakta 33 om ordet ”offer” och gjorde parallella hänvisningar till Bibeln, Koranen och andra heliga skrifter. Men när de nästan var färdiga såg de att en sådan utställning snarare skulle bidra till en objektifiering och känsla av att religion var något som tillhör gamla traditioner och seder. Istället bestämde de sig för att intervjua unga muslimer om vad eid betyder för dem. Det visade sig inte heller vara så enkelt. Några svarade nästan automatiskt: – Det är en offerhögtid. – Jaha, och vad är det man offrar, hur går det till? – Ja, man kan offra ett lamm eller om man inte har råd, en höna. – Jaha, slaktar ni djuren själva? Gör man upp en eld hemma eller hur går det till? – Nej, det är inte sååå. Det är mer som att fira jul, man ger varandra presenter, träffar släkten, äter tillsammans och sånt.
44
4. Varför arbeta interreligiöst?
– Genom projektet ser jag på min religion med andra ögon, och hur min religion uppfattas i andras ögon.
Det finns många anledningar till varför det är viktigt att arbeta interreligiöst/kulturellt. Grunden för TFS arbete är att man vill skapa ett tryggt och jämlikt samhälle för alla. I olika studier har man försökt ta reda på vilka faktorer som bäst gynnar interkultur och motverkar främlingsfientlighet och rasism. Sammanfattningsvis rör det sig om tre grundelement som alltid bör finnas med i arbetet för ett öppet och pluralistiskt samhälle. Det handlar om att • skapa en jämn makt- och resursfördelning i samhället • förbättra förutsättningarna för kontakter och möten mellan människor med olika social, etnisk, religiös och kulturell bakgrund • stärka självkänslan hos individer så att de ser sina möjligheter att bidra med det de kan. Dessa tre element har varit viktiga aspekter när vi i TFS har byggt upp vår verksamhet. Det är tydligt att även om det idag finns ett ökat utbud av möjligheter och val i livet, är de inte lika tillgängliga för alla. Vi lever i en asymmetrisk värld där statistik visar att det inte bara är i andra delar av världen, utan även i Sverige, som det finns stora klyftor i samhället mellan dem som
45
46
föds in i resursstarka områden och dem som hamnar utanför. Ungdomsstyrelsen har valt att definiera utanförskapsområden som ett bostadsområde där en stor andel av befolkningen är resurssvagare än befolkningen i övrigt. Med resurser menas ekonomiska, sociala, politiska, språkliga eller kulturella tillgångar som krävs för att man ska kunna förverkliga sig själv och må bra. För den ungdom som växer upp i ett så kallat utanförskapsområde kan det vara svårare att ta sig fram i samhället eftersom man ofta saknar kontaktnät och inte fått möjlighet att bygga upp en bra självkänsla. Samtidigt är det inte självklart vilka som är ”innanför” och ”utanför” i olika sammanhang. Ibland generaliserar vi genom att beskriva en grupp som offer för att de är födda i ett utanförskapsområde och ser inte att en människa alltid är mer än sina omständigheter. Vi menar att interreligiös/-kulturell dialog kan skapa gränsöverskridande kontaktytor som stärker individen och minskar segregationen. TFS menar att interreligiös/-kulturell dialog är ett verktyg som ger möjlighet för unga med olika socioekonomisk, religiös och kulturell bakgrund att mötas på samma villkor. Genom att berätta om det man själv tror på och lyssna till andra som också tycker att religion och livsfrågor är viktiga, kan både självkänslan hos den enskilda individen och banden mellan olika grupper som sällan möts stärkas. Oavsett om man nyligen kommit till Sverige eller har bott här länge kan man bidra med sin egen berättelse. Varje ung människa är en viktig expert på sitt liv och hur religion/kultur och livsåskådning påverkar dem. TFS menar att det är nödvändigt att möta andra utanför sin egen grupp för att utvecklas och kunna se på sig själv med andras ögon. Många som bor i förorterna träffar sällan någon från det svenska majoritetssamhället, och de som bor i innerstan lär sällan känna någon med annan religiös eller kulturell bakgrund än den egna. När vi inte kan prata med varandra utan bara om varandra är det lätt att rykten och fördomar görs till sanningar. Hur kan vi mö-
tas? Hur kan något så naturligt som mänsklig interaktion mellan olika grupper komma till stånd? Hur kan vi skapa en nyfikenhet och vilja att lära känna varandra över olika religiösa, kulturella och socioekonomiska barriärer? I olika rapporter och studier inom EU framhålls vikten av att skapa interreligiösa/-kulturella mötesplatser för att skapa social sammanhållning mellan människor. TFS menar att det finns ett behov av att flera aktörer går samman, exempelvis ungdomsorganisationer, kommuner och trossamfund, för att skapa förutsättningar för att människor med olika bakgrund verkligen skall mötas. Det måste finnas en vilja att bjuda in och skapa nya arenor där man kan mötas på lika villkor, där inte ett sätt att vara, en religion eller en kultur dominerar över en annan. För att unga ska känna ”innanförskap” måste de vara delaktiga och få redskap att reflektera kring självbild, identitet och förväntningar på vuxenlivet, eftersom de tenderar att fungera som självuppfyllande profetior. Personer med stark självkänsla kommer förmodligen att se sig som aktörer i sina liv och i högre utsträckning också vara det. Troligt är också att de med låg självkänsla kommer betrakta sina liv som skapade av omständigheter bortom deras kontroll och inta en offerposition. Om unga inte får hjälp av vuxna att bearbeta och reflektera kring sina liv finns det risk att det upplevda utanförskapet förstärks, vilket också ökar risken att de rekryteras till olika extrema, våldsbejakande och/eller fundamentalistiska rörelser. Inom TFS arbete är det viktigt att ungdomar förstår att den som är normen och har mest makt eller är i minoritet och i offerposition, kan skifta beroende på sammanhang och grupp. Människor är komplexa och får olika positioner beroende på sammanhang, tid och genom de människor Genom intersektionell analys vill man man möter. Könsidentitet, religion, utbildning, visa hur olika faktorer påverkar vilken funktionsförmåga, ålder och etnicitet är olika position och hur mycket makt man har faktorer som påverkar om vi räknas till normen i en viss situation. En person kan vara del av normen i ett sammanhang och eller faller utanför. Genom intersektionella* och diskriminerad i ett annat. Exempelvis kan en heterosexuell kvinna som tillhör majoritetsreligionen ha mer makt än en man med minoritetsreligionsbakgrund.
47
transversala övningar* får de unga känna sig in i hur det är att vara i andras positioner. På så sätt kan det interreligiösa/kulturella arbetet bidra till att ta fram en mer nyanserad bild av hur olika normer samverkar och påverkar en människas upplevelser av ”innanförskap” eller utanförskap i olika sammanhang. Nya handlingsalternativ kan synliggöras och bli en grogrund för att det på längre sikt skall växa fram nya unga som ser möjligheter och har själförtroende att bidra till ett mångfacetterat samhälle.
Transversala dialoger är ett verktyg som skapats för att överskrida gränser och överbrygga skillnader mellan olikt positionerade medlemmar i en grupp. Begreppet utvecklades omkring 1990 av italienska feminsitgrupper som arbetade med fredsprocesser mellan kvinnor från olika nationella grupper i konflikt, bland annat israeliska och palestinska kvinnor.
48
Det finns flera ytor där det skaver i mitt liv. Den första finns mel-
lan mig, en människa som försöker tro, och det sekulariserade samhälle jag lever i. Enbart det faktum att jag ibland uttrycker en längtan efter något större skapar konfrontationer. Jag möter ofta människor som ser religion som enbart ett gissel. De tycker att jag är naiv och korkad. Men det skaver också när jag är på studiebesök i moskén och känner mer samhörighet där än i kyrkan. Den gröna heltäckningsmattan. Unga människor som kommer hit under lunchen för att be. Stillheten och respekten. Känslan av utanförskap kommer ikapp mig. Får jag vara med? Får jag låna er Gud för en dag?
Jag har lärt känna människor som jag aldrig annars
skulle umgås med. Jag har lärt mig mer om religion inifrån. Vad den betyder för människor. Innan hade jag ingen aning om hur religiösa människor tänker. Hade nästan aldrig pratat med några. Nu känner jag stor samhörighet med många trots att jag själv aldrig skulle kalla mig praktiserande religiös eller troende.
Det var den judiska högtiden chanukka och
jag och en indisk vän hade bestämt oss för att gå och se hur det gick till på den traditionella ljuständning i Kungsträdgården. Men på vägen dit blev stoppade och förhörda av några civilpoliser. Vi blev inte arga eftersom vi förstod att de bara gjorde sin plikt. Men jag tänkte på hur exempelvis andra, religiösa eller icke-religiösa, skulle känna sig om det var de som blev stop-
Jag har lärt mig en mildare syn
pade och visiterade? Gör det någon skillnad att
på andra människor och kulturer.
jag är hindu?
En känsla av att vilja förbättra och kämpa mot mina egna och andras fördomar. Mod att prata med främlingar och våga fråga, vara nyfiken.
TFS menar att interreligiöst/-kulturellt arbete kan bidra till ett safe space som är nödvändigt för en fredlig samexistens i en global och pluralistisk värld. Den snabba globala förändringsprocessen under de senaste decennierna har påverkat både hur vi ser på oss själva i Sverige och hur vi ser på människor i andra delar av världen. Denna process har lett till en ökad möjlighet att röra sig mellan länder och kontinenter. Under ingen tidigare period i världshisto-
49
14
8. Inblickar i arbetsprocesser
Förändringsprocesser startar inte av sig själva. Det brukar finnas en utlösande faktor, kanske ett erbjudande om ett samarbete, en eldsjäls engagemang eller att en situation uppstår som man behöver lösa. Ibland måste man själv vara den som sätter en sten i rullning för att något skall hända. Kanske håller du på att starta ett interreligiöst/-kulturellt arbete men tvekar? Kanske undrar du hur man gör i praktiken? Hur man kan utveckla olika metoder? Det här kapitlet är tänkt att ge några inblickar i hur det faktiska arbetet och olika metoder vuxit fram inom TFS. Vi vill ge inspiration att våga pröva och lite handfasta tips utifrån våra erfarenheter.
Religionsmottagning – Det finns inga mötesplatser där man kan få träffa människor som är intresserade av olika livsåskådningar och religioner. – Jag blir så arg när jag tänker på allt som människor tvingat mig att tänka och göra i religionens namn. Helst skulle jag bara vilja vända allt ryggen, men jag kan inte. Jag vill förstå mer och se om det jag står för idag får plats inom min religion. Trots att många unga kommer till Fryshuset och på olika sätt deltar i verksamheter och undervisning har TFS velat hitta nya vägar att nå unga, särskilt de som har behov av stöd men kanske inte söker sig till organiserad verksamhet. En av de anställda hade en idé om att det skulle vara bra om TFS öppnade en religionsmottagning. Han menade att i den förort han växte upp, saknade både han och hans
103
104
vänner vuxna att samtala med. Det var sällan någon som ville lyssna på dem och deras berättelser. De visste inte vart de skulle vända sig om de hade problem i hemmet, i relationer, i skolan eller med sexualiteten. Många kände sig klämda, kunde inte hantera familjens religiösa traditioner, samhällets normer och de egna förväntningarna och kraven på samma gång. När de hamnade i svårigheter visste de inte alltid om sina rättigheter och hur man kunde få hjälp i olika utsatta situationer. Han menade att för många unga är det inte möjligt att tänka sig eller få lov att gå till en ungdomsmottagning. Namnet religionsmottagning däremot signalerar att det har med religion att göra och då känner man sig inkluderad och mer trygg. TFS valde att testa om religionsmottagning var en bra idé. Eftersom arbetsplatserna på Fryshuset är mobila, valde idégivaren att helt enkel ta med sig sin dator och sätta sig i Fryshusets foajé. Han ordnade en skylt med Re ligionsmottagning, drog fram två soffor, ställde upp ett bord med lite böcker och religiösa artefakter och satte sig ner och arbetade. Efter ett tag började ungdomar att komma dit för att samtala och ställa frågor. Det var nyfikna, sökte vuxenkontakt, ville få hjälp med religionsläxan eller bara hänga i sofforna med andra ungdomar. Det fanns de som sökte stöd i olika form och det fanns de som återkom nästan varje dag. Det visade sig snart att det var bra att mottagningen hölls öppen regelbundet och ofta. Vi bestämde därför att en och samma person skulle ha huvudansvaret och bygga upp relationer med de unga men att andra anställda skulle lägga en del av sin arbetstid där när de fick tid över. Poängen med mottagningen var inte att de unga skulle möta vuxna experter, utan att den vuxne hade ett lösningsfokuserat förhållningssätt som lyfte fram den ungas egna resurser, kunskaper och förmågor. Om de unga hade problem som låg utanför religionsmottagarens kompetensområde, fick de hjälp att komma vidare genom de olika kontaktnät som finns på Fryshuset och inom TFS. Religionsmottagningen satte fingret på ett behov. Men vad var det egentligen för behov som kom till uttryck? Vad tyckte de unga? För att inte bara
gissa och för att få en anledning att fördjupa samtalen kring religionens roll, började vi be de unga att svara på enkla enkäter när de kom till mottagningen. Svaren blev till hjälp för att kunna förbättra religionsmottagningen men har också hjälpt TFS att förstå hur ungdomar tänker och känner kring religionens roll i Sverige. Enkäterna visade också att religionsmottagningen blev ett slags erkännande av att något de unga tycker är viktigt, får bli synligt och ta plats i det offentliga rummet. Inte bara skjutas undan och döljas. Religion och livsåskådning blev en mötesplats för de som tycker att det är viktigt, precis som sport, musik och andra intressen. Här är några av de ungas kommentarer: – I Sverige finns en illvilja mot religiösa. – Sverige är ett ateistiskt land, religion är något man skämtar om. – Det diskuteras mycket om kulturkrockar och konflikter, men inte om religionerna i sig! – Fundamentalister finns mest inom kristendom och islam. Religionsmottagningen har främst blivit ett sätt att möta unga under enkla former. Men den har också väckt intresse och uppmärksamhet i media. Olika radiokanaler och tidningar har gjort flera reportage. Organisationer, samfund och fritidsgårdar har hört av sig för att se om de också kan starta något liknande. Eftersom hela mottagningen är flexibel, har det varit enkelt att sätta upp den på andra ställen – under event, i skolor och på konferenser. Hösten 2013 köpte vi in en ”berättarbuss” och religionsmottaging har därmed kunnat rulla ut och vara där unga är – på gator och torg, i förort och innerstad. När TFS startade i Malmö valde vi att öppna en religionsmottagning som ett sätt att rekrytera unga till verksamheten. Här valde vi alltså att organisera den på ett annat sätt. Mottagningen har öppet regelbundet en dag i veckan. För att väcka
105
intresse, inbjuds varje gång en religiös företrädare som de unga får möta och ställa frågor till. På så sätt har konceptet utvecklats och anpassats till andra förutsättningar.
Tips
• Om du vill starta en religionsmottagning, gör det enkelt. Välj en plats där unga är, ta fram ett bord, en stol eller soffa och en skylt. Det viktiga är att skapa kontakt och samtal!
106
• Lägg gärna fram några religiösa föremål: ett radband, en kippa, en ikon, en statyett och några böcker som handlar om religion att bläddra i. Men se upp så att religion inte blir något som objektifieras eller intellektualiseras. Mötet och relationerna måste stå i centrum – inte vad de unga eventuellt lär sig om olika religioner. • Personerna som sitter i mottagningen bör ha erfarenhet av olika religioner och ha ett förhållningssätt där man inte pådyvlar någon sina egna uppfattningar utan utforskar olika frågor och svar tillsammans med de unga.
Resor och läger – Egentligen borde man bara samla ihop människor från alla möjliga religioner och social bakgrund i en buss och åka iväg på en resa. Se vad som händer när de tvingas börja snacka med varandra och leva tillsammans på riktigt. När unga med olika religiös, kulturell, socioekonomisk bakgrund möts i det interreligiösa/-kulturella arbetet kan de ha olika slags förväntningar på vad
det ska ge dem. En del vill lära sig mer om andra religioner och ha intellektuella samtal. Andra behöver ta sig ur ett gammalt sammanhang och söker kanske främst nya vänner. Några är sociala aktivister och vill bekämpa fördomar, skapa ett bättre samhälle genom manifestationer och event. Återigen andra bär med sig svårigheter, saknar en trygg familj och har behov av vuxenkontakt och trygghet. Därför är det viktigt att tidigt försöka ta reda på vilka förväntningar som finns i en grupp och försöka balansera de olika behoven och erfarenheterna som deltagna bär med sig. Bästa sättet att överbrygga olikheter kan vara att göra och uppleva saker tillsammans genom övningar, event, aktioner där alla känner att de kan bidra med sin kompetens. Att åka på läger eller resa är ofta bra för att skapa sammanhållning. Att byta miljö kan innebära att man utmanas i sin trygga och invanda roll, får nya perspektiv på sig själv och andra. Men det är viktigt att tänka på att alla kanske inte får eller vill övernatta borta. Det kan bero på olika saker. Man kan exempelvis behöva garantera att killar och tjejer inte delar rum. Att det finns vuxna som förstår de olika religionernas regler. Ett alternativ kan då vara en dagsutflykt. I TFS arbete har resor och läger varit en viktig del för att stärka gemenskapen och uppmuntra ungdomsledarna att stanna kvar i sitt arbete. Vi har rest till Frankrike, England, New York. Ja, själva grunden till TFS arbete startade ju genom att olika ledare på Fryshuset bestämde sig för att genomföra en interreligiös/-kulturell resa sommaren 2010 för att föra samman unga med olika religion och bakgrund. Från början tänkte man sig en resa i Sverige. Sedan funderade man på Andalusien, för där har olika religioner levt och påverkat varandra under historien. Men en eritreansk ledare sa:
107
till TFS och undrat om man kan bli en del av eller samarbeta med TFS. Det är vi glada för. Självklart vill vi gärna samarbeta, inspirera och lära ut det vi kan. Vill man bli en del av TFS är det viktigt att man kan dela Fryshusets värdegrund och har lärt sig grundtankarna kring våra metoder. Ett bra sätt att starta kan vara att bilda ett interreligiöst/-kulturellt ungdomsråd. Låt de unga i detta råd komma fram till vilka frågor som är viktiga för dem och vad de vill göra tillsammans.
Tips
Om du vill samarbeta med TFS kring din verksamhet:
130
• Försök tänka igenom vilka behov ni har på er ort. Vilka samarbetspartner, organisationer och trossamfund skulle kunna ingå i ett arbete? Varför vill ni starta interreligiöst/-kulturellt arbete? • Sätt upp några kortsiktiga mål för att komma igång och några mål som gör skillnad på lite längre sikt, exempelvis bjuda in till en workshop, utbildningsdag eller en träff med ledare och unga från olika trossamfund, för att på längre sikt skapa en större gemenskap i samhället eller göra ett gemensamt familjeläger. • Utrusta er med tålamod! • Som beskrivits ovan kan det ofta finnas olika slags motstånd som man behöver bearbeta. För att få fart på arbetet kan man därför behöva anställa en koordinator som lägger upp verksamheten och som kan hålla sig à jour i olika frågor.
9. Metoder
Här har vi samlat TFS metoder. Vi har delat in dem under olika kategorier så att de skall vara lätta att hitta. Innan du håller en workshop eller använder en viss metod, fundera på nedanstående frågor: • Vad vill du uppnå med metoden? • Passar metoden in i sammanhanget? • Är det en stor eller liten grupp? • Är det en trygg grupp där deltagarna känner varandra eller är det en ny grupp? • Känner du dig trygg med att genomföra metoden? • Är lokalen ändamålsenlig för att använda metoden? • Har du det material som behövs? Eftersom TFS pedagogik utgår från att den egna livsberättelsen är viktig och vi ofta ber deltagarna att fundera över sin identitet, är det viktigt att ledarna också delar med sig av sina liv. Deltagna vill gärna lära känna ledarna också och inte bara de andra deltagarna. Inled gärna pass och övningar genom att dela med dig av din historia som ett exempel. Men tänk på att: • Det skall alltid finnas ett syfte med det du berättar så att det får en koppling till det ni skall göra under dagen eller i övningen. • Tala i jag-form när du uttrycker dina åsikter eller erfarenheter.
131
• Det är bra att vara personlig men inte privat. Berätta INTE saker om ditt liv som du inte har bearbetat. • Tänk efter innan du talar om det verkligen är viktigt att du framför dina åsikter och hur det i så fall kan gynna deltagarna. • Kom ihåg att det är deltagnas forum – inte ledarnas. • Undvik pekpinnar. Det är en fin gräns mellan att utmana deltagare att tänka i nya banor och samtidigt visa respekt för deras sätt att tänka och värdera. • Tänk på vilket språk du använder. Ett ord som verkar lätt för dig kan vara obegripligt för någon annan, särskilt om någon har ett annat modersmål än svenska.
132
• Ta gruppen till hjälp. Be deltagarna påminna dig om när de inte förstår eller när du gör ”fel”. Alla har sina blinda fläckar – och i det interreligiösa/-kulturella arbetet får det vara en del av den gemensamma processen.
INTRODUKTION 1. Icebreakers Det kan vara bra att börja en workshop med någon eller några korta övningar som gör att man bryter isen och kan komma igång.
Övning
• Be alla ställa sig i en cirkel. Gör en runda, det vill säga be alla i tur och ordning säga sitt namn och en känsla, och be dem eventuellt att göra en gest, exempelvis: Mikael, glad, vinkar.
Övning
• Förbered några påståenden, exempelvis:
– Alla som drack kaffe i morse. – Alla som är nyfikna på andras religioner. – Alla som tände shabbatljus i fredags. – Alla som tycker det är viktigt med halal. – Alla som brukar gå i kyrkan. – Alla som firat holy.
• Be deltagrna att ställa sig i en cirkel. De som håller med om påståendet ska ta ett steg in i cirkeln, de som inte håller med ska stå kvar. Övningen kan även göras sittande. De som håller med ställer sig upp, de som inte håller med sitter kvar.
Övning
• Dela in deltagarna i mindre grupper. Ge varje grupp ett A4papper. Be dem rita en blomma med en cirkel i mitten och så många kronblad som de är deltagare. I mitten skall de komma på 3–4 saker som de har gemnsamt. I varje kronblad skall de skriva 2 saker som de inte har gemensamt och som är unika för varje deltagare. Diskutera i den mindre gruppen om det var lättast att hitta likheter eller olikheter. Låt sedan varje grupp läsa upp för storgruppen vad de skrev i sina cirklar (det gemensamma).
133
Vad händer när vi försöker arbeta tillsammans över olika religiösa och kulturella gränser? På vilket sätt utmanas våra fördomar och hur kan vi stå upp för varandra som människor när våra erfarenheter och övertygelser går isär? Tro, hopp och fördom är en spännande berättelse om ett unikt pionjärarbe-
te. Här får man följa olika arbetsprocesser där unga och ledare tillsammans brottas med egna och andras fördomar. Det är också en bok som ger handfasta råd och exempel på metoder som vuxit fram i arbetet med projektet Tillsammans för Sverige i Stockholm, Malmö och Göteborg. Men framför allt är boken ett brännande inlägg i en polariserad samhällsdebatt. Den skapar rum för nyanser och visar att det mänskliga mötet gör en positiv skillnad i samhället. Tro, hopp och fördom kan användas som utgångspunkt för samtal och
inspirera den som vill hitta ett medvetet förhållningssätt i det interreligiösa/ -kulturella arbetet som måste föras i skolor, kyrkor, moskéer och på andra mötesplatser.
ISBN 978-91-7118-942-4