Den tolvprickiga nyckelpigan Adela har ett brådskande dilemma som hon måste hitta en lösning till innan vintern kommer.
Den annorlunda nyckelpigan
ELISABETH WALDON
Den annorlunda nyckelpigan Text&Bild ELISABETH WALDON
4
E
n dag kan kännas lång, två dagar kan uppfattas som oändligt långa medan ett år tycks vara en lång tid för många. Men för vissa små insekter, som nyckelpigor, kan ett år innebära hela livslängden och under detta år händer det mycket i en insekts ändlösa universum. En nyckelpiga kläcks ur ett litet ägg. Först blir hon en klumpig larv som äter mycket för att växa sig stor. Därefter förpuppas den, och det betyder att den ligger i en kokong och under puppstadiet ombildas larven till en nyckelpiga. Efter några veckor kliver den ur sitt puppskal och är ofta färglös samt utan några svarta prickar alls. Men snart kan den flyga långa sträckor efter föda vilken ofta består av saftiga bladlöss som samlas i stora massor under blom- och fruktblad. Men ibland kan det hända något ovanligt och överraskande som med den lilla nyckelpigan Adela som hade en särskild vana att äta blombuketter istället för att äta bladlöss precis som hennes systrar gjorde.
5
A
dela bodde högst uppe på en äppleskrott, av resterna av ett halvuppätet äpple som fortfarande dinglade vid ett vildäppelträd. Äppelträdet var fantastiskt gammalt och i det bodde fåglar, möss och insekter. På kvällarna brukade vinden gunga lätt med äpplena och man hörde hur det stora trädet var fullt av frid och fröjd. I takt med gungandet spillde det ner regnvatten från badkaret som Adela tog ett litet dopp i. Under ett halvuppätet äpple bodde en liten granne till, en äppelvecklare Filip, som glad samlade dropparna till sitt morgonte. ”Tack!” ropade han nöjd till Adela som svarade: ”Å, ingen orsak!” En kväll, precis som hon slutade med att tvätta sin tolfte svarta prick fick hon oväntat besök av sina tre systrar: Cocolina, Ina och Mina. De klapprade med vingarna och satte sig bredvid Adela. Cocolina inledde: ”Hur mår du lilla pluta?” ”Härligt, livet kan bli jättefint på äppleskrotten.” svarade den fräscha och nybadade nyckelpigan. ”Härligt?” frågade Mina, med ett förvånat uttryck i ansiktet. ”Vad är jättefint? Om du skulle se dig just nu med dina egna ögon, skulle du inte kunna tro att du är du.” Inas tonfall lät uppriktigt och hon sträckte sin tredje vänstra fot mot en spegel som stod gömd bakom en liten hylla. ”Bara titta på dig själv, ser du?” sade Ina och ställde spegeln framför den tysta Adela. Det blev tyst, en kort stund, inte bara på äppleskrotten utan i hela det annars högljudda och levande trädet. Adela vände långsamt på huvudet och tittade rakt in i spegeln.Men det borde hon kanske aldrig gjort? Ett otäckt vrål skar genom den lugna dalen där det gamla äppelträdet växt i åratal. I spegelytan avspeglades en monsternyckelpiga.
6
77
H
on hade en stor mage och två små rödbruna vingar med tolv svarta prickar, sex prickar på varje sida av vingen, dessutom kunde hon knappast bära upp den stora, tunga kroppen. ”Är det verkligen jag?” frågade en överraskad Adela. ”Jo, det är du, utan minsta tvivel, bara det att du är väldigt olik oss andra, förstår du?” tvivlade den hittills tystlåtna Mina och fortsatte med att säga att de kom till Adela för att påminna om att snart skulle hösten komma och då måste de söka vinterkvarter, och gömma sig under trädens bark för att överleva den svåra årstiden. Hur skulle det bli med Adela frågade de henne. ”Jag har inga planer inför hösten och vintern.” Adela lät ärlig i sitt svar. ”Precis! Det visste jag för att du är så… an… an… annorlunda!” Cocolina stammade en stund. Hon dunkade på golvet, med alla sina åtta korta fötter och rörde oroligt på vingarna som var dekorerade med sju svarta prickar, tre på varje vingen och en i mitten. ”Du har inga planer och det betyder att du kommer att frysa och svälta ihjäl, för att det inte finns något att äta under vintern, bladlössen är borta! Hur tänker du flyga upp med din enorma mage och hitta ett hål, för att övervintra?” frågade Ina, allt mer bekymrad över sin systers levnadsöde. ”Det betyder bara en sak, att du ska banta Adela, för att bli som alla vi andra är.
8
Och bäst bantar man av den saftiga dieten på bladlössen, det är därför vi har hämtat med oss några munsbitar av bladlöss, som vi vill bjuda på. Varsågod!” Sedan sträckte hon fram den andra foten, full med små färglösa, snurrande kryp som fortfarande var vid liv. Adela tittade med stor fasa på de små feta maskar som tryckte ihop sig och kved oroligt. ”Nej, nej, tack! Jag vill inte äta det där… det ser så vidrigt ut! Fy!” spottade hon av rent illamående. ”Men vilket val har du? Du måste banta. Punkt och slut!” Mina, Cocolina och Ina, höjde upp sina små fötter, för att visa hur allvarligt och viktigt det var för Adela att banta och bli av med dom onödiga milligrammen från magen samt att ändra på sina dåliga matvanor som ställde till att nyckelpigan såg så klumpigt ut. ”Vi kommer att stödja dig, kära syster och snart kommer vi på någon mer påhittig idé så kommer vi tillbaka till dig. Vänta bara lite till!” Sedan klapprade de igen med sina sju prickiga vingarna och flög sin väg. Adela var ensam kvar. Framför sig hade hon en stor spegel som hjärtlöst avbildade henne och visade den dystra sanningen. Hon vände blicken från spegeln. Höjde de små armarna och började ohejdat gråta. ”Jag är så annorlunda! Så mycket annorlunda och ensam.” viskade hon förtvivlat och gråten skakade hela hennes kropp. Hon sträckte sin fjärde fot av åtta efter ett vitt mjukt blomblad av en kryddnejlika som låg i en stapel bredvid vilstolen. Glupande tuggade på växtbladen, den ena efter den andra, och den sköna smaken av blomblad gjorde henne snabbt kry. För stunden glömde hon bort sina skönhetsfel, som den stora klumpiga magen, och att inte kunna flyga när vädret blev allt kyligare för varje dag som sommaren försvinner och därmed också blombuketterna.
9
10
Den tolvprickiga nyckelpigan Adela har ett brådskande dilemma som hon måste hitta en lösning till innan vintern kommer.
Den annorlunda nyckelpigan
ELISABETH WALDON