Opal
LundebyIK IK Lundeby
Opal
De tidigare böckerna om fotbollsspelarna i Lundeby IK heter:
En oväntad räddning En tjuv i laget?
Skriv gärna till Malin Stehn eller ställ en fråga i gästboken på hennes hemsida
www.malinstehn.se
www.opal.se
© Text: Malin Stehn, 2010 © Illustrationer: Catharina Nygård, 2010 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Scandbook, Sweden, 2010 ISBN: 978-91-7299-407-2
Malin Stehn
– Lundeby IK –
Alla helgons blodiga cup Illustrerad av Catharina Nygård
Opal
1. Ingen bra början – Glöm nu inte att kissa innan du går och lägger dig! Sebbe motstod lusten att skrika. I stället väste han tyst mellan tänderna: – Nej, jag glömmer inte. Och eftersom mamma Lena inte rörde sig ur fläcken blev han tvungen att tillägga: Gå nu. – Hej, hej! kvittrade Lena glatt och fortsatte ropa så att det ekade i hela bussen: Ha så kul allihop! När hon äntligen klev av bussen drog Sebbe en lättnadens suck. Mammor. De kunde verkligen vara jobbiga. Linus, Sebbes bästis, dunkade sin kompis i ryggen. – Jag vet hur det är, sa han deltagande. Sen lutade han sig bakåt i sätet och log belåtet. Skönt att slippa tjatiga mammor ett tag, eller hur? Sebbe nickade. Det skulle bli väldigt skönt! Lundeby IK:s P11-lag var på väg till årets upplaga av Alla helgons cup i Lillforsen. Det var inte första året de deltog, men det var första gången de skulle sova över. Sebbe älskade att åka på läger och cuper. Det fanns ingenting som var så kul som att få spela fotboll med kompisarna i flera dagar. Att dessutom dela sovsal och äta tillsammans var något alldeles speciellt.
5
– Hör upp! Lasse, P11-lagets tränare, stod plötsligt längst fram i bussen och viftade med ett papper. Det tog någon minut innan lugnet hade lagt sig men snart lyssnade alla på vad han hade att säga: Ni vet vad som gäller, men jag tar det lite snabbt igen. Först kör vi till Lillforsens skola. Där lastar vi av sovsäckar och väskor och så äter vi i skolans matsal. När vi har ätit ä… – Vad blir det för mat? ville Hugo veta. Alla fnissade lite åt lagkompisens fråga, men Lasse fortsatte där han hade blivit avbruten: – När vi har ätit är det bara att hoppa i matchkläderna. Första matchen spelas klockan två, vi samlas i Lillforsens sporthall klockan ett för uppvärmning. Och Hugo, dagens lunch är enligt mina papper pytt i panna. Tränaren log. Duger det? – Jajamän! blev svaret. Stämningen var på topp när bussen rullade ut från Lundeby IP. Tom och Hugo skanderade hejaramsor, Teddy och Jonte spelade mobilspel och de andra diskuterade vilket lag som skulle bjuda på det tuffaste motståndet under cupen. – Lillforsen, trodde Igor. De är på hemmaplan och det är alltid en fördel. Fredde skakade på huvudet. – Det behöver det inte vara, menade hon. Det finns en
6
risk att man slappnar av som hemmalag. Nej, jag tror att Mossarp blir svårast. – Jag också, instämde Linus. De är alltid ute efter revansch. – Det blev oavgjort sist vi mötte dem, påminde Sebbe sin bästis. – Just därför, svarade Linus. Sebbe tyckte att det kändes ganska coolt att åka buss till cupen. Det var nästan som att ha en egen spelarbuss. Visserligen delade de utrymmet med två andra lag från Lundeby IK, men de åkte i alla fall buss och inte bil med någon förälder. En förälder fanns dock med på resan. Lasse, som i vanli-
7
ga fall styrde och ställde på egen hand, ville alltid ha någon vuxen med sig när de skulle övernatta. Den här gången hade Mohammeds pappa Yusuf anmält sig som frivillig. – Med livet som insats! hade han skojat. Ert pladder tar kål på vem som helst. Det var inte särskilt långt till Lillforsen, de skulle vara framme om en timme ungefär. Utanför bussfönstret passerade ängar med tufsigt gräs och stubbåkrar. Sebbe tittade ut och konstaterade att november var en ganska ful månad. Gråbrun, liksom. Det var tur att det fanns idrottshallar med härligt grönt plastgolv. Sebbe såg fram emot att få snöra på sig inomhusskorna och springa ut på planen. Han var taggad. Hela hösten hade laget tränat i Lundebyskolans gympasal för att trimma inomhusformen. De hade dessutom spelat en hel del träningsmatcher inomhus med ganska bra resultat. Nu var det dags att se vad de gick för när det verkligen gällde. Just som Sebbe tänkte att de kanske, kanske hade en chans att gå till slutspel krängde bussen till. Väskor for ut i mittgången, alla skrek i panik och Linus dunsade rakt in i Sebbes högra sida med orden: – Nu dör vi!
8
Lundeby IK:s elvaåringar ska delta i en stor inomhuscup på höstlovet: Alla helgons cup. Laget har tränat hårt och känner sig redo att möta ärkerivalen Mossarps IF. Men redan i bussen på väg till cupen drabbas Lundebygänget av en otäck händelse – och sen är det precis som om allt går snett ... Kan det vara ett illvilligt Mossarpsspöke som hemsöker laget för att hämnas en gammal förlust?
Med illustrationer av Catharina Nygård
ISBN: 978-91-7299-407-2
Opal