Page 1

Praktisk kunskap i socialt arbete om naiva teorier i mรถtet med klienten

Eric Olsson


Innehållsförteckning

Förord

1. Perspektiv på socialt arbete Ett historiskt perspektiv på arbetssätt i socialt arbete Det sociala arbetets ideologiska fanor Bokens innehåll

2. Kunskapsbygge i vardag och vetenskap Vardagsteorins uppbyggnad Vardagskunskap och vetenskaplig kunskap Människokunskap och kunskap om världen i övrigt Vetenskapligt teoribyggande i människokunskap Förändring av vetenskaplig människokunskap Utveckling av människokunskap i vardagen

3. Naiva teorier i socialt arbete Vetenskap och professionell verksamhet Begreppet naiv teori Social perception Naiv teori och social interaktion

5 9 12 16 17 23 25 27 29 32 34 37 41 42 46 47 50

4. En pedagogisk metod för kartläggning av naiva teorier 57 Forskningscirklar

63


5. Naiva förklaringar och behandlingsmetoder i praktiskt socialt arbetet De naiva förklaringsmodellerna De naiva behandlingsmodellerna Relationen mellan förklarings- och handlingsmodell

6. De naiva teoriernas konstruktion Nivåer och beståndsdelar Känslomässiga lager av naiva föreställningar Att sortera fakta och tillskriva mening Personliga erfarenheter och arbetsgruppens inflytande

7. Den naiva teorin och personliga erfarenheter Fallet med gränsdragning mellan praktiska och psykologiska problem Fallet med den övergivna sonen Personliga erfarenheter – nyckeln till socialarbetarens handlande

8. De naiva teorierna och det sociala samspelet Gruppteorierna och de naiva teorierna för beställare och utförare Naiva teorier och verksamhetens behandlingskultur Gruppdynamik, naiva teorier och samspelet mellan grupper

9. Utveckling av praktisk kunskap i socialt arbete Socionomernas grundutbildning – tudelning av praktisk och teoretisk kunskap Integration av praktisk och teoretisk kunskap Utveckling av praktisk kunskap i det dagliga arbetet – självgranskning och grupputveckling Praktikkunskapen och vetenskaplig kunskapsutveckling i socialt arbete

Litteratur Bilaga 1

69 71 77 81 85 85 88 90 92 93 94 95 98 101 102 108 117 123 124 127 133 136 139 145


1. Perspektiv på socialt arbete Praktiskt socialt arbete omfattar en mängd olika typer av insatser. Det utövas inom flera olika verksamheter i samhället med olika målsättningar. Inom det område man kanske först tänker på, kommunal socialtjänst, är socialt arbete organiserat för hjälp och insatser till människor i varierande problemsituationer. Det kan gälla individer eller familjer som behöver hjälp från samhället med sin försörjning. Det kan också gälla konflikter som uppstått kring vårdnaden av ett barn. Kanske har konflikter inom familjer lett till våld i vuxnas relationer eller gent­emot ett barn. I sådana fall kan socialsekreterarens arbete handla om utredning och beslut om insatser. Socialarbetaren förfogar över makt att fatta beslut om tvångsingripande. Socialtjänstens uppgift kan t.ex. ha karaktären av ett myndighetsingripande i form av omhänder­ tagande av ett barn för placering på institution eller i fosterhem. Insatserna kan också handla om stödjande samtal och rådgivning, till exempel i samband med konflikter i en familj. Missbruk av alkohol eller droger är ett annat omfattande område för insatser av socialtjänsten i form av rådgivning, behandling eller tvångsingripande. Ofta har de personer som socialtjänsten kommer i kontakt med en komplicerad problemsituation med t.ex. både missbruk och destruktiva konflikter i familjesituationen. Socialt arbete utövas även inom skolans verksamhet av kuratorer, till exempel i form av stödjande samtal med elever med en problematisk familjesituation eller med elever som har svårigheter att fungera socialt i skolsituationen. Inom sjukvården utövar kuratorer socialt arbete i form av samtal och stöd i den krissituation som en allvarlig sjukdom kan utgöra. Till socialt arbete hör också olika former av hjälp som samhället ger till handikappade och äldre. Det sociala arbetet utövas således i vitt skilda relationer mellan socialarbetaren och klienten, som man oftast benämner parterna. Relationen kan grundas på ett frivilligt hjälpsökande eller skapas i ett 9


praktisk kunskap i socialt arbete påtvingat möte. Klienten kan också ha lagliga rättigheter att erhålla en viss form av hjälp, till exempel i form av ekonomiskt stöd eller någon hjälpinsats. En intressant skillnad mellan olika utgångspunkter för socialt arbete är t.ex. frågan om i vilken grad klienten kan betraktas som frivilligt hjälpsökande. I vissa fall kan ekonomiskt bistånd vara förenat med krav att delta i viss verksamhet eller att utföra vissa handlingar, till exempel söka arbete i viss omfattning. Ett annat exempel är när en förälder måste delta i en behandlingsverksamhet för att barnet inte ska omhändertas för placering på institution eller i fosterbarnsvård. Detta tvång kan vara mer eller mindre tydligt formulerat i verksamheten. Det finns således en gråzon mellan tvångsingripande och frivilligt hjälpsökande. I viss mån skulle man kunna säga att det alltid föreligger en tvingande situation i socialt arbete. Alternativet till att söka ekonomiskt bistånd av samhället kan i princip vara svält eller bostadslöshet. Kronisk sjukdom, kroppslig svaghet på grund av ålder, handikapp eller psykisk sjukdom utgör i sig tvingande omständigheter för att vara i behov av olika typer av hjälp. Därför har vi också en lagstiftning som ger rätt till hjälp i sådana situationer. I princip utgör dessa situationer också i viss mening tvingande omständigheter till kontakt med social­ arbetare för att få tillgång till hjälpen. Till denna beskrivning måste också läggas att socialt arbete kan utövas som frivillig verksamhet av föreningar, stiftelser eller privatpersoner. T.ex. utövar kyrkan och föreningar som Röda Korset verksamhet som har till syfte att ge hjälp i problemsituationer av de typer som nämnts ovan. En speciell typ av socialt arbete är när människor i problemsituationer skapar verksamhet i syfte att hjälpa var­andra som t.ex. länkrörelsen för alkoholmissbruk. Det är uppenbart att mötena i dessa hjälpsituationer skiljer sig från möten mellan en klient och en socialarbetare som är betald av samhället. I dessa sammanhang, som i viss utsträckning har välgörenhetskaraktär, är inte den hjälpande parten en myndighet utan en medmänniska. Hjälptagaren kan å andra sidan uppleva sig tvungen att på något sätt visa tacksamhet. 10


1. perspektiv på socialt arbete Även om problematiken kan variera innebär socialt arbete ett möte mellan en klient och en socialarbetare, initialt ofta under något oklara omständigheter. I ett eller flera möten ska problematiken definieras och beslut om insats ska fattas. I de flesta fall ska klienten motiveras att arbeta på någon form av förändring av sin livssituation. Den process som följer är oftast svår att förutsäga och nya omständigheter kan tillstöta efter hand. Jag ger här två kortfattade fallbeskrivningar för att illustrera en vanlig arbetsgång i socialt arbete. De är hämtade från verksamhet inom socialtjänsten under 1990-talet. Fall 1 En 18-årig arbetslös flicka slussas till kontakt med ett arbetslöshetsprojekt inom socialtjänsten. Det finns misstankar om att hon använder droger. Båda föräldrarna är alkoholmissbrukare. Socialarbetaren in­leder med att hjälpa flickan till ett arbete och därefter har de kontakt en gång i veckan. Efter några månader framkommer att flickan missbrukar hasch och social­ arbetaren får kännedom om att detta missbruk accelererar kraftigt. Social­ arbetaren försöker motivera flickan till behandling för drogmissbruket på ett behandlingshem. Det blir emel­lertid svårt att upprätthålla kontakten och försöket att motivera flickan för ett behandlingshem misslyckas. Flickan är drogpåverkad vid det första besöket på behandlingshemmet och nekas därför en plats i verksamheten. Fall 2 En 45-årig man med långvarigt alkoholmissbruk har genomgått avgiftning och behandling på ett behandlingshem. Han får som eftervård kontakt med en socialarbetare inom socialtjänsten. Denne arbetar i ett så kallat behandlingsteam med öppen verksamhet främst för missbrukare. I början besöker socialarbetaren mannen i dennes hem en gång i månaden. Syftet är kontroll av mannens alkoholvanor och rådgivning. Efter några månader övergår kontakten till att främst utgöra ett psykologiskt stöd. Socialarbetaren och mannen träffas en gång i veckan. Efter tre månader avbryts arbetet då mannen får ett återfall i kraftigt alkoholmissbruk och tvångsinsatser för vård behövs.

11


praktisk kunskap i socialt arbete Man kan anlägga många olika perspektiv på socialt arbete. Det kan ses som en professionell verksamhet som ska utövas utifrån vissa regler och med särskilt utvecklade metoder. Det kan också ses som en del av välfärdssamhällets verksamhet för att uppnå solidariska mål där utsatta människor får hjälp och stöd att uppnå en rimlig livskvalitet. Det är alldeles uppenbart att socialt arbete inte kan diskuteras i termer av tillämpning av en metod eller att det sker i form av en viss typ av socialt möte. Socialt arbete omfattar många olika typer av sociala situationer. Det är svårt att säga något generellt eller tala om generella kunskaper i socialt arbete, kunskaper som är giltiga i alla dessa olika situationer som uppstår. Med de olika utgångspunkter som diskuterats ovan har teorier och metodik utvecklats av varierande slag. Dessa har baserats på olika typer av akademisk kunskap. I detta inledande kapitel beskriver jag kortfattat socialt arbete som praktik och hur det historiskt har utvecklats i vårt samhälle. Jag kommer att beröra vilka olika teoretiska ramar som har utvecklats på området och vilka värderingar som kommit att framhållas av utövare och av forskare. Det som är särskilt intressant här är de värderingar som anses centrala, här kallade ideologiska fanor. Dessa har skiftat från tidsperiod till tidsperiod. Längre fram i boken kommer jag att undersöka hur dessa fanor påverkar socialarbetarens praktiska handlande. Värderingarna utgör en aspekt som påverkar utövaren i mötet med klienten. Under olika tidsperioder har socialarbetarna strävat efter att uppnå olika ideala förhållningssätt till klienten och dennes problematik.

Ett historiskt perspektiv på arbetssätt i socialt arbete Socialt arbete har av utbildare och professionella utövare betraktats på olika sätt och utövats i olika former under olika tidsperioder. Det har förekommit en rad olika synsätt på hur socialt arbete ska utövas och vilka kunskaper utövaren bör besitta (se t.ex. Payne, 2008). Fram till 1960-talet präglades socialt arbete av ett arbetssätt som går under samlingsnamnet case work, som ursprungligen importerats från USA (Richmond, 1917). Inriktningen innebär en strävan mot en 12


2. Kunskapsbygge i vardag och vetenskap Jag vill illustrera kunskapsuppbyggnad i vardagslivet och i praktisk verksamhet med ett exempel från en helt annan praktik än socialt arbete inom vardagslivet, nämligen kantarellplockning. Jag tycker kantareller är gott och tycker dessutom att själva plockandet är stimulerande. Jag har inte omedelbart någon föreställning om att kantarellplockandet är förenat med kunskap eller i varje fall inte med några teorier om hur man hittar kantareller. Vid närmare betraktande är det trots detta uppenbart att jag inte går ut i skogen bara på måfå när lusten faller på och hoppas att jag hittar kantareller. För det första vet jag hur kantareller ser ut och att de kan variera i storlek och utseende. Dessutom har jag en föreställning om var jag kan hitta kantareller. Jag ger mig iväg vid vissa tider på året till bestämda ställen. Jag vet var dessa ställen ligger och kan beskriva vägen dit och hur terrängen ser ut. Men jag tror att jag inte har någon enkelt formulerad föreställning om varför kantareller växer just där. Det jag kan formulera är t.ex. att det alltid är svårt att hitta den första kantarellen. Om jag väl hittat en så dyker emellertid de andra upp ur sina gömställen. Om jag rannsakar min föreställningsvärld finner jag att jag har en tendens att formulera mig som om kantarellerna vore besjälade, att de kan gömma sig och att det går lättare att smyga sig på dem vid vissa tidpunkter på dygnet. Men hur har jag då lärt mig att välja just dessa ställen för kantarellplockningen? När jag går igenom min historia som kantarellplockare upptäcker jag att sättet att välja ställen har förändrats. Mina första svamputfärder gjorde jag i sällskap med personer som kände till ställena. Man kan säga att jag lärde mig hitta svampställen genom ”buggning”. Jag följde med eller efter personer som jag visste hade kunskap. Detta gjorde jag ibland öppet och inbjuden, ibland i 23


praktisk kunskap i socialt arbete smyg. Man kan säga att jag fick eller ”stal” kunskap från andra och så småningom skaffade mig en omfattande karta över svampställen. När jag på egen hand skulle tillämpa kunskapen så hittade jag ibland ingen svamp. Jag blev osäker på om jag gått rätt väg. Terrängen i skogen är ibland förvillande likadan på många ställen. Man kan till och med säga att denna kunskap ledde till en kris i min svampplockarhistoria. Skogen där svampen växte utsattes för kalhuggning och ändrade karaktär. Jag hade emellertid fått smak på plockningen och på svampen och gav inte upp. Jag gav mig helt enkelt ut på plockarrundor i ny och okänd terräng som jag inte hade någon ”buggningskunskap” om. Jag hade ibland, av vad jag kallade slump, hittat kantareller även på andra platser än ”ställena”. När jag nu mera systematiskt gav mig ut för att hitta nya ställen visade det sig att jag kände på mig när jag var i närheten av kantareller. Vissa områden undersökte jag mer ingående än andra. Jag hade ändrat metod från buggning till upptäcktsfärder som var förenade med en ny form av spänning. Men det var tydligt att jag hade med mig någon form av kunskap som ledde mig rätt. När jag pratade med svampplockarkolleger formulerade jag ibland denna kunskap: ”kantareller tycker om när det är lagom fuktigt och vill inte ha alltför mörk skog”. Jag formulerade mig alltså gärna i termer av att ”kantareller tycker om” eller ”kantareller vill”. Så småningom har jag bildat mig en ganska fast föreställning om hur ett ställe ska se ut för att kantareller ska vilja växa där. Jag söker nu kantarellställen utifrån en bestämd föreställning att jag vet hur ett ställe ska se ut. Detta innebär att jag har en större aktionsradie och stor frihet i förhållande till många andra kantarellplockare. När jag nu går igenom min plockningshistoria kan jag formulera en teori om var kantareller växer som summerar en del av den kunskap som jag äger på området och som leder till praktisk framgång: ”Kantareller växer där det finns vissa träd och där terrängen ser ut på ett bestämt sätt. Kantarellerna älskar nämligen dessa träd. De vill stå i backen och se upp till dessa ståtliga varelser så att de blir sedda och uppmärksammade av träden. De är också flockvarelser och vill gärna växa intill varandra. Hittar man en kantarell på ett ställe så finns det ofta flera”. Min teori talar för att kantarellerna är beroende av trädsorten, som de 24


2. kunskapsbygge i vardag och vetenskap strävar efter att få ett visst givet förhållande till. Jag formulerar teorin som att kantarellerna har ett kärleksförhållande till träden. Jag har således med flera olika metoder lyckats hitta kantareller och utifrån dessa erfarenheter skapat min kantarellteori. Teorin fun­ gerar nu ganska bra. Jag hittar en hel del kantareller och har successivt hittat fler ställen med hjälp av teorin. Dock har teorin inte varit formulerad i ord förrän nu när jag går igenom min plockarhistoria. Den har framför allt haft karaktären av att känna att det var rätt terräng, rätt klimat och rätt tid på dygnet. Efterhand som jag blivit mera säker på min kunskap om svampställen har jag övergivit min buggningsmetod och övergått till en slags terrängkännedomsmetod som visat sig effektivare. En annan sak är att jag nu är utsatt för andra som ”buggar” mig och försöker följa efter mig till kantarellställena. Då går jag ibland omvägar och undviker den terräng där jag vet att kantareller kan växa. Jag berättar inte heller allt om mitt sätt att se på kantareller och kantarellplockning för vem som helst. Inte heller i denna framställning.

Vardagsteorins uppbyggnad Vi kan säga att kunskapsuppbyggnaden i vardagslag sker genom att vi drar slutsatser utifrån någon form av erfarenhet. Erfarenheten skaffar vi på ett visst sätt, som vi kan kalla erfarenhetsmetod. Tillämpningen av metoden förser oss med en mängd intryck eller information som vi kan kalla för upplevelsedata. Jag bryr mig inte om alla tänkbara data i terrängen utan anser att en viss typ av data är viktigast eftersom de har haft en nyckelroll för att förstå var kantarellerna växer. Utifrån ett sådant förlopp skapar vi föreställningar som beskriver sammanhanget i data. Efter hand blir dessa föreställningar en sanning som styr vilka data vi bryr oss om. När jag övergivit buggningsmetoden och övergått till terrängkännedom och till teorier om vad kantareller tycker om så bryr jag mig inte längre om vart andra kantarellplockare går. Jag bryr mig heller inte om att samla data om skogen i största allmänhet. Till slut har jag slagit mig till ro med att jag upptäckt tillräckligt med ställen och inte behöver fortsätta att bedriva ”forskning” längre. Jag nöjer 25


praktisk kunskap i socialt arbete mig med att göra en bekväm promenad till något av mina kända ställen när den rätta tiden är inne. I figur 1 framställs processen i kunskapsuppbyggnaden sådan den framstår i min betraktelse om kantarellplockning. Teoribyggnaden skapas med en metod (upptäcktsfärder i skogen) för att samla data (egenskaper i terrängen där jag hittar kantareller) av vilka vissa väljs ut (trädsorter och relationen mellan kantarellen och trädsorten) till att utgöra grunden för föreställningar som uttrycks i vissa begrepp (”kantareller älskar dessa träd”). Vi kan sätta ett namn på teorin: kärleksteorin. Med kunskapsteoretiska termer kan man säga att jag genomgått ett paradigmskifte (se Kuhn, 1970) ifråga om min kunskap om kantareller. Jag har övergått från att söka genom att följa andra som jag föreställde mig hade kunskap, till att söka genom att lära känna vad kantareller tycker om, att sätta mig in i kantarellernas situation och försöka ta reda på i vilken omgivning en kantarell trivs. Tidigare hade jag en statisk modell som handlade om att kantareller av tradition växte på vissa ställen. Den nya kunskapen innehåller möjligheten att kantareller kan flytta på sig och skaffa sig nya ställen där de kan beundra sina älskade träd.

Metod: –  buggning – upptäcktsfärder i terrängen

Data: –  träd – relationen mellan kantarellerna och träden

Begrepp: –  kärlek – beundran – kantarellens önskningar

Figur 1. Kärleksteorin om kantareller. En modell för uppbyggnaden av praktisk kunskap utifrån kantarellplockning.

26


2. kunskapsbygge i vardag och vetenskap

Praktisk kunskap i socialt arbete Om naiva teorier i mötet med klienten Eric Olsson Den som möter en människa i ett professionellt sammanhang har alltid sig själv med i mötet. Hur påverkar de egna erfarenheterna och praktiska kunskaperna hur man förstår och bemöter till exempel en klient i socialt arbete? Vad är praktisk kunskap och hur skapas den i människovårdande professioner? Dessa frågor bildar utgångspunkt för den här boken. Praktisk kunskap, som här kallas naiva teorier, jämförs med vetenskaplig kunskap, och förhållandet mellan dessa kunskapsformer undersöks. I boken diskuteras också hur den praktiska kunskapen förhåller sig till socialarbetarens personliga erfarenheter. En annan aspekt som tas upp är hur samspelet i arbetsgruppen och i arbetsorganisationen påverkar arbetet. Författaren presenterar också en modell för utveckling och fördjupning av den praktiska kunskapen som kan användas i såväl utbildning som i det dagliga arbetet. Boken vänder sig främst till studerande vid universitet och högskolor och är relevant för alla som utbildar sig till att arbeta med människor, framför allt inom socialt arbete, men även inom psykologi, vård och pedagogik. Den är också lämplig i utvecklingsarbete och internutbildning inom dessa områden.

eric olsson är psykolog och professor emeritus i socialt arbete, idag verksam vid högskolan i Kristianstad.

ISBN 978-91-40-66363-4

9 789140 663634

9789140663634  

om naiva teorier i mötet med klienten Eric Olsson

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you