EMIL 11
Pappa har nyss flyttat till Eva.
Nu är det helg och Emil ska dit. Han har längtat efter pappa. Väldigt, väldigt mycket ...!
VARANNAN HELG
Emil är elva år.
THOMAS HALLING
– en möjlighet för alla
Titel: Varannan helg Författare: Thomas Halling Illustratör: Kenneth Andersson © 2015 Thomas Halling, Kenneth Andersson och Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Sidantal: 36 Lix: 17 Lättlästnivå: Från 9 år ISBN 978-91-7567-403-2 Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
Thomas Halling
Varannan helg
Illustratรถr: Kenneth Andersson
Nypon fรถrlag
De här personerna finns i boken: Emil – en kille som är 11 år Zoran – Emils bästa kompis Emils mamma Emils pappa Eva – pappas nya tjej Småtjejerna – Evas barn
Emil och hans bästa kompis Zoran var på väg hem från skolan. – Har dina föräldrar skilt sig nu? sa Zoran. – Ja, sa Emil. Pappa har flyttat! Zoran sa först inget. Men sedan var han tvungen att fråga: – Till en egen lägenhet? Emil skakade på huvudet. – Nej. Till sin nya tjej, Eva. Det blev tyst. Emil och Zoran fortsatte gå sida vid sida. Emil kände sig ledsen igen. 5
Lika ledsen som i morse när han inte ville gå till skolan. Under dagen hade han glömt bort att han var ledsen. Nu kom det tillbaka. – Hur är hon? frågade Zoran. Emil ryckte på axlarna. – Okej, sa han. För det var hon. Emil hade först letat fel, men Eva var faktiskt schysst. – Ska du bo hos dem varannan vecka? frågade Zoran. – Varannan helg, sa Emil. Det blev tyst en stund igen. Sedan kom nästa fråga: – Är det bara hon? 6
– Nej, hon har två barn. Två tjejer, sju och fem. – Plastsyskon, sa Zoran. Det har jag också. Det visste Emil. Zorans föräldrar var också skilda. Hans pappa hade träffat en tjej som hade ett barn, en flicka. Sedan hade de fått ett barn till. Zoran hade en lillebror som var tre år. Emil ville ha syskon när hans föräldrar var gifta. Men nu hoppades han att han skulle slippa få syskon. – Hur är de? sa Zoran. – Hemska, sa Emil utan att tveka. Bortskämda och skrikiga. Zoran nickade. 7
– Okej, jag måste sticka nu. Jag ska köpa en ny jacka med mamma. Vi ses! Emil sa hej och fortsatte hemåt. Klockan var tre och det var fredag. Förr var fredag den bästa dagen. Nu var det den värsta. Emil skulle till pappa klockan fem. Emil längtade efter pappa. Men inte efter hans nya tjej. Och inte efter hennes barn. Att bo hos pappa varannan helg var både för lite och för mycket. För lite för att han saknade pappa nästan varje dag. För mycket för att det var jobbigt med två hem och två vidriga småtjejer. 8
När pappa flyttat ihop med sin nya tjej hade de pratat länge om hur det skulle bli. Emil förstod att det var enklast att bo hos mamma. Hon bodde nära skolan. När han var hos pappa var han tvungen att få skjuts. Ändå tog det en halvtimme. – Vi ses ju på loven också, hade pappa sagt. Men det räckte inte alls, tyckte Emil. Loven kom alldeles för sällan. – Glöm nu inget, sa mamma. Emil höll på att packa sin väska. Mamma stod i badrummet och sminkade sig. 9
Hon skulle träffa en kompis och ta en öl. Emil skulle sakna henne, fast han bara skulle vara borta i två nätter. – Nu kommer pappa! ropade mamma. Pappas bil stannade utanför. Det hördes tre korta tut. Pappa kom aldrig in längre. Det kändes konstigt, men också skönt. Det blev bara tjafs när mamma och pappa sågs. – Ha det så bra nu, sa mamma och gav Emil en kram. Emil kramade tillbaka. Länge, länge. Sedan sprang han ut till bilen. 11