SYLVAIN_DUBBLA:Layout 1
08-11-04
15.24
Sida 1
SYLVAIN DUBBLA BEGÄR
DOMINIQUE SYLVAIN är född 1957 i Thionville i nordöstra delen av Frankrike. Hon hann arbeta både som frilansjournalist och informationschef vid franska stålföretaget Usinor innan hon deckardebuterade 1995 med Baka! Sju deckare senare lanserade hon den osannolika privatspanarduon Lola Jost och Ingrid Diesel i Dubbla begär, vilken belönades med Tidningen ELLE:s läsarpris 2005. Dominique Sylvain är gift och bor med sin man och två söner i Tokyo, Japan.
Lola Jost har nyligen lämnat sin tjänst som kriminalkommissarie vid polisstationen på rue Louis-Blanc i Paris 10:e arrondissement när hon sent en kväll får besök av Ingrid Diesel, en amerikanska som brukar äta sina middagar på samma kvartersrestaurang som Lola. Ingrid vill att de gemensamt ska försöka rentvå restaurangens ägare, Maxime Duchamp, som häktats, misstänkt för mordet på en av sina anställda, servitrisen Vanessa. Mycket motvilligt låter Lola sig övertalas och redan samma natt ger sig den osannolika duon ut på jakt efter den verkliga mördaren. Det blir en mördarjakt som går genom Paris undre värld, via gatuprostitutionens Bois de Boulogne, strippklubbarnas Pigalle och förortsungdomarnas Saint-Denis.
Dominique
Den vältränade tjejen hasplade ur sig några ursäkter, tog av sig skorna för att inte smutsa ner mattan – ett gott tecken – och slängde sig ner i soffan. Ett mindre gott tecken. Vad Lola nu såg framför sig var en vältränad tjej i linne, med en tatuering som äventyrade sig ut över ena axeln. Lola tände en cigarett, bjöd utan framgång sin besökare, satte sig i sin favoritfåtölj och drog åt morgonrocken, lika mycket om sitt inre som om sitt yttre.
Pressröster om Dubbla begär
Dominique
SYLVAIN DUBBLA BEGÄR
”Det Paris som skildras i Dominique Sylvains deckare återfinns inte i Guide Michelin. Det är smutsigt, mycket smutsigt, men fullt av liv. Paris skulle inte vara Paris utan dessa parisare som fixar sig fram genom livet, överlever på småjobb och ställer upp för varandra utan att fråga för mycket.” L’HUMANITÉ
”Fartfylld och skickligt tvinnad utövar Dubbla begär en oemotståndlig charm på läsaren.” TÉLÉRAMA
Dubbla begär är den första i en serie deckare med privatspanarna Lola Jost och Ingrid Diesel.
”I den här boken är miljön, Paris, lika viktig som intrigen, liksom språket, som består av en blandning av slang och anglicismer, levererade i korta, slagkraftiga meningar. Den är rapp i repliken, rolig och underhållande.” FRANSKA ELLE
ISBN 978-91-1-301887-4 Omslag: Anders Timrén Omslagsbilder: Kvinna – Jupiter Images Triumfbågen, hund – Alamy
Vald till bästa franska deckare av ELLE:s läsare
TITEL_SYLVAIN
08-11-05
08.52
Sida 2
Dominique
SYLVAIN DUBBLA BEGÄR
Översättning: Nadja Leijonhufvud
Dubbla begär.indd 3
08-11-07 14.15.08
ISBN: 978-91-1-301887-4 Copyright © Éditions Viviane Hamy, 2004 Norstedts, 2009 Published by arrangement with Literary Agency Wandel Cruse, Paris Originalets titel: Passage du Désir Översättning: Nadja Leijonhufvud Omslag: Anders Timrén Scandbook Smedjebacken, 2009 www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts förlagsgrupp AB, grundad 1823
Dubbla begär.indd 4
08-11-07 14.15.08
1 November 2002
P
ARIS ÄR EN BLONDIN … HON ÄR DIN OCH MIN …
käften, för fan … men lägg av då … sluta tjata … NÄSAN I VÄDRET, SPEF ULL MIN … vem fan bryr sig om vad du har för näsa … ÖGONEN F ULLA AV SKRATT ! Det tog några sekunder för Jean-Luc att komma till sans där han låg utsträckt på sängöverkastet. Sångerskans röst kommer ur min klockradio, tänkte han. Det är Mistinguett som sjunger sin chanson. Klockan är fyra på morgonen. Och så mindes Jean-Luc att det var söndag, det var idag det skulle ske, det var bara att bita ihop, spänna musklerna och köra rätt in i väggen. Han stängde av klockradion. Säkert var det Noah och Farid som hade ställt in en kanal med gamla franska hits och vridit upp volymen på max. Om de försökte få honom att glömma att han var rädd hade de misslyckats. Jean-Luc hade ont i magen. Han steg upp, gick in i badrummet, blaskade kallt vatten i ansiktet och stirrade på spegelbilden av en kille med rakad skalle och svart smalt bockskägg, en blek kopia av killen från igår. Han svalde en lugnande tablett, klädde på sig och gick ner i köket. Noah och Farid satt redan där med varsin kopp kaffe framför sig. Såg ut att känna sig tillfreds med läget. De drev med honom, 9
Dubbla begär.indd 9
08-11-07 14.15.08
det var uppenbart. Noah och Farid, svartklädda, svarthåriga, Farid hade svarta ögon och Noah blå, i övrigt var de lika som siamesiska tvillingar. Tvillingar från Medelhavet. De käkade rostat bröd med marmelad. – HÄR ÄR VÅRT PARIS! gastade Farid. – Tjingeling Paris, sa Noah med munnen full. Har vår lille Jean-Luc slaggat gott? Farid hade tagit för sig av sin favoritmarmelad: blåbär. Passade väl på att få något i sig innan det var dags att dra åt svångremmen och fira ramadan resten av dagen. – Du klagar alltid på att Noah och jag bara lyssnar på amerikansk rap, så vi ville göra dig glad, sa han och svepte yvigt med händerna där tre silverringar glimmade. Farid tog aldrig av sig ringarna. Under rånen doldes de av handskar. Ringarna verkade betyda mycket för honom. Men vad? undrade Jean-Luc. – Yo man! Vi gillar att göra folk glada, sa Noah. – Ärligt talat, en remix av Mistinguett, det kanske är grejen, tillade Farid med en ny svepande gest med händerna som visade hur avslappnad han var. Farid var stolt över sina händer, men han kunde också vara stolt över sitt ansikte. En snygg nuna på en tjugofemårig kille som inte oroar sig för något och bara lever för stunden. I jämförelse med honom och Noah kände sig Jean-Luc gammal. Gammal, vid tjugosex års ålder. Han tvingade fram ett leende. Siamestvillingarna svalde sista tuggan och Jean-Luc svepte en kopp kaffe, han kunde inte få i sig något mer. Sedan gick de ner till garaget och hämtade kalasjnikovarna, släggorna och väskorna. De hoppade upp i vanen, en Merca. Den automatiska garagepor10
Dubbla begär.indd 10
08-11-07 14.15.08
ten öppnades och en bit bort längs staketet stod BMW:n parkerad med Menahem bakom ratten. Han startade genast. Vilken kille, den lille Menahem, han levererade alltid och var alltid i tid. Det var han som hade snott vanen och BMW:n i Asnières. Noah skyddade sin brorsa. Inte en chans att lillbrorsan skulle vara med, de hade gjort upp om att han bara skulle skaffa fram kärror och köra. De åkte genom Saint-Denis och Noah satte på radion. Snart var det frågan om situationen i Palestina. Flera döda i ett självmordsattentat. Och Sharon hit och Arafat dit och Ramallah i ruiner. Farid bytte kanal. Farid bytte alltid radiokanal, tevekanal, samtalsämne eller miljö när det blev allvar, Farid slog aldrig upp en tidning. Samma sak med amerikansk rap. Farid gillade inte fransk rap för då var man tvungen att lyssna på orden, man var tvungen att ha skallen öppen för andra. Noah å sin sida hade lärt sig en sak av de amerikanska rapparna och det var uttrycket Yo man! som han slängde ur sig hela tiden. Jean-Luc tog en lugnande tablett till, han var tvungen att snacka på för att inte tarmarna skulle sno runt i magen på honom, dessutom var han intresserad av allt som rörde sig i skallen på Farid Younis. Han kunde inte bara vara den där killen som brände alla stålar på kläder och skivor. Farid var sluten som ett ostron. Men ett ostron med en pärla i. Jean-Luc tänkte efter och frågade: – Har du problem med verkligheten, Farid? – Nej. Min verklighet, det är pengar. – Yo! Min också, sa Noah. – Du förstår, Jean-Luc, min bästa kompis här är ett judesvin och hans verklighet, det är flos. 11
Dubbla begär.indd 11
08-11-07 14.15.08
– Du är arabjäveln i mitt liv, sa Noah och rufsade Farid i håret. – Jag fattar inte. Ni snackar ju aldrig om nåt allvarligt. – Det finns tillräckligt med folk som snackar om sånt, sa Farid. – Håller med, sa Noah. – Om jag var ni skulle jag må skitkasst. Brödrafolk som dödar varandra. Det skulle kunna vara ni två. Var och en på varsin sida. Har ni tänkt på det? Fullständig tystnad från siamestvillingarnas håll. En lugn, dödsföraktande tystnad som inte rubbades av någonting. Vanen körde in i Paris och Noah svängde av i riktning mot Boulevard Ney, fortfarande med BMW:n och Menahem efter sig. – Det är en våldsspiral, fortsatte Jean-Luc. Folk har bestämt sig för att slakta varandra till sista man på en bit förlovat land som ingen längre vet vem det har lovats bort till. Man förstår inte hur det ska kunna bli nåt slut på det. – Yo man! sa Noah. Våldsspiral. Vad fan snackar du om? – Om alla döda som bara blir fler och fler. Om motsättningarna som bara hårdnar. Det är det jag snackar om, Noah. – Du har rätt i att det berör oss, sa Farid. Och jag ska tala om för dig varför det är så, Jean-Luc. – Okej, berätta. – Jag tror det är dåligt för våra affärer. Det ställer till med ett jävla knas på hela planeten. För det är på grund av det här som terroristerna terroriserar och folk är rädda överallt. Och då röstar folk på högern, både här och där borta. Och direkt blir det en massa fler snutar överallt, särskilt i Paris, och så blir det svårare för oss att jobba. Så nu förstår du att vi har tänkt på det här, min 12
Dubbla begär.indd 12
08-11-07 14.15.09
polare judesvinet och jag. Vi har fattat hur allt hänger ihop. Eller hur, Noah? – Självklart, man, svarade Noah och vred sig för att inte börja flina. – Respekt, Farid. Kopplingen mellan terroristerna som terroriserar och oss som rånar, det var ju en intressant sammanfattning. – Du ville veta om jag hade problem med verkligheten, och nu vet du det. Verkligheten, den möter jag öga mot öga. Jean-Luc gav upp. Han avundades siamestvillingarnas omedvetenhet, det förstod han nu. Om han hade varit jude eller arab som dem, eller både och, hade kanske siamestvillingarna varit hans verkliga vänner. Om man var sammansvuren på det sättet kanske man inte var lika rädd när man skulle köra rakt in i en vägg. Men det enda han visste var att han var omskuren. Innan hans mamma övergav honom hade hon sett till att han fick förhuden avklippt. Han hade ingen aning om varför. Han hade adopterats av en familj i Normandie, vuxit upp i en liten by där alla ungar gick i söndagsskolan utan att gnälla. En dag hade han förklarat för siamestvillingarna från Medelhavet att han var likadan som dem, fast inte riktigt lika tydligt. Den kapade förhuden hade inte intresserat dem mer än ett raserat Ramallah. Han hade fortfarande ont i magen. Ett öde Paris passerade utanför bilrutorna. Till och med öststatshororna hade gått och lagt sig. Hösten liknade alltmer vinter. Längtan efter att få klyva Medelhavets vågor gnagde i honom, och tilltog för varje dag som gick. Bara några rån till så skulle han kunna köpa den där sjuttiofemfotaren han drömde om. I andra hand. En deal på en komma två miljoner euro. Köpet skulle göras genom en skeppsmäklare på Palma de Mallorca. Man säger att 13
Dubbla begär.indd 13
08-11-07 14.15.09
man vill betala cash och så flyter pengarna in på ett bankkonto på Jungfruöarna, ett skatteparadis där båtarna byter registreringsskyltar som vinden ändrar riktning. Då och då skulle han lyssna på lite franska chansoner för att minnas Paris, och kanske Normandie lite grann också. Det var ju ändå tack vare uppväxten i Normandie som han hade börjat segla. Jean-Luc undrade varför Farid aldrig talade om Algeriet, hans föräldrars land. Familjen Younis bodde vid metrostationen Stalingrad, men Farid var aldrig där eftersom han var i bråk med sin farsa. Systern var också i bråk med faderskapet och brodern med sin syster. Vilken jävla soppa. De närmade sig målet. Noah körde förbi kyrkan Saint-Philippedu-Roule. Jean-Luc läste på banderollen som var upphängd på gavelkrönet. Jesus hör dig, kom till honom. Han skulle hellre ha velat att det stod något sexigare, typ Jesus ger sig åt dig. Folk hade behov av att höra sånt i dessa tider, de var vettskrämda. Jean-Luc hade hört om en undersökning på radion. Fransmännen var inte de enda som var skraja. Terrorism, arbetslöshet, krigshot, oljebälten, dödliga virus, galna ko-sjukan, muterande majs och sekter som tillverkade kloner. Allt skrämde upp dem. Tydligen var det bara på havet som man kunde känna sig trygg. Om man undvek områden med pirater. Så länge jag pratar med mig själv håller jag undan rädslan, tänkte Jean-Luc. De var nästan framme nu, bara några sekunder kvar … På Champs-Élysées var det en aning mer folk än på de stora boulevarder som omgav Paris innerstad alldeles innanför ringleden. Partyfolk kom ut från en klubb. Här och där strosade några udda figurer som ingen frågade varför de drog runt på trottoa14
Dubbla begär.indd 14
08-11-07 14.15.09
rerna kilometervis i den kalla gryningen. Man såg några få bilar, de körde snabbt in på den breda boulevarden som låg öppen ända bort till Place de la Concorde och vidare längre bort. Det lättsamma Paris … De var framme. Farid rättade till handskarna. Inga darrande händer här. I bottenplanet på en modern byggnad syntes en välupplyst glasfasad, automatiska dörrar och två anställda bakom luckor. Och, oflyt, två kunder. En kille och en tjej med ryggsäckar. – Vad fan gör de där turistjävlarna på ett växelkontor klockan fem på morgonen? svor Jean-Luc och drog på sig rånarluvan. – Ute efter lite cash, precis som vi, sa Farid. Noah saktade ner, de spände på sig säkerhetsbältena. Farid drog en rånarluva över Noahs huvud och satte sedan på sig sin egen. Noah körde upp med vanen på trottoaren och tryckte gaspedalen i botten. – PARIS ÄR EN BLONDIN! gastade han. – HON ÄR DIN OCH MIN! vrålade Farid och gapskrattade. De roar sig som småungar på barnkalas, det är sjukt, tänkte Jean-Luc. Vanen for rakt mot skyltfönstret. Det lät som när packisen rämnar. Stora sprickor. Jean-Luc tänkte lättad: det funkar, vi är snart igenom. Noah backade. Gasade igen. Ett hål öppnades i skyltfönstret, yes! Det började rasa. Och inga sirener, inga snutar. Ingenting. Ett mirakel som bara upprepades om och om igen. De hoppade ur bilen med kalasjnikovarna på ryggen. Farid och Jean-Luc slog upp hålet med släggorna medan Noah täckte dem från biltaket. Tjejen skrek. Jean-Luc siktade på kassörerna och Farid på kunderna. Tjejen kved, hon var av typen vältvättad tågluffare. Farid slog till henne 15
Dubbla begär.indd 15
08-11-07 14.15.09
i ansiktet. Hon föll ner på knä, det rann blod ur näsan. Farid satte gevärspipan mot hennes tinning. Killen var lamslagen av skräck och verkade nära att svimma och under tiden satt kassörerna orörliga med händerna i luften. De kanske var vana. JeanLuc plockade fram nylonväskorna ur jackan och hivade dem över luckan. Farid sa till den yngste: – Stoppa i allt du har i kassaskåpet. Fort. Kassören gjorde som Farid befallde. Jean-Luc pekade med kalasjnikoven ömsom mot turisterna, ömsom mot den andra kassören som satt blickstilla. Pengarna strömmade och strömmade. Det här är mitt livs kupp, tänkte Jean-Luc. Tjejen började jämra sig och bönade: – Please don’t shoot, please … – Shut up! vrålade Farid. Jean-Luc hade inte en aning om att Farid kunde engelska. Men med all den där rappen han lyssnade på kanske det inte var så konstigt. När de rusade ut ur växelkontoret kom Menahem körande i BMW:n med dörrarna halvöppna. Jean-Luc hoppade in fram, Farid gled in i baksätet bredvid Noah. Menahem gasade ner mot Champs-Élyséesrondellen och svängde in på Avenue Matignon. Ännu ett rent mirakel, tänkte Jean-Luc. Det såg ut att vara drygt en miljon euro. Minst. Noah hade börjat räkna buntarna. Farid bara satt och log. Det hade varit värt att skrämma skiten ur sig för, det här. JeanLuc hade alltid känt att han skulle ha turen med sig när han var med Farid. På kåken hade han utvecklat en teknik för att förstå folks inre, läsa människor. Man tänkte väldigt intensivt på en person som man ville försöka förstå sig på. Så intensivt att man föll 16
Dubbla begär.indd 16
08-11-07 14.15.09
i trans. Tills man såg syner. Kort tid efter att han kom ut från Fleuryfängelset hade Jean-Luc koncentrerat sig på Farid. Han hade sett en svart ängel mot en rämnande orangestrimmig himmel. Enorma vingar som böljade upp och ner med ett mjukt och oroande ljud. Så länge hans kraft var inriktad på att fixa stålar var det väl okej. Men om den skulle riktas mot en människa visste man inte hur det skulle kunna sluta. Farid var iskall nog för att kunna döda. Den amerikanska tågluffaren hade inte förstått vem hon hade att göra med. Kanske för att hon var kvinna. Alla män fattade instinktivt att de var tvungna att respektera Farid för att himlen som svällde av vrede inte skulle explodera och störta ner mot jorden. – Okej, hör ni, vi har fått ihop ungefär en miljon femhundra tusen euro, sa Noah med likgiltig röst. Och en liten packe dollar. Och yen. Menahem vågade sig på en liten vissling. Farid stoppade tillbaka sedlarna i väskorna utan brådska. Jean-Luc tyckte att det verkade som om han funderade på något. – Släpp av mig vid Passage du Désir, sa Farid till Menahem och stängde blixtlåset på en av väskorna. Jag tar metron hem till Saint-Denis. – Vad gör du, Farid? frågade Jean-Luc. – Jag tar min del. – Man, det känns helt sjukt att bara dra med all den här flosen! Jean-Luc försökte läsa Farid men han undvek hans blick. – Till din syrra? 17
Dubbla begär.indd 17
08-11-07 14.15.09
– Nej, det här är inte till Khadidja. Det är till Vanessa. – Din syrras polare? – Exakt. Jag ska ge henne min del. – Va? – Du hörde vad jag sa. – Varför ska du ge alla pengarna till den där tjejen? Ni är ju inte ens släkt. – Jean-Luc, vem har sagt att Vanessa inte är min släkt? Rösten lät inte hård, men Farid spände ögonen i honom. Fraset av ängelns vingar, tänkte Jean-Luc. Han vägde sina ord: – Jag var bara nyfiken. Och man kanske ska tänka på framtiden nu när vi har fixat den här otroliga stöten … – Jag gör vad jag vill med mina pengar. – Jag har inte sagt nåt annat. Var och en gör som han vill. Det har vi förtjänat, vi har jobbat hårt. Men tänk efter i alla fall. Menahem stannade BMW:n på Rue du Faubourg Saint-Denis. Farid hoppade ur utan ett ord och försvann bort i regnet i riktning mot Passage du Désir. Jean-Luc lät Menahem köra en bit innan han återupptog samtalet med några oskyldiga meningar som uppvärmning. Han kände Noah, visste att han alltid började snacka förr eller senare, särskilt när Farid var ur sikte. Jean-Luc hade inte bemödat sig om att försöka läsa Noah. Det var inte värt besväret. Vad kunde han rimligtvis få se? En ängels adjutant, en hajs lotsfisk eller varför inte en vessla som polade med en sjakal. Noah lyckades alltid hitta någon att hänga med och man kunde verkligen fråga sig hur det gick till. Jean-Luc och han hade träffats när de satt inne. Noah hade varit nöjd över att ha hittat en stor kille som kunde skydda honom mot knäppskallar och bögar. När Noah kom ut hade han 18
Dubbla begär.indd 18
08-11-07 14.15.09
börjat umgås med Farid igen och vänskapen med Jean-Luc hade fått stå tillbaka. Men Jean-Luc hade inte tagit illa upp. Farid och Noah arbetade tillsammans med honom och hade hans lilla hus som bas, det var ett bra gömställe som man inte ville vara utan. Siamestvillingarna bodde i en betongförort där det hängde alldeles för många snyltare och snutar. Ändå tänkte Jean-Luc att det nog skulle gå att tämja Farid. Om man verkligen förstod sig på honom. In i minsta detalj. – Kan du fatta hur en kille kan ge pengar till en tjej som inte vill ha honom längre? – Han visar henne respekt, svarade Noah. – Lite dyrt kilopris på den respekten. Menahem skrattade till. – Yo! Du ska bara köra, Menahem. Resten ska du skita i! sa Noah. Han vände sig till Jean-Luc: – Farid ger bort allt. Han visar att han inte bara är en pengakåt shonne. Han har klass. Så är det. Fattar du, man. Och om han vill att Vanessa ska komma tillbaka så är det inte en helt fel grej. – Varför skulle han behöva krypa för den där bruden? Med hans utseende. Om det var du eller jag skulle jag kunna förstå det, men Farid? – Farid nöjer sig inte med vad som helst. – Är hon verkligen så snygg? – Jag vet inte, man. – Du är hans bästa vän, och du menar att du inte vet? – Nej. – Kom igen, Noah! – Jag lovar, jag har aldrig ens sett hans guss! – Han är väl inte rädd för att du ska knycka henne, va? 19
Dubbla begär.indd 19
08-11-07 14.15.09
– Farid är som Menahem, han är min bror, jag berättar allt för honom, han berättar allt för mig, men Vanessa snackar han inte om. Och jag respekterar det. Jag är med på det. Den dag Farid snackar om Vanessa kommer jag att lyssna. Men till dess håller jag käft. Han är min bror. Lila moln svävade rakt framför dem mot en himmel som var mer blygrå än nattsvart. Paris höll långsamt på att vakna och man fick känslan av att det gjorde ont. Regnet hade upphört men fristen skulle inte bli lång, regnmolnen hotade. Det var kallt, de sista spåren av brittsommaren troppade av ett efter ett. Menahem körde smidigt, trottoarerna glänste av vatten, gatorna var tomma på folk, tomma på snutar, de skulle alldeles strax vara framme i Saint-Denis. Min bror. Jean-Luc erkände för sig själv att det inte räckte med att bara lära känna Farid bättre. För vad han egentligen alltid hade velat var att Farid skulle bry sig om honom. Att Farid skulle kalla honom bror med den där fina rösten som han hade ibland. Den där rösten som var allt han hade kvar av ett land som han uppenbarligen sket fullständigt i. Min bror. Min omskurne bror från Normandie. Yo! Man!
2
A
tt återuppstå är bara en fråga om att vilja. Det var vad Maxime Duchamps kropp denna morgon förklarade för Ing-
20
Dubbla begär.indd 20
08-11-07 14.15.09
SYLVAIN_DUBBLA:Layout 1
08-11-04
15.24
Sida 1
SYLVAIN DUBBLA BEGÄR
DOMINIQUE SYLVAIN är född 1957 i Thionville i nordöstra delen av Frankrike. Hon hann arbeta både som frilansjournalist och informationschef vid franska stålföretaget Usinor innan hon deckardebuterade 1995 med Baka! Sju deckare senare lanserade hon den osannolika privatspanarduon Lola Jost och Ingrid Diesel i Dubbla begär, vilken belönades med Tidningen ELLE:s läsarpris 2005. Dominique Sylvain är gift och bor med sin man och två söner i Tokyo, Japan.
Lola Jost har nyligen lämnat sin tjänst som kriminalkommissarie vid polisstationen på rue Louis-Blanc i Paris 10:e arrondissement när hon sent en kväll får besök av Ingrid Diesel, en amerikanska som brukar äta sina middagar på samma kvartersrestaurang som Lola. Ingrid vill att de gemensamt ska försöka rentvå restaurangens ägare, Maxime Duchamp, som häktats, misstänkt för mordet på en av sina anställda, servitrisen Vanessa. Mycket motvilligt låter Lola sig övertalas och redan samma natt ger sig den osannolika duon ut på jakt efter den verkliga mördaren. Det blir en mördarjakt som går genom Paris undre värld, via gatuprostitutionens Bois de Boulogne, strippklubbarnas Pigalle och förortsungdomarnas Saint-Denis.
Dominique
Den vältränade tjejen hasplade ur sig några ursäkter, tog av sig skorna för att inte smutsa ner mattan – ett gott tecken – och slängde sig ner i soffan. Ett mindre gott tecken. Vad Lola nu såg framför sig var en vältränad tjej i linne, med en tatuering som äventyrade sig ut över ena axeln. Lola tände en cigarett, bjöd utan framgång sin besökare, satte sig i sin favoritfåtölj och drog åt morgonrocken, lika mycket om sitt inre som om sitt yttre.
Pressröster om Dubbla begär
Dominique
SYLVAIN DUBBLA BEGÄR
”Det Paris som skildras i Dominique Sylvains deckare återfinns inte i Guide Michelin. Det är smutsigt, mycket smutsigt, men fullt av liv. Paris skulle inte vara Paris utan dessa parisare som fixar sig fram genom livet, överlever på småjobb och ställer upp för varandra utan att fråga för mycket.” L’HUMANITÉ
”Fartfylld och skickligt tvinnad utövar Dubbla begär en oemotståndlig charm på läsaren.” TÉLÉRAMA
Dubbla begär är den första i en serie deckare med privatspanarna Lola Jost och Ingrid Diesel.
”I den här boken är miljön, Paris, lika viktig som intrigen, liksom språket, som består av en blandning av slang och anglicismer, levererade i korta, slagkraftiga meningar. Den är rapp i repliken, rolig och underhållande.” FRANSKA ELLE
ISBN 978-91-1-301887-4 Omslag: Anders Timrén Omslagsbilder: Kvinna – Jupiter Images Triumfbågen, hund – Alamy
Vald till bästa franska deckare av ELLE:s läsare