9789140685650

Marie Ernsth Bravell (red.)

Ă„ldre och ĂĽldrande grundbok i gerontologi

2 uppl.

Författarpresentationer

Marie Ernsth Bravell är bokens huvudredaktör och författare till flera kapitel.

Hon är legitimerad sjuksköterska och har disputerat i gerontologi. I dag arbetar hon som universitetslektor vid Institutet för gerontologi samt som äldrestrateg i Jönköpings kommun. Så fort tillfälle ges arbetar hon också som sjuk­sköterska i hemsjukvården i Gränna. Maries största intresseområden inom ämnet geron­ tologi är biologiska förändringar och deras effekter på hur den äldre människan, frisk som sjuk, klarar sin vardag.

Martina Boström har sin utbildningsbakgrund som folkhälsosamordnare med inriktning mot hälsopromotion. Hon tog en magisterexamen i gerontologi vid Institutet för gerontologi år 2007 och har sedan dess arbetat som adjunkt och doktorand. Martinas forskning inriktar sig främst på det primära åldrandet kopplat till teknikens område, med frågor kring individens egen upplevelse av trygghet, frihet och integritet.

Anna Dahl är filosofie doktor i gerontologi vid Hälsohögskolan i Jönköping och har skrivit kapitlet om psykologiskt åldrande. Hon är beteendevetare i botten och har en kandidatexamen i psykologi från Växjö universitet (numera Linné­ universitetet). Anna är lektor vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan i Jönköping, men är för närvarande tjänstledig för forskning vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet, där hon studerar sambandet mellan vikt, kognitiva funktioner och demens i de svenska tvillingregistren.

Iréne Ericsson är legitimerad sjuksköterska och filosofie doktor i gerontologi och hon är verksam som lektor vid institutet för gerontologi vid Hälsohög­skolan i Jönköping. Iréne har mångårig erfarenhet av arbete med personer med demens, både kring utredning av misstänkt demenssjukdom samt omvårdnad av perso­ ner med demens. År 2001 bör­jade Iréne arbeta som universitetsadjunkt vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan i Jönköping, där hon undervisar

författarpresentationer inom området demens. Iréne håller även demensutbildningar inriktade mot kommunal verksamhet. Hennes forskning berör välbefinnandet hos personer med de­­mens, framför allt personer i svårare stadier av demenssjukdom.

Sofi Fristedt är legitimerad arbetsterapeut och har disputerat i arbetsterapi vid Hälsohögskolan i Jönköping. Hon har arbetat som arbetsterapeut inom både akutsjukvård och primärvård men framför allt med geriat­risk och neurologisk rehabilitering. Sofis främsta intresseområde inom gerontologi är aktivitetens betydelse för äldres hälsa. Detta var också fokus i hennes avhandling, som hand­ lar om kopplingen mellan mobilitet, delaktighet i aktiviteter utanför hemmet och hälsa på äldre dagar.

Tove Harnett disputerade i gerontologi vid Hälsohögskolan i Jönkö­ping­och arbetade vid denna boks tillkomst vid Institutet för gerontologi, Hälsohög­ skolan i Jönköping. I dag är hon verksam som forskare och lärare vid Lunds universitet. Toves forskningsintressen handlar bland annat om de äldres möjlig­ het till makt och inflytande i sin vardag samt om socialpolitiska aspekter på äldreomsorg.

Birgitta Larsson, som är medförfattare till två kapitel i boken, är utbildad ålder­ domshemsföreståndare och har även arbetat som ålderdomshemsföreståndare och hemtjänstassistent i Jönköpings kommun. Efter en lärarutbildning vid universitetet i Linköping 1988–1989 tog hon år 2004 sin magisterexamen i gerontologi vid Institutet för gerontologi, ­Hälsohögskolan i Jönköping.

Bo Malmberg är professor i gerontologi vid Hälsohögskolan i Jön­köping och föreståndare för Hälsohögskolans forskningsmiljö ”Åldrande livsvillkor och hälsa”. Han har i sin forskning och undervisning främst intresserat sig för den äldre människans socialpsykologiska situation. Under de senaste åren har Bo tillsammans med kollegor genomfört en undersökning av olikkönade tvillingar för att studera könsskillnader i hälsobeteende på äldre dagar.

Gerdt Sundström är professor emeritus i socialt arbete och har arbetat på Insti­ tutet för gerontologi vid Hälsohögskolan i Jönköping sedan 1985. Där har han undervisat och forskat, med balansen mellan offentlig och familjebaserad om­ sorg som huvudtema. I samarbete med utländska­forskare arbetar han bland annat med jämförelser av familjeomsorg och offentlig omsorg, både över tid och internationellt. Äldre är inte bara mottagare av omsorg, utan lika ofta gi­ vare av hjälp och stöd. Den informella omsorgen är stor och växande, vilket illustrerar familjens fortsatt stora betydelse. Gerdt arbetar numera som sak­ kunnig för Sveriges­P ­ ensionärsförbund (SPF).

Författarpresentationer Sandra Torres är professor i sociologi, särskilt socialgerontologi, vid Uppsala universitet, adjungerad professor i rehabilitering och äldre vid Høgskolen i Oslo.

Sandra är även innehavare av ett av de prestigefyllda FLARE-anslagen (Future Leader of Aging Research in Europe) som delas ut av ERA-AGE NET (Euro­ pean Research Area on Aging Network) och finansieras av FAS (Forsknings­rådet för arbetsliv och socialvetenskap).

Margareta Ågren är legitimerad sjuksköterska och har disputerat med en av­ handling om hur äldre upplevde och anpassade sig till livet vid 85 år. I dag arbe­tar Margareta som lektor vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan i Jönköping och har alltmer inriktat sig på äldres livsberättelser. Hon undervisar bland annat i teoribildning, socialt åldrande och bemästring. Margareta håller även studiecirklar för pensionärer som skriver om sina liv.

Förord Jag bor mitt ute i skogen och fram till för några år sedan hade vi en enda granne: Olga. Hon blev nästan 102 år och bodde hemma ända tills hon dog.

Hon hade lite krämpor de sista åren men hela tiden glimten i ögat. Mina barn älskade att tala med Olga, och för dem förkroppsligade hon åldrandet. Olga var den bästa granne man kunde ha och jag funderade ofta över hur hon hade blivit som hon blivit och hur hon hade hanterat detta långa liv.

Detta är just vad gerontologi handlar om: Varför åldras vi som vi gör och vilka förändringar sker – ur biologiskt, psykologiskt, social och funktionellt perspektiv? Boken du håller i din hand försöker förklara några av omständig­ heterna kring åldrandet, men alla konkreta svar finns faktiskt inte att tillgå.

Boken riktar sig till studenter på högskolenivå, men kan läsas av alla som har ett intresse av äldre och åldrande. Åldrandet berör oss alla och bokens kapitel kan läsas separat från varandra – beroende på intresse och inriktning.

Vi föds som kopior men dör som original är ett talesätt som är ganska sant.

Bara ganska eftersom vi faktiskt inte föds som kopior men sant eftersom vi sannerl­igen dör som original. Ju äldre vi blir, desto mer olika erfarenheter skaf­ far vi oss. När vi beskriver åldrandet i den här boken ska läsaren alltid ha i åtanke: åldrandet är högst individuellt. Vissa avsnitt kanske kan tyckas gene­ raliserande och ibland är det nödvändigt att uttrycka sig så. Dock är det så att även om vi alla kommer att uppleva att kroppen blir lite stelare och långsam­ mare, att vi riskerar ett krympande socialt nätverk men samtidigt erhåller ökad visdom och livserfarenhet, så sker alla förändringar individuellt och är unika för varje individ. Det är därför en omöjlig uppgift att skriva en generell bok om åldrandet eftersom det är exklusivt för varje individ. Varför ger vi oss då på den här uppgiften? Jo, alla vi som medverkar i den här boken har ett genuint in­ tresse för gerontologi – äldre och åldrande – och vi anser att det finns ett behov av att förmedla den kunskap om äldre och åldrandet som trots allt finns. Det finns aspekter kring äldre och åldrande som man bör ha i åtanke vid alla möten med en äldre människa, frisk som sjuk. Några av dessa aspekter vill vi speciellt lyfta fram i den här boken.

Alla författare i den här boken Gerontologi – äldre och åldrande har olika bak­ grund, olika professioner och olika intressen – vilket också kännetecknar det tvärprofessionella ämnet gerontologi.

7

förord Boken är indelad i tre delar. Den första delen ger en introduktion till ämnet gerontologi och belyser hur det är att åldras i Sverige med olika förutsättning­ ar. Själva ämnet och vetenskapen gerontologi är relativt ungt, drygt hundra år.

Det innebär att det finns mycket kvar att lära. Samtidigt innebär den demogra­ fiska utvecklingen i Sverige att kunskap och forskning om äldre och åldrande är mer aktuellt än någonsin. Historier om långt liv har funnits sedan männi­ skans födelse, men det som var skrönor för många hundra år sedan har genom gerontologisk forskning till viss del motbevisats. I dag vet vi att åldrandet är en kombination av arv och miljö, men vi vet fortfarande inte riktigt vilka faktorer som påverkar åldrandet och hur vi ska leva för att bli gamla. Kunskap om hur det är att leva med annan etnisk bakgrund är ständigt aktuell, också beroende på den demografiska utvecklingen. Det hänger till viss del samman med hur vi i Sverige ser på äldre över lag. Om detta finns bland annat att läsa i den första delen av boken.

Bokens andra del belyser vad som händer när vi åldras ur flera olika perspek­ tiv och är uppdelad på flera kapitel. Här måste dock nämnas att åldrandet aldrig kan ses ur ett enskilt perspektiv, som till exempel enbart biologiskt eller psykologiskt. Det framgår också tydligt i dessa kapitel att åldrandet hänger samman i ett komplext samspel mellan biologiska, psykologiska, sociala och existentiella faktorer. För att åskådliggöra de förändringar som sker på ett över­ skådligt sätt beskrivs ändå förändringarna var för sig. När man talar om åld­ randet och dess kännetecken är det lätt att tänka på de biologiska förändringar som sker, de är kanske de mest påtagliga. Det är ändå så att de biologiska för­ ändringarna samspelar med de psykologiska och sociala förändringarna och tillsammans påverkar det funktionella åldrandet.

I del tre diskuteras bland annat de frågor som kan uppstå när man under åld­ randet behöver stöd av omsorg. Hur är det till exempel med rättigheter och skyldigheter vid behov av äldreomsorg? Hur går ett omsorgsärende till och vem bedömer behovet? Med stigande ålder ökar risken för sjukdomar, men åldrandet är därmed inte synonymt med sjukdom. Sjukdomar hos äldre kan dock ställa till med stora bekymmer och flera av dessa bekymmer hänger ihop med de föränd­ ringar som sker med stigande ålder och som leder till en unik situation för den äldre populationen. Den äldre människans unika situation kräver också ett unikt bemötande – särskilt angeläget är bemötandet av de äldre människor som drab­ bats av demenssjukdom. En annan betydelsefull aspekt av äldreomsorgen är det palliativa förhållningssättet. Det är även viktigt att lyfta fram positiva aspekter, till exempel utvecklingen inom geronteknologi och hur det kan underlätta för äldre människors vardag. Kunskap om hälsofrämjande åtgärder är också ett centralt­område, inte minst för dem som arbetar med äldre. Åldrandet berör och fascinerar de flesta av oss, eftersom vi alla (förhopp­ ningsvis) så småningom kommer att åldras. Många har också en egen ”Olga” i

8

Förord sin närhet och det uppstår allt som oftast frågetecken kring äldre och åldrande.

Förhoppningsvis kan den här boken ge förklaringar till några av dessa frågor samt väcka intresse för vidare läsning och kunskapsfördjupning. Än väntar många av åldrandets gåtor på förklaring, men vi lär så länge vi lever, forskar och fördjupar oss.

Boken du håller i din hand är en reviderad utgåva. Den första utgåvan utkom sommaren 2011 och det faktum att boken redan reviderats, efter två år, är ett bevis på den ständiga utvecklingen och det stora intresset för det högaktuella området gerontologi – läran om äldre och åldrandet.

Jönköping sommaren 2013 Marie Ernsth Bravell

9

Innehåll Del I: Åldrandet – en utmaning på alla nivåer

1. Gerontologi – vad är det? 19 Marie Ernsth Bravell Ålder – mer än år som levts 20 Begreppet gerontologi 22 Varför växer gerontologin i aktualitet och värde? 23 Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal 27 Forskningsämnet gerontologi – svårigheter och möjligheter 30 Referenser 41

2. Med äldreomsorgen i tiden 43 Gerdt Sundström Synen på äldre 43 En aktiv generation 44 Den offentliga äldreomsorgens förhistoria 45 Kyrkan, staten och ansvaret för de fattiga 46 Offentlighet och självbespegling 49 Den sociala tätheten, det kommunala ansvaret och rättssäkerheten 49 Välviljans tyranni? 56 De äldres egen vilja 56 Referenser 57

3. De äldre i samhället 59 Gerdt Sundström Att åldras i Sverige 59 Epidemiologiska aspekter på omsorgsbehov 64 Äldreomsorg – en produkt av demografi och epidemiologi 65 Internationella jämförelser – är Sverige alltid bäst? 71 Referenser 73

4. Invandrarskap och hög ålder – att åldras i Sverige som invandrare 75 Sandra Torres Äldre invandrare – vem menar vi egentligen? 76 Invandrarskap som social position – vad kan det innebära? 77 Äldre invandrare – vad vet vi om dem och vad tror vi oss veta? 81 Föreställningar om invandrarskap inom äldre­vården och omsorgen – vad innebär dessa för praktiken? 84 Referenser 88

Del II: vad händer när vi åldras?

5. Biologiskt åldrande 93 Marie Ernsth Bravell Primärt och sekundärt åldrande 93 Biologiska åldrandeteorier 94 Cellernas åldrande 97 Vad är det som händer i kroppen med stigande ålder? 98 Referenser 117

6. Funktionellt åldrande 119 Sofi Fristedt Funktionell ålder och funktionellt åldrande 119 Holistiskt hälsoperspektiv på åldrande 121 ICF, ”Klassifikation för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa” 123 Individuell anpassning till förändring 127 Aktivitetens betydelse för att främja äldres hälsa 128 Faktorer som kan påverka äldre personers aktivitet och delaktighet 132 Bedömning av aktivitet och delaktighet 136 Referenser 139

7. Psykologiskt åldrande 141 Anna Dahl Kognitivt åldrande 141 Minne 142 Minneslager 143 Intelligens 151 Emotionellt åldrande 156 Personlighet 157 Referenser 159

8. Socialt åldrande 161 Bo Malmberg, Margareta Ågren Socialgerontologiska teorier 161 Äldre i samhället 172 Livet vid 85 och vid 92 178 Pensioneringen 181 Referenser 184

9. Sexualitet och åldrande 187 Martina Boström, Marie Ernsth Bravell Historisk prägling 188 Bärande tankar kring sexualitet 190 Myter och fördomar – håller äldre människor på med sånt? 191 Sexuellt överförbara sjukdomar 193 En fråga om kön 194 Biologiskt åldrande och dess effekt på sexuell aktivitet 195 Orsaker till sexuell dysfunktion bland äldre 196 Annan sexuell läggning 199 Avslutande reflektioner 201 Referenser 201

Del III: att åldras med omsorg

10. Äldre människors rättigheter 205 Tove Harnett, Birgitta Larsson Vad är ett behov? 207 Att ansöka om bistånd 208 Kommunens och landstingets ansvar 210 Lagar som styr äldreomsorgen 215 Den enskildes rättigheter i handläggning 216 Hur ska vi arbeta för att öka de äldres delaktighet? 217 Referenser 218

11. Geriatrik och psykogeriatrik 221 Marie Ernsth Bravell, Iréne Ericsson Utmaningar inom geriatriken 221 Sjukdom och skörhet 226 Specifika sjukdomstillstånd 229 Psykogeriatrik 241 Referenser 257

12. Förhållningssätt i vården och omsorgen av äldre 261 Iréne Ericsson Ett personcentrerat förhållningssätt 261 Att förstå den andres livsvärld 262 Självbestämmande och självständighet 265 Att bli sedd 267 Livet som en helhet 269 Ska eller bör bemötandet av äldre personer vara annorlunda? 270 Referenser 271

13. Vård i livets slutskede bland de allra äldsta 273 Marie Ernsth Bravell Den sista tiden i livet för de allra äldsta 273 Den palliativa vårdmodellen 275 Referenser 279

14. Teknik och åldrande 282 Martina Boström Vad är teknik? 282 Myten om äldre som teknikfientliga 287 Äldre som aktiva i innovationsprocesser 288 Teknik som främjande av hälsa – användning av trygghetslarm 290 Teknik och etik 292 Referenser 293

15. Prevention 297 Marie Ernsth Bravell Går det att förebygga åldrandet? 298 Specifik prevention 305 Kvalitetsregister för prevention av specifika tillstånd 315 Referenser 317

Slutord 319 Register 321

del 1

Åldrandet – en utmaning på alla nivåer

Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrade, gick – men vart?

Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!

Ur Tomten av Viktor Rydberg.

Gåtan i Rydbergs dikt kan tolkas på olika sätt. Var­ifrån kommer människan och vart tar vi vägen när vi dör? Den för också tankarna till åldrandet, varför åldras och dör vi? Det finns inget svar på gåtan men gerontologin försöker tolka och förklara vissa delar.

Den första delen av den här boken ger en introduktion till ämnet gerontologi och belyser hur det är att åldras i Sverige med olika förutsättningar. Den demografiska utvecklingen, med en allt större andel äldre människor, medför att kunskap och forskning om äldre och åldrande är ständigt högaktuellt. I dag vet vi att åldrandet är en kombination av arv och miljö, men vi vet fortfarande inte riktigt allt om vilka faktorer som påverkar åldrandet och hur vi ska leva för att bli gamla.

1 Gerontologi – vad är det?

Marie Ernsth Bravell I detta första kapitel ges en introduktion till ämnet gerontologi och olika sätt att tolka ålder. Åldrandet är komplext och det innebär att forskning som belyser äldre och åldrande är utmanande. Det är viktigt att känna till de fallgropar som finns i tolkning av resultat av åldrandeforskning och de svårig­heter som forskare riskerar att stöta på. Därför belyses också gerontologisk forskning i detta inledande kapitel. Gerontologi är hett, mycket beroende på den demografiska utvecklingen i västvärlden, men också på grund av gerontologins karaktär av tvärvetenskap. Gerontologi, som är vetenskapen om åldrandet, är paradoxalt nog en ung företeelse, vilket innebär att mycket är outforskat.

Vad är egentligen gerontologi? Precis som med ”Tomtens gåta” är svaret inte enkelt, och beroende på vem man frågor kommer olika svar. En amerikansk professor har sagt att ”till alla komplicerade frågor finns ett svar som är fel”, och eftersom gerontologi fortfarande är ett relativt ungt forskningsområde stämmer uttrycket väl in här. Själva ordet betyder ”läran om gammal man”, och det har sedan omtolkats till att betyda läran om åldrandet – så själva ordet ge­ rontologi är lätt att förklara. Dess innebörd å andra sidan är inte lika enkel.

Somliga hävdar att gerontologi handlar om det naturliga åldrandet, men vad är naturligt åldrande? Talar vi bara om biologiska förändringar som uppstår med stigande ålder eller om teorier om sociala förändringar, ensamhet och ålde­rism? Nej, gerontologi är större än så. Med åldrandet följer tyvärr ofta, men långt ifrån alltid, sjukdomar och funktionsnedsättningar. Därför är geriatrik (lärandet om åldrandets sjukdomar) och psykogeriatrik­(lärandet om åldrandets psykiska sjukdomar) en viktig gren i trädet gerontologi. Att drabbas av sjuk­ domar kan dock inte räknas till ett ”naturligt åldrande”, vilket innebär att geron­tologin inte enbart handlar om det naturliga. Till gerontologi räknas också det sociala området; socialgerontologi med allt som kan räknas in här: ensamhet, ålderism, äldreomsorg och dess organisation samt teorier om det sociala åldrandet. Uppenbarligen är gerontologi såväl ett brett som tvär­ disciplinärt och multiprofessionellt ämne. Det är också ett ämne som växer och

19

Marie Ernsth Bravell är på frammarsch. För att göra en enkel sammanfattning kan man säga att ge­ rontologi handlar om äldre och åldrande ur olika perspektiv.

Till att börja med krävs det nog därför ett tydliggörande av vad vi menar med ålder. Det vanligaste är att vi räknar ålder i år, kronologisk ålder, men kroppen kan även ha en annan ålder: biologisk, psykologisk eller social.

Ålder – mer än år som levts Lill-Babs har sagt: ”Jag är inte gammal, jag har bara levt jäkligt länge”, och det ligger mycket i det. Ålder är inte enbart det antal år som har levts, utan kan uttryckas på flera sätt.

Kronologisk ålder Antal år som i kronologisk ålder kan tyckas vara ett enkelt mått på hur gammal en individ är. Emellertid finns det olika sätt att dela in ålder, både utifrån kro­ nologisk ålder och utifrån psykologisk och social mognad. Det är till exempel inte helt givet när åldrandet börjar. Frågar du barn om deras åsikt om när vi är gamla så får du säkert olika svar, alltifrån vid 30 års ålder och uppåt. För de flesta av oss går en naturlig gräns vid 65 år, det vill säga vid den allmänna pen­ sionsåldern, men det innebär ju att åldrandet spänner över nästan en tredjedel av vårt liv. Då uppstår också frågan vad vi menar med åldrande, eftersom det kan definieras på flera olika sätt. I forskning och demografiska studier ses ofta indelningen: yngre–äldre och äldre–äldre, men det finns egentligen ingen kon­ sensus om vad som menas med yngre–äldre och äldre–äldre. Under senare år har dessutom gruppen ”de allra äldsta” gjort entré i gerontologiska och demo­ grafiska studier. Allmänt brukar yngre–äldre omfatta personer från 60–65 års ålder upp till 75–80 år. Gruppen äldre–äldre brukar räknas från 75–80 år och uppåt och de allra äldsta räknas ofta från 85 års ålder. Typiskt är att den ålder som räknas till äldre–äldre eller de allra äldsta har förskjutits uppåt. Det vill säga, för tjugo, trettio år sedan skulle förmodligen en 75-åring räknas till grup­ pen äldre–äldre men i dag räknas han eller hon till gruppen yngre–äldre (1, 2, 3). Det finns alltså inga givna svar för kronologisk ålder.

Biologisk ålder Biologisk ålder anger en individs funktionsförmåga och aktuella position i rela­ tion till individens möjliga livslängd. Det låter en aning komplicerat och det är det också. Enkelt kan det sägas att biologisk eller fysiologisk ålder utgår från kroppens funktion. Trots att två individer är lika gamla, kronologiskt, kan ju

20

1. Gerontologi – vad är det? organen i kroppen fungera olika hos dem. Ett krasst exempel är att göra en jämförelse mellan två bilar: en bil som är välskött, som genomgått service re­ gelbundet och som inte körts så många mil fungerar förmodligen bättre än en bil som aldrig blivit servad eller som körts flera mil, även om de tillverkats samma år. Det är dock mycket svårt att bestämma en individs biologiska ålder.

Därför har det gjorts försök att finna olika mått på fysisk funktion som skulle kunna vara markörer för biologisk ålder, så kallade biologiska markörer eller biomarkörer. Genom biomarkörer försöker man att utifrån enskilda biologiska processer förutsäga en individs biologiska ålder. Problemet är ju att biologiska åldersförändringar börjar vid olika tidpunkter i olika organ, vävnader och cell­ typer – och de är också högst individuella.

För att en process eller mått ska få räknas som biomarkör ställs följande krav (4, 5, 6): 1. måttet bör visa samband mellan förändringar i tid, kronologisk ålder och förändringar i processen eller måttet 2. måttet bör avse en grundläggande och essentiell (livsnödvändig) process eller funktion 3. måttet bör vara lätt att mäta, det vill säga undersökningen för att få fram måttet bör inte påverka individen och inte vara omfattande 4. måttet bör också visa förändring under en relativt kort tidsperiod 5. måttet bör också ha bra mätegenskaper och inte påverkas av slumpmässiga faktorer 6. måttet bör kunna förutsäga död eller överlevnad.

Underförstått är det inte helt enkelt att finna dessa biomarkörer för åldrande.

En biologisk förändring som vi kanske förknippar med åldrande är ju till exem­ pel grånande hår vilket också visar ett mycket starkt samband med kronologisk ålder, men grånande hår kan inte förutsäga överlevnad och det kan inte heller anses ha en livsnödvändig funktion. Egentligen finns det i dag ingen biomarkör som är accepterad av alla forskare. Det finns dock några processer eller mått där flertalet studier visar enhetliga resultat. Lungfunktion, som ofta mäts genom den mängd luft som en individ maximalt kan andas in och ut (vitalkapacitet), är ett mått som anses vara en av de bästa biomarkörerna. Lungfunktion har i flera studier visat sig kunna förutsäga överlevnad eller död, det är en livsnöd­ vändig funktion, och förändring i lungfunktion har högt samband med krono­ logisk ålder (4, 5, 6). Kanske kan vi om några år mäta vår lungfunktion och få ett mått på vår biologiska ålder?

21

Marie Ernsth Bravell

Ålder som utveckling Ibland talas det också om ålder som utveckling psykologiskt och socialt och inte i relation till kroppsliga förändringar. Psykologisk ålder kan sägas ange en persons förmåga att anpassa sig till sin miljö och förändringar i denna. När det gäller psykologisk ålder tar man ofta hänsyn till faktorer som intelligens, minne, inlärningsförmåga och personlighet samt vilka förändringar som sker i dessa funktioner med stigande ålder. Social ålder brukar definieras som en människas kontakter med andra människor samt hennes position i samhället som helhet och i olika grupper (6). Social ålder handlar alltså om de olika funktioner som människan har i det sociala systemet, exempelvis att vara skolbarn eller vuxen och arbetsför eller pensionär. Även de sociala funktio­ nerna förändras med åren. Det handlar alltså uppenbarligen inte om kropps­ liga förändringar, även om funktionsnedsättningar och sjukdomar påverkar och hänger samman med både psykologisk och social ålder. I diskussioner om ålder talas det ofta om den tredje och fjärde åldern. Uttrycket bygger både på såväl kronologisk ålder som biologisk, psykologisk och social. Människans tredje ålder inträffar i samband med pensioneringen och fortgår ofta långt upp i kronologisk ålder. Den tredje åldern kännetecknas av god hälsa, funk­ tion, aktivitet och delaktighet samt därmed gott välbefinnande. Under den här perioden i livet har kroppsliga förändringar en mycket liten inverkan på individens livskvalitet och hälsa. Den fjärde åldern däremot kännetecknas av nedsatt funktion och livskvalitet som följd av bland annat sjukdomar och symtom. Övergången till den fjärde åldern sker oftast successivt i en långsam takt, med tilltagande funktionsnedsättning som ofta påverkar hälsa och livs­ kvalitet negativt (7).

Underförstått är inte heller ålder ett entydigt begrepp utan det kan ses ur flera olika synvinklar. Till ”syvende och sidst” hänger dock allt samman, och ålder och åldrande bör ses ur ett biopsykosocialt per­spektiv.

Begreppet gerontologi Det finns flera olika definitioner på gerontologi men i korthet är gerontologi vetenskapen eller läran om åldrandet. Ordet kommer från grekiskans geron som betyder gammal man (åldring) och logos, alltså lära. Termen användes troligen första gången kring förra sekelskiftet av Ilja Metjnikov som var en rysk zoolog, mikrobiolog och nobelpristagare. Det var dock först under 1950- och 1960-­talen som en mer omfattande internationell vetenskaplig forskning kom i gång.

Själva ämnet och vetenskapen gerontologi är alltså relativt ung, cirka 100 år gammal (6).

22

1. Gerontologi – vad är det?

Norden har länge varit framstående inom området och Nordisk Gerontolo­ gisk Förening har definierat gerontologi som: Gerontologi är läran om åldrandet och studiet av åldersrelaterade förändringar i livsprocesser från uppnådd mognad och till individens död. Gerontologi omfattar basalbiologiska och klinisk–medicinska, humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner.

Enligt definitionen börjar vi alltså inte åldras vid födseln utan först när vi mog­ nat. När det gäller biologiska processer finns det således ganska tydliga gränser för när åldrandet börjar – kroppen har mognat vid 25 års ålder och vid 35 bru­ kar förändringarna börja. Men när det gäller psykologiska och sociala processer är det svårare att dra gränsen och det finns inte samma tydliga definitioner. Man kan alltså slå fast att flera definitioner av gerontologi och åldrande utgår från det biologiska åldrandet (6). Wikipedia (2010-12-04) skriver till exempel: Gerontologi är läran om den friska ålderdomen, den medicinska specialitet som behandlar hälsa hos gamla människor. Ej att förväxlas med geriatrik som behand­ lar åldersrelaterade sjukdomar. Gerontologi är vetenskapen som studerar hur och varför individer åldras (8).

Trots definitionernas betoning på biologi är gerontologi ett mycket brett om­ råde, men tyngdpunkten inom forskningen ligger på åldersförändringar på basalbiologisk eller cellnivå, samt på klinisk–medicinsk nivå. På frammarsch inom gerontologin är dock det humanistiska området, där till exempel sociala och psykologiska disci­pliner har, och förmodligen kommer att få, ett allt större utrymme. Den samhällsvetenskapliga disciplinen är också stor inom geronto­ login, med fokus på bland annat befolkningsutveckling och äldreomsorg (6).

Varför växer gerontologin i aktualitet och värde?

Den demografiska utvecklingen, framför allt i västvärlden, bidrar natur­ligtvis till gerontologins växande aktualitet och värde. Det faktum att populationen blir allt äldre – alltså att medellivslängden ökar – samtidigt som det föds färre barn kräver ökande kunskaper om åldrandet och dess konsekvenser. Den de­ mografiska utvecklingen och de krav som följer med den, i kombination med en utveckling inom andra forskningsområden, har bidragit till att gerontologin har börjat integrera sig med andra områden som också är på frammarsch, till exempel genforskning och teknologi.

23

4 Invandrarskap och hög ålder – att åldras i Sverige som invandrare Sandra Torres

Sverige har under de senaste decennierna utvecklats i riktning mot ett alltmer mångkulturellt samhälle, vilket även medfört att gruppen äldre med invandrarbakgrund har blivit större.

Hur hanteras då invandrarskap inom den svenska äldrevården och omsorgen? Det är inte ovanligt att äldre med invandrarbakgrund antas vara annorlunda än den etniska majoritetsgruppen äldre svenskar. Vad kan detta innebära för hur äldrevården och omsorgen planeras och levereras?

Detta kapitel syftar till att belysa vad forskning kring etniska relationer och internationell migration, den så kallade IMER-forskningen (internationell migration och etniska realtioner), tar för givet, men som äldre- och åldrande­ forskning inte alltid beaktar, nämligen att den so­­ciala position som invandrar­ skap innebär både kan vara en tillgång och en börda beroende på sammanhang.

Begreppet ”äldre invandrare” kan vara betydligt svårare att definiera än vad vi emellanåt är medvetna om, och det intressanta med denna grupp av äldre är kanske inte i första hand vilka de är och vad de behöver utan snarare vilka före­ ställningar som äldreomsorgspolitiker, planerare och praktiker har om denna grupp – och varför. Det är ju de som i viss mån avgör hur åldrandet gestaltar sig för äldre med invandrarbakgrund, åtminstone ur ett vård- och omsorgs­ perspektiv.

Kapitlet är indelat i fyra avsnitt. I det första avsnittet kommer begreppet ”äldre invandrare” att problematiseras. Vad innebär det att vara äldre? Vad innebär det att vara invandrare? Och vad innebär det att vara både och? Den ibland lättvindiga användningen av begreppet ”äldre invandrare” homogenise­ rar ett stort antal äldre som egentligen har mycket lite gemensamt förutom att de en gång har migrerat till Sverige (1). Epitetet ”äldre invandrare” kan därför sägas särskilja dessa äldre från äldre med svensk bakgrund, snarare än att säga något konkret om dem.

75

Sandra Torres I det andra avsnittet kommer betydelsen av den sociala position som invand­ rarskap utgör att belysas. Skillnaden mellan etnicitet och invandrarskap kommer att presenteras, då det inte är ovanligt att dessa två sociala positioner behandlas som synonymer – vilket de inte är. Detta avsnitt syftar med andra ord till att svara på frågan: Behövs ett särskilt kapitel om ”äldre invandrare” i en sådan här bok?

I det tredje avsnittet kommer den svenska forskningen om ”äldre invand­ rare” att presenteras, för att svara på frågan: Vad vet vi egentligen om denna grupp av äldre och vad tror vi oss veta?

Sist men inte minst kommer kapitlet att presentera forskning som handlar om några av de föreställningar om invandrarskap som finns inom ramen för den svenska äldrevården och -omsorgen; föreställningar som påverkar bemö­ tande av de ”äldre invandrarna” på sätt som vi inte alltid är medvetna om.

Kapitlet i sin helhet syftar alltså till att problematisera varför ”äldre invand­ rare” i Sverige antas vara en grupp som är annorlunda än äldre svenskar, inom ramen för den specifika kontext som utgörs av äldrevård och omsorg och vad sådana antaganden kan innebära för hur äldre­vården och omsorgen planeras och levereras.

Äldre invandrare – vem menar vi egentligen?

Vilka menar vi när vi säger ”äldre invandrare”? Anledning till frågan är att epitetet utgörs av två begrepp som är relativt svåra att definiera. Detta upp­ märksammades redan i början av 1990-talet när Statens invandrarverket skrev om denna grupp (2) och problematiserade användningen av begreppet (se även 3–8). Man har dock fortsatt att slentrianmässigt refe­rera till äldre med en annan etnisk bakgrund med hjälp av detta epitet.

Ett problem med epitetet är att dess första del – det vill säga ”äldre” – utgörs av ett relativt begrepp. Vad hög ålder innebär är alltid avhäng­igt av vad begrep­ pet ung antas innebära. Frågan man kan ställa sig är alltså: ”äldre” i förhål­ lande till vilka? En annan komplicerande faktor är att begreppet ”äldre” inte nödvändigtvis innebär att man blir gammal när man fyller 65, såsom oftast antas vara fallet i högt industrialiserade länder som Sverige med ett välutveck­ lat pensionssystem, där begreppet äldre används som synonym till pensionär.

Den andra delen av epitetet ”äldre invandrare” handlar om invandrarskap.

Vem räknas då som invandrare i vårt land? I den officiella stati­stiken definieras invandrare utifrån vilken bakgrund individens föräldrar har. Den som har åt­ minstone en förälder född utomlands betraktas därmed som invandrare. I den äldreomsorgspolitiska debatten används dock begreppet invandrare som syno­ nymt med utlandsfödd (9). Problemet med den definitionen är att det både

76

4. invandrarskap och hög ålder … finns äldre som är födda utomlands men som har svenskt medborgarskap, och äldre som är födda utomlands av etniskt svenska föräldrar (till exempel de som är födda utomlands av svenska missionärer).

Båda de begrepp som ingår i epitetet ”äldre invandrare” är alltså svåra att de­ finiera, vilket gör att dess användbarhet därför kan ifrågasättas (5). Det säger nämligen mycket lite om hur livet på äldre dagar artar sig för dem som en gång invandrat. Forskning om invandring visar nämligen att det är skillnad mellan att ha invandrat som arbetskraftsinvandrare i yngre ålder och att ha invandrat som anhöriginvandrare på äldre dagar. De som invandrat som arbetskrafts­invandrare – och särskilt de som gjorde det i yngre åldrar – har haft längre tid på sig att an­ passa sig eller integrera sig till det svenska samhället och lär därmed ha andra behov på äldre dagar än de som anlänt till Sverige när de redan var gamla. Därför är det viktigt att vara medveten om att sent-i-livet-invandrarna löper en större risk av social exkludering än vad de äldre arbetskraftsinvandrarna gör (10). Epi­ tetet ”äldre invandrare” säger med andra ord ingenting om när någon har invand­ rat eller varför, vilket också är intressant i sammanhang när invandrares möjlig­ heter att integreras ska diskuteras. Epitetet består således av två begrepp som är i sig svåra att definiera och som tillsammans fördunklar mer än de tydliggör.

Intressant är också att begreppet inte säger någonting om vilken etnisk bak­ grund den äldre personen i fråga har, trots att denna bakgrund lär vara bety­ delsefull om man ska prata om dem som är utlandsfödda (11). Det är exempel­ vis en sak att vara född i Norge och invandra till Sverige, men något helt annat att vara född i Somalia och invandra hit. Kulturavståndet mellan olika länder ser olika ut vilket ytterligare bidrar till att begreppet ”äldre invandrare” framstår som diffust. Att Sverige i flera decennier haft en äldreomsorgspolitisk debatt om ”äldre invandrare” utan att ta hänsyn till att näst intill hälften av de så kal­ lade utlandsfödda faktiskt är födda i ett annat nordiskt land, är därför upp­ seendeväckande. Motiv, tidpunkt för migration och etnisk eller kulturell bak­ grund varierar i alltför hög utsträckning för att det ska gå att samla denna grupp under det oprecisa epitetet ”äldre invandrare”. Man kan därför fråga sig varför vi fortsätter att diskutera vilka de så kallade äldre invandrarna är och vad de behöver? Det enda som dessa äldre har gemensamt är nämligen att de inte är födda i Sverige utan har invandrat hit någon gång under sitt liv.

Invandrarskap som social position – vad kan det innebära?

Inom den samhällsvetenskapliga debatten anses det vedertaget att so­­ciala posi­ tioner har stor betydelse för vilka resurser människor har till sitt förfogande, vilket handlingsutrymme dessa resurser skänker och vilka förutsättningar de ger för ett gott liv (12–14). Sådana positioner utgörs bland annat av kön, social

77

7 Psykologiskt åldrande Anna Dahl Psykologi är läran om mänskligt beteende, tankar och känslor. Kring dessa frågeställningar finns det många tankar om hur äldre personer är och vad som händer under åldrandet. Vanliga föreställningar är att många äldre personer har minnesproblem eller i högre utsträckning är ledsna än yngre personer. Äldre anses också mer rigida och mindre öppna för nya erfarenheter. Stämmer dessa föreställningar eller är de ogrundade?

Frågan kommer att besvaras utifrån det som har kunnat påvisas i studier av äldre personers psykologiska funktioner. En generell bild kommer att ges av det som anses vara normen bland personer i hög ålder som inte är speciellt drabbade av någon sjukdom som påverkar de psykologiska funktionerna. Kunskaperna kring det normativa åldrandet är grunden för att kunna identifiera förändringar som är större än förväntat och som kan orsakas av sjukdom. Med andra ord, för att veta vad som är onormalt måste man först veta vad som är normalt.

Kognitivt åldrande Kognition är den delen av psykologin som studerar och försöker förklara hur vi uppfattar, bearbetar, organiserar, lagrar och hämtar information, och hur det i sin tur påverkar vårt beteende. Till den kognitiva psykologin hör studiet av minne och intelligens. Även om man kan få uppfattningen att minne och intel­ ligens är åtskilda givet att de har två egna huvudrubriker i det här kapitlet så ska det tidigt lyftas fram att minnes- och intelligensfunktioner är sammankopp­ lade. Sker det en nedsättning i en funktion, så kommer det att få konsekvenser även för andra funktioner. Försämrad förmåga i kognitiva funktioner ökar risken för lägre livskvalitet och att individen blir beroende av hjälpinsatser.

Minne och intelligens anses vara bland de mest välundersökta områdena inom äldre­forskningen.

141

Anna Dahl

Minne Processorienterad ansats I dagligt tal talar vi ofta om minnet som en enhet, men minnet är ingen enskild enhet utan snarare ett komplext system av olika lager av information och pro­ cesser som bearbetar och överför information från ett lager till ett annat. Den här ansatsen till att studera minnet brukar kallas för processorienterad ansats.

Med hjälp av modern hjärn­avbildningsteknik, till exempel magnetresonans (MR), har hjärnans uppbyggnad kunnat studeras, och man har kunnat konsta­ tera att det finns multipla minnessystem lokaliserade i olika delar av hjärnan (1). Grundläggande antaganden för den processorienterade ansatsen är att: • Människor söker aktivt information som kan vara värdefull.

• Människor kan enbart hantera en mindre mängd information vid en given tidpunkt. Övrig information sparas i olika minneslager.

• Information som kommer från sinnesorganen bearbetas i flera olika men­ tala processer, lagras och hämtas vid behov.

De processer som anses vara essentiella för minnet är inkodning, lagring och hämtning (det sistnämnda kallas även avkodning). Steg ett, inkodning, handlar om hur information kommer in i minnet och vilka strategier människor använ­ der för att lära in. Det andra steget, lagring, handlar om vad som händer med information när den lagras – om minnen bevaras intakta eller modifieras under lagringen. Det tredje och sista steget är hämtning av minnen.

Ofta hör man äldre säga att de tycker att det är svårt att lära sig nya saker.

Denna subjektiva uppfattning stämmer överens med vad som ses i studier. Äldre har generellt svårare att lagra in information i minnet än yngre personer (1). En anledning kan vara att äldre personer har sämre inkodningsstrategier än yngre personer (2). En förklaring till detta kan vara att en stor andel av dagens äldre har en låg utbildningsnivå. Personer med högre utbildningsnivå har större benägenhet att använda sig av mer organiserade minnestekniker, som att arrangera information i alfabetisk ordning och skapa associationer, och presterar generellt bättre på minnestest där inlärning ingår. Det är dock inte för sent att lära sig nya saker när man blivit gammal. Äldre personers inlärnings­ förmåga kan stimuleras och förbättras genom att individen knyter den nya kunskapen till något som han eller hon kan sedan tidigare och att den äldre får mer tid till inlärning. Dessutom kan äldre personer lära sig minnesstrategier, även om de även i detta fall kan behöva få mer tid på sig och förklaringar av när dessa minnesstrategier kan vara användbara (1, 2).

Det finns flera teorier om vad som händer med minnen under lagringen i

142

7. Psykologiskt åldrande kortex (hjärnbarken). Minnen anses kunna blandas ihop eller flyta samman under lagringen. Det är en anledning till att olika personer som har varit med om samma händelse kan ha helt olika minnesbilder av vad som hände och sades.

Minnen anses också kunna tyna bort, särskilt om de inte används regelbundet.

Om det är så att minnen tynar bort kan det antas att det finns spår kvar av minnena och att dessa kan repareras och därmed läras om snabbare än vid för­ sta inlärningstill­fället.

Minnen kan hämtas på olika sätt, till exempel genom fri återgivning eller med stöd av ledtrådar. Både för yngre och äldre personer är den svåraste formen av hämtning fri återgivning, men den är ännu svårare för äldre (1, 3). Med fri återgivning menas att man hämtar informationen utan några ledtrådar. Exem­ pel på sådana frågor är ”Vad heter huvud­staden i Norge?” eller ”Vilket land vann fotbolls-VM 2010?” Stöd för hämtning, som ledtrådar, kan underlätta minneshämtningen för både äldre och yngre, till exempel ”Norges huvudstad börjar på bokstaven O”. En enklare form av hämtning av information är igen­ känning. ”Heter Norges huvudstad Oslo eller London?” Äldre personer är ungefär lika bra på igenkänning som yngre, även om igenkänningen kan ta något längre tid för den äldre personen (4).

Genom lesionsstudier, det vill säga studier av personer som har fått en yttre skada i en viss del av hjärnan, har man kunnat visa att hippo­campus och andra närliggande områden är viktiga för inlärning. Bearbetningen av information som ska lagras in eller hämtas tycks i första hand vara lokaliserad till hjärnans frontala områden. När minnena väl har lagrats in i kortex kan informationen hämtas utan hjälp av hippo­campus. Ett exempel på detta är att personer som har skador i hippocampus fortfarande kan minnas det som hände för länge sedan, men inte nyligen upplevda saker (1). Det finns även ett samband mellan minskad volym i hippocampus och försämrad minnesprestation. En minskning av hjärnans volym beror ofta på att nervceller dör eller tynar bort. En äldre person kan ha förlorat så mycket som 20 procent av nervcellerna i hippocampus, och den som drabbas av en degenerativ sjukdom kan förlora ännu fler.

Minneslager Utifrån en processorienterad ansats till minnet anser man att det finns minst tre olika men samverkande minneslager: sensoriskt minne som är det första lag­ ret, korttidsminne som kan ses som vårt medvetande och där bearbetning av information sker samt långtidsminne där minnen lagras.

143

Anna Dahl

Figur 7.1. Schematisk bild över minnets uppbyggnad enligt den processorienterade ansatsen.

Sensoriskt minne Det första minneslagret behandlar sensorisk information, det vill säga hörsel, syn, känsel, smak och luktintryck. Därför kallas det minneslagret för sensoriskt minne. Information stannar kvar bara någon millisekund eller ännu kortare och bleknar snabbt bort om ingen bearbetning sker. Mycket av den sensoriska bearbetningen är ofta omedveten. Blir det en störning i det sensoriska minnes­ lagret kommer inte informationen vidare till nästa lager utan går förlorad.

Egentligen vet man inte särskilt mycket om vad som händer med det senso­ riska minnet under åldrandeprocessen, och den forskning som har utförts har i huvudsak baserats på hörsel- och synintryck. I försök där yngre och äldre personer har presenterats för kortare ljud- och synintryck har inga större skill­ nader mellan åldersgrupper uppmätts (4).

Korttidsminne Nästa minneslager är korttidsminnet, även kallat för arbetsminne, primär­ minne, omedelbart minne eller korttidslager. Korttidsminnet är ett minneslager där informationen lagras och bearbetas en kort tid, och det kan delas upp in en passiv och i en aktiv del.

Passivt korttidsminne Att kunna rabbla ett telefonnummer i sitt inre för att komma ihåg det är ett exempel på det passiva korttidsminnet. Namnet passivt korttidsminne kommer av att i den här delen av minnet sker det ingen direkt bearbetning av informa­ tionen, utan informationen hålls medveten. Förmågan att hålla semantisk in­ formation (se vidare nedan) i medvetandet sker i det system som inom psyko­ login brukar refereras till som den fonologiska kretsen. Det passiva korttids­ minnet har en begränsad kapacitet och det är välbelagt att man normalt kan hålla cirka sju enheter (till exempel ord, siffror eller bokstäver) i medvetandet, om ingen annan tankeverksamhet pågår samtidigt. Trots detta finns det männi­ 144

Äldre och åldrande

andra upplagan

Grundbok i gerontologi Marie Ernsth Bravell

Denna antologi belyser många olika perspektiv på äldre och åldrande. Den tar upp hur olika faktorer – biologiska, psykologiska, sociala och funktionella – påverkar åldrandet och hur olika individer hanterar åldrandet på olika sätt.

Den tar också upp flera aspekter på vård och omsorg om äldre samt forskningsämnet gerontologi. Äldre och åldrande är skriven för högskoleutbildningar inom vård, omsorg och medicin. Den är också till nytta för yrkesverksamma inom området, samt för andra som vill öka sin kunskap om äldre och åldrande.

Författarna är alla verksamma inom forskning eller praktik och har gedigen kunskap inom sina områden. Huvudredaktör är Marie Ernsth Bravell, universitetslektor vid Institutet för gerontologi och äldrestrateg i Jönköpings kommun. Hon är legitimerad sjuksköterska och har disputerat i gerontologi.

ISBN 978-91-40-68565-0

9 789140 685650