Titel: ”Vi behöver en ny reformation” Författare: Lennart Magnerot Andra upplagan, 2016 Omslag och layout: Arash Vahdati Tryckeri: LaserTryck i Sverige AB ISBN 978-91-639-0023-5
INNEHÅLL Förord
............................................................................. 5
Kapitel 1 En historisk tillbakablick......................................... 9 Kapitel 2 Diagnosen ........................................................... 23 Kapitel 3 Symptomen ......................................................... 28 Rädsla att predika Guds ord ................... 28 Från relation till religion ......................... 33 En helt vanlig söndag .............................. 45 Konsumtionskristendom ........................ 51 Föreningstänkande .................................. 55 Från kärleksmåltid till oblat ................... 66 Församlingssyn och ekumenik............... 74
Kapitel 4 Helandet ............................................................. 83 Faderns instruktionsbok ......................... 84 Jesus - församlingens huvud ................... 86 Andens gåvor och ledning ...................... 89 En levande gudstjänst ............................. 93 Bönen i centrum .................................... 107 Ett bibliskt ledarskap ............................. 110 De fem tjänsterna ................................... 122 Vi är alla vittnen ..................................... 134
Kapitel 5 Från ord till handling ......................................... 144 Sju steg till reformation ......................... 145 Checklista ............................................... 160 Källor ....................................................... 161
FÖRORD
Förord För lite mer än tvåtusen år sedan var Jerusalems vackra murar och portar nedrivna. Staden saknade nödvändigt försvar och vem som helst kunde när som helst gå in i den. När hovmästaren Nehemja får höra talas om krisläget befinner han sig i det persiska kungliga palatset i Susha. Han brister i gråt, ber och fastar inför Israels Gud. Den evangeliska kyrkan kan liknas vid en stad, som helt rasat samman. Våra murar och portar är för länge sedan nedbrutna och kvar finns högar av utspridda tegelstenar. Jag har en obehaglig känsla av att vi ändå sysselsätter oss med att renovera ytskikt. Vi gör det trots att det enda som kan rädda oss är att bygga nytt från grunden. Vi kan inte längre nöja oss med att måla om tegelstenarna i en ny färg eller ge ny design till de trasiga träportarna. Det räcker inte heller med att byta namn på vår stad. Även om vi sätter en ny fin skylt utanför är läget detsamma. Under de första tio åren av 2000-talet lade mer än 550 frikyrkor ner sin verksamhet. Av dem som finns kvar brottas många med ekonomiska problem och vikande medlemssiffror. Samtidigt sitter vi med överdimensionerade kyrkolokaler från gångna väckelsetider. Det tvingar alltfler församlingar att till sist välja mellan kyrka eller pastor. Det slutar ofta med att pastorn får lämna, eftersom lokalerna är det sista som överges. 5
VI BEHÖVER EN NY REFORMATION
Klockan är åtta på kvällen den tjugosjunde juli när jag upplever att den helige Ande börjar tala. Jag sitter vid detta tillfälle tillsammans med min fru och yngste sonen för att se en direktsändning på tv från en kristen konferens. Anden manar mig helt stilla att skriva en bok om behovet av en reformation i svensk frikyrka. Endast Herren vet om min känsla var korrekt, men boken du håller i din hand är hur som helst resultatet av denna upplevelse. Kärleken till Guds församling i Sverige har varit drivkraften i skrivandet. Jag insåg för mer än trettio år sedan, att denna övernaturliga organism är Herrens främsta redskap i den här världen. Vi ska därför inte förvånas över, att det står en våldsam strid om det som sker i våra kyrkor och samfund. Därför är det nu hög tid, att vi återupptäcker de sanningar som gjorde urkyrkan till en andlig maktfaktor. Bokens budskap riktar sig till den evangeliska kyrkan som kollektiv. Jag vänder mig däremot inte till någon enskild person eller församling i vårt land. Behovet av återupprättelse går nämligen rakt igenom alla samfund i Sverige. Det betyder samtidigt att ingen av oss undkommer ansvar på det personliga planet. Jag känner mig själv träffad av budskapet och är den förste att erkänna min egen ljumhet, köttslighet och avfällighet. Jag vill även påpeka att jag högaktar alla trogna bröder och systrar i våra församlingar. Jag respekterar även alla dessa pastorer, bibellärare, evangelister, profeter och andra, som år efter år fortsätter att förkunna och vägleda Guds folk. Detsamma gäller dem som fullgör sina uppgifter långt ifrån offentliga erkännanden. Utan dessa andliga vardagshjältar skulle frikyrkan troligen redan varit utraderad. Först gör vi en tillbakablick över några historiska reformationer. Sedan studerar vi Guds diagnos på svensk evangelisk frikyrka, samt vilka symptom hennes tillstånd medför. Vi betraktar därefter våra vägar till ett helande. Slutligen görs en konkret studie av hur en vanlig frikyrkoförsamling kan reformeras i sju steg enligt Nehemjas strategi.
6
FÖRORD
När bokens innehåll var färdigt berättade jag om mitt skrivprojekt för en persisk vän, Arash Vahdati. Han anmälde genast sitt intresse för att formge omslaget till boken. Eftersom han är en mycket begåvad grafiker och konstnär med tio års erfarenhet i branschen, såg jag Guds hand i hans erbjudande och gav honom uppgiften. Det slog mig snart att det fanns en annan koppling mellan denna bok och min vän. När profeten Nehemja inspirerades att leda uppbyggandet av Jerusalem befann han sig i den persiska staden Susha. Den var huvudstad i det rika och välmående Elam, som idag utgör sydvästra Iran. Det var därmed ingen tillfällighet att de persiska kungarna tillbringade vintermånaderna i palatset Sushans borg. Så gjorde även kung Artasastes, som var Nehemjas arbetsgivare vid tidpunkten för kallelsen. En dag inser jag att min grafiker härstammar från samma område där Nehemja mottog sin kallelse. Bland världens alla folkslag sänder Herren en “ättling” till kung Artasastes för att göra den grafiska delen till denna bok. Gud har verkligen humor! Min vän har i sin bild fångat själva essensen av bokens budskap. Innan du börjar läsa skulle jag vilja be dig att noga studera hans verk för en stund. Lägg särskilt märke till den lovprisning, som pågår innanför murarna. Redan idag får vi prisa och upphöja Israels Gud, men låt oss skyndsamt bygga upp våra “murar och portar”, så att kung Jesus får inta sin rätta plats i våra församlingar. Ett stort tack till evangelisterna Birger Skoglund och Ingemar Helmner, som fann det värt att rekommendera det här budskapet till andra läsare. Jag tillägnar boken min fru Anna och våra fyra härliga barn. Sänder även en särskild tanke till min mor, som fick flytta hem till himlen under slutförandet av densamma. Författaren
7
DIAGNOSEN
KAPITEL 2
Diagnosen En profet kommer till Sverige Behöver vi verkligen en ny reformation? Har vi det inte ganska bra som vi har det i våra kyrkor? Inte kan vi väl jämföra Luthers 1500tal med dagens Sverige? I det här kapitlet ska vi försöka förklara bakgrunden till det stora behovet av ett Andens paradigmskifte. Vi kommer att göra det med hjälp av några intressanta händelser, som på ett tydligt sätt speglar den tid vi lever i. När pastor David Wilkerson från Times Square Church i New York besökte Stockholm år 2004, fick den evangeliska kyrkan i Sverige en bister diagnos. Wilkerson hade sedan många år gjort sig känd som en synnerligen obekväm profetröst hemma i USA. Medan många andra amerikanska förkunnare och profeter talade om fortsatt ekonomiskt överflöd och personlig framgång profeterade Wilkerson om kommande kriser och moraliskt sönderfall. I böckerna ”Synen” och ”Festen är över” levererade han redan på 1970-talet sitt kärva budskap utan omsvep. David Wilkerson duckade inte för någon del av de himmelska visioner han mottagit. Ändå kom Wilkersons budskap för många frikyrkligt kristna i Sverige, som något av en blixt från klar himmel.
23
VI BEHÖVER EN NY REFORMATION
Ändrade predikoplaner Ett par timmar före lördagens eftermiddagsmöte sitter den amerikanske predikanten på sitt hotellrum. Då börjar Herrens Ande helt överraskande tala om det andliga tillståndet i Sverige. Det är nu inte det sekulariserade svenska folket som är föremålet för Herrens uppmärksamhet, utan Hans eget folk. Vi talar gärna länge och väl om hur gudlösa svenskar uppför sig, men Herren tar denna eftermiddag itu med sin evangeliska kyrka. Han gör det för att föra oss till bättring. Anden talar konkret till profeten om läget i Sverige och Skandinavien utifrån bibelavsnittet i Amos 3:1-8, som vi ska läsa i sin helhet: ”Hör detta ord som Herren har talat mot er, ni Israels barn, mot hela det släkte som jag har fört upp ur Egyptens land. Så har han sagt: Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar. Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens om det? Ryter ett lejon i skogen utan att det finns något rov? Ger ett ungt lejon till ett rytande i kulan utan att det har tagit byte? Fastnar en fågel i en fälla på marken utan att någon snara är gillrad för den? Slår en fälla upp från marken utan att den gör någon fångst? Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den? Ty Herren, Herren, gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna. När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren, Herren talar, vem skulle då inte profetera?” Wilkerson reagerar som det anstår en sann profet. Han undrar med vilken rätt han ska kunna framföra detta budskap till en kristenhet om vilken han själv inte vet någonting. Till sist accepterar han ändå Guds utmaning. Under en knapp timma förkunnar David Wilkerson, starkt berörd av Anden, att ”Gud har en kontrovers med den evangeliska kyrkan i Sverige och i hela Skandinavien”. Det huvudsakliga innehållet i denna meningsskiljaktighet sammanfattas i det lilla ordet apati.
24
DIAGNOSEN
Profeten förklarar att apatin består av en likgiltighet inför allt som har med Guds rike att göra. Han profeterar att landets frikyrklighet sedan länge pekat finger på den högkyrkliga falangen och betraktat henne som formell och livlös. Wilkerson vänder nu det pekande fingret mot oss själva. Han profeterar att det är vi som endast har ett sken av gudsfruktan, men att vi inte längre vill veta av Andens kraft. Istället nöjer vi oss med att uppfylla vår religiösa plikt och sitta av förutsägbara gudstjänster söndag efter söndag. Profeten konfronterar även ”toleransens ande”. Han profeterar att den svenska frikyrkan idag säger samma sak som sin regering och sedan prisar sig själv för att vara del av ett tolerant folk. Han påpekar att i Guds ögon är denna tolerans inget annat än ljumhet. Den visar sig, menar han, bl a genom att vi accepterar att inte predika mot homosexualitet. Wilkerson går vidare till Amos 2:10-11 för att beskriva vad som skett i Sverige sedan 1970-talet, då han senast besökte vårt land. Vid en jämförelse med denna tid blir det nu nästan pinsamt. Profeten beskriver ett land med profeter och nasirer som verkligen ville gå Guds väg. Han nämner den gamle pingstledaren Lewi Pethrus vid namn och undrar vad vår generations kristna gjort med detta andliga arv. Nu återstår endast avlägsna minnen av gamla tiders väckelser. Guds recept Profeten avslutar sin predikan med att anvisa botemedlet för vårt tillstånd. För att illustrera det påminner han om den rådande situationen i Nehemja bok. I det första kapitlets tredje vers beskrivs läget vid denna tid på följande sätt: ”De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nedbrända.” Jerusalem ligger uppenbarligen i ruiner till följd av folkets apati och likgiltighet. Var och en bygger bara på sitt eget hus, men ingen på Herrens hus. Likheterna med dagens Sverige är slående. Vi befinner
25
VI BEHÖVER EN NY REFORMATION
oss i andlig fångenskap och ägnar en stor del av vår tid att bygga på våra ”egna hus” med allt vad det innebär. Vår rikedom och framgång har gett oss dyra bilar, båtar, fritidshus, utlandsresor och bostäder. Allt detta unnar oss Herren, men ägodelarna har börjat äga oss istället för tvärtom. Elden har för länge sedan slocknat i våra hjärtan och Herrens hus, hans församling, ligger samtidigt i ruiner. ”Nåja”, säger vi, ”det är då ingen fara med vår fina kyrka”. Här talar vi inte om våra kyrkolokaler, utan om Guds verk och evangeliets framgång. David Wilkerson påpekar till sist hur profeten Nehemja reagerar då han får höra nyheten om tillståndet i Jerusalem. Han sätter sig ner för att gråta, bedja och fasta inför Guds ansikte under flera dagar och nätter. Nehemja bekänner därefter både sina egna och folkets synder för att till sist påminna Gud om de löften Israel mottagit genom Mose. Han refererar till löftet som säger, att om Israels barn omvänder sig och håller Guds bud ska de få återvända till sin rätta plats. Botemedlet för apatin är alltså nöd och tårar. Vi vill vare sig gråta eller sörja över det andliga läget i Sverige, men det finns ingen annan väg till genomgripande förändring. Vi måste göra likt profeten och uppriktigt sörja vår egen likgiltighet. Vi behöver också ropa till Gud om nåd för att kunna återvända till vårt sanna och rättmätiga tillstånd. En påminnelse från Gud Wilkersons profetiska predikan fick på kort sikt stor uppmärksamhet, men små långsiktiga resultat. Tyvärr är känslan att orden fortfarande vilar över vårt land utan det rätta gensvaret. Vi väntar ännu på ett uppvaknande i våra kyrkor och församlingar. Jag ser det idag som min uppgift att påminna Guds församling i Sverige om det som sades den gången. Det har i skrivande stund gått många år sedan detta profetiska budskap levererades och jag vet att andra förkunnare citerat denna profetiska undervisning efter det. Ändå får jag känslan att denna kontrovers fortfarande är aktuell. Väldigt lite har förändrats i sak sedan Gud talade till den nu bortgångne profeten. Kanske är läget till och med värre idag än den gången och troligen är det därför Anden manar mig att ta upp saken.
26
DIAGNOSEN
Ett slag i luften? Var då Wilkersons predikan denna eftermiddag bortkastad tid? Nej, det första varje profet måste lära sig är de profetiska spelreglerna. Hans (eller hennes) uppgift är att framföra Herrens vilja. När de profetiska orden uttalats har profettjänsten därmed slutfört sin del av uppdraget. Det kommer aldrig an på profeten att svara för mottagarens gensvar. Profeten hålls bara ansvarig för att leverera budskapet. Vi kan se samma villkor för alla de gammaltestamentliga profeterna och denna princip råder av allt att döma även i det nya förbundet. David Wilkersons hälsning är självklart inte den enda orsaken för en svensk reformation. Den visade bara på det de flesta av oss känt till sedan länge. Det var en diagnos på en patient som under många år inte fungerat som hon ska. Följderna har på sikt blivit katastrofala. Vi har länge trott att vi klarar oss utan att följa Guds vägar, men verkligheten visar något helt annat. Svensk kristenhet är idag både tandlös och försvagad, men min tro är att Gud än en gång ska återföra sin kyrka till hennes rätta position. Jag tror också att allt fler av oss börjar inse att något inte står rätt till och därför börjat ropa till Herren efter förändring. Vill du vara med i det böneropet?
27
VI BEHÖVER EN NY REFORMATION
KAPITEL 3
Symptomen Vi ska nu se på några områden där den svenska evangeliska kyrkan lämnat de bibliska grunderna bakom sig. Det gäller alltifrån struktur till lära. Resultatet har blivit ett antal symptom, som egentligen endast Herren kan läka. Ändå verkar Gud förvänta sig vår medverkan och vårt gensvar i detta radikala förändringsarbete. Om vi utgår från att David Wilkerson hörde rätt den där dagen, så behöver vi ta itu med orsakerna till vår apati. Vi behöver också se hur vår likgiltighet tar sig uttryck, samt hur helandet ska gå till rent praktiskt. Det borde öka chanserna för Kristi kropp i Sverige att komma tillbaka från sin långvariga avfällighet.
Rädsla att predika Guds ord Vårt första symptom är rädslan att predika Bibelns sanningar. Idag kan vi notera en tydlig ängslighet, att förkunna de tidlösa lärorna ur Guds Ord. Utan Bibeln är vi lik en kapten, som någonstans på resan tappat bort sitt sjökort. Vi seglar planlöst omkring på öppet hav i
28
SYMPTOMEN
ständig osäkerhet om var vi befinner oss och vart vi är på väg. Under seglatsen stämmer vi ändå upp i den ena trosvissa sången efter den andra och hoppas på ett lyckligt slut! Till skillnad från den försumlige kaptenen har vi riklig tillgång till vackra ”sjökort”, men nästan ingen vill längre studera dem. De ligger mer eller mindre olästa överallt i vår närhet, i våra hem och i våra fina kyrkor. Numera finns de till och med att hitta online på internet, men det verkar inte hjälpa. När jag skriver dessa rader läser jag samma dag om hur en domprost i Sverige påstår att det finns många vägar till Gud. Detta är inte bara ett tillfälligt snedsteg i läran utan en allt vanligare inställning hos kristna förkunnare och ledare. Om denne domprost varit verksam tidigare i historien hade han blivit arbetslös samma dag han yttrat något sådant. Så sker inte i toleransens Sverige. Nu blir man både premierad och populär. När förkunnare och predikanter blir otydliga och populistiska smittar det snabbt av sig på deras församlingar. Det är precis vad som nu sker och som har pågått under flera årtionden. De troende har därför i mångt och mycket drabbats av samma teologiska tveksamheter som deras ledare. Förkunnare som troget fortsätter att agera enligt det som alla förut var överens om blir stämplade som fundamentalister och riskerar ett mediadrev efter sig. Vi kan kalla sådana incidenter för signalhändelser. Låt mig redogöra för två slående exempel på detta fenomen, som under senare år kraftigt minskat frimodigheten hos många svenska förkunnare. En pingstpastor på Öland En tidigare helt okänd pastor inom pingströrelsen, Åke Green, får enligt egen uppgift ett specifikt uppdrag från Gud. Pastorn hade i bön klagat på Herren för att ingen i Sverige vågade predika om homosexualitet, ett väldigt brännbart ämne under senare år. Under en bönestund upplever Green att Gud oväntat ställer honom mot väggen: ”Vad har du själv gjort i frågan”? Pastorn förstår vinken från Herren. Han tar konsekvenserna av sin egen klagan och börjar strax förbereda sig för att undervisa över detta känsliga ämne.
29
VI BEHÖVER EN NY REFORMATION
När predikan är färdig i februari 2003 frågar han Gud när den ska presenteras. Green upplever hur Herren ger honom ett alldeles specifikt datum: Den 20 juli. Det visar sig vid en snabb kontroll i almanackan att datumet mycket riktigt är en söndag och därmed en predikodag. Åke Green håller sin predikan i pingstförsamlingen i Borgholm på exakt detta datum. Han talar en god stund över ämnet och väjer inte för att redogöra för det han anser vara en biblisk syn i ämnet. Han använder bl a uttrycket ”en djup cancersvulst på hela samhällskroppen” för att beskriva homosexualitetens inflytande i Sverige. Detta är ett av de uttryck som så småningom skulle väcka starka känslor runt om i landet, liksom en del andra påståenden om homosexkulturen. Pastorn hade i god tid före denna söndag kontaktat både Ölandsbladet och redaktionen på Smålandsnytt utan att något intresse visats från deras sida. Han kontaktar efter predikan en andra gång tidningen och skickar nu även ett kort sammandrag av sin undervisning. Nu händer det saker. Pastorn ifråga blir stämd för hets mot folkgrupp av RFSL i Kalmar och resten är mediahistoria. Åke Green blir emellertid slutligen frikänd, men trots detta tar delar av ledningen inom pingströrelsen avstånd från hans predikan, Man må ha vilken uppfattning som helst i sakfrågan, men denna händelse är ett talande exempel på vad som kan hända i dagens Sverige, när en kristen förkunnare predikar utifrån sin bibelsyn. Grundlurade präster En snarlik historia inträffar ett tiotal år senare. Några utvalda präster inom Svenska kyrkan utsätts ofrivilligt för medverkan i SVT:s program Uppdrag granskning i slutet av maj 2014. När en manlig journalist från programmets redaktion kontaktar prästerna för ett ”själavårdssamtal” gällande just homosexualitet, går prästerna rakt i fällan. Utrustad med dold kamera kan journalisten visa hela svenska folket hur flera av Svenska kyrkans anställda erbjuder förbön för detta problem, trots att kyrkan tagit beslut om att inte försöka bota homosexualitet.
30
SYMPTOMEN
Låt oss göra två reflektioner av denna händelse: Att prästerna lurades in i detta påhittade själavårdssamtal sägs det väldigt lite om i efterhand från redaktionens sida. Här är alla medel tillåtna. Kritiken mot de stackars prästerna blir däremot våldsam, inte minst från en del av deras s k prästkollegor, som menar att det är förskräckligt att erbjuda förbön för sådana behov. Dåvarande ärkebiskopen visar också sitt missnöje med de anställdas handling. Därigenom sänds en uppenbar signal till alla andra präster och själasörjare: ”Nu vet ni vad som kan hända, om ni erbjuder förbön för den här typen av behov!” Andligt korrekt Jag menar att ängsligheten i vårt land ökat efter den här typen av signalhändelser. Många predikanter och andra troende ryggar nu instinktivt tillbaka. Riskerna är helt enkelt för stora att ha en avvikande uppfattning i kontroversiella frågor. För bara några årtionden sedan hade Åke Greens predikan och prästernas erbjudanden båda setts som naturliga inslag i deras tjänsteutövning. Den här typen av incidenter smittar av sig på landets övriga förkunnare och själavårdare. Hur många av våra ledare vågar idag agera efter hjärtats övertygelse om den är i konflikt med det som är andligt korrekt? Församlingens ansvar är att uppmuntra sina förkunnare att frimodigt predika Guds ord oavsett om det är korrekt för stunden eller inte. Tänk den församling som idag vågar ge följande mandat till sina predikanter: ”Vi vill att ni alltid ger oss sanningen, även om vi inte tycker om den!” Klimat, solidaritet och tolerans Helt nyligen såg jag en halvtimmeslång sommarandakt på SVT från min hemstad. Det var en blandad upplevelse, vilket det ofta är när man ser dessa välregisserade tv-gudstjänster. Allting är så tillrättalagt för den svenska tv-publiken, att knappast något av innehållet kan irritera ens den mest sekulariserade svensk. Jag noterade strax att den trevlige prästen nämnde Carl von Linnés namn oftare än
31
VI BEHÖVER EN NY REFORMATION
namnet Jesus i sin betraktelse. Han talade också återkommande om hur sommaren är en källa till läkedom och återhämtning, vilket är helt sant. Mina frågor efter denna tv-sända sommarandakt är ändå följande: När blev våra predikanter livscoacher istället för Herrens språkrör? När började våra förkunnare hellre tala om Linné än om Jesus? Vem har fått landets andliga ledare att tävla om vem som är mest tolerant? Att berätta om sommarens läkande kraft kan säkert vara fint och rogivande, men för att dra den slutsatsen behöver man inte vara utbildad präst eller pastor. Sådana ämnen är lättare att tala över, men som förkunnare är man väl främst satt att berätta om frälsningen genom Kristus? Rädslan att predika Guds ord har skapat ett andligt tomrum. Detta tomrum riskerar att ersättas av en mängd världsliga predikoämnen, som inte ger möjlighet att upptäcka sanningen om sig själv eller Gud. Det har ändå blivit allt vanligare, att svenska förkunnare talar mer om allmänmänskliga frågor än det som bygger upp Kristi kropp. När Jesus undervisade använde han förvisso ofta bilder från natur och vardagsliv, men han gjorde det främst för att belysa andliga dilemman. Vårt uppdrag är dock inte att predika om klimatförstöring, solidaritet eller tolerans, utan Kristus och honom såsom korsfäst. Självcensur – vår egen munkavel I många andra länder är det förenat med livsfara att predika evangeliet. Ändå fortsätter man frimodigt med sin riskfyllda verksamhet. Stränga lagar förbjuder där kristen förkunnelse och den som överträder dessa lagar riskerar fängelse, tortyr eller i värsta fall dödsstraff. I Sverige behövs numera inga sådana lagar. Vi har nämligen tagit på oss en alldeles frivillig självcensur, som är långt effektivare än någon lagtext. I vårt land riskerar nu längtan efter social acceptans och de för tillfället rätta åsikterna att ta överhanden. Jag vill varna för en fortsatt utveckling där vi som förvaltare av Ordet blir alltmer rädda om vårt anseende inför kollegor och församling än vår trohet mot Bibeln.
32
SYMPTOMEN
Församlingens ansvar Vilar då allt ansvar för denna utveckling på förkunnarna själva? Nej, och till deras försvar ska vi dessutom säga att det ännu finns många inom den svenska predikantkåren, som håller sig till Skriften. Jag tillhör exempelvis själv en frikyrklig gemenskap där Bibeln fortfarande betraktas som Guds Ord. I mina ögon bär den lokala församlingen som helhet ett stort gemensamt ansvar, att stödja och uppmuntra alla sina förkunnare till stor frimodighet gällande troheten mot Kristi ord. De som förvaltar Ordet i församlingarna är nämligen inga isolerade öar. De är människor av kött och blod, som alla vi andra. Det är därför de troendes kollektiva uppgift, att i varje generation skapa trygghet och förtroende för dessa, att predika evangeliet rent och klart.
Från relation till religion Vårt andra symptom har med relationen till Gud att göra. Kristendomen är ju som religion betraktad inte bättre eller sämre än någon annan. Om vi sysslar med religiös verksamhet blir vi förvillande lika både muslimer och judar. När den kristna tron bygger på tomma ritualer och ceremonier är vi väldigt illa ute. Här finns en frestelse när det gäller allt från kyrkobyggnader till andra yttre religiösa markörer. Våra ståtliga kyrkolokaler blir lätt monument som vi visar upp för både Gud och världen. Allt det som inte har sin grund i det personliga inre livet blir automatiskt en andlig fasad att gömma sig bakom. Ju mindre av allt sådant vi handskas med, desto mindre är också risken att vi tappar vårt fokus, som är Gud själv. Min känsla är att det är lättare att fastna i religiösa manér i en katedral än i ett hem. Jag kan ha fel, men så känner jag. Visst kan man agera religiöst i alla miljöer, men i den väldiga katedralen finns inte sällan många attribut som triggar igång det religiösa sinnet.
33