9789144093178 by Smakprov Media AB

13 mm

Eva Lindell-Frantz är universitetslektor vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Hon undervisar bl.a. i förmögenhetsrätt och kommersiell avtalsrätt.

Nationell rätt och internationella köpavtal

Denna bok orienterar dels om regleringen av vissa centrala avtalsoch köprättsliga frågor i angloamerikansk, fransk och tysk rätt dels om några internationella åtgärder för att motverka den splittring som uppkommit. Här presenteras också kortfattat de s.k. European Contract Principles och Unidrot Principles of International Commercial Contracts. Vidare lämnas några exempel på kontraktsklausuler. Boken vänder sig i första hand till studerande vid de juridiska fakul teterna och handelsrättsliga institutionerna men kan även vara användbar för den praktiker som behöver en översikt över frågorna. Åttonde upplagan

Art.nr 1456

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09317-8_01_cover.indd 1

| Nationell rätt och internationella köpavtal

Rättsliga regler har uppkommit på olika sätt. En viss rättsordning är ofta knuten till en viss stat eller ett förbund av stater. Handeln har genom åren även reglerats genom olika sedvänjor och handelsbruk. De nationella rättsordningarna löser vissa rättsliga problem på olika sätt. Den splittring som uppkommit har man internationellt försökt motverka med varierande metoder, t.ex. genom särskilda internationella konventioner. Internationella Handelskammaren (ICC) har spelat stor roll för regelharmonisering. Vidare har kontrakts skrivaren normalt full frihet att oberoende av lagstiftning själv i ett köpavtal bestämma och formulera avtalsvillkoren, men vid en tvist mellan avtalsparterna kommer denna ofta att lösas vid en nationell domstol eller genom skiljedom.

Lars Gorton Eva Lindell-Frantz

Lars Gorton är professor em. och knuten till Stockholm Centre for Commercial Law (SCCL), juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.

Nationell rätt och internationella köpavtal

8:e uppl.

Lars Gorton Eva Lindell-Frantz

2013-07-11 17:56

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 1456 ISBN 978-91-44-09317-8 Upplaga 8:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Magnus Adolfsson Omslagsbild: shutterstock.com/wavebreakmedia Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2013

978-91-44-09317-8-book_01.indd 2

2013-07-11 14:44

Innehåll

Förord till åttonde upplagan 7 K apitel 1

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5

Inledning 9

Allmänt 9 Köprättslig reglering 10 Nationell rätt och internationell 12 1990 års köplag 13 Olika rättsordningar 15

K apitel 2

Litteratur 19

K apitel 3

Olika rättsliga traditioner 23

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8

Allmänt 23 Kontinentaleuropeisk rätt 27 Common law 30 Socialistisk rätt och transformationen 33 Europa – EU 35 Vissa andra rättstraditioner 36 Handelsrättslig tradition och utveckling 37 Den vidare uppläggningen av framställningen 37

K apitel 4

Bakgrunden till harmoniseringssträvandena 39

4.1 Allmänt 39 4.2 Lagstiftningstradition 41 4.3 Varför enhetlighet? 44

978-91-44-09317-8-book_01.indd 3

2013-07-11 13:10

Innehåll K apitel 5

5.1 5.2 5.3 5.4 5.5

Olika slags regler 47 Allmänt om kontraktsrättsliga frågor 50 Avtal om köp 52 Standardkontrakt 55 Handels-, bransch- och partsbruk 56

K apitel 6

6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Köpet 75

Lagregler 75 Bestämmelser om leverans 76 Övergång av risk respektive äganderätt 76 Förpliktelser och kontraktsbrott 77

K apitel 8

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6

Avtalsmekanismen 59

Allmänna utgångspunkter 59 Lagregler om avtal 60 Formkrav 61 Är anbud bindande? 62 När kommer avtalet till stånd, och hur fastställs dess innehåll? 64 Standardavtal 66

K apitel 7

7.1 7.2 7.3 7.4

Partsreglering och rättsregler 47

Internationell reglering av internationella köp 89

Konventionsarbete 89 Lagvalskonventioner 90 Domskonventioner 91 Enhetliga köprättsliga regler/CISG 92 PICC, PECL och DCFR 102 CESL 114

K apitel 9

Andra vägar till uniformering 117

9.1 Internationella överenskommelser av annat slag än konventioner 117 9.2 Köpformulär 119 9.3 Kontraktsbrott och påföljder 122

978-91-44-09317-8-book_01.indd 4

2013-07-11 13:10

Innehåll

9.4 Olika slags prisskyddsklausuler m.m. 130 9.5 Gafta-avtal 132 K apitel 10

Slutanmärkningar 133

Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6

Lag (1987:822) om internationella köp 137 Unidroit Principles of International Commercial Contracts 2010 163 ECE-villkor 197 NLM 10 219 Rådets direktiv 93/13/EEG 227 Gafta General Contract 235

Sakregister 239

978-91-44-09317-8-book_01.indd 5

2013-07-11 13:10

978-91-44-09317-8-book_01.indd 6

2013-07-11 13:10

Förord till åt tonde upplagan

Den första upplagan av denna bok var ett kompendium som började utges på 1970-talet. I ljuset av den nya svenska köplagen från 1990, den internationella köplagen från 1987, nya Incoterms från 1990, nya rembursregler från 1993, en upplösning av de socialistiska rättsordningarna och en del andra nyheter innebar den sjätte upplagan en fullständig omskrivning i förhållande till femte upplagan och syftade till att fånga upp de ändringar som skett under den senare delen av 1990-talet. Även denna åttonde upplaga har genomgått betydande förändringar, inte minst beroende på det arbete som skett i anslutning till EU och nya standarddokument som omarbetats respektive tillkommit. Särskilt bör noteras den förändring som skett därigenom att den nordiska (exkl. Island) reservationen avseende det andra kapitlet CISG numera (utom vad avser Norge) upphävts. Lea Hatzidaki-Dahlström gick in som medförfattare i den sjunde upp lagan i första hand med avseende på det IP-rättsliga avsnittet, men har valt att inte längre medverka. I stället har Eva Lindell-Frantz gått in som medförfattare och har påtagit sig det huvudsakliga arbetet med att omarbeta och uppdatera denna åttonde upplaga. Stockholm och Lund våren 2013.

978-91-44-09317-8-book_01.indd 7

2013-07-11 13:10

978-91-44-09317-8-book_01.indd 8

2013-07-11 13:10

Kapitel 3

Olika rättsliga traditioner

3.1 Allmänt Från europeisk synpunkt brukar man skilja mellan tre olika rättstraditioner: en kontinentaleuropeisk tradition med sina rötter i romersk rätt, en common law-tradition som utvecklades i England, samt på senare tid en socialistisk rättstradition, framsprungen ur det sovjetiska rättssystemet. De få länder som för närvarande betecknas som socialistiska är sinsemellan så olika, att de nu knappast längre kan ses som bärare av en socialistisk rättstradition. De ”nya” icke-socialistiska länderna i östra Europa och i det tidigare Sovjet unionen har gått olika vägar när det gäller transformeringen av det juridiska systemet, och inspiration har hämtats från olika håll. Vissa länder hämtade ledning från den rättsordning som härskade före den direkta eller indirekta ockupationen av Sovjetunionen, men vidare kom även en modernisering av reglerna att påverkas av fransk, angloamerikansk och tysk rätt och, när det gäller de baltiska länderna, även av nordisk rätt. Dessutom har utvecklingen inom EU spelat roll, inte minst för de länder som numera är EU-medlemmar. Den kontinentaleuropeiska och common law-traditionerna har kommit att få stor betydelse i olika delar av världen. Spridningen från dem har skett på olika sätt, i första hand genom ”tvång” och ”imitation”. Vid den förra typen har en rättsordning eller delar därav påtvingats en annan; vid den senare har vissa regler, regelkomplex eller systematik ansetts vara så förtjänstfulla att de adopterats. Vidare har en del rättsordningar inom vissa rättsområden vunnit stort gehör vid internationella förhandlingar eller genom praktisk tillämpning, och har på sådant sätt kommit att få stort inflytande. När det gäller frågan om hur domstolar ska ställa sig till sådana spörsmål kan erinras om HD:s uttalanden i några rättsfall. I NJA 1954 s. 574 anförde HD:

978-91-44-09317-8-book_01.indd 23

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

Bedömandet av förevarande tvist är främst beroende av huru bestämmelserna uti ifrågavarande standardcerteparti rätteligen skola tolkas. Därvid bör med hänsyn till certepartiets engelska ursprung – oavsett om å parternas mellanhavande i och för sig ska tillämpas svensk rätt – beaktas engelsk rättsuppfattning på området.

Även i ett senare fall, NJA 1971 s. 474, fann HD i sitt avgörande att inter nationell uppfattning kan ha betydelse vid tillämpning av svensk rätt: Detta utesluter icke, att uppfattningen i den internationella sjöfarten rörande innebörden av klausuler av förevarande slag skulle kunna vara av betydelse för tolkningen av utfästelsen.

Med tanke på den rättsgemenskap som föreligger mellan de nordiska länderna är det mindre uppseendeväckande att det förekommer att HD i sina domskäl refererar till vad som gäller i något av våra grannland. Så skedde exempelvis i NJA 2005 s. 608, där HD fann att det förelåg en rätt till ersättning för en ren förmögenhetsskada som drabbat en part som inte befann sig i ett kontraktsförhållande med skadevållaren. I skälen hänvisades för övrigt även till vad som gäller i andra europeiska länder. HD konstaterade bl.a.: Även enligt norsk rätt gäller att en tredje man som medverkar till avtalsbrott under vissa förutsättningar kan ådra sig skadeståndsansvar mot den förfördelade avtalsparten (jfr Hagström, Obligasjonsrett, 2003 s. 816 ff.). I dansk och finsk rätt gäller liknande utgångspunkter (jfr Gomard, Forholdet mellem Erstatningsregler i og uden for Kontraktsforhold, 1958 s. 56 ff. och Saxén, Skadeståndsrätt, 1975 s. 74 f.). Så är fallet även i flera andra europeiska länder (jfr redogörelsen för case 2 i Koziol (ed), Unification of Tort Law: Wrongfulness, 1998).

Som påtalats i det föregående kapitlet förekommer det även att HD stöder sig på vad som följer av DCFR när man ska uttolka vad som är att anse som gällande rätt. Ett exempel på detta finner man i NJA 2009 s. 672 där HD hade att ta ställning till om ett återförsäljaravtal, som hade slutits på obestämd tid, kunde sägas upp med omedelbar verkan. HD, som kom fram till att den berörde återförsäljaren borde vara berättigad till en tre månaders uppsägningstid, motiverade detta bl.a. genom att hänvisa till vad som följer av DCFR: 24

978-91-44-09317-8-book_01.indd 24

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

I Draft Common Frame of Reference (DCFR; www.law-net.eu), som inne håller modellregler för europeisk privaträtt och som utarbetats på ett komparativt underlag av två akademiska arbetsgrupper med företrädare för alla EU-länder, rekommenderas följande i fråga om icke tidsbestämda avtal om handelsagentur, franchising och återförsäljning (IV.E.-2:302). Endera parten får säga upp avtalet med skälig uppsägningstid utan att behöva betala skadestånd. Huruvida uppsägningstiden är skälig beror, jämte andra faktorer, på a) den tid kontraktsförhållandet varat, b) gjorda rimliga inves teringar, c) den tid det tar att finna ett rimligt alternativ och d) handelsbruk. En uppsägningstid på en månad för varje år kontraktsförhållandet har varat, med ett maximum av 36 månader, ska presumeras vara rimligt.

Det kan tilläggas att HD även hänvisade till amerikansk rätt i fråga om rätten till uppsägningstid: Även i amerikansk rätt finns visst stöd i praxis och i Uniform Commercial Code ( 2-309 §) förekommer en regel om skälig uppsägningstid. (Se Lando m.fl., Udenrigshandelens kontrakter, 5 uppl. 2006 s. 265-288).

Det är emellertid inte alltid domstolarna är lika öppna för att låta inter nationella rättskällor få genomslag i sina domskäl. Vid prövningen av innebörden av ett s.k. letter of comfort i NJA 1995 s. 586 på s. 598 uttalade sig Svea hovrätt tämligen arrogant om betydelsen av engelsk praxis: Det kan väl av utredningen slutas att engelsk rätt måhända inte skulle anse löften av den art de båda breven rymmer som bindande annat än i utf ärdandeögonblicket och kanske kort tid därefter. Men det är svårt att se att en så oförbindlig utfästelse skulle ha någon rimlig kommersiell funktion att fylla. Och eftersom den inte heller av annat skäl kan beredas meningsfyllt utrymme i svensk rätt, väljer HovR:n att inte ta intryck av vad som sålunda må vara engelsk rättssyn.

Som synes tog domstolen klart avstånd från tanken på att låta engelsk rätt ha något inflytande över vad som ska anses vara gällande rätt för svensk del. Det bör emellertid påpekas att HD, till skillnad från HovR, över huvud taget inte kommenterade betydelsen av engelsk rätt, HD kom dock med hjälp av en underlig bokstavstolkning fram till samma resultat som hov-

978-91-44-09317-8-book_01.indd 25

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

rätten. Dock torde fortfarande gälla, att angloamerikansk rätt traditionellt sett har stor genomslagskraft, vid tolkningen av fraktavtal och sannolikt också när det gäller vissa andra typer av kommersiella avtal. Sådana influenser kan också ske på annat sätt än genom domstolspraxis. Ett stort antal avtalsformulär bl.a. inom det finansieringsrättsliga området har präglats av den common law-tradition inom vilken de utvecklats. Vidare har anglo amerikansk kontraktspraxis kommit att få allt större betydelse när det gäller kommersiella avtalsrelationer. Det är heller inte ovanligt, att parterna i vissa kontraktstyper enas om att avtalet ska vara underkastat engelsk rätt eller New York lag. I handelsrättsliga sammanhang spelar London, New York, Paris, Zürich/Genève, men även Stockholm, stor roll som skiljecentra vid slitande av dispyter mellan kommersiella parter. Internationella Handelskammarens skiljedomsregler, liksom UNCITRAL:s (United Nations Commission on International Trade Law) motsvarande regler, medför också indirekt en viss materiellrättslig påverkan i harmoniserande riktning. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut har haft stor betydelse när det gäller slitande av tvister mellan ”öst” och ”väst”, och har även under senare år fortsatt att vara tämligen attraktivt för parter från olika länder. En annan mycket betydelsefull harmoniseringsutveckling sker genom internationellt konventionsarbete, internationella standardavtal m.m. Sammantaget kan man konstatera, att det finns ett stort antal omständigheter som pekar i riktning mot större rättslig harmonisering, åtminstone inom det handelsrättsliga området. Genomgående gäller att rättsordningar som baserar sig på kontinentaleuropeisk rätt, eller common law, har ett processförfarande i tre instanser, där den högsta instansen kan ha mer eller mindre restriktiva uppgifter. När det gäller kommersiella avtal är det dock vanligt att parterna väljer att hänskjuta tvister till avgörande genom skiljedom i stället för av allmänna domstolar. Därmed accepteras också i allmänhet att tvisten löses slutgiltigt i en enda instans. Man bör hålla i minnet, att den åtskillnad som görs mellan det kontinental europeiska och common law-systemet, numera måste kvalificeras betydligt med tanke på de harmoniseringar som skett. Det är egentligen numera inte heller rimligt att hänföra andra regelsystem under ”religiösa” rubriker som hindubaserade, islambaserade, buddhistiskt baserade rättsregler. Såväl det kontinentaleuropeiska systemet som common law-systemet krackelerar i 26

978-91-44-09317-8-book_01.indd 26

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

allt större omfattning, genom att en allt större uppblandning sker av olika principer som emanerar från olika system. I Europa har vidare EU-rätten kommit att få ett större inflytande på allt fler rättsområden, något som fått betydelse för den europeiska rättsutvecklingen. 3.2 Kontinentaleuropeisk

rätt

3.2.1 Inledning

Den kontinentala rättstraditionen har sina rötter i romersk rätt, men har efter hand påverkats av andra omständigheter av typ lokala och regionala sedvänjor och senare av stora lagstiftningsinitiativ. Inom denna rättstradition är de franska och tyska rättssystemen de historiskt mest betydelsefulla. 3.2.2 T ysk rätt

Den tyska Bürgerliches Gesetzbuch, BGB, präglades av den tyska historiska skolan, som stod i motsättning till upplysningsfilosofins lagstiftnings ideologi. Detta lagstiftningsarbete kan ses som en av flera byggstenar vid föreningen av det tyska riket. Enligt den historiska skolan – som utvecklades i början av 1800-talet av den tyske rättsvetenskapsmannen Friedrich Carl von Savigny – måste lagen ses som ett resultat av en mycket långsam process, som påverkas av flera faktorer. I enlighet med detta synsätt kom BGB att baseras på en inventering av regler och sedvänjor inom det tyska riket. Dessa kunde så läggas till grund för den nya principbaserade lagstiftningen. Efter ett långvarigt förberedelsearbete tillkom BGB 1896 och följdes några år senare av Handelsgesetzbuch, HGB. Enandet av Tyskland var en förut sättning för BGB:s tillkomst, men BGB speglar som sagt inte ett ideologiskt brott mot tidigare rättsregler. Den är dock delvis grundad på samma principer som den franska Code Civil (se nedan) och utgör en systematisering av de tysk-romerska rättsprinciper som efter en rättshistorisk inventering ansågs ge uttryck för den tyska rättstraditionen. BGB är logiskt uppbyggd, där generella regler föregår speciella. Regel samlingen omfattar fem böcker, med följande uppläggning: I Allmänna delen (§§ 1–240), II Obligationsrätten (§§ 241–853), III Sakrätten (§§ 854–1296), IV Familjerätten (§§ 1297–1921) och V Successionsrätten (§§ 1922–2385). Första

978-91-44-09317-8-book_01.indd 27

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

boken innehåller regler om t.ex. personrätt, viljeförklaringar och rättshandlingar, andra boken omfattar regler om skuldförhållande (rättsförhållande mellan borgenär och gäldenär) samt allmänna obligationsrättsliga och speciella obligationsrättsliga bestämmelser, och den tredje boken inrymmer regler om besittning, egendom och begränsade sakrätter. Bundesgerichtshof är högsta instans. Tysk rätt är baserad på ett antal principer, där den s.k. abstraktions principen är den som kanske framstår som mest kryptisk för den utomstående. Denna brukar illustreras med följande exempel: Om X köper en vara av Y skulle detta i många rättsordningar ses som ett köp, baserat på ett köpavtal. I tysk rätt ses emellertid denna transaktion som tre skilda avtal. Det första är avtalet om köp, det andra rör överlåtelsen av varan och det tredje rör överlåtelsen av pengarna. En av de mest fundamentala förändringarna i BGB genomfördes den 1 januari 2006 i obligationsrättsdelen. Härvid generaliserades de olika EUdirektiv som dittills införts separat, och vidare togs vid lagstiftningen hänsyn till en del rättspraxis som successivt tillkommit. BGB har haft ett betydande inflytande på utvecklingen i flera länder i Östoch Sydeuropa, t.ex. Ryssland, Ungern och Grekland. Även utanför Europa har BGB spelat stor roll, i bl.a. Japan. I Österrike kom redan 1811 en allmän civillagstiftning (ABGB) och i Schweiz en Zivilgesetzbuch (ZGB) 1907. Den senare har haft stor betydelse bl.a. för delar av det civilrättsliga lagstiftnings arbetet i exempelvis Turkiet i mitten av 1920-talet. I den rättsutveckling som för närvarande sker i de länder som tidigare tillhört östblocket spelar den tyska rätten en viktig roll. Även nederländsk rätt har påverkats av BGB. 3.2.3 Fransk rätt

Det franska lagverket Code Civil från 1804 präglas av samhällsomvälv ningarna i Frankrike i slutet av 1700-talet. Code Civil förbereddes under flera år som ett systematiskt brott med den rättstradition eller kanske snarare de rättstraditioner som existerade före den franska revolutionens utbrott 1789. Avsikten var bl.a. att en nationellt enhetlig reglering av modernare snitt skulle tillskapas. Härvid absorberades både den romerskrättsliga tradition, som kommit till uttryck i en del författningar som fanns i de södra regio-

978-91-44-09317-8-book_01.indd 28

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

nerna och den droit coutumier (sedvanerätt) som påverkats av germanskfrankisk sedvanerätt. Förutom Code Civil tillkom även några år senare ytterligare ett par centrala lagverk, av vilka i det här sammanhanget framför allt Code de Commerce från 1807 bör nämnas. Lagarna är konsekvent uppbyggda, även om systematiken med nutida svenska ögon ibland kan framstå som något egenartad. Code Civil innehåller en kort introduktion och är därefter indelad i fem böcker (livres): I Des personnes (Om personer) (art. 7– 515-8), II Des biens et des différentes modifications de la propriété (Om tillgångar och olika förändringar i ägandet) (art. 516–710), III Des différentes manières dont on acquiert la propriété (Om olika sätt varigenom egendom förvärvas) (art. 711–2283), IV Des sûretés (Om säkerhetsrätter) (art. 2284–2488) och V Dispositions applicables à Mayotte (Bestämmelser tillämpliga på Mayotte) (art. 2489–2534). Tankegången bakom lagverket var, att lagstiftningen skulle vara så logisk och uttömmande, att domstolarna endast skulle behöva fastställa fakta för att på dessa använda tillämpligt lagrum. Domstolarna skulle följaktligen inte behöva tolka eller utfylla lagen, utan endast tillämpa den. Efter hand har det dock blivit allmänt accepterat att detta betraktelsesätt inte motsvarar förhållandena i verkligheten. Cour de Cassation är högsta instans i civilrättsliga mål. Den franska Code Civil kom att stå som förebild för flera europeiska länder, inte minst de romansk-språkiga. Ofta gjordes helt enkelt en över sättning av den. Code Civil bildade modell för de latinamerikanska länderna i samband med deras nationella frigörelser under 1800-talet, och senare för flera av de franska kolonierna. Fortfarande har den franska rättstraditionen betydande inflytande i Louisiana (USA) och Québec (Kanada). I samtliga fall bör dock beaktas, att nationella särdrag medfört variationer i rätts utvecklingen, förändringar som efter hand ökat, samtidigt som de inom vissa områden på olika sätt minskat. Fransk rätt genomgår för närvarande en betydande omdaning. Förslag föreligger om en modernisering av obligationsrätten (art. 1101–1386 i Code Civil) liksom av preskriptionsreglerna (art. 2234–2281). Den ursprungliga Code de Commerce ersattes 2000 av en helt ny, som omfattar fler än 1 800 artiklar.

978-91-44-09317-8-book_01.indd 29

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

3.2.4 Nordisk rätt

De nordiska rättsordningarna anses i vissa delar stå den tyska rätten tämligen nära. Man brukar dock tala om en särskild nordisk rättsfamilj. Den nordiska utvecklingen karaktäriseras till någon del av att lagstiftningsprojekt skett på gemensam basis. Detta är fallet med framför allt det samarbete som ledde fram till de avtalsrättsliga, köprättsliga och sjörättsliga lagar som tillkom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, samt för den delen även det sjölagsarbete som genomfördes i början av 1990-talet, och i svensk rätt ledde till en ny sjölag (1994:1009). Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har under vissa perioder präglats av gemensamt nordiskt arbete. Från 1970-talet ökade splittringen i lagstiftningen mellan de nordiska länderna. Detta blev en följd inte minst av det konsumenträttsliga lagstiftningsarbetet, som kom att medföra skillnader såväl materiellrättsligt som strukturellt. Härefter uppvisar även såväl de aktiebolagsrättsliga som de köprättsliga lagstiftningarna vissa splittringstendenser. Det kan också i detta sammanhang uppmärksammas att Danmarks medlemskap i EU under de drygt tjugo år då Danmark var det enda nordiska EU-landet gradvis kom att minska den nordiska rättsenheten. Dock kvarstår, att det inom delar av privaträtten fortfarande finns betydande nordisk rättslikhet. Med Sveriges och Finlands anslutning till EU 1995 har dock EU-rätten i större grad kommit att påverka harmoniseringssträvandena, men fortfarande sker visst lagstiftningsarbete i nordisk samverkan. 3.3 Common

law

3.3.1 Inledning

Den kontinentaleuropeiska rättstraditionen brukar ofta härledas bakåt i tiden till 450 f.Kr., då de s.k. ”tolv tavlorna”tillkom. De tolv tavlorna utgjorde en lagsamling ur vilken den romerska rätten kom att utvecklas. I vart fall brukar det hävdas att den kontinentaleuropeiska rättstraditionen kan föras tillbaka åtminstone till 530-talet e.Kr., då den östromerske kejsaren Justinianus stora lagverk Corpus Iuris Civilis utkom. Common law-traditionen däremot brukar anses ta sin början omkring 1066 e.Kr., då normanderna efter slaget vid Hastings erövrade England. Detta innebar naturligtvis att normanderna införde en del av sina regler och kutymer.

978-91-44-09317-8-book_01.indd 30

2013-07-11 13:10

3 Olika rättsliga traditioner

3.3.2 England

Även om common law inte på samma sätt som kontinentaleuropeisk rätt har en bakgrund i romersk rätt, har den i vissa delar utsatts för betydande påverkan därifrån. Common law har historiskt präglats av ett utomordentligt komplicerat processförfarande, som fortfarande har betydelse med avseende på vissa formalia och utformningen av vissa handlingar. Common law-traditionen präglas av en kontinuerlig utveckling som framför allt skedde i rättspraxis och som inte har blivit föremål för något ideologiskt systematiseringsarbete, även om en debatt om sådan systematisering tidvis har förekommit. Jeremy Bentham förespråkade i slutet av 1700-talet att ett genomgripande lagstiftningsarbete skulle genomföras av det engelska rättssystemet, men han kom i det här sammanhanget inte att få någon särskild betydelse. I common law har rättspraxis således haft en jämförelsevis större betydelse för rättsutvecklingen än vad den haft i exempelvis de tidigare nämnda rättsordningarna. House of Lords är högsta instans. För att motverka det i vissa avseenden rigida common law-systemet utvecklades vid sidan av common law-domstolarna ett särskilt equityförfarande, där billighetshänsyn inom snäva gränser kunde modifiera konse kvenserna av common law-systemets bristande flexibilitet. Equity-systemet har under 1800-talet processuellt sammansmält med common law, även om de materiella reglerna fortfarande är olika. I kommersiella tvister torde equity ha betydelse i vissa avseenden, t.ex. när det gäller specific performance. Vid sidan av common law och equity spelar numera statute law, d.v.s. lagstiftning, stor roll. Härvid har inte minst EU-rätten under senare år fått stor betydelse. 3.3.3 USA

I USA vidareutvecklades common law-traditionen i något olika varianter i delstaterna. Med unionens tillkomst uppstod dessutom ett federalt system. Dessa båda system fungerar i vissa fall parallellt med varandra, men i andra fall i viss konflikt med varandra. United States Supreme Court är högsta federala instans och särskilt viktig när det gäller konstitutionella frågor. Även delstaterna har en ordning som bygger på tre instanser. Det amerikanska rättssystemet har historiskt präglats av flera samordningsproblem. Dels var förhållandena mycket varierande mellan de olika

978-91-44-09317-8-book_01.indd 31

2013-07-11 13:10

13 mm

Eva Lindell-Frantz är universitetslektor vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Hon undervisar bl.a. i förmögenhetsrätt och kommersiell avtalsrätt.

Nationell rätt och internationella köpavtal

Art.nr 1456

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09317-8_01_cover.indd 1

| Nationell rätt och internationella köpavtal

Lars Gorton Eva Lindell-Frantz

Lars Gorton är professor em. och knuten till Stockholm Centre for Commercial Law (SCCL), juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.

Nationell rätt och internationella köpavtal

8:e uppl.

Lars Gorton Eva Lindell-Frantz

2013-07-11 17:56