Medan vi fortfarande älskar älskar
– ATT TA HAND OM KÄRLEKEN
MATTIAS STØLEN DUE Libris
älskar – ATT TA HAND OM KÄRLEKEN
MATTIAS STØLEN DUE Översättning Ingalill Bergensten Libris
Pas på parforholdet – Mens i stadig elsker hinanden Mattias Stølen Due och Kristeligt Dagblads forlag 2015 SVENSK COPYRIGHT © 2016 Libris förlag ÖVERSÄTTNING Ingalill Bergensten OMSLAG Sanna Sporrong form OMSLAGSFOTO © Max Wanger/Corbis ILLUSTRATIONER Bjørn Ortmann FÖRFATTARFOTO Morten Holtum SÄTTNING Maria Mannberg TRYCK Livonia Print, Lettland 2016 ISBN 978-91-7387-460-1 www.libris.se ORIGINALETS TITEL COPYRIGHT ©
Innehåll
INLEDNING
s.6
s.12 Vad jag själv kan göra
1 HÅLL I GOD FORM
s.12 Att vara en god vän 2 HÅLLa AV
3 HÅLL BLICKEN RIKTAD MOT DET GODA
s.54
Att försöka se det som är bra 4 HÅLL ihop s.70 Att prata om problemen
s.88 Att förstå sin partner 5 HÅLL IGEN
s.110 Att berätta om sig själv 6 HÅLL EN VÄNLIG TON
s.134 Att röra vid varandra
7 HÅLL OM
8 HÅLL UT s.160 Att ta med olika omständigheter i beräkningen den fortsatta resan TACK NOTER
s.190 s.194
s.184
INLEDNING
6
medan vi fortfarande älskar
ner kanariefåglar i kolgruvorna för att kontrollera om det fanns tillräckligt med syre där nere. Kanariefåglar är mer känsliga än människor för giftiga gaser, så genom att observera hur fåglarna reagerade kunde kolgruvearbetarna få veta om miljön var bra nog för dem själva. Den här boken är en kanariefågel. Den kan hjälpa er att tänka över om atmosfären i ert parförhållande är som ni vill att den ska vara. För ett antal år sedan fick jag följande sms från en vän: ”Jag skriver från det här numret.” Numret var nytt för mig, och okänt, och då han inte skrev sitt namn visste jag inte vem det var som sänt det. En kort tid senare kom ytterligare ett sms från samma nummer: ”Hur går det med kärleken?” Det var en mycket frimodig fråga och eftersom jag fortfarande inte visste vem som var avsändare svarade jag inte. Men ändå satte frågan igång en hel del tankar hos mig. Detta sms påminde mig om hur viktigt det är att ställa frågor till parförhållandet. Det är viktigt därför att kärleken och relationen har så stor betydelse för oss och inte minst för våra barn. Att ta hand om förhållandet är något av det bästa vi kan göra för våra barn. De lever ju i den atmosfär vi skapar i mötet med varandra. Dessutom är parförhållandet den relation som sägs betyda allra mest för vuxnas psykiska trivsel, hälsa och allmänna tillfredsställelse. När relationen inte fungerar blir vi ledsna, arga och en sämre version av vårt sanna jag. När vi har det riktigt dåligt med vår partner försvagas vårt immunförsvar och vår psykiska hälsa¹ och effektiviteten på arbetet minskar också.² Förr i tiden skickade man
Inledning
7
Problem i förhållandet eller familjen är också största orsaken till att människor uppsöker en psykolog³, vilket tydliggör två saker: 1. Vi vill väldigt gärna ha ett bra förhållande till vår partner. Och 2. Det kan vara mycket svårt att lyckas med det. Skilsmässotalen i Danmark visar att 46 procent av alla äktenskap slutar med skilsmässa4, vilket pekar på att det inte är lätt att bevara kärleken under lång tid. [Under 2014 gifte sig cirka 47 000 par i Sverige samtidigt som 24 000 äktenskap upplöstes genom skilsmässa. Källa: scb.] Den här boken försöker inte förklara varför så många till slut lämnar varandra. I stället försöker den att sätta fokus på vad vi kan göra för att förebygga otrivsel och uppbrott. Boken handlar inte om att få ett lyckligt eller ens ett fantastiskt förhållande. För sådana idealbilder är i bästa fall orealistiska och i värsta fall rent av skadliga därför att en alltför hög ambitionsnivå skapar stress. I stället handlar boken om vad vi kan göra för att få ett kärleksfullt förhållande som är bra nog. Ett förhållande som vi faktiskt är tillfreds med och trivs med. Bokens fokus ligger på vad vi kan göra för att ta hand om vårt förhållande medan vi fortfarande gillar varandra. Det är mycket enklare att renovera ett hus som bara behöver lite målarfärg och en kärleksfull hand än att reparera ett hus där det gått röta i de bärande balkarna. Så är det med parförhållandet också. Det är när vi fortfarande tycker bra om varandra som vi har de bästa förutsättningarna att (åter)skapa en god kontakt och behålla glädjen över varandra. Vi tar vår bil till service, går varje år till tandläkaren samt försöker motionera och äta sunt. Det gör vi därför att vi har lärt oss att det är förnuftigt och bra att förebygga, att agera innan saker går sönder; vi gör det för att bilen inte ska sluta fungera och för att vi inte ska få hål i tänderna. Rör oss gör vi för att vi inte ska få något fel på kroppen.
8
medan vi fortfarande älskar
Trots att vi med tiden blivit relativt bra på att tänka förebyggande på många områden så har vi ännu inte börjat tänka tillräckligt förebyggande då det gäller våra förhållanden. Den här boken är därför ett försök att inspirera till handlingar och hållningar, tankar och beteenden innan det är för sent. Många av de par jag möter som terapeut har nästan gett upp hoppet om att få det bättre, och det är mycket tråkigt. För det är faktiskt möjligt att minska risken för skilsmässa, och det är i många fall möjligt att bevara ett bra förhållande eller få det bättre med varandra – om man gör något i tid. Om man lägger ner en groda i kokande vatten kommer den att omedelbart försöka hoppa upp ur grytan för att säkerställa sin överlevnad. Om man däremot sätter ner den i ljummet vatten och skruvar upp temperaturen långsamt kommer den att sakta men säkert vänja sig vid den stigande temperaturen och stanna kvar i grytan. Slutligen dör den. Så kan det gå även i våra parförhållanden. Om vi sakta men säkert upplever ett stigande antal konflikter, minskad trygghet och större avstånd kan vi komma att vänja oss vid det. ”Det är väl så här det blir”, tänker vi kanske. Det är olyckligt, eftersom det kan sluta med att förhållandet – precis som grodan – dör. Om man inte gör något åt det i tid. Det är därför bra att ta temperaturen på sitt förhållande någon gång då och då. Och den här boken kan lära dig hur du gör det. Boken ger inte hela lösningen på hur man får ett bra förhållande, för något sådant facit existerar inte. Ett förhållande – och själva livet – är alltför komplicerat för enkla lösningar. Men att läsa en bok om parförhållandet kan ändå ge insikter om vad som främjar och vad som hämmar en god relation mellan två människor. Och därför kan det vara bra för förhållandet att läsa en bok som den här. Precis som du blir bättre på engelska om du tar dig tid att läsa engelska böcker så kan du bli en bättre partner och stärka Inledning
9
din relation genom att läsa böcker på den här bokens tema. Även kärleken är ett språk som förbättras då man övar sig på det – en konst man kan förfina. Ändå är min avsikt med boken inte bara att öka läsarens kunskaper, ge välmenande råd och skicka med redskap. Ambitionen är först och främst att få igång nya tankar, reflexioner och processer i just ditt speciella liv och förhållande. Det gör jag genom att
hänvisa till erfarenheter från mitt arbete som psykolog och till teorier, forskning, sånger, metaforer, olika fall med verklighetsanknytning med mera. Det är viktigt att nämna att personerna i dessa exempel naturligtvis är anonymiserade. Dessutom kommer jag boken igenom att ställa ett antal frågor och det är självklart så att man får det största utbytet av boken om man med jämna mellanrum stannar upp i läsningen och försöker att besvara några av dessa frågor. Och allra helst skriver ner svaren. Det här är inte en bok som ska läsas fort. Snarare tvärtom. Jag rekommenderar dig att låta läsningen få ta tid. Att du tar dig tid att tänka över frågorna och kanske även visar dem för din partner. Boken vill tre saker: Den vill visa var ansvaret för olika saker ligger. Den vill provocera. Och den vill normalisera. Med det förstnämnda menar jag att den som läser själv måste ta initiativet till att göra något om man verkligen vill bevara sin relation. Detta står särskilt i fokus i kapitel 1, men det är också en röd tråd genom hela boken. Med provocera menar jag att boken utmanar några vanliga föreställningar om hur ett förhållande bör vara. Bland annat utmanas vår tids idealbilder om vad vi bör känna i ett förhållande. Sist men inte minst försöker boken normalisera det faktum att det kan vara en utmaning att ens leva i ett förhållande – oavsett hur mycket vi tar hand om det och anstränger oss. Därför
10
medan vi fortfarande älskar
slutar boken också med ett kapitel om yttre omständigheter, vars syfte är att påminna oss om hur verkligheten och de utmaningar vi alla möter ser ut.
1 HÅLL I GOD FORM vad jag själv kan göra
STATISKA OCH DYNAMISKA FAKTORER
Att vara en del av ett parförhållande är något av det mest fantastiska man kan få vara med om. I sin relation kan man få uppleva stor närhet, stöd och trygghet. Och man kan komma nära en annan människa på ett alldeles särskilt sätt. Det är dock även en utmaning att leva i en relation, och därför kommer de flesta då och då att uppleva perioder då det uppstår frågetecken: ”Är det möjligt att bevara eller (åter)skapa ett gott förhållande?” Det finns många statiska faktorer i parförhållandet. Alltså faktorer som man inte kan direkt kan ändra – som den egna förhistorien eller den andres, personligheten, etniciteten, könet, åldern, temperamentet och så vidare. Det finns dock också en hel del dynamiska faktorer. Alltså saker man kan ändra. Exempel på dynamiska faktorer i ett parförhållande är vänskapen man känner för den andre och förmågan att värdesätta saker, hantera problem, förstå sin partner, berätta om sig själv, röra vid varandra samt inkludera det som utgör viktiga förutsättningar för själva förhållandet. Det är bland annat dessa dynamiska faktorer som vi fokuserar på i den här boken. Om man skruvar på några av dessa ”knappar” kommer man med stor sannolikhet att också trivas bättre i sitt förhållande. Ett exempel: Ett par som har det besvärligt kommer med stor sannolikhet att få det bättre om de under en längre period talar mer konstruktivt med varandra om sin livssituation. Och om de umgås med varandra mer samt prioriterar att göra små kärlekshandlingar mot varandra även vanliga dagar. De kommer säkert att fortfarande ha konflikter, och allt kommer inte att bli rosenrött, men de kommer att få det bättre på det stora hela. Det finns alltså massor att hoppas på, om man upptäcker de dynamiska faktorerna.
Håll i god form
13
INLÄRD HJÄLPLÖSHET
Oliver är tio år gammal och han är med sin pappa på cirkus. Han njuter av ha sin pappa för sig själv hela kvällen och han tycker att clownen är riktigt rolig. Men mest av allt gillar han att se på djuren och efter föreställningen går han med sin pappa bakom tältet för att titta lite mer på alla djuren. De kommer så småningom fram till elefanten, som Oliver är mycket intresserad av. Men då den plötsligt fladdrar till med öronen blir han rädd. Olivers pappa lugnar därför sin son. Han säger att elefanten har en kedja runt foten så att den inte ska kunna komma lös. En av djurskötarna avbryter honom och säger att det inte stämmer. Elefanten kan faktiskt ta sig loss. ”Men varför gör den inte det?” undrar Olivers pappa. ”Jo, förstår du”, säger djurskötaren, ”då den här elefanten var pytteliten var den fastbunden med en liten kedja runt foten och den försökte gång på gång att ta sig loss men den klarade inte av det. Den var för liten och svag och kedjan för stark. Det här är många år sedan och elefanten är nu mycket större och inte minst mycket starkare. Nu skulle den med lätthet kunna slita sig loss. Saken är bara den att den inte längre försöker. För den tror inte att den kan lyckas.” Det här fenomenet kallas inlärd hjälplöshet, och det innebär att man utifrån tidigare erfarenheter inte tror sig om att kunna förändra en situation eller ett problem. Detta är dessvärre inte bara ett problem hos djuren. Vi människor kan också drabbas, och jag ser ofta exempel på det här fenomenet hos par som jag samtalar med: ”Vi kommer ingen vart.” ”Det tjänar ingenting till att prata med honom om det.” ”Hon kommer aldrig att förstå mig.” Det är oerhört många par som sagt till mig att de inte tror att någon förändring är möjlig. Jag kan förstå varför om de vid ett flertal tillfällen har försökt att göra en sak utan att lyckas. Om någon gång på gång har tagit initiativ till att samtala om saker man är ledsen för och då blivit avvisad. Om man blir sårad vid
14
medan vi fortfarande älskar
ett flertal tillfällen är det naturligt att man så småningom ger upp. Det gör man för att skydda sig själv och för att inte mer bli sårad och besviken. Men inte desto mindre är den inlärda hjälplösheten ett problem för den kan föra med sig missmod, sorg och hopplöshet. Detta tillstånd är mycket belastande för psyket, och det kan tära på trivseln i förhållandet och på den enskilda individen. Upplevelsen av maktlöshet ska inte negligeras. Tvärtom. Den ska man ta på stort allvar. Men i stället för att bara förstå och er känna den är det viktigt att också ge nya perspektiv och ingjuta hopp så att man ser att positiva förändringar är möjligt. Om man inte utmanar hjälplösheten så kommer man liksom elefanten vara bunden vid föreställningen om att man inte kan förändra något till det bättre. En sådan föreställning kommer att precis som hos elefanten ge upphov till initiativlöshet och brist på handling. Om man har det så kan man fundera på följande: Vad försöker hjälplösheten få mig att tro om mitt förhållande? • Vad försöker hjälplösheten säga om min (bristande) förmåga till förändring? • Vad försöker hjälplösheten säga om min partners (bristande) villighet till förändring? •
DET FINNS HOPP
När jag är klar med en parkurs5 är paren helt förståeligt trötta. De har då arbetat intensivt ett helt veckoslut eller flera dagar med sitt förhållande. Innan jag säger hej då till dem ber jag dem ändå att göra en utvärdering av kursen, och den är alltid intressant att läsa. De skriver många uppmuntrande saker, men jag blir särskilt glad om det står något i utvärderingen om hopp. Håll i god form
15
Nyligen skrev ett par följande om den utveckling de upplevt på kursen: ”Från hopplöshet till hopp.” Och ett annat par skrev ”Det finns hopp”. Bara tre ord, men tre ord som kan göra skillnad. Det är nämligen stor skillnad på att leva i tron på att ett förhållande kan bevaras och förbättras – och motsatsen. Något av det som ger hopp i kurser, terapier och i levande livet är nya och goda upplevelser av teamwork. Det vill säga upplevelser då man förmår att göra något tillsammans som man kanske inte så ofta lyckats med tidigare. Det kan till exempel vara att man pratar om något svårt på ett bra och respektfullt sätt. Eller att man börjar röra vid varandra – både i fysisk och i bildlig bemärkelse. Dessutom kan en ny och bättre upplevelse av samspel vara att man (åter)upptäcker det trevliga och roliga i att prata om varandras jobb, intressen och tankar på det stora hela. Nya och bättre upplevelser av samspel kan bli ett varmt och viktigt bidrag till vardagslunken när man kanske kört fast i negativa mönster och ideliga diskussioner om samma sak. Det finns hopp, och i ett försök att stärka hoppet lite kan man tänka på följande: Har vi tidigare i livet klarat av jobbiga saker? • Vilka exempel finns det på par som har övervunnit större prövningar än vi? • Vad har jag och vi inte försökt att göra för att stärka vårt förhållande? •
BESLUTSAMHETENS BETYDELSE
Den existentiella psykiatern och förintelseöverlevaren Victor Frankl6 proklamerade att det finns en frihet som ingen kan ta ifrån oss, nämligen friheten att välja attityd i förhållande till våra omständigheter. Även under de mest förfärliga omständigheter
16
medan vi fortfarande älskar
insisterande han på att han hade ett val; omständigheterna och förhållandena skulle inte få sista ordet. Han kunde själv välja hur han skulle reagera på det som var svårt. För Frankl blev frihetens och ansvarets perspektiv räddningen, för det var det som gav hans liv en inriktning och en mening då han befann sig i koncentrationslägret. Han upplevde helt konkret vilken betydelse det har när vi väljer att inte ge efter för modlöshetens perspektiv. Där hjälplösheten och resignationen regerar blir man fastlåst. Däremot uppstår frihet och hopp då man väljer att säga: ”Det här kan jag klara, och det här vill jag förändra till det bättre.” Det kan i detta sammanhang vara klokt att knyta an till begreppsparet external och internal locus of control (inre och yttre kontrollfokus). Yttre kontrollfokus betyder att man är styrd av omgivningen, det yttre. Att man låter sitt liv dikteras av omständigheter. En mening som ”jag flippade ur och gav mig på dig därför att du är på mig så mycket nu för tiden” är ett exempel på detta. Här rättfärdigas handlingen ”att flippa ur” med hänvisning till att den andre är ”på mig” hela tiden. Logiken är alltså att det man gör är ett direkt resultat av något ens partner gjort. Man använder alltså ett ansvarsbefriande språk. Om denna yttre styrning skriver psykiatern och författaren Irwin Yalom: ”Så länge man tror att situationen och problemen är orsakade av en annan människa eller en yttre kraft finns det ju ingen anledning att försöka förändra sig själv.”7 Inre kontrollfokus däremot betyder att man är styrd inifrån. Det vill säga man ser sig själv som ansvarig för sina handlingar. Har man inre kontrollfokus kommer man inte att använda sin partners handlingar som (bort)förklaring för sina egna handlingar. Förutom att ett yttre kontrollfokus gör att man löper större risk att känna maktlöshet8 så bidrar det också till att minska hoppet om förändring. För vare sig man är offer för den andres
Håll i god form
17
handlingar eller ”bara” i den andres våld har man ju inget att sätta emot. På grund av detta är det viktigt att man själv plockar upp handsken och inser att det finns många saker man kan göra och mycket man själv kan ändra så att ens förhållande (för)blir bra. Forskarna bakom den forskningsbaserade och förebyggande parkursen prep, som erbjuds i Danmark* med goda resultat9, skiljer mellan begreppen sliding och deciding.10 Sliding betyder att något liksom bara sker. Det är alltså allt det som man säger ”oj då” om. Man kan till exempel glida in i en ojämlik och olämplig arbetsfördelning i hemmet. Oj då. Eller så kan man glida in i en vardag då man sällan talar med varandra eller kysser varandra. Oj då. Gemensamt för dessa båda situationer är att man inte har bestämt att det ska vara så. Man har inte fattat något beslut om att arbetsfördelningen ska vara sned, och man har inte satt sig ner och efter ett samtal kommit fram till att man inte ska kyssas så ofta. Det blev bara så. Det finns naturligtvis riktigt många områden där omständigheterna avgör vad som sker. Vi kan inte kontrollera allt. Men prep-forskarnas poäng är att vi gör klokt i att ha en mycket mer medveten och beslutsam strategi vad gäller väsentliga företeelser i vårt förhållande. Vi bör till exempel tänka över, prata om och bestämma hur vi vill att vår arbetsfördelning, kommunikation och vårt sexliv ska se ut. Det innebär inte att man därefter alltid kommer att leva upp till dessa beslut, men det betyder att man har något (gemensamt) att orientera sig mot. Och det ökar chansen att man uppnår det man helst vill med sitt (sam)liv. ”Decide don’t slide”, uppmanar prep-forskarna oss. Vi bör bestämma oss hur vårt förhållande ska vara, och vi bör bestämma oss för vad vi kan göra för att uppnå det. I det sammanhanget kan man tänka över följande: *prep-kurser erbjuds även i Sverige via flera studieförbund [övers not].
18
medan vi fortfarande älskar
Hur har jag och vi bestämt att vår kommunikation ska se ut när vi pratar om svåra saker? • Hur har jag och vi bestämt att vi ska använda vår tid? • Hur har jag och vi bestämt att vårt sexliv ska se ut (hur ofta, vem ska ta initiativet och så vidare)? •
DEN ENDA RÄTTA
Det är en grå tisdag i oktober och Per befinner sig på ett café i centrala Köpenhamn. Han är snyggt klädd och har välklippt grått hår. Per är 60+ och den här dagen är en mycket speciell dag i hans liv. Han har stämt träff på caféet med sin fru, Lisa, som han varit gift med i nästan 35 år. Det som gör denna dag så speciell är att han tänker berätta att han vill skilja sig. Han håller mycket av Lisa, men har under lång tid funderat på om det räcker. Han har inte delat sina tankar med Lisa tidigare. Men nu är det dags. Plötsligt kommer Lisa in genom dörren i sin fina, röda kappa som hon haft i många år. Hon ser söt ut som vanligt, men Per ser ett allvar i hennes ögon som inte funnits där tidigare. ”Anar hon kanske vad jag tänkt prata med henne om?” tänker han. De hälsar på varandra och Per tänker att det är lika bra att han får saken ur världen. Han ska just till att säga något då Lisa drar fram ett brev ur väskan. ”Innan du berättar för mig varför vi skulle mötas här vill jag att du läser det här brevet”, säger Lisa och ser mycket allvarlig ut. Per läser brevet och det dröjer inte många rader innan han förstår varför Lisa har denna uppsyn. Han ser att brevet kommer från en onkologklinik och då han läst klart det sitter han som paralyserad. Brevet hänvisar till ett antal undersökningar som han inte har känt till att hon gått igenom och det innehåller ord han inte förstår. Men en sak står klar: Lisa är allvarligt sjuk. Och det framgår också med all tydlighet att hon inte har många månader kvar att leva. Håll i god form
19
Han är i chock men en sak vet han – han kommer inte att överge henne. Det är uteslutet att han skulle lämna henne som han älskat under så många år då hon är allvarligt sjuk. Sorgen växer i honom men det gör också viljan att finnas där för Lisa. I samma ögonblick som han möter hennes blick beslutar han sig för att göra allt som står i hans makt för att hennes sista månader ska bli fina och värdiga. De går hem och under tiden som följer insisterar han på att laga god mat till henne varje dag. De lyssnar på klassisk musik så som de brukade göra förr i tiden. De tar fram fotoalbumen från tiden då barnen var små och talar om allt roligt och galet som de gjort tillsammans genom åren. Han ger henne massage och när hon mår tillräckligt bra dansar de tillsammans hemma. Det går långsamt, men så småningom kommer de i kontakt med upplevelser de haft för länge sedan. De dansade mycket då de var nyförälskade, men de senaste 30 åren har de inte gjort det. Dagarna går och Lise blir svagare och svagare. En morgon blir Lisa slutligen inlagd på sjukhus och hon dör kort därefter. Under åren som följer kan Per inte gå förbi en kvinna i röd kappa utan att vända sig om efter henne. Berättelsen om Per och Lisa kan tolkas på många olika sätt, men det är särskilt ett perspektiv som är intressant att dröja kvar vid: Nämligen den effekt det har att Per beslutar sig för att ta hand om Lisa. Man anar att hans beslut och engagemang i deras förhållande samt omsorgen om henne bidrar till att skapa en ny närhet mellan dem. Det verkar som om de kommer varandra närmare och avslutningen visar också att Per saknar sin fru oerhört mycket då hon är borta. Det verkar som om hans beslut att älska och hjälpa Lisa rent praktiskt gör att hans känslor för henne vaknar till liv igen. I den magiska lilla boken Den lille prinsen låter Antoine de Saint-Exupéry sin huvudperson säga följande till några rosor: ”Ni
20
medan vi fortfarande älskar
liknar inte alls min ros … Kanske skulle en vandrare som gick förbi min ros tro att den liknade er andra. Ändå är hon ensam mycket värdefullare än alla ni andra tillsammans, därför att det är henne som jag har vattnat. Därför att det är henne som jag har skyddat med en skärm. Därför att det är på henne jag har rensat bort insektslarver (utom ett par stycken som skulle bli fjärilar). Därför att det är henne som jag har hört beklaga sig eller skryta eller rentav tiga ibland. Därför att det är min ros.” Och som svar på detta säger räven till den lille prinsen: ”Det är därför att du skött om rosen så länge som den har så stort värde för dig.”¹¹ Det här avsnittet ur Den lille prinsen säger något om det som Per upplevde: Att kärlek och känslor kan uppstå när man investerar tid och kraft i sin relation; när man ”slösar tid” på varandra.
I vår kultur är vi präglade att tänka optimering och vinst. Vi strävar efter att finna den eller det perfekta. Det blir svårare att slå sig till ro och vara tacksam för den partner man har när frågor som ”har jag hittat den rätta?” eller ”är han eller hon bra nog för mig?” fyller tankarna. Som motvikt till denna tendens kan man med fördel lyssna till den amerikanska psykologen Shirley Glass: ”Det är viktigare att vara den rätta än att hitta den rätta.” ¹² I stället för att hitta den enda rätta borde vi försöka vara den enda rätta. Om vi i stället för att ställa krav på vår partner i första hand fokuserade på vårt eget ansvar för den gemensamma trivseln skulle vi nämligen skapa betydligt bättre förutsättningar för förhållandet. Vi säger lite ironiskt att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet. Detta talesätt refererar till en allmänmänsklig tendens att alltid förutsätta att andra har det bättre än man själv. Om man ofta tänker att alla andra har det bättre, eller har fått en bättre partner än man själv, så kommer effekten antagligen bli att man känner sig otillfredsställd och utan alternativ. Därför är det bättre att säga till sig själv: ”Gräset är faktiskt grönare på den sida där vi valt att vattna.” Trots förenklingen är det ett viktigt Håll i god form
21
budskap: Det som är gott, energigivande och vackert är inte bara något som man kan hitta hos en viss bestämd partner eller i ett visst förhållande. Det är något man kan hjälpa till att skapa, om man – och det är viktigt – i likhet med Per aktivt bestämmer sig för att göra något gott för en annan människa.
DET ÄR DU SOM SKA ÄNDRA DIG
Lotta och Daniel sitter framför mig. Vi har just börjat vår tredje terapisession och vi har en och en halv timme till förfogande. Vattenglasen är fulla och ron börjar infinna sig. Eftersom de två första samtalen har varit svåra och paret inte upplevt några större framsteg börjar jag med att fråga: ”Vad måste till för att ni ska få det bättre?” Jag ber dem att tänka över frågan och ta god tid på sig innan de svarar. Efter en stunds tystnad säger Lotta: ”Jag tror att Daniel måste inse att han ska prioritera mig och vår familj mer.” Jag ber henne att utveckla detta och vänder mig sedan till Daniel: ”Vad tänker du måste till?” ”Jag tycker att Lotta för det första måste inse att hon ställer helt orealistiska krav på mig och sedan måste hon börja tala till mig på ett annat sätt.” De här svaren är lätta att förstå och rätt så allmängiltiga. Jag har fått liknande svar vid många andra terapisessioner och sammanhang, och det är ingen mening att problematisera dem i sig. Det finns dock en tendens i dessa uttalanden som det är viktigt att uppmärksamma och sätta frågetecken för. Lotta menar att Daniel bör ändra sina prioriteringar medan Daniel anser att Lotta måste tänka och prata på ett annat sätt. De är alltså eniga om en sak – det är den andre som ska förändra sig. Vi är otroligt kompetenta och kreativa när det gäller att komma på saker som vår partner kan göra för att vi ska få det bättre. Han eller hon bör bli en bättre lyssnare, prioritera på ett
22
medan vi fortfarande älskar
annat sätt, ta mer initiativ till sex, städa mer, vara mer engagerad och så vidare. Listan kan göras lång. När frågan i stället handlar om vad jag själv kan göra annorlunda, så tystnar många. Det är som om kreativiteten stängs ner. Det är möjligt att många skulle få fler idéer om vad vi själva kan göra annorlunda i vårt förhållande om vi verkligen ställde oss själva frågan: ”Vad kan jag göra?” Problemet är bara att vi inte gör det så ofta. Vi kan möjligen skylla på att vi vuxit upp i en familj eller en kultur där det inte var naturligt att fråga så. Eller också beror det på att det är obehagligt och krävande. Men varför är det så viktigt att ställa den här frågan? Därför att vi inte kan förändra någon annan oss själva. Vi kan fortsätta att hoppas på att vår älskade ska bli mer kärleksfull, att hustrun ska bli mer intresserad av sex eller att mannen ska bli lättare att prata med. Men vi kan inte bestämma över dem. Och om vi enbart sätter vårt hopp till att vår partner ska ändra sig riskerar vi att sluta som Vladimir och Estragon i Samuel Becketts absurdistiska teaterpjäs I väntan på Godot. Dessa två män står vid ett nästan avlövat träd och väntar. Och väntar. Och när man frågar dem varför de fortsätter att stå där svarar de upprepade gånger: ”Vi väntar på Godot.” Godot kommer aldrig. Vi kan i ett parförhållande hamna i samma utdragna väntan utan att förändringen någonsin infinner sig. Det nakna trädet symboliserar bristen på liv och vitalitet och ger associationer till kalla och vindpinade vintermånader. Trädet i skådespelet är en utmärkt bild på det ödsliga och ofruktbara tillstånd som kan infinna sig när vi bara väntar och väntar, i hopp om att vår partner ska komma oss till möte och förändra sig.
Håll i god form
23
VAD KAN JAG GÖRA?
I stället för att enbart vänta kan man låta sig inspireras av John F Kennedys berömda citat: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.” Här ställs logiken på huvudet. Det är inte andra som ska göra något för mig, utan jag som ska bidra med något. I ett parförhållande skulle meningen kunna lyda: ”Fråga inte vad din partner kan göra för dig, utan vad du kan göra för din partner.” Testa för ett ögonblick att fundera på vad det skulle kunna innebära för tillståndet i er relation om ni regelbundet tänkte på vad var och en kan göra för att förbättra livet för sin partner? Det finns stor positiv förändringspotential i en sådan ståndpunkt och inriktning. Försök därför att svara på följande frågor: Vad kan jag göra för att min partner ska känna glädje? • Vad kan jag göra för att min partner ska känna sig trygg? • Vad kan jag göra för att min partner ska känna sig älskad? •
För en tid sedan deltog jag i en kollegas bröllop. Kyrkan var full av folk och av värme. Brudparet log i kapp och tittade kärleksfullt på varandra; det var tydligt att de var oerhört glada över att gifta sig och att de var mycket kära i varandra. Detta påpekade också prästen i sitt tal. Hon sa emellertid också en annan sak som gjorde intryck på mig. Hon talade om att en god parrelation kännetecknas av att vi arbetar på att göra varandra glada. Vilken skillnad det skulle bli om vi alla tänkte så här: Att vara man, hustru, pojkvän eller flickvän eller partner handlar först och främst om att jobba på att göra den andra glad. Vid vigseln i kyrkan tillfrågas paret om de vill älska varandra ”tills döden skiljer oss åt”. I vigselgudstjänsten sägs också att man ska ”älska och ära” varandra. Att ära varandra låter lite gammal-
24
medan vi fortfarande älskar
dags, men det är ett bra begrepp. Det anger nämligen att äktenskapet och parförhållandet är en relation där man ska försöka göra den andres liv bättre och hjälpa till att utveckla den andres potential. Efter talen och vigselritualen vid min kollegas bröllop reste brudgummen sig och överraskade hela församlingen, inte minst bruden, med att sjunga en sång han själv komponerat. Tanken var vacker och sången också. Jag kunde inte låta bli att tänka på att han gjorde exakt det prästen hade talat om: Han startade sitt äktenskap med att göra sin hustru glad. Han startade med att ära henne. Om man inte orkar ta initiativ till kärleksfulla handlingar kan man alltid skylla på att det verkar krävas så mycket. Man orkar inte prata om den andres bekymmer – det kräver så mycket. Man orkar inte ta initiativ till att få igång sexlivet igen – det är också alltför krävande. Om någonting verkar kräva en rejäl insats ger man lätt upp innan man ens börjat. Men jämför med vad en klok coach kräver av en person som vill börja motionera. Han säger inte till honom eller henne att springa tio kilometer. Snarare ger han rådet att börja med ett par kilometer och att göra flera pauser. Jag har en vän som ställer följande fråga då han möter problem: ”Vad är det minsta man kan göra?” Det är en klok fråga för det hjälper oss att tänka jordnära och praktiskt. I många sammanhang vinner vi på att tänka minimalistiskt och realistiskt. I stället för att bli besviken på sin partner och sig själv därför att man inte klarar av att leva upp till sina fina och idealistiska ambitioner kan det vara idé att tänka över vad man realistiskt sett kan göra just nu för att ens partner ska känna sig älskad. Vi ska inte försöka efterlikna andras förhållanden, ambitioner och framgångar utan göra det som är realistiskt i vårt eget förhållande. Vi bör alltså göra något som är mer än det vi brukar, men som inte är så ambitiöst upplagt att vi förlorar modet innan vi kommit igång. Tänk gärna över följande: Håll i god form
25
Vad är det minsta jag kan göra för att min partner ska ha det bra? fungerar, borde vi ta hand om vårt förhållande medan • Vad är det minsta jag kan göra för att ta hand om vårt vi fortfarande älskar varandra. Det menar psykologen och förhållande (bättre)? •
Precis som vi servar vår bil medan den fortfarande
parterapeuten Mattias Stølen Due som vill hjälpa oss att lyfta kärleken och vår relation – innan det är för sent. Han stryker under hur viktigt det är att vårda vänskapen
VI HÅLLER VARANDRAS LIV I VÅRA HÄNDER
med sin partner. Att bygga en trygg grund tillsammans.
I boken Den etiske fordring skriver den danske teologen och filo En grund som håller att stå på också de dagar då passionen sofen Knud Ejler Løgstrup att i varje möte med en annan mäntar en paus eller när man känner sig hårt pressad av yttre niska har man ett ansvar: ”Man håller något av deras liv i sin omständigheter. hand”. Det är vackert sagt och sant. Vi är varandras medskapare. Och så slår han ett slag för nyfikenheten. Kanske skulle Min hustrus trivsel i vårt förhållande är mitt ansvar, precis som våra olikheter inte enbart vara något besvärande om vi kunde hennes vantrivsel är det. Det kan verka som en tung börda att bäuppvisa samma nyfikenhet för varandra som den vi har när ra, men det kan också vara något fantastiskt och hedrande. Tänk utforskar främmande kulturer och miljöer. Vilken att vi jagreser har och så stor betydelse för en annan människa. Tänk att spännande ö är min partner? Vilken exotisk ö är jag själv? mina handlingar i vardagen kan vara avgörande för om hon får Den och många andra frågor att ställa sig själv – och varandra ett gott liv eller inte. – finns med i bokens olika kapitel. Konsekvensen av Løgstrups budskap är revolutionerande. Med utgångspunkt från detta måste jag nämligen gå till mig själv mycket enklare att renovera ett hus som bara lider brist ochDet jag är måste försöka ändra på de saker som gör min hustru ledpå målarfärg och en kärleksfull hand än att reparera ett hus sen, frustrerad eller arg. I stället för att klaga över eller kritisera där det gått röta i de bärande balkarna. Så är det med parhenne för att hon är så kritisk och krävande bör jag fråga mig förhållandet också. Det är när vi fortfarande tycker bra om själv: ”Vad kan det vara jag gör som får henne att bete sig så?” varandra som vi har de bästa förutsättningarna att (åter)skapa Budskapet är ganska klart, även om det kräver rätt mycket: en god kontakt och bevara glädjen över varandra. Om man tycker att ens man eller hustru är irriterande bör man vända blicken mot sig själv och försöka se vad det är man själv gör som triggar detta beteende hos den andre. Simon och Amanda hade varit ihop i nästan tio år. Simon har ett barn från ett tidigare förhållande och de har också ett gemensamt barn på sex år. De är på många sätt glada för varandra men på senaste tiden har de bråkat en hel del. Simon anklagar Amanda för att vara reserverad, tystlåten och frånvarande. Hon www.librisforlag.se 26
medan vi fortfarande älskar