Simklubben Elfsborg 50 år


Vårt historiska arv 04
Våra anor är bra mycket äldre än de 50 år vi nu håller på att fira.
Lars Svantesson 90 år - still going strong! 12
En av klubbens första storsimmare tillika olympier är Lars ”Lasse” Svantesson född 1933.
Stjärna från förr 18
Mats Svensson, en hyllad Europamästare och Olympier inom simsporten.
Vattenpolon inom Elfsborg 28
Efter Boråsbadets tillkomst 1939 tog Elfsborg en dominerande ställning inom svensk vattenpolo.
Lise-Lotte Andersson, klubbens eldsjäl 38
En eldsjäl genom årtiondena, Lise-Lotte Andersson.
Vårt första decennium 1972–1982 54
Det första året som egen klubb rivstartades med att arrangera ute-SM med simning och hopp i det relativt nya Alidebergsbadet.
En del av min simresa - Bo Toresäter 60
En resa som startade hösten 1957 på Boråsbadet.
En av klubbens bästa simmare genom tiderna 80
Adam Paulsson, med meriter som 31 SM-guld, 8:e placering på VM och 8:a på ett EM.
Mitt tankesätt gav en plats i landslaget 90
Thilda Häll tog guldmedaljen på JSM i somras med Signe, Clara och Sofia på 4x200 frisim.
Att kunna välja ut några enstaka händelser som varit mest betydelsefulla för föreningens utveckling är mycket svårt. Men om en sak skall lyftas fram som haft betydande påverkan så är det sim- och badanläggningarna i Borås, där har vi hela tiden legat i framkant inom svensk simning. Boråsbadet bl.a. som på 30-talet var Nordens modernaste simanläggning låg till grund för föreningens fina framgångar på 40-, 50- och 60- talet. Boråsbadet revs 50 år senare,1987, då Stadsparksbadet var i bruk sedan invigningen 1985.
De genom åren moderna anläggningarna, nu senast Borås Simarena har gett möjlighet till tusentals möten mellan engagerade människor vilket fört föreningen framåt. De har också gett förutsättningar att växa, fler barn, ungdomar och vuxna har utvecklat sin simkunnighet, erbjudits nya former av simidrott samt våra simidrottare har kunnat utvecklas i en modern och stimulerande idrottsmiljö. Anläggningarna har också gett möjlighet att genomföra stora arrangemang som Masters VM 2010, SM 1972,1992,
Det är med stor stolthet och tacksamhet jag skriver denna inledande text för vår jubileumsskrift SK Elfsborg 50 år. Som förening kan vi nu se tillbaka på många fantastiska år, utveckling, framgångar och roliga stunder tillsammans. Men vi känner också en stor vilja att se framåt, sätta nya mål, fortsätta utveckla vår simidrott och förening många år framåt.
2014 och 2017 med bland annat världsrekord på 50 fjäril av Sarah Sjöström 2014 på Alidebergsbadet, en topphändelse inte bara i föreningens historia utan även i Borås och hela idrotts Sverige.
I denna jubileumskrift kommer ni kunna ta del av historien kring bl.a. våra anläggningar, arrangemang och vår verksamhet i olika artiklar. Vi kommer också kunna ta del av flertalet profiler och eldsjälars tankar om klubben samt även artiklar från framtida generationens simmare hur de ser på sin simidrott. Detta varvas med lite bilder från olika år av vår historia, statistik och resultat samt våra planer på att utveckla Borås Simarena 2.0. Vi hoppas att jubileumskriften skall ge en liten bild och insyn i all den glädje, gemenskap och framgång som vår simidrott och förening bidragit med i sin historia men även bidrar med nu och i framtiden.
Till sist vill vi från föreningens sida ägna en tanke av stor tacksamhet till alla dessa ideellt arbetande människor, medlemmar, ledare, tränare, partners och övriga simmarvänner
i olika roller som bidragit till den fantastiska förening vi formats till idag, 50 år senare.
Så med utgångsläge från våra kärnvärden Simidrott, Kamratskap och Engagemang hoppas vi nu att vi alla tillsammans fortsätter att vårda och utveckla simklubbstraditionen, skapar fina förutsättningar till utveckling och har kul tillsammans även i kommande generationer.
Trevlig läsning!
För Simklubben Elfsborg, Jonas Söderberg, sportchef
Vår jubileumskrift Simklubben Elfsborg 50 år gör inget anspråk på att vara en total historiköversikt utan baseras på tidigare jubileumsartiklar samt inkomna texter, bilder och material. Det finns med andra ord mycket mer att berätta om flertalet fina prestationer från ledare och simidrottare genom åren.
Magasinet ges ut av SK Elfsborg • Ansvarig utgivare: Jonas Söderberg • Grafisk form: Beyond Communication • Tryck: Stema Specialtryck ABVåra anor är bra mycket äldre än de 50 år vi nu håller på att fira. IF Elfsborg grundades 1904, och redan 1910 kom föreningen i gång med simning som en gren i sin verksamhet. Erik Andersson blev då 2:a på 200 frisim med tiden 4.18 i en tävling i Vänersborg. Mer organiserat blev det 1920 då man hade bildat en sektion under ledning av Thure Claesson, en av IF Elfsborgs grundare. Vid DM 1920 tog Hjalmar Callensten inte mindre än tre guld, och redan 1926 var man Västergötlands bästa simklubb.
TEXT MATS SVENSSON
1924 hade vi besök av världens dåvarande bästa frisimmare. Flerfaldige världsmästaren och världsrekordinnehavaren
Arne Borg kom då till det nybyggda utebadet i Ramnasjön och inspirerade nya generationer simmare. På 30-talet började klubben tala om sig även på SM-nivå. Knut ”Kungen”
Gadd tog några pallplatser i bröstsim. Nisse Blomstervall blev vår första svenske mästare 1936 då han vann 5 000 m på triangelbana i öppet vatten.
Klubbens storhetstid
Mitten av 1940 talet fram till OS 1952 i Helsingfors var klubbens första storhetstid, med Olle Johansson som vår mest lysande stjärna med dubbla EM-guld i lagkapp på 4x200, samt två 4:e platser i OS på samma distans. 1951 tog Elfsborgs damlag med bland andra Lise-Lotte ”Lotta” Andersson SM på 4x100 frisim, vilket även herrarna gjorde. 1954 tog Elfsborg Hamburger Wasserwerks vandringspris på 4x200 frisim (efter fyra av fem segrar) för gott i konkurrens med klubbar från hela Europa. Vid OS -52 representerades klubben av inte mindre än
tre simmare, där Per Olof ”Petter” Östrand tog brons på 400 frisim, och med Olle J samt Lasse Svantesson i laget på 4x200 frisim. Bertil Sällfors var ledare och blev även Internationella Simförbundets vice president och tävlingschef för alla OS och EM, samt längre fram även VM då dessa kom till. Under samma period var också vårt pololag ledande i Sverige. OS-deltagande och landslagsuppdrag för inte mindre än sju man, Knut ”Kungen” Gadd, bröderna Olle och Stig Johansson, Rune Källqvist, Lars Svantesson, Per-Olof Östrand och vår förre hedersordförande Hans Hellbrand.
I samband med IF Elfsborgs 50-årsjubileum vann klubben en polomatch mot ett landslag från övriga Sverige.
Svensk mästare
Slutet av 50-talet blev en rekyl på de framgångsrika åren, och inte förrän 1959 fick vi åter en svensk mästare i Ulf-Göran Johansson-Privér som vann 100 ryggsim. En ny generation simmare började komma fram. 1962 vann Mats Svensson 200 frisim och den åtråvärda 1 000-kronorspokalen,
1910 ÅRTAL:
”Under samma period var också vårt pololag ledande i Sverige."
och vi blev näst bästa manliga klubb vid SM i Ronneby. Vi hade flera pallplatser både individuellt och i lag, men ingen mästare.
Mats blev sedan EM mästare på 4x200 frisim och bronsmedaljör på 4x100 frisim i den internationellt sett hårdare konkurrensen, då Europa hade återhämtat sig från krigets fasor och simbassänger hade tillkommit i alla större städer. 1963–64 tillhörde Mats världstoppen på 200 (0,3 sek från Europarekordet), 400 och 1 500 frisim. Vid för-OS i Tokyo blev det en bronspeng på 200 frisim, och vid OS -64 var han med i 4x200-laget (5:a) och individuellt 400 frisim (10:a). Dessa år var för hela klubben mycket framgångsrika med flera SM-tecken och en mängd pallplatser för gänget Mats, Ulf-Göran, Göran ”Pia” Magnusson, Jörgen Andersson, Bernth Höglund, Göran Krafft,
Ivar Wallmark och Marianne Ekdahl under tränaren Sture Stridhs ledning.
Klubben var framgångsrik men trångbodd i det gamla badhuset i korsningen Kungsleden- Järnvägsgatan. Nya badhus byggdes i snart sagt varje stad i Sverige men först 1969 fick vi Alidebergsbadet och möjlighet till hemmaträning även under sommaren. Vid OS i München 1972 representerades vi av Jeanette Pettersson på 100 bröstsim tränad av vår ”stentuffe” tränare Bill Sirks som hade ersatt vår Jan Ivar ”Tuffen” Johansson som gått vidare till en badmästartjänst
Styrelsen bestod nu till större delen av kompisgänget från tidiga 60-talet, med den något äldre Hans Hellbrand som ordförande. För att klara av ekonomin hade vi börjat med bingo i Engelbrektskolans matsal varje söndag. Föräldraföreningens Nisse Ferm var eldsjälen bakom detta, som varje vecka tiggde och prutade till sig priser, allt från blommor som sidopriser till husgeråd, kläder och presentkort. Mats hade avancerat till bingoutropare och vevade på tombolan
varje söndagseftermiddag under vinterhalvåret, vilket gav ett rejält tillskott i kassan. Borås första automatbingo
1971 fick vi möjlighet att starta upp bingo i Bertil Sällfors gamla butikslokaler på Österlånggatan som Borås första automatbingo. Då vi inte var en egen juridisk person blev vi tvungna att dela bingon med Elfsborgs Tennis som då hade brutit sig loss från Elfsborgsfamiljen. Detta är alltså anledningen till att vi blev en egen klubb, som nu skall fira 50 år. Det var ingen schism med IF Elfsborg, utan rent ekonomiska skäl, och vi skiljdes som vänner. Dåvarande ordföranden i IF Elfsborg Einar Jonasson, vår mångåriga allt i allo och hedersordförande Lise Lotte ”Lotta ”Anderssons pappa, önskade oss lycka till och tackade för alla de SM-tecken och internationella medaljer simningen gett till Elfsborgsfamiljen.
Startåret 1972 började sedan med en rivstart då vi tagit på oss värdskapet för Ute-SM för simning och hopp. Mer om detta på annan plats i jubileumsskriften.
ÅRTAL:
För oss som nästan dagligen håller på med simning kan det vara intressant att veta lite om simningens historia, både som idrott och som livräddande och nödvändig del av livet. De äldsta bevisen är avbildningar på simmande människor på grottmålningar som bedöms vara 10 000 år gamla. Dessa grottmålningar är funna på jordens numera torraste plats mitt ute i Saharas öken, som då var grönskande och vattenrikt.
Under den Grekisk-romerska antiken var simningen en viktig del för soldaterna. Både för dom stred till havs och för att kunna ta sig över vattendrag vid strider. Den store grekiska filosofen Platon höll simning högt. När han talade om en meningsmotståndare som han tyckte var obildad sa han att personen ”varken kunde läsa eller simma”.
Kristendomen
När kristendomen spred sig över Europa uppfattade man nakenhet som en synd och att bad och simning spred malaria och andra sjukdomar, varför simkonsten till stor del försvann under drygt 1 000 år. Först när européerna på 1 500-talet upptäckte Amerika fann man att urinnevånarna där var duktiga simmare. Indianerna sam en blandning av crawl och bröstsim i sidläge som vi i dag kallar ”indiansim”. Senare när man upptäckte Polynesien fann man att invånarna där sam crawlsim, vilket
nu är det förhärskandes och snabbaste simsättet. För cirka 100 år sedan var just hawaiianen Duke Kahanamoku världens snabbaste simmare innan ”Tarzan” Johnny Weismüller och vår svenske Arne Borg övertog den tronen.
En annan passionerad simmare och förespråkare för simkonsten var Benjamin Franklin, (1706–1790) författare till självständighetsförklaringen och delar av den amerikanska konstitutionen, samt en av grundarna till Amerikas Förenta Stater. Han inspirerade Lord Byron i England till att propagera för simning bland Europas intellektuella elit under 1800-talets början.
Den första simföreningen Sverige är ett föregångsland vad gäller simning. Världens sannolikt första simförening är Uppsala Simsällskap som bildades 1796. Första gången kvinnor fick delta i Olympiska spelen var 1912
i Stockholm, då endast i simning och simhopp samt i tennis. Redan tidigare hade simningen funnits officiellt i Sverige då kung Oscar I redan 1856 lät öppna ”Sim- och badanstalten för fruntimmer” vid Kastellholmen i Stockholm.
Simmat över Engelska kanalen Dom mest berömda simprestationerna har ändå handlat om att simma över Engelska kanalen. Den första att lyckas med detta var Matthew Webb som 1875 i sin röda sidenbaddräkt sam på 21 tim och 40 min. Första kvinna att krossa kanalen var 20-åriga amerikanskan Gertrude Ederle på 14.31 nästan två timmar bättre än den bäste mannen hade gjort. Australiensiskan Chloe McCardel har nu summit över kanalen totalt 44 gånger, och amerikanskan Sarah Thomas sam 2018 efter sin strålbehandling för en cancer över kanalen tur och retur två gånger nonstop på 54 timmar.
Världsrekordet på 100 frisim herrar hölls för 100 år sedan av amerikanen Johnny ”Tarzan” Weismüller på 58,4s i en sidenbaddräkt, och i dag av Brasiliens César Cielo på 46,91s satt år 2009 i den ”superdräkt” som numera är förbjuden.
Källa. SCIF:s årsbok.
Anders Alvestrand
”Sverige är ett föregångsland vad gäller simning. Världens sannolikt första simförening är Uppsala Simsällskap som bildades 1796.”
På ute-SM 1951 gjorde Elfsborg en bedrift som klubben aldrig gjort förr och inte heller till dags datum har det hänt.
Både herrarna och damerna tog var och en ett lagguld.
Herrar
Herrarna vann 4x200 frisim på tiden 9,21,2 genom dessa herrar:
B-E Andersson
Lars Svantesson
P-O Östrand
Olle Johansson
Damer
Damerna slog till på 4x100 frisim med tiden 4,54,6, i laget ingick dessa damer:
Åsa Svensson
Ingegärd Fredin
Lise-Lotte Jonasson gift Andersson
Vivi-Anne Johansson
”Åsa Svensson, Vivi-Anne Johansson, Lise-Lotte Jonasson och Ingegerd Fredin gjorde en helhjärtad insats och lade hela fem meter mellan sig och de segertippade Stockholmsnajaderna.
Därtill satte kvartetten nytt mästerskapsrekord, så skriv upp att det var glädje i Boråslägret i den vevan.”
Utdrag från VästgötaDemokraten, VD, 8/8-1951
1951 ÅRTAL:
I början på 40-talet var IF Elfsborg väldigt bra, inte bara i simning, utan även i livräddning där de erövrade SM-guld både 1941 genom Knut Gadd och 1943 av Vera Dahlberg.
Föreningen dominerar i distriktet under hela 40-talet.
1941 vi plockade hem åtta mästartitlar på DM.
1942 Vera Dahlberg sätter svenskt rekord på 100 ryggsim.
1943 fyra västsvenska mästartitlar.
1944 fem titlar och bästa klubb på västsvenska mästerskapen.
1945 Bror-Ebbe Andersson svensk mästare på 1 500 frisim på 20,45,2 s och
Olle Johansson tog guldet på 400 frisim på 4,58,2 s.
1946 Bror-Ebbe Andersson svensk mästare återigen på 1 500 frisim och Olle Johansson och Nils Blomstervall blir tilldelade ”stor
grabb”, finaste utmärkelsen det går att få inom svensk simidrott.
1947 Olle Johansson slutman i det segrande laget i EM på 4x200 frisim och blir detta år även stor grabb.
Tre SM guld genom Bror-Ebbe Andersson på 1 500 frisim och Olle Johansson på 200 och 400 frisim.
1948 Elfsborg har deltagare i svenska OS-truppen genom Olle Johansson, Knut Gadd, Hasse Hellbrand och Bertil Sällfors (ledare). Nytt svenskt rekord på 4x200 frisim genom Olle Johansson, Bror-Ebbe Andersson, Lasse Svantesson och Hasse Hellbrand. Bertil Sällfors väljs in i FINA (internationella simförbundet) och där blir han kvar i 30 år. Elfsborgs vattenpolo börjar sin storhetstid.
1949 var det återigen dags med ett svenskt rekord på 4x200 av Elfsborgs herrar. Fortsätter med svenska mästerskapstitlar och svenska rekord.
1950 tar vi en mästerskapstitel på 4x100 frisim genom Bror-Ebbe Andersson, Lars Svantesson, Olle Johansson och Jean Hardeus. Seger i Hamburg och första inteckningen i Wasserwerks vandringspris i sportvereins lagkapp på 4x200 frisim (inofficiellt Europamästerskap för klubblag). Olle Johansson åter europamästare i lag på 4x200 frisim.
1951 Per-Olof ”Petter” Östrand tar tre individuella mästerskapstitlar och vinner två nordiska titlar. Nytt svenskt rekord på 4x100 frisim av Åsa Svensson, Vivi-Anne Johansson, Lise-Lotte Jonasson och Ingegerd Fredin. Elfsborg vinner också 4x200 frisim genom Bror-Ebbe, Lars Svantesson, Petter Östrand och Olle Johansson.
Kalman von Henszelman blir tränare i Elfsborg.
1952 Petter Östrand blir bronsmedaljör på 400 frisim vid Olympiskaspelen och sätter dessutom nytt olympiskt rekord i försöken.
1940 ÅRTAL:
Elfsborg har inte mindre än 7 simidrottare med i olympiska truppen, Hasse Hellbrand, Knut Gadd, Olle Johansson, Petter Östrand, Lars Svantesson, Rune Källqvist och Stig Johansson.
Hasse Hellbrand blir ”stor grabb” och Petter Östrand blir Boråsmedaljör och får BT:s sjuhäradsplaketten.
1953 Petter Östrand tar två NM och tre SM, Lise-Lotte Jonasson NM på 400 frisim, seger igen för herrarna på 4x200 frisim i Hamburg Wasserwerk. Västergötlands Simförbund bildas.
1954 Kerstin Pettersson blir svensk mästarinna på 200 m bröstsim. Det dyrbara vandringspriset i Hamburg blir föreningens egendom efter seger av herrarna på 4x200 frisim. Det är deras fjärde inteckning.
1957 Hans Hellbrand blir ledamot i Svenska simförbundets styrelse och ledare för landslaget. Ann-Britt Wahlström blir Elfsborgs första dam i landslaget i simhopp.
1959 Ulf-Göran Johansson svensk mästare på 100 ryggsim med tiden 1,08,4 s. Föreningen fortsätter med starka resultat in på nästa decennium och har topp i bredden och bredd i toppen. Sverige räknas till en av de fyra främsta nationerna i frisim och sett till Sverige så producerar föreningen många frisimstalanger under första halvan av 60-talet. Det är inte bara simning i bassäng som gäller utan flera Elfsborgare deltager i Vansbrosimningen. Under -60talet bli föreningen också en dominant på distriktsnivå i simhopp. Gösta Lagström vinner i princip alla distriktsmästerskap i simhopp.
1960 Senior SM går av stapeln i Uppsala med 6st deltagande Elfsborgare. Inga pallplatser.
1961 Sommaren börjar med att elfsborgarna gör rent hus i Vansbrosimningen som nu svällt ut till simningens Vasalopp med flera hundra deltagare i denna 3000 m långa älvsimning.
Mats Svensson vinner och på platserna 2-4 har vi Bernth Höglund, Jörgen Andersson och Göran ”Pia” Magnusson. Vi tar alltså de fyra första platserna. Vid ute-SM i Varberg tar laget på 4x200 frisim en bronspeng och Mats Svensson ett brons på 1500 frisim vilket renderar honom en plats till NM och senare till landslaget mot Tjeckoslovakien.
1962 För första gången sedan 1953 ställde sig en Elfsborgare, Mats Svensson, på segerpallen i ett svenskt mästerskap på 200 frisim. Valhallabadet kokade över av förtjusning. Mats vann en mycket populär seger. Tiden 2.06 hade bragdsmak eftersom 1 000-kronorspokalen samtidigt blev hans. Han blev den förste svensk under 2.07 med nytt mästerskapsrekord.
1963 Utesäsongen började med en TV-sänd gala i Båstad där Mats Svensson simmade 200 frisim på 2.01,8, 0,2 sek över europarekordet, för att en timma senare bli andra svensk under 18 min på 1 500 frisim. Vi hade en stor trupp till SM men med få framgångar. Silver på 4x200 frisim och 2 bron till Mats på 100 och 400 frisim. En dryg vecka efter SM slår han nytt svenskt rekord på 400 frisim med 4.22,3, 0,8 sek över europarekordet. Mats avslutade sedan säsongen med För-OS i Tokyo där det blev bronspengar på både 200 och 400 frisim.
1964 satsar Mats Svensson för fullt mot OS i Tokyo och representerar Sverige. Han är dessutom landslagskapten och alltid den som simmar första sträckan i lagkapperna.
1968 Gösta Lagström tar ett brons på SM i svikthopp samt vinner 12 stycken skol-SM.
1969 är inte resultatmässigt något bra år. Simmarna som varit aktiva är på väg att lägga av, någon gör lumpen och ett par tre går över och fortsätter i vattenpololaget.
1970 Gösta Lagström ställer upp i rumänska mästerskapen som gästhoppare och slutar på 4e plats i svikthopp. Det är stort.
Sture Stridh
Lite kuriosa om siminstruktören Sture Stridh som var huvudtränare 1959–1964.
Efter att gamla tränaren Kalle ”Badis”
Andersson flyttade till Kiruna 1957 så tog badmästare Sture Stridh, 35 år, över och anställdes av Elfsborg. Sture lade då upp en femårsplan. Målet var att inom loppet av fem år bli Sveriges bästa frisimklubb. Sture Stridh hade ingen simbakgrund utan han hade tänkt att bli brottare och var en mycket lovande mattkämpe.
Han tvingades dock sluta. Han var så otroligt kittlig att motståndarna till sist inte kunde stå emot att utnyttja detta handikapp. Det var till Elfsborgs fördel då han började syssla med simning istället. Han tog dock med sig lärdomarna från kraftsporterna. Sture visste precis hur muskler skulle byggas upp. Han införde en styrketräning som man aldrig sett maken till i Elfsborg tidigare. Mats Svenssons seger i 200 metersloppet var ett resultat av Stridhs styrketräning efter brottarmodellen. När konkurrenterna kroknade efter 175 m ökade den långe elfsborgaren takten och forsade oemotståndligt mot målet.
En av klubbens första storsimmare tillika olympier är Lars ”Lasse” Svantesson född
1933. Vi träffade honom i Borås en dag när han var ledig från arbetet. Ja, ni läser rätt. Trots sin ålder så driver Lasse ”Seniorhantverkaren” och arbetar där tillsammans med andra pensionärer som likt Lars inte låter åldern bestämma huruvida man kan arbeta eller inte. 90 år, still going strong!
TEXT SUSANNE SVÄRD EFTER SAMTAL MED LARS SVANTESSON 1946 ÅRTAL:
Lasse började med simsport i tidiga år och 1946 vann han svenska skolmästerskapen i simhopp med en poäng över Toivo Öhman, Stockholms KK, som senare skulle bli en av Sveriges största simhoppare med 43 SM guld.
Redan som 15-åring kvalade Lasse in till OS i London 1948 men han fick stå över och ge plats till de fyra europamästarna från Monte Carlo 1947 som bl.a. bestod av Elfsborgs P-O Östrand och Olle Johansson.
I Helsingfors 1952, fyra år senare, var det äntligen dags för Lasses OS-debut. Sverige slutade 4:a på 4x200 frisim, en dryg sekund efter Frankrike. Lasse simmade första sträckan i laget på 2.15,8s och lämnade över till Göran Larsson som simmade på 2.10,4s följt av P-O Östrand 2.09,4s, avslutade gjorde Olle Johansson på 2.11,2s. Sluttid 8.46,8s vilket innebar nytt svenskt rekord. Den franske 400 meters vinnaren Jean Boiteux spurtade dock ikapp svensken och satte handen i kaklet en dryg sekund före Sverige.
Lasse och P-O Östrand fick tillfälle att se invigningsceremonin från läktaren eftersom de skulle tävla dagen därpå. Regnet vräkte ner men det påverkade inte stämningen som trots vädret var på topp. Inmarschen gick högtidligt till och President J.K. Paasikivi förklarade de olympiskaspelen öppnade. Efter olympiafanfaren släpptes vita fredsduvor ut över stadium och fackelbärarna sprang in med olympiska facklan. Överraskande störtar en vitklädd kvinna upp i talarpodiet minns Lasse. Den så kallade ”fredsängeln” fördes ner från podiet och invigningen kunde fortsätta under högtidliga former.
Lasse tänker ofta på sina lagkamrater som simmade till sig två bronsmedaljer under samma OS, i allra högsta grad P-O Östrands 400 meters final, då vinnaren,
fransmannen Boiteuxs pappa blev så stolt att han hoppade i bassängen iförd kläder och basker. Mycket roliga minnen.
I början av 1950-talet var Elfsborg en av Sveriges främsta frisimklubbar. Lasse hade sällskap av Bror-Ebbe Andersson, Hasse Hellbrand, Olle Johansson och Östrand. Det var dock Olle som fick se efter ”Lillpojken” som Lasse också kallades. Vi var ett härligt gäng med bra gemenskap och sammanhållning berättar Lasse vidare.
100 m bassäng
I Skottland 1951, närmare bestämt i Prestwick simmade Lasse i den längsta bassängen som han någonsin har tävlat i.
Hör och häpna... den mätte hela hundra meter! Inte många vändningar i den bassängen. Lasse vann tävlingen och när vi frågar honom om känslan att simma en hel längd på 100 meter svarar han – det var oerhört jobbigt eftersom det inte blev något frånskjut.
Efter ett drygt decennium på Simarenan med en nästan dubblerad verksamhet och stora tävlingsframgångar vill vi göra en tillbakablick.
TEXT MATS SVENSSON
Borås simning började på 1920-talet i Ramnasjöns utebad som var en 50-metersbana med läktare på ena långsidan och öppen ut mot sjön. På kortsidan mot herrarnas nakenbad fanns ett 10-meters inbyggt hopptorn där de allra våghalsigaste klättrade upp på taket och på så sätt kunde dyka 12,5 m. Den andra kortsidan mot damernas nakenbad bestod av en brygga med ett högt plank till skydd mot insyn.
1939 invigdes det nya varmbadhuset i kvarteret Vargen i korsningen Kungsleden –Järnvägsgatan. En inomhus 25-metersbassäng med sex banor och 5-meters trampolin samt 1- och 3 meters sviktar och plats för 400 åskådare. Här hölls genom åren mängder med tävlingar för fullsatta läktare. Rekordet var 1954 när pololaget spöade övriga Sverige, då hade man lyckats trycka in drygt 1 000 personer.
Invigning av Alideberg
Efter många turer fram och tillbaka i fullmäktige invigdes 1969 Alidebergs utomhus 50-meters bassäng. Som kval inför OS i München -72, stod den nystartade Simklubben Elfsborg i Alidebergsbadet som värd för det dittills bäst organiserade
Svenska Mästerskapet, vilket gav klubben dess goda rykte som tävlingsarrangör vilket står sig även idag.
1974 lyckades, trots ett gediget motstånd från stadens styrande, dåvarande ordförande Mats Svensson med benägen hjälp av kassören Bernth Höglund, tränaren/allt i allo Jan-Ivar ”Tuffen” Johansson samt byggmästaren Harry Sjögren övertala Skanska att bygga Kristinebergsbadet, 16,67 m, samtidigt som man startade upp farmarklubben Kristinebergs Simklubb. KSK var under flera år en god plantskola som levererade flera talanger till våra elitgrupper. Efter hand som gamla Elfsborgare byttes ut i KSK:s styrelse blev det en rejäl konkurrent ända upp på DM-nivå då man inte längre släppte sina talanger till sin före detta moderklubb. Som farmarklubb fick redan -75 KSK uppdraget att
1920 ÅRTAL:
starta verksamhet i Viskafors 12,5 metersbassäng och Dalsjöfors 25:a, vilken vi tog över i samband med att KSK lade ner sin verksamhet i mitten av 90-talet.
Stadsparksbadet
Efter ett rejält gravöl för det gamla Boråsbadet där så gott som alla kämpar från 40-talet och framåt deltog, invigde vi hösten 1985 Stadsparksbadet där vi i bottenplanet fick egna kanslilokaler. Kanske inte den mest optimala anläggningen för tävlingssim och träning med sin vågbassäng och andra nöjesattraktioner, men som blev vår hemvist fram till vår nuvarande Borås Simarena invigdes 2010.
Här har klubben fått optimala förutsättningar att bli en av landets ledande simklubbar med tillgång till inomhus 50-metersbassäng
med möjlighet att även under vissa perioder simma i 25:a. Samt liten men ändå egen styrketräningslokal och kansli med klubblokal för våra simmare. Den utveckling och tillväxt klubben haft sedan vi kom in på Simarenan har gjort att vi nu är trångbodda, både vad avser bantimmar och klubblokaler varför nu planer finns på en tillbyggnad, vilket ni kan läsa om på annat ställe i jubileumsskriften.
2010
”Efter ett rejält gravöl för det gamla Boråsbadet, invigde vi hösten 1985 Stadsparksbadet där vi i bottenplanet fick egna kanslilokaler.”
Hans Hellbrand blev vår första ordförande i och med att han redan hade detta uppdrag i den gamla styrelsen för simsektionen i IF Elfsborg. Hasse hade då ett mer än 20-årigt engagemang i den gamla styrelsen samt ett förflutet som simmare och polospelare i landslaget samt ledare för svenska simlandslaget tillsammans med legendariske Birger Buhre under 60-talet.
Vår första kvinnliga ordförande var Lise-Lotte ”Lotta” Andersson som tillträdde 1993. Lotta var mycket drivande i jämställdhetsfrågorna inom idrotten
vilket präglade hennes ledarskap och utvecklade föreningen på nya plan. Lottas engagemang och goda gärningar för simidrotten och SK Elfsborg ligger till grund för mycket av de framgångar vi idag har inom föreningen.
Nedan kan vi sedan se de efterföljande ordförandena genom åren som alla på ett mycket föredömligt sätt har lett och utvecklat föreningen till en idag Borås största idrottsföreningar med stora framgångar både på lokal, nationell och internationell nivå.
Ordförande 1972-2022
1972–1973 Hans Hellbrand
1974–1976 Mats Svensson
1977–1987 Sune Andersson
1988–1992 Karl-Erik Strömbom
1993–2004 Lise-Lotte Andersson
2005–2007 Bo Fridén
2008–2009 Kjell Wahlbeck
2010–2011 Peder Evers
2012 Anna Larsson
2013 Christian Lundell
2014–2015 Stefan Olsson
2016 Bo Drysén / Carina Askengren
2017–nu Carina Askengren
Vi kan börja utforska hur Mats Svensson kom att bli en hyllad Europamästare och Olympier inom simsporten. Det var inte givet att han skulle bli en framgångsrik simmare. Han kunde likväl blivit en framgångsrik friidrottare då det var detta han höll på med fram till ca 15 års ålder. Simning blev det först när han blev uttagen av sin lärare Woidick Carlsson till att simma i Boråsskolornas simmästerskap, där han vann 25 m frisim när han med huvudet före körde rätt in i kaklet.
TEXT SUSANNE SVÄRD EFTER SAMTAL MED MATS SVENSSON
Simning hade han lärt sig på somrarna som han tillbringade hos sin mormor i Karlskrona, där han hade en kusin som simmade och tog med honom till träningarna. Mats fick mersmak efter skolsimmet och 1958 gick han med i Elfsborg. Resultaten började komma 1960.
1961 debuterade han i landslaget på 1 500 frisim i landskampen mot Tjeckoslovakien i Brno. En av de resor han minns speciellt, då man på ditresan passerade Berlin samma morgon som gränsen stängdes mellan Öst- och Västtyskland och man mottogs med beväpnad militär när man steg av tåget. Det var dock 1962 som blev extra stort och då det mesta hände. Det började med när Mats stod vid ett stånd och sålde lotter på Södra Torget, då Hasse Hellbrand, vår ordförande och tillika landslagsledare, kom springande. ”Du skall testas på 100 frisim inför returmatchen mot tjeckerna till helgen”, sa han.
Strax därefter var det dags för SM inomhus i Göteborg, där den stora snackisen var vem som skulle ta hem 200 meterspokalen (kallades också 1 000 kronorspokalen) som vandrat sedan 1955 och skulle tillfalla den förste som gick under 2,07 på ett SM. I stenhård konkurrens där hela finalheatet låg inom 0,8 sekunder, lyckades Mats sätta handen först i kaklet på en tid 2.06,2.
över hela Europa. Snacka om att de blev enormt hyllade när de kom hem till Sverige igen. Det var till och med på tal om Svenska Dagbladsmedaljen, men som då endast delades ut individuellt, vilket frångicks först fem år senare då Fåglumsbröderna fick den efter sitt VM-guld i lagtempo.
Efter detta var det dags för att ta sig an utmaningen mot OS i Tokyo. Med sin tränare Sture Stridh så lade de upp en plan som innebar att Mats slutförde sina studier under ett år till ingenjör, för att sedan bara jobba halvtid hösten -63 och även hinna med träning och för–OS. Därefter blev det helhjärtad satsning på simningen fram till Tokyo OS, med en USA sejour våren -64 med öppna amerikanska inomhusmästerskapen och träning med världseliten hos Peter Daland i LA.
individuellt och för laget. Tyvärr blev det en besvikelse för honom. 10:a individuellt på 400 efter att ha blivit utslagen i försöken, där han simmade på banan mellan blivande guld- och bronsmedaljörerna och en 5:e plats för laget på 4x200 meter. Det var ett fullständigt misslyckande och han var fruktansvärt besviken.
Började varva ner
Efter OS började Mats varva ner för att först göra den uppskjutna lumpen och satsa på sin civila karriär. Då några av de äldre landslagskompisarna helt lade av blev Mats åldermannen i laget och landslagskapten. Han avslutade sin simkarriär efter EM i Utrecht -66, för att sedan bara vara med ytterligare år på klubbnivå där han knep ytterligare ett antal DM. Under sin aktiva tid slog han ett tjugotal svenska rekord och blev tredubbel ”stor grabb”.
Efter ute-SM i Ronneby, där Elfsborg hade stora framgångar och blev näst bästa herrklubb efter SK Neptun, blev Mats uttagen till 4x200 laget till EM i Leipzig tillsammans med Lars-Erik Bengtsson, Hasse Rosendahl och Per-Ola Lindberg.
Med Per-Ola nyss hemkommen från USA, och övriga i fin form var förhoppningarna att kunna ta en medalj av något slag, och komma tillbaka till den status som Sverige hade dryga 10 år tidigare som lagkappsnation. Sverige tog sig till final i hård konkurrens där Frankrike satte ett nytt Europarekord i försöken, Om det var för de rakade benen, pep-talken eller att de smörjde in sig i kokosolja dagen före finalen är svårt att bevisa. Men något var det som gav det svenska laget den där extra kicken. Mats såg till att de ledde efter första sträckan där han satte nytt svenskt rekord, övriga fortsatte i samma tempo och med Per-Olas volt i sista vändningen slutade det med guld och ett nytt Europarekord. Detta var första gången en voltvändning visades upp i direktsänd TV
Väl hemma igen var det läger tillsammans med Bosse Alm och delar av landslaget. Mats minns en händelse i Uppsala där han kom ihop sig med Bosse. Mats blev så arg att han slängde ner sina saker i väskan och kastade sig i bilen och skulle åka hem. Efter ca 10 mil, kom han kom till sans och vände tillbaka och var med som vanligt på eftermiddagspasset.
Inför OS var det hård träning och träningstiderna pekade mot säkra finalplatser både
Jag har mycket att tacka simningen för säger Mats avslutningsvis. Inte minst inom arbetslivet. Många kontakter och jobbkopplingar har jag fått till stor del genom mina simmeriter. Därför omhuldar jag simsporten och säger till de unga simmarna att framgångskonceptet ligger i att träna och träna och åter träna samt tro på dig själv och din förmåga. Framgångarna kommer inte förrän det blir en målmedveten satsning tillägger Mats.
”I stenhård konkurrens där hela finalheatet låg inom 0,8 sekunder, lyckades Mats sätta handen först i kaklet på en tid 2.06,2.”Mats Svensson och Susanne Svärd
Först efter Boråsbadets tillkomst 1939 blev det möjligt att bedriva simning året runt, men först i slutet av 50-talet bedrevs träningen mer likt hur vi tränar i dag. Innan dess var det 3 max 4 ggr per vecka då man sam 3–4 000 m per pass. Mina egna erfarenheter börjar 1958 då vi körde 4 ggr, och passen var ofta raka serier 2x400, 5x200, 10x100 samt 10 eller 20x50. Några 100 uppmjukning, några 50:or benspark och lite avsimning. Totalt lite drygt 4 000 m.
Simningen var också annorlunda, startpallarna var något lägre, så alla startdyk var mer eller mindre ett magplask för att så snabbt som möjligt komma upp till ytan och börja simma. Några delfinkickar förekom ej varken i starten eller efter vändning. Vid vändningen måste först en hand vara i väggen, i bröst och fjäril båda, innan vändningen påbörjades. Voltvändningar förekom ej, utan allt var i övervattensläge. Den förste svensk som voltvände var Per-Ola Lindberg i finalen på 4x200 frisim vid EM i Leipzig
1962 då vi tog guld. Han gjorde detta vid 150 m, vilket väckte stor uppmärksamhet i hela Europa. Per Ola var då precis hemkommen från USA där han tränade för världens då ”bästa” tränare, Peter Daland.
Ny tränare
1960 hade vi fått en ny tränare i Sture Stridh som var bra mycket tuffare med träningen. Han hade sysslat med brottning så nu kom även styrketräning med på programmet. Simpassen blev också både fler och längre. Under inomhussäsongen träning varje dag utom söndag, och pass 5–7 000 m dock fortfarande mest raka serier och vila 15–60 sek beroende på om det var 50:or eller 400. Utomhussäsongens träning var mycket läger med två pass per dag från
4–7 000 m. Ofta med serier som 10x400 eller 20x200 vilket sedan avslutades med 10x100 eller 20x50 beroende på var i tävlingsförberedningen man låg. Till detta kom sedan några 100 m benspark, ytterst sällan armsim med hopbundna ben, samt uppmjukning och avsim. På lägret inför SM 63 gällde det tre pass per dag, och sammanlagt mellan 11–13 000 m. Detta gjorde att vi helt misslyckades med SM:et men att jag efter normal träning en dryg vecka senare slog svenskt rekord på 400 frisim.
Under min USA-vistelse hos Peter Daland
våren 64, samt fram till OS blev träningen lite med diversifierad. Lite kortare serier med längre vila på maxfart, blandat med längre serier på 90 % samt med olika längder på vilan vilket gjorde träningen bra mycket roligare och inte så monoton.
hos Peter Daland våren
64, samt fram till OS
blev träningen lite med diversifierad.”
Under klubbens 50-åriga historia har ett flertal större arrangemang genomförts. Internationella som nationella och i de olika simidrottsgrenarna, simning, simhopp och vattenpolo. Klubben tar sig gärna an nya utmaningar och levererar sedan med glans. Klubben har ett stort engagemang som genomsyrar hela föreningen i alla led. Medlemmar, tränare, föräldrar, anställda och styrelse bidrar alla med sin kunskap och driv och detta smittar i sin tur av sig på samarbetspartners som vet att Simklubben Elfsborg kärnvärden står för simidrott, kamratskap och engagemang.
TEXT JONAS SÖDERBERG
Redan som sektion i IF Elfsborg ansökte klubben om att få arrangera ute-SM 1972 på Alidebergsbadet. Förberedelsearbetet började ett år innan med att föreningen besökte Jönköpings simsällskap som hade flera lyckade stora arrangemang bakom sig. Att söka stöd, tips och råd inom deras organisation kändes för Elfsborg naturligt i och med deras närhet geografiskt sett. Vi var dessutom behjälpliga av Borås kommun som firade stadens 350 års jubileum. Den som invigde själva simtävlingen var ingen mindre än kronprins Carl Gustaf, vår nuvarande kung.
Tävlingen genomfördes på ett mästerligt sätt, dock utan några mästerskapsmedaljer till klubben, men med många lovord framförallt för vår snabba resultatinformation eftersom vi lyckade få ut skriftliga heatresultat till journalistkåren redan innan nästa lopp startade. På tävlingsområdet fanns en mängd försäljningsställen med allt från badprylar till fika vilket var uppskattat av både aktiva, ledare och åskådare. Detta var en del till ett rejält överskott på 200 000 kronor.
Det tog sedan 20 år innan vi arrangerade SM igen, 1992. Vid denna tid var Alidebergsbadet
en omdiskuterad anläggning inom kommunen. Vem skulle vara verksamhet/driftansvarig för denna framtida anläggning? Simklubben arbetade hårt för att bevara Alidebergsbadet, eftersom denna anläggning betydde mycket för klubbens verksamhet, aktivitet och överlevnad.
Ett arrangemang av ett lite udda slag genomfördes sommaren 2010 i Borås. VM i Vattenpolo för Master som en del av Masters VM där övriga simidrotter gick i Göteborg. Detta blev startskottet för bygget av Borås Simarena som annars planerades till 2012-2014.
En arena för simsporten Ett febrilt arbete startade och Borås Stad beslutade att bygga en arena för simsporten. Nu var goda råd dyra och en projektgrupp startade för att planera arrangemanget. Med minibuss tog de sig till Göteborg för att titta och prata polo, nu fanns det ingen återvändo. SK Elfsborg tillsatte eldsjälar i gruppen som skulle arbeta med att ta fram den nya simarenan. Utöver planering och byggande av arenan fick en del arbeta med självaste arrangemanget.
Den för föreningen framgångsrikast under detta SM var vår hårt USA-tränade simmare, Tomas Eriksson, som simmade hem en silvermedalj på 1 500 frisim. Sammanfattningsvis var arrangemanget lyckat med glada och tacksamma simmare, åskådare, hårt arbetande volontärer och funktionärer.
De volontärer som anmält sig skulle utbildas till domare och funktionärer. Spelscheman skulle planeras, utrustning anskaffas. Allt för att skapa förutsättningar för alla kommande gäster, spelare och ledare från 54 länder.
Levde upp till idrottens anda När VM startade rådde en febril aktivitet under alla dagar, även före och efter
”Den för föreningen framgångsrikast under detta SM var vår hårt USA-tränade simmare, Tomas Eriksson, som simmade hem en silvermedalj på 1 500 frisim”
spelandet. Det kom folk från flertalet poloklubbar runt om i Sverige och anmälde engagemang till att hjälpa till. Nu levde arrangemanget upp till den anda som just idrott är bra på att skapa. När just idrottens alla hjälpande händer ”hugger tag” i situationen, kommer massor av smarta lösningar av alla de händelser som bara uppstår. Och det var mycket olika situationer som uppstod och saker som praktisk skulle lösas. Exempelvis poängsystemet där vi fick skapa ett helt nytt system så vi kunde följa alla matcher och klasser fram till finalspelet åtta dagar senare. Det spelades tre matcher varje hel timma från klockan 08.00 till klockan 17.00 varje dag i åtta dagar, ca 20-25 matcher per dag och ca 1 300 spelare deltog i arrangemanget som gav ett överskott på cirka 100 000 kronor till klubben.
Klubbar med spelare och ledare ansåg att Borås Stad och SK Elfsborg hade skapat fantastiska förutsättningar för att genomföra arrangemanget och bjuda på en riktig idrottsfest.
Efter svensk simnings och hoppnings stora framgångar i München-OS lyckades vi trumma ihophela eliten till en Guldgala i gamla Boråsbadet.
För att ytterligare förgylla tillställningen så fick vi även hit Ragnar Skanåker, pistolskytten, som tog Sveriges första guld i München. D.v.s. att alla guldmedaljer var representerade. Inför proppfulla läktare visade guldmedaljörerna Gunnar Larsson och Ulrika Knape samt övriga
deras stjärnstatus kom alla utan annan ersättning än resekostnad och
på fest hemma hos Mats
till sin stereoanläggning som vi
Ännu ett SM
2012 var det dags att arrangera ett SM igen men denna gång för våra unga simmare upp till 17 år, Sum-Sim på Alidebergsbadet. Över 700 ungdomar från 93 föreningar deltog och med över 1 700 starter. SK Elfsborg kunde som vanligt erbjuda mycket sportsliga förutsättningar för de tävlande och t.o.m. Boråsvädret visade sig från sin absolut bästa sida och för att vara Sum-Sim så blev överskottet väldigt bra med ca 150 000 kronor till föreningen.
Från klubben deltog nio simmare och i klubbtävlingen hamnade SK Elfsborg på 21:a plats. Som enskild simmare så var det Adam Paulsson som var klubbens mest framgångsrika med sina sex medaljer varav fyra var av ädlaste valör, GULD. Vid detta mästerskap firar klubben 40 år och har genom tiderna tagit ett stort steg i att arrangera stora tävlingar, en kunskap som vi kommer få stor nytta av.
Det blev sedan ytterligare ett SM 2012 men även NM detta år och det för Masters under hösten som kördes inne på Borås
Simarena. Ingen ville arrangera vare sig SM eller NM så då fick SK Elfsborg arrangera båda vilket blev lyckat. Ett tufft med roligt år med två stora mästerskap, 40 års jubileum samt att vi återtog driften för Alidebergsbadet igen från Borås Stad. Borås Stad ansökte sedan om värdskapet för SM-veckan 2014 vilket medförde att SK Elfsborg blev medarrangör tillsammans med ca 30 andra idrotter och föreningar i Borås. Föreningen arrangerade då tre SM tävlingar, simning på Alidebergsbadet och öppet vatten samt beach vattenpolo i Viskan, området kring Sandwallsplats.
Arbetsgrupper
Tre stora arbetsgrupper bildades för tävlingarnas genomförande med Jonas Söderberg som övergripande ansvarig och koordinator där sedan Lars Tannerfalk tog ansvar för beach vattenpolon, Lars Paulsson för simning och Hans Johansson för öppet vatten. Samtliga tävlingar fungerade utmärkt, ”flöt” på fint och vi hade stora fördelar av att ha genomfört både VM 4 år tidigare med framförallt Sum-Sim 2012 och vi visste hur
vi skulle bygga upp simarenan med läktare mm. Höjdpunkten för tävlingarna och hela SM-veckan i Borås blev som ni alla vet Sarah Sjöströms världsrekord på 50 meter fjäril på 24.43 som står sig än idag men även att man från vår sida kunde skapa så
fina tävlingar med vattenpolo och simning i Viskan. Tilläggas skall också nämnas att vi sökte även för Simhopp till denna SM-vecka men det fungerade tyvärr inte med det internationella programmet för simhopp. Resultat-
”Denna gång blev vi värdar för hela fem SM tävlingar då vi historiskt genomförde Para-SM i simning på Alidebergsbadet, integrerat med vanliga SM och det gick kanon..”
mässigt blev detta mästerskap en succé med ett stor överskott på runt 600 000 kronor.
Ansökan till SM 2017
SM-veckan 2014 gav mersmak och Borås Stad skickade in ytterligare en ansökan för 2017 vilket staden fick igen och naturligtvis ville SK Elfsborg vara med igen, slå nya rekord och utveckla simidrotten ytterligare. Denna gång blev vi värdar för hela fem SM tävlingar då vi historiskt genomförde Para-SM i simning på Alidebergsbadet, integrerat med vanliga SM och det gick kanon. Den andra nya SM tävlingen blev nu äntligen simhopp som senast stod på programmet vid SM tävlingarna 1972 och nu var det dags igen. Hela Alidbergsbadet gick igenom en grundlig renovering av de båda bassängerna och gav återigen riktigt bra sportsliga förutsättningar för utövare att prestera i. Sarah Sjöström var denna gång endast 7/100 från världsrekordet på 50 frisim men då väderförutsättningarna var mycket sämre än 2014 så blev det ”endast” världsårsbästa. Hopptävlingarna blev succé sportsligt och även publikmässigt med 250300 sittandes publik på finalpassen.
Övriga SM tävlingar var som sist beach vattenpolo och öppet vatten i Viskan och med ytterligare förbättringar på och i området kring tävlingarna blev mästerskapen ännu en stor framgång med mycket publik och fina prestationer från de aktiva.
Summeringen var på topp Summeringen av SM-veckan 2017 var återigen på topp där vårt betyg i värdskap, få deltagare och publik att känna sig välkomna, sedda och stöttade var 4,9 av 5 möjliga. Rekord blev det också denna gång i intäkter där vi med bl.a. stor publik på simtävlingarna kunde göra ett överskott på hela 820 000 kronor, då satsade vi ändå rejält på en middag för alla funktionärer och volontärer som ställt upp.
Ja, som ni förstår så har Borås Simarena och Alidbergsbadet haft stor betydelse för våra arrangemang och sedan Borås Simarenas tillkomst 2010 har vi nu genomfört ett 100 tal olika arrangemang i simning, vattenpolo, simhopp och livräddning. Detta att jämföra med Stadparksbadet där vi på 25 år kanske genomförde 25 tävlingar och det på senare år under början av 00-talet.
Utöver alla dessa fantastiska mästerskap som genomförts skall också i mer närtid nämnas vår sedan 2016 stora tävling Borås Speedo Meet, Simbadoppet i samverkan med Borås Djurpark sedan 2018 och även vår fantastiska Vattendag, Viskan Open Water i samverkan med Borås Energi och Miljö samt Korpen i Borås sedan 2019 nämnas. Även NUSS, Nordiska Ungdomssimspelen, har genomförts vartannat år med stort antal deltagare från hela Norden.
Det skall tilläggas att vi har de fina anläggningarna att träna och tävla i för att vi tagit på oss stora arrangemang. Dessa har ju då gjort att anläggningarna, bl.a. Alidebergbadet behövts rustas upp som inför Sum-Sim och SM-veckorna och vi har på så sätt hela tiden legat i framkant avseende träning och tävling där sedan övriga simmar Sverige velat besöka oss.
Tack ALLA som på olika sätt bidragit till alla tävlingar och fantastiska arrangemang genom åren, det har bidragit stort till den fina förening Simklubben Elfsborg är idag nu 50 år senare, TACK!
Boråsbadet mot kungsleden
Efter Boråsbadets tillkomst 1939 tog Elfsborg en dominerande ställning inom svensk vattenpolo. Många mästerskap och flertalet landslagsmän med bl.a. fyra man i Londonolympiaden -48. Hans Hellbrand, Knut Gadd, Olle och Stig Johansson. Vid OS-52 i Helsingfors var inte Gadd med, men i stället målvakten Rune Källqvist och de tre övriga.
I samband med IF Elfsborgs 50 årsjubileum 1954 slog man ett landslag bestående av spelare från alla övriga klubbar i landet. Allt eftersom de flesta av gamlingarna lade av kom spelare som Roy Söderberg, Lars-Olof Nilsson, Kurt Källberg och målvakten Bo Liljegren in i laget och positionen i allsvenskan kunde behållas. Senare fylldes det på med Ulf-Göran Priver, Willy Svensson samt tonåringarna Jörgen Anderson och Göran Krafft.
En kul händelse är 1963 när Elfsborg som tvåa i den södra allsvenskan gick till SM-slutspel i Malmö, då var vi yngre var på träningsläger i Kiruna hos f.d. tränaren Kalle Badis. Det var bara att sätta sig på
tåget för att 29 timmar senare bli mötta på stationen i Malmö. Därefter direkt till match mot blivande mästarna SKK. Det blev förlust i alla matcherna.
faktum. När bärande spelare i det laget, Per Johansson (Hagerskog), Lars-Göran Berntsson och Reinhold Zoll hade ambitioner att spela i allsvenskan och gick över till S 02 var det dags att lägga ned polon som då tillhörde Elfsborg.
Ett trevligt minne från tiden som polospelare var de matcherna som några år spelades mellan 50-talsgiganterna och vi sextiotalslaget. Matcher som alltid vanns av gamlingarna. Mot deras bollbehandling räckte aldrig vår simstyrka. 1950
Under senare delen av sextiotalet blev det allt svårare att få ihop en slagkraftigt lag och degradering till division 2 blev ett
”En kul händelse är 1963 när Elfsborg som tvåa i den södra allsvenskan gick till SM-slutspel i Malmö.”
I början av 1970 startade dåvarande målvakten i IF Elfsborgs division 2 lag, Bosse Liljegren, vattenpoloträning för ett gäng killar som då tränade simning eller hade tränat simning och nyligen lagt av.
Det var Christer “Kicki” Johansson, Ingemar Sjöholm, Reinhold Zoll, Pär Wengström, Kjell “Kjella” Söderquist, Lennart Nilsson, Claes Brodell, Claes Ohlson, Lars-Göran “Larsa” Berntsson och Per Johansson. Tror inte jag har glömt någon. Kanske var Pelle Rampe/Larsson med några gånger också.
Vi fick slita hårt, ingen hade någon erfarenhet av vattenpolo men Bosse var tålmodig och gav inte upp. Vi anmälde ett lag till grundspel i JSM och fick spela mot både mer erfarna lag och några lite mer på vår nivå. De första matcherna mot bl.a. S02 från Göteborg fick vi storstryk med 15–20 noll, eller vi kanske lyckades få in något mål.
Men vi kämpade på och säsongen efter var vi inte lika lätta att tas med. Vi slog kanske inte S02 men en del andra lag som Nässjö, Skövde, Lund osv spelade vi mer jämnt med. Minns särskilt en match mot Nässjö som vi till en början trodde vi skulle vinna lätt. Efter två perioder låg vi under med 4–0 och då var varken vi spelare eller Bosse speciellt glada. Efter lite peptalk av Bosse tog vi oss kragen eller mössan och lyckades vinna med 4–6.
Pär Wengström, som var vår målvakt, hade börjat använda linser som då var ganska nytt. Dessa linser var hårda och behövde kokas innan användandet. Detta gjorde Pär
strax innan matcherna startade och ibland blev lite ont om tid och blev lite stressigt. Roliga minnen.
ÅRTAL:
”Vi tog oss aldrig till något finalspel men vi hade väldig roligt.”
För dom flesta av klubbens medlemmar är Per känd genom sin fond M P Wengströms stipendiefond som årligen ge ut ett stipendie vid klubbens juldopp. M P står för Marianne och Per, mor och son. Per gick in i klubben i början av 60-talet tillsammans med gruppen -52:or och var aktiv i klubben som simmare en bit in på 70-talet. Per var en unik person, lite av en enstöring med ett brinnande intresse för motion och idrottande. Han omkom tragiskt i en cykelolycka när han var ute och tränade för Kalmars Ironman i juni 2011, och hade då inga arvingar.
”Han tillhörde den gamla stammen, framför allt när det gällde open water simning.”TEXT MATS SVENSSON, ORDFÖRANDE M P WENGSTRÖM STIPENDIEFOND Nicklas Åkerlund och Per Wengström Juldoppet 2007
Ett utdrag ur Per M Wengströms eget ”idrotts-cv” daterat 2007
• 33 Lidingölopp (terräng 30 km) SK Elfsborg
• 25 Vansbrosimningar (2.8 km) den första 1968 och 1969 SK Elfsborg
• 15 Vätternrundor (cykling 300 km) Hisingens CK
• 12 Vasalopp (skidor 90 km) Utby IK, IK Stern
• 113 maratons, den första 1978. 18 Ironman det första 1981, det senaste 2007 och en del saker som få eller ingen annan svensk har gjort. t.ex:
- Ausdauer-Vierkampf i Husum, Västtyskland 1978, -79, -80 (Ingående grenar under en vecka var: 50 km gång, 1 500 meter simning, 150 km cykel och ett maraton)
- Jyllinge Games 1981, den första upplagan av den danska motsvarigheten till ovanstående:
Pers engagemang för klubben var under hela hans levnad stor, och året efter moderns död delades det första stipendiet ut 1995. Åren efter Pers död delades inga stipendier ut då det blev en arvstvist mellan stipendiefonden och Allmänna Arvsfonden, som till slut mynnade i att kvarlåtenskapen fördelades lika mellan Allmänna Arvsfonden, M P Wengströms Stipendiefond och SK Elfsborg där den nu ingår i simklubbens minnesfond.
Per tillhörde inte de bästa i sin åldersgrupp, men han var en av de flitigaste på träningarna. När hans åldersgrupp började lägga av gick han över till motionsimning på en ganska hög nivå, och blev en av Vansbrosimningens mesta deltagare. Som framgår av hans idrotts-CV blev det ett antal Svenska klassiker och en hel del andra spektakulära
- Uithoudingsvermogen Vierkamp Haag Holland mars
1981 med fyra grenar på två dagar: 85 km cykling på lördag förmiddag, 40 km skridskor på lördag kväll, 3 km simning på söndag morgon, 25 km ”terräng” löpning söndag middag.
- Fosters Quadrathon i England 1983 och -84, reklamerad som ”världens hårdaste tävling”: (3.2 km simning, 50 km gång, 160 km cykel och maraton).
- Faros marathon 2001 och -02 (16 000 m havssimning i Kroatien) Men vad som kan vara intressantast att uppmärksamma torde vara att den första tävling jag gjorde i Triathlon ( vilket var på Ironmandistans) var den första triathlontävling som arrangerades i Europa. 5 september
1981 i Haag Holland. Alltså hela 26 år sedan
motionsutmaningar med åren. Något han inte har med i CV:et är sina simningar runt Hamburgön där han vistades på somrarna. Här fick han med Göteborgs Posten att sponsra honom med följebåt på den dryga 1 mil långa simningen, som delvis går ute till havs och med ganska starka strömmar.
Han tillhörde den gamla stammen, framför allt när det gällde open water simning. Våtdräkter fanns inte i hans tankar, det var att fuska. Med detta hade han en långvarig korrespondens med arrangörerna av Vansbrosimningen, vilken han förlorade till gagn för alla som i dag utövar denna simgren.
Per var en akademiker ut i fingerspetsarna och ansåg att utbildning och idrott hörde samman. När han utarbetade fondens stadgar var han noga med att stipendiaten
inte bara skulle få det på idrottsliga meriter. Det skulle också vara en uppmuntran till studier, samtidigt som vederbörande skulle visa gott kamratskap, och det lite gammalmodiga uttrycket ha god vandel.
Trots att Per i mångt var gammalmodig hade han en framsynthet som vi i dag försöker arbeta mot. Han ville öka verksamheten av simutbildning för barn och ungdomar, prioritera unga tjejer till fortsatt satsning på simidrotten i övre tonåren, erbjuda bättre träningsmöjligheter för triathleter och motionärer genom särskild satsning på tränare, samt hade han en dröm om en långsdistanssimning mellan Skalle och Almenäs. Givetvis utan våtdräkt.
Hejarramsor Österrike 1993
Vi som simning haver kär
Se upp för oss som stora är
Vart vi än i vattnet vänder
Har vi pris i våra händer
Lyckan kommer och förblir
Världens stjärnor Elfsborg blir
AV: NATASHA OCH MARIA
”Vi insåg inte att vi skapade minnen. Vi visste bara att vi hade kul.”
OKÄND
Heja Elfsborg, jätte bra!!
AV: CLAES, NATASHA, JOHAN OCH CARRO
Heja Elfsborg frisk humör
Vi är de som susen gör
SKE HE HE HE
AV: NYGRENS GRUPP
BJÖRN G
Skrik och vråla, i och crawla
SKE HE HE HE
AV: PETER, BJÖRN, MARIA, ERIK OCH MARTINA
OKÄND
SK Elfsborg vi är bäst
Vi är dom som vinner mest
Simma nu med glatt humör
Ska ni se det susen gör
Elfsborg, Elfsborg, Elfsborg
AV: MARIA, MIKKO, MADDE OCH ANDERS
OKÄND
1990 ÅRTAL:
”Jag kan inte träna för jag har så ont i skelettet.”
”Om du blir trött lär du dig att vila, inte att sluta.”
”Hasse, jag kan inte träna idag för min hud stramar.”
Simbön
Fader tränare som är i badet
Helgat vare ditt pass
Tillkomme din styrketräning
Såsom i vattnet och på ”hyllan”
Vår dagliga träning giv oss idag
Och förlåt oss för vårt gnäll, trots att vi icke förlåta dig som skrivit passet
Låtom oss icke ha jobbiga serier
Och fräls oss från 800:ingar
Ty bassängkanten är din, makten och simmarna i evighet.
Dolme
AV: OKÄND SIMMARE 1993
Ge mig ett S
Ge mig ett K
Ge mig ett E
Vad blir det?
SKE HE HE HE
AV: JONAS OCH ÖRJAN
FRÅN DM/JDM SKÖVDE 1987
”Lise-Lotte Andersson är en simmartös från Borås, Har varit simkassör i Elfsborg
35 år gunås,
Hon är svensk mästarinna, Denna badets gudinna, Idag ännu finare guld av Arne ska fås”
VERS SKRIVEN TILL LOTTA ANDERSSON (1996)
1.
Kom i tid och meddela om du inte kommer
2.
Alltid uppvärmning
Simma ända in 3.
Dra INTE i linan 4.
5.
Peppa varandra, bidra med god stämning
Ta fram träningsmaterial 6.
Alla har på sig den nya klubboverallen 7.
Toabesök endast på ”lös” simning, ej serier 8.
Simma hela avsimmet 9.
Ej godis innan träning och tävling 10.
Ett 100 tal simmarvänner träffades hösten 2012 på Scandic Plaza Borås för att fira Simklubben Elfsborg 40 år. Det blev lite föredrag om föreningens historia, utmärkelser från Svenska Simförbundet men även från föreningens sida, middag och mingel samt många skratt under kvällen. Det finns även en jubileumskrift Simklubben Elfsborg 40 år att ta del av på vårt kansli.
Framgångarna och aktiviteten för Elfsborgs simhoppare har genom åren i allra högsta grad intimt hängt ihop med närvaron av kompetenta och intresserade tränare. Även tillgång till brukbara anläggningar (sviktar och hopptorn som inte är museiföremål) har stark påverkat innehållet i klubbens prismonter.
TEXT GÖSTA LAGSTRÖM
SM i Eriksdalsbadet 1965 Gösta Lagström SM Eriksdalsbadet 1965I slutet av 50-talet ledde badmästare Tage Johansson simhoppträningen med framgångar på distriktsnivå, Bertil Jansson och AnnBritt Wahlström. Den senare med framgångar på nationell nivå och bland annat deltog hon i förbundslägret i Bad Kissingen i Tyskland. Efter dessa dök (ursäkta) en ny, ung simhoppare upp ur Johanssons stall; Gösta Lagström kom att dominera Västergötlands simhoppning under 1960talet då han vann i princip alla distriktsmästerskap. Han vann också 12 skol-SM, 6 JSM, var tvåa på nordiska juniormästerskapen i höga hopp och kanske den främsta meriten, bronsplats på stora SM i svikthopp 1968 (och som raritet; 4:a i svikthopp som gästhoppare i rumänska mästerskapen i Bukarest 1970).
Under sista åren i decenniet inträffade tre saker som gav Borås simhoppning en rejäl skjuts framåt:
1. Simhoppningen i Sverige fick sin egen variant av SUM-SIM
2. Alidebergsbadets tillkomst
3. Ovan nämnda Lagström och Göran Lundqvist drog i gång en seriös träningsverksamhet med som mest ett tjugotal regelbundet tränande ungdomar
Under 70-talet ledde sedan Göran Lundqvist framgångsrikt Elfsborgs simhoppare, inte bara till nationella framgångar utan även internationella sådana och organiserade och ledde en drömresa och träningsläger i simhoppningens mecka - Bolzano.
Ur elitgänget Christer Björklund, Morgan Ferm, Börje Egfors och Lennart Andersson utkristalliserades Christer Björklund till den bäste och framgångsrikaste hoppare som någonsin tävlat för klubben.
Han stod flera gånger på prispallen, både på JSM och stora SM, deltog i landslaget, flerfaldig svensk ungdomsmästare. Den största meriten var sjätteplatsen vid europacuptävlingen i Bolzano i Italien 1973, där han för övrigt besegrade den svenske simhoppsdominanten Matz Lindberg. Samma år deltog han och hans tränare Göran som stipendiater i ett läger i Fort Worth Ohio USA. Tyvärr för Borås simhoppning tvingades Göran genom sitt yrke bosätta sig i Skövde (och förde upp simhoppsklubben där till Sveriges bästa) och efter det så gick luften ur simhoppningen i SK Elfsborg, även om Lennart Andersson vid några tillfällen gjort tappra försök för motsatsen och under 90-talet ledde Göran Karlsson klubbens simhoppsaktiviteter.
Det var alltså 60- och 70-talet som var den livligaste och framgångsrikaste simhoppsaktiviteten i klubben.
Kuriosa
Som kuriosa kan nämnas att Elfsborg Simhopp vann ”skrattretande” segrar i SM i skämthopp i fullsatta Boråsbad 1970 och 1971, när Gordon ”Ali Baba” Grädde med segerhoppet ”Den halta kamelens avsked” tog segern framför klubbkamraten Greta von Barravacko med hoppet ”Lutad sill i portgång”. Vi arrangerade då rena simhoppsgalor där tävlingarna uppmärksammades av Sportspegeln i SVT.
Vid invigningen av Alidebergsbadet 1967 konstaterade elithopparna Ulrika Knape och Tord Andersson att Borås hade Sveriges bästa simhoppsanläggning. Skulle hoppbassängen någon gång i framtiden bli inbyggd kan Borås bli svenskt simhoppnings mecka.
”Gösta Lagström kom att dominera Västergötlands simhoppning under 1960 -talet då han vann i princip alla distriktsmästerskap.”
När jag sitter och går igenom urklipp, tidningsartiklar, klubbtidningar och styrelseprotokoll, så är det ett namn som dyker upp om och om igen. En kvinna som också fanns med hela min tid som simmare i SK Elfsborg.
En eldsjäl genom årtiondena, Lise-Lotte "Lotta" Andersson. Hon började sin tid i klubben först som simmare år 1950 genom folkskolans simkurser och fortsatte sedan av bara farten att ta SK Elfsborgs kurser.
Det var på Boråsbadet på järnvägsgatan nv. kvarteret Vargen Lotta blev upptäckt och rekryterad av inte mindre än Kalle Badis. En tränare som skolat flera toppsimmare under sin tid som tränare.
Som 18-åring tog Lotta ett nordiskt guld på 400 frisim när nordiska mästerskapen gick i Köpenhamn. Hon var även med i svenska laget på 4x100m frisim där de plockade hem ett brons.
I början av 50-talet fick klubben fram flera storsimmare som också representerad Sverige i flera stora mästerskap och landskamper. Detta gäng var Lotta en del av.
Guld i lagkappen
Vid ute-SM 1951 så var Lotta med om att ta hem guldet i lagkappen på 4x100 frisim. Elfsborgs första SM-guld i lagkapp för damer. Vad som också utmärkte sig var att även Elfsborgs herrar vann ett guld. Det hade och har inte hänt sedan dess. Det är
1950 ÅRTAL:
TEXT SUSANNE SVÄRD EFTER SAMTAL MED LISE-LOTTE ANDERSSONväldigt imponerande av damerna och herrarna som lyckades med denna bragd. Fortsatte som tränare
Efter Lottas avslutade simkarriär så bildade hon familj. Detta höll henne dock inte borta från Boråsbadet. Hon fortsatte som tränare i klubben och var mycket uppskattad av simmarna. Hon har haft olika uppdrag inom SK Elfsborg styrelse, 50 år som styrelseledamot är hon nog ensam om att ha representerat SK Elfsborg som. Under 70-80-talet var hon ansiktet utåt för SK Elfsborg på många sätt. Med tanke på att hon även arbetade på gamla badet och sedan på nya stadsparksbadet när det öppnade 1985. Hon fanns alltid tillgänglig för simmarna oavsett om hon arbetade på badet eller representerade simklubben. En verklig stöttepelare för ungdomarna – en eldsjäl.
Hon tog över som kassör efter Bernth Höglund i slutet av 70-talet och skötte klubbens räkenskaper fram till 1992 då hon tog över ordförande posten efter Karl-Erik Strömbom. Lotta var klubbens första kvinnliga ordförande.
Förespråkade fler kvinnor
Det var ovanligt med en kvinna som ordförande och Lotta var först ut i klubben att prata om jämställdhet. Hon förespråkade fler kvinnor in i styrelsen inte bara i klubben utan hon ville det skulle hända överallt. Hon ville att kvinnorna skulle ta mer plats.
När ordförandeklubban lämnades vidare till Bo Fridén 2005 så utvaldes hon till hedersordförande.
Efter det har hon under alla år fortsatt att ha klubben nära hjärtat, med engagemang på distans förutom på årsmötena där hon varit noga med att närvara.
Lotta är den som funnits längst i klubben och ingen kan slå henne med sina 80 års medlemskap och över 50 år i olika positioner i styrelsen.
Tack Lotta!
Stora grabbars märke
Svenska Simförbundet har sedan 1928 delat ut en utmärkelse till den aktive inom simsporten som haft stora framgångar i nationella och internationella mästerskapstävlingar, samt vid landskamper. För att nå upp till ett ”stora grabbars märke” krävs totalt 20 p. Poängtabell finner ni på svenska simförbundets hemsida. Ett SM ger t. ex. 1 poäng, ett EM 5 poäng och ett OS Guld är direktkvalificerande. Under vår förhistoriska tid när vi fortfarande var en sektion i IF Elfsborg var det inte mindre än 6 av klubbens medlemmar som kvalificerade sig för denna utmärkelse. Sedan vi blev en egen klubb 1972 har ytterligare 2 kvalificerat sig, varav Adam Paulsson blev den 470: de sedan utmärkelsen börjades ges ut.
Olle Johansson och
Nils Blomstervall
Klubbens två första ”stora grabbar” var 1946 då både Olle Johansson och Nils Blomstervall fick utmärkelsen. Nils var en import från S02 som endast var med i klubben en kort tid innan han gick vidare till Kappis i Stockholm. Olle var en egen produkt som var med i klubben under alla år och var vår största nationella och internationellt mest framstående simmare med 2 EM Guld på 4x200 frisim, olympier både 1948 i London och 1952 i Helsingfors, sedan som en av landets bästa polospelare under flera år. Olle var under några år Borås mest framgångsrika idrottsman då han tog flera SM både individuellt och i lagkapper på 4x100 och 4x200 frisim. Olle fick 1947 Idrottsfrämjandets Boråsmedalj för sina prestationer.
Bror Ebbe Andersson
Nästa stora grabb var Bror Ebbe Andersson som tillsammans med Olle var klubbens framgångsrika simmare under många år med flera SM tecken. Förutom flera lagkappsguld var Bror Ebbe mästare på 1 500 frisim. Bror Ebbe flyttade till Stockholm efter sin aktiva karriär och gick med i SoIK Hellas där han blev en mycket god mastersimmare. 1999 slog han mastersrekord på 100 m fjärilsim för åldern 75–79 år vilket står sig än i dag.
simning och polo. Hasse kom ursprungligen från Norrköping där han började sin simmarbana med den legendariske Björn Borg (ej att förväxla med tennisspelaren). Efter ett kort stopp i Kalmar värvades Hasse över till föreningen av Knut ”Kungen” Gadd, en av Boråsidrottens stora profiler.
Förutom ett antal SM tecken i lagkapper var Hasse vårt poloankare där han spelade center och målspottare, inte bara i klubblaget utan också i landslaget. Efter sin aktiva karriär var Hasse ordförande i Västergötlands Simförbund, medlem i Svenska Simförbundets styrelse samt ledare för svenska simlandslaget vid OS 1960 i Rom och EM 1962 i Leipzig samt vid ett antal landskamper. Hasse är en av SK Elfsborgs grundare och var under alla sina år fram till sin bortgång 2014 delaktig i klubbens verksamhet..
1928 ÅRTAL:
Per Olof ”Petter” Östrand
Klubbens enda olympiska medaljör Per Olof ”Petter” Östrand kom till oss från Hofors
1951 för att träna för den från Ungern (en av dåtidens ledande simnationer) importerade tränaren Kalman von Henzelman. Han hade då redan fått sitt stora grabbars märke 1948. Redan under sitt första år i klubben tog Petter 2 NM, 3 individuella SM och 1 lag SM. 1952 vid OS i Helsingfors tog han en bronsmedalj på 400 frisim. BTplaketten instiftades samma år och Petter fick både den och Boråsmedaljen för sin OS-insats
Hans ”Hasse” Hellbrand Föreningens fd hedersordförande Hans ”Hasse” Hellbrand var vår nästa Stora Grabb år 1952 med sina meriter från både
Mats Svensson
Vår nästa Stora Grabb blev Mats Svensson, 1962 efter att ha vunnit SM-guld, landskampssegrar, EM-guld och EM-brons i lag. Mats förärades både BT-Plaketten och Boråsmedaljen samt Ny Tids Guldmedalj som Västsveriges bästa Idrottsman. 1963 Europaetta på 200 frisim och på 10-bästa listan i världen på både 200 och 400 frisim, samt med 2 bronsmedaljer vid för-OS i Tokyo.
Han var med i laget på 4x200 m frisim, som blev 5: a på OS i Tokyo 1964 och 10: a individuellt på 400 frisim. Mats var med i landslaget från 1961 till och med 1966 då han avslutade sin elitsimning med ett EMbrons på 4x200 frisim och som landslagskapten.
”1999 slog han mastersrekord på 100m fjärilsim för åldern 75–79 år vilket står sig än i dag.”
Jeanette Pettersson
Efter ytterligare 12 år var det dags för vår första tjej, Jeanette Pettersson, att bli Stor Grabb (nu heter det stora tjejers märke)
1973 och nu är vi på året efter klubben skapades. Tyvärr hade hon då hunnit flytta till Göteborg och klubben GKKN. Hon började sin simmarbana hos ”demontränaren” Bill Sirks, togs sedan omhand av Tore Håkansson, blev svensk bröstsimmästarinna och kvalade in till OS i München 1972 där hon blev 9:a på 100 m bröstsim. Då fortfarande SK Elfsborgare men utan tillräckligt med poäng till Stor Grabb.
Adam Paulsson
Vår senaste Stora Grabb, Adam Paulsson, fick vi vänta på i närmare 50 år, då han 2017 hade skrapat ihop de 20 poängen. Adam har under de senaste 10 åren varit klubbens lysande stjärna med över 50 SM-medaljer varav 33 Guld de flesta individuella. Han är överlägset den bästa SM-simmare som SK Elfsborg haft. Adam satsade fullt ut på sin simning redan 2014 då han flyttade till Nationella Elit Centret, NEC, i Stockholm för att försöka kvalificera sig till OS i Rio
samt sedan 2020 till Tokyo. Han var nära att lyckas båda gångerna individuellt, men satsningen till OS 2020 tog ett ödesdigert stopp, pga covid-19 pandemin, för de flesta idrottare så också för Adam som inte kunde träna och tävla under dessa åren på det sätt som krävs för en plats i det olympiska laget.
”Adam har under sin aktiva karriär hunnit med fyra EM, ett VM och två Universiader med finaler i både lagkapper och individuella starter.”
Adam har under sin aktiva karriär hunnit med fyra EM, ett VM och två Universiader med finaler i både lagkapper och individuella starter. Med Adams hjälp som poängplockare, och hans inspirerande föredöme för våra övriga simmare har klubben lyckats ta
sig upp bland Sveriges 10 bästa simföreningar. Vi kan med gott samvete säga att Adam Paulsson är en av klubbens mest framgångsrika simmare dessutom en bra förebild till kommande storsimmare.
Svenska Simförbundet Stora
Grabbars Märke, utmärkelse från år 1928
1946 Nils Blomstervall
1946 Olle Johansson
1947 Bror Ebbe Andersson
1949 Per-Olof ”Petter” Östrand
1952 Hans Hellbrand
1962 Mats Svensson
1973 Jeanette Pettersson
1989 Gisela Näf (Parasportförbundet)
2017 Adam Paulsson
Ny Tids guldmedalj för bästa västsvenska idrottsprestation
1962 Mats Svensson
Boråsmedaljen för bästa idrottsprestation utgiven av idrottsfrämjandet i Borås (utgiven från 1938)
1947 Olle Johansson
1950 Knut ”Kungen” Gadd
1962 Per-Olof ”Petter” Östrand
1962 Mats Svensson
1971 Jeanette Pettersson
1987 Anna Rosengren
BT-Plaketten för bästa idrottsprestationen i Sjuhäradsbygden (utgiven från 1952)
1952 Per-Olof ”Petter” Östrand
1954 Kerstin Pettersson-Aggebrant
1962 Mats Svensson
BT-junioren till Sjuhäradsbygdens bästa junior (utgiven sedan 1973)
1998 Claes Andersson
2011 Adam Paulsson
2014 Adam Paulsson
2019 Sofia Åstedt
2021 Sofia Åstedt
2022 Sofia Åstedt
Borås Idrottshistoriska sällskap Wall of Fame
Nr 3 Bertil Sällfors
Nr 17 Olle Johansson
Nr 29 Mats Svensson
Nr 30 Hans Hellbrand
Nr 36 Per-Olof Östrand
1928 ÅRTAL:
SK Elfsborgs hedersutmärkelse
Guld-20 år
Bo Toresäter, hedersstandar
Lars Paulsson, hedersstandar
Lars-Ove Berglund
Marcus Orreving
Hans Johansson
Christer Johansson
Mats
Lise-Lotte Andersson
Kurt
Henryka Sokolowska
Anna
Helena
Per
Som simmare för SK Elfsborg slutade jag 1974, fick frågan av min tränare Tore Håkansson om att bli ledare för barn i klubben. Detta tyckte jag lät som en spännande aktivitet och tackade ja. SK Elfsborg startade en ”farmar” klubb, Kristinebergs Simklubb. Klubben hade verksamhet på bostadsområdet Kristineberg samt i Dalsjöfors och Viskafors. Jag fick frågan om att starta upp i Viskafors, vilket jag gjorde med stor tillfredställelse.
TEXT HANS JOHANSSON
Min simmarvän Ulf Zackrisson var tränare för SK Elfsborg, men ville börja ett nytt yrkesliv och jag fick frågan om att byta över till SKE. Detta tyckte jag lät som en spännande utmaning och nu skulle jag för första gången få träna simmare som var lite äldre och tävlade upp till SM-nivå.
Jag får vara med om en stor förändring av träningsförhållande för simidrotten. Den fina simanläggningen ”Boråsbadet” (anno 1939) orkade inte längre leverera hållbarhet, så simklubben flyttade all verksamhet till Boråsarnas nya anläggning ”Stadsparksbadet” anno 1985.
Det är 1987 som Lise-Lotte Andersson, Christer Johansson och jag börjar väcka tankar om att simklubben och alla sim intresserade Boråsare borde jobba för en arena som är mer anpassad för simsporten. Stadsparksbadet var ett lyckat projekt för den stora allmänheten som gillar att ”bada” och badet hade ringlande köer varje dag. Miljön och värmen var ingen bra utveckling för simträningen, som visade sig som att en del simmare blev sjuka (astma, andningsproblem).
1991 blir Alidebergsbadet ett diskussionsämne och man talar om campingstugor och utveckling för Djurparken och Saltemad mm. Nu engagerar sig simklubben och badpersonalen för att behålla denna underbara utomhusanläggning (anno 1969). Nu startar en samverkan mellan Borås Stad och SK Elfsborg om vem som skall sköta anläggningen och 1992 skrivs ett avtal med simklubben som önskar arrendera Alidebergsbadet och även detta år får genomföra SM i simning och simhopp.
Under denna tid är jag tränare, men 19881991 läser jag på GIH med simning som specialidrott. Kommer hem till klubben igen, men börjar en liten annan roll för föreningen.
Jag nämner ingen simmare vid namn, men många simmare han jag fått lära känna under min tränarperiod. Alla simmare har, fast de kanske inte vet detta, påverkat mig massor. Det roliga för min del är ju att jag fortfarande får vara med i familjen SK Elfsborg och se att vilken utväxling simidrotten kunde skapa fr.o.m. 2010 när simidrotten fick sin Borås Simarena.
ÅRTAL:
Simklubben Elfsborg hade under 90-00 talet en hel del triathleter på lokal, regional, nationell och internationell nivå. I samband med Borås Simarena tillkomst ville föreningen se om vi kunde utveckla en större verksamhet och då med barn och ungdomar till att börja med.
TEXT JONAS SÖDERBERG
2010 startade Simklubben Elfsborg en ny verksamhet i form av ungdomstriathlon med tränare och ledare Leif Claesson, Joachim Arbin, Stefan Frisk, Christer Forsman och Anders L. Simträningen bedrevs på Borås Simarena och ute träningen oftast vid Transåssjön med ett 10 tal ungdomar i åldern 10–13 år.
Verksamheten växte och 2012 ansökte vi om Idrottslyftet (bidrag från Riksidrottsförbundet) och fick kostnaden för en idrottskonsulent, Kajsa Andersson att arbeta i regionen men utvecklingsfrågor på 50 %. Projektet som
vände sig till skolor med konceptet ”Tri 4 Fun” under cirka ett års tid. Ett 30 tal ungdomar från Målrydskolan och Ekarängsskolan tränade koncentrerat och utvecklades fint under projektet. Tyvärr ebbade ”Tri 4 fun” ut och avvecklades efter projekttiden.
Johan och Henrik från ungdomsgruppen fortsatte att tävla och började på Triathlon gymnasiet i Motala med stora framgångar som följd
Hösten 1987 började jag simma med SKE:s elitgrupp under ledning av Hasse Johansson. Det var någon form av startskott på min elitidrottskarriär. I den gruppen fanns självklara förebilder som Tomas Eriksson, Jonas Söderberg och Stefan Frisk. Jag tog det på stort allvar att försöka hänga med så gott jag kunde på passen och under det första året gick jag från 19 minuter på 1 500 frisim till 17.26.
TEXT JONAS COLTING
En annan förebild som kom att påverka mitt liv i en oanad riktning var Pasi Salonen. Han var Sverigebäst i triathlon vid den tiden och började att simträna med oss. Han figurerade en del i BT och han fick omedelbar ikonstatus hos mig.
Ibland lät han mig och andra som var hågade att hänga på ett löppass då och då. Vi hade ju också de duktiga friidrottarna Pär och Pål Skoglund i vår simtrupp så det blev naturligt med en del löpning vid ojämna tillfällen.
Runt 1990 bestämde jag mig för att ge triathlon en chans, ivrigt uppmuntrad av Pasi som lovade att jag skulle vara först upp i vattnet på alla tävlingar. Jag köpte en cykel för 5 000 kr som kom levererad med triathlonstyre, cykelskor i läder och riktiga pedaler. Mitt första cykelpass var på R41 ut till Viskaforskrysset och tillbaka. Innan det hade jag kört på den gamla testcykeln i källaren på Stadsparksbadet.
Wengström, välkänd SKE-profil för många, gjorde ju också lite inhopp här och där på sitt oefterhärmliga sätt.
Vi började att arrangera korta träningstriathlon vid Transåssjön och det var vid ett sådant tillfälle som vi snärjde Göran Magnusson som under de kommande 25 åren kom att vinna många EM- och VM-guld i sina åldersklasser.
1995 fick vi äntligen till en triathlonsektion i SK Elfsborg och vår lilla sektion fick en bra start då jag i juli-96 vann mitt första senior SM-guld på Järnmannen i Kalmar, förlagan till det som nu är Ironman Sweden.
Under de följande 15 åren hade jag sedan en hyfsad professionell karriär med två segrar på Ultraman World Championships, ett flertal VM- och EM-medaljer på långdistans samt tre segrar i ÖTILLÖ.
Nu har det gått över 30 år sedan jag gjorde min triathlondebut och det är fantastiskt att se hur stort intresset har blivit för mina nya idrotter triathlon och swimrun, och hur många som därigenom har sökt sig till både motionssimning och SK Elfsborg! Den nya målgruppen av simmare har skänkt en ny dimension till både SK Elfsborg och Borås Simarena.
Jag vann juniorklassen i min första riktiga triathlon och därmed var mitt öde beseglat.
Under flera år var det egentligen bara jag, Pasi, Pål och Pär Skoglund som tävlade i Borås. Sedan hakade några fler på. Per
Det bästa är att jag fortfarande älskar simning och har kvar många av mina närmaste kompisar från den tiden. Och vi simmar fortfarande tillsammans!
Swimming for life!
Jonas Colting”Jag vann juniorklassen i min första riktiga triathlon och därmed var mitt öde beseglat.”
Mitt intresse för ledarskap fanns tidigt och som 16-åring 1985 började jag som instruktör i vår sim- och teknikskola på Stadspaksbadet. Jag gick på den tiden alla sim- och ledarskapsutbildningar som fanns och kombinerade detta med min egen simkarriär. Det blev ett SM brons på 50 ryggsim som toppen på min karriär och som 27-åring 1996 gick jag helt in i tränarrollen.
1992 blev jag ansvarig för dåvarande B-gruppen med bl.a. snabbsimmande Claes ”Clabbe” Andersson och fick min heltidsanställning i föreningen 1994, som ansvarig för vårt kansli och breddverksamhet. Som huvudtränare tillträdde jag 1999 efter sprintkungen och USA födde Andy McVey, huvudtränare 1994–1999 som då avslutade sin tjänst. Jag var då redo att ta föreningen in i 2 000-talet.
”Jag blev den 16:e huvudtränaren i föreningen som vid den här tiden hade byggt upp en bred och stark tävlingsverksamhet under många år.”
Jag blev den 16:e huvudtränaren i föreningen som vid den här tiden hade byggt upp en bred och stark tävlingsverksamhet under många år, mer strukturerat på alla nivåer och som började ge resultat. Vi fick större och större trupper på SM tävlingarnas alla
nivåer och medaljerna började trilla in. År 2002 blev vi bästa förening i det nybildade Västsvenska Simförbundet, likaså 2003 och vi vann bland annat DM för första gången i klubbstriden vilket var stort. Åren 2003-2006 hade vi som mest 17 individuellt kvalade simmare till SM/JSM och flertalet simmare på olika landslagsuppdrag under samma period med bl.a. Claes Andersson på EM och Michael Berndtsson på Ungdoms OS. Tillsammans med alla övriga ideella tränare under den här perioden tog vi fram tydligare målsättningar och planer för verksamheten via ett tränarråd. Vi sågs ofta i vår klubblokal ”Alphyddan” intill Stadsparksbadet där simträningen bedrevs fram tills Borås Simarena var klar 2010. Vi arbetade bland annat fram ”Utvecklingsprofilen”, ett underlag för att visa vad som krävdes gällande träning och tävling på de olika nivåerna. Idag är den mer utvecklad och heter ”Guldtråden” och är ett fantastiskt verktyg för föreningens fortsatta utveckling. Vi började även skapa ett ”supportteam” runt vår tävlingsverksamhet med sjukgymnast, läkare, fystränare,
kost- och mentala rådgivare för att stötta de aktiva att lyckas väl i sin satsning.
Träningen bedrevs i den mycket varma och trånga simhallen på Stadsparksbadet där fyra stycken 25:or stod till förfogande för vår tävlingsverksamhet. Våra yngre tävlingsgrupper fick börja 15.30 och sedan hade vi två block med 2–4 banor beroende på grupp 16.30–18.30 samt 18.30–20.30. På helgerna kunde vi ha lite mer utrymme och då körde vi även en del träning i vågbassängen för att variera oss. Vi hade även tillgång till motionshallen där vi körde fys i olika former då inget utrymme fanns i simhallen för detta. Sommartid var det precis som nu Alideberg som gällde men då vi ville ha mer 50:a på våren så åkte vi ofta till Mölndal för att få 50 träning tidigt. Även mycket läger i 50:a var också viktigt för att kunna prestera på sommarens långbanemästerskap.
Precis som idag byggde vi vår tävlingsverksamhet mycket på lagkapper och det är här
man har de flesta sportsliga minnena ifrån. Vår första lagmedalj på SM i modern tid, 2003 i Landskrona är ett sådant fint minne där det blev en 3:e plats på 4x100 medley med Nicklas ”Nicke” Peterson, Per ”Perra” Friberg, Anders ”Priv” Priver och Claes ”Clabbe”. Ett fint SM för övrigt med många medaljer och en topp 10 plats i klubbpoängen (9:a), vilket var otroligt bra.
tar medaljer och simmar lagfinaler på SM. Vi hade bl.a. fyra tjejer (se bild) som lärde sig simma i föreningen, började tävla så småningom och tio år senare 2010 simmade de till sig en sensationell SM-final på 4x50 frisim i Göteborg. Tjejerna var Lovisa Linderholm, Hanna Gustavsson, Felicia Eriksson och Josefin Heintz, alla födda 1994 och var mycket framstående simmare under många år.
Lagkapper skapar gemenskap och trygghet, som utvecklar de aktiva och på så sätt föreningen. Det är en häftig känsla att ha simmare i den egna klubben som lärt sig simma frisim som 6–7 åring och som sedan 10 år senare
Det blev under åren många roliga tävlingar, läger, resor och samverkan med andra klubbar, mestadels med Mölndals ASS och Skäret SS, nuvarande Uddevalla Sim. Jag fick flera ledar- och förtroendeuppdrag i både Svenska- och Västsvenska Simförbundet då jag sedan flera år i slutet av 90-talet engagerat mig för att utveckla Svensk simning. Bl.a. var jag med och formade riksoch regionslägren för junior och ungdom från 1996 och var sedan regionansvarig för dessa under många år. För åren
”Lagkapper skapar gemenskap och trygghet, som utvecklar de aktiva och på så sätt föreningen.”
2002–2003 fick jag frågan om att leda ungdomslandslaget mot Ungdoms OS i Paris 2003, en lätt fråga att tacka ja till och en härlig idrottsresa började här. Året 2004 valde jag att avsluta mina uppdrag inom Svensk simning, det blev oerhört tidskrävande och föreningen blev lidande. Det blev dock fortsatt en del uppdrag i Västsvenska Simförbundet där vårt tränarråd bl.a. då tog fram Team West och Team Future som varit framgångsrika genom åren. Året 2012 avslutade jag alla tränaruppdrag för barnoch ungdomar både i Västsvenska och SK Elfsborg och fick då den mycket fina utmärkelsen ”Årets Ledare” inom Västsvenska Simförbundet.
När jag tänker tillbaka på åren som huvudtränare är det naturligtvis alla simmare som finns där men också alla fantastiska tränarkollegor som fanns vid min sida i klubben. Min mentor och kollega under många år Tore ”Cocca” Håkansson (avled 2003 efter en tids sjukdom), Lars-Owe ”LO” Berglund, Anna Paulsson, Lars ”Larsa” Berndtsson, Carin Birgersson, Magnus ”Sture” Sturesson, Jenny Gustavsson numer Spårvägens SS, Björn Ytterström, Marcus Orreving, Jenny Johansson, ja listan kan göras lång. Vi gjorde ett kanonjobb tillsammans under alla dessa år.
Avslutningsvis vill jag också ägna en tanke av tacksamhet till alla generationer av simmare födda 1977–2005 som jag fått den stora äran att träna, utveckla och ha kul tillsammans med genom åren. Så många härliga stunder, så mycket glädje, skratt och tokigheter att kunna se tillbaks på och inte minst en oerhörd stolthet över det vi tillsammans presterade.
SKE, He He He!
Captain Jones
Inriktning, blandat A2, lite A4, arm-ben, 5 700 Insim 2x100, 75, 50, 25, vf, vila 10 20x25, special drill ( 4 övn X 5 ), st.35-40
SS+ben A2 10x150, 100 frisim ss, 50 vf ben, st.2.30-2.40 10x50 fenor, vf, bra fart, st.50
Löst 100 vf med benstretch
SS A4 20x25 vf, 1 A4/90%, 1 löst vxv st.35
Löst 100 vf
Arm A2+ 6x300 1/ 150 A2 + 150 acc, vila 15-20
2/ 200 A2 + 100 acc
3/ 250 A2 + 50 acc X 2 varv
Avsim 8x25 med armstretch och 4 starter med glid
Sedan 1939 och då Kalman Von Henzelman till nuvarande huvudtränare Claes Andersson
2022 har det varit totalt 16 stycken personer i denna roll. Många simmare har utav dessa tränare fostrats till framgångsrika simmare på såväl nationell som internationell nivå.
Alla tränare har också på sitt eget sätt bidragit med kunskap och engagemang vilket legat till grund för den fina och framgångsrika
förening vi är idag.
1939–1954 Kalman von Henzelman
1954–1957 Olle Böhlmark
1957–1959 Kalle ”Badis” Andersson
1959–1964 Sture Stridh
1964–1966 Jan-Ivar ”Tuffen” Johansson
1967–1968 Tuffen och Sture Stridh
1969–1969 Göran ”Pia” Magnusson
1969–1970 Jan-Ivar ”Tuffen” Johansson
1970–1971 Bill Sirks
1971–1975 Tore Håkansson
1975–1978 Eije Svan
1978–1982 Rune Skoglund
1979–1982 Ulf Zachrisson
1982–1988 Hans Johansson
1988–1991 Tomas Sääf
1991–1994 Hans Johansson
1994–1999 Andy McVey
1999–2010 Jonas Söderberg
2010–2022 Claes Andersson
1939 ÅRTAL:
Det första året som egen klubb rivstartades med att arrangera ute-SM med simning och hopp i det relativt nya Alidebergsbadet, vilket blev en succé efter ett gediget arbete av hela 60-talsgänget Bernth Höglund, Jörgen Andersson, Göran ”Pia” Magnusson, Göran Krafft, Jan-Ivar ”Tuffen” Johansson och Mats Svensson under Hasse Hellbrands ledning med vår ständiga allt i allo ”Lotta” Andersson vid sin sida.
Medlemsantalet ökade, så vårt största problem var att få bantimmar i det gamla Boråsbadet, vilket var en ständig diskussion med badets ledning, stadskamreren Lars Baltzer och badmästaren Tage Johansson. Vi passerade efter något år gränsen på 300 medlemmar, varvid vi erhöll ett instruktörsbidrag vilket gav oss möjligheten att ha Tore Håkansson anställd. Trångboddheten gjorde att vi började planera för ett eget bad, vilket mynnade i en kontakt med Skanska som höll på att exploatera Kristineberg och behövde en samlingspunkt för den växande stadsdelen. Efter starkt motstånd från politiken med kommunalrådet Wilhelm Gustavsson i spetsen, samt stadskamreren Baltzer lyckades vi med hjälp av Byggmästaren Harry Sjögren övertala Skanska att 1974 bygga en 16.66 m bassäng, med utmärkta träningsmöjligheter för våra ungdomar. För att få ut maximalt med kommunala bidragsmedel startade vi upp Kristinebergs Simklubb såsom farmarklubb. Vi lånade ut 140 000 kr till startkapital, Bernth Höglund avgick från sin kassörspost och blev ordförande i KSK, samt blev ”Tuffen” badmästare och tränare. KSK fungerade sedan under ca. 10 år som farmarklubb, men blev sedan en starkt konkurrerande klubb på DM-nivå under annat ledarskap än gamla Elfsborgare. Detta upphörde 1995 när vi återförenades efter att Kristinebergsbadet lades ned.
Flera läger under 70-talet
Slutet av 60-talet hade dominerats av vår legendariske kassör och numera hedersmedlem Christer ”Kicki” Johansson tillsammans med ”Kjella” Söderqvist, Ingemar Sjöholm, Lennart Nilsson, bröderna Lasse och Per ”Rampe” Larsson, Claes Brodell och Reinhold Zoll m.fl. samt tjejerna Eva Ferm, Birgitta Hansson, Anne Larsson, Gunnel Sjögren m. fl. som alla höll sig väl framme här i Västsverige, men saknade SM-medaljer. Nästa generation i början på 70-talet var Lars-Göran ”Larsa” Berntsson, Ulf ”Zacke”Zackrisson som båda var SM-finalister ett antal gånger, samt Åsa Söderman. På simhopparsidan hade vi Christer Björklund, som under Gösta Lagströms och Göran Lundqvists ledning hoppade hem bronsmedaljer både på svikten och 10-meterstrampolinen. Sommaren -73 var hela tävlingsgruppen på träningsläger i Österrikiska Abtenau under ledning av Tore Håkansson och Birgitta Svensson. Ett mycket uppskattat läger som följdes av flera utlandsläger de följande åren. Även på februariloven ordnades flera gånger friskluftsläger i Norska fjällen, som bjöd på skidåkning och en och annan rejäl vurpa med läkarbesök som följd. Framgångarna i bassängen rörde sig på distriktsnivå tills 1982 då Per Eriksson kom över till oss från SK 70, och Anna Rosengren började sin bana till sitt SM Guld på 400 frisim. Vi bytte tränare ett antal gånger, först avlöste Eje Svan Tore Håkansson, som sedan ersattes med Ulf ”Zacke” Zackrisson. Det riktigt glädjande
var att vi växte i medlemsantal, trots dåliga förutsättningar i det snart 40-åriga badet. Trångt med bassängutrymme och endast en liten skrubb till kansli. 1980 passerade vi 500 medlemmar, men fick sedan en liten rekyl när Kristineberg på allvar tog upp konkurrensen med oss, och medan vi väntade på att Stadsparksbadet skulle komma till då beslutet om byggandet togs 1982, och var färdigställt 1985.
ÅRTAL:
1995 var ett av fyra läger under 90-talet. Som jag minns det så arbetade alla de som ville och kunde ca 30timmar på Alidebergsbadet. Detta möjliggjorde att de som ville kunde hänga med. Samtliga läger kostade 1 500kr efter 30 arbetande timmar.
TEXT SARA LORÉN BILDER FRÅN CAMILLA JOHANSSON, SARA LORÉN, SARA HJALMARSSON
Träningslägrena i Danmark -91, Österrike -93 Italien -95, Barcelona -97 är fortfarande bland de roligaste jag varit med om. Med buss genom norra Italien till Rimini och sedan tränade vi i Riccione. Kommer ihåg att anläggningen var otroligt fin, klinkers på marken och hiss i hopptornet. Hotellet låg precis vid stranden och det var perfekt. Tränaren och ledaren Jonas Söderberg blev arg när han fann papper från en 100 g chokladkaka på vårt rum. Våra läger var faktiskt väldigt före sin tid med nolltolerans på alkohol, godis och glass. Kanonbra men svårt att hålla sig ifrån sötsaker efter en dag med hårt tränande och sol.
Resan startade hösten 1957 på Boråsbadet. Det var uttagning till deltagande i dåvarande simklubben Elfsborgs crawlutbildningar, ledda av Lise-Lotte Andersson och Siv Bergström. På bassängkanten legendariske badmästaren och tränaren Kalle ”Badis” Andersson.
På bassängens kortsida en massa förväntansfulla ungdomar som ville visa sina färdigheter och komma med i simklubbens utbildningar och få en chans börja träna simning. Vid startsidan av den 25 meter långa bassängen fem nervösa grabbar och tjejer inför varje heat. Visselsignal och fem plums i vattnet, bassängen är grund vid startsidan en del dök i vattnet och andra hoppade i, ivrigt kämpande för nå andra bassängkanten först. Kalle var hård och visade ibland rött med sin vattenpolo
domarflagga, och då fick samtliga i det heatet gå hem. Jag hade tur och fick vit flagg. I efterhand fick vi reda på, uttagningen gällde inte att komma först, det var Kalles enorma blick för vilka som hade eventuella förutsättningar för att bli duktiga simmare. Anmälde mig hos Siv och fick lära mig crawla under höstterminen, det gick bra och fick under våren börja träna för Sture Stridh.
50 meter frisim
Min första simtävling var Erikslundskolans simmästerskap i 7:e klass, jag vann 50 frisim
på en tid av 35,8. Manuell tidtagning med två klockor. Bassängtemperaturen som vi tränade och tävlade i var 23-24 grader och vändningar utfördes med hand isättning på två meter breda simbanor avgränsade av enkel lina med mindre korkflöte.
Boråsbadet höll alla med en tvål och handduk vid inträdet och tvagning med tvålen obligatorisk före ingång till bassängen. För att hålla bakterier borta i bassängen klorerades det med kopparklorid. Påföljden blev att klorpartiklar fastnade i håret under
träningspassen, schampo på glasflaska var förbjudet i tvagningsrummet, fanns endast i glasflaskor, och efter träningspassen och bastun tvättade man inte håret med den erhållna tvålen. Min blonda kalufs lyste grönt vid minsta fukt i väderleken. ”Kolla där kommer killen med grönt hår” kunde man höra på stan och ibland på bussen hem efter träning.
Tränade och tävlade fram till mars 1962, då jag började en utbildning på Facit i Åtvidaberg. Simbassäng fanns inte, men var projekterad och invigdes 1963 under pompa och ståt vid Åtvidabergs 850-års jubileum.
Åtvidabergs Sim Sällskap var jag med och bildade tillsammans med en interim styrelse innehållande bl.a. badmästare Roland Lind, Willy Rask, Lennart Källum m.fl. Till invigningens simtävling hade jag bjudit Elfsborg, Mariestad, Linköping och Norrköpings simmare.
Babysim
1988 tog det fart igen på nya Stadsparksbadet, när äldste sonen Marcus sex år simtränade för Lisbeth Karlsson. Mattias sex månader fick prova undervisningsbassängens varma vatten liggande på en frigolitplatta och doppade ner de små fingrarna i vattnet, då spred sig ett leende i hela ansiktet och armarna började röra sig och han ville ner i vattnet, därefter följde lite improviserat babysim med hjälp av pappa när storebror hade simlektioner. Marcus simtränade fram till 1993, och provade sedan på simhopp. Mattias började sin simskola 1993. Simträningen tog fart med flera ”gamla” simmare under barnens lektioner.
Simträning har jag därefter försökt regelbundet hålla på med. Vi var ett gott gäng av simmare som slutat aktivt tävla för flera år sedan, däremot föddes tanken att på
nytt börja tävla i Master simning. Det var svårt få bassängtider, ofta sent på kvällarna när badet var stängt och städning pågick av kakelytorna runt bassängen med starka medel (utövarna använde ofta andningsmask) eller tidigt på lördagsmorgon innan badet öppnat.
När Marcus och Mattias började sina simkarriärer och medverkade på tävlingar blev det ett naturligt engagemang från min och hustruns sida, vi ville följa våra barns deltagande och framgångar, oftast på bassängkanten på tävlingar. Bästa sättet följa dem var som funktionärer, min första funktionärsutbildning var 1995, efter några års praktik vid bassängkanten var det dags för utbildning steg 2 till distriktsfunktionär 1999. 2003 fick jag förfrågan, då det behövdes ledare till barngrupper, om utbildning i Simlinjen. Genomgick utbildning och hade sedan barngrupp under tre års tid. Intressant att sedan följa dessa barns simframgångar upp i tonåren. Med mitt intresse och engagemang för simning fick jag förfrågan genomgå en KLÄRK utbildning på Svenska Simförbundet 2005, för att utbilda simfunktionärer. Ett intressant uppdrag, ”regelguru”, att förmedla sina kunskaper till simföräldrar som fick bättre förståelse för sina barns tävlande.
Dessa kurser började i mindre omfattning på Stadparksbadet på söndagskvällar under vår ordinarie ”vuxenträning”. I simgruppen fanns deltagare med anknytning till swimrun och triathlon som efterlyste mer grundläggande simteknik. Efter godkännande från simklubben startades den första kursen ”Crawlskola för vuxna” med sju entusiastiska deltagare.
Dessa kurser har idag vuxit och omfattar två st nybörjarkurser och två st fortsättningskurser varje termin med max 16 deltagare i varje kurs. Många av dessa kursutövare deltar
idag i motionsgruppen eller träningsgruppen och tränar regelbundet vid flera tillfälle varje vecka.
Under hösten 2007 och våren 2008 fördes samtal om uteträning i sjö som ett moment till träning inför Vansbrosimning och triatleters simträning. De första stapplande träningstillfällena hade vi i Transåssjön, året därpå övergick vi till Hälasjön i några år, tills Walter Angwald inbjöd oss simma i Björken, som är betydligt varmare än Hälasjön. Idag är öppet vattenträningen förlagd till Alideberg och när vattentemperaturen dräglig förlagd till vattenskidklubben och Björken med ett stort antal deltagare varje år, dessutom tränar man swimrun i Öresjö och Byttorpssjön.
Med min simträning i vuxen ålder har jag kunnat simma tio Vansbrosimningar och ett antal Masters SM, NM, och WM. Simträningen har inneburit att kroppen fortfarande fysiskt hänger med. Min simresa har varit fantastisk och pågår fortfarande.
Under resans gång har jag upplevt mycket bland annat;
• Föreningstillhörighet och klubbkänsla
• Hårda träningspass med gott kamratskap
• Trevliga resor och träningsläger
• Givande intressanta utbildningar
• Upplevt barn, ungdomars och vuxnas glädje, vidareutveckling och framgångar
• Föräldrars entusiasm
• Kursdeltagares glädje och framgångar
• Nervositet, spänning, atmosfär vid simtävlingar
”Just add water” då händer det saker!
Bo Toresäter
Svenska idrottsklubbars ständiga problem har varit att få in pengar till sina verksamheter. För dryga 60 år var det att själv som aktiv sälja lotter, både genom att knacka dörr hos grannar och släktingar, eller att stå på Södra Torget i en kur och sälja tombolalotter. Detta för att få vara med på träningsläger och tävlingar inklusive SM. Innan dess var det till stor del vår tidigare simmare och vattenpolospelare, samt sedermera ordförande Knut ”Kungen” Gadds privata plånbok som stöttade vår ekonomi.
Ett nytt grepp var när vår ”gamle” ordförande Hans ”Hasse” Hellbrand ordnade och sålde ett billotteri till Mats OS-satsning på en ny ”Wolkswagenbubbla” där lotterna kostade 100 kr. Detta bekostade flygbiljetten på dryga 5000 kr samt uppehälle. 5000 kr motsvarande på den tiden ca tre månadslöner för en vanlig tjänsteman.
På annan plats i jubileumsskriften kan läsas om hur sedan bingon kom in och var en av orsakerna till att klubben gick från sektion i IF Elfsborg till egen klubb. Bingon var sedan under flera år klubbens största inkomstkälla. Efter några år i Sällfors gamla lokaler flyttade vi in hos storbyggmästaren Harry Sjögren i Midashuset på Stora Torget. Här bildade vi en allians med Borås HC och Borås GIF för att några år senare ansluta till Riksbingo när lönsamheten sjönk under länsstyrelsens godkända nivåer. Riksbingo var ett samarbete mellan Idrotts- och nykterhetsrörelsen, med simmarbossen Sture Kronman som VD.
Samarbetet med Harry Sjögren var en typ av parnerskap som mynnade i att han var huvudsponsor vid SM -72, där han bjöd ledare, journalistkåren och honoratiores som vår Kung Carl XVI Gustaf på ett hejdundrande kalas på sitt sommarställe Lärkebo i Fristad. Han ställde också under ett antal år en Wolkswagenbuss helt gratis till vårt förfogande, samt var han en stark bidragande person till att våra förhandlingar med Skanska om byggandet av Kristinebergsbadet.
Bingolotto
Automatbingon blev under flera decennier fram till 2009 då Riksbingo/Citybingo gick i konkurs, en betydande del av klubbens intäkter, tillsammans med annonser i våra programblad vid våra evenemang. Den andra typen av bingo, Bingolotto, som vi numera är bekanta med, kom in under 90-talet där simmarna sålde lotter och behållningen delades 50/50 mellan simmaren och klubben för att bekosta läger och tävlingar.
Ett annat populärt sätt att få in pengar var
vid våra 24-timmarsim där deltagande företag kunde köpa simtid av våra simmare när den egna personalen inte räckte till. Sponsorsim var också en variant när våra simmare fick ”betalt” per simmad distans av företag, föräldrar och släktingar för att få ihop pengar till kostsamma träningsläger.
Under 2 000-talet började den mer kommersiella formen av sponsring, där erhållna pengar till klubben var för en motprestation eller nyttjande av vårt varumärke som stärktes med fina framgångar i tävlingssammanhang. Speedo sponsrade med de dyra hajdräkterna till våra simmare, andra köpte reklam på våra badmössor och bilar rullar omkring med våra loggor och reklam. Våra sponsorer har efter vi fick Borås Simarena 2010 övergått till partners, där det finns samarbetsavtal där vi erbjuder friskvård,
ordnar crawlkurser, arrangerar partnersträffar mm. Vi har tagit fram en policy för marknadsföring, en grafisk profil, föreningsbroschyrer med information och annonser, vi erbjuder grenpartners när vi arrangerar tävlingar och håller en nära kontakt med våra partners. Allt för att få ett långvarigt och för båda parter givande samarbete.
Vårt nätverk av företag som blivit partners har fortsatt att växa i takt med att vårt varumärke stärkts med ytterligare framgångar, flera landslagssimmare och en breddverksamhet som gör oss till Borås största ungdomsförening. I dag har vi ett 50-tal partners med avtal på upp till tre år i olika grupper, från 10 000 till 30 000 kr per år. Detta ger i pengar och olika förmåner oss i storleksordningen 500 000 kr per år. En summa som vi hoppas kunna öka genom ytterligare mervärden för våra partners.
När jag kom till Simklubben Elfsborg i september 2014 kunde jag inte ta ett enda simtag, jag har så långt tillbaka jag kan minnas varit livrädd för vatten. Nästan aldrig hade jag deltagit på simlektionerna på gymnastiken i skolan och att doppa huvudet under vattnet var otänkbart. Men, jag hade också anmält mig till en olympisk distans på Stockholm triathlon som skulle gå av stapeln i augusti 2015.
TEXT SHAHRZAD KIAVASH
2014 ÅRTAL:
Just det, 2012 hade jag drabbats av en svår sepsis, givits mycket låga chanser för att ens överleva. Jag var nedsövd i 13 dagar, låg inne på sjukhus i över sju månader, har opererats närmare 50 gånger och läkarna hade till slut blivit tvungna att amputera båda mina underben.
Kajsa Andersson tog mig under sina vingar några månader innan jag gick in genom dörrarna på simklubben för första gången. Hon var min PT och vi tränade ihop någon gång i veckan på gymmet. Vi insåg att vi kommer behöva hjälp med simningen och tog därför kontakt med Jonas Söderberg.
Han sa ungefär samma sak som jag och Kajsa hade sagt: Jag har ingen erfarenhet av detta, men vi löser det tillsammans.
Någon dag senare fick jag även en plats under Jonas vingar och vi tränade ihop två gånger varje vecka därefter. Och oj, vad han fick kämpa med mig!
Vi spenderade säkert 50 träningstimmar där han var med mig i vattnet och höll mig under kroppen, tydligen måste man lära sig att flyta innan man kan lära sig att simma. Så många gånger som jag var uppgiven men som Jonas uppmuntrande mig att snart, snart, snart så släpper det.
Jonas och jag simmande ihop under Stockholm triathlon och tanken var att det skulle bli en värdig avrundning på den resan vi hade gjort.
Men vår resa slutade inte där, vi bestämde oss för att vi skulle satsa på Paralympics i Rio de Janeiro år 2016.
Onekligen fick vi steppa upp här, Jonas skrev träningsscheman till mig som jag fick köra på helgerna, vi simmande i ett ofta (för min smak) kallt Öresjö och fokuserade mer på teknik, styrka och att kunna ta riktning i öppet vatten.
Jonas promenerade längs banan och tog tid, blåste i sin visselpipa och mötte alltid upp mig vid kanten, ibland med beröm men också med fokus på vad som behövdes förbättras.
11 september 2016 satt jag på pontonen ute i Atlanten. Samma person som två år tidigare legat spänt i vattnet och tittat upp på takplattorna och räknat de i ett försök att inte få panik skulle nu simma in mot Copacabana beach.
En timma, 33 minuter och 45 sekunder senare passerade jag mållinjen och tog hem en sjundeplats.
Även om jag var klart annorlunda med mina benproteser som jag prydligt ställde på kanten av bassängen innan jag hoppade i, blev simklubben min frizon, mitt hem och en trygg plats.
Det har jag att tacka Jonas för. Men också resten av klubbens otroliga, outtröttliga personal och ledare. Och inte minst, alla fantastiska medlemmar.
Tack för att ni alltid fick mig att känna mig som en del i gemenskapen.
Kanske var det också en av mina finaste stunder i livet, när jag äntligen lyckades balansera min kropp, när jag kände hur vattnet omfamnade mig och vi äntligen blev ett.
Grattis SK Elfsborg, 50 år! Here is 50 more!
Med kärlek, Shahrzad Kiavash
”Jonas och jag simmande ihop under Stockholm triathlon och tanken var att det skulle bli en värdig avrundning på den resan vi hade gjort.”Stockholm Thriathlon 2015 Paralympics 2016 Boråsambassadör 2016
För ungefär 20 år sedan startade vi en verksamhet med inriktning att inkludera de simmare som har som ambition att ha simningen som träningsform men som av olika skäl inte vill eller kan delta i simklubbens mer tävlingsinriktade verksamhet.
TEXT WALTER ANGWALD
Tanken var att ge möjlighet för funktionshindrade att hitta en träningsform och kunna ingå i en grupp ihop med deltagare utan funktionshinder. Eftersom vi inte kunde föreställa oss att det skulle bli mer än ett fåtal handikappade som skulle vilja simma så var inriktningen att inkludera deltagarna i en träningsgrupp snarare än simskola.
Med tiden har vi insett att behovet är större än så och idag har vi en grupp full med deltagare från Borås och våra grannkommuner som deltar i verksamheten varje söndag. De
flesta deltagare har någon form av funktionshinder även om de utan förekommer.
Träningen är individuellt anpassad efter deltagarnas olika behov och förutsättningar. Alla åldrar ingår i verksamheten, barn som vuxen och ambitionerna är från att plaska och leka till motion och träning eller att delta i tävlingar.
Vi misslyckas sällan att lära deltagarna att simma och många får slita och anstränga sig mångdubbelt för sina framgångar.
Deltagarna brukar få en stor dos av självförtroende vilket säkert kommer följa dem
resten av livet. Genom åren har vi även lärt många föräldrar och syskon som saknat simkunnighet att simma.
Verksamheten är unik i sitt slag och har fått en del uppmärksamhet.
Tack vare engagerade ledare och föräldrar ihop med bra förutsättningar med en bra simhall och generösa och tillgängliga träningstider så har vi de rätta förutsättningarna att ha en bra och fin verksamhet.
2002 ÅRTAL: 2022
Man kan undra hur vi, Josef Mara och Robin Palmér, hittade till en så udda sport som vattenpolo 2012
Simning har varit ett stort intresse för oss sedan länge. Vi hade båda simmat i teknikgrupper och känt att vi ville ha något mer. Eftersom vatten var vårt element blev det naturligt att gå över till vattenpolo. Det kändes som handboll i vatten samt gav oss god bollkänsla.
Vi drog ihop ett gäng och drog ner till en träning för att testa på. Där fanns redan gamla vattenpolospelare som gärna ville föra arvet vidare. Med tiden växte vi som grupp och till slut hade vi ett juniorlag med upp emot 20 unga vattenpolospelare –både killar och tjejer – det var riktigt kul att vi kunde bygga ett lag att tävla med. Andra vattenpoloklubbar var utspridda i landet,
så det blev en del resande när vi skulle på turneringar eller delta i junior-SM. I samma grupp kunde vi få möta ett lag i Lund och ett lag i Falun. Det var en fin känsla att resa i väg med lagkamrater och att övernatta på hotell eller vandrarhem.
Gemenskapen
Att få ta del av gemenskapen var härligt men inte utan sina utmaningar. En del bollar i huvudet blev det och det var kämpigt att hålla sig i tramp. Men så länge vi höll ihop kunde vi göra allt. Minns fantastiska mål och otroliga upplevelser. Ett kärt minne är speciellt träningslägret i Ronneby och Hirtshals, men kanske det mest minnesvärda ögonblicket var när vi vann en turnering i
Ängelholm! Vattenpolon har gett oss vänner och minnen för livet.
Idag är vi tränare med en grupp som vi delar upp i två mindre grupper. En för spelare mellan 8–12 år och en med spelare från 12 år och uppåt. Vi ser att intresset för vattenpolon ökar och vi blir fler, och tror att framtiden ser ljus ut för denna nya generation av vattenpolospelare!
” Vattenpolon har gett oss vänner och minnen för livet.”
Simklubben Elfsborg har valt att arbeta med den av Svenska Simförbundet framtagna SIMLINJEN, ett pedagogiskt verktyg för att leda verksamheten. Simlinjen bygger på barnens kunskapsnivå och visar steg för steg hur man uppnår simkunnighet genom en god vattenvana och teknikövningar. Simlinjen omfattar idag verksamhet från babysim till nybörjarträning och Simklubben Elfsborg kan idag erbjuda den del som omfattar babysim, minisim och simskola.
Under de senaste fem åren har vi ökat utbudet markant av Baby- och minsimskurser men målet är att öka till det dubbla under nästa femårsperiod. Babysim erbjuds från tre månaders ålder och minisim erbjuds för barn mellan 2 och 4 år. I dessa grupper är alltid en förälder med i vattnet.
I vår simskola är barnen från 4 år och kan då beroende på tidigare uppnådd vattenvana välja att börja simma i någon av nivåerna från Baddaren upp till Hajen. Slutmålet i Hajen är att vara simkunnig (kunna falla
i vattnet och simma 200 meter varav 50 meter ryggsim). Vi har under de senaste fem åren ökat antalet till 1 400 st och erbjuder idag alla nivåer oavsett veckodag. Totalt är det 94 st simskolegrupper. Alla stegen i simskolan erbjuder vi även i Dalsjöbadet på söndagar.
För de barn som vill fortsätta att träna simning och utveckla sin teknik och är simkunniga så har vi teknikskolor här har vi tyvärr tappat några simmare under pandemin och är nu drygt 250 styck. Här kan man välja
om man vill träna en, två eller tre gånger per vecka och har även möjlighet att träna vattenpolo en av träningsdagarna. Även dessa grupper erbjuds de flesta dagarna i veckan. Det är totalt 16 st teknikskolegrupper.
På skolloven erbjuder vi intensivsimskolor för simskolebarn och simsportskollo för alla simkunniga barn. Detta är väldigt uppskattat och populärt.
Trycksaker
Golvdekaler
Vepor
Banderoller
Klistermärken
Beachflaggor
Affischer Roll-ups
Fordonsdekor
Fasadskyltar
Displaysystem
Dekaler
Lagerhållning
Montage
Butikskommunikation
Adresserade utskick
Distribution
Webbshoppar
Vuxensimningen i modern tid började utvecklas i slutet av 00-talet på Stadsparksbadet men då mestadels för dem som var s.k. ”bassängsimmare” eller ”gamla” simmare som ville tävla i masterstävlingar mm. För vår verksamhet och fina utveckling av denna del låg framför allt Bo Toresäter och Jan Patriksson bakom. Bo Toresäter hade lite crawlkurser då intresset för detta började komma och Jan Patriksson höll ihop vår mastersverksamhet både gällande träning och tävling. Vi hade på årsbasis ca 50-60 stycken medlemmar, 30-40 stycken per termin där 20-25 stycken var masterssimmare.
TEXT JONAS SÖDERBERG
2010 ÅRTAL:
När vår verksamhet sedan flyttade ut till vår nya anläggning Borås Simarena 2010 tog det fart på allvar. Jonas Söderberg lämnade då över ansvaret som huvudtränare till Claes Andersson, för att då bland annat kunna utveckla nya verksamheter där vuxensim var en av dem.
Nybörjar- och fortsättningskurser i crawl skapades, motionsgrupper i olika former både på morgon, dag och kvällstid utformades, simskolor för män och kvinnor och mer yta gavs för vår s.k. masterssimmare som nu övergick i en träningsverksamhet så småningom. Cirka 6-10 grupper per vecka växte med åren till att idag ha 16–18 grupper per vecka med ca 225 deltagare per termin och över 300 medlemmar i verksamheten.
Open Water
De mest växande grupperna på senare år har varit Öppet Vatten eller OW (Open Water) som det även kallas samt Swimrun. Swimrun är en kul och äventyrlig träningsform där simning varvas med löpning. Dessa kurser och träningsgrupper har på något sätt haft målet under hösten och våren att kunna simma så pass bra att man kan deltaga i dessa träningar under våren och sommaren.
Sommaren 2022 var det över 80 stycken deltagare i OW-gruppen och 20-25 stycken i vår Swimrungrupp där träningsnärvaron varit hög i båda grupperna. För vår sommarverksamhets genomförande har vi sedan många år nu samverkat med Borås Vattenskidklubb i sjön Björken, Viared där större delen av träningen förlagt. Vi har även vid s.k. ”doppinpass”, spontanträning i OW och Swimrun varit upp emot 40 stycken vid vissa tillfällen vilket är fantastisk.
Några nycklar till att vuxenverksamheten vuxit sig så stor och stark under åren är att vi lyckats skapa en god kamratskap och stämning i alla grupper, alla känner sig välkomna och har kul tillsammans. Bakom detta ligger
alla våra fantastiska tränare och ledare för vuxensimmet som nu under många år fortsatt att stötta verksamheten, utveckla den till det den idag är.
Tävlingar
På tävlingsfronten har vi under framförallt åren mellan 2008-2012 deltagit med stora trupper på Masters SM i bassäng där bl.a. Bo Toresäter och Ivar Wallmark varit framgångsrika simmare med flertalet SM och NM medaljer under åren. Ivar deltog nu senast på Masters SM och vann två guld på 800 frisim och 200 m ryggsim i klassen 75-79 år. På Vansbrosimmet har vi under 10-talet varit trupper på 30-40 stycken och nu på senare år har fler och fler tävlat även i Swimrun. För att också nämna Triathlon som många från klubben har tävlat i under åren, där flertalet har valt att förlägga sin
simträning i klubbens övriga grupper.
Träningsresor
På senare år från 2019 och framåt har vi nu även börjat arrangera träningsveckor utomlands samt träningshelger i närområdet med stort intresse. 2019 var 32 personer på Mallorca, 2022 40 personer i Malaga och redan nu har vi 40 personer bokade till Mallorca 2023. På träningshelger, bl.a. i Örby, samt träningsdagar har 30-40 stycken deltagare varit med.
Styrkan i denna verksamhet utöver själva simningen och dess aktiviteter är att det i denna del av föreningen finns ett stort ideellt engagemang. Flertalet medlemmar som har företag och stöttar klubben som partners, ledare/tränare som kör grupper och personer som hjälper klubben på olika sätt.
”Några nycklar till att vår vuxenverksamhet vuxit sig så stor och stark under åren är att vi lyckats skapa en god kamratskap och stämning i alla grupper.”Malaga 2022
Simklubben Elfsborg har ett partnersavtal med Bostäder i Borås sedan 2015. I vår samverkan finns bland annat att vi skall verka få en god vattenvana i Borås genom att då erbjuda simskola för att få fler kvinnor och vuxna att lära sig simma.
För att kunna nå ut till alla att anmäla sig har vi i vårt projekt ”Hela Borås simmar” även samverkat med Borås Stad. Bostäder har stöttat upp med transport och bidrag, Borås Stad med simhall, bidrag och samordning samt SK Elfsborg med simlärare för själva simskolan samt planering av undervisningen.
Vi har för att få en lugn, trivsam och utvecklande miljö mestadels förlagt verksamheten på Asklandabadet i Fristad. Varje termin har vi haft mellan 30-40 platser att tillgå, fördelat på tre grupper i undervisningen som då varvats med utbildning och fika för deltagarna.
Anmälan till simskolan har skett via mötesplatserna ute i Borås olika stadsdelar och efterfrågan har varit stor, alltid varit fullt på samtliga kurser och målgruppen har varit kvinnor över 16 år. Efter avslutad kurs erbjuds alla deltagarna en fri gång att testa på simskola i vår mer ordinarie verksamhet på Borås Simarena och på så vis får vi fler medlemmar till vår förening.
Projektet utvärderas årligen och i framtiden är ambitionen att vi skall kunna utveckla detta än mer, att kunna ge fler möjligheten till simkunnighet. Projektet har även vid flertalet tillfällen uppmärksammats av andra städer,
förbund och även Svenska Simförbundet som ett gott exempel på hur man kan jobba med integration.
”Projektet utvärderas årligen och i framtiden är ambitionen att vi skall kunna utveckla detta än mer, att kunna ge fler möjligheten till simkunnighet.”
Vi har även under många år samverkat med Röda Korset och Rädda barnen för att ge nyanlända simkunnighet i olika projekt både på Stadsparksbadet och Borås Simarena.
Ambitionen med alla olika simkunnighetsprojekt är att erbjuda fler simkunnighet men också att få en kontakt med föreningslivet och då i detta fall Simklubben Elfsborg.
2015 ÅRTAL: 2022
SISU Idrottsutbildarna är idrottsrörelsens studie- och utbildningsförbund och som bildades 1985. Tillsammans med Riksidrottsförbundet ska de stödja, leda, företräda, utveckla, folkbilda och utbilda idrottsrörelsen.
RF SISU Västra Götaland har sedan bildandet varit ett mycket viktigt stöd för föreningen i alla utbildnings och utvecklingssyften. Under året genomför vi i samverkan med vår lokala studievägledare en rad olika ”lärgrupper” eller studiegrupper samt olika projekt och utbildningar för våra tränare, ledare, personal och styrelse. Vi får också möjlighet att få hjälp med utbildningsmaterial till vår lärgrupper genom SISU idrottsböcker.
SISU har en mycket professionell organisation och väl utbildade studievägledare som alltid har ett fokus på förening och individ. De är en oerhört viktig och uppskattad resurs för föreningen som bidragit mycket till vår fina utveckling under åren.
Som en årlig tradition har föreningen varje sommar sedan 1994 tagit ett årsfoto av Simklubben Elfsborgs tävlingsaktiva simmare på Alidebergsbadet, även vattenpolospelare på senare år. Samtliga av dessa årsfoton finns att ta del av i vår klubblokal och det är för många gamla simmare genom åren roligt att kunna kika på dem vid ett besök hos föreningen. Det är även kul att kunna följa de olika klubb eller profilkläder vi haft genom åren och här några av dessa foton som vår fotograf Per Eriksson tagit.
ÅRTAL:
Hej Henryka, jag har hört på omvägar att du arbetat länge i föreningen, stämmer det?
Det stämmer bra. Jag har varit här i 23 år nu. Jag började som medlemsregistrator 1998 och har blivit kvar på Elfsborg. Gjort lite av allt möjligt inom det administrativa men också den som har kunnat finnas där och hjälpa till att underlätta för andra. Nu sedan 7-8 år är det jag som sköter bokföringen och lönerna men sedan hjälper vi alla i personalen till att så gott som möjligt stötta varandra i våra olika roller. Vi vill att allt ska fungera för våra simmare oavsett nivå.
23 år är väldigt länge? Vad är det som håller dig kvar?
Det som gjorde mig nyfiken på arbetet var kontakterna med kassörer och revisorer. Så intressant att se samband och helhet och så mycket att lära vid träffarna med dem. När detta intresse för ekonomi var väckt så blev det så här.
Gemenskapen mellan oss på kansliet är bra och vi trivs ihop Nu för tiden är vi fler anställda än när jag började då vi bara var tre. Det har varit roligt att vara en del av föreningen när den hela tiden har utvecklats. Från ca 900 medlemmar 1998 till ett medlemstal på över 2000. Det kallar jag att SK Elfsborg har gjort en fantastisk resa.
Det är mer än en fördubbling av medlemmar. Hur har det påverkat ditt arbete som medlemsadministratör?
Oj, föreningens utveckling har påverkat mig på flera sätt. Arbetsuppgifterna har gjort att jag fått stimulans och utveckling i mitt arbete. Jag var inte utbildad inom ekonomi när jag började här men när det blev mer ekonomiska ansvarsområden så antog jag utmaningen som det medförde. Arbetet i en förening är lite ensamt så det är viktigt att vara självständig och noggrann vilket jag är men dessutom är jag disciplinerad och ambitiös. Jag har blivit starkare och utvecklats mycket genom åren. Nu vet jag att jag klarar av att lösa mycket själv. Det gäller bara att våga!
Vad tycker du är det bästa med ditt arbete?
Jag älskar att träffa människor. Här har jag under mina 23 år varit med att starta upp 46 terminer så det är många möten med blivande simmare och deras familjer. Det är
så roligt att sedan få följa dessa ungdomar upp i åren. När de blir äldre och fortsätter simma på tävlingsnivå så händer det ofta att simmarna kommer upp och hänger på kansliet före eller efter träningen. Det är det mysigaste jag och mina kolleger vet när vi får lite tid över att dela med dem, byta några ord, att finnas där om det skulle vara något.
Detta är varför jag arbetar kvar och stortrivs.
Henryka tar stort ansvar för vår ekonomi
2005 var året då jag gjorde mitt sista SM som aktiv simmare. Då summerade jag drygt 18 år med träningar, tävlingar, kompisar och läger med oförglömliga minnen. Allt från att bli bitter när resultaten inte gick som jag ville till att få kliva högst upp på pallen och känna euforin av att vara snabbast där och då.
Mina sista fyra år som aktiv tillbringade jag i Indiana, USA, där studerade jag ekonomi på Indiana University samtidigt som jag bedrev en satsning mot OS. Summeringen av USA blev tyvärr inget OS men en ryggsäck full med erfarenheter och massor av livserfarenhet.
När jag kom hem var det ett naturligt steg att söka mig till den bransch som jag utbildat mig inom samt att ge simningen lite distans. Efter drygt fyra år på Skandia som privatrådgivare fick jag sommaren 2009 frågan om jag ville ta över som huvudtränare för SK Elfsborg. Under åren inom försäkringsbranschen, som var mycket givande, hade jag åter byggt upp ett sug för att komma tillbaka till simningen då den alltid legat mig mycket varmt om hjärtat. Att få vara med på nästa generations resa i bassängen kändes som en självklarhet, så att kliva på det tåget var en självklarhet!
Sagt och gjort så tillträde jag som huvudtränare i klubben den 1:a december 2009. Jag fick äran att under en tid gå bredvid Jonas Söderberg som då hade varit huvudtränare i några år och skulle vidare till en annan position i klubben.
2005 ÅRTAL:
Jag kände snabbt att jag hade gjort helt rätt val att komma tillbaka till simningen och började drömma små drömmar om att jobba upp SK Elfsborg på den svenska simmarkartan igen.
Borås Simarena
Som stor hjälp för att börja plocka andelar mot övriga simmarsverige var att vi 2010 fick Borås Simarena. Att få bedriva simträningen i en behaglig miljö istället för på ett äventyrsbad var ju en dröm! Borås Simarena lade grunden till att vi kunde expandera klubben och börja växa från de knappa 70 tävlingssimmare som vi hade när vi flyttade till den nya arenan.
Åren rullade på och jag tyckte själv att vi byggde upp större och större generationer som hade bra förutsättningar för att gå långt inom idrotten och som också hade rätt inställning. Vi växte på alla håll och kanter, blev fler och fler simmare och dessutom fler duktiga tränare på kanten vilket var en förutsättning för att växa och det med kvalité.
Under många år tog vi stora steg på ungdomstävlingar och placerade oss högre och högre vilket var väldigt angenämt då vi var många på kanten som lade ner mycket tid och självklart även alla simmare som tränade.
Satsning till ungdomarna
2016 fick vi en NIU (Nationellt godkända idrottsutbildningar) status på Sven Eriksonsgymnasiet. Detta var efterlängtat och gjorde att vi kunde erbjuda en bra satsning till de ungdomarna som ville kombinera skola på gymnasiet med en seriös satsning i simning. NIU blev således en stor gynnsam faktor som gjorde att vi kunde börja hävda oss mer och mer på JSM nivå och så småningom också på seniorer som fortsatte sin satsning eftergymnasialt vilket vi inte riktigt haft tidigare på väldigt länge i klubben.
Alla dessa positiva förändringar som skett de sista åren låg till grund att vi under sista tio åren lyckats klättra upp till en topp tio klubb i Sverige på alla nivåer. Något som känns
extremt bra och det har varit en resa som inte varit annat än en ren och skär ära att få vara med på ihop med alla aktiva och tränare. Ingen nämnd, ingen glömd!
Fina minnen och prestationer
Under åren så är det självklart en hel del prestationer som satt sig på näthinnan och det är så många fina minnen som man fått vara med om. Att få sett klubben ta JSM guld på både herr och damsidan i lagkapper har för mig betytt väldigt mycket då jag älskar lag då det glädjer många. Att under senare år också ta medalj på seniornivå i lagkapper, det värmer också väldigt gott. Att se Adam Paulsson simma gren efter gren och leverera på den nivån som han gjorde under alla år var något speciellt. Att senare år se Thilda Häll och Sofia Åstedt, två av simmarsveriges unga kommande stjärnor, är också underbart att få bevittna från sidan. Att klubben skickar tre simmare till JEM med ovan nämnda Thilda Häll samt Charlie Skoglund McMillan samt Sally Olsson så sent som i somras värmer också väldigt gott. Listan skulle kunna göras hur lång som helst.
Alla fina resultat i all ära men för mig har också resan en väldigt speciell plats i mitt
hjärta oavsett om den leder till seger eller en femteplats, båda kan vara lika mycket värda. I en tävlingsverksamhet mäts det ofta i en placering hit eller dit och efter den så mäts man i ett lyckade eller misslyckade. Att kämpa i motgång. Att göra förändringar för att lyckas längre fram. Att få åka på läger och blanda hård träning med en massa trevligheter. Att få umgås på daglig basis med ungdomar med höga ambitioner. Det är det som verkligen betyder något för mig!
14:e mars 1995 kom jag, Adam Paulsson, till världen. Jag blev lillebror till min käre bror Victor och son till mina härliga föräldrar Anna och Lars Paulsson. Mamma Anna och Victor har var för sig gedigna simkarriärer i bagaget och sedan förra året tillhör jag deras kategori då jag avslutade min karriär 2021. Min mor har 1 SM-guld och min storebror har flertalet fjärdeplatser på SM och JSM.
TEXT ADAM PAULSSON
Vad jag inte visste visste var att efter att min simkarriär, som startade i Hajen på Stadsparksbadet 8 år gammal med Jonas Söderbergs mage som vändningsvägg eller Jenny Johanssons tekniktips, att jag skulle avluta min karriär 26 år gammal, med meriter som 31 SM-guld, 8:e placering på VM och 8:a på ett EM. Allt detta efter att lilla jag lärde mig simma den gången när jag hejdlöst slängde mig ut i en pool under en semester i Grekland när jag var 6 år gammal. Utan armpuffar och bara så där kunde jag helt plötsligt simma.
riktigt kul ihop. Vi hade så roligt att vi under sommarturneringarna i Varberg spelade fotboll hela nätterna i idrottshallen där vi bodde. Detta gav dock utslag på den riktiga utomhusplanen under dagarna och vi förlorade alla matcher. Det var under denna sommarcup som jag bestämde mig för att enbart träna och tävla simning. Jag var då 10–11 år gammal. Jag ville vinna och i simningen kunde jag göra det. Ett stort plus var att simningen liksom fotbollen hade många övernattningar där vi var ifrån våra föräldrar och kunde hitta på lite små bus. Och små busa det gjorde vi. Det kunde vara allt från snöbollskrig mot andra simmare eller ledare till att vi hade schampokrig i duschen. Då använde man det sista schampot som var kvar i flaskan genom att fylla flaskan med vatten och skaka, då blev de skum och vi sprang hejdlöst i omklädningsrummen och hällde på varandra.
Under mina yngre dagar så kombinerade jag min simning med att spela fotboll i Kronängs IF. Vi var ett sammansvetsat gäng från skolan som spelade ihop och hade
Det var när beslutet om att satsa endast på simningen som min karriär tog fart.
Vi var ett härligt gäng jämnåriga killar i simklubben så som Alexander Berggren, Fredrik Olsson, Adrian Johannesson, Georg Hess och Arwid Anesten och vi hade väldigt roligt ihop. Vi simmade lagkapper ihop och pushade varandra till max, ingen ville förlora någonting på träningen. Det var ett äldre gäng med Melker Selin, Tamas Katzer, Andreas Englund och Jacob Larsson som man hade respekt för, men man var också den irriterande ynglingen som alltid simmade stenhårt för att slå de äldre. Att ha en sådan miljö att satsa och träna i är en stor del av framgångarna. Det måste vara roligt för att kunna träna och tävla så mycket, vilket var något vi hade på vägen.
Det var med detta gäng jag fick bärga min första ungdoms-SM medalj i Göteborg. Min coach på den tiden var Jenny Gustavsson och det var med henne som min karriär tog fart på riktigt. Året efter så vann jag mitt första ungdoms-SM guld i Varberg. Det var stort för mig!
”Jag ville vinna och i simningen kunde jag göra det.”
Sum-Sim i Köping är ett av mina starkaste Sum-Sim minnen, vi vann två lagkapper och vi kom topp 5 i poängstriden. På denna tid var Per Friberg involverad i min träning, en galen men ack så godhjärtad människa.
Framgångsrik klubb
Klubben har länge varit framgångsrik och vi såg upp till de äldre simmarna. Min stora idol när jag var yngre var Claes Andersson. Jag ville representera landslaget precis som han hade gjort. Att jag sedan när jag var runt 15 år fick honom som min simtränare var riktigt inspirerande. Jag och Claes har hängt ihop sedan dess. Mitt första senior SM-guld tog jag med honom som coach och sedan föll det sig så att jag bärgade jag mitt sista SM-guld på 200 medley i Halmstad 2021 med honom.
Under åren 2013–2021 representerade jag svenska landslaget på olika mästerskap. Mitt första internationella senior mästerskap var i Europamästerskapen i kortbana i Herning 2013.
2013 var även det året jag bärgade mitt första SM-guld på 1500 m frisim på kortbana.
Jag simmade flera olika distanser under min karriär, det var till en början långdistans. Men senare övergick jag till medeldistans då jag kände att detta passade mig bättre och det var roligare träning, man behövde ha både bra kondition och vara stark.
Jag har under min karriär bott sex år i Stockholm, detta var ett beslut som togs för att jag skulle fortsätta utvecklas. NEC (Nationella Elit Centrat) hade startat 2013 och bestod av Sveriges främsta simmare.
2014 tog jag steget till huvudstaden, jag tränade under mina år tillsammans med Sarah Sjöström, Erik Persson, Simon Sjödin, Michelle Coleman etc. Detta var en inspirerande miljö, ett helt nytt liv. Jag fick leva ett proffsliv, inte lika glammigt som en fotbollsstjärna men jag fick leva min dröm och göra det jag älskade! Jag fick resa världen runt, vi var på otroligt mycket internationella tävlingar och samt träningsläger i diverse länder.
Många personer frågar mig, vad jag fått avstå under min karriär eller vad jag har offrat. Jag skulle vilja säga att jag inte fått offra eller avstå saker. Jag har gjort egna
”Året efter så vann jag mitt första ungdoms-SM guld i Varberg. Det var stort för mig!”
val om vad som har varit bäst för mig, Adam Paulsson. Jag var och är en kille som gör saker till 110 %.
Upplevt mycket
Det är klart att jag inte haft ett ”normalt” liv. Jag har varit i fler länder än vad jag kan räkna till, jag har upplevt kulturer, mött nya människor och samlat på mig erfarenheter som jag kommer bära med mig hela livet. Det är klart jag missade alla festhelger, semestrar med polarna eller ”vardagslivet”, men samtidigt nu när jag inte är aktiv längre så har jag förhoppningsvis 70 år av galna äventyr framför mig istället. En vis person sa en gång till mig att ”lev i stunden, gör det du tror på.” Det kommer jag ha med mig hela livet, passa på att göra det du vill till 100 %, skit i vad alla andra TROR och VILL att du ska göra!
Många frågar även varför jag slutade? Jag slutade för att jag hade ett stort mål.
Det största en idrottsman inom simning har som avsikt att deltaga på, nämligen att simma ett Olympiskt spel. Jag lyckades inte kvalificera mig dit, min ”perfekta” dröm var att simma OS 2020 och sen avsluta min karriär. Men istället blev SM i Halmstad mitt sista framträdande som elitidrottsman. Jag kände att jag inte klarade av att satsa så hårt som jag gjort tidigare i ytterligare tre år inför nästa OS. Under året var det tufft, när Covid-19 var som hårdast i samhället så fick självförtroendet en ren och skär käftsmäll. Då började funderingarna angående att avsluta min karriär, Jag kommer ihåg att jag stod hemma i mina föräldrars hus och hade precis fått reda på att SM i Helsingborg hade blivit inställt, två veckor innan den planerade starten av mästerskapet. Då stod jag och hade en diskussion med min pappa och jag var nere i källaren mentalt. Jag behövde tävla men det gick inte pga. pandemin. Jag minns
att min pappa sa att det kommer släppa och jag kommer få tävlingar framöver. Vilket också blev utfallet. Men då växte ett beslut fram att detta är var min sista säsong oavsett vad utgången blev. Vilket det också var, i skrivandes stund är jag en ”vanlig” knegare. Jag har ett jobb som jag går till mellan 8-16.30 måndag- fredag och jag trivs väldigt bra. Vad jag gör om fem år har jag ingen aning om, men det jag vet är att jag alltid kommer vara hungrig för äventyr, jag vill fortsätta uppleva sådant som jag inte upplevt.
Ta hand om er, lev i nuet och dröm stort
Adam PaulssonTuva, vilket simsätt tycker du är roligast och varför?
– Jag tycker ryggsim är det bästa. Det finns flera grenar att välja mellan och det är roligt och jobbigt eftersom starter och vändningar är lite annorlunda.
Liv, vilket är ditt roligaste simmarminne?
– NuSS förra året 2021. Det var vår första stora tävling som dessutom gick i Norrköping. Vi åkte buss dit och övernattade på vandrarhem. Det var jätteroligt!
Jonna, vad skulle du vilja jobba lite extra på?
-Jag vill bli bättre på fjäril. Jag är redan bra med vill bli bättre på andningen och få en starkare kick så att jag kommer längre fram.
”Jag vill bli bättre på fjäril. Jag är redan bra med vill bli bättre på andningen och få en starkare kick så att jag kommer längre fram.”
Livia, vilket är ditt finaste simmarminne?
– Varbergslägret 2021. Vi var många i gruppen och utförde många roliga aktiviteter. Det blev många roliga minnen.
Alva, hur länge har du simmat?
– Jag började simma när jag var fyra år. Jag fick hoppa över några grupper och började simma ofta. Jag har nu simmat i sex år.
Miranda, vilka förebilder har du inom sporten?
– Min stora idol är Sarah Sjöström och henne har jag följt under flera år. Sedan tycker jag att klubbens Hanna Lilja är bra. Hon är alltid väldigt stöttande.
2022 ÅRTAL:
Molly, varför har du valt just simning?
– Det är kul. Tränar man fem pass i veckan så är det viktigt att det är en bra tränare och roliga kompisar. Vi har bra gemenskap och längtar till träningarna.
”Jag började simma när jag var fyra år. Jag fick hoppa över några grupper och började simma ofta.”
– Jag älskar vatten. För mig är det en stor glädje att ha möjligheten att simma så mycket.
Hej William. Vilket är ditt roligaste simsätt och vad är ditt mål?
– Jag tycker mest om crawl och det är också det jag är snabbast på. Jag har inte så stora mål utan för mig är det viktigt att ha kul.
Elliot, vad skulle du vilja träna mer på och sedan undrar vi vad du tycker är bra att äta innan träningen?
– Jag är redan bra på fjäril men skulle vilja utveckla mig lite mer i tekniken så som kicken. Att ladda på med yoghurt och
Tycker du det också William?
– Kanske inte pasta men yoghurt och till det macka och någon frukt.
Lika så starten. Den skulle jag också behöva träna lite extra på.
Hej Lowe, vad är ditt bästa simminne?
– Det är när jag tog mig till Sum-Sim final på 200 m ryggsim och satte pers med hela 3 sek. Från 2,21 ner till 2,18.
Vi har frågat några om vad de tycker man ska äta för att ladda till ett simpass eller tävling. Vad tycker du om att äta när du laddar?
– Pasta alla sorter och makaroner med smör.
”Jag tycker mest om crawl och det är också det jag är snabbast på.”
Jag kommer aldrig glömma den dagen då jag för första gången skulle få testa att simma i den djupa bassängen på Stadsparksbadet. Jag var då 6 år och hade ännu inte lärt mig simma.
Jag var först i vattnet och vid min sida som simlärare hade jag Anna Paulsson. Det var då som jag lärde mig simma. Jag kommer ihåg att jag var jättestolt över mig själv och jag tror nog att Anna var lite stolt också.
Jag ville inte sluta simma efter simskolan, så jag fortsatte på Borås simarena. Där tog Jonas Söderberg över som tränare men Anna var fortfarande ofta vid min sida. Vi 05:or var den sista kullen simmare som Jonas hade och det påminns vi ofta om.
iväg och träna på en högre nivå fick mig att känna mig väldigt professionell. Jag kommer dock ihåg att 45 graders värme tillslut blev lite jobbigt för en simmare men trots värmen hade vi väldigt kul.
Ungdoms-SM i Umeå 2019
Detta innebar en bussresa på 13 timmar. Det är nog den roligaste resan jag har gjort. Man skulle kunna tro att en 13 timmars bussresa skulle vara väldigt långtråkig men det var den inte, tvärt om. Vi lyssnade på musik, spelade spel, skrattade högt, sov och åt mat däremellan. Men en del av maten råkade 2011
Tillsammans med alla mina bästa kompisar åkte vi till Grekland på läger. Att få komma
tyvärr hamna på fel ställen.
Mitt första kval till SM blev precis innan corona bröt ut i Sverige dvs januari 2020. Jag var då 14 år gammal. Det var på ett Borås Speedo Meet och jag hade simmat 200 bröst. Tyvärr blev inte min SM debut förrän året efter på SM i Halmstad på grund av coronaviruset. Efter SM kvalet så har min utveckling inom simning gått precis så som jag hade hoppats, till och med bättre.
Uttagen till landslaget
Landslaget blev aktuellt för mig väldigt tidigt. Redan 2021 efter uttagningarna till Junior EM hade varit och Thilda Häll hade fått möjligheten att representera Sverige i Italien så bestämde jag mig för att Thilda inte skulle vara den enda Elfsborgaren som skulle åka året därpå till nästa EJM. Jag sa klart och tydligt till Thilda ”Nästa år åker vi tillsammans till Rumänien”. Det var nämligen i Rumänien som nästa EJM skulle gå. Jag gjorde allt i min makt för att vi skulle få åka tillsammans. Jag tränade hårt, åt bra mat och gjorde det där lilla extra för att jag skulle göra vad som verkligen krävdes för att jag skulle ta mig dit jag ville. Jag hade bara ett mål och det var EJM i Rumänien 2022. Mitt hårda arbete lönade sig. Det är ännu det största jag har fått göra. Känslan att sätta på sig en tröja med Sveriges flagga på är obeskrivlig. Då var allt det hårda arbetet värt det.
Att få se Thilda Häll kvala till EJM pushade mig till att göra mitt bästa plus lite till för att komma dit hon var. Hon har alltid varit den bästa draghjälpen både på träning och på tävling. Vi är superbra vänner och vi kan glädjas med varandra för våra framgångar. Det är viktigt att ha det stödet med dem man kämpar ihop med.
Som sagt så har jag simmat ända sen jag var liten, men jag fick in lite andra saker också tidigt i karriären. Under en period så red jag på Borås ridhus och om jag hade fått möjligheten så hade jag ridit än idag. Tyvärr kom det saker emellan. I samband
med simningen så har jag även dansat i fyra år och spelat fiol. Men jag insåg tids nog att simningen var det jag skulle fortsätta med.
Som simmare har man inte mycket fritid. Fritiden är simningen. Jag insåg tidigt att simningen skulle ta väldigt mycket tid, och det gör den. Det är en sport som kräver 100 % närvaro ifall man vill bli bäst och alla vill ju bli bäst. Där handlar det bara om vem som är villig att lägga ner jobbet. Under pandemin var det mindre tävlingar och
1. Vad är senaste filmen eller serien du kollade på?
Senaste serien jag kollade på var Greys Anatomy på Disney +
2. Vad har du för favoritgodis? Mitt favoritgodis är allt godis :)
3. Vad önskar du dig mest av allt?
Jag önskar mig en bra karriär inom simning och jobb.
4. Senaste boken du läste? Senaste boken jag läste var ”Five fall into adventure” av Enid Blyton.
5. Vad lyssnar du helst på? Jag lyssnar helst på Eminem
därmed mer fritid. Men jag ska vara ärlig och säga att jag saknade tävlingarna. Fritiden var inte lika rolig utan tävlingarna.
Åtta pass i veckan
Som elitsimmare tränar jag just nu åtta simpass i veckan och minst två gympass.
Jag går andra året på gymnasiet och har en inriktning som gör att jag får simma på skoltid. NIU som är nationell idrottsutbildning. Det betyder tidig morgonträning innan skolan tre gånger i veckan men jag kommer gärna 30 min innan morgonträningen börjar för att göra lite rehab övningar som också är en del av att vara idrottare.
Jag vill gärna tacka mina tränare jag haft under åren och då speciellt Anna, Jonas, Viktor och Clabbe!
”Det är en sport som kräver 100 % närvaro ifall man vill bli bäst och alla vill ju bli bäst.”
Jag började min simkarriär i Skene Sois, en liten liten klubb. Min första tränare hette Claire Skoglund. Det var hon som la grunden till min karriär. Hon lärde mig att simning inte bara är att simma fram och tillbaka i en bassäng. Min första tävling var Knatteracet Alingsås år 2012 och där simmade jag 25 m bröstsim och 25m ryggsim, varav sistnämnda vann jag en silvermedalj. Men där och då stannade min ryggsimkarriär, nu tar jag mig endast fram på rygg om jag får ha fenor på mig ;)
TEXT SOFIA ÅSTEDT
2012 ÅRTAL:
Första gången jag kom i kontakt med landslag var 2018 då jag blev antagen till NUM (nordiska ungdoms mästerskapen) i Riga. Vi hade ett läger i maj i Borås innan vi skulle åka. Lägret var tre dagar och vi åt thaibuffé både till lunch och middag, kanske inte den bästa kombinationen när man ska simma 20x100 bästa snitt.
Väl på plats i Riga blev vi 2:a på 4x100 medley. Jag har även vänner från andra länder som också representerade sitt land för första gången i Riga som jag nu träffar på varje landslagsuppdrag sedan dess. Många av de som jag vuxit upp med och simmat med har tyvärr valt att sluta men några envisa simmar allt kvar och vi håller daglig kontakt och jag ser fram emot att träffa de på tävlingar eller när jag är på besök hos mina föräldrar.
Flytten till Helsingborg
Den stora anledningen till att jag valde att flytta till Helsingborg var för att jag bor 30 min med bil samt 1h kollektivtrafik till träningen varje dag vilket resulterade i att jag bara kunde simma en gång om dagen och med mina ambitioner så fungerade inte de logistikmässigt. Nu under mitt fjärde år på gymnasiet så läser jag inte lika mycket i skolan vilket ger mer tid till att fokusera på simningen. Den relationen jag har med min tränare här i Helsingborg är något som inte går att beskriva, han har blivit som en extra förälder och alltid hjälpt och funnits där i vått och torrt, på land och i vattnet. Både jag och min RIG tränare har kontakt med Clabbe (Claes) , min klubbtränare, oftast någon gång i veckan.
Att vara på landslagsuppdrag är det roligaste som finns och något som driver en i tunga stunder. Att träffa folk som har exakt samma intresse och ambitioner är så roligt och för varje uppdrag har man ännu fler kontakter. Att gå in i en fullsatt arena i Italien, landet som andas simningen och inte ens kunna höra sina egna tankar går inte att beskriva.
Att få se och uppleva de resor jag fått åka på är också något man bär med sig. Att äta pasta på Roms bästa restaurang dagen efter man tagit EM silver är en ganska bra belöning om du frågar mig.
1. Vad är senaste filmen eller serien du kollade på?
Tittar just nu om den bästa serien som gjorts: Vår tid är nu.
2. Vad har du för favoritdjur?
Jag själv har inga djur i min lägenhet men jag planerar att skaffa när jag slutat skolan. Men hemma hos min mamma och pappa har vi en hund, två katter och tre hästar.
På min fritid brukar jag laga mycket mat men jag jobbar också på ICA några dagar i veckan. Eftersom jag bara läser fyra kurser i veckan så går jag korta dagar i skolan samt att simning räknas som ett skolämne vilket gör att vi oftast tränar på dagtid och har eftermiddagarna fria, men det gäller att prioritera rätt för att få ihop vardagen.
Från att jag i princip föddes till våren 2018 har jag kombinerat simningen med att rida. Men eftersom att båda sporterna är väldigt tidskrävande så var jag tvungen att göra ett val.
Mitt partytrick är att jag är väldigt bra på limbo.
3. Vad önskar du dig mest av allt?
Väldigt svår fråga men strävar efter att alltid vara lycklig och sprida glädje till mina nära.
4. Senaste boken du läste?
Att läsa är inte min starka sida men senast jag läste var läroboken i Biologi 2, hahaha.
5. Vad lyssnar du helst på?
Jag lyssnar ofta på musik eller ursäkta podcast med Edvin och Johanna.
”Att vara på landslagsuppdrag är det roligaste som finns och något som driver en i tunga stunder.”
För mig har vägen till simningen gått genom simskolan. Efter simskolan fortsatte jag med simningen för att jag tyckte det var kul att simma men också för att jag skaffat lite vänner där. Under denna tiden när jag var kanske 6 eller 7 år höll jag på med mountainbike, innebandy och fotboll utöver simningen. Men att cykla över blöta rötter och stenar eller att jaga efter en stenhård boll med en klubba och att veta att jag kommer få stora blåmärken eller x antal ärr var inte riktigt min grej.
Min första tävling i simning var Sjörövarsimmet i Göteborg. Jag kommer inte ihåg något specifikt från mina egna lopp eller upplevelsen. Men det som ligger närmast till minnet med den tävlingen var att Elfsborg vann bästa klubb. Det priset vi fick var en kista full med godis. Mer specifikt: blåa delfingodisar.
Tränare har spelat en stor roll för min utveckling. Min första huvudtränare var Philip Carlsson men jag hade många viktiga tränare redan innan Philip. Jonas Söderberg, Viktor Jönsson, Anna Paulsson och Emily Lindmark som har format mig till den simmaren jag är nu, både i och utanför vattnet, klyschigt sagt men det stämmer faktiskt. Mycket av den inställningen jag har kring träningen och simningen nu har jag tagit med mig från att jag var liten av mina tränare. Ett av det viktigaste tankesättet jag har vid och på tävling kommer från vad min tränare Philip brukade säga. ”Gick ett lopp dåligt, lär från det, skaka av det och blicka framåt emot nästa lopp”. Oftast är det
lättare sagt än gjort men ett gott tankesätt skapar en god inställning som har hjälpt mig att bli bättre.
2011 ÅRTAL:
Mitt första läger med klubben var i Grekland 2018. Våra morgonträningar började vid 6 vilket innebar att vi hade en hel del tid på stranden att ta igen. Med Philip och Viktor som tränare på lägret var det inte direkt några tråkiga stunder. Mellan varje pass tillbringade vi flera timmar på havsbotten (precis som om vi inte hade tillbringat tillräckligt med tid i vatten) och hittade parasoller och solstolar. Maten på hotellet är något jag sent kommer glömma, pommes till varje måltid, fiskhuvud och sallad dränkt i olja. Med Viktor Jönssons kloka ord ”Är maten god är det bara en bonus” så det var
”Ett gott tankesätt skapar en god inställning som har hjälpt mig att bli bättre.”
bara att hugga in, även om det till och med fick Philip att gråta vid matbordet.
Landslaget 2021
För mig blev landslaget aktuellt 2021 när jag kvalade till EJM på 800 frisim. EJM satt ihop med ett för läger i Ostia innan vi åkte in till Italien och tävlingen. Det var en hel del med intryck, både att få tävla mot nya människor och även få representera landslaget men det var främst det roligaste jag har gjort. Fick många lärdomar men även många nya vänner. Någon månad efter EJM flyttade jag till Jönköping och började på riksidrottsgymnasiet. Anledning till att jag valde att börja på RIG var mestadels för att träna med andra långdistansare, då det tyvärr knappt finns en handfull med långdistansare i Sverige. Tack vare att jag går RIG får jag anpassad träning utefter de mål jag har och på vilket sätt jag utvecklats bäst på och även väldigt anpassat i skola för att jag ska hitta träna och gå i skolan. Vi har nio simpass i vecka och ett till två gympass beroende på vilken
träningsperiod vi är i. Tre av dem passen är fartjobb, tre är distanspass runt 6500–8000 meter och tre stycken är genom sim/teknik träningar. På RIG har jag Jacob Fredriksson som tränare och som även är min huvudtränare tillsammans med Clabbe. Jag har mycket att tacka RIG för, för dem framgångarna jag har haft det senaste året men också till SK Elfsborg för flexibiliteten att kunna kombinera träningen på RIG och fortsätta ha SK Elfsborg som hemmaklubb. Något jag är tacksam över då jag fortfarande är ganska nära vän med många inom klubben och eftersom jag inte träffar dem lika ofta längre som jag gjorde innan blir mästerskapen ännu roligare. En av de bästa stunderna jag har haft i simningen har varit att få dela prispallen med mina bästa vänner under olika mästerskap. USM guld, silver och bronsmedalj. SM brons och att få dela guldmedaljen på JSM i somras med Signe, Clara och Sofia på 4x200 frisim.
Att ta en medalj inviduellt blir aldrig lika roligt som när man tar en med ens bästa vänner.
1. Vad är senaste filmen eller serien du kollade på? Netflix serien Dahmer.
2. Vad har du för favoritdjur? Jag har en katt, Nova heter hon.
3. Vad önskar du dig mest av allt?
Att bli sponsrad av ICAs blåbär- och nyponsoppa.
4. Senaste boken du läste? Kallocain (läste i skolan).
”Att ta en medalj inviduellt blir aldrig lika roligt som när man tar en med ens bästa vänner.”Landslagsläger Ostia 2021
Medlemsantalet 1975 var 263 stycken och är så långt tillbaks i tiden vi kunnat hitta siffor för detta. 1985
när Stadsparksbadet byggdes var medlemsantalet
490 stycken och ökade under 10 år tills mitten av 90-talet till ca 1000 stycken där bl.a. Kristinebergs
SK gick in i SK Elfsborg.
Mellan åren 2000 och 2005 låg vi ganska konstant mellan 10001100 medlemmar men sedan ökade vi till ca 1400 stycken 2009 innan vi flyttade ut vår verksamhet till Borås Simarena. Efter Borås Simarenas tillkomst har vi sedan kunnat utveckla vår simidrott med fler verksamheter bl.a. vuxensim som vuxit mycket. Ökningen har därför gått från ca 1400 stycken till att ligga på mellan 2000 och 2300 medlemmar med en toppnotering på 2261 stycken 2017. Pandemiåren 2020-2021 gjorde att vi tappade flera hundra medlemmar men nu pekar siffrorna uppåt igen med 2 203 medlemmar 2022 och vi ser ljust på framtiden för föreningen.
Simklubben har under åren sedan Borås Simarena (2010) kommit till, haft en stark utveckling från ca 1 100 till över 2 000 medlemmar i dag. Redan 2017 började vi nå gränsen på hur många aktiviteter vi kunde få in på de bantimmar inklusive ”lilla bassängen” som klubben kan disponera. I den långsiktsplan som då fastställdes fanns önskemål om ytterligare en undervisningsbassäng för babysim, plask och lek samt simskolor
TEXT MATS SVENSSON
Då det även var trångt för övriga verksamheter i den stora bassängen, påbörjades ett arbete med att skissa på en utbyggnad av den befintliga anläggningen med både en undervisningsbassäng och en 25 metersbassäng.
Detta har nu mynnat i att Simklubben bildat ett Aktiebolag, SKE Arena AB, enligt samma mönster som IF Elfsborg och Borås Arena, för att i egen regi uppföra tillbyggnaden, samt sedan drifta hela anläggningen inklusive Alidebergsbadet. Vi har nu kommit så långt att kommunen är positiv till projektet. Man håller på med planarbete för området, samt sitter vi i förhandlingar med fritidsförvaltningen om de ekonomiska förutsättningarna. Om
allt flyter på som vi hoppas kan det nya badet stå klart någon gång 2025.
Detta är ett jätteprojekt för klubben, där vi tittat på en av Sveriges största och mest framgångsrika simklubbar, Helsingborgs SS som äger och driver Filborna Arena med flera bassänger, rehabbad, stort gym samt idrottshall. Vårt sikte är inställt på att dubblera antalet medlemmar i klubben, minst dubblera antalet besök på Simarenenan/Alidebergsbadet till 450-500 000 besök per år, samt erbjuda alla Boråsare ett rehabbad i 32-34 gradigt vatten med höj- och sänkbar botten 0-180 cm.
Vi kommer att förutom en 25-metersbassäng med 10 banor och rehabbadet, få ordentliga
klubbutrymmen med plats för avslappning, läxläsning, kunna få ett mellanmål, konferens och utbildning, ändamålsenliga personalutrymmen mm, mm för att klubben skall kunna växa och nå våra uppsatta mål. Bottenvåningen i mellandelen (se skiss) kommer att innehålla ordentliga omklädningsrum för både den nya 25:an, och sommartid för Alideberg, samt cafeteria och kök för tillagning av enklare maträtter.
Vi hoppas nu att arbetet fortskrider enligt planerna, så att vi inom en inte allt för lång tid får en av Sveriges bästa simanläggningar för tävling, motion och hälsa.
Bilder från jubileumsfesten
ÅRTAL:
Vi hoppas att jubileumsskriften ni nu håller i handen har gett er en insikt i klubbens historia, och att den samtidigt gett inspiration till fortsatt engagemang för klubben.
En förening som Simklubben Elfsborg är mångfacetterad med verksamheter för alla från det att man är baby, tills det att man som pensionär är och motionerar.
Vi simmar, tränar och umgås tillsammans, en del satsar allt för att bli elit, medan det för andra är tillräckligt att bara vara med i verksamheten och bli lite bättre.
Vi är med och tävlar på alla nivåer upp till världsmästerskap och olympiader, samtidigt som det stora flertalet av oss mest är med för att känna samhörighet och kamratskap under trevliga former.
Vi vill tacka alla er som varit med och bidraget med personliga artiklar, som vi hoppas skall entusiasmera er läsare så att klubben fortsätter växa och utvecklas.
Vi fyller 50 år, men vi har rötter tillbaka i tiden från tidigt 1900-tal, och nu ser vi framåt med optimism för att möta de utmaningar vi har framför oss.
Lycka till, önskar redaktionen
Jonas Söderberg, Susanne Svärd, Maria Nordin, Therése Engstrand och Mats Svensson
Kärnan i vår verksamhet är varumärket, som vi vågar påstå är en av företagets aaaabsolut värdefullaste tillgångar. Vi tagit fram en guide där vi bryter ner varumärkets sju delar – från en bra vision till en bra varumärkespersonlighet. Vi har också en guide om hur du bygger en oslagbar kommunikationsplattform för sociala medier, från grunden och hela vägen upp till toppen.
Scanna QR-koderna nedan för att ta del av våra vassaste tips.