Gräskö

” Ur grönskan på alla öar och holmar, från Gåsö och Lill-Gåsö, från Garnante, Rågör, Mäskör, Gräskö ljuder trastarnas sång, klingar i kör ut över vattnet, rymden pärlar av drillar och flöjtningar.

Jag lutar mig tillbaka vid rodret och öppnar skinntröjan för den påstickande solvärmen. Över kinderna och kring ögonen stramar huden. Jag tar med handen på det daggvåta däcket och stryker över ansiktet. Kring min båt sticker solen ner sneda strålar, skälvande, gyllene spjut i vattnet, driver dunklet ner i djupet. Skotet doppar och släpar med ett kvillrande ljud - det enda som sargar den blanka ytan så långt ögat ser.

Nu är Gräskö så nära, att lukten av grönska svävar mot mig. En ko råmar och en skälla pinglar inne bakom strandens askar. Jag lämnar rodret och rör mig på däck, tar ner seglen och beslår, båten glider vidare in mot hamnen. Den skärrande klangen av brynstenar mot liar ljuder inne från byängen. Där går två karlar och slår, deras urtvättade blåblusar lyser mellan de röda stugorna.

Jag går den daggiga stigen runt fladen och jag svävar på stegen av trötthet. Det är Anders och Mårten, som går och slår på ängen. Det finns säkert redan ängshö på logen. Där vill jag sova.”

Utdrag ur Stränder av Sven Barthel (Bonniers 1943). Sven Barthel bodde på sin segelbåt i byviken på ön under somrarna under många år.