DET STÖRSTA
Svårt för de stora frågorna Vad är din högsta önskan? Vad är det största som har hänt dig? Vilket är ditt livs lyckligaste ögonblick? De mindre kommer närmare Hur tar du av dig skorna? Ställer du dem eller låter du dem ligga?
9
PALERMO
Hotellfrukost. Dignande bufféer. En man kommer in. Han är liten och smärt, klädd i en utsökt kostym, har ett diskret välansat skägg och hornbågade glasögon. Han tar för sig av buffén: ett päron. Han slår sig ner vid ett av borden, placerar linneservetten i knäet, skalar frukten, skalet ringlar ner på fatet, hans fingrar förblir torra. Han äter päronet med kniv och gaffel. Sedan stjälper han i sig en espresso, trycker linneservetten mot läpparna, lägger den nonchalant och konstfullt på bordet, reser sig upp och går. Det här är många år sedan. Jag tänker fortfarande på honom. Jag skulle vilja ha hans päron.
10
OM ATT BEMÄSTRA VERKLIGHETEN MED HJÄLP AV TRANSAKTIONER
Hennes far hade kalkylerat flera gånger dagligen. Det var så det kallades inom familjen, att räkna pengar. Han kalkylerade på baksidan av kvitton, på brev och blanketter, i dagstidningars marginaler. Lite överallt i hemmet stötte man på hans spretiga siffror, uppställda i märkliga formationer, nedtecknade med blå kulspetspenna. I en av lådorna i hans skrivbord upphittades efter hans död kalkyler i blyerts, direkt på träet. Hon förstod inte vilket räknesätt det var han använde, om det var addition eller subtraktion eller multiplikation eller ett helt eget räknesätt. De varierande siffrorna och resultaten av dem förbryllade henne. Det var som att tyda ett slags hieroglyfer. Efter att han kalkylerat klart för stunden satt han ofta och tittade ut genom fönstret. Den oroliga blicken medan han lade ner pennan, ljuset som föll över de tunga händerna som vilade på bordet. Ibland rörde sig läpparna lite, som om han inte var klar, utan befann sig i ett nytt skede i en ständigt pågående process. Problemet med kalkylerna, så vitt hon kunde bedöma, var att de hela tiden måste göras om eftersom den verklighet de utgick från hade förändrats. Aktiekurserna 11
pekade plötsligt neråt. Räntorna pekade plötsligt uppåt. Hans fru, tillika hennes mor, hade bestämt sig för att göra ett större inköp som banade väg för fler utgifter som han inte räknat med. Hon begrep aldrig om kalkylerna rörde sig i den lilla tiden eller i den större; om det handlade om den aktuella månadens inkomster och utgifter, eller om det var faderns hela finansiella livsverk, möjligen hela hans existens, som stod på spel. Kalkylerandet gick i arv. Hon gjorde det inte så ofta, och liksom bara med en del av sig själv, medan den andra tittade på, ungefär på samma sätt som hon i barndomen hade betraktat faderns närmast mystiska aktivitet. Hon förstod egentligen lika lite av kalkylerna nu, trots att det var hon själv som utförde handlingen. Hon använde inte penna och pappersbit, utan datorns eller mobiltelefonens kalkylator, det hela lämnade inga spår och hon glömde bort det direkt. Efter en kalkylering blev hon kvar med ett slags levande oro som rörde vid hela tillvarons volatilitet.
12
BRUKSANVISNING
– Hon har bränt ut sig vet du. – Men hon arbetar ju inte. Hur kan man bränna ut sig om man inte arbetar? – Det kan bli för mycket i kroppen. Bara av att finnas till. Alla klarar det inte.
13
VÄNINNORNA
Det rörde sig om två damer i mogen ålder, de hade båda barn och barnbarn och eventuellt också barnbarnsbarn: två barn med en man, tre med en annan och dessutom, likt Ernst Jandl, ”ett litet litet med sig själv”. De hade problem med sina relationer. Först och främst problem med relationerna till sina respektive nuvarande män varav en dessutom var lite konstnärlig vilket ytterligare förvärrade situationen. Dessutom hade de problem med relationen till sina barn som förresten också hade problem med sina relationer, dels med sina föräldrar, dels med sina partner och egna och partnerns barn, och deras respektive nuvarande partner hade också dessa problem med relationer till dels sin nuvarande, dels sin dåvarande, sina barn och barnbarnsbarn och mormödrar och dessutom gamla vänner och kamrater. Det hela utmynnade i ett pågående kluster av grav dysfunktionalitet. Men de två väninnorna verkade ha det alldeles bra!
14
PORTRÄTT AV MIN MOR
En dag när jag hade tvättat hennes fönster och vi satt på balkongen och drack kaffe och rökte sa hon: Man ska inte göra saker för noggrant. Sedan sa hon: Jag kommer aldrig att sluta röka.
15