Page 1


Tack Många har hjälpt till med den här boken. Vi vill speciellt tacka Mats Bernerstedt, Karl-Erik Forsgren, Gunilla Granlund, Ulla Littgren och Pehr Nilsson. Tack också till TAM-arkiv och Riksarkivet som bistått med bilder och fakta.

Litteraturlista Då och Nu – jubileumsbroschyr, TBV, 1985 Folkbildning och tjänstemän TBV 1935-1985 Hans Almryd, TBV, 1985 Folkbildningens idéhistoria Bernt Gustavsson, Bildningsförlaget 1992 Folkuppfostran, Folkupplysning, Folkbildning Gösta Vestlund, Sober förlag, 2010. Tillägg Kerstin Mustel, Folkbildningen 1980-2010 KFUK-KFUMs studieförbund, Bara en början… Cecilia Nelson, KFUK-KFUMs studieförbund, 1989 Sensus verksamhetsberättelse 2011-2013 SKS – som det var 1947-1977 Maj Bitt Blinke, 1990 Studiecirkelbiblioteken – en viktig parentes i svensk bibliotekshistoria Sigurd Möhlenbrock Hosted, Köpenhamn 1990 Svenskt biografiskt lexikon B. Åkesson (urn:sbl:1830)

2015 Sensus ISBN: 978-91-976611-5-7 Projektledare, redaktör, text sid 18-21: Angelika Sandahl/Sensus Redaktör och övrig text: Maria Rodikova/Proidea Grafisk form: Anna L Andrén/AnnaGrafik Tryck: Åtta.45 info@sensus.se www.sensus.se

SKS storsamling i Skövde 1983.


Med HISTORIEn mot framtiden


Innehåll Boken bygger på ett antal intervjuer med personer som listas här under respektive rubrik.

6

Inledning

10 Hur det hela började… 17

Vad betyder folkbildning för dig? Yasin Ahmed

18 Sensus tar sikte mot framtiden Ann-Katrin Persson

22

Vad betyder folkbildning för dig? Åsa Bergius

24

Lyssnandet är nyckeln till framgång Michael Ekdahl

28

Folkbildning måste upplevas Karl-Erik Forsgren, KFUK-KFUMs studieförbund

36

TBV ville få oss att överskrida gränserna Solweig Eklund, TBV

44

Bibelstudier ledde till globalt engagemang Ulla Littgren, SKS

50

SKS – som det var Maj-Britt Blinke (minnesanteckningar)

52

Med Sensus genom två sammanslagningar Mats Bernerstedt

59 60

Lista över rektorer och ordförande

Multireligiöst: Ett möte i ögonhöjd – på lika villkor Åke Göransson

4


64

Multireligiöst: Ett unikt religiöst nätverk Ingrid Burström

68

Att samarbeta med Sensus: Nyfikna konfirmander möter andra religioner Juana Baumann

69

Att samarbeta med Sensus: Genom Sensus kan de små församlingarna utveckla sin verksamhet Kristina Hellgren

72

Kyrkomusik: Ett pionjärarbete för körmusiken Kjell Bengtsson och Marit Zetterström

78

Att spela i band: Musiken förändrar samhället Magnus Pejlert och Ammi Johansson

83

Att samarbeta med Sensus: Efter två år med Sensus hägrar Japan Maja-Linn Samuelsson

84

Kultur: Folkbildningen ryggar inte för frågor som smärtar Annika Broman och Kerstin Selén

88

Att samarbeta med Sensus: Familjestöd inför utlandstjänstgöringen Victoria Lundgren

90

Erfarenheter från styrelsen: Vi har alltid diskuterat oss fram till en lösning Inger Harlevi

94

Att samarbeta med Sensus: Genom Sensus kan vi nå ut brett Maria Wilhelms

96

Att samarbeta med Sensus: Folkbildningen måste nytolkas Lisa-Gun Bernerstedt

5


Inledning

D

et här är en bok som handlar om mötet mellan människor. För det är i grunden detta som folkbildning handlar om: att mötas, att dela med sig, att lära sig av varandra och gå vidare med nya perspektiv. Folkbildningen i Sverige har förändrats mycket sedan de första studiecirklarna bildades i början av 1900-talet. Men den grundläggande ambitionen lever kvar och har inte spelat ut sin roll, den om att bildning är något vi tillägnar oss tillsammans. I den här boken kan du läsa om de olika historiska folkbildningsinitiativ som ryms i den organisation som sedan 2002 heter Sensus. De har alla olika källor, men har med tiden flutit samman och bildat en levande, mångfacetterad och föränderlig ström av kultur och bildning. Ursprunget till verksamheten finns djupt i folkbildningens källa, i början av förra seklet då människor slöt sig samman för att skaffa sig kunskap. Det sågs i folkrörelserna redan från allra första början som en gemensam angelägenhet. Folkbildningen blev ett verktyg för att utveckla ett demokratiskt samhälle. Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS), KFUK-KFUMs studieförbund och Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV) var inbördes ganska olika organisationer. Ingen kunde väl från början ha förutsett att de en gång skulle sluta sig samman. Men det fanns några saker som de hade gemensamt. Det var den grundläggande idén om mötet mellan människor som något utvecklande. De hade alla också ett fokus på framtiden och på att utvecklingen skulle vara nyskapande. De var dessutom öppna för att så många som möjligt skulle få del av bildningen.

TBV-kurs i franska 1984 på Södermalm i Stockholm.

6


7


8


Idag uttrycks det som att människor ska våga överskrida sina gränser och flytta perspektiven in i framtiden. Många människor har genom Sensus fått en möjlighet att växa. När vi människor möts i dialog prövas våra synsätt och vi växer, oavsett om det handlar om att skapa och uppleva kultur, att diskutera livsfrågor eller att stärka sin kompetens. Samma målsättning gäller förstås också för själva organisationen. Ett levande studieförbund förändras ständigt. Den här boken berättar historien om vad det var som gjorde Sensus till den organisation den blev. Vi gör djupdykningar i studieförbundets historia och i några verksamheter för att hitta de unika värden som skapat allt det som Sensus står för. Mycket av det som berättas i intervjuerna i den här boken rör sig kring den utveckling som skedde inom SKS, TBV och KFUK-KFUMs studieförbund vid millennieskiftet, det som med tiden ledde till att de slog sig samman och till förändringar av inriktningen på verksamheten. Sensus har alltid bejakat människans livslånga lust till utveckling och lärande. Men Sensus bedriver också ett eget inre arbete för att utveckla organisationen så att den fortsätter att vara relevant för människor och livskraftig i samtiden. Det arbetet har kallats för ”Destination framtiden”. Varje historia som skrivs är ett försök att formulera det arv som vi tar med oss på resan framåt. Så även denna. Du kommer få möta många röster som ger sin bild av det som har varit, varför det blev som det blev, och vad det är som Sensus tar med sig in i framtiden. Det är en kör av röster som – inte enskilt, men tillsammans – formulerar de erfarenheter och värden som format förbundet. Det är ju detta som också är så typiskt för Sensus: mångfalden, olikheterna och de många rösterna. Ingen av rösterna sitter inne med hela sanningen, men tillsammans lägger de ett pussel där bilden tonar fram.

” ... människor ska våga överskrida sina gränser och flytta perspektiven in i framtiden.”

Hantverkskurs hos TBV.

9


Hur det hela började…

N

är det förra seklet var ungt hade folkrörelserna börjat sätta sin prägel på utvecklingen av samhället. Nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen hade skapat en helt ny medvetenhet hos människor om deras rättigheter och möjligheter, om de bara organiserade sig. Ett engagemang för att utveckla samhället i en ny riktning hade fötts. Tidigt insåg man behovet av utbildning. Folkhögskolor och studieförbund växte fram som bedrev en ny sorts deltagande pedagogik som lockade skaror. Det här såg Manfred Björkquist, en kyrkoman som bekymrade sig för att kyrkan tappade mark hos folket. Han ville förändra kyrkan till att bli en folkkyrka och talade om social försoning: ”Kyrkan skall ej binda samman de enskilda med lagar och lärors tvång, men de enskilda skola finna varandra i fri gemensamhet.” Tillsammans med Axel Lutteman var han pådrivande i den så kallade ungkyrkorörelsen som ville förnya kyrkan och nå ut till folket genom dialog. De sneglade på den så lyckosamma studiecirkelmetoden. Varför skulle inte vi kunna arbeta på samma vis i kyrkan? funderade de och ställde frågor till kyrkobesökarna om de kunde tänka sig att delta i en kyrklig studiecirkel och vad de helst ville studera i så fall. Jodå, de ville gärna vara med i en studiecirManfred Björkquist (t v).

10


Tidigt studiecirkelbibliotek i Grängesberg.

kel. Men det man ville studera var inte i första hand de kyrkliga ämnena… En försöksverksamhet sattes igång och 1930 bildades Sveriges Kyrkliga Bildningsförbund av Diakonistyrelsen. Senare ändrades namnet till Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS). Redan ett år tidigare, 1929, hade KFUK-KFUM bildat ett studieförbund, det första i Sverige med kristen värdegrund. KFUK-KFUM-rörelsen är en av världens största och äldsta ungdomsrörelser och då studieförbundet bildades erbjöd man cirklar inom många områden. Bibel- och missionskunskap var viktigt men det gick också att studera språk, musik, samhällskunskap och litteratur. Tidigt startade man också kurser i hantverk och verksamheten växte snabbt. Men den breda inriktningen var inte okomplicerad. I början debatterades internt huruvida man skulle erbjuda något annat än kristlig uppbyggelselitteratur i sina bibliotek. I en artikel i KFUKs tidning 1929 skriver en medlem, Elin Lindqvist: ”Gränsen mellan god och dålig litteratur är inte identisk med uppdelningen i kristna och icke-kristna skildringar: Alltså: många böcker i våra bibliotek, mycket skönlitteratur!” (KFUK-KFUMs studieförbund Bara en början, Cecilia Nelson, 1989). Det första statliga stödet till studieförbund var bidragen till studiecirkelbibliotek. Studieförbundens utveckling gick därför till att börja med hand i hand med folkbibliotekens framväxt. Kyrkan hade genom tiderna alltid varit en utbildningsinstitution och de första biblioteken hade vuxit fram i stiften. Därför var det naturligt för SKS under 1930-talet att starta och ta över bibliotek. Så småningom kom folkrörelsernas och folkbildningens bibliotek att kommunaliseras och de blev de folkbibliotek vi har idag. På trettiotalet började till slut även tjänstemännen att organisera sig fackligt, långt efter att arbetarkollektivet hade gjort det. Nu ville också tjänstemännen ha förhandlingsrätt och värna om sina rättigheter. Det dröjde

11


12


inte länge förrän tanken om ett bildningsförbund för tjänstemännen tog form. ”En i djup mening sökande Industritjänstemannaförbundet (SIF) var och prövande aktivitet, där pådrivande och skrev till den dåvarande man från början kanske inte ens vet vad resultatet centralorganisationen DACO om detta. Där eller målet ska bli” arbetade Gösta Malmström, en ung humaFolkbildningens idénist som trodde på folkbildningen. Han träfhistoria, Bernt Gustavsson, Bildningsförlaget 1992. fade två andra unga bildningsivrare inom SIF sent en kväll och tillsammans drog de upp riktlinjerna för den nya organisationen. 1935 bildades så Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV) där den fackliga skolningen och yrkesutbildningen stod i fokus. Då folkbildningsarbetet expanderade efter andra världskriget behövde villkoren och ramarna ses över. Folkbildningsreformen 1947 innebar att alla studieförbund fick ett gemensamt anslag och Skolöverstyrelsen fördelade medlen mellan organisationerna. KFUK-KFUMs studieförbund blev statsbidragsberättigat och kunde klara sig på egen hand. I samma veva definierades syftet med studiecirklarna och de tveksamheter som tidigare funnit om huruvida religiösa, estetiska och politiska ämnen hörde hemma inom folkbildningen försvann. Tidigare hade alla de tre studieförbunden med kristen värdegrund samarbetat i en paraplyorganisation. De tre förbunden var SKS, KFUK-KFUMs studieförbund och Frikyrkliga Studieförbundet (FS). En sammanslagning hade diskuterats redan på trettiotalet, men då ramarna nu satts av statsmakten för en lång tid framåt beslöt man att gå skilda vägar. SKS skrev långt senare i en jubileumsskrift att det på den tiden ”fanns en rädsla för att de skilda identiteterna skulle utplånas i en enda organisation”. Med tiden gick som bekant två av dem samman, men varje försök att gå samman med FS, numera Bilda, har misslyckats.* Att statsmakterna i Sverige valde att ge ekonomiskt stöd till folkbildningen utan att på något vis styra vad pengarna skulle användas till var unikt i världen. Många av dem som var folkvalda i riksdagen hade fått såväl sin utbildning som sin demokratiska skolning i folkrörelserna och förstod vikten av folkbildningens fostran av demokratiska medborgare. Under 1960-talet formades den nya skolan, grundskola och gymnasium infördes. Flera studieförbund, däribland TBV, var tidigt ute med att erbjuda vuxna att få samma utbildningsnivå. Denna verksamhet kom senare att kommunaliseras till det som idag är Komvux.

Bildning är:

* Senast 2014 då Bildas förbundsstämma sa nej till ett planerat samgående. Ett av de första protokollen från Sveriges Kyrkliga Bildningsförbund som bildades 1930. Senare ändrades namnet till Sveriges Kyrkliga Studieförbund.

13


TBV:s kontor Västmannagatan 50, 1964.

KFUK-KFUMs studiefĂśrbund, studieavdelningen i Lund 1988/89. Scoutlag.

14


Studiecirklarna hade redan från början haft starka inslag av kultur, såväl skönlitterära läsecirklar som utövande av olika konstarter. Så småningom började staten att ge bidrag till kulturprogram, ett brett format som kunde rymma allt från föreläsningar och bildvisningar till teaterföreställningar och konserter. När kulturen även på detta sätt kom in i folkbildningen blev det ett argument för politikerna, studieförbunden tog ett stort ansvar för att arbeta med kulturfrågor i Sverige. Och det uppkom hela tiden nya behov som studieförbunden var snabba med att identifiera och möta. Kurser i svenska för invandrare tog studieförbunden allra först hand om tills kommunerna tog över ansvaret för detta lite längre fram i tiden. 1991 bildades Folkbildningsrådet. Det övertog Skolöverstyrelsens myndighetsuppdrag att fördela statsbidragen till folkbildningen och att följa upp och utvärdera verksamheten. En helt ny folkbildningsförordning kom också samma år. Folkbildningen blev målstyrd istället för regelstyrd. Staten har valt att behålla ett starkt stöd till ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete i studieförbundens regi. Under 2014 bekräftades detta ännu tydligare då folkbildningen genom ett riksdagsbeslut för första gången fick ett eget folkbildningspolitiskt mål. Och vad är då målet? Jo, det är att ”ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället”. Det rimmar rätt väl med den ursprungliga tanken om folkbildningen – en idé som ännu håller.

Staten låter folkbildningen sätta sina egna mål och styr endast genom att ange syftena med att ge statsbidrag. Statens stöd till folkbildningen ska ha till syfte att: • stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, • bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, • bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, • bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

15


Vad betyder folkbildning för dig?

Yasin Ahmed

Yasin Ahmed arbetar på Sensus riksförbund som verksamhetsutvecklare sedan 2003. Här berättar han om hur han ser på den utmaning folkbildningen möter idag.

Små föreningar med medlemmar som har annan kulturell, etnisk eller religiös bakgrund har inte på långa vägar samma inflytande i samhället som mer etablerade organisationer. Här har folkbildningen en jätteviktig uppgift idag! De här små föreningarna har till exempel fått väldigt bra stöd för att kunna bedriva utbildningar, men då det kommer till frågan om medbestämmande har det varit svårare. Folkbildning är i grunden därför en maktfråga. Utmaningen idag är att stötta dessa föreningar så att de kan utvecklas och bli fullvärdiga medlemmar i studieförbunden och därmed också kunna vara med och bestämma. Folkbildningen har ett stort ansvar att försöka utjämna klyftor och motverka fördomar. Det är bara genom kunskap som rasism och diskriminering kan motverkas. Det senaste decenniet har folkbildningen bidragit till en ömsesidig integration. Dels har man stärkt minoritetsgruppernas identitet för att de ska integreras i det svenska samhället, dels har man arbetat för att integrera majoritetssamhället i det nya mångkulturella Sverige. Jag tycker att folkbildningen ska bidra till att utveckla en ny medborgarskapsrörelse och bredda begreppet medborgarskap. Studieförbunden kan bygga broar mellan grupper, mellan sekulära och religiösa medborgare i det mångkulturella Sverige och öka förståelsen för andra kulturer – inte minst på mindre orter där det ofta inte tas initiativ till sådana möten och spänningar därför byggs upp. Vi måste nå de här nya målgrupperna där de finns och stötta dem att kunna starta och driva en demokratisk förening. Det är exakt samma fråga idag som det var för hundra år sedan i folkrörelsernas barndom. En fråga om makt och inkludering. Det handlar bara om andra grupper.”

17


Sensus tar sikte mot framtiden Ann-Katrin Persson Förbundsrektor i Sensus från 2011 men har funnits i Sensus-sfären sedan 2007. Lång erfarenhet av arbete i organisationsvärlden. Har haft styrelseuppdrag i både företag och organisationer. Exempel på aktuella styrelseuppdrag är Sigtuna folkhögskola, Arbetets museum och Folkbildningsförbundet. Folkrörelseaktiv sedan länge och har suttit i TBVs styrelse. Är civilekonom, Executive Master of Business Administration (eMBA) och har läst psykologi.

Övrigt:

N

är Ann-Katrin Persson accepterade erbjudandet om att bli förbundsrektor på Sensus 2011 visste hon vad hon gav sig in på. Hon hade haft både anställningar och uppdrag i organisationen. Att förändra och förbättra det hon sett kändes lockande. Ann-Katrin Persson tycker om organisationsvärlden. Att leda en organisation anser hon vara både roligare och svårare än att vara ledare i företagsvärlden och hon gillar komplexiteten i civilsamhället. Dessutom känner hon personligen till flera av Sensus medlems-och samarbetsorganisationer. Utöver att hon arbetat i fackföreningsvärlden så var hon med i Svenska Kyrkans Unga under uppväxten och en tid var hon blåvinge hos KFUK-KFUM. – Innehållet och vilka grupper som deltar kan ändras men folkbildning kommer alltid att behövas. Jag besjälas av folkbildningens människosyn: Det kan bli bättre! Människan har förmågan! Dessa tankar är så självklara för mig. Ann-Katrin Persson hade sett en organisation i behov av förändring under sina inspel på Sensus. Hon såg ett behov av att lyfta fram kärnverksamheten och förtydliga strategierna. Resurserna var ojämnt fördelade mellan regionerna och riksorganisationen hade problem att få acceptans hos regionerna. – Jag såg att jag kunde göra nytta. Sensus brottades med stora utmaningar. NKI-undersökningen (Nöjd Kund Index-undersökningen) visade att vi var tvungna att utveckla vårt arbete med medlemsorganisationer och samarbetspartner. De var inte tillräckligt nöjda. Vi levererade inte det de förväntade sig.

Ett förtroende att forma det nya Redan i december 2011 tog förbundsstyrelsen beslut om att starta Destination framtiden – Sensus arbete med framtidsfrågor. Sensus behövde formulera en ny framtidsbild som tog avstamp i det studieförbund Sensus blivit och den värld Sensus verkar i.

18


Ann-Katrin Persson ser det beslutet som ett förtroende. Hon fick leda ett förändringsarbete där delaktighet och öppenhet skulle råda. Ett öppet arbetssätt med alla berörda (medarbetare, förtroendevalda, medlemsorganisationer och samarbetspartner) inblandade från början och en stegvis utveckling. Det är inte självklart att en förbundsstyrelse gillar ett sådant förändringsarbete. – Vi valde att arbeta med Y-modellen. I korthet innebär det att man gör en nulägesanalys, beskriver ett önskvärt framtida läge och jämför dem för att få fram ett förändringsbehov. Därefter analyseras handlingsalternativ och slutligen fastställs handlingsplanen. Det ena steget ger det andra. Visar det sig att vi behöver tänka om gör vi det. Arbetssättet har lett till en gemensam syn på vart Sensus behöver gå och en önskan om förändring. När Sensus medarbetare under våren 2015 samtalade om det önskade läget och reflekterade över vilka förändringsbehov de såg kom det fram nästan 200 förslag. – Engagemanget genom hela processen har varit glädjande stort. Många har investerat mycket tid och lust i workshops, reguljära möten och i samtal av olika slag. Under hela processen har vi tillämpat folkbildningens metoder.

”Under hela processen har vi tillämpat folkbildningens metoder.”

Många trodde på ett samgående Mitt i processen med Destination framtiden föddes tankarna om att Sensus och Bilda skulle gå samman. Det hade gjorts flera försök tidigare så tanken var inte ny. Sensus och Bilda kompletterar varandra med delvis liknande medlemsorganisationer men de har också stora olikheter. Olikheter som man tänkte skulle leda till ett dynamiskt nytt studieförbund. – Tankarna om ett samgående började under några middagar, säger Ann-Katrin Persson. Jag och Sensus förbundsordförande Michael Ekdahl träffade Bildas rektor och förbundsordförande Kerstin Enlund och Erik Amnå. Vi tyckte det var dags att försöka igen. De båda förbundsstyrelserna gav klartecken till att börja arbeta för en sammanslagning och i maj 2014 togs det första av två stämmobeslut och både Sensus och Bildas stämmor sa ja till ett samgående. – Egentligen slutade vi aldrig att arbeta med Destination framtiden under den här tiden. Arbetet fortsatte, fast nu med Bilda, säger Ann-Katrin Persson. De ämnesområden: bildning, kultur, relationer, livsfrågor, hållbarhet, och rättigheter som vi i Sensus beslutat ska vara våra frågor fanns med som ämnesområden även i våra samtal med Bilda. Många trodde på idén om ett gemensamt studieförbund där olika livsfrågor och rättighetsfrågor skulle mötas och som skulle få en betydande kulturverksamhet. Ändå blev det inte så. I november 2014, när Sensus och Bildas stämmor skulle bekräfta besluten från maj, sa Bildas stämma nej medan Sensus stämma sa ett enhälligt ja.

20


– Jag vet inte varför det blev ett nej från Bilda. Det går bara att spekulera. Kanske var det så att många i Bilda inte ville vara med i ett stort studieförbund? En del menar att Sensus arbete med hbtq-frågor skrämde grupper i Bilda, men jag tror snarare att det var en rädsla för att förlora närheten i det lilla som stjälpte det hela. Samtalen kanske visade att det skulle bli andra och större förändringar än man tänkt och då var det svårt att acceptera. Jag kan bara gissa.

Sensus blev tydligare Ann-Katrin Persson tror att Sensus och Bilda hade gjort mer nytta tillsammans och att det hade varit roligt med en sammanslagning. Visionen var bra. ”Onödigt”, är hennes sammanfattande ord om det faktum att det blev ett nej. Visst var det ett hårt slag, men Ann-Katrin Persson menar att Sensus ändå gick stark ur processen. Hon minns med värme Sensus delegaters stående ovationer för henne och Michael Ekdahl när det stod klart att Bildas stämma sagt nej till samgåendet. En hyllning för att de drivit processen om samgåendet. – På många sätt blev Sensus tydligare i processen med Bilda. Vi hade testat våra gränser och bestämt oss i där vi varit otydliga. Och vårt arbete med Destination framtiden kunde fortsätta med de lärdomar vi fått under processen med Bilda.

Sensus måste fokusera Sensus har slagit fast sitt önskvärda läge, formulerat förändringsbehov och tittar nu på olika handlingsalternativ för framtiden. Hur ser då vägen ut för att bli det man vill: ett studieförbund som arbetar med bildning och kultur och som har livsfrågor, rättigheter, hållbarhet och relationer som kombination av frågor? – Vi ska bidra till mötesplatser där olika människor kan mötas för att dela och tänka fritt. Det är en av folkbildningens viktigaste uppgifter idag. Vårt rättighetsarbete är så rätt. Vi ska göra vad vi kan för att skapa ett samhälle där vi kan leva i fred. På individnivå ska vi se till att människor kan bilda sig och det gör vi bland annat genom att skapa en miljö där alla är välkomna. Utmaningar då? – Vi ska fokusera och göra det vi är bra på. Inte vara ett utbildningsföretag eller aktivistorganisation. Det är inget fel med det men vi arbetar med en annan metod för en bra sak – nämligen folkbildning.

21


Vad betyder folkbildning för dig?

Åsa Bergius

Åsa Bergius är verksamhetsutvecklare på Sensus kontor i Umeå. Hon har under sina 10 år i Sensus arbetat mycket med Svenska kyrkan. En skulptur av Mikael Åberg – ett barn med cyklop – framför kyrkan i Umeå var med i ett konstprojekt under kulturhuvudstadsåret som fick stöd av Sensus, ett exempel på möten som väcker frågor.

För mig är det särskilt viktigt att Sensus aldrig har lämnat eller förminskat kärnfrågorna: det globala perspektivet, mångfald och livsfrågor. Dessa ligger mig mycket nära och det är därför jag alltid känt mig hemma i Sensus. De bärs av Sensus medarbetare i det vardagliga arbetet och finns hos alla våra medlemsorganisationer. Om jag ska försöka beskriva vad folkbildning är för mig så vill jag göra det med en bild: Det är bilden av ett rum med många dörrar. Där är stilla, men så börjar dörrarna öppnas och människor kommer in från olika håll. Alla är olika, med skilda bakgrunder, erfarenheter och kunskap. De sätter sig ner på golvet och är först alldeles tysta. De har en stund av egen reflexion för att landa i sig själva. Efter en stund ser de att det finns andra människor i rummet. Och så börjar de prata med varandra. Nu måste de försöka formulera vad det är de tänker och tycker, och de

22


förstår att de andra har ett annat perspektiv. De får ny kunskap, och vill kanske efter en stund omformulera sig? Då händer det saker. De ändrar perspektiv. När de sedan går ut ur rummet genom dörrarna kommer de tillbaka in i sina ursprungliga sammanhang, men är förändrade! Det är nu det blir spännande när de tar med sig den kraft de fått i rummet in i andra sammanhang. De tar med sig de nya perspektiv de fått i mötet med andra, och kan börja förändra sin omgivning. Det här är vårt demokratiska uppdrag i folkbildningen. Jag riktigt ryser när jag tänker på att vi faktiskt kan få till förändringar… Ibland är de inte alltid så mätbara som vi kan önska. Man kan ju bara gå till sig själv: det är inte enkelt att säga när en särskild utveckling har skett och vad den haft för betydelse. Vår uppgift är att stå strax bakom människorna och med hjälp av folkbildningens metoder stödja dem i att växa och göra sina val, för sig själva, för andra och för samhället i stort. Sen får vi bara lita på att något gott kan hända.

Ingen var opåverkad Jag har sett konkreta exempel på när detta verkligen sker. Vi har haft studiecirklar om hur de som bor på äldreboende ska få det bättre. Det var många grupper som diskuterade och tog fram material och satte ihop en hel rapport som i våras kunde presenteras på en konferens med politiker. Det var en enorm kraft i rummet och jag tror inte att någon av politikerna gick opåverkad därifrån. Jag tänker också på ett konstprojekt där samtida konstnärer fick i uppdrag att skapa någonting nytt utifrån temat ’Fyren’. Vi hade ett vernissage med konstnären Mikael Åberg som gjort en skulptur av ett barn som satt framför kyrkan och tittade ner i en vattenpuss. Oj, vad det väckte frågor! Det blev ett oerhört spännande möte mellan publiken och konstverket. Man riktigt såg hur perspektiven förändrades. Men det finns också mer känsliga exempel. Som i den lilla inlandsorten Vindeln där Svenska kyrkan arbetade för att få till en dialog mellan renskötande samer och skogsbrukare. En dialog mellan olika näringar som är svår att få till stånd. Där bidrog vi med en särskild metod som vi kallar vuxendialog. Jag träffade en person som hade bott bara ett år i Sverige. Han tyckte att det som utmärkte Sverige var att här är man inte bara individ, utan också medborgare. Och han sa att det vi gör i Sensus är att få människor att bli medborgare – att vilja ta ansvar för och påverka samhället. Då förstår man hur superviktig folkbildningen är!”

23


24


Lyssnandet är nyckeln till framgång Michael Ekdahl Ordförande i SKS 2001–2002, ordförande i Sensus 2002-2015. Övrigt: Har arbetat i Svenska kyrkan bland annat som klockare och projektledare för Svenska kyrkans riksmöte 2000. Är nu utredare på Svenska kyrkan i Göteborg.

L

yssnandet. Det är viktigast för Sensus avgående ordförande Michael Ekdahl. Och det är kanske just detta som är nyckeln till att han under 14 år lyckats med uppdraget att få samman en så pass heterogen organisation som Sensus. Michael Ekdahl blev ordförande i samband med namnbytet på organisationen och fick vara med om att både ta fram den nya inriktningen på förbundet och ta beslut om de sammanslagningar som skett. 14 år är en lång tid. Men Michael Ekdahl berättar att hans företrädare satt ännu längre på sin post – hela 25 år. – Då jag tillträdde sa jag på en personalsamling för alla anställda att ”de skulle vänja sig vid mitt ansikte för de skulle få se det de närmaste 25 åren”. Men då jag såg de häpna minerna fick jag snabbt förklara att det bara var ett uttryck för min göteborgshumor. Jag hade inga planer på att sitta så länge … Men 14 år blev det i alla fall. Även det en respektingivande tidsrymd. Vid stämman 2015 lämnar han över ordförandeklubban till nya krafter. Michael Ekdahl tycker att de alla, styrelse, medlemsorganisationer och medarbetare, tillsammans har satt Sensus på kartan på ett nytt sätt. Och under alla dessa år har han aldrig tvivlat på sitt uppdrag. – Det har varit viktigt att alltid tala om etiken och att alltid vara på tårna. En ideell organisation av det här slaget har hela tiden ögonen på sig.

Arbete och uppdrag I 14 år har Michael Ekdahl pendlat, oftast 2 dagar i veckan, mellan Göteborg och Stockholm. Det blev tidiga morgnar och mycket sena kvällar, men det har fungerat bra. Under hela denna tid har han arbetat parallellt med sitt uppdrag. Han var klockare i Haga församling i 16 år och från 2005 föreståndare för Åh Stiftsgård. Som chef blev det svårt att kombinera det krävande uppdraget som

25


ordförande i Sensus med ett arbete där de anställda förväntade sig att chefen skulle vara på plats. – Då blev det mycket kvällsarbete, säger han men förklarar att de hittade en bra lösning då de helt enkelt bestämde långt i förväg vilka dagar han skulle vara på plats, då blev det mer förutsägbart och alla blev nöjda. Sedan 2009 har han arbetat som utredare på Göteborgs kyrkliga samfällighet. Trots att han nu kommer att gå upp i arbetstid tror han ändå att det frigörs en hel del tid, inte minst restiden som han nu slipper. – Det blir mer tid för familj och barnbarn, säger han och lyser upp. Fem barnbarn mellan två och sju år kommer att fylla hans och hustruns nyvunna fritid.

SKS förändrades Michael Ekdahl var aktiv inom Kyrkans Ungdom (KU) då han blev invald i SKS distriktstyrelse på KU-mandat på sjuttiotalet. Men en trasig hiss höll på att sätta käppar i hjulet. – Min hustru Kerstin satt i valberedningen och på väg till årsmötet där ny styrelse skulle väljas fastnade hon i hissen! En lakoniskt lagd ledamot konstaterade att det räcker om hon kommer loss till i morgon, det är då valet av ledamöter ska ske. Så länge behövde hon inte vänta på hjälp lyckligtvis. Och Michael hann också bli invald i styrelsen. Då var SKS en betydligt mer kyrkligt präglad organisation. Och distrikten och avdelningarna var mer självständiga och kunde ibland strida sinsemellan. Detta har med tiden förändrats, tycker Michael Ekdahl. Som nybliven ledamot hade han inte sett framför sig komplexiteten i de olika frågor som hamnade på styrelsens bord: utvecklingsarbete och strategi likaväl som kniviga detaljfrågor. Men han tycker att han trots sin ungdom alltid blev lyssnad på, och Michael Ekdahl var inte rädd för att ta för sig. – Jag satt där för att jag ville jobba för SKS, inte för att driva en agenda för en av medlemsorganisationerna.

Fånga tillfället 2001 axlade Michael Ekdahl ansvaret att bli ordförande för hela organisationen. Sensus skapades och det var en expansiv period. – Sammanslagningen med TBV satte verkligen organisationen på prov, berättar Michael Ekdahl. Men alla var med, det var en enorm aktivitet och positiv vilja, säger han. Vi fick på ett bräde dubbelt så många anställda och hade en kulturkrock att hantera. Han berättar om ett tillfälle då Sensus skulle delta vid en mässa. Den erfarne TBV-anställde hade packat ned roll-ups och broschyrer för att dela ut tills han på plats insåg att det inte var fråga om en sådan mässa, utan om en kyrklig begivenhet … Samarbetet med rektorn för studieförbundet har alltid varit centralt.

26


– Det är viktigt att man som ordförande inte trampar in för mycket. Jag har arbetat mer inåt, fått ihop styrelsen och företrätt förbundet i samarbetet med andra organisationer. Rektorn har varit ansiktet utåt. Att skapa enhetskänsla, bli ett team, ett arbetslag som vill få allt att fungera – det har drivit honom. Det handlar ju om ett uppdrag för andra. Då gäller det att inte skapa sig en egen uppfattning alltför snabbt utan att lyssna, lyssna och lyssna. – Det har alltid varit min filosofi, konstaterar han. Men man måste också ha mod. Vara förändringsbenägen. – Om man sitter och väntar på ”rätt” tid så missar man tillfällena. Tänk om vi bara hade fortsatt att arbeta med våra inre frågor då tillfället med TBV kom? Där gällde det att våga satsa, förklarar han. Men man kan inte heller räkna med att alla satsningar går vägen. Den senaste planen om att gå samman med Bilda föll vid målsnöret. Men då har man i alla fall försökt.

”Att hela tiden tala öppet och diskutera är viktigast.”

Transparens en ledstjärna Hur får man då till stånd denna enighet mellan förbund, distrikt, regioner och alla viljor? Michael Ekdahl vet vad som varit ledstjärnan för honom: transparens. – Att hela tiden tala öppet och diskutera är viktigast. Ingen ska behöva säga att ”de lyssnar inte på oss”. Det bästa med de 14 åren som ordförande i Sensus har ändå varit alla anställda och förtroendevalda. – Det har varit ett fantastiskt engagemang och gensvar. Det har varit så roligt, säger Michael Ekdahl entusiastiskt och tillägger att han kommer att sakna alla möten med människor i olika sammanhang. – Vi har haft högt i tak. Och det har bara blivit högre! Har han något att säga till nästa ordförande? – Nu arbetar Sensus med det vi kallar Destination framtiden. Att fortsätta på den vägen och ta vara på allt arbete som påbörjats är väl ett bra förslag till min efterträdare. Jag är säker på att jag inte kommer att säga ”Det var bättre förr!” säger han och ler. Vid stämman i maj 2015 är det hela fem förtroendevalda som slutar i styrelsen. Så det lär komma in många nya tankar och idéer. Det tycker Michael Ekdahl är positivt. – Styrelsen har alltid präglats av en ambition att involvera. Det hoppas jag att den kommer att fortsätta med även i framtiden.

27


Folkbildning måste upplevas Karl-Erik Forsgren Studiekonsulent inom KFUK-KFUMs studieförbund och Sensus 1979–2009. I sin ungdom hann Karl-Erik Forsgren en kort tid arbeta som både postiljon och typograflärling innan han blev ungdomssekreterare i Borgs församling i Norrköping. Han var också en tid undervisningskonsulent på EFS rikskansli.

Övrigt:

F

å har följt utvecklingen inom studieförbundet lika länge och nära som Karl-Erik Forsgren. Hans kärlek till folkbildningen grundlades tidigt då han blev ungdomsledare som 25-åring, ett engagemang som sedan följt honom hela livet. Han funderar över vilket arv som Sensus bär med sig från KFUK-KFUMs studieförbund, eller ”KMS” som han själv kallar det, där han var studiekonsulent i många år. – Arvet är något mycket grundläggande, det mänskliga mötet, säger han. I KMS arbetade vi nära de lokala medlemsorganisationerna, vi var måna om att förstå deras behov och hjälpa dem. Karl-Erik Forsgren är född i Norsjö i Västerbotten. Det är EFS-bygd. Han var först verksam inom EFS studieförbund och därefter som studiekonsulent i KFUK-KFUMs studieförbund. De bägge organisationerna gick samman 1979. Efter 30 år gick han i pension 2009. Det är ett långt yrkesliv i folkbildningens tjänst. Medlemmarna i KFUK-KFUMs studieförbund bestod både av EFS-föreningar och KFUK-KFUM-rörelsens olika organisationer inom bland annat scouting och idrott. Även om KFUK-KFUM var en större organisation i medlemmar räknat så kom studieverksamheten inom EFS-föreningarna med tiden att dominera i studieförbundet. – EFS är en kyrklig ”läsar-rörelse” i grunden. Bibelstudier och undervisning var därför mycket centralt och man hade stort behov av pedagogiskt stöd, säger Karl-Erik Forsgren. KFUK-KFUM är i sin tur en utpräglad ungdomsorganisation med mycket idrott och scouting. Studieförbundet stöttade den verksamheten i första hand med ledarskapsutbildning. – KFUK-KFUM ville möta ungdomar där de befann sig. Det präglade förstås studieförbundets utbud även om KMS hade bredare målgrupper – inte bara ungdomar, förklarar han.

28


Internationella frågor var också alltid viktiga. Grunden till detta var dels EFS missionsarbete, dels att KFUK-KFUM tillhörde ett internationellt nätverk inom YMCA-rörelsen. – Det internationella arbetet skedde alltid i samarbete med en lokal förening som hade ett projekt med, eller var fadder för, en organisation i ett annat land. Då kunde vi gå in med stöd till studiecirklar och studieresor.

EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen). En inomkyrklig väckelserörelse. EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan, med betoning på mission, lekmanna-engagemang och vardagskristendom.

Närhet till organisationerna Studieförbundet arbetade överhuvudtaget alltid mycket nära de lokala medlemsorganisationernas verksamhet. Detta kunde ibland kritiseras – inte minst då man senare skulle gå samman med Sensus. Det ansågs inte vara nog tydlig folkbildningsverksamhet. – Men det var ju vår styrka! säger Karl-Erik Forsgren som tycker att kritiken var felriktad. Han ger ett exempel: – Jag arbetade under tidigt 1970-tal som ungdomssekreterare i Norrköping där allt arbete utgick från den lokala församlingen. Studieförbundet var en plattform för att få kontakt med folk och möta deras behov. De skulle känna att det här var deras kyrka och att det var en låg tröskel in dit. Vi hade kurser i konsthantverk och annat som intresserade dem. Det var inte alltid bibelstudier som lockade, skrattar Karl-Erik Forsgren. Just kurser i hantverk menar han är en nyckel till att få människor att börja tala om livsfrågor. – Jag minns särskilt en hantverkscirkel jag besökte i norra Sverige på 1980-talet. Jag klev in i en källarlokal där det vävdes och skulpterades. Men snart märkte jag att det var något annat som pågick: en intensiv diskussion om livsfrågor! Min erfarenhet är att när händerna arbetar med att skapa då arbetar huvudet med något annat, och så börjar man prata… Karl-Erik Forsgren brinner för ”handens kunskap”. – Det finns mer kunskap som sitter i händerna än man tror. Det får inte försvinna, det är också fråga om ett kulturarv. Oavsett om det handlar om silversmide eller om att tova sockor. Här har folkbildningen en viktig uppgift. KFUK-KFUM hade från början skilda organisationer för kvinnor och män, men inom studieförbundet var verksamheten ända från början gemensam. Och den var mångfacetterad. Scoutrörelsens lokala föreningar kunde få hjälp av studieförbundet att skapa aktiviteter inför sina stora jamboree-läger

KFUK-KFUMs studieförbund bildades redan 1929. Först 1947 fick studieförbundet eget statsanslag. Ett protokoll från KFUKs förbundsstyrelse samma år tar upp beslutet.

31


(scouternas internationella läger), man gav stöd till bibelstudiegrupper i församlingar, kulturprogram, stöttade körer, musikgrupper, idrottsföreningar och lokala initiativ för att knyta kontakter med invandrarföreningar, bara för att nämna några exempel. KFUK-KFUMs studieförbund bedrev också kurser i svenska för invandrare. Innan den verksamheten övertogs av Komvux på 1970-talet var det något som studieförbunden erbjöd. – Det var synd att det gick över till det offentliga, säger Karl-Erik Forsgren. Tänk vad enkelt det hade varit att förmedla kontakter mellan folkbildningen och invandrarföreningar via språkundervisningen och på så vis stärka integrationen för de nya svenskarna, funderar han. Folkbildning kan betyda så mycket. Karl-Erik Forsgren berättar om ett kulturprogram på 1980-talet i västra Sverige för att visa på bredden i verksamheten. En pensionerad diakon inom Svenska kyrkan gick varje vecka till ett demensboende och sjöng sånger. För dem var han ”spelemannen” som spred glädje. – Att hålla bildningen vid liv för dem som håller på att glömma bort alla sina sånger, det är också folkbildning.

Samarbete kring bibelöversättningen När KFUK-KFUMs studieförbund och SKS slog sig samman 2002 var processen inte helt smärtfri enligt Karl-Erik Forsgren. De anställda visste inte att diskussionerna i styrelsen hade gått så långt då beslutet kom. – Det skedde väldigt plötsligt. Vi hade precis kommit tillbaka från en konferens där vi lagt planer för verksamheten, jag var biträdande rektor då. Att det brådskade berodde till stor del på att SKS bestämt sig för ett namnbyte. Då öppnades plötsligt en möjlighet att kunna vara med från början och bygga ett nytt varumärke, berättar Karl-Erik Forsgren. Tankarna om att slå sig samman var inte ny. Det hade gjorts flera försök tidigare och de tre studieförbunden med kristen värdegrund hade samarbetat länge. De gemensamma satsningarna kring nyöversättningen av Nya Testamentet i början av 1980-talet är ett exempel då SKS, KFUK-KFUMs studieförbund och Frikyrkliga Studieförbundet (senare Bilda) samarbetade med inriktning på verksamhet i kyrka och samhälle. – Vi hade gemensamma utställningar och studiematerial, vi bedrev projekt tillsammans med Utbildningsradion och SVT och vi arbetade med bild och drama. Detta fortgick under tjugo intensiva och viktiga år för alla de tre studieförbunden. Till slut hade vi gemensamma metodutvecklingar och ett Urklipp ur EFS-tidningen Västanvind om ett projekt i Eritrea 1996 tillsamman med KFUK-KFUMs studieförbund. Växtfärgning vid KFUK-KFUMs studieförbunds kulturvecka i juni 1974 på Bergslagsgården.

33


Transås EFS scoutkår med ledare Lennart Svedberg vid EFS årskonferens i Borås 1996.

tillfälle med samlokaliserade förbundsstämmor. Men vi kom inte ända fram, det var tråkigt, säger Karl-Erik Forsgren. Man skapade i alla fall ett samrådsorgan och rikskanslierna flyttade samman på Olof Palmes gata i Stockholm i början av 1990-talet och därefter, då cityhyrorna sköt i höjden, till Älvsjö där Frikyrkliga Studieförbundet hade ett hus. – Då började vi gemensamma projekt inför den nya kompletta bibelöversättningen år 2000 med erfarenheterna från arbetet med Nya Testamentet med oss i bagaget. Vi startade virtuella utbildningar, studiecirklar på nätet, vilket var helt nytt då. Men så kom sammanslagningen mellan KFUK-KFUMs studieförbund och SKS. Karl-Erik Forsgren funderar över vad detta gav för konsekvenser. – KMS kom in i ett större sammanhang än tidigare. Det var positivt. En tråkig konsekvens var att något av närheten till de små föreningarna tappades bort, menar Karl-Erik Forsgren och påpekar att det är just i lokalföreningen och individen som man hittar folkbildningen hjärta. – Bildningsprocessen beror på vad var och en tar med sig in i den, och den sker i en takt som inte kan fastställas – till skillnad från utbildning som för det mesta kan kvantifieras. Det handlar om kvalité. Folkbildning är därför någonting som måste upplevas.

34


35


36


TBV ville få oss att överskrida gränserna Solweig Eklund Pedagog och högskolelärare. Förste vice ordförande i Lärarförbundet 1991–2004. Styrelseledamot i TBV/Sensus 1993–2008. Hedersdoktor vid Göteborgs universitet 2005. Ordförande för Lärarstiftelsen SAF.

Övrigt:

N

är Solweig Eklund i sin ungdom gick fritidspedagogutbildningen blev hon nyfiken på vad facket kunde hjälpa henne med. Hon gick på ett möte, blev engagerad och ställde sig snart frågan vad hon själv kunde göra för den fackliga organisationen. Det blev inledningen på en lång facklig karriär. Solweig Eklund har varit vice ordförande i Lärarförbundet i 13 år och hon var ledamot i TBVs styrelse ända fram till sammanslagningen med Sensus 2004, och ytterligare några år i Sensus styrelse. Hon kommer ihåg att hon själv tidigt, redan på 1960-talet, deltog i TBVs studiecirklar. Både i matlagning och barnpsykologi. – Jag ville bli lärare och hade behov av detta i mitt jobb, berättar hon. Det sammanfattar egentligen ganska bra vad TBVs verksamhet i grunden gick ut på: att ge möjligheter till tjänstemännen att förkovra sig i sin yrkesutövning. Men med tiden blev TBVs verksamhet mycket större än så. Ibland beskrevs det som ett utbildningsföretag snarare än som ett studieförbund. Kanske var det också detta faktum som gjorde att det längre fram blev svårt att hålla ett så pass stort skepp flytande och manövrera nog snabbt i en föränderlig omvärld? Men vi tar det från början. TBV bildades 1935. Då hade nyligen en central facklig organisation för tjänstemännen skapats. Det hade dröjt en bit in på 1900-talet innan tjänstemännen organiserade sig fackligt, men när de väl gjorde det uppstod snart behovet av en egen bildningsorganisation. Behoven hos tjänstemännen såg lite annorlunda än för arbetarkollektivet. – Tjänstemännen hade redan en yrkesutbildning och hade på det viset fått en bredare allmänbildning. Men de var i stort behov av vidareutbildning. Så när TBV bildades var detta det kraftigaste argumentet för att skapa ett studieförbund, berättar Solweig Eklund.

37


Med tiden skulle det visa sig att TBV många gånger fick anledning att försvara sin inriktning. Idén om vidareutbildning kritiserades från flera håll och det ifrågasattes om TBV skulle få statsbidrag. Var det verkligen folkbildning man bedrev? – Det var orättvist! säger Solweig Eklund. Det var ju på de grunderna förbundet bildats och accepterats en gång i tiden.

Viktiga studieorganisatörer Bildningsbegreppet var, och är fortfarande, svårt att fånga inom vissa utstakade ramar. Och TBV blev en bildningsorganisation som många fler än bara tjänstemän kom i kontakt med. Dels för kompetensutveckling inom yrket men också för att lära sig språk, ett hantverk eller för att starta en musikgrupp. Men det fanns förstås också ett grundläggande behov av facklig skolning bland studieförbundets medlemsorganisationer. Detta tog TBV hand om. – Varje lokal eller regional facklig organisation hade en studieorganisatör, berättar Solweig Eklund. Det var den direkta länken till TBV. Studieorganisatören skulle informera om kurser och rekrytera deltagare. Det var ganska uppstyrt med ett fast utbud att välja mellan. TBV-distrikten utbildade studieorganisatörerna som fick en viktig position. De kunde förmedla behov och hade kontakt med både fackliga styrelser och med medlemmarna på arbetsplatserna. – De pratade med folk och visste vad som var på gång. Ja, de var verkligen viktiga, de var ju vår direkta kontakt med det fackliga nätverket, berättar Solweig Eklund och förklarar att uppdraget som studieorganisatör ansågs lika centralt som att vara ordförande. Studiecirkeln var förstås grunden för all verksamhet. TBV satsade mycket på att ha kunniga ledare. – Det hade absolut en mycket stor betydelse för kursernas popularitet, förklarar Solweig Eklund. Det var en billig form för att få kvalitativ utbildning. Studiecirkelmetoden exporterades också ut i världen genom de fackliga medlemsorganisationerna som bedrev projekt med sina motsvarigheter i olika utvecklingsländer. De behövde stöd för att bygga upp sina organisationer. TBV stöttade med utbildningsmaterial och metodkurser. – På det viset har studiecirkelmetoden betytt mycket för den fackliga organiseringen och demokratiutvecklingen även internationellt, berättar hon.

Underjordiskt universitetsväsende Solweig Eklund yrkesarbetade länge parallellt med sina fackliga uppdrag och berättar att de fackliga klubbarna hade mycket stor glädje av TBVs kurser. – Vi hade både yrkesmässiga och fackliga kurser bland förskollärarna,

Facklig kurskatalog från TBV, 1970-tal.

38


39


och kurser för att lära oss interaktiv teater och film. Inte minst satsningen med kurser för kultur i arbetslivet betydde mycket för medlemmarnas sammanhållning, förklarar hon. När medbestämmandelagen kom på 1970-talet fanns det statliga medel för att utbilda de fackliga medlemmarna i lagar och avtal. – Det var då rättigheten att ta ledigt för fackliga studier kom, och det anordnades mycket konferenser, fackliga aftonskolor och flerdagarskurser. Solweig Eklund var ofta ute på avdelningarna under den här tiden för att introducera studiematerial om rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Det stärkte medlemmarna i deras yrkesidentitet och gjorde dem mer medvetna om sina villkor. Det fanns en uppdelning mellan de fackliga sfärerna i fråga om vilka utbildningar man efterfrågade. SIF ville ha fortbildning. Andra förbund, inte minst på den offentliga sidan, ville ha fackliga utbildningar. TBV erbjöd både och. Studieförbundets framgångsrika högre utbildningar blev ett begrepp. Det har beskrivits som att TBV bedrev ett ”underjordiskt universitetsväsende”. Det gick nämligen att tenta av vissa kurser i samarbete med högskolan och få högskolepoäng. – Det här har alltid varit lite dubbelt i TBV, berättar Solweig Eklund. Var gick gränsen för folkbildningen? Men det är otvetydigt att TBV fyllde ett behov, samhället hade ingen regional högre utbildning på den tiden, och behovet var enormt.

Språkkurser blev flaggskepp Historien om folkrörelserna visar att det ofta är så det har gått till – människor har ett behov, de sluter sig samman och ser till att själva skapa möjligheter att få behovet täckt. Med tiden kommer det offentliga in i bilden och tar över ansvaret. Idag erbjuder Komvux och högskolorna mycket av det som TBV en gång stod till tjänst med. TBV, liksom många andra studieförbund, bedrev till exempel redan på 1960-talet svenskundervisning och yrkesutbildningar för invandrare. På 1970-talet växte språkkurserna i främmande språk lavinartat. Tjänstemännens yrkesliv internationaliserades och man hade stora behov av att lära sig i första hand engelska. TBV mötte behovet och eftersom det fanns lokala kontor på de flesta orter i Sverige nådde studieutbudet långt ut i landet. – Språkkurserna var ett flaggskepp för TBV, berättar Solweig Eklund. Man rekryterade deltagare också utanför tjänstemannakåren. TBV ansågs vara lite mer ”neutralt” politiskt än ABF vilket lockade bredare grupper. Under den här tiden ökade det statliga stödet till kulturområdet och TBVs estetiska verksamhet växte. – Kurser i konsthantverk blev mycket populära, berättar hon. Det var en viktig verksamhet. Kanske inte så yrkesinriktad, men den var stor! Det var också nu som rock- och popverksamheten startade. Ungdomar

40


Studieprogram TBV Västerort 1960-tal, studieprogram TBV Mellannorrland 1984-85, broschyren Fackligt fÜr dig 1970-tal, annons TBV 1955.

41


gavs möjlighet att spela och utöva sitt musikintresse i de musikhus TBV startade. Återigen var det många som ifrågasatte om detta var något studieförbundet skulle stötta. Men det kom att bli en stor och populär verksamhet som idag är en av de större verksamheterna i Sensus – ett direkt arv från TBV. På 1980-talet skulle Sverige datoriseras och i synnerhet tjänstemännen hade ett stort behov av vidareutbildning. TBV storsatsade, inrättade datasalar och bedrev omfattande datautbildning. – Vi startade utbildningsföretaget Eductus 1991 för att ta hand om den arbetsmarknadsutbildning som det fanns ett så stort behov av. Men vi valde att starta ett separat bolag för att möta kritiken från staten att TBV sysslade för mycket med arbetsmarknadsutbildning och för lite med folkbildning, säger Solweig Eklund.

Ändrad identitet fick stödet att minska Vad var det då som gjorde att TBV tappade mark? Solweig Eklund menar att det hade att göra med samhällsutvecklingen i stort. – Samhället utvecklades. Det offentliga kunde erbjuda utbildningar som TBV tidigare bedrivit. Så efterfrågan på vidareutbildning från både privata och offentliga sektorn minskade. Sen hade det att göra med att bidragssystemet ändrades och finansieringen blev svårare. Solweig Eklund funderar också över om tjänstemannakåren fick en ändrad identitet. Man identifierade sig med sin yrkeskår – inte som tjänsteman. Och därmed inte med TBV. – Saco startade till exempel aldrig ett eget studieförbund. Och bland deras medlemmar är identifikationen med yrkesgruppen ännu starkare, resonerar hon. Fackförbunden tog med tiden ”tillbaka” den fackliga utbildningen från TBV. Det hade inte att göra med att man var missnöjd på något sätt utan det var en identitetsfråga. – Förbunden ville ha sin egen logga på utbildningsmaterialet, berättar Solweig Eklund. Den fackliga skolningen skulle ske i fackens egen regi. Man ville profilera sig mot medlemmarna. Det var väl en rekryteringsfråga också, eftersom den fackliga anslutningsgraden började minska. TBV hamnade i en svår kris, både ekonomiskt och verksamhetsmässigt och till slut blev det oundvikligt med en nedläggning. Andra studieförbund och även utbildningsföretag var intresserade av att ta över vissa delar av verksamheten. – Då Sensus hörde av sig om ett samgående så kändes det väldigt positivt. De ville ta över hela verksamheten vilket innebar att det fanns ett sätt att få TBVs arv att leva vidare. Solweig Eklund menar att allt har sin tid och accepterade utvecklingen. – Det kanske till och med var bra, det var egentligen inte brister i själva

42


TBV-kurs under 1950-talet på TCOs kursgård Bergendal i Sollentuna.

verksamheten som var anledningen, utan det var uppslutningen runt TBV som blivit för svag, konstaterar hon. Samgåendet med Sensus gick mycket snabbt. Solweig Eklund hann sitta med ett tag i Sensus styrelse och möttes av en annan kultur än i TBV. – Det var spännande med de andra ledamöternas referensramar. Man talade mer om visioner och hade mer generell karaktär på diskussionerna, berättar hon. Men det var väldigt roligt att få kontakt med helt nya grupper. En av Sensus bärande idéer är att erbjuda mötesplatser ”där människor stärker sin kompetens, vågar överskrida sina gränser och flyttar perspektiven in i framtiden”. Denna formulering är ett direkt arv från TBV. – Studiecirkeln är fortfarande grunden för denna mötesplats, säger Solweig Eklund. Och bildning är viktigare än någonsin trots att vi byggt ut utbildningssystemet i Sverige så mycket. Bildning är nämligen något annat, något som gör oss till goda samhällsmedborgare, avslutar hon.

43


44


Bibelstudier ledde till globalt engagemang Ulla Littgren 1963-1967 Sekreterare i SKS Riksförbund. 1967–1972 Studiekonsulent i SKS Stockholms stift. 1972–1989 Distriktschef SKS Stockholm. Ledamot i Sensus styrelse för regionen StockholmGotland. Ville som ung bli operasångerska och studerade sång och harmonilära.

Övrigt:

U

lla Littgren har fått folkbildningen med modersmjölken. Hennes mamma Maj-Britt Blinke arbetade nästa hela sitt yrkesverksamma liv inom SKS och Ulla satt redan som sexåring och slickade frimärken till utskicket av Diakonistyrelsens tidskrift ”Vår kyrka” som skulle iväg vid jultid 1949. Det blev en lång karriär inom SKS även för hennes egen del. Efter universitetsstudierna fick hon ett vikariat 1967 som studiekonsulent på SKS och blev sedan kvar i 27 år. – Som studiekonsulent åkte jag runt till SKS 35 lokalavdelningar i de olika församlingarna i stiftet för att stödja dem och inspirera till studier. Jag föreslog kurslitteratur och informerade om studieplaner bland annat, berättar Ulla Littgren. Svenska kyrkan står för den äldsta bildningstraditionen i Sverige. Kyrkan bidrog till att folkskolan infördes 1842 och innan dess var det kyrkan som spred läskunnigheten genom till exempel husförhör. I församlingarna växte också de första biblioteken fram – föregångare till kommunbiblioteken. Några av dem finns faktiskt kvar ännu idag. När Sveriges Kyrkliga Studieförbund bildades 1930 på initiativ av Diakonistyrelsen fick studieförbundet också ansvaret för att hantera de statliga bidragen till biblioteken ända fram till dess att de övergick i offentlig regi.

Pedagogiken lockade Det var de mer progressiva krafterna i kyrkan som engagerade sig i SKS, säger Ulla Littgren. Här kunde man göra andra saker än i kyrkan, och folkbildningspedagogiken lockade, genom den kunde man erbjuda bibelstudier på ett mer tillgängligt vis. Men studieförbundet samarbetade med fler organisationer än Svenska

45


kyrkan. Både folkrörelser och andra ideella föreningar som stödde SKS värdegrund anslöt sig. – Många trodde felaktigt att vi hette Svenska kyrkans studieförbund, men det fanns andra organisationer med från första början, säger Ulla Littgren. Bibelstudier och andra kyrkofrågor dominerade till en början men SKS ville ha en bredare inriktning på utbudet. Det startades studiecirklar i bland annat livsåskådningsfrågor, familjekunskap, filosofi, vuxenpedagogik och barnpsykologi. Kultur- och musikverksamheten växte med tiden. Under hela SKS historia har stödet till kyrkomusiken varit utmärkande för organisationen. – Det gjordes ett enormt arbete inom SKS med att ge ut noter till körverk, berättar Ulla Littgren. SKS startade till och med ett eget bokförlag 1951 – Studiebokförlaget. Det gick senare upp i bokförlaget Verbum som hade bildats av Diakonistyrelsen. SKS utgivning var omfattande. Man gav ut noter, kyrkospel, bibelstudier och annat studiematerial men också guideböcker till det heliga landet.

Stöd till föräldrautbildning Ulla Littgren blev i början på 1970-talet länsinstruktör och snart distriktschef i SKS Stockholm. Hon ledde en stor organisation och var ansvarig för den pedagogiska utvecklingen av regionens cirkelledare. En speciell verksamhet som hon fick vara med om att bygga upp under den perioden var kurser för barnmorskor i psykoprofylax och föräldrautbildning. – Det här betydde väldigt mycket för utvecklingen av föräldrautbildningen i Stockholm. Det fanns ju inte något sådant på den tiden. Vi hade kurser i Paris för de svenska barnmorskorna. Där fanns nämligen ett sjukhus som var specialiserat på just psykoprofylax. Sen hade vi studiecirklar här hemma

Medlemmar Ett par av SKS tidiga medlemsorganisationer var till exempel Sigtunastiftelsen och Svenska kyrkans Lekmannaförbund. Med tiden anslöt sig organisationer inom ett brett spektrum till SKS, exempelvis Svenska Scoutförbundet, Katolska kyrkans studieråd, Svenska Lottakåren och Bröstcancerföreningarnas Riksförbund.

Studiecirkelbibliotek Då studieförbunden bildades skapades också nya studiecirkelbibliotek. I SKS fall var dessa kopplade till församlingarna. I slutet på 1930-talet hade SKS (då SKB) över 500 studiecirkelbibliotek. Med kommunaliseringen av biblioteken avvecklades de flesta av dessa.

46


S:t Matteus församlingsbibliotek i Matteus Församling i Stockholm bildades 1912 och är fortfarande i funktion. År 1916 flyttade biblioteket in i sina nuvarande lokaler på Västmannagatan 92.

för både blivande mammor och pappor. Kursledare i våra cirkelledarutbildningar var barnmorskan Signe Jansson som introducerade psykoprofylaxen i Sverige. Kurserna pågick i 10–12 års tid och var oerhört populära, berättar Ulla Littgren som är stolt över att ha fått vara med och utveckla denna nydanande verksamhet. På 1980-talet ökade den internationella verksamheten. Både Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission var medlemsorganisationer i SKS. Ett engagemang för Mellanöstern växte fram som bland annat hade sin grund i de många bibelstudiecirklarna. SKS började organisera resor där man besökte kristendomens heliga platser. Det här blev allt mer populärt och ett helt koncept togs fram som kallades ”Bibelns land, resans mål”. – På den tiden pratade man inte så mycket om den politiska situationen

Affisch Mellanöstern, studiecirkelguide, SKS.

47


i regionen, den medvetenheten växte fram. Bibelstudiecirklarna och resorna var en början, säger Ulla Littgren som berättar att det ibland skämtades lite slarvigt om ”SKS resebyråverksamhet”. Det var inte bara till de heliga platserna man reste. Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission hade många studiecirklar i internationella frågor och arrangerade resor genom SKS till andra delar i världen. Ulla Littgren var själv med på några studieresor till bland annat Indien och Etiopien. Det här skedde i samverkan med Sida för att sprida kunskap på hemmaplan. Deltagarna tog med sig sina nya erfarenheter och kunskaper hem till sina lokala församlingar där de ledde studiecirklar och höll föredrag. – Vi hade också ett stort och långvarigt kombinerat bistånds- och folkbildningsprojekt i Zimbabwe som hette ”Learning for survival”, berättar Ulla Littgren. Idag är globala frågor en av Sensus profilfrågor.

Samgående blev inte av Ulla Littgren slutade sin tjänst på SKS 1989 långt innan Sensus bildades. Hon hann dock vara med om ett försök att slå samman de tre studieförbunden med kristen värdegrund. Det var när hon ledde ett projekt för att undersöka möjligheterna till ett samgående mellan SKS, KFUK-KFUMs studieförbund och Frikyrkliga studieförbundet i slutet på 1980-talet. – Det var nära då, berättar hon, alla var positiva ända fram till att det skulle beslutas… då tröt modet hos ledningarna. Ulla Littgren är positiv till förändringarna som förbundet genomgått och tycker att kunskaperna i församlingarna har ökat om vilken resurs Sensus är för dem. Folkbildningens grundläggande idé finns kvar oavsett vilka organisatoriska förändringar som görs. Idag är kanske drivkrafterna annorlunda. Bildningsnivån är högre, liksom kraven, menar hon. – Men den pedagogiska formen i folkbildningen, delaktighet, lyssnande och respekt, kommer att få än större betydelse framöver, siar Ulla Littgren och menar att folkbildningen har en stor och viktig uppgift då främlingsfientligheten sprider sig i samhället. – Då handlar det inte om vilka ämnen man studerar, utan om värderingar.

48


SKS storsamling i Skövde 1983.

Exempel på studiesatsningar i SKS • Lekman tar ansvar i början av 1960-talet blev den första stora kampanjen som engagerade tusentals frivilliga i församlingslivet. • Carols vid Betlehem från 1970-talet var en del av ett omfattande musikpedagogiskt arbete för kyrkans körer. • Händernas kunskap ingick i den hantverksvåg som engagerade studieförbunden från 1980-talet. • Befrielsen – stora boken om kristen tro var Svenska kyrkans stora studiesatsning under 1990-talet. • Fråga livet, Barns livsfrågor och Vad tror du på? var tre samarbeten med Utbildningsradion på 1990-talet.

49


SKS – som det var

Maj-Britt Blinke (1917-2012) arbetade på SKS förbundsexpedition i Stockholm mellan 1947-1977. Hon var den andra personen som anställdes i förbundet. Hon började som kontorist och slutade som studiesekreterare. 1990 skrev hon ner sina minnen från den tiden till SKS 60-årsjubileum. Här är några urklipp från hennes anteckningar.

50


Jag började i förbundet 1947. Biskop Brilioth var ordförande i Diakonistyrelsen och det var ett elände att gå ut i korridoren när han var där. Man kunde träffa honom många gånger på samma dag och varje gång stannade han och hälsade. Han kom aldrig ihåg att vi redan hälsat. Och varje gång skulle man alltså niga och ta i hand. Det var nödvändigt på den tiden! När jag fick veta att de hade styrelsesammanträde stannade jag instängd på mitt rum!” ”När verksamheten växte så räckte inte pengarna till. Det startades då något som kallades för ’SKS-gåvan’. Vi fick in pengar från församlingar och intresserade organisationer. Det var mest 10 och 25 kronor, till och med femmor, som skickades in. Men många bäckar små … 1953 uppgick gåvor och anslag till 2 000 kronor.” ”1967 blev Ottar Ottersen vald till studierektor. Alla som kommer ihåg honom vet att han var en stor idéspruta. Alltså hände då en massa nya saker och studiearbetet tog fart. Hans insatser var mycket stora i barnpsykologi bland annat. Ottar var alltid glad. Om man satt och deppade och tyckte allting var ganska trist och han kom in och talade om sina planer på sitt entusiastiska sätt så var det som en riktig vitaminspruta.” ”Jag var under många år redaktionssekreterare och från 1975 redaktör för tidningen Kyrklig Studiefront. Det var ett jobb som jag älskade, men jag tyckte ibland att den var litet slätstruken och behövde piggas upp. Detta försökte jag göra på olika sätt. En gång bad jag Sven Stolpe om en artikel. Han sa då att han hade en färdig som jag fick om jag vågade trycka den. Det han skrivit var ’De nya budorden’. Han menade att Tio Guds bud var med löje avskaffade – till stor del okända – men att i deras ställe kommit tio andra bud, man kunde kalla dem Tio Djävulens bud. Det blev en väldig kalabalik i landet. I Göteborg gick en delegation upp till dåvarande distriktsstudieledaren och hotade med att aldrig mer ha några cirklar inom SKS. Men det var en klok man där vid den tiden och han tog det lugnt och så småningom blev det lugnt igen.” ”Kvinnoåret 1975 bad jag Ingmar Ström om en artikel till Kvinnonumret. Han skrev att de kvinnliga prästerna hade kommit för att stanna och avslutade med: ’Fram för en kvinnlig domprost! Varför inte i Göteborg?’ Domprosten i Göteborg ringde och undrade varför SKS slog på honom, han hade ju alltid varit vår vän. Jag ringde till Ingmar Ström och bad att få ta bort raderna. Någon tid senare när jag var hos frissan läste jag i Veckojournalen och fick då se rubriken ’Klipp ur Kyrkans Studiefront’. Till min förfäran stod just de rader jag tagit bort tillsammans med en kul bild av en kvinnlig biskop.”

51


52


Med Sensus genom två sammanslagningar Mats Bernerstedt Studiesekreterare i SKS 1990, verksamhetschef 1994 och förbundsrektor/förbundschef SKS/Sensus 1997–2011. Engagerade sig redan som ung i kyrkans studiecirklar i Västerås och blev ungdomsledare i församlingen. Har studerat religionsvetenskap och är lärarutbildad. Ordförande i Gehrmans Musikförlag AB. Organisationskonsult i eget företag.

Övrigt:

N

är Mats Bernerstedt började som studiesekreterare i SKS 1990 visste han inte att han 20 år senare skulle ha varit med om att leda två sammanslagningar av tre studieförbund och fått se två nya studieförbund födas. Han minns när han ringde till TBV den där gången då ingen riktigt visste vad som skulle hända med den vacklande bildningsorganisationen för tjänstemännen. – TBVs rektor sa till mig att ”du var den sista jag förväntade mig skulle ringa”, säger Mats Bernerstedt och ler åt minnet. Men vägen för att komma dit var lång och krokig. De tre organisationerna SKS, KFUK-KFUMs studieförbund och TBV bildades alla under perioden 1929-1935. Det kan verka trivialt, men Mats Bernerstedt tycker att det är anmärkningsvärt. – Företag brukar inte överleva så pass länge som idéburna organisationer. De har en mycket längre levnadscykel och är egentligen ganska lyckosamma skapelser, konstaterar han. – Folkbildningen borde egentligen ses som en av folkrörelserna, med en alldeles egen grundidé menar Mats Bernerstedt. – Om man ska utkristallisera den rena essensen av den idén så handlar det om den deltagarstyrda studiecirkeln, att gruppen väljer själv, sammanfattar han.

Förändringsarbete gav konsekvenser När Mats Bernerstedt 1997 blev rektor för SKS hade ett samgående mellan studieförbunden med kristen värdegrund stötts och blötts flera gånger. Men det hade aldrig riktigt kommit till skott. – En del såg ett samgående som ett ekumeniskt initiativ. Men det är inte en uppgift för ett studieförbund. Det är i så fall medlemmarnas uppgift, förklarar Mats Bernerstedt. Ett studieförbund ska inte ha åsikter i trosfrågor,

53


det vore att stå i vägen för den fria åsiktsbildning som sker i studiecirklarna. SKS började att bearbeta sin relation med den största medlemmen – Svenska kyrkan. – Många hade en bild av att SKS var mer kopplat till Svenska kyrkan än vad som var fallet. Det visade sig att Svenska kyrkan också hade en sådan bild. Det blev viktigt att ge en korrekt bild av SKS dels som fristående från Svenska kyrkan, dels som en organisation med medlemmar som inte alls var knutna till kyrkan. – En viktig fråga var hur SKS kristna koppling skulle uttryckas och om den alls skulle finnas med? Den nya ändamålsskrivningen mejslades fram tillsammans med kyrkan och då kom begreppet ”kristen värdegrund” med på ett bra sätt, berättar Mats Bernerstedt. Det var ingen lätt process att ta fram en ny inriktning, men det sågs som strategiskt nödvändigt för att kunna växa och möta de nya förutsättningar som samhällsutvecklingen gett. Utan den hade ett samgående med TBV knappast varit möjligt, inte heller delaktigheten i att skapa det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Till sist kom man fram till att studieförbundet skulle profilera sig på livsfrågor, mångfald och globala frågor. Ett betydligt öppnare förhållningssätt än vad som tidigare hade varit fallet.

Sensus – en fullträff Den nya inriktningen ledde till att man började diskutera namnet på förbundet. Namnet SKS stod för den gamla bilden. Ett nytt namn skulle bli ett bra avstamp inför den nya, bredare inriktningen på studieförbundet. – Vi tittade på en massa latinska namn som inte används i svenska språket och som därmed inte heller är fullt av associationer, berättar Mats Bernerstedt. Till slut fastnade vi för Sensus som visade sig endast ha positiva betydelser – bland annat känsla, sinne, förstånd och förståelse. Det kändes som en fullträff! Namnbytet 2002 skedde efter en dramatisk förbundsstämma året innan. Svenska kyrkans delegater argumenterade mot kompromissförslaget ”Sensus – Sveriges Kyrkliga Studieförbund”, men Svenska Kyrkans Unga fick med sig majoriteten efter att ha fått förbundsstyrelsen att justera sitt eget förslag till ”Sensus studieförbund”. Det visade sig snabbt att den nya inriktningen var oerhört lyckad. Frågorna låg helt rätt i tiden. Sensus arbetade med utåtriktad verksamhet på ett nytt sätt och bedrev lokala marknadsföringsaktiviteter. – Alldeles efter namnbytet i januari 2002 tog rektorn för KFUK-KFUMs studieförbund kontakt med mig. De ville med på båten, förklarar Mats Bernerstedt. De var ett litet studieförbund som hade svårt att klara sig. Och för oss var det bara positivt, de passade väl in i vår strategi. Vi behövde bli större för att kunna förverkliga våra idéer och deras globala arbete var intressant.

54


Övergången gick smidigt. Redan i maj var processen klar och fusionen en verklighet. Inga anställda behövde sägas upp.

Folkrörelse-crossover Sensus hade på kort tid blivit ett starkt förbund med en ny tydlig profil och var berett att ta nya djärva steg. Möjligheten lät inte vänta på sig. På TBVs förbundsstämma i april 2004 meddelade medlemsförbunden att de beslutat att avveckla sitt studieförbund. De fackförbund inom TCO som var medlemmar hade under många år kämpat med att få ordning på TBVs ekonomi. Parallellt med detta hade de flesta fackförbund sedan länge tagit tillbaka merparten av den fackliga utbildningen till sina egna organisationer. – Någon retades med mig då och sa ”ska vi inte gå ihop med TBV också?”, berättar Mats Bernerstedt. Men Mats såg det som en möjlighet. Efter att ha förankrat idén med förbundsstyrelse och regionchefer ringde han TBVs rektor Mats Spånberg. Det visade sig att många studieförbund och några utbildningsföretag hade hört av sig till honom. Men alla ville bara ha vissa bitar. Sensus var beredd att ta över allt, inklusive personalen. TBV högg direkt. Redan i början av juli presenterades en gemensam vision om det nya studieförbundet. Fanns det då inga ideologiska problem? Mats Bernerstedt skakar på huvudet: – Vi formade en gemensam värdegrund som togs väl emot. Även den ”kristna värdegrunden” accepterades. Vi förklarade att detta främst handlar om ett försvar av mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet samt en kompetens att arbeta i den kyrkliga miljön. Vi kallade det hela för en folkrörelse-crossover. Jag tror många gillade att det äntligen fanns ett nytänkande i studieförbundsvärlden, men vi mötte också misstänksamhet, inte minst från ABF som hade svårt att acceptera att fackförbund och kyrka skulle samsas under samma tak.

Ibn Rushd blev varumärkesbyggande KFUK-KFUMs studieförbund hade haft kontakter med muslimska organisationer som var intresserade av att bilda ett eget studieförbund. Detta arbete fortsatte i Sensus och ett samarbetsavtal tecknades 2002 mellan de muslimska organisationerna och Sensus. Under denna tid var fördelningen av statsbidraget till studieförbunden helt låst. Varje studieförbund hade en andel som var svår att förändra. Att både öka den egna verksamheten och rymma en ny verksamhet som förväntades öka Sensus volym med 25 procent skulle drabba ekonomin hårt. Därför försökte Sensus påverka bidragssystemet. Samarbetet med Ibn Rushd användes som en kil in i systemet för att visa att det var orimligt att ha kvar fördelningsmodellen. Det låg ju helt i linje med folkbildningens syfte att nå ut till nya grupper. Då skulle väl inte bidragssystemet motverka

55


Ibn Rushd Studieförbundet Ibn Rushd har tagit sitt namn efter den muslimske filosofen Ibn Rushd som också kallas för Averroës. Han levde och verkade i Spanien och Marocko 1126-1198. Ibn Rushd ville förena tro och vetande och är känd bland annat för sina kommentarer av Aristoteles vars filosofi genom honom fördes in i Västeuropa.

möjligheten att bygga upp en muslimsk verksamhet? – Vi arbetade aktivt med lobbying och hade som mål att Ibn Rushd skulle nämnas i riksdagsdebatten varje månad under ett år. Vi lyckades med det, konstaterar Mats Bernerstedt. 2004 kom ett nytt bidragssystem som var mycket mer rörligt. Ibn Rushd verkade några år inom ramen för Sensus. Men då verksamheten nådde den nivå som krävs för att få eget statsbidrag valde Ibn Rushd att ansöka hos Folkbildningsrådet om att få bilda ett fristående studieförbund. Det blev verklighet 2008. – Vi ville förstås att Ibn Rushd skulle stanna kvar i Sensus men de ville stå på egna ben, säger Mats Bernerstedt och påpekar att samarbetet med Ibn Rushd idag är en stark orsak till att Sensus uppfattas som ett studieförbund som arbetar med mångfald. – Det visade sig ha varit ett starkt varumärkesbyggande samarbete, samtidigt som vi lärde oss oerhört mycket om vad mångfald betyder i praktiken.

Nytt samarbete med amatörkulturen Sensus hade nu varit med om att bygga upp ett annat studieförbund. Mats Bernerstedt fick vara med om den resan en gång till. Bakgrunden var att amatörkulturens organisationer länge klagat på att de var hänvisade till studieförbunden för att få tillgång till statliga bidrag. De ville ha en egen ingång till medlen. Folkbildningspropositionen 2006 slog dock fast att det var studieförbunden som även fortsatt skulle vara amatörkulturens stöd lokalt. En nyhet var att amatörkulturorganisationerna kunde få bidrag till den nationella nivån. De började då överväga att starta ett eget studieförbund. Sensus tog kontakt med ett antal amatörkulturorganisationer och erbjöd ett samarbete inom ramen för Sensus. Efter en del turer blev det ett avtal.

Urklipp ur SvD 27 mars 1932.

56


– Vi hade gått igenom två fusioner på två år. Vi hade samarbetat med de muslimska organisationerna, och nu gick vi in i ett nytt liknande samarbete, säger Mats Bernerstedt. – Även denna gång medförde samarbetet att ett nytt studieförbund skapades. Kulturens Bildningsverksamhet fick eget statsbidrag från 2010 efter ett par års samarbete med Sensus. Mats Bernerstedt reflekterar: – Inget annat studieförbund har gjort en likadan satsning och byggt upp två nya organisationer. Det var en stor påfrestning för både personalen och organisationen, och det var en risktagning. Vi fick inte behålla verksamheterna inom Sensus men vi ökade vår kompetens inom de områden de representerade. Mångfald och kultur är i dag två mycket starka sidor av Sensus. Det är väl just detta som är studieförbundens styrka: att snabbt kunna möta behov när de dyker upp. – Studieförbunden är otroligt flexibla för att kunna nå nya människor. Genom det anpassningsbara verktyg som studiecirkeln är går det att möta de utmaningar som dyker upp. Och det är väl det som är själva tjusningen med den här verksamheten, sammanfattar Mats Bernerstedt. – Att kunna möta människors behov utifrån en förankring i en medlemsrörelse och ideologi. Det är en fantastisk möjlighet!

57


Lista över rektorer och ordförande Rektorer (motsvarande) TBV Per Sandberg Hans Almryd Lennart Larsson Ulf Mårtensson Georg Johansson Ulf Lindberg Håkan Wickström Ingegerd Sahlström Per Axel Landström Mats Spånberg

1947–1976 1977–1982 1983–1986 1986–1989 1989–1990 1991–1994 1994–1998 1999–2001 2001–2003 2003–2004

Ordförande TBV C Gösta Malmström Sven Hallnäs Hans Almryd John Eklööf Evert Brandgård Monica Englund Björn Rosengren Rolf Blom Sten Persson Gunnar Johanson

1935–1943 1943–1963 1963–1976 1976–1984 1984–1986 1987–1994 1994–1994 1995–1997 1998–2004 2004–2005

KFUK-KFUMs studieförbund Paul Terning 1947–1952 Gunnar Jansson 1952–1963 Revelyne Chesneau (tf ) 1963–1964 Åke Lundell 1965–1971 Göran Adrian 1972–1975 Mårten Persson 1975–1979 Barbro Blomkvist (tf ) 1979–1979 Åke Josefsson 1979–1999 Lena Lönnqvist 2000–2002

KFUK-KFUMs studieförbund B M Hellerstedt 1947–1952 Paul Terning 1952–1971 Åke Lundell 1972–1978 Dick Samuelsson 1979–1997 Östen Eriksson 1997–2000 Ragnar Smittberg 2001–2002

SKS Gunnar Sundqvist 1930–1945 Gösta Herthelius 1946–1966 Olle Gnospelius 1966–1967 Ottar Ottersen 1967–1973 Gunnar Gyhlenius 1973–1976 Carl-Henrik Martling 1976 Mårten Mårtensson 1976–1978 Ingvar Laxvik 1979–1985 Christina Berglund 1986–1989 Karl-Göran Linzander 1990–1997 Mats Bernerstedt 1997–2002

SKS Manfred Björkquist Torsten Bohlin Elis Malmeström Åke Zetterberg Olle Nivenius Arne Palmqvist Sven Fredriksson Michael Ekdahl

1930–1940 1940–1950 1950–1965 1965–1968 1968–1972 1973–1977 1978–2001 2001–2002

Sensus Mats Bernerstedt Ann-Katrin Persson

Sensus Michael Ekdahl

2002–2015

2002–2011 2011–

Studiecirkel hos Sensus, Medborgarplatsen i Stockholm.

59


Multireligiöst

Ett möte i ögonhöjd – på lika villkor Åke Göransson Ledamot i avdelnings- och distriktsstyrelse för SKS 1982–1995. Ledamot i förbundsstyrelsen för SKS/Sensus 1988–2010. Ordförande i internationella utskottet för SKS under 1990-talet. Är idag generalsekreterare för Nämnden för statligt stöd till trossamfund.

M

an måste ha insikter innan man skapar sig åsikter. Detta var utgångspunkten för det arbete om Mellanöstern som SKS inledde under 1980-talet. En verksamhet som utvecklades och breddades efter att Sensus skapats. – Det kändes oerhört viktigt att få större kunskap om den här regionen som bär en viktig historia, men som genom konflikter hotas att utraderas, förklarar Åke Göransson som var med och drev arbetet om Mellanöstern. Åke Göransson har en lång och gedigen erfarenhet av folkbildningsarbete. Han har varit förtroendevald i SKS sedan 1982 och satt i förbundsstyrelsen för SKS och därefter Sensus från 1988 fram till 2010. Under 1990-talet var han ordförande i internationella utskottet och han deltog aktivt från Sensus sida i stödet till och samarbetet med det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. SKS hade länge intresserat sig för de heliga platserna i Mellanöstern genom bibelstudieverksamheten. Med tiden växte insikterna och verksamheten breddades. Man började studera inte bara Israel och Palestina utan också Jordanien och Syrien. Men det var inte lätt. Det var svårt för många att möta den moderna verkligheten i regionen då man tidigare mest sysslat med det historiska som var så intimt hopkopplat med bibelstudiearbetet. – Det blir ju genast en politisk dimension på det hela när man kommer in i modern tid, och det blev svårt, berättar Åke Göransson. SKS tonade ner reseverksamheten till det heliga landet som tidigare hade varit mycket populär. Nu började man istället att anordna resor i Sverige. – Mellanöstern finns ju runt knuten! säger Åke Göransson och berättar hur de började arrangera bussresor till orientaliska kyrkor och moskéer i Sverige. Även Svenska kyrkan breddade sitt mellanösternarbete och startade flera projekt på Västbanken och i Jordanien.

60


61


– Det var svårarbetat, berättar Åke Göransson. Det blev politiskt jobbigt. Vi var noga med att inte ta ställning. Vår ambition var att förse människor med material så att de skulle förstå att situationen var krångligare än man tidigare trott då man lutat sig mot en religiös historiebeskrivning. Men skam den som ger sig! Verksamheten fortsatte och med tiden blev tröskeln lägre för att ta kontakt med grupper man tidigare inte mött. – Det här arbetet ledde till en öppnare syn inom studieförbundet på olika religiösa uttryck. Åke Göransson berättar om den överraskning som deltagarna uttryckte då de för första gången klev in i en källarlokal någonstans på Södermalm i Stockholm och fick se en helt annan värld öppna sig bakom ett par plåtdörrar – moskéer med hundratals besökare. Förvåningen över att man kunde möta Mellanöstern i grannskapet var stor.

Medarbetarna ska spegla omvärden Det multireligiösa arbetet har idag blivit något av Sensus signum. I SKS hade Svenska kyrkan varit väldigt dominerande. Men då Sensus skapades och namnbytet var ett faktum, kunde också det multireligiösa arbetet ta fart. – Det har varit ett ideologiskt arbete för att alla ska förstå att det hand-

62


lar om ett möte i ögonhöjd – på lika villkor. Men det har också varit ett strategiskt arbete där vi ansträngt oss för att även medarbetarna ska spegla omvärlden och ha olika bakgrunder. Multireligiöst är ju också mångkulturellt, konstaterar Åke Göransson. Med namnbytet gick det att fylla varumärket Sensus med nytt innehåll. – Vi brukade skämta och säga att när Sensus bildades gick vi från att ha varit ett tämligen okänt studieförbund till att vara ett helt okänt studieförbund, skrattar Åke Göransson. Med den nya bredare inriktningen skapades öppningar. Man nådde nya grupper. Resultatet lät snart visa sig då TBV slogs samman med Sensus och studieförbunden Ibn Rushd och Kulturens skapades med Sensus hjälp. Åke Göransson menar att det var viktigt att få bort stämpeln på Sensus som ett ”kristet” studieförbund. – Studieförbundets roll är en helt annan än de religiösa medlemsförbundens. Sensus arbetar inte med ekumenik utan ska endast skapa verktyg för samtal. Det har varit en svår balansgång, medger Åke Göransson, men den har gått att klara av genom utbildning och ett pedagogiskt förhållningssätt. – Folkbildningens utmaning är att hjälpa människor att inte vara rädda för det som vi tycker är annorlunda. Det finns alltid en risk att det ”normala” också blir normativt. Vi måste ständigt ställa oss frågan om det måste vara på ett visst vis för att det alltid har sett ut så? Det gäller inte minst i hbtqfrågor. Åke Göransson sammanfattar några lärdomar han gjort från sin tid i Sensus och det multireligiösa arbetet. – Vi har haft ett individperspektiv och tänkt allt för lite på gruppens betydelse. Jag tror också att vi varit för måna om att skapa ”neutrala” mötesplatser. Då känner sig ju ingen hemma! Jag tror att det är mycket bättre om vi besöker varandra för att lära oss något på riktigt. Tänk om vi bara skulle träffa våra vänner på restauranger? Då skulle vi aldrig komma nära varandra. För att göra det behöver vi träffas på hemmaplan.

63


64


Multireligiöst

Ett unikt religiöst nätverk Ingrid Burström Verksamhetsutvecklare för det multireligiösa arbetet i Sensus region Stockholm-Gotland. Har arbetat på SKS/Sensus sedan 2001.

N

ågot som utmärker Sensus är det multireligiösa arbetet. För vissa låter det skrämmande, för andra befriande vidsynt. Ingrid Burström arbetar med de här frågorna på Sensus region Stockholm-Gotland. – Jag har världens bästa jobb! utropar hon och slår ut med händerna. Och varje dag får jag lära mig något nytt. När Ingrid Burström började arbeta i SKS 2001 hade hon en bakgrund som församlingspedagog i Svenska kyrkan. Då samarbetade man bara med ett par föreningar som samlade människor med annan etnisk bakgrund. När SKS bytte namn till Sensus 2002 och KFUK-KFUMs studieförbund anslöt sig till Sensus intensifierades det samarbete med muslimska organisationer som KFUK-KFUMs studieförbund redan hade inlett. – Snart sökte sig även organisationer som inte hade religiös koppling till oss. Man gillade våra kärnvärden om allas lika värde, de kände att hos Sensus fick alla plats. Redan år 2000 hade Riksutställningar lanserat utställningen Gud har 99 namn, en interaktiv utställning om de sex världsreligionerna, som turnerade i Sverige. Sensus blev involverat i utställningen och tog med tiden över både den turnerande utställningen och en permanent utställning med samma namn. – Det fanns ett behov av att prata mer om religion i Sverige och om hur det är att vara religiös i ett multikulturellt sammanhang. Nya religiösa uttryck blev vanligare i Sverige. Det fanns ett behov av att förstå mer vad det innebar. Sensus började att utbildade något man kallade för multireligiösa guider i det nätverk som bildats genom arbetet med Gud har 99 namn. En multireligiös resväska togs fram som guiderna kunde ta med vid olika uppdrag. Guiderna åkte ut till skolor, arbetsplatser och organisationer och berättade om de sex största religionerna utifrån teman som bön, mat, tempel, kläder, döden och religionsdialog.

65


– Människor var jättenyfikna men hade inte haft möjlighet att få svar på sina frågor, berättar Ingrid Burström. Kanske hade man en arbetskamrat med en främmande religionstillhörighet, men man vågade inte riktigt ställa frågor om det. Verksamheten växte. Lärare ville ge klasserna en annorlunda introduktion inför arbetet med religion i högstadiet och konfirmander kunde få en spännande inledning till sina studier. Idag har det utbildats 400 multireligiösa guider runt om i Sverige. Bara i region Stockholm-Gotland ger guiderna ett 50-tal guidningar per år och besöker församlingar, skolor, arbetsplatser och föreningar. Hur går då en guidning till? – Den multireligösa resväskan innehåller föremål från de sex världsreligionerna. Deltagarna får bekanta sig med föremålen och guiden berättar om hur man ser på olika företeelser i livet. Guiderna har oftast sin bakgrund i någon av de religioner som presenteras, men de får ge ett löfte om att prata väl om alla religionerna innan de blir guider. Man ska också vara bekväm med att guida i andras religiösa hemvist. – Varje guidning är unik, berättar Ingrid Burström. Men då man sett att det glimmar till i någons öga och att de fått en aha-upplevelse av presentationen – då känner man att det har betytt något, förklarar hon entusiastiskt. Hon berättar om guidningar på arbetsplatser där någon medarbetare aldrig vågat fråga en kollega om slöjan hon bär. Genom guidningen blev det plötsligt möjligt. Eller om sjuksköterskorna med olika etnisk bakgrund som började prata om sina olika traditioner i samband med dödsfall. – Man vågar fråga och visa nyfikenhet.

Okända grupper Arbetet med guidningarna har öppnat dörrarna till många andliga samfund. Idag erbjuds också multireligiösa vandringar till deras olika heliga rum. Det är ett unikt nätverk som har skapats. Ingrid Burström kan förmedla kontakter till många små religiösa grupper som kanske är helt okända för de flesta. Men de religiösa frågorna kan också vara mycket känsliga. Vissa har kanske blivit förföljda för sin tro i sitt hemland och har svårt att öppna sig i en grupp, andra söker sig till multireligiösa evenemang för att berätta om just sin sanning.

Exempel på föreningar som Sensus samarbetar med i Stockholm: Armeniska kyrkogruppen, Svenska muslimer för fred och rättvisa, Judiska museet, Sveriges unga Dharmis och Ashavaner, Triratna Ung Buddhist, Mandeiska Sabeiska Samfundet, Bahaisamfundet i Stockholm.

66


Sensus tar varje år fram en multireligiös almanacka med de sex världsreligionernas viktigaste högtider markerade. De sex religionerna är: buddhism, hinduism, islam, judendom, kristendom och sikhism.

– Då får vi vänligt men bestämt förklara att det är fel forum för att missionera sin tro, säger Ingrid Burström. Bakgrunden till det multireligiösa arbete som Sensus bedriver idag kan man hitta både i Svenska kyrkans och KFUK-KFUMs studieförbunds internationella arbete och i de resor SKS anordnade till det heliga landet. Det fanns helt enkelt en tradition av nyfikenhet i studieförbundet på andra religiösa uttryck. Idag räknar man med Sensus som en resurs när det gäller nätverkande och relationer över samfundsgränserna. Ingrid Burström tycker sig se att tron ifrågasätts allt mer i samhället. Också ur den aspekten har det multireligiösa arbetet en uppgift. – I grunden handlar det om hur vi kan skapa ett samhälle där det är okej att tro.

67


Att samarbeta med Sensus

Nyfikna konfirmander får multireligösa vandringar lära känna andra religioner Svenska kyrkan i Huddinge har under flera år beställt multireligiösa guidningar av Sensus. Juana Baumann, diakon i Huddinge, berättar om verksamheten:

Vi hade en utbildning av ungdomsledare då vi kände ett behov av att de skulle få lära sig något om andra religioner – för att de skulle få en större förståelse innan de började som ledare. Det blev väldigt uppskattat och något år senare började vi ta in guidningen i konfirmandundervisningen. Vi har länge haft en tradition i Huddinge att besöka en moské och en synagoga med konfirmanderna, det har varit mycket lyckat. Men genom de multireligiösa guidningarna kan ungdomarna få möta ännu fler religioner på ett konkret vis utan att vi behöver åka iväg med dem. Vi brukar fortfarande besöka moskén och synagogan med sommarkonfirmanderna. När guiden kommer så bjuds ungdomarna in i ett rum där olika saker från religionerna står framme. Guiden berättar om vad som skiljer och vad som enar de olika trosuttrycken. Ungdomarna från röra vid sakerna och ställa frågor. Det brukar bli jättebra och konfirmanderna blir nyfikna även om de är tveksamma från början. Utvärderingar av konfirmandundervisningen brukar visa att den multireligiösa guidningen är en av de lektioner som uppskattats mest! Det är viktigt att konfirmanderna får lära sig lite om andra trosuttryck. I synnerhet är det viktigt att de förstår att vi talar om samma Gud i de tre största världsreligionerna. Intresset för det här är stort även hos andra i församlingen. När vi hade en föreläsning en gång om islam så blev det tvärfullt!”

68


Att samarbeta med Sensus

Genom Sensus kan de små församlingarna utveckla sin verksamhet

Burlövs församling ligger i en förhållandevis liten ort mellan Malmö och Lund. Det finns endast två kyrkor, men man har trots detta ett rikt musikliv och många körer. Kristina Hellgren är organist i Burlöv och har lång erfarenhet av Sensus stöd till körmusiken.

Vi har i alla år prenumererat på Sensus körabonnemang – två gånger om året får vi noter och förslag på söndagar och högtider där de passar in. Det är jättebra att det finns! Ibland arrangeras gamla stycken om på ett enklare vis och ibland är det nya tonsättare som ges ut. Den här repertoarutgivningen är värdefull i det dagliga arbetet. Vi har också använt oss av Sensus pedagogiska böcker i körundervisningen – till exempel om hur man tränar rösten, eller om hur man använder hela kroppen då man sjunger. Ibland har vi kulturarrangemangen i samarbete med Sensus. Men det händer att vi arrangerar dem själva eftersom de oftast organiseras som gudstjänster. I vissa sådana fall kan vi inte få stöd från Sensus. Sensus fyller en stor funktion när det gäller att skapa nätverk och samordna evenemang i större sammanhang, till exempel rikskyrkliga konvent och det Kyrkomusiksymposium som anordnas vart fjärde år. Det vore svårt för enskilda församlingar att anordna. På det viset bidrar Sensus till att hjälpa de små församlingarna att kunna utveckla sin verksamhet.”

69


Kyrkomusik

Ett pionjärarbete för körmusiken Kjell Bengtsson Musikrektor på SKS/Sensus från senare delen av 1970-talet till 2008.

Marit Zetterström Nationell verksamhetsutvecklare för körverksamheten i Sensus sedan 2008.

N

är Kjell Bengtsson blev ledamot av förbundsstyrelsen och sedan musikrektor på SKS i början av 1970-talet blev han varse att musiken, som stod för mer än hälften av förbundets intäkter, bara fick en bråkdel av utvecklingsresurserna. – Det ville vi inom kyrkosångsrörelsen ändra på, säger han och pekar på en stor trave noter och böcker som bara är en liten del av allt det som sedan skapades. Kjell Bengtssons insats för körmusiken är svår att skatta tillräckligt högt. Fram till idag har ett 40-tal musikpedagogiska böcker getts ut och 800 körutgåvor med ca 1500 körsånger. Sensus utgivning av körmusik är en institution som för alltid förändrat kartan för kyrkomusiken i Sverige. – Körmusiken har alltid fått slåss för sin plats inom folkbildningen, säger Kjell Bengtsson och berättar hur politiker och gamla folkbildningsledare lät den vara kvar på nåder – det var ju inte ”riktig” folkbildning… Hur pass allvarligt det här var menat är kanske svårt att säga, men musiken hade ett starkt trumfkort i ärmen – den var mycket populär och drog skaror av deltagare. Marit Zetterström är idag nationell verksamhetsutvecklare för körverksamheten i Sensus. Hon berättar att diskussionen om körens status som folkbildningsverksamhet fortfarande finns kvar. – En kyrkokör har oftast en professionellt utbildad ledare som för det mesta är anställd av kyrkan. I det avseendet skiljer sig körcirklar från många andra studiecirklar. Men deltagarna är med helt ideellt. Och kören möter en längtan och ett behov hos människor av att få uttrycka sig genom musik och sång. Det är verkligen folkbildning. Körsång inom kyrkan är lika gammal som kyrkan själv. Men då SKS bildades fanns det en poäng i att sätta körverksamheten i ett folkbildningssammanhang. Kyrkosångsrörelsen är en folkrörelse och i körerna har människor

72


73


träffats, sjungit, pratat, lärt sig av varandra och utvecklats. Kjell Bengtsson var under alla år han arbetade på SKS och Sensus även verksam som organist. Det betydde mycket, tror han, att han faktiskt var ute i verkligheten och stod där med egna körer varje vecka. Han såg vilka behov körerna hade och vad som fungerade. Han träffade kolleger och odlade kontakter. – Vi började ganska snart att ge ut böcker på SKS om hur man kunde arbeta med körer och tillsammans med Carl-Bertil Agnestig byggde vi upp en metodik för barnkörarbete, berättar Kjell Bengtsson. Den nya bokutgivningen med körpedagogik blev under 1980-talet snabbt populär bland SKS-körerna. Behovet var stort. Mycket uppmärksammad blev till exempel ”Människan i kören”, en bok om körens inre arbete. – För att undvika att belasta körens ekonomi med dyra sångböcker övergick vi, i samarbete med Gehrmans musikförlag, till notutgivningar på separatblad i slutet av åttiotalet, förklarar Kjell Bengtsson.

Kompositörer anlitades Det var ett pionjärarbete man gav sig på. Särskilt när det gäller körmusik för de små körerna, till exempel arrangemang där det endast finns en mansstämma. Det behövdes nya arrangemang av gammal musik och nyskriven musik av moderna kompositörer. SKS beställde helt enkelt verk av olika kompositörer, ett femtiotal per år. Bara detta faktum har betytt oerhört mycket för utvecklingen av kyrkans musik. Och genom åren har författare och kompositörer som Georg Riedel, Ylva Eggehorn, Benny Andersson och Britt G Hallqvist anlitats. Men Kjell Bengtsson nöjde sig inte med det. Han reste runt och tog kontakt med körer i andra länder och tog hem musik, okänd i Sverige, som gavs ut i studieförbundets körserie. Det var t ex SKS förtjänst att den engelska körtraditionen med s k carols blev kända och med tiden älskade i Sverige. – Hittills hade vi mest vänt oss mot den tyska, strama traditionen. För oss var det helt okänt att det fanns en hel värld av andra klanger och mjukt böljande melodier i den engelska körtraditionen. Det var fantastiskt att upptäcka detta, berättar han. Hur var det möjligt med denna enorma satsning? – Ingen hade tidigare drivit

74


musikfrågan, men vi lyckades få med oss förbundsstyrelsen att satsa på detta, säger Kjell Bengtson. Och det gav snart resultat. Den nya musiken hördes i kyrkorna, körledare pratade med varandra om pedagogik och nyutgiven musik, barnkörverksamheten fick ny näring och blomstrade. – Den här perioden var oerhört central för hela körutvecklingen i Sverige, säger Marit Zetterström. Hade inte SKS och Kjell gjort detta hade ingen annan gjort det. Det låg helt rätt i tiden och det fanns resurser, möjligheter och kompetens. Studieförbundet samarbetade på 1970- och 1980-talen med Geijerskolan, en folkhögskola i Ransäter med Svenska kyrkan som huvudman. Det blev en mötesplats och en kreativ miljö för kompositörer och textförfattare att testa ny musik. Där etablerades till exempel den allra första kontakten mellan Britt G Hallqvist och tonsättaren Egil Hovland, ett samarbete som blev mycket fruktbart.

Samarbete med England

I ett antal unika band finns handskrivna markeringar med rödpenna vid noterna; ett stöd för att genom betoningstecken med mera komma närmare ett stiltroget framförande. Dessa band har lånats ut till dirigenter inför framföranden av Händels Messias och andra större verk.

Kjell Bengtsson berättar om det nya samarbete som inleddes med engelska körer efter att den engelska körtraditionen introducerats i Sverige. – Varje sommar tog vi över ett femtiotal musiker till England för en kurs i engelsk körmusik. De fick träffa legendaren David Willcocks, körledare vid King´s College i Cambridge. Det är många som har deltagit i dessa kurser genom åren och därefter spridit traditionen vidare i Sverige. Kjell Bengtsson plockar fram en stor pärm med långa listor sida upp och sida ner. Det är SKS körfil. Även detta ett pionjärarbete som mötte ett stort behov. Här listades nämligen repertoarförslag för hela kyrkoåret från alla svenska förlag. Något sådant hade inte funnits tidigare. – Det var fantastiskt när det kom. Varje kyrkomusiker fick tillgång till körfilen och en översiktlig karta över både utbudet och hur det passade in i kyrkoåret, förklarar Marit Zetterström. Det blev en bas för hela notutgivningen. Sensus notutgivning finns kvar ännu idag även om resurserna inte är lika generösa som under 1980 och 1990-talen. Navet för Sensus stöd till

75


körerna är fortbildning och pedagogiska hjälpmedel för att underlätta och utveckla körarbetet. Ett unikt övningsverktyg med inspelade stämmor på nätet, ScorX, har tagits fram och man genomför större nationella fortbildningsinsatser som till exempel Kyrkomusiksymposiet som arrangeras vart fjärde år och lockar nästan tusen deltagare – Vårt uppdrag är att garantera att varhelst du bor i Sverige och sjunger i kör så ska du ha nytta av Sensus, säger Marit Zetterström.

”Vårt uppdrag är att garantera att varhelst du bor i Sverige och sjunger i kör så ska du ha nytta av Sensus.”

Lokalverksamhet är grunden När Sensus bildades 2002 så påverkade inte detta körverksamheten nämnvärt. Den fortsatte som förut. Men Kjell Bengtsson tycker att det blev svårare att ha direktkontakt med styrelsen. När organisationen växte blev det ett större gap mellan verksamheten och dem som beslutar. – Det är viktigt att nämna Sveriges Kyrkosångsförbund och Kyrkomusikernas Riksförbund, säger han. Det är medlemsorganisationer som alltid har stått upp för körverksamheten i studieförbundet. De noter och metodböcker som Sensus i samarbete med Verbum och Gehrmans Musikförlag har gett ut har nått långt ut till både små och stora församlingar i hela landet. De fungerar även för den lilla kören på sex-sju personer där det kanske fattas tenorer. – I vårt arbete har vi alltid den lilla kören i åtanke, säger Marit Zetterström och får medhåll av Kjell Bengtsson. – Vår uppgift är att se till att vi har något att erbjuda alla, konstaterar Marit Zetterström. Det behövs nationella resurser för att ta fram musik-material, men vi får inte glömma att det är lokalt som körerna verkar och att det är där basen för verksamheten finns.

Kör i Burlövs församling.

76


Att spela i band

Musiken förändrar samhället Magnus Pejlert Ansvarig för rock- och popverksamheten i TBV Sundsvall 1996–2004. Verksamhets-utvecklare för musikverksamheten på Sensus Sundsvall 2004–2006. Enhetschef för enheten Rock och pop i Sensus Uppsala-Härnösand 2007–2010. Verksamhetsutvecklare för musikverksamheten på Sensus riksförbund från 2010.

Ammi Johansson Musikkonsulent på NBV 2007–2012. Verksamhetsutvecklare på Sensus i Göteborg från 2012.

E

n av de större verksamheterna i Sensus är stödet till musikgrupper som spelar tillsammans i cirkelform. Men då verksamheten startade en gång i tiden var den ifrågasatt. Så var det i de flesta studieförbund berättar Magnus Pejlert och Ammi Johansson. – Egentligen är bandcirklar de ultimata studiecirklarna, hävdar Magnus Pejlert. I ett band är alla med och driver, man lär sig av och med varandra, vilket ju är studiecirkelns grundläggande idé! Magnus Pejlert är verksamhetsutvecklare för musikverksamheten på Sensus riksförbund. Men han började redan på 1990-talet att bygga upp verksamheten i det dåvarande TBV. TBVs verksamhet för att stödja rock- och popband började spira under tidigt 1980-tal. Studieförbundet skapade musikhus där ungdomar skulle kunna repetera och man var kanske inte helt beredd på det intresse och behov som fanns där ute. – I stadgarna stod det att TBV skulle vara till för ”tjänstemannen och hans familj” – jo, det stod faktiskt ”hans”, och vi får väl säga att vi var familjen då, skrattar Magnus Pejlert. Trots populariteten fick verksamheten argumentera för sin existens. Vad hade rockband gemensamt med studieförbund? frågade sig många. Det fanns ju ingen naturlig koppling mellan något medlemsförbund och rockmusiken, till skillnad från körmusiken som hade hela kyrkan bakom sig. Att det blev som det blev tror Magnus Pejlert hade att göra med det stora behov som fanns hos ungdomen på 1980-talet att kunna utöva ”sin” kultur. Att det hamnade hos studieförbunden beror sannolikt på att banden inte hade samma infrastruktur bakom sig som t ex idrottsrörelsen. – Kritiken mot ”utövande” verksamhet har alltid funnits och finns fortfarande, men acceptansen har blivit större idag, säger Magnus Pejlert. Att

78


79


spela i band passade helt enkelt väldigt bra in i studiecirkelformen. Ammi Johansson är verksamhetsutvecklare på Sensus i Göteborg. När hon som ung började att spela i rockband så upplevde hon en stor orättvisa mot kvinnor i rockbranschen. Den kunde vara oerhört exkluderande. Den erfarenheten har sedan dess drivit henne att arbeta med jämställdhetsfrågor inom musiken. Från det att hon som aktiv i musikföreningen ARRG (Aktion Rädda Rocken i Göteborg) letade repetitionslokaler, fram till sitt mångåriga arbete med att utveckla genusarbetet inom musikverksamheten först i Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV) och nu i Sensus region i Västra Sverige. – Det har funnits en norm väldigt länge om hur ett rockband ser ut och det har varit mycket svårt för tjejer att ta en plats på rockscenen, berättar hon. Ammi Johansson är övertygad om att studieförbunden kan påverka. – Vi har ett stort ansvar och kan förändra om vi verkligen tar jämställdhetsarbetet på allvar. Det kan handla om små men betydelsefulla steg om hur vi uttrycker oss i annonser och bildspråket på affischer till större samarbeten där vi nätverkar med andra organisationer för en jämställd musikscen och bedriver politisk lobbying, förklarar hon.

80


Mycket har hänt på de dryga två år hon arbetat i Sensus. Idag pratar man om jämställdhet som en självklarhet och andelen kvinnor inom rock- och popverksamheten har ökat markant. Magnus Pejlert berättar att han först var skeptisk när TBV skulle gå in i Sensus. Han var orolig över hur det kyrkliga skulle påverka. TBV hade ju en helt annan grund. Men ganska snart insåg han att det faktiskt var bättre, till och med mycket bättre, i Sensus. – Under mitt första Sensus-år sparkade jag in många öppna dörrar, skrattar han. Genom SKS gedigna erfarenhet av körer fanns det en mycket större förståelse för hur musikverksamhet fungerar! Verksamheterna befruktade varandra. Magnus Pejlert upplevde att det fanns ett tydligare folkbildningstänk i Sensus. TBV hade alltför länge försökt vara ett utbildningsföretag. Men å andra sidan hade man inom TBV byggt upp en nationell organisation för verksamheten och hela det nätverket tog man med sig in i Sensus. – Det var helt enkelt en bra jordmån i Sensus och den här verksamheten fick alla möjligheter att växa, förklarar han.

Svårt att ändra genustänket Men det fanns ett problem. Bilden av en typisk hårdrockare var en kille mellan 15–25 år med en rätt grabbig attityd. Det var den genren som allra först hade hittat in i folkbildningen, och den normen blev stilbildande och stängde effektivt ut alla andra. Inte bara tjejer, utan även killar som gillade pop, hip-hopare och så vidare. – Vi behövde göra ett jobb för att ändra attityderna, förklarar Ammi Johansson. Genustänket sitter hårt i samhället och att förändra attityder är ett långsamt och enträget arbete. Men nu har man kunnat börja skörda frukterna av att under flera år ha arbetat med ett tydligare genusperspektiv inom rockoch popverksamheten. – För fem år sedan kunde det muttras över varför tjejerna skulle in, men nu är det en helt annan attityd, berättar Magnus Pejlert. – Det gäller att hitta verktyg och ta små steg hela tiden, säger Ammi Johansson och exemplifierar: det kan handla om att se till så att det finns toasitsar i replokalerna. Så länge det bara var killar där fanns inte det behovet, och hur välkomna kände sig tjejerna in dit då? Basen för verksamheten är de repetitioner som små band bedriver i form av studiecirklar, ofta i de musikhus där Sensus erbjuder replokaler. Men man tillhandahåller också musikstudior och genomför musikläger, veckokurser och workshops. Och i samarbete med musikfestivaler kan Sensus erbjuda speltillfällen till banden. – Skillnaden mellan studieförbunden och musikskolorna är att de lär upp musiker, vi utvecklar grupper.

81


Och det är nog detta som är det unika med de möjligheter som folkbildningen kan ge ett gäng ungdomar som vill spela musik, men som varken har resurser, kontakter eller en medlemsorganisation bakom ryggen. De kan knacka på dörren till Sensus, be om hjälp, och få det! Många stora rockband har börjat på det här viset. Ammi Johansson och Magnus Pejlert ger exempel: Cardigans, Kent, Sahara Hotnights, Håkan Hellström, Bob Hund… alla har på något sätt haft kontakt med studieförbund då de började. – Sensus är mångkulturellt, men världsmusiken är vi dåliga på. Det är tråkigt, tycker Ammi Johansson som önskar att man skulle tala om musikverksamhet generellt istället för att definiera den som antingen rock och pop eller körverksamhet. Det stänger ute andra genrer och grupper. – Vi arbetar aktivt med ett genusperspektiv men borde också ha ett socio-ekonomiskt perspektiv, fyller Magnus Pejlert i. Musiken har nämligen en förändrande kraft, menar de bägge. – Beslutsfattarna vet inte vilken stor roll det här har i samhället, och vi är stolta över att få hålla på med detta och faktiskt få vara med och förändra, avslutar Ammi Johansson.

”Cardigans, Kent, Sahara Hotnights, Håkan Hellström, Bob Hund… alla har på något sätt haft kontakt med studieförbund då de började.”

82


Att samarbeta med Sensus

Efter två år med Sensus hägrar Japan

Heavy Tigers är en rockgrupp med tre medlemmar: Maja Linn Samuelsson, Sara Frendin och Astrid Carsbring De satsar hårt och repeterar flera gånger i veckan. De spelar i klassisk 1970-tals-rockstil och skriver egen musik och texter.Heavy Tigers fick kontakt med Sensus då ett nytt musikhus startade på Wallingatan i Stockholm för ett par år sedan. Idag har gruppen släppt sitt första album och ska snart iväg på turné till Spanien och Japan. Maja-Linn Samuelsson (mitten i bild) berättar:

Jag fick tipset av ett annat band. Det är så svårt att få tag på schyssta replokaler till ett rimligt pris när man är ung och varken har kontakter eller pengar. Då betyder stödet från Sensus väldigt mycket. Vi har fått turnéstöd, tillgång till studio och inte minst kontakter Manifest On Tour genom Sensus. Till exempel fick vi kontakt

med Manifest On Tour – vi ställde upp i tävlingen 2013, och vann! Det betydde jättemycket för självförtroendet! Vi fick öppna Manifestgalan och många i branschen såg oss spela. Vi har också haft en studiecirkel i marknadsföring för att lära oss om hur man ska göra för att synas mer utåt. I vår har vi släppt vår första skiva och ska snart ut på en turné till Spanien och Japan. Vi har utvecklats så mycket på dessa två år. Sensus stöd har betytt väldigt mycket för oss.”

Ett årligt evenemang då experter från musikbranschen delar med sig av sina kunskaper i en seminarieturné. Samtidigt anordnas en tävling och vinnaren får öppna Manifestgalan i Stockholm. Manifest On Tour arrangeras av Sensus i samarbete med Svenska Oberoende Musikproducenter, SAMI och Musikerförbundet.

83


Kultur

Folkbildningen ryggar inte för frågor som smärtar Kerstin Selén Nationell verksamhetsutvecklare inom kulturområdet på Sensus riksförbund sedan 1999.

Annika Broman Enhetschef i Sensus Västra Sverige. Har arbetat i SKS/Sensus sedan 2001.

K

ultur är ingen lyxvara, det är en grundbult för hela demokratin, säger Annika Broman som är enhetschef i Sensus Västra Sverige med ansvar för kultur och bildning. Kultur och bildning. Just detta vill staten stödja genom bidragen till studieförbunden. Och Sensus arbete med kultur är omfattande. Det handlar inte bara om att stödja estetiska studiecirklar utan också om ett proaktivt arbete med att ta fram kulturprogram. – Kulturaktiviteter har alltid varit det bästa sättet att få människor att börja prata om sina liv, därför är kulturfrågor så intimt förknippade med livsfrågor, förklarar Annika Broman. Kerstin Selén är nationell verksamhetsutvecklare inom kulturområdet på Sensus riksförbund. Hon menar att Sensus uppdrag handlar om så mycket mer än att erbjuda kultur för konsumtion: – Vi ska stödja och ta fram kulturverksamhet som människor aktivt kan ta del av. Och delaktighet är ju hela idén med studieförbundens verksamhet, förklarar hon.

En längtan efter att gestalta Kulturverksamheten har alltid varit en fundamental del av studieförbunden. SKS stöd till de tidiga församlingsbiblioteken och till kyrkomusiken är ett exempel, TBVs stöd till rockgrupper och teaterprojekt på arbetsplatser ett annat och den breda lokalförankrade estetiska cirkelverksamhet som KFUKKFUMs studieförbund bedrev ett tredje. Människor träffas och diskuterar samhälls- och livsfrågor över drejskivor och målarpenslar. – Jag tror att det alltid handlat om en längtan hos människor efter att hitta ett sätt att gestalta det som är unikt mänskligt – att hitta ett språk för det, säger Annika Broman. Allas rätt till kultur är en demokratifråga. Kulturverksamhet, som exem-

84


Kerstin Selén (t v) och Annika Broman (t h).

pelvis kyrkokören, har också en demokratisk betydelse på ett sätt som man ofta inte tänker på, i kyrkokören möts deltagare från alla sociala skikt, de tar del av varandras liv och diskuterar aktuella samhällsfrågor. – Studiecirkeln är vår grundpelare. Studieförbundens uppdrag är i första hand att anordna cirklar, men många vill vara delaktiga på ett annat vis idag. De vill inte binda sig för en längre tid. Inte minst därför är vår verksamhet med kulturprogram så viktig, förklarar Kerstin Selén. Det kan handla om att arrangera eller stötta lokala konstutställningar, teaterföreställningar eller konserter, ja, egentligen vilket kulturuttryck som helst som människor kan ta del av. Men det kan också handla om att ta fram studiematerial, ge ut böcker eller att samverka i kulturprojekt nationellt tillsammans med många andra organisationer. Kerstin Selén berättar att med tiden har opinionsbildningen blivit allt viktigare: att påverka politiker både regionalt och lokalt för att de ska förstå kulturens värde, vilja satsa på olika projekt och förändra kulturpolitiken. Kulturprogrammen är väldigt beroende av det regionala och lokala stöd de kan få. Det kostar att arrangera kultur. Därför kan olika regioner ha väldigt olika förutsättningar beroende på politiska beslut. – Men det är fantastiskt att se vad de här arrangemangen kan betyda på mindre orter, berättar Annika Broman. På landsbygden går de man ur huse för att ta del av dem. Det blir en mötesplats där man träffas lokalt!

85


Kerstin Selén började arbeta på SKS på 1990-talet. Hon berättar om när Ecce Homo-utställningen visades i Uppsala domkyrka 1997. Det var en konsthändelse som blev oerhört omskriven och väckte opinionsyttringar för och emot utställningen, protestaktioner och demonstrationer. SKS tog emot besökare efter visningen i församlingshemmet bredvid kyrkan. – Att få möta människor som tagit del av utställningen var en upplevelse. Många kom med tårar i ögonen, starkt berörda. Och jag glömmer aldrig synen av de två äldre kvinnorna som kom vandrande till församlingshemmet hand i hand – för första gången i sitt Ecce-Homo långa liv tillsammans visade de sig som (Ecce homo är latin för ett par på det sättet. Det var stort, berät”Se här människan”). En fotoutställning fotoutställtar Kerstin Selén. ning av Elisabeth Ohlson Annika Broman förklarar att mycket Wallin som invigdes 1998. av arbetet handlar om att ta fram pedaI tolv fotografier gestaltade hon bibliska motiv med gogiska verktyg för att kunna skapa HBTQ-associationer. delaktighet. – Vi har alltid ett deltagarperspektiv

86


i våra arrangemang. Ta t ex en orgelkonsert i kyrkan. Då kan det vara så enkelt som att det finns någon i dörren som möter besökarna och pratar med dem. Vi kan filma organistens händer under konserten och projicera dem på en duk framför åhörarna. Det ger deltagaren en större upplevelse av konserten. Men det kan också innebära att ta fram texter till en konstutställning. Besökarna kan läsa dem till bilderna och tankar och dialog kan lockas fram av utställningsguiden. Det finns många sätt att skapa delaktighet genom ganska enkla medel. Detta går som en röd tråd genom all verksamhet. Det deltagarperspektiv som Sensus kan erbjuda lockar också andra organisationer. Sensus har genom åren till exempel haft ett antal samarbeten med Riksteatern i föreställningar som rör livsfrågor. – Vi är experter på att skapa delaktighet och för Riksteatern ger detta ett mervärde i deras föreställningar, förklarar Kerstin Selén. Annika Broman berättar om ett projekt tillsammans med Kultur i Väst och Göteborgs Räddningsmission som byggde på barns brevväxling med sina föräldrar som sitter i fängelse. – Det handlar om barn i utsatta situationer och då rör vi vid det som smärtar, men folkbildningen ska inte rygga för det.

”Det handlar om barn i utsatta situationer och då rör vi vid det som smärtar, men folkbildningen ska inte rygga för det.”

Tala film, tala liv Sensus har tillsammans med Svenska kyrkan under flera år samarbetat med Göteborgs filmfestival för att få människor att komma och se film de kanske aldrig annars skulle ha sett. Efter filmen samlas de till samtal och var och en får berätta om en känsla, en karaktär och en scen från filmen. Konceptet kallas Tala film, tala liv och är mycket uppskattat. – Det är magiska möten! berättar Annika Broman entusiastiskt. Folk har strömmat in i princip från gatan för att delta och de samtal som uppstår är fantastiska. Hon berättar om Hanna, 91 år, som tagit del av samtalen efter filmerna med sin livsvisdom. När någon blev upprörd över en scen i en film menade hon: ”men livet gör ju mycket med oss det här kan mycket väl hända”. – Det blir diskussioner om livsfrågor efter varje film. Och det är ju precis så vi vill att kulturen ska fungera! Då blir den en förändrande kraft, konstaterar hon.

87


Att samarbeta med Sensus

Familjestöd inför utlandstjänstgöringen Svenska soldathemsförbundet har betytt mycket för många generationer av värnpliktiga och militärer. Idag när värnplikten är avskaffad, Försvarsmakten till stor del förändrad och många regementen har försvunnit, har också Svenska soldathemsförbundet hittat nya uppgifter. Victoria Lundgren, koordinator för arbetet med PREPkurser på förbundet, berättar:

Vi ger familjestöd till dem som skickas ut i utlandstjänst, bland annat genom att erbjuda PREP-kurser. Det har visat sig att skilsmässostatistiken är högre bland militärfamiljer. Militärerna är tidvis länge borta från sina familjer, det är slitsamt. De som arbetar i uppdrag utomlands lever i pressade situationer och när de kommer hem kan det upplevas av bägge parter som att man lever i två skilda världar. Sedan 2009 kan de som gått kurserna räknas i över tusen. Bara under 2014 kommer vi att ha haft 200 deltagare och när nya insatser i utlandet planeras av Försvarsmakten växer behovet. Vi har egna kursledare som kan anpassa kurserna till de speciella förhållanden som rör just försvarsanställda. De som ska ut på uppdrag i ett oroligt land kan känna sig osäkra på vad det kommer att innebära för familjen. I kursen får paren verktyg för att kunna kommunicera bättre. Under en intensiv kurshelg får paren mycket stöd och hjälp att diskutera frågor som de kanske aldrig förut har pratat om. De får en chans att verkligen gå på djupet, få en ömsesidig förståelse för varandra och de olika synsätt de kan ha. Målet är att undvika konflikter och i förlängningen separation. Att få en mer livskraftig relation helt enkelt. Vi får så oerhört bra feedback från deltagarna. Ibland undrar vi om Försvarsmakten tror på våra utvärderingar…

88


Stödet från Sensus har varit helt avgörande för oss för att PREP är en metod som togs fram av kunna erbjuda de här kurserna. beteendevetare i USA på 1970-talet för att hjälpa par att stärka sin relation Sensus har gett oss mycket prooch få en bättre kommunikation med fessionellt stöd, de har både bra varandra. PREP står för Preparation kurslitteratur, erfarenhet och ett and relationsship, education program. I Sverige är det Sensus som erbjuder stort nätverk med experter som metoden. vi använt oss av. Nu har vi tillsammans med Sensus arbetat fram en fortsättningskurs för dem som kommer hem efter avslutad utlandstjänstgöring. Det har efterfrågats. Många är väldigt uppfyllda av vad de varit med om då de gått en PREP-kurs och det fanns ett stort behov av en fortsättning. Det känns så roligt att nu kunna erbjuda dem det.”

bild?

Deltagare på Sensus yrkeshögskoleutbildning i Göteborg.

89


Erfarenheter från styrelsen

Vi har alltid diskuterat oss fram till en lösning Inger Harlevi Ledamot i styrelsen för SKS/Sensus från 1999, i stiftsstyrelsen i Visby stift från 2005 och i kyrkorådet i Visby domkyrkoförsamling från 1994.

I

nger Harlevi har i 15 år varit ledamot i styrelsen för först SKS och därefter Sensus. Det är en lång styrelseerfarenhet. Och hon kan se tillbaka på en process som förändrat inte minst förbundet, men kanske också styrelsen. – Idag är det en mer öppen och demokratisk process, säger Inger Harlevi. Från början var ordföranden mer dominant. Och under SKS-tiden märktes det att Svenska kyrkan var mest tongivande. Inger Harlevi har ett långt ideellt engagemang i Svenska kyrkan bakom sig. I dag sitter hon också i kyrkorådet i Visby. Parallellt med sitt engagemang inom kyrkan och folkbildningen har hon arbetat inom turistnäringen i Visby. Och de bägge verksamheterna har befruktat varandra. – Det är inte många som kommer ihåg att det faktiskt var SKS som startade medeltidsveckan i Visby, säger hon på klingande gotländska.

TBV gjorde skillnad Inger Harlevi konstaterar att det enda sättet att bredda synsättet i en styrelse är att få in folk i som har skilda erfarenheter från helt olika områden. I takt med att fler organisationer kom med i samarbetet blev också engagemanget större bland de olika representanterna i styrelsen. Störst skillnad på styrelsearbetet i Sensus tycker Inger Harlevi att det blev efter att TBV kom in i bilden. – Det var ju ett helt nytt segment av samhället som kom in – den fackliga världen. De arbetade för att möta helt andra behov och de hade en annorlunda profil på verksamheten. Det första styrelsemötet efter samgåendet med TBV blev något av en kulturkrock. Det blev en karaktärsskillnad på sammanträdet. Inger Harlevi försöker sätta fingret på vad det var för en ny sorts kultur som TBV kom in med: – Vi hade hittills bara haft medlemsorganisationer som stod för

90


91


SKS var med och startade medeltidsveckan i Visby.

”mjuka”, inre värden. I TBV var man van vid en mer affärsmässig hållning. Och deras erfarenhet av ett öppet utbud mot externa grupper var en stor tillgång. Sensus kunde enklare etablera sig på helt nya områden. Inger Harlevi har under alla 15 år åkt med glädje på styrelsesammanträdena. Det har alltid funnits en gemensam strävan, tycker hon. Har man varit oense har man diskuterat sig fram till en lösning. – Det som är bra är att det alltid har funnits gott om tid för att verkligen diskutera igenom beslut. Vi har sällan behövt gå till omröstning utan har helt enkelt diskuterat oss fram till konsensus, berättar hon. Men visst har det funnits sådant som varit mindre roligt. – Det är alltid väldigt trist då man måste besluta om neddragningar i någon region för att det har gått dåligt. Sådant har ju hänt. Och det var väldigt tråkigt då de katolska organisationerna lämnade Sensus 2008. Det kom så oväntat. Men vi hade helt enkelt inte skött relationerna med dem nog bra, de var inte nöjda och kände sig inte sedda. Det var en nyttig väckarklocka, konstaterar Inger Harlevi och berättar att det ledde till att Sensus ryckte upp sig när det gällde hur man arbetar med medlemsorganisationerna.

Många samarbeten Styrelsen har under åren inte bara haft sammanslagningar att hantera utan också nya samarbeten. Inger Harlevi berättar om när Sensus beslöt att gå in med resurser för att stötta Fonden för mänskliga rättigheter. – De hade svårigheter att kunna fortsätta sin verksamhet, men vi beslöt

92


att stödja Fonden så att den inte skulle försvinna. Sensus brinner ju för rättighetsfrågor så det kändes naturligt. Idag har Fonden för mänskliga rättigheter renodlat verksamheten och Sensus är huvudman för organisationen. Ett annat exempel på samarbete är det med Sigtuna folkhögskola. Sensus är en av huvudmännen för folkhögskolan och är därmed djupt involverat i utvecklingen av skolan. – Alla dessa samarbeten ska också hanteras i styrelsen, berättar Inger Harlevi som tycker att bredden på frågorna göra att det aldrig blir ointressant. Men det är inte bara frågorna som hamnar på styrelsens bord som har stor bredd. Det finns också en stor spännvid på vilka erfarenheter olika ledamöter har med sig. – Styrelseledamöterna är ju inte bara aktiva i olika organisationer utan har också olika yrkeserfarenheter. Det ger en god bredd på perspektiven, tycker Inger Harlevi.

Kunnighet gjorde intryck Vissa personer har gjort ett särskilt starkt intryck: – Jag kommer med glädje ihåg Einar Malmström, präst i Svenska kyrkan från Skåne. Han var så otroligt kunnig i folkbildning och hade en lång erfarenhet. Hans inlägg kunde bli som korta föreläsningar som var fantastiskt intressanta, berättar hon. Och visst kan en del ledamöter ha särskilda hjärtefrågor de driver. Men det har aldrig snedvridit helhetsperspektivet. – Det händer att någon kanske bara vill diskutera musikverksamheten, en annan har uteslutande ett genderperspektiv. En tredje är mån om att den lilla organisationens synpunkter alltid ska komma fram, säger Inger Harlevi men betonar att toleransen inom styrelsen för allas olikheter är stor. Själv har hon aldrig känt något behov av att ”kolla av” ett beslut med Svenska kyrkans ledning trots att hon sitter som deras representant i styrelsen. – Man har alltid studieförbundets bästa för ögonen, säger hon.

93


Att samarbeta med Sensus

Genom Sensus kan vi nå ut brett Maria Wilhelms är utbildningsansvarig på fackförbundet Vision. Vision, som tidigare hette SKTF, hade redan tagit hem den fackliga utbildningen från TBV då studieförbundet gick samman med Sensus. Sensus allmänna utbud erbjuds idag som en medlemsförmån för Visions medlemmar. Men fackförbundets samarbete med Sensus är mycket bredare än så. Maria Wilhems berättar:

Vi har medlemmar i kommunerna, landstingen, kyrkorna, i kommunala fastighetsbolag, ja överallt där verksamheten finansieras av offentliga medel. Och eftersom Sensus samarbetar med hela TCO-nätverket kan vi nå ut väldigt brett. Det finns en öppenhet i samarbetet som grundar sig på en likadan syn på vuxnas lärande. Dessutom ligger Sensus grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter oss väldigt nära. Det gör Sensus till en bra samarbetspartner för Vision. Sensus är spindeln i nätet i ett brett samarbete lokalt och regionalt mellan fackförbunden. Det skapar värdefulla mötesplatser ute i landet. På flera platser, som till exempel i Göteborgsregionen, finns ett väldigt gott samarbete. Sensus bjuder också en gång om året in till en arena som kallas Mötesplats Engagemang där medlems- och samarbetsorganisationer kan utbyta erfarenheter och diskutera. Det är väldigt värdefullt. Det kan verka enkelt, men det är viktigt att kunna mötas och ha ett utbyte. För mig har det betytt mycket. Vi bedriver e-utbildningar om mänskliga rättigheter genom Sensus som en del av fackförbundets internationella utbildningar. Och i det sammanhanget brukar multireligiösa guidningar också vara mycket uppskattade lokalt. Jag tycker att Sensus har gjort ett gediget arbete för att vara relevant i samtiden. Men det är viktigt att också vi är duktiga som beställare, öppenheten innebar ett stort ansvar även för oss som samarbetsorganisation.”

94


Att samarbeta med Sensus

Folkbildningen måste nytolkas

J

ag tror inte svenskar alltid förstår hur starka folkrörelserna är och vilken fantastisk möjlighet de är för samhällsengagemang, säger Lisa-Gun Bernerstedt. När hon som ung på 1980-talet kom till Sverige ifrån Finland och började arbeta på SKS tyckte hon att alla var så allmänbildade. Och alla verkade gå i någon studiecirkel! – Jag förstod inte från början hur inkorporerad folkbildningen är i det svenska samhället. Lisa-Gun Bernerstedt har genom åren ofta refererat till den här första tiden. Hur folkbildningen gav henne en fantastiskt introduktion till det svenska samhället och en kontaktyta till den kommunala världen och till andra organisationer. – Jag fick en bred bild av hur det svenska samhället fungerar, hur den demokratiska processen går till och jag förstod snart att människor var vana att göra sina röster hörda. Och de visste hur de skulle göra det! Lisa-Gun Bernerstedt tänker på ett tidigt projekt inom SKS, Kvinnoliv och Kvinnosyn, där hon var med och dokumenterade finska invandrade kvinnors liv och erfarenheter. – Det betydde mycket för mig. Vi utmanade nog en del normer i studieförbundet med detta kvinnoprojekt. I dag är mångfald och jämställdhet en viktig profil i Sensus Lisa-Gun Bernerstedt är i dag avdelningschef för kyrkoliv och samhällsansvar på Svenska kyrkans kansli i Uppsala. Hon menar att den erfarenhet som Sensus skaffat sig av mångfald

Lisa-Gun Bernerstedt 1987–1995 konsulent på SKS i Uppsala. Har arbetat sedan 1996 vid Svenska kyrkans kyrkokansli, bland annat med vuxenpedagogik. Sedan 2008 är hon avdelningschef för kyrkoliv och samhällsansvar.

96


Guldhedskyrkan i Göteborg.

är oerhört viktig för Svenska kyrkan. Och den profilen har blivit starkare. – Vi arbetar aktivt med migrationsfrågor, integration, genderfrågor och hållbarhet. I det arbetet behöver vi studieförbundet. Det är i mötet mellan människor som frågorna kan förverkligas, säger hon. Men för att studieförbundet ska vara kraftfullt gäller det att hålla fast vid folkbildningen både som metod och arena, det är ju själva kärnan i folkbildningsidén! Det gäller också att vara nytänkande. Den nya generationen som växer upp har inte med sig folkbildningen på samma sätt som sina föräldrar – det som Lisa-Gun Bernerstedt mötte då hon kom till Sverige. Men det finns andra ingångar: – I dag arbetar man aktivt i skolan med mänskliga rättigheter och ung-domar har stor kunskap i de frågorna. Det finns en väldig kraft i detta. Ungdomar vill engagera sig i sådant de tycker är meningsfullt och som betyder någonting för andra. Just detta tror hon är nyckeln till hur folkbildningen ska nytolkas. – Det här blir utmaningen för Sensus i framtiden!

97


Fotografier Omslag framsida: Björn Myrman/Nordiska Museet/TAM-arkiv (övre) – utbildningsdagar TBV 1969, och Peder Carlsson (nedre). Pärm insida fram: Mikael Ringlander/Riksarkivet. Sid 7: Sid 8: Sid 10: Sid 11: Sid 14: Sid 16: Sid 17: Sid 19: Sid 22: Sid 24: Sid 29: Sid 32: Sid 34: Sid 35: Sid 36: Sid 39: Sid 41: Sid 43: Sid 44: Sid 47: Sid 49: Sid 50: Sid 52: Sid 56: Sid 58: Sid 61: Sid 62: Sid 64: Sid 67: Sid 68 Sid 69: Sid 70: Sid 73: Sid 74: Sid 75: Sid 76: Sid 77: Sid 79: Sid 80: Sid 82: Sid 83: Sid 85: Sid 86: Sid 88: Sid 89: Sid 91: Sid 92: Sid 94: Sid 95: Sid 96: Sid 97:

Sonja Östergren/TAM-arkiv. TAM-arkiv. Sune Sundahl/Arkitektur- och designcentrum. Sundsvalls museum. Allan Myrman/TAM-arkiv (övre) och Riksarkivet/Sensus (nedre). Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Peter Knutson. Ulrika Ljungblahd. Peter Knutson. Anders Nicander/Sensus. Riksarkivet/Sensus. Lena Sjöberg. Kent Smids. Anders Nicander/Sensus. Bengt O Nordin/TAM-arkiv. TAM-arkiv. Gösta Ask/TAM-arkiv. Lasse Littgren. Matteus församling (övre) och Riksarkivet/Sensus (nedre). Mikael Ringlander/Riksarkivet/Sensus. Stefan Källstigen. Peter Knutson. Wikimedia commons. Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Sensus. Maria Norrman. Stina Holmberg. Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Riksarkivet/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Stina Holmberg. Danilo Giannini. Anders Nicander/Sensus. Anders Nicander/Sensus. Peder Carlsson. Danilo Giannini. Danilo Giannini. Björn Nielsen. Anders Nicander/Sensus. Peter Knutson. Medeltidsveckan. Nina Andersson. Anders Nicander/Sensus. Magnus Aronson. Anders Nicander/Sensus.

Pärm insida bak: Allan Myrman/TAM-arkiv. Omslag baksida: Gösta Ask/TAM-arkiv (övre) och Anders Nicander/ Sensus (nedre), Kyrkomusiksymposiet 2014.

TBVs kontor Västmannagatan 50, 1964


m e d H istori e n mot f r a mti d e n – s e n sus

I den här boken får du möta många röster som tillsammans berättar historien om Sensus – tre studieförbund som blev ett. De formulerar de erfarenheter och värden som skapat förbundet, det arv som Sensus tar med sig till nästa destination – framtiden.

Profile for Sensus studieforbund

Med historien mot framtiden  

I den här boken får du möta många röster som tillsammans berättar historien om Sensus - tre studieförbund som blev ett. De formulerar de erf...

Med historien mot framtiden  

I den här boken får du möta många röster som tillsammans berättar historien om Sensus - tre studieförbund som blev ett. De formulerar de erf...

Advertisement