Superpedagogen

JUB UTG ILE ÅV UMS A2 012

SUPERPEDAGOGEN

Samlade äventyr 1981-83 Två pysselbilagor m.m.

Superpedagogen i backspegeln 1980–1982 gick jag fritidspedagogutbildning vid Högskolan Falun Borlänge (idag Högskolan Dalarna). Efter några terminer var jag tämligen irriterad på en del av den undervisning jag fick ta del av. Ur denna irritation uppstod superhjälten inom pedagogikens område – Superpedagogen!

Uppmuntrad av min kurskompis Maffe Frost, som läst några utkast till Superpedagogen och gillat vad han sett, skred jag till verket, utrustad med en Rotring tuschpenna, svart tusch och ett skissblock. En stor mängd starkt kaffe fanns alltid nära till hands när inspirationen slog till.

Samtliga episoder av Superpedagogen tecknades utan att några skisser gjordes. Jag hade en grundidé, sedan satte jag igång med ruta ett. Tusch direkt på pappret, utan möjlighet att sudda och utan att jag hade annat än en vag uppfattning om hur det hela skulle sluta. Idag begriper jag inte hur jag fick till det. Faktum är att ytterst få ark i mitt skissblock hamnade i papperskorgen på grund av att jag misslyckats kapitalt med tecknandet. Vissa smärre misstag gick också att korrigera genom att tillföra skuggpartier, dvs. lägga på mer tusch.

Nr 1 av Superpedagogen blev en försäljningssuccé. Samtliga exemplar såldes slut på ett par dagar. Publikens reaktioner var enbart av två slag – antingen tyckte man att detta var en av de roligaste produkter man stött på, särskilt på högskolan, eller så ifrågasatte man tecknarens/författarens lämplighet att arbeta med barn.

Superpedagogen utkom med två nummer. Nummer 1 utkom under min tid som student på Högskolan Falun Borlämge 1981 och nummer 2 utkom 1988 där SPs dåd under perioden 1983–88 samlades i en julutgåva. Dessa två nummer har nu samlats i denna jubiléumsutgåva (välj lämpligt jubiléum: 31 år, 29 år eller 24 år). Superpedagogens ofta handfasta metodik kan förefalla något oortodox, men började vid mitten av 90-talet få ett visst genomslag i skolor och förskolor. Och sedan ett tiotal år tillbaka har Superpedagogens pedagogiska grundsyn fått en renässans tack vare Jan Björklund, alliansregeringens skol- och utbildningsminister. Jan Björklund förefaller ha genomgått kompetensutveckling i SPs anda – “till varje koplicerat problem, finns en enkel lösning.” Trots att de problem som Superpedagogen hanterade, är förankrade i 1980-talets politik och debatt, så verkar förvånandsvärt, kanske skrämmande, mycket vara aktuellt även idag.

Sågmyra oktober 2012 Finn Calander

© Finn Calander, all rights reserved