En crash course i spionage

Född: I Västerås, uppvuxen i Dalarna.

Bor: I skärgården, på Värmdö.

Karriär: Har bland annat arbetat närmare 20 år inom den militära och civila underrättelsetjänsten. Är idag rådgivare på cybersäkerhetsbolaget Truesec. Carolina anlitas frekvent av media i frågor gällande underrättelseinhämtning av främmande makt. Hon är även författare av spionromanerna Tunn is, Dominoeffekten, samt uppföljaren Pelikanen som utkom i september 2023.

SEDAN RYSSLAND INLEDDE DET FULLSKALIGA anfallskriget mot Ukraina har väst utvisat mer än 600 ryska diplomater med hänvisning till att de egentligen är underrättelseofficerare som bedriver olovlig underrättelseverksamhet och därmed bryter mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Det handlar om personer som varit verksamma vid en ambassad, konsulat eller handelsrepresentation som exempelvis kulturattaché eller ambassadsekreterare men som i själva verket har arbetat för någon av de ryska underrättelsetjänsterna. Att massutvisa ryska diplomater är ett sätt att visa solidaritet med Ukraina, men det är också en fråga om vår nationella säkerhet då den verksamhet som bedrivs här, utöver spionage, även inkluderar påverkansoperationer och desinformationskampanjer. Verksamheter som syftar till att påverka befolkningen och destabilisera samhället.

MASSUTVISNINGARNA INNEBÄR ATT

Ryssland har förlorat en stor del av sin kapacitet att värva och driva agenter utomlands, något som garanterat är ett allvarligt avbräck för det ryska spionaget. Men diplomaterna med täckbefattning är bara en kategori av underrättelseofficerare och dessutom den kategori som de västerländska säkerhetstjänsterna ofta har goda möjligheter att hålla koll på. Kvar finns med all säkerhet personer med djupare förankring i vårt samhälle, som exempelvis NOC-operatörer och illegalister.

NOC STÅR FÖR NON-OFFICIAL COVER

OCH DET ÄR underrättelseofficerare som kanske inte förnekar att de kommer från Ryssland men som utger sig för att vara till exempel affärsman eller programmerare, en cover som syftar till att de inte ska kunna kopplas till den ryska under- rättelsetjänsten. Att de många gånger är anställda i riktiga företag eller organisationer gör dem svårare att identifiera än en diplomat med täckbefattning. Men den svåraste kategorin att avslöja är så kallade illegalister eftersom de ägnar flera år åt att bygga upp sin legend, sin cover story, med språkstudier, falska identitetshandlingar och utbildningar i andra länder för att skapa trovärdighet. Under senare tid har dock flera illegalister avslöjats i Europa bland annat en forskare vid ett norskt universitet, en praktikant som sökte en position vid den internationella brottmålsdomstolen i Haag och en juvelerare i Italien. Samtliga visade sig vara ryska underrättelseofficerare som hade levt utomlands med falska identiteter under många år utan att människor i dess närhet hade fattat misstanke.

SPIONAGE ÄR ETT ÄMNE SOM DESSVÄRRE HAR BLIVIT högaktuellt på grund av flera avslöjade spioner i Sverige och övriga Europa. Men trots intensiv nyhetsrapportering upplever jag att vi fortfarande är alldeles för naiva – och det är anledningen till att årets sista krönika blev en crash course i olika kategorier av ryska underrättelseofficerare. Personer vars syfte är att bedriva underrättelseinhämtning och annan för oss skadlig verksamhet.

Med önskan om en god jul och ett godare nytt år!

Stilrena läsare och snygga knappar är ingenting utan ett