1981 överlevde Lasse en gasexplosion som förändrade hans liv. I dag föreläser han om vägen tillbaka och vikten av samverkan. Under kongressens invigning delar han sin starka berättelse.
Samverkan 112
Den 22 oktober 2025 publicerade Europeiska rådet för hjärt-lungräddning nya riktlinjer för HLR och första hjälpen med fokus på ökad överlevnad och minskat lidande.
I vår nya krönika delar Marcus Aronsson sina tankar om vad som krävs inom räddningstjänsten – från rekrytering och träning till ansvar för fysisk och mental beredskap.
Nummer 1, 2026
Utgivare:
Tidningen Samverkan 112 ges ut av Trauma Medicin Ambulans1 AB Förlaget är privatägt och står ägar- och åsiktsmässigt helt oberoende i förhållande till företag, organisationer och politiska partier
Chefredaktör och ansvarig utgivare:
Jerry Lidberg, 073 - 816 48 06
Utgivningsbevis:
24 224 ISSN: 1650-7487
Upplaga: 3200 exemplar
Postadress:
Långgatan 32 C 652 22 KARLSTAD
E-post: jerry@s112.se
Layout och formgivning:
Kreativa Kontoret i Kristinehamn AB
Tryck:
Mixiprint AB, Olofström
Annonser: jerry@s112.se
Prenumeration: https://www.s112.se/prenumerera
Hemsida: www.s112.se
Åsikter:
För åsikter som framförs i artiklar svarar intervjuade personer och textförfattaren
Tipsa oss:
Tipsare skyddas alltid av källskyddet och är garanterad full anonymitet. info@s112.se
SAMVERKANSKONGRESSEN, DÄR VARJE MINUT RÄKNAS.
Brandlarmet tjöt ifrån taket på den lilla brandstationen i byn. Jag minns hur pappa släppte allt han hade för händerna och rusade iväg. Jag sprang till fönstret och såg hur han sprang över åkern för att hinna bort till stationen och svara i telefonen. Snart kom andra herrar i byn farande i bilar och på cyklar i en väldig fart. Brandbilen kom snart ut ur garaget och tutade iväg. Ibland var pappa borta länge på skogsbränder och olyckor, ibland kom han hem ganska snabbt igen, men alltid berörd av det han varit med om. Det gav mig en stor respekt för de som viger sina liv för att rädda andras, när varje minut räknas.
I din hand håller du ett sprillans nytt nummer av Samverkan112, med en helt ny och uppfräschad grafisk profil. Detta nummer är till stora delar ett kongressnummer där det mesta är kopplat till Samverkanskongressen, som tidningen gör tillsammans med flera samarbetspartners. Kongressen står på tre ben, ett mässgolv där du får möta utställare ifrån organisationer och företag, klämma och känna på saker och varför inte göra ett brandmanstest. På workshopparna kan du fördjupa dina kunskaper inom aortakompression eller gå en förkortad version av taumakursen Skymningsläge. Eller varför inte låta Per lära dig självförsvar för blåljuspersonal?
Bland föreläsningarna kan du lyssna på senaste forskningen runt trauma, hjärtstopp och det svårt sjuka barnet. Men också höra Tullverket prata om nya preparat på väg in på marknaden eller låta Anna Jinghede göra dig medveten om Do´s and dont´s på brottsplatsen. I tidningen kan du också läsa om de poddar som kommer finnas på plats under kongressen, där du som inte har möjlighet att åka sedan kan lyssna på delar av föreläsarna som varit på plats. Även om du inte har möjlighet att vara med oss i Upplands Väsby den 25 – 26 mars så hoppas jag att du ska finna mycket matnyttigt i de artiklar som finns i tidningen och kanske blir du sugen på att åka på nästa kongress.
Hoppas vi ses på Samverkanskongressen, där varje minut räknas.
Patientnämnden Skånes analys På liv och död granskar 323 klagomål på ambulansverksamheten mellan oktober 2021 och oktober 2025. Det är en mörk, men viktig berättelse om hur bedömningar, prioriteringar och bemötande i akuta situationer ibland får livsavgörande konsekvenser.
Av de granskade ärendena handlar nästan hälften om patienter över 65 år. I 34 fall har patienten avlidit, och i majoriteten av dessa uppger närstående att de upplevt att ambulansens – eller andra vårdinstansers – agerande bidragit till dödsfallet. Ofta handlar det om patienter som inte bedömts vara tillräckligt sjuka för transport till sjukhus – men som senare visat sig ha haft stroke, sepsis, brusten kroppspulsåder eller andra akuta tillstånd. Återkommande är också berättelser om patienter som förväntas gå själva till ambulansen, trots andningssvårigheter, misstänkta frakturer eller kraftig smärta. I vissa fall har patienter fallit vid förflyttning och skadats ytterligare. Det finns även vittnesmål om avsaknad av hjärtstartare i ambulansen vid plötsliga hjärtstopp – något som i minst två fall misstänks ha bidragit till dödsfall.
Kritiken gäller inte enbart vårdens medicinska innehåll. Hela 103 klagomål rör i första hand bemötande, och ytterligare ett hundratal innehåller delar där bemötandet beskrivs som nonchalant, arrogant eller rentav kränkande. Det gäller särskilt i mötet med patienter med psykisk ohälsa, missbruksproblematik eller i samband med suicidförsök.
En patient beskriver hur hen, med en snara runt halsen, möttes av orden: “Vad är det här för trams?”. En annan berättar att en ambulanssjukvårdare vrålade: “Nu får du skärpa dig!” mitt i ett krampanfall orsakat av diabetes – eftersom det tolkades som ett drogrelaterat tillstånd. Samtidigt finns även en annan bild. Mitt i kritiken hörs också röster av tacksamhet. Patienter och anhöriga tackar för livräddande insatser, lugn närvaro och ett empatiskt bemötande i li-
Träffa oss på
Samverkanskongressen: du hittar oss i monter B5
vets mest utsatta ögonblick. Dessa berättelser visar att ambulanssjukvården ofta fungerar – men också hur avgörande skillnaden kan vara när den inte gör det. Analysen pekar på tre tydliga förbättringsområden: brister i bemötande, otillräckliga medicinska bedömningar och en kultur där nedvärderande kommentarer om andra vårdinstanser förekommer. Det handlar inte längre om enskilda misstag – utan om mönster som tyder på systemfel. Att bli sedd, tagen på allvar och tryggt omhändertagen i en akut situation är inget extra – det är grunden för en fungerande prehospital vård. När ambulanssjukvården brister, skadas inte bara en patient – utan tilliten till hela vårdsystemet.
Text: Jerry Lidberg
På stadig grund i en orolig tid
Kompetensutveckling för dig som arbetar inom blåljussektorn
Skanna QR-koden för att ta del av hela vår aktuella utgivning för blåljussektorn. www.studentlitteratur.se/blaljussektorn
NYA RIKTLINJER FÖR HLR OCH FÖRSTA HJÄLPEN!
Det europeiska rådet för hjärt-lungräddning (ERC) publicerade nya riktlinjer för hjärt-lungräddning (HLR) och första hjälpen den 22 oktober 2025. Riktlinjerna baseras på vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet med målet att öka överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp, förebygga skadeutveckling och minska lidande.
De svenska utbildningsprogrammen, som utarbetas av Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet) lanseras den 26-27 maj 2026 på HLR2026 ”Alla kan rädda liv” på Svenska Mässsan i Göteborg. Fram till dess rekommenderas alla att fortsätta använda befintligt utbildningsmaterial och riktlinjer.
Revideringsprocessen inleds med att det globala HLR-rådet, International Liaison Committee on Resuscitation (ILCOR), genomför en systematisk genomgång där internationella experter inom HLR granskar all publicerad forskning i ämnet. Denna kunskapsgenomgång sker vart femte år och resulterar i nya riktlinjer som publiceras av ILCOR, American Heart Association (AHA) och ERC. Baserat på dessa skapas sedan nationella utbildningsprogram.
Här är en sammanfattning och de viktigaste delarna som lyfts fram i ERCs riktlinjer. För detaljer hänvisas till ERCs hemsida, erc.edu.
Systems Saving Lives
”Kedjan som räddar liv” beskriver en serie åtgärder som ska utföras omedelbart vid plötsligt hjärtstopp för att öka chansen till överlevnad. Målgrupp är alla involverade i återupplivningsarbetet, allmänhet, frivilliga livräddare, blåljuspersonal och sjukvårdspersonal m.fl. Kedjan har reviderats och består av följande fyra länkar: Early recognnition & call for help to prevent cardiac arrest.
Early CPR & defibrillation. Preserve brain & restart the heart.
30 bröstkompressioner följs av 2 inblåsningar, takt 100 - 120 / minut . Fortsatt betonas vikten av tidig identifiering av hjärtstopp, tidig HLR och tidig defibrillering, samt larmoperatörens stödjande roll. Larm till 112 ska ske direkt om någon är medvetslös till skillnad mot tidigare då även andningskontroll rekommenderas innan larm. Stor vikt ska läggas vid att placera klisterelektroderna korrekt.
Luftvägsstopp
Ingen förändring gällande ryggslag och buktryck vid luftvägsstopp till person som är vid medvetande. Om personen blir medvetslös ska HLR startas. Bröstkompressioner på barn under 1 år utförs genom att placera tummarna på varandra på bröstbenets nedre halva samtidigt som händerna ska omsluta barnets bröstkorg. Titta i munnen endast vid misstanke om att föremålet kommit upp.
Ingen rekommendation ges för mekaniska hjälpmedel för att suga ut främmande föremål hos individ som har drabbats av luftvägsstopp, då det saknas evidens för dessa mekaniska hjälpmedel.
Första hjälpen
ERC definierar förväntningar på en första hjälpare, vilka alltid bör larma efter hjälp och endast använda utrustning eller mediciner som denne ut-
Barn-HLR
Barn-HLR omfattar som tidigare åldern 0 – 18 år. Larm till 112 ska ske direkt om barnet är medvetslöst. Tekniken för bröstkompressioner på barn under 1 år ändras till att ges med tummarna. De placeras på varandra på bröstbenets nedre halva, händerna ska omsluta barnets bröstkorg.
bildats att använda. För att snabbt identifiera och behandla livshotande tillstånd rekommenderas ABCDE-modellen. Vid livshotande blödningar bör en eskalerande metod användas. Ge direkt manuell tryck på blödningen med dina händer Lägg ett vanligt eller hemostatiskt förband direkt på/i blödningen och applicera sedan direkt, manuell tryck ovanpå förbandet. När blödningen är under kontroll, lägg ett tryckförband. Vid livshotande extremitetsblödning som inte kontrolleras med direkt manuell tryck – appliceras en tourniquet så snart som möjligt 5-7 cm ovanför skadan.
Nya tillstånd som är inkluderade i Första hjälpen avsnittet är bl.a. riktlinjer angående
• Opioidöverdos.
Självmordstankar.
• Drunkning.
HLR för sjukvårdspersonal
Huvudbudskapen gällande sjukvården är:
Tidig start av A-HLR – varje sekund räknas
Säkerställ effektiva inblåsningar och bröstkompressioner av hög kvalitet
Tidig defibrillering med korrekt elektrodplacering
• Ge adrenalin tidigt vid icke-defibrillerbar hjärtrytm
Hitta och behandla bakomliggande orsaker
• Avancerad HLR vuxen (A-HLR vuxen)
Oförändrade riktlinjer avseende huvuddragen inom A-HLR algoritmen avseende bröstkompressioner, inblåsningar, luftväg eller läkemedel men vissa förtydligar och betoningar har tillkommit. Fortsatt betonas vikten av att sjukvården ska ha system för att tidigt identifiera kritiskt sjuka patienter som riskerar att drabbas av hjärtstopp. Fokus på korrekt placering av deff-plattor lyfts fram. Intravenös infart förordas framför intraosseös. Intravenös infusion av vätska rekommenderas endast om hjärtstoppet kan vara orsakat av hypovolemi, eller där hypovolemi är inblandat som till exempel vid hjärtstopp orsakat av septisk chock. Om larynxmask används för att hantera luftvägen rekommenderas I-gel. Vågformad kapnografi ska användas för att verifiera tubläge vid intubation. Fortsatt fokus på ultraljudsundersökning för att kunna diagnosticera reversibla orsaker till hjärtstopp men detta ska göras utan avbrott i HLR. Om A-HLR är otillräckligt överväg Extra Coporeal Membran Oxygenering (ECMO) i utvalda fall under pågående HLR för att kunna genomföra tex koronarangiografi eller uppvärmning av hypoterma hjärtstopp.
Defibrillering vid A-HLR
För patienter med kvarstående ventrikelflimmer efter tre defibrilleringar kan byte till anteroposterior placering av defibrilleringselektroderna
övervägas. Korrekt antero-lateral placering av elektroderna ska ha säkerställts innan annan placering övervägs.
Barn-HLR för sjukvårdspersonal (S-HLR och A-HLR barn)
Stort fokus på att förebygga hjärtstopp och att hitta kritiskt sjuka barn i tid. Vid luftvägshantering rekommenderas mask och andningsballong hanterad av två personer. Viktigt att hitta och behandla bakomliggande orsaker till hjärtstoppet. Vid defibrillering ska antero-posterior placering av defibrilleringselektroder användas till barn under 25 kg.
Vård efter hjärtstopp
Bedöm och behandla patienten enligt ABCDE efter ROSC. Prioritera omedelbar koronarangiografi för patienter med tydlig ST-höjning eller annan hög misstanke om akut kranskärlsocklusion. Förebygg feber aktivt hos patienter som fått ROSC men är fortsatt medvetslösa, måltemperatur är 37,5 grader. Använd en strukturerad och uppdaterad metodologi för mutimodal prognosticiering.
HLR-utbildning
Alla medborgare rekommenderas att lära sig rädda liv. Behovet av regelbunden HLR-utbildning betonas samt att även icke-tekniska färdigheter övas. För allmänhet kan det handla om vilja att agera i en verklig situation samt kommunikation med larmoperatör. För sjukvårdspersonal om kommunikation, teamarbete och in-situträning.
Etik
Ungefär hälften av alla patienter med hjärtstopp får tillbaka spontan cirkulation, för övriga måste HLR och återupplivning förr eller senare avbrytas. ERC2025 rekommenderar att man använder en team-baserad holistisk modell då
inga enskilda parametrar eller sammansatta regler håller vetenskapligt. Teamet bör därför avbryta HLR baserat på patientens värderingar och preferenser, uteblivet svar på A-HLR, avsaknad av reversibelt tillstånd efter ett tillräckligt långt återupplivningsförsök. Varje organisation bör ha rutiner för hur detta ska göras.
Läs mer och ladda ned ERC guidelines via: erc.edu
De nya, svenska utbildningsprogrammen kommer att ha samma struktur som tidigare med utbildningsprogram som vänder sig till allmänheten: Vuxen-HLR
Barn-HLR
Första Hjälpen och hjärt-lungräddning
För personer som har som plikt att ingripa inom ramen för sin yrkesutövning rekommenderas utbildningsprogrammet HLR för insatspersonal, och för sjukvården finns Barn – och Vuxen-HLR för sjukvårdspersonal och Avancerad HLR för sjukvårdspersonal, vuxen och barn.
Hoppas att vi ses i Göteborg när de nya utbildningsprogrammen lanseras!
För Svenska HLR-rådet den 21 januari 2026
Anette Nord, PhD, RN, huvudredaktör för utbildningsprogrammen för samhället
Ulrika Karlgren, anestesisjuksköterska, huvudredaktör för utbildningsprogrammen för sjukvården
Text: Ulrika Karlgren och Anette Nord
SAMVERKAN112 OM
SAMVERKANSKONGRESSEN
Ett samarbete mellan
Samverkan 112, Prehospen och Riksföreningen för Ambulanssjuksköterskor (RAS).
Text: Ida Assarsson & Jerry Lidberg
Samverkanskongressen är en ny nationell mötesplats för blåljusaktörer som dagligen arbetar med samverkan i rutinmässiga, komplexa och samhällskritiska miljöer. Bakom kongressen står Samverkan112 – ett initiativ som vuxit fram ur behovet av att samla blåljusverksamheter, myndigheter, akademi och andra samhällsaktörer kring gemensamma utmaningar och lösningar. Det blir en uppdatering av den tidigare Ambulanskongressen som under flera år varit en viktig mötesplats för den prehospitala verksamheten. Representanter från Samverkan 112 tillsammans med Prehospen från Högskolan i Borås och Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor (RAS) har tagit fram ett program med föreläsningar, workshops och mässgolv som intresserar olika yrkesgrupper inom blåljussektorn. Vår förhoppning är att dela erfarenheter, kunskaper och forskning för att bli ett starkare team.
Samverkan112 har under lång tid verkat för att stärka samarbete, kunskapsutbyte och gemensam förståelse mellan organisationer som verkar inom trygghet, säkerhet, sjukvård och beredskap. Samverkanskongressen är ett konkret uttryck för detta arbete och en naturlig förlängning av Samverkan112:s uppdrag – en arena där erfarenheter, forskning och praktiska perspektiv möts.
Kongressens innehåll speglar den bredd och komplexitet som dagens samhällsutmaningar kräver. Programmet omfattar allt från daglig operativ samverkan till större händelser med strategiska frågor om ledning, kommunikation, teknik och forskning. Genom att samla både beslutsfattare, operativ personal, forskare och utbildningsaktörer skapas förutsättningar för dialog som annars sällan får utrymme.
Ett viktigt inslag i Samverkanskongressen är kopplingen mellan praktik och forskning. Genom samarbeten med bland annat akademiska aktörer och forskningscentrum säkerställs att kongressen vilar på både beprövad erfarenhet och aktuell kunskap. Detta stärker kongressens roll som kunskapsplattform och bidrar till långsiktig utveckling av samverkansförmågan i Sverige.
Samverkan112 ser kongressen som mer än ett enskilt evenemang – den är en del av ett pågående arbete för att bygga relationer, öka förståelsen mellan aktö-
rer och stärka samhällets gemensamma förmåga att hantera kriser, olyckor och vardagens samverkansutmaningar.
Samverkanskongressen är därmed inte bara en mötesplats, utan ett nav för samverkan – skapat av Samverkan112, för alla som verkar i och för ett tryggare samhälle.
Vårt tema ”När varje minut räknas” speglar vikten av ett stärkt team när tiden är knapp och gäller både vid den enskilda händelsen och vid mer komplexa situationer. För blåljuspersonal handlar tiden ofta om liv eller skydd av material och egendom. Varje beslut i larmkedjan och samverkan påverkar utfallet. För att agera under dessa kritiska minuter krävs förberedelse och kunskap före händelsen, rätt beslut, kommunikation och agerande under händelsen och lärande, återhämtning och stöd efter. En bra insats börjar med rätt förutsättningar!
REPRESENTANTER SAMVERKAN 112:
JERRY LIDBERG
Specialistsjuksköterska inom anestesi-, intensiv- och ambulanssjukvård med lång erfarenhet av både prehospitalt och kliniskt arbete. Sedan 2025 är han verksamhetschef för Neurologi- och rehabiliteringskliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad. Jerry äger sedan 2022 Samverkan112 och är kongressansvarig för Samverkanskongressen.
VIKTORIA SANDBLOM
Har en bakgrund inom event och kongressarbete. Hon har under många år arbetat som handläggare för specialistutbildningarna inom vårdområdet på Högskolan i Borås samt då också varit koordinator för PreHospen. Viktoria är nu anställd av Samverkan 112 som projektledare för Samverkanskongressen.
IDA ASSARSSON
Arbetar sedan 10 år tillbaka som specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård i Skåne där hon även är regional instruktör inom prehospital sjukvårdsledning, arbete på stor skadeplats och pågående dödligt våld. Ida är också skribent åt Samverkan 112 och inför Samverkanskongressen har hon både varit en del av programgruppen och kommunikationsteamet.
25 MARS
08:00 Registrering och mässan öppnar
09:00 Invigning
Invigningen inleds med att uppmärksamma årets Blåljushjältar. Vi får sedan höra om ett larm där varje minut räknas. En trafikolycka där en flicka på 12 år och hennes far hade kört av E4:an strax norr om Söderhamn och hamnat i en å som går under vägen. Flickan låg uppochner under vatten i 25 minuter och hade hjärtstopp när hon kom upp. Hör räddningstjänst, polis och ambulans som arbetade den dagen berätta om larmet som kom in på skottdagen 2020, som de aldrig glömmer.
09:30 Lasse Gustavsson
Att jobba tillsammans och inte bara samtidigt kan vara livsviktigt
Som blåljuspersonal har vi ofta samma arbetsplats, men helt olika uppdrag. Vikten av att förstå varandras språk, uttryck och kultur kan rädda liv.
Hör Lasse föreläsa om vikten av samverkan och hur det kan rädda liv, läs mer om Lasse på sidan 18-19.
10:30 Fika
11.00 Samverkanspunkt
Hur bygger vi motståndskraft tillsammans?
Hur skapar vi medvetenhet och kunskap kring gängkriminalitet, sprängningar och PDV? Vilket duellvärde har vi och hur kan det stärkas? Hur är vår egen organisations motståndskraft och hur kan den förbättras?
Ansvarig: Tomas Koppelman Hellgren (regional insatsledare och expert på terroristbekämpning och pågående dödligt våld) tillsammans med Torbjörn Helge, representant från räddningstjänst och ambulans.
12:00 Lunch
13.00-14.00 Trauma
Redovisning av en kartläggning av svensk prehospital traumavård, fördrag om prehospitala traumatiska skallskador samt AI-baserat triagesystem vid trauma.
13.00-14.00 Larmsjukvård
SvLc: Från idé till effekt – tillsammans utvecklar vi framtidens alarmeringssjukvård
SOS – Alarm: Från samtal till insats – metoder för insatser med hög kvalitet
13.00-13.30 Extern aortakompression
Extern aortakompression utförs för att uppnå tillfällig blödningskontroll vid alla typer av blödningar nedanför kompressionsstället och används i väntan på orsaksinriktad behandling.
13.00-13.30 Hot & våld
Blåljuspersonal utsätts alltmer regelbundet för hot och våld i sin yrkesutövning. Att veta hur man kan tänka kring att försöka minimera och förebygga risker, i samband med att man arbetar nära människor, blir viktigare och viktigare för personal inom blåljusverksamheten. Den här föreläsningen ger en introduktion i detta ämne.
13.30-14.00 Brandskyddsföreningen
Restvärderäddning, Att rädda värden är också att rädda människor – Restvärdeledaren ser till att livet kan börja igen.
Civil insatsperson, - Civila insatspersoner bygger trygghet, förtroende och gemenskap i lokalsamhället.
Läs mer i artikel på sidan XXX
13.30-14.00 XR för smart och effektiv övning
Hur tränar vi för det oväntade när skadeplatser blir allt mer komplexa? Traditionella övningar räcker inte alltid.
14:00 Fika
14.30-15.30 Taktisk sjukvård
Myndigheten för civilt försvar berättar om taktisk sjukvård samt ett projekt i taktisksjukvård inom räddningstjänsten.
14.30-16.30 Drönare
Drönare används idag i de flesta blåljusverksamheter, t ex av larmcentral för tidig lägesbild, för eftersök av personer, vid bränder, söka försvunna personer samt för transport av hjärtstartare eller medicin. Vilka är erfarenheterna och lärdomarna inom de olika områdena? Hur kan vi dra mer nytta av drönare i samverkan? Och hur ska vi koordinera luftrummet effektivt och säkert?
14.30-16.00 Presentation av inskickade abstracts
Presentationer av inskickade abstracts inom det prehospitala vårdområdet, räddningstjänst, polisiärt arbete och angränsande samverkansområden.
14.30-15.00 Sjöräddningssällskapet
Sjöräddningssällskapet är en fristående organisation – grundad av civilsamhället, bemannad av civilsamhället och finns till för civilsamhället. Vi lyfter vikten av effektiv samverkan och obrutna larmkedjor för att rädda liv till sjöss.
15.00-15.30 Fysisk arbetsförmåga hos brandmän - att mäta arbetskapacitet
Brandmannayrket ställer höga krav på fysisk arbetsförmåga, men relevanta och likvärdiga tester har saknats. Tillsammans med 13 räddningstjänster har GIH utvecklat enkla tester som på ett tillförlitligt sätt speglar prestation i verkliga arbetsuppgifter. Föreläsningen diskuterar forskningen och de praktiska implikationerna.
15.30-16.30 Hjärtstopp
Samverkan vid behandling av hjärtstopp utanför sjukhus är evidensbaserad. Högsta överlevnaden hittills vid hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Dubbeldefibrillering, en ny och lovande behandlingsmetod vid kammarflimmer.
Läs mer om Hjärtstopp och föreläsare Johan Herlitz på sidan XXX
15.30-16.30 Regional samordningsfunktion (rsf) kring farliga ämnen
Presenteras av några regioner med denna funktion. Det är en samverkansgrupp under Länsstyrelsen där framförallt de klassiska blåljusmyndigheterna kan samverka, nätverka, skapa utbildningar och övningar samt höja sin förmåga. Läs mer i Myndigheten för civilt försvars dokument: Regional Samordningsfunktion.
Läs mer på sidan XXX
16.15-17.00 Forensisk medvetenhet - do's and don'ts på brottsplatsen!
Blåljuspersonal tvingas ofta fatta snabba beslut, ofta under stark tidspress och med fokus på att skademinimera och rädda liv. Den här föreläsningen syftar till att öka den forensiska medvetenheten hos blåljuspersonal och belysa hur till synes små val på brottsplatsen – och i det patientnära arbetet – kan få stor betydelse för den fortsatta polisiära utredningen och rättsprocessen.
17.00 Mässan stänger
19.00 Kongressmiddag
Kvällens kongressmiddag hålls på Scandic Infra City i lokalen Ballroom. Det serveras en fantastisk tre-rätters middag med underhållning av Hasse Brontén.
FORENSISK MEDVETENHET
Ambulans- och räddningstjänst är ofta först på plats vid händelser där brott inte alltid är uppenbart från början. Samtidigt kan platsen, patienten och omgivningen innehålla avgörande forensiska spår som riskerar att gå förlorade redan i de initiala insatserna. I föreläsningen belyses även patientens roll som bärare av spår och information. Hur dessa spår hanteras, dokumenteras eller oavsiktligt påverkas kan få stor påverkan på den fortsatta rättsprocessen. Föreläsningen ger konkreta och verklighetsnära exempel på vad som bör göras och vad som bör undvikas på brottsplatsen och i patientnära arbete. Med utgångspunkt i verkliga fall och praktisk erfarenhet diskuteras hur samverkan mellan blåljusaktörer kan bidra till ett optimalt utfall, både för den rättsliga processen och, i första hand, för den drabbade. Tyngdpunkten ligger på hur livräddande insatser, säkerhet och forensisk spårsäkring kan samexistera, och hur små justeringar i arbetssätt kan göra stor skillnad. Anna Jinghede Sundwall är kriminaltekniker, rättsodontolog och doktorand med mångårig erfarenhet av forensiskt arbete både på brottsplats och inom rättsmedicinsk verksamhet. Utöver sitt operativa arbete är Anna Jinghede Sundwall aktiv inom utbildning och kunskapsspridning kring forensik, brottsplatsarbete och inomfamiljärt våld. Genom föreläsningar, forskning och populärvetenskapliga sammanhang verkar hon för ökad forensisk medvetenhet i de tidigaste skedena av en insats. Bredvid arbetet skriver hon kriminalromaner och poddar.
Hasse Brontén är komiker, skådespelare, manusförfattare och stolt expolis. Han är dessutom kvällens konferencier. Som konferencier är Hasse kvicktänkt och allmänbildad och han kommer även leverera ett par korta humorinslag. Hasse är ju grym på att få vardagliga situationer till igenkänningshumor och hoppas bidra till att vi får en riktigt rolig kväll tillsammans!
SAMVERKANSKONGRESSEN
Hasse Brontén
WORKSHOPS
Under kongressen har du möjlighet att delta i en workshop inom ett eller flera områden. I en liten grupp tillsammans med en erfaren instruktör kan du under en timma fördjupa din kunskap om ett specifikt ämne. Här presenteras några av de workshoppar som ges under kongressen.
SKYMNINGSLÄGE, med Tobbe på Vegvisir
Skymningsläge är en workshop som bygger på traumakursen Skymningsläge 1,0. Den ger blåljuspersonal träning i att hantera traumatiska skador under press och med begränsade resurser i ett höjt säkerhetsläge. Jag som driver Vegvisir Akut o Traumasjukvård har över 20 års prehospital erfarenhet både från den civila och militära sidan.
KRIMINALTEKNIK FÖR
SJUKVÅRDSPERSONAL med kriminaltekniker Cecilia och Carina
Fördjupa er i den forensiska världen - ta del av erfarenheter från verkligheten, se praktiska exempel och få en ökad förståelse för hur du kan bli en viktig del i en brottsutredning!
ATT BLI CHEF ÖVER SINA KOLLEGOR med Ola Mårtensson
Inom blåljusmyndigheter är det vanligt att nya chefer rekryteras internt. Det kan innebära en utmaning – att gå från kollega till chef. När man under många år har arbetat sida vid sida, delat erfarenheter, normer och ibland även vänskap, förändras relationerna när ansvaret skiftar. Att kliva in i chefsrollen handlar inte bara om att få ett nytt uppdrag – det handlar om att bygga förtroende och skapa balans mellan det personliga och det professionella. Denna föreläsning ger reflektioner och verktyg som stärker din förmåga att leda både som chef- och ledare.
EXTERN AORTAKOMPRESSION med Grethe Heitmann
Extern aortakompression är en enkel manuell manöver där aortan förs mot ryggraden med en hand placerad på buken. Den utförs för att uppnå tillfällig blödningskontroll för alla typer av blödningar nedanför kompressionsstället och används i väntan på orsaksorienterad behandling. Läs mer om Grethes forskning på sidan 24-25.
HOT & VÅLD med Per Nyberg
Blåljuspersonal utsätts alltmer regelbundet för hot och våld i sin yrkesutövning. Att veta hur man kan tänka kring att försöka minimera och förebygga risker, i samband med att man arbetar nära människor, blir viktigare och viktigare för personal inom blåljusverksamheten. Den här workshoppen ger en introduktion i detta ämne. Det kommer vara en del praktiska övningar där man som deltagare får träna på att använda sig av sina naturliga reaktioner för att kunna skydda sig.
VR-TRÄNING
FÖR MASSKADEHÄNDELSER
med Caroline Ericson
Ni erbjuds en unik möjlighet att uppleva framtidens utbildning inom katastrofmedicin — en engagerande och helt virtuell träningsmiljö för masskadetriagering. Ni testar nästa generations lärandeverktyg för vårdpersonal, där teknik och pedagogik samverkar för att stärka beredskap och beslutsförmåga i kritiska situationer. Ni får öva på sållningstriage och snabbt omhändertagande i röd sektor vid en masskadehändelse på sjukhus.
Det är enbart 12 platser per workshop och det är först till kvarn som gäller!
FINGERTORASTOMI med Robin Österberg
Deltagarna får även träna praktiskt på prehospitalt omhändertagande och initial thoraxdekompression med fokus på samarbete, prioritering och beslutsfattande under tidspress. Föreläsningen och övningen leds av Robin Österberg, traumakirurg och sektionschef vid Traumacentrum, Karolinska Universitetssjukhuset.
PROGRAM SAMVERKANSKONGRESSEN
26 MARS
08:00 Registrering och mässan öppnar
09.00 Ny nationell masskadetriage algoritm
Katastrofmedicinskt centrum (KMC) berättar om arbetet med det nya svenska triagesystemet vid mass-skadehändelser.
10.30-11:00 SWEN
The Swedish Emergency Network. Myndigheten för civilt försvar presenterar SWEN, Sveriges framtida digitala nätverk för samhällsviktiga kommunikationstjänster och hur arbetet fortskrider med att ersätta nuvarande Rakel. Läs mer om arbetet med SWEN på sidan 10.
10.30-11:30 Från machokultur till genuskompetens
Prehospital bedömning av svårt sjukt barn - forskningsresultat kring hjärt-lungräddning (HLR) på barn.
Det finns forskning som visar att kvinnor inom räddningstjänsten slutar på grund av osund psykosocial arbetsmiljön. Denna föreläsning handlar om hur man kan utforma en mer inkluderande arbetsplats.
Vad skådar Tullverket i kristallkulan? Hur ser trenden ut just nu, vilka preparat är etablerade och vilka är på väg in?
09.00-09.30 Fingerthorakostomi
En debatterad intervention. Nåldekomprimering eller fingerthorakostomi - vilken metod är mest effektiv och säker i den prehospitala miljön?
09.30-10.00 Svenska livräddningssällskapet
09.00 Det svårt sjuka barnet 10.30 Tidskritiska patienter
10.30-11:30 Att vara en rund boll i en fyrkantig box
– Göteborgs första kvinnliga brandman berättar Hur är det att kliva in i ett yrke där normen redan är satt – och du själv blir avvikelsen? Jessica Lidberg delar sin personliga resa som Göteborgs första kvinnliga brandman, om att försöka passa in, stå ut och till slut stå upp.
Snabb insats räddar liv. Den som är närmast en nödställd i vatten kan agera först, vilket kan vara avgörande för utgången. Tack vare samverkan mellan SOS Alarm, Sjöfartsverket och Svenska Livräddningssällskapet har pilotprojektet "Nödställd person i vatten i 112-appen" visat att allmänheten som resurs i det initiala skedet inte är att underskatta.
Föredrag om den prehospital strokekedjan. Prehospital bedömning av patienter med bröstsmärta.
09.00-09.30 Tullverket 10.30 Kompetens, utbildning och lärande
Temat är simulering - fokus på immersion. Exempel från olika perspektiv (utbildning och praxis).
Hur fungerar samarbetet mellan försvaret och det civila? Hör
Jonas Zimmerman berätta om erfarenheterna av LIV-övningen i Västsverige 2025. Jörgen Holmlund berättar om Polis i höjd beredskap. Punkten modereras av Yohan Robinson.
Vi knyter ihop säcken och avslutar med lärdomar från verkligheten och kongressen om hur viktigt det är med samverkan och att varje minut räknas.
PODDEN GRÄNS - ÄR SVENSK BLÅLJUSPERSONAL
REDO FÖR ATT ARBETA VID FRONTEN?
Många har både kunskap och erfarenhet av att utföra traumavård på fältet. Men få har erfarenhet av göra det i krig.
Hör Claes Aronsson, programledaren för Sveriges Radio-podden Gräns, intervjua ”Okänd soldat” även känd under täcknamnet Sten om när han arbetade som sjukvårdare i den Ukrainska frivilligarmén. Podden Gräns spelar in på scenen. Missa inte att ta del av denna intressanta podd live. Läs mer om Gräns på sidan XXX
BRA ATT VETA!
Välkommen till Samverkanskongressen! Här får du all information du behöver för att hitta rätt under dagen, från mässhall och föreläsningar till workshops och kvällens kongressmiddag. Vi vill att ditt besök ska bli så smidigt och inspirerande som möjligt.
Plan 1 – Mässhall och service
På plan 1 hittar du vår stora mässhall, där du kan träffa utställare, se spännande postrar och ta en paus med fika eller lunch. Här finns även registreringen samt rulltrappan som tar dig upp till plan 2. I glasgången på samma plan hittar du poddscenen, Samverkan112 och ytterligare några utställare.
Plan 2 – Föreläsningar och workshops
På plan 2 finns alla föreläsningssalar samt lokaler för workshops. Här kan du delta i seminarier, interaktiva sessioner och inspireras av aktuella ämnen inom samverkan.
BILJETTER
Kvällens höjdpunkt – Kongressmiddag
I Ballroom på plan 2 hålls Kongressmiddagen kl. 19:00 den 25 mars. Passa på att nätverka, mingla och njuta av en trevlig kväll tillsammans med kollegor och medverkande.
Kongressbiljett ger dig tillgång till mässgolvet samt alla föreläsningar.
Det ingår fika och lunch och du kan själv boka på både middag och workshop.
Mässbiljett ger dig tillgång till mässgolvet, samt lunch och fika. Du kan också boka på workshops på denna biljett, men det ingår inte inträde till föreläsningar på plan 2.
VI MÖTS PÅ MÄSSAN
Ambulansproduktion AB
Ambulanssjukvårdsförvaltningen
BNS Nordic Shelter AB
Brandmännens Riksförbund/Ledarna
Brandskyddsföreningen
Celab Communications AB
Everdrone AB
Ferno Norden
Försvarsmakten
Gymnastik & Idrottshögskolan samt NSA
Heartrunner
HemoCue
Hettich Labinstrument
Högskolan i Borås, PreHospen
Intersurgical
J5L-Production Oy
JoWill AB
Laerdal
Med Tech Sweden Inc
Medical Care Systems AB
Mediq Sverige AB
Medu
Miele AB
Myndigheten för civilt försvar
Nordic Vehicle
Northcom
Optisafe AB
Petzl
PICTA
Safeguard Medical
Samverkan112
SES Protection
SHS, Swedish Hospital Supply, AB Sjöräddningssällspaket
Skyskol AB
Stryker AB
Studentlitteratur
Svenska Räddningsprodukter AB
Taiga
Tenstar Simulation
Timik AB
Vitec Codea Oy
Xarc Sweden AB
Med reservation för att fler kan ha tillkommit efter att tidningen tryckts.
Text: Ida Assarsson
Foto: Maria Prytz
LASSE GUSTAVSON
”När
varje minut räknas - det kan var skillnaden på liv och död, men även skillnaden på förhastade och genomtänkta beslut”
1981 förändrades hans liv, han och hans kollega hamnade under en utryckning mitt i ett gasmoln i oljehamnen. Efter att gasen exploderat fick de springa drygt 100 meter genom brinnande propan. Lasse klarade sig men fick vara sjukskriven i 2 år innan han kunde återgå till utryckningstjänst inom räddningstjänsten igen. Hans kollega Leif gjorde inte de. Bakomliggande orsaker till olyckan menar Lasse beror på brister i kommunikationen på flera olika nivåer. Under kongressens invigning får ni höra mer om olyckan, vägen tillbaka och vikten av samverkan när det verkligen gäller!
Idag jobbar Lasse som föreläsare och utbildningskonsult. Han fyller 70 år och har tre vuxna barn men rår också om sina gamla föräldrar på 93 och 96 år. Han laddar inför cykelvasan på sin mountainbike och vandrar gärna i Europa med sin Lena.
Hur har vägen varit tillbaka? Något speciellt du bär med dig?
Många värdefulla insikter som är kopplade till eget ansvar, målmedvetenhet, mening, medmänsklighet och vikten av stödjande kollegialitet.
Hur har det varit att föreläsa om det som hände?
Väldigt meningsfullt, kontaktskapande och givande. Det har utvecklats till ett helt nytt yrke, med många förgreningar.
Lasse lovar en invigningsföreläsning kongressbesökarna sent kommer glömma. Han bjuder på tankeväckande exempel om vikten av att vara proaktiv och handlingskraftig när det gäller träning och samarbete.
Under kongressens första dag och kväll kommer Lasse finnas på plats, dels för sin föreläsning men också för att ta del av givande samtal och spontana kontakter med andra deltagare.
SAMVERKAN CENTRALT I ARBETET MED SWEN
Samverkan mellan samhällsviktiga aktörer är central inte bara för att skapa en effektiv verksamhet och samarbete kring gemensamma mål och insatser. Samverkan är även central i etableringen av nästa generations kommunikationssystem SWEN, the Swedish Emergency Network.
När Myndigheten för civilt försvar nu etablerar nästa generations kommunikationssystem för samhällsviktiga aktörer, på uppdrag av Regeringen, är en stor drivkraft att stärka Sveriges förmåga att samverka och leda samhällsviktiga insatser. Bytet av kommunikationssystem från dagens Rakel till SWEN, the Swedish Emergency Network innebär att vi nyttjar digitaliseringens möjligheter, tar tillvara på och främjar innovationskraft samt stärker möjligheterna att samverka över landsgränserna.
SWEN är Sveriges digitala nätverk för allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar och kan beskrivas som del av ett ekosystem av kommunikationstjänster och förmågor som tillsammans stärker Sveriges beredskap och vårt totalförsvar. SWEN är ett hybridnätverk som kombinerar styrkan hos kommersiella mobilnät med strategiskt ägande och kontroll av kritiska komponenter för att uppfylla de specifika kraven för samhällskritisk kommunikation. Med 4G och 5G teknologi i och med övergången till SWEN kommer en mängd fördelar med tillgång till en framtidssäker och flexibel kommunikationslösning.
Text: Veronica Asplund, Klara Thorén och Caroline Ekblad Bild: Myndigheten för civilt försvar
Samverkan mellan samhällsviktiga aktörer är kärnan i SWEN:s utveckling och Myndigheten för civilt försvars roll som ledande beredskapsmyndighet inom det civila försvaret. För att få full effekt av tekniken och de nya möjligheter som kommer med SWEN behövs både metodik och samverkansformer. Ett exempel där vi fortsätter att samverka och även utvecklar samverkan med användarorganisationer är Samverkansverkansforum. Samverkansforum arbetar för att utveckla metodik och nationella riktlinjer för samverkan i SWEN, med målsättningen att de nya riktlinjerna ska kunna ersätta de befintliga nationella riktlinjerna för samverkan i Rakel.
Myndigheten för civilt försvar vill betona vikten av samverkan mellan olika aktörer för att bygga ett motståndskraftigt samhälle som kan stå emot allvarliga påfrestningar, kriser och ytterst krig. Det är viktigt att aktörer möts och kommer överens om gemensamma tillvägagångssätt och metoder innan det händer.
80 ÅR PÅ 90 SEKUNDER
80 år på 90 sekunder är en bok skriven av två erfarna ambulanssjuksköterskor. Titeln syftar
helt enkelt till att de tillsammans har 80 års erfarenhet av yrket och att det vid larm är stipulerat en anspänningstid om 90 sekunder. Fyndigt, eller hur? Utöver ett antal upplevda erfarenheter vid olika uppdrag under deras karriär finns i bokens början en kort inledning om hur de hamnade i denna sällsamma yrkesvärld. Boken avslutas sedan med några betraktelser om vad yrket har medfört mer personligt för författarna.
Huvuddelen av boken utgörs av exempel på händelser som på olika sätt berört författarna på något sätt. Dessa pendlar mellan hela registret av det som kan sägas utgöra yrket ambulanssjukvård med allt vad det innebär. Här beskrivs på ett personligt sätt allt från den djupaste tragik till den största komik liksom den meningslöshet, uppgivenhet men även de tillkortakommanden som det innebär att jobba i detta utsatta men för författarna viktiga och underbara yrke. Allt är beskrivet utifrån författarnas upplevelse utan att utlämna varken patienter, anhöriga eller geografiska platser.
Detta är en bok som kan läsas både av gamla erfarna kollegor med en ofta igenkännande känsla liksom de som är i början av sin karriär kan ses som en introduktion till vad som kan vänta i detta yrke. Men den vänder sig inte enbart till yrkesverksamma utan till var och en som vill ha en osminkad och ärlig personligt beskriven bild av vad ambulanssjukvård kan innebära. Den kan även ses som en kursbok inom all form av vårdutbildning som en bra grund att diskutera och reflektera över det rent praktiska inom olika etiska frågeställningar utifrån faktiska vårdhändelser.
Boken som är utgiven av förlaget Lava kan köpas hos de flesta nätbokhandlare såsom Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris mm. Den kan även köpas direkt från författarna eller hos din lokala bokhandel. Under Samverkanskongressen kommer författarna att finnas på plats för boksignering och självklart kan du då också köpa boken.
Kåre Karlsson arbetade innan han gick i pension inom ambulanssjukvården i Skaraborg i nästan 40 år. Under denna tid hann han att inte bara utbilda sig till specialistsjuksköterska inom både ambulanssjukvård och distriktssjukvård utan även genomföra en doktorandutbildning med inriktning mot arbetsrelaterad stress inom ambulanssjukvården. Vid sin pensionering hade han varit med och skrivit sju vetenskapliga artiklar och även varit delaktig som vetenskaplig ledare för SUAB-projektet. Han är även medförfattare i boken Prehospital akutsjukvård med kapitlet ”Arbetsmiljö och hälsoproblem”.s
Jonas Åsberg som fortfarande är verksam inom ambulanssjukvården i Skaraborg har utöver sin ordinarie tjänst som sjuksköterska i ambulanssjukvården under många år även varit verksam som utbildningsledare för nämnda verksamhet. Jonas var även drivande och projektledare i SUAB-projektet. Han har tidigare skrivit boken Mörkåren om sina egna erfarenheter om depression. Även Jonas har varit en medförfattare i boken Prehospital akutsjukvård genom kapitlet ”Ambulanssjukvård och trafik”.
Text: Viktoria Sandblom
Fotomontage: Peter Johansson och Kristoffer Hallin SKAS
Jonas Åsberg och Kåre Karlsson.
I SKENET AV BLÅLJUS
Vanligtvis intervjuar de olika profiler och individer inom blåljussektorn över en kopp kaffe online, men under Samverkanskongressen kommer Mimmi och Patrik finnas live med sin podd ”I skenet av blåljus”!
Patrik som bor med sin fästmö och två barn i Älvsbyn och Arvidsjaur har tidigare jobbat som heltidsbrandman på Luleå brandstation. Nu är han yrkeslärare på ett transportgymnasium och deltidsbrandman sedan 8 år tillbaka. Han är också den som först startade podden tillsammans med en kollega från räddningstjänsten. När kollegan var tvungen att sluta poddade han vidare med en tjej från SOS alarm fram tills början av 2025 då Mimmi tog över. Mimmi som en del känner igen från programmet gränsbevakarna är tullinspektör sedan 2018 med Arlanda som bas och bor med sin man och hund i Stockholm.
Vad är syftet med podden?
Vi försöker att täcka alla delar som egentligen berör blåljusyrket, och även dom yrkena som kanske inte syns lika mycket som dom vanliga delarna, polis, ambulans, räddningstjänst utav även mer en bredare perspektiv och lyfta dom som kanske inte syns till vardags.
Drömgäst?
Leif GW Persson skulle vara riktigt kul att få med, det är våran absoluta drömgäst!
Kongressens tema ”När varje minut räknas” kan ses och tolkas på olika sätt, kanske beroende på vad man jobbar med och var. Patrik som arbetar norrut med långa avstånd ser hur tiden ofta blir en avgörande faktor och en nyckelpunkt för patienter som varit med om en olycka. Mimmi nämner en personlig erfarenhet då hennes pappa fick hjärtstopp på öppen gata men snabbt fick hjälp av förbipasserande som startade HLR och tillkallade ambulans. Trots att Mimmis pappa inte överlevde i slutändan fick anhöriga mer värdefull tid och vetskapen om att han fick de bästa förutsättningarna utifrån situationen. Under Samverkanskongressen kommer ”I Skenet av blåljus” finnas med för att intervjua deltagare och föreläsare men också dela sin upplevelse av kongressen och hur vi samlar alla blåljusyrken på samma plats för att dela erfarenheter och nya kunskaper – något både Patrik och Mimmi ser mycket framemot! Som ett litet smakprov kommer de även släppa några avsnitt inför kongressen där de intervjuar profiler som antingen föreläser eller håller i workshop!
Text: Ida Assarsson
BEREDSKAP FRÅN INSIDAN
Beredskap från insidan tar sin utgångspunkt i att svensk beredskap formas i samspelet mellan många aktörer, nivåer och ansvarsområden – ett landskap som ständigt förändras i takt med nya hotbilder, krav och beroenden. I podcasten rör sig samtalen mellan strategisk och operativ nivå, från nationell styrning till den vardag där beslut omsätts i handling. I varje avsnitt bjuds nyckelpersoner från fältet och bland gästerna finns bland andra Mikael Frisell, generaldirektör för Myndigheten för civilt försvar, Mattias Dejke, säkerhetsdirektör på Trafikverket med ansvar för samhällsviktig transportinfrastruktur, och Ida Texell, kommundirektör med ansvar för kommunal krisledning. Fokus ligger inte på hur systemet är tänkt att fungera, utan på hur det fungerar när olika perspektiv, beroenden och tidspress möts.
Michael Nilsson, båda seniora rådgivare inom krisberedskap och totalförsvar vid Omegapoint, där de arbetar med att stödja företag och myndigheter i förberedelser inför kris och krig. Nicoletta Baroutsi inledde sin bana som trainee vid FOI för 15 år sedan, fortsatte därefter med forskning vid Försvarshögskolan och avslutar under året sin forskarutbildning. Michael Nilsson är brigadgeneral med över 40 års erfarenhet från Försvarsmakten, inom olika befattningar, däribland som Logistikchef för myndigheten.
POODEN GRÄNS
Under lång tid var försvarsfrågor något som pågick i bakgrunden av den svenska samhällsdebatten. Men när hoten kom närmare – genom spioneri, cyberattacker och krig i närområdet –förändrades allt. Mitt i den omställningen föddes Gräns, Sveriges Radios podd om försvar och säkerhetspolitik, som följt Sveriges resa från lågintresse till Nato-medlemskap. Podden hade premiär hösten 2021 och startades av journalisterna Bo Torbjörn Ek och Ulrika Bergqvist tillsammans med producenten Carl-Johan Ulvenäs. Ambitionen var att göra komplexa och ofta slutna försvarsfrågor begripliga för fler – och visa hur hoten mot Sverige faktiskt ser ut. Genom berättande journalistik och fördjupande analyser har podden skildrat underrättelseverksamhet, militär strategi och samhällets samlade sårbarhet. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 blev försvar och beredskap en angelägenhet för hela befolkningen. Gräns gick från att förklara ett möjligt framtidsscenario till att hjälpa lyssnare förstå en pågående verklighet. Intresset växte i takt med att omvärldsläget försämrades och säkerhetspolitiken tog plats i vardagssamtalet. I dag leds podden av Claes Aronsson och Sylvia Dahlén, med Kalle Glas som producent.
Gräns har blivit ett samtidsdokument över Sveriges säkerhetspolitiska uppvaknande – en skildring av hur snabbt förutsättningarna kan förändras. På Samverkanskongressen sänds podden live som avslutning. Då möter programledarna ”Okänd soldat”, kodnamn Sten, som arbetat som sjukvårdare i Ukraina. Samtalet handlar om vad som krävs av sjukvården för att klara uppgiften på slagfältet – och vilka erfarenheter som är viktiga att ta med sig hem.
Podden leds av Nicoletta Baroutsi och
SAMVERKAN AVGÖRANDE FÖR ÖVERLEVNAD VID HJÄRTSTOPP
Nästan var femte timme räddas en människa till livet i Sverige med hjälp av hjärt-lungräddning (HLR) och samverkan mellan olika aktörer spelar en avgörande roll för överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. Det berättar Johan Herlitz, professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås, som kommer att föreläsa om hjärtstopp under Samverkanskongressen 2026.
Få medicinska tillstånd är lika vanliga och allvarliga som hjärtstopp. Årligen drabbas cirka 15 000 svenskar av hjärtstopp och allt fler räddas till livet efter ett hjärtstopp. I dag räddas runt 1 600 personer genom hjärt-lungräddning, varav cirka 630 utanför sjukhus och 67 procent av de drabbade har fått hjärt-lungräddning av personer på plats (enligt HLR-rådets årsrapport 2024).
Det är många som deltar i larmkedjan som räddar liv: vittnet till hjärtstoppet som larmar, den som utför hjärt-lungräddning på plats, larmcentralen som skickar ambulansen och ger instruktioner till livräddaren, samt räddningstjänsten, polisen och ambulansen. – Vikten av samverkan vid hjärt-lungräddning av människor som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus är sannolikt evidensbaserad i högre grad än vid något annat tillstånd i den prehospitala akutsjukvården. Den kunskap som vuxit fram under de senaste decennierna inom just detta område är anmärkningsvärd och skulle kanske kunna bli en ledstjärna inom andra områden i den prehospitala akutsjukvården, säger Johan Herlitz.
Från omöjligt uppdrag till folkrörelse
Läkaren Frank Pantridge var pionjär när han introducerade den första portabla hjärtstartaren i England på 1960-talet med syfte att användas i ambulansen. Då var det nästan otänkbart att någon ur allmänheten skulle kunna rädda en människa till livet vid ett hjärtstopp utanför sjukhus. Med utbildning av allmänheten i hjärt-lungräddning och tillgång till offentliga hjärtstartare har den synen radikalt ändrats. Överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus har ökat från att endast 4 procent överlevde år 1990 till att 13 procent överlever i dag. En orsak till den positiva förändringen är ökningen av antalet frivilliga livräddare som utför hjärt-lungräddning, en utveckling som nästan kan beskrivas som en folkrörelse i Sverige. På 1980-talet startade ett utbildningsprogram inom hjärt-lungräddning enligt en kaskadmodell: läkare utbildades till huvudinstruktörer och skickades ut i landet för att utbilda instruktörer, vilka i sin tur utbildade allmänheten. I dag har drygt 7 miljoner svenskar deltagit i en utbildning inom hjärtlungräddning och det finns cirka 130 000 frivilliga, så kallade SMSlivräddare, som har möjlighet att svara på larm via sina mobiltelefoner.
En larmkedja med flera nyckelroller
Ju tidigare hjärt-lungräddning startar desto större är chansen att överleva ett hjärtstopp och de frivilliga livräddarna har därför en nyckelroll. Men vid en given tidpunkt måste någon ta vid och därför är samverkan mellan olika aktörer helt avgörande när ett hjärtstopp sker.
– Om ambulansen dröjer mer än 15 minuter så tycks, enligt vetenskapliga studier, inte ett tidigt livräddaringripande ha någon påtaglig effekt. De olika aktörerna i larmkedjan är alltså ömsesidigt beroende av varandra. Den som är först på plats är viktig eftersom tidig hjärt-lungräddning är avgörande för överlevnad, med det underlättar också om den hjärt-lungräddning som ges är av god kvalitet, och professionell vård måste sättas in i rätt tid, säger Johan Herlitz.
Forskning har visat att aktivering av räddningstjänsten vid hjärtstopp ökar överlevnaden och om ambulans, räddningstjänst och
Text: Kristina Axelsson
Foto: Suss Wilén
Foto: Anna Sigge
polis larmas ut samtidigt ökar överlevnaden ytterligare. Larmoperatörens instruktioner till inringaren om hjärt-lungräddning har också betydelse för överlevnaden.
– Det har bland annat visat sig att instruktioner från larmoperatören om enbart bröstkompressioner ökar överlevnaden i lika hög grad som instruktioner som inkluderar inblåsningar när vittnet som ringer till larmcentralen saknar kunskap om hjärtlungräddning. Eftersom inblåsningar kan orsaka tvekan hos livräddaren, kan det vid sådana tillfällen kanske vara väl så bra att bara göra bröstkompressioner, förklarar Johan Herlitz.
Tillgängliga hjärtstartare och mer stöd till frivilliga behövs
En utmaning vid hjärtstopp är att tiden från att ambulansen larmas till att den anländer har ökat successivt de senaste decennierna. – I dag är mediantiden till ambulansens ankomst 12 minuter (år 2024). Om ambulansen hade anlänt inom fem minuter, enligt internationella rekommendationer, skulle vi rädda ytterligare 550 liv årligen. Orsaker till fördröjningen kan vara ökad trafik och ökande krav på olika uppgifter som ambulanspersonalen ska utföra. Det understryker vikten av samverkan mellan andra aktörer såsom räddningstjänst, polis, SMS-livräddare och ingripande från allmänheten för att tidig hjärt-lungräddning ska starta, berättar Johan Herlitz.
En annan utmaning är tillgången till hjärtstartare. Hjärtstartaren skickar en elektrisk stöt, en defibrillering, genom hjärtat för att återställa hjärtats normala rytm, och den ger också talade instruktioner till användaren. Defibrillering är en extremt effektiv behandling om den ges tidigt och lyckas i 70 procent av fallen om det sker inom tre
minuter efter inträffat hjärtstopp. Efter 10 minuter är metoden framgångsrik i 20 procent av fallen och med ökande tidsfördröjning sjunker chansen att överleva snabbt. – Det finns publika hjärtstartare utplacerade på många platser i samhället, men fortfarande dröjer det för länge innan en hjärtstartare kommer till användning. Mediantiden utanför sjukhus är tio minuter från hjärtstopp till användning av hjärtstartare, och alldeles för få används överhuvudtaget. Det kan bero på att de är inlåsta, att de inte är tillgängliga alla tider på dygnet eller att man inte vet var de finns, säger Johan Herlitz.
En lösning på problemet kan vara att leverera hjärtstartare via drönare, något som i dag har börjat testas. När drönare larmas
ut till glesbygdsområden anländer de, enligt forskningsstudier, cirka 15 minuter snabbare än ambulansen.
Johan Herlitz efterlyser också mer kunskap om hur och i vilken utsträckning HLRundervisning sker i skolan. Han betonar även att det behövs mer stöd (debriefing) till frivilliga livräddare.
– Studier visar att många känner sig övergivna och maktlösa när de inte har kunnat rädda människan som drabbats. De behöver få stöd att komma över dessa upplevelser. Chansen att någon överlever ett hjärtstopp är en på fem, men det är oerhört viktigt att så många som möjligt vågar ingripa, det är ju den enda chansen som finns, avslutar han.
Johan Herlitz föreläser om samverkan och hjärtstopp på Samverkanskongressen 2026. Vid samma tillfälle föreläser Carl Magnusson, registerhållare för Svenska Hjärtlungräddningsregistret, om den senaste forskningen från det Svenska Hjärt-lungräddningsregistret och berättar om en ny metod för defibrillering. Johan Herlitz deltar även i ett avsnitt av podden I skenet av blåljus som släpps inför Samverkanskongressen.
Läs mer på Samverkanskongressen webbplats
Svenska Hjärt-lungräddningsregistrets årsrapport:
LÄS MER
Foto: Anna Sigge
AORTAKOMPRESSION – TID SOM RÄDDAR LIV!
Samverkanskongressens tema ”När varje minut räknas” speglas sannerligen i Grethe Heitmanns föreläsning och workshop gällande aortakompression. Hon är anestesiläkaren med specialisering inom förlossningsanestesi och är aktuell med en doktorsavhandling om användning av extern aortakompression vid allvarlig blödning efter förlossning på sjukhus.
Varför valde du att specialisera dig inom ämnet "aortakompression"?
Redan 2017/18 upplevde jag nyttan av extern aortakompression när jag arbetade på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. I Norge var manövern knappt använd vid den tiden och riktlinjerna beskrev användningen först när man stod med ryggen mot väggen inne på operationssalen. Detta var i stark kontrast till de svenska riktlinjerna som beskrev att man alltid skulle överväga användning av aortakompression. Jag upplevde att patienterna som fick aortakompression på väg till operation var mer stabila cirkulatoriskt än vad min erfarenhet var från Norge. Trots att extern aortakompression är ett mycket effektivt sätt att uppnå tillfällig blödningskontroll på finns det lite forskning inom området och det finns behov av ökad kunskap och fler publikationer på fältet för att vårdpersonal världen över ska få upp ögonen för denna effektiva åtgärd. Därför påbörjade jag en doktorsexamen 2023.
För att öka sin praktiska erfarenhet inom ämnet och för att få en bättre inblick i mödradödlighet åkte hon som en del av sin specialisering till Malawi 2018. Hon såg det avgörande behovet av att faktiskt öva på kritiska situationer för att kunna hantera dom på ett säkert sätt. Därför togs en speciell övningsatrapp fram som nu används över hela världen! Implementeringsforskning har bedrivits både i Etiopien och Brasilien. Atrappen har använts vid undervisning i extern aortakompression i flera länder: Norge, Sverige, Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien, Brasilien, USA, Etiopien, Kenya, Sierra Leone, Rawanda, Vietnam, Somaliland, Arabemiraten och Palestina. Ett sjukhus i Ukraina har nyligen också köpt en docka.
Kongressen riktar sig till blåljuspersonal som ambulans, polis och räddningstjänstvarför är det viktigt att just dessa yrkesgrupper får en ökad kunskap och förståelse för aortakompression?
Text: Ida Assarsson
Aortakompression är en mekanisk åtgärd. Den kräver inga läkemedel eller medicinsk utrustning och är därför särskilt lämplig i situationer med begränsade resurser – något
som ofta är fallet prehospitalt. Genom att använda aortakompression kan man vinna tid genom att blodflödet tillfälligt stoppas. Vid oplanerade födslar prehospitalt kommer ambulanspersonal vara den första vårdpersonalen på plats. Några av dessa kommer att utveckla allvarlig blödning och att vara tränad i hanteringen är viktigt. Extern aortakompression kan också vara avgörande för överlevnad vid andra former av blödning, t.ex. trauma.
Har du något riktigt exempel eller fall från verkligheten där man utfört aortakompression prehospitalt och det räddade patientens liv?
Ja, jag har varit i kontakt med vårdpersonal som under det senaste året har beskrivit att användning av extern aortakompression under flygtransport till sjukhus har varit avgörande efter prehospital förlossning med allvarlig blödning.
Under kongressen kommer Grethe både hålla en föreläsning om aortakompression samt workshops för mer praktisk träning. Under föreläsningen pratar hon mer generellt om blödning efter förlossning med huvudfokus på användningen av aortakompression inklusive rekommendationer och resonemang. Hon tar upp resultat från sin egen forskning och publikationer kopplat till ämnet. Trots att blödning efter förlossning är den vanligaste anledningen till aortakompression vill Grethe även ta upp användningen i blödningssituationer som inte är relaterade till förlossning.
Under workshopen blir fokus på det praktiska genomförandet – Vad kan vara orsaken om man inte uppnår blödningskontroll och vilka åtgärder kan då vara aktuella? Hur länge kan man hålla extern aortakompression? Vilka risker är förknippade med extern aortakompression? Hur ska man utföra detta på ett tryggt och säkert sätt?
Jag vill också tillägga att den vanligaste orsaken till blödning efter förlossning är att livmodern inte har dragit ihop sig tillräckligt. Den kan stimuleras till sammandragning genom massage, men hur en slapp livmoder känns och hur livmodermassage utförs är också okänt för många som arbetar prehospitalt. Vår färdighetsträningsdocka har en inbyggd slapp livmoder som kan dra ihop sig. Det är därför möjligt att träna på detta också. Jag vill också säga något om användningen av extern aortakompression vid andra former av blödning, och man kommer att få öva på hur det är att utföra aortakompression på någon som inte nyligen har fött. Aortakompression räddar liv vid olika typer av situationer och kan vara viktigt för alla som jobbar prehospitalt att känna till. Som Grethe nämner – det är en mekanisk åtgärd som varken kräver läkemedel eller medicinsk utrustning men kan vara direkt avgörande för patienten.
AKTUELL FORSKNING PÅ
SAMVERKANSKONGRESSEN
Under Samverkanskongressen presenteras forskning kring aktuella ämnen i nära anknytning till samhällsutvecklingen och till temat samverkan. PreHospen – Centrum för prehospital forskning ansvarar för delar av programmet, bland annat programpunkter om trauma, hjärtstopp, larmsjukvård och svårt sjuka barn.
PreHospen är ett av landets ledande prehospitala forskningscentrum för frågeställningar och kunskapsbehov inom prehospital akutsjukvård. PreHospen, som varit en av arrangörerna bakom den tidigare Ambulanskongressen, har valt ut delar av den forskning som presenteras under Samverkanskongressen.
– För oss är det viktigt att vara med och bidra även under denna kongress, eftersom samverkan mellan blåljusmyndigheter är viktigare än någonsin,
Samverkan är helt avgörande i vår typ av verksamhet, eftersom vi ofta arbetar i komplexa, tidskritiska och ibland farliga situationer där flera aktörer är beroende av varandra.
både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv, säger Magnus Hagiwara, föreståndare för PreHospen och professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås. Han berättar mer om programmet: – I år har vi riktat extra fokus på de svårt sjuka patienterna, eftersom de inte fått så stort utrymme de senaste åren. Vi har bland annat sessioner om trauma och taktisk sjukvård, teman som knyter an till både samverkan och
den samhällsutveckling vi ser i dag. Vi har även med programpunkter om sjukvård i farliga miljöer, hjärtstopp, tidskritiska patienter och svårt sjuka barn.
Wivica Kauppi, föreståndare för PreHospen tillsammans med Magnus Hagiwara och universitetslektor vid Högskolan i Borås, betonar även hon vikten av samverkan:
– Samverkan är helt avgörande i vår typ av verksamhet, eftersom vi ofta arbetar i komplexa, tidskritiska och ibland farliga situationer där flera aktörer är beroende av varandra. Ett tydligt exempel är vid trauma eller insatser i farliga miljöer, där ambulans, polis och räddningstjänst behöver ha en gemensam lägesbild för att både kunna skydda personal och ge snabb och korrekt vård till patienten. Detsamma gäller vid hjärtstopp och andra tidskritiska tillstånd, där välfungerande samverkan i hela vårdkedjan kan vara skillnaden mellan liv och död.
Text: Kristina Axelsson
Foto: Anna Sigge
Foto: Anna Sigge
I programmet finns samverkanstemat med som en röd tråd och Wivica Kauppi lyfter särskilt programpunkten om larmsjukvården:
– Larmsjukvård är ett område som är centralt för samverkan, men som inte alltid syns så mycket i större forum, så jag tycker det är extra roligt att det får utrymme i programmet genom presentationer av både SOS Alarm och Sjukvårdens Larmcentral.
PreHospen ansvarar även för postersessionen under kongressen, ett tillfälle då besökarna får lyssna till korta presentationer om aktuell forskning och utvecklingsprojekt, samt samtala med dem som står bakom postrarna. Är du nyfiken på PreHospens verksamhet? Välkommen att besöka PreHospens monter på Samverkanskongressen!
PreHospen – Centrum för prehospital forskning I ett 20-tal år har PreHospen vid Högskolan i Borås bedrivit betydande forskning och utbildning inom prehospital akutsjukvård. Forskningen inom PreHospen bedrivs i nationell och internationell samverkan. Integreringen av forskning och klinisk verksamhet gör PreHospen till en unik tillgång för forskare och doktorander såväl som för studenter som professionsföreträdare.
Forskningen har ökat den evidensbaserade vården och aktivt bidragit till professionaliseringen av den svenska ambulanssjukvården. Exempel på områden där PreHospen har en stark internationell profil är forskning om patientsäkerhet och bedömning, beslutsstöd, digitalisering och hjärtstopp utanför sjukhus.
På 1990-talet startade PreHospen landets första kurser i
INVISIO T30 - ett headset för alla uppdrag
Marknadsledande hörselskydd, kristallklart ljud och maximal situationsmedvetenhet i ett robust och lätt system. Anpassningsbart för huvudbygel, nackbygel eller hjälm.
INVISIO T7
Robust och lätt
headset som finns i tre utbytbara varianter
ambulanssjukvård, och senare specialistutbildning till ambulanssjuksköterska. PreHospen bedriver tvärvetenskaplig forskning som spänner över såväl olika akademiska discipliner som till exempel verksamheterna larmcentral, ambulanssjukvård, akutmottagning och primärvård. PreHospen drivs med stöd av Västra Götalandsregionen.
INVISIO X7 In-Ear Headset
”In-ear-headset” med hörselskydd och öronmikrofon, full medvetenhet om omgivningen när den är ansluten till en INVISIO-styrenhet.
Northcom är idag både ISO9001/14001-certifierade
för kvalitet och miljö, ISO45001 för arbetsmiljö samt innehar ISO27001 för informationssäkerhet.
3M™ PELTOR™ ComTac™ VIII
Taktiskt headset för hörselskydd & kommunikation
Avancerad situationsmedvetenhet med medhörningsfunktion och Mission Audio Profiles (MAP) för optimal ljudanpassning i olika miljöer. Skyddar hörseln samtidigt som det förbättrar taluppfattning och kommunikation i bullriga och taktiska situationer.
Besök Northcom på Samverkanskongressen den 25-26/3 och prata taktisk kommunikation!
Totalleverantör av lösningar för kritisk kommunikation. Läs mer på northcom.se
Foto: Suss Wilén
REGIONAL SAMORDNINGSFUNKTION – FÖR SAMVERKAN OCH GEMENSAMMA MÅL!
Syftet med Samverkanskongressen är att samla blåljussverige under samma tak för att kunna dela erfarenheter och nya kunskaper. Vi vill också lyfta viktiga funktioner och organisationer som jobbar för Samverkan och gemensamma mål.
Regional Samordningsfunktion (RSF) som jobbar med att främja planering i samverkan mellan lokala och regionala aktörer som räddningstjänst, sjukvård och polis är ett exempel på hur man arbetar mot en god gemensam förmåga, speciellt gällande farliga ämnen (CBRNE). Jag har intervjuat två föreläsare till kongressen som pratar om just detta - Karin Gunnvall - Ambulanssjuksköterska, AISAB Stockholm och Cecilia Jarl som är handläggare på avdelningen för beredskapsfrågor, Länsstyrelsen Stockholm.
Vad är RSF och hur ni arbetar tillsammans? I vår region finns räddningstjänsten, polismyndigheten, regionen, ambulanssjukvården, tullen, kustbevakningen och försvarsmakten representerade och sammankallande är Länsstyrelsen. Det är en stor vinst och fördel att Länsstyrelsen är sam-
mankallande för RSF., både för möjlighet att söka 2:4-medel och att få arbetsgivare och medverkande aktörer att prioritera de aktiviteter som skapas och kommer från RSFnätverket.
Målet med funktionerna är att anpassa organisationen, bemanningen och utrustningen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt Länsstyrelsen kan lämna bidrag (exempelvis 2:4-medel för krisbered-
Text: Ida Assarsson
skap) till utbildning, övning och nödvändigt utbildningsmaterial som är anpassat till de regionala och lokala förhållandena. En RSF kan i ett senare skede även användas för gemensam planering och utbildning för andra typer av allvarliga händelser eller katastrofer.
En viktig del av deras arbete handlar om CBRNEområdet. Karin och Cecilia berättar att de har möte 2ggr/termin för att kunna dela information mellan aktörerna om vad som är aktuellt just nu, de omvärldsbevakar, samverkar etc. Stort fokus är på gemensamma utbildningar, övningar och utvecklingsprojekt.
Vad kan deltagarna förvänta sig av er medverkan under Samverkanskongressen?
Inspiration och nyfikenhet efter att själva dra igång sin RSF-funktion, då vi hoppas kunna påvisa fördelarna med att ha ett välfungerande nätverk inom operativa CBRNE-frågor i länet. Deras förväntningarna på Samverkanskongressen är givande nätverkande, samverkan med likande aktörer och spännande föreläsningar/workshops!
Byggd för fler än ett uppdrag.
Erfarenhet som tar ansvar - även efter första fordonet
Vi vet hur ambulanser används –i vardag, under stress och i verkligheten.
Därför bygger vi för lång livslängd och smart återanvändning.
Ambulanser byggda med erfarenhet
Träffa oss på Samverkanskongressen
Välkommen till vår monter och upptäck ambulanser byggda för verkligheten
Vad kostar en ambulans?
Scanna QR-koden och testa vår kalkylator.
BRANDEN PÅ KONSTAKADEMIEN: SÅ
RÄDDADES DET
OERSÄTTLIGA KULTURARVET
När elden bröt ut på Konstakademien i början av juli 2025 hotades inte bara en historisk byggnad, utan ett av Sveriges viktigaste kulturarv. Genom att räddningstjänsten, Brandskyddsföreningen Restvärderäddning (RVR) och Konstakademiens egna experter agerade snabbt och samordnat kunde samlingarna räddas – trots att byggnaden bara var sekunder från att övertändas.
Konstakademien förvaltar ett arv som tagit över 300 år att bygga upp. Här finns unika målningar, skulpturer och föremål som inte går att ersätta.
Sekunder från övertändning
Branden utbröt under dagtid när tre anställda, elever från konsthögskolans avgångsutställning, hyresgäster och besökare fanns i huset. Alla kunde utrymmas utan personskador. Orsaken utreds fortfarande, men den initiala bedömningen är att branden började i ett elskåp.
Tack vare den branddetektor som utlöste larmet kunde räddningstjänsten snabbt vara på plats. Ändå var Konstakademien bara 90–120 sekunder från att övertändas. Då hade lite eller inget kunnat räddas och över 300 år av konst, arkitektur och kulturarv hade riskerat att gå förlorat.
En tidig och avgörande insats
När SOS Alarm larmade in Brandskyddsföreningen Restvärderäddning (RVR) tog restvärdeledaren Daniel Svärd direkt kontakt med konservatorn Anna Bronzoni Catellani. Hon var snabbt på plats och kunde visa hur konsten skulle skyddas och tas om hand. Anna har samarbetat med RVR i nästan 25 år och utbildat restvärdeledare i hur konst ska räddas vid just bränder.
– I en brand är det lätt att skador förvärras om man inte gör rätt från början. Utan korrekt hantering kan värdefulla föremål gå förlorade och det kostar både för kulturarvet, försäkringsbolaget och samhället, säger hon.
I en brand är det lätt att skador förvärras om man inte gör rätt från början.
Daniel organiserade insatsen, medan Anna gav instruktioner om hur tavlor och skulpturer skulle hanteras för att undvika ytterligare skador. – Jag förstod att vi behövde få ut tavlorna, men de är inte bara att bära – man måste veta hur man hanterar dem, hur de placeras och hur färgskikten ska skyddas. Det var imponerande att se hur restvärdeledaren organiserade arbetet. Han blev länken som såg till att allt fungerade i ett väldigt pressat läge, säger Anna. Räddningspersonalen gick in genom trånga, rökfyllda passager för att släcka elden. Även om lågorna begränsades snabbt hotade rök, sot och släckvatten både byggnaden och samlingarna.
Konkreta åtgärder som gjorde skillnad Saneringsarbetet inleddes omedelbart för att förhindra frätskador. Hörsalens målningar evakuerades tidigt till grannbyggnaden Rosenbad – där Sveriges regering och statsminister sitter. Gipsskulpturerna täcktes direkt med plast för att skydda mot sot och vatten. Fastigheten är sot-, rök- och vattenskadad – men alla samlingar finns kvar.
För Konstakademien var samarbetet avgörande. – Att vi fick ha både en restvärdesledare och en konservator på plats var det som betydde allting. Vi kan byggnaden och samlingarna och vad som är viktigt. Men de har erfarenhet av bränder och den direkta situationen, och det var den stora tryggheten för oss, säger Svante Helmbaek Tirén, Head of Collections på Konstakademien.
Kunskap som skyddar kulturarv
RVR arbetar för att minimera de materiella och ekonomiska konsekvenserna av en olycka, och för att hjälpa de verksamheter och människor som har drabbats att kunna återgå till sin vardag så snart som möjligt.
– RVR handlar om att agera snabbt, samordna insatsen och fatta rätt beslut. När vi finns på plats tidigt kan vi minimera skador och begränsa kostnader för både försäkringsbolag och samhället, säger Daniel Svärd, restvärdeledare på Brandskyddsföreningen Restvärderäddning.
Branden på Konstakademien visar hur sårbart ett kulturarv kan vara – och vilken skillnad rätt kompetens gör när varje sekund räknas. För att underlätta framtida insatser har RVR tagit fram Restvärdelistan, ett verktyg som hjälper restvärdeledare att prioritera det som är viktigast att rädda.
Tack vare den snabba och samordnade insatsen kunde Konstakademiens dörrar öppnas för allmänheten redan 2,5 månader efter branden –och ett av Sveriges mest betydelsefulla kulturarv finns kvar för kommande generationer.
I början av november besökte en grupp chefer och ambulanssjuksköterskor från NU-sjukvården företaget Tenstar Simulation i Tanumshede. Under två dagar fick deltagarna prova på körträning i avancerade simulatorer för blåljusfordon – med målet att utvärdera möjligheterna till att använda simulatorer som en del av den interna förarutbildningen.
Besöket genomfördes i samband med att ett antal ambulanssjuksköterskor håller på att ta C1-körkort och därefter ska gå vidare till utbildning för utryckningskörning. Tenstar har under de senaste åren utvecklat en särskild blåljusmodul i sina simulatorer, med realistiska scenarier för ambulans, polis och räddningstjänst.
Joakim Arthursson, avdelningschef inom NU-sjukvården, ser stora möjligheter med att införa simulatorträning som komplement till befintliga körutbildningar.
– En viktig fördel är att vi kan öva på moment som vi idag inte kan träna på. Att exempelvis köra larm i stadstrafik och få direkt feedback på sitt körsätt ser jag som en styrka. Simulatorn ger ytterligare en dimension i utbildningen, säger han.
Simulatorträningen bygger på en pedagogisk progression – från grundläggande manövrering till mer avancerade moment i höga hastigheter och med blåljus. Deltagarna genomförde bland annat övningar i låg fart, hinderbana, backning och trånga passager, för att därefter köra mer komplexa scenarier i utryckningsmiljö.
– Vi har i många år haft tre körutbildningar per år: halkbana, torrbana och grundutbildning för larmförare. Med simulatorer skulle vi kunna skapa nya övningar och scenarier, i en säker och kontrollerad miljö, säger Joakim Arthursson.
Han betonar också fördelen med att kunna träna utan press.
– Det tar tid att få in rutiner och känna sig trygg i rollen som larmförare. Att kunna öva i simulatorn, där man kan upprepa scenarier flera gånger utan yttre stress, skulle vara en stor hjälp för många, säger han.
Besöket i Tanumshede genomfördes tillsammans med Tenstars personal, där instruktörer med bakgrund från bland annat polisens förarutbildning höll i både teori och praktiska körmoment.
Joakim Arthursson konstaterar avslutningsvis:
– Den här typen av träning är både effektiv, säker och lättillgänglig.
Det är ett naturligt steg i vår fortsatta utveckling av utbildningen för ambulanspersonal. De som deltog i testdagarna var mycket nöjda med utfallet, och det intrycket delas även av andra kunder som testat simulatorlösningen. Det finns en tydlig efterfrågan på den här typen av pedagogiska verktyg i vår verksamhet.
Även Johan Jigenstedt, som är ansvarig för utvecklingen av blåljussegmentet hos Tenstar Simulation, ser positiva resultat från liknande samarbeten:
– Körträning i simulator ger förutsättningar för både effektiv och säker utbildning. Du kan träna på svåra scenarier som annars vore omöjliga att återskapa i verkligheten. Våra kunder uppskattar möjligheten att arbeta med återkommande träning, där man stegvis kan bygga upp rutiner och trygghet bakom ratten, säger han.
Text: Jerry Lidberg
Små tidiga
insatser
kan göra stor skillnad för liv och egendom
Delta larmar frivilliga som agerar i egenskap av goda grannar. Larm går i dag ut vid brand och misstänkt drunkning, fler typer av larm kan läggas till efter behov. Delta startade som ett pilotprojekt på initiativ av Räddningstjänsten Väst, som nu larmat frivilliga sedan 2024 och ser goda resultat. För detta fick de utmärkelsen Årets Samhällsbärare 2025 av Sobona. Delta bygger på samma tenik som Sms-livräddare.
Jessica Holmström marknads-/relationsansvarig, Delta Sverige jessica@heartrunner.com
PICTA får en nordlig nod när LTU Business och Lindholmen Science Park gör en ordentlig satsning i Norrbotten. Ambulansverksamheter, vårdgivare, företag, samhällsmedborgare och akademi ska få bättre förutsättningar att mötas och samverka. Målet är en mer jämlik vård och en hållbar utveckling inom den prehospitala vården i norra Sverige.
PICTA ska vara en arena där aktörer i norra Sverige tillsammans utvecklar, testar och implementerar innovativa lösningar och arbetssätt för att ge invånarna tryggare och mer jämlik vård. I regionen finns utmaningar som långa avstånd och få personer som ska hjälpa en utspridd befolkning. Därtill kommer svåra väderförhållanden en stor del av året. Genom att utgå från verksamheternas förutsättningar och behov ska arbetet bidra till lösningar som är bättre anpassade till glesa geografier och underlättar ambulanspersonalens viktiga arbete.
Det känns spännande att kroka arm med ambulansverksamheterna och tillsammans förstå var behoven för utveckling är som störst.
Samverkan ger nya lösningar
– Det känns spännande att kroka arm med ambulansverksamheterna och tillsammans förstå var behoven för utveckling är som störst.
Genom att kartlägga behov och områden för utveckling får vi möjlighet att testa nya arbetssätt, metoder och verktyg med fokus på vårdkvalitet, tillgänglighet och arbetsglädje. Om vi dessutom skapar mötesplatser där vi kan lära av varandra och samverka, kan goda idéer och praktiska lösningar spridas, säger Josefine Vacker, projektledare på Lindholmen Science Park. Mer samarbete och erfarenhetsutbyte ökar inte bara förståelsen för varandras behov, det går även snabbare att sprida och använda nya lösningar och arbetssätt.
– Att vi är en del av PICTA stärker den prehospitala organisationen och Region Norrbotten, det ger oss inom ambulansverksamheten möjligheter att utveckla - och utvecklas - inom
prehospital verksamhet. Vi får också ett kunskapsutbyte och möjligheter att dela med oss till andra verksamheter, i hela landet, säger AnnaKarin Olofsson Niemi, verksamhetschef ambulanssjukvården Region Norrbotten.
Öppen samarbetsyta
På lång sikt bidrar PICTA till att aktörer i norra Sverige blir en del av internationella samarbeten inom innovation i glesa geografier. Genom gemensamma utvecklingsprojekt stärks regionens roll i det nordiska och europeiska innovationssystemet.
– Genom att bygga upp en innovationsarena skapas en neutral och öppen samarbetsyta där olika aktörer kan mötas. Arenan möjliggör gemensam utveckling och ger både offentliga verksamheter och företag förutsättningar att tillsammans forma lösningar som stärker innovation och prehospital vård i norra Sverige, säger David Kero, projektledare på LTU Business, och lägger till:
– Det känns fantastiskt viktigt att få vara med och bidra till en mer jämlik vård. Vi vill att både de som jobbar inom vården och alla invånare ska få en tryggare vardag.
PICTA:s etablering i Norrbotten finansieras av Tillväxtverket, Region Norrbotten och Sparbanken Nord.
Text: Eva-Lisa Saksi
Foto: Fredrik Andersson
Anna-Karin Olofsson Niemi, Region Norrbotten.
Josefin Vacker
David Kero. LTU Business
CIVIL INSATSPERSON OCH
RÄDDNINGSTJÄNSTEN: ETT
SAMARBETE SOM STÄRKER
BEREDSKAPEN
Hjälpen kan nå fram snabbare med Civila insatspersoner – särskilt där avstånden är långa och resurserna få. Genom att frivilliga larmas direkt av SOS Alarm och samarbetar med räddningstjänsten skapas en tidig, lokal förstainsats som kan avgöra utgången vid bränder, hjärtstopp och andra akuta händelser. Det är ett samarbete som både stärker tryggheten och räddar liv.
Civil insatsperson, CIP, är ett nationellt initiativ från Brandskyddsföreningen för att stärka samhällets motståndskraft, förmåga och försvarsvilja samtidigt som olyckor förebyggs och effekter av olyckor som ändå händer kan minskas.
Initiativet drogs igång i Dalarna i slutet av 2024. Sedan dess har det lanserats i flera delar av landet, bland annat i Sörmland och på Gotland. I Dalarna infördes CIP samtidigt i samtliga sex räddningstjänster.
– CIP drog igång i Dalarna som pilotlän. Vi var ganska snabbt eniga, räddningstjänsterna i hela Dalarna, att det här är någonting vi gör tillsammans. Vi tycker att det är ett oerhört bra initiativ i sin helhet, säger Maja Norling, räddningschef på Räddningstjänsten Dala Mitt.
Maja Norling fortsätter:
– Att Brandskyddsföreningen kom med ett färdigt koncept och en samordnare att luta sig mot var väldigt viktigt. Då kunde vi fokusera på utbildningen och få igång arbetet i hela Dalarna. Grunden är ju att rädda tredje man, och att få hjälp tidigt på plats kan vara avgörande.
Störst nytta där avstånden är långa CIP kompletterar räddningstjänsten i situationer där samhällets resurser har lång framkörningstid eller där det av andra skäl kan vara svårt att snabbt genomföra en effektiv insats. Samtliga frivilliga är försäkrade under sina uppdrag, vilket är en förutsättning för ett tryggt och ansvarsfullt engagemang.
– CIP gör allra mest nytta där vi har långt fram. Särskilt i våra geografiskt stora områden och på glesbygden, säger Maja Norling.
Hon beskriver hur behoven skiljer sig åt mellan olika delar av länet:
– Malung–Sälen, som har ett stort och glest befolkat område, har haft ett större behov av att lära känna sina CIP:are mer personligt – ta en kaffe, få ett ansikte på dem – eftersom man ofta möts ute på skadeplats och har färre resurser att tillgå. I en större organisation som vår, ser behoven annorlunda ut. När vi kommer fram tar vi över insatsen, medan de mindre organisationerna ibland kan ha större nytta av att hjälpas åt längre på plats, säger hon.
I vissa områden kan civila insatspersoner dessutom bidra till ökad trygghet och bättre framkomlighet för räddningstjänsten.
– Det finns områden där tilliten till blåljuspersonal kan vara svagare eller där det är svårt för oss att komma in snabbt. Där kan en CIP vara en trygg, lokal kontakt som hjälper oss att nå fram.
Från larm till insats Samarbetet mellan räddningstjänsten och CIP skapar en snabbare, mer flexibel och lokalt förankrad förstainsats. Genom att aktivera frivilliga som redan befinner sig i närheten kan viktiga åtgärder initieras tidigare – något som gör stor skillnad i länets mer avlägsna delar.
På nationell nivå är visionen att bygga upp ett nätverk med cirka en procent av Sveriges vuxna befolkning som civila insatspersoner. Det är en satsning som kan bidra till ökad lokal trygghet, starkare gemenskaper och en betydligt bättre beredskap när något väl händer.
Text: Brandskyddsföreningen Civil insatsperson
Foto: Brandskyddsföreningen Civil insatsperson
Alla som har viljan att hjälpa ska ha möjligheten att göra det. Genom utbildning, utrustning och utlarmning bidrar det nationella initiativet för Civil Insatsperson, eller CIP, till att förebygga olyckor och att minska skador när de ändå sker genom att medmänniskor snabbt kan hjälpa till. På Brandskyddsföreningen är vi övertygade om att det bästa sättet att bygga samhällets förmåga är att bygga människors förmåga. Tillsammans kan vi rädda liv, egendom och stärka banden som för samhället samman. En medmänsklig handling i taget.
OM CIP
ÖVNING SKYMNING –SAMVERKANSÖVNING
Helikoptrar, militärfordon och blåljus syntes i Karlstad den 19–20 augusti 2025 när Ambulansen Värmland arrangerade Övning Skymning i samverkan med Försvarsmakten. Personal ur 31. jägarbataljonen från Karlsborg och Värmlands hemvärn deltog från militärt håll. Övningen genomfördes på Räddningstjänsten Karlstadsregionens övningsområde, som bistod med både övningsterräng och lokaler för övningsledning.
Övningen syftade till att stärka den gemensamma förmågan att hantera allvarliga händelser i ett försämrat säkerhetsläge. För ambulanssjukvården innebar det att träna på att arbeta under allvarlig resursbrist, samverka med militär personal på skadeplats, leda och kommunicera under press samt att pröva rutiner, metoder och utrustning i en komplex och föränderlig miljö. En central del var också att öva det som på militärt språk benämns prolonged field care – att ge avancerad vård i fält när transport och evakuering dröjer. Under övningens första kväll inträffade en simulerad kraftig explosion som resulterade i ett större antal skadade hemvärnsmän. Soldater från jägarbataljonen etablerade en uppsamlingsplats där de under natten fick vårda simulerade patienter. Tidigt på morgonen anslöt ambulanspersonalen, och tillsammans fortsatte de vårdarbetet i ungefär fem timmar. Det gav en möjlighet att testa uthållighet, ledningsförmåga och samordning i en miljö som mycket väl skulle kunna uppstå vid en allvarlig kris. – Övningen gav oss värdefulla erfarenheter av att arbeta i krävande miljöer och stärker vår beredskap att ge avancerad vård även när resurser och infrastruktur är begränsade, säger Henrik Seger, operativ chef och ambulanssjuksköterska i Karlstad.
Henrik Seger berättar också att Övning Skymning återkommer hösten 2026, och då i ännu större format:
– Utvärderingen efter Övning Skymning 2025 var väldigt positiv. Inför 2026 kommer vi att erbjuda ytterligare samhällsaktörer att delta. Fokus ligger fortsatt på samverkan och akutsjukvård vid större komplex skadeplats och arbete på uppsamlingsplats. I år har vi även som ambition att ta simulerade patienter in till Centralsjukhuset i Karlstad. Övning Skymning fortsätter därmed att utvecklas som en viktig del av regionens och totalförsvarets gemensamma beredskap.
Text och foto: Henrik Seger
Men i praktiken finns det en avgörande spricka i denna vision, där det finns stora brister, nämligen ambulanssjukvården. Ambulanssjukvården är en del av totalförsvaret, både den dagliga driften och att ta hand om skadade civila efter attacker måste fungera. Ändå behandlas vi (ambulanspersonalen) som att vi ska verka i fred, även när scenariot är väpnad konflikt/krig.
Kriget i Ukraina har visat hur modern konflikt faktiskt ser ut. Frontlinjen är flytande. Drönare, indirekt eld och sekundära attacker når långt bakom stridande förband. Sjukvårdspersonal är inte skyddade av emblem eller intentioner, de verkar i samma hotmiljö som stridande förband. Detta är den verklighet som NATO nu planerar för.
Det är den verklighet Sverige nu är en del av. Ändå saknar i stort sett alla regioner av ambulanssjukvården i Sverige, grundläggande skyddsutrustning för väpnad konflikt. Kroppsskydd och ballistiska hjälmar, standard för militär och polis i högriskmiljö, saknas. Samtidigt förväntas ambulanspersonal ta sig fram till skadade i miljöer där splitter, indirekt eld, sekundära explosioner och pågående våld är en realitet. Hur ska vi kunna stötta militären med tex transporter? Vi kommer bli ett mål för fienden. Men fienden ska väl följa Genèvekonventionen…ja absolut, men gör han det? Nej!
Ambulanssjukvården ska väl inte ha den uppgiften, att transportera skadade? Kanske inte vid fronten men i ett bakre läge är jag övertygad om att ambulanssjukvården blir involverad. Inte i våra gula ambulanser men anpassade Casevacfordon. Ska vi då göra det utan rätt skyddsutrustning?
AMBULANSSJUKVÅRDEN OCH TOTALFÖRSVARET – DEN BORTGLÖMDA FRONTLINJEN.
Sveriges totalförsvar bygger på en grundläggande idé! Idén är att hela samhället ska kunna fungera i kris och krig/väpnad konflikt, där militärt och civilt försvar samverkar för att skydda landet.
Idag har vi inget val ens. Blir vi larmade på en PDV-händelse (pågående dödligt våld) kommer vi åka dit utan skyddsutrustning. Vi kan inte välja om vi vill använda rätt utrustning men likväl ska vi åka på de larmen. Arbetsgivaren/regionen är ansvarig för att vi har rätt utbildning och rätt skyddsutrustning för att verka i en händelse med högre hotbild.
Det här är ett gigantiskt problem som måste åtgärdas.
Skyddsutrustning är inte ett tillval i väpnad konflikt/krig. Det är en förutsättning för att vård över huvud taget ska kunna ges. Utan skydd blir ambulanspersonal snabbt ytterligare patienter, eller värre.
Men bristen stannar tyvärr inte vid skyddsutrustning och sjukvårdsmaterial. Den sträcker sig längre och djupare än så.
Bristen omfattar även adekvat utbildning. Utbildning som genomförs (i de regioner där det bedrivs utbildning/övning) är i många fall anpassad för fredstida olyckor, inte för krigets kaos. Kunskap om taktisk sjukvård, arbete under beskjutning, triage vid masskador, evakuering i hotmiljö och samverkan med militära förband är begränsad eller helt obefintlig.
Det saknas även mental förberedelse för vad väpnad konflikt innebär: långvarig stress, etiska dilemman, resursbrist och hot mot den egna säkerheten.
NATO:s doktriner bygger på Tactical Combat Casualty Care. Sverige är en del av detta system, men den civila vården är ännu inte anpassade till den standarden.
TCCC är inte bara en metod utan är fastställd genom NATO:s standardiseringsavtal (STANAGs) för medicinsk sjukvård (https:// tccc.org.ua/en/collection/stanag-course).
Det är orimligt att kräva att ambulanssjukvården ska fungera i väpnad konflikt, utan att ge oss verktyg, skyddsutrustning och utbildning för det. Totalförsvaret handlar inte bara om soldater, stridsfordon och ammunition. Det handlar om att de som ska rädda liv också överlever, både räddningstjänst och ambulanssjukvård. Att vårdkedjan inte bryts i samma ögonblick som våldsnivån höjs. Att personal inte skickas rakt in i fara med plasthjälm, gul ambulansjacka o larmbyxor som enda skydd. Det är inte acceptabelt. Vi behöver kunna verka i de utsatta områdena i rätt skyddsutrustning.
Sverige, inklusive alla regioner, måste förstå allvaret med totalförsvaret och vårt NATOmedlemskap, där ambulanssjukvården måste sluta betraktas som en fredstida funktion i ett totalförsvar dimensionerat för väpnad konflikt. Kroppsskydd, ballistiska hjälmar och adekvata utbildningar är inte extrema krav, det är en miniminivå.
Allt annat är att blunda för den verklighet som Ukraina redan lever i. Vi måste lära oss från de uppoffringar som gjorts av det ukrainska folket när de försvarar Europa. Det är dags att sluta stoppa huvudet i sanden och vara naiva.
Det är dags att vakna!
Ambulanssjuksköterska och ”deltids-militär”
Miele 360PRO. Det bästa skyddet för varje utrustning
Vi förstår de utmaningar och faror som brandkår och annan räddningstjänst möter varje dag. För detta har vi skapat 360PRO: vårt kompletta system av professionell kvalitet för rengöring av skyddsutrustning. Vi finns där för dig, så att ditt team snabbt är redo igen med en skyddsutrustningen utan kontaminering.
Ni möter oss i monter A12 under samverkanskongressen 25–26 mars 2026.
Miele Professional. Immer Besser.
NYTT FORSKNINGSPROJEKT OM PÅGÅENDE DÖDLIGT VÅLD
Pågående dödligt våld (PDV) är komplicerade händelser som kräver ett starkt samarbete mellan flera olika blåljusmyndigheter – ambulans, polis och räddningstjänst, och i krigstid även Försvarsmakten. Nu ska ett nytt forskningsprojekt undersöka hur blåljusmyndigheter samverkar vid pågående dödligt våld (PDV).
PDV-händelser omfattar ett spektrum av våldshandlingar där en eller flera gärningspersoner utsätter allmänheten för potentiellt dödligt våld. Dessa händelser är ofta småskaliga, utförs med enkla medel och kan resultera i många svårt skadade och döda.
– För blåljusverksamheter är organisatorisk förberedelse en framgångsfaktor för att åstadkomma effektiva och samordnade insatser vid PDV-händelser. Det är också detta vi bland annat ska studera i projektet, berättar Magnus Andersson Hagiwara, projektledare och professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås. Effektiva insatser vid PDV-händelser kräver en gemensam målbild och samordning mellan aktörerna. Insatserna bör inriktas på att avbryta våldet, rädda människor, skapa förutsättningar för rättsväsendet att lagföra brottslingar, och stabilisera situationen. Projektets ska framför allt studera faktorer som påverkar före en händelse inträffar.
– Samhällets förmåga att hantera PDV-händelser är en viktig del av den civila beredskapen och kunskapen kring PDV-händelser kan överföras till andra särskilda händelser där samordning mellan blåljusmyndigheter är av största vikt för ett bra utfall, som till exempel stora olyckor med flera drabbade, säger Magnus Andersson Hagiwara.
LÄS MER
Projektet har beviljats 2,7 miljoner kronor av Sparbanken Sjuhärads Ägarstiftelse.
Blåljusmyndigheter i samverkan vid pågående dödligt våld - Högskolan i Borås
PreHospenHögskolan i Borås
Polisiära studierHögskolan i Borås
Bygger en forskningsmiljö kring blåljusverksamheter
Forskningen om PDV-händelser är fragmenterad och forskarna vill därför ta ett helhetsgrepp om PDV-forskningen med utgångspunkt i flera vetenskapliga discipliner. Projektet hämtar kunskap från områden som prehospital akutsjukvård, pedagogik, psykologi, sociologi, kriminologi och polisiära studier.
Tanken är att projektet ska stärka uppbyggnaden av en forskningsmiljö kring blåljusorganisationers verksamhet. Forskarna har bakgrunder som läkare, ambulanssjuksköterskor, poliser, kriminologer, samhällsvetare, religionsvetare, jurister och sociologer. Grunden för forskningsmiljön är forskargrupperna PreHospen och Polisiära studier. – Tillsammans utgör vi det vi kallar för en blåljusakademi. Vi har samarbetat under flera år och jag ser en stor styrka i den samlade kompetens som vi besitter. Kunskap som skapas i projektet kommer att kunna ha en direkt inverkan på utbildning inom polisiär verksamhet, prehospital akutsjukvård samt ledning och styrning, avslutar Magnus Andersson Hagiwara.
Text: Kristina Axelsson
Foto: Anna Sigge
TRSS – NY NATIONELL
TRAUMAUTBILDNING FÖR
SJUKSKÖTERSKOR I SVERIGE
Varje år avlider omkring 5 000 personer i Sverige till följd av yttre våld.
Trauma är därmed den vanligaste dödsorsaken bland personer under 45 år. Samtidigt drabbas människor i alla åldrar av traumatiska skador vilket kan få livsförändrande konsekvenser. Mot denna bakgrund spelar utbildning och struktur inom traumavården en avgörande roll.
RST – Riksföreningen för Sjuksköterskor inom Trauma – bildades 1996 med syfte att stärka kompetensen inom svensk traumavård. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt framåt, inte minst genom utbildningsinsatser inom trauma och LÖF:s (Regionernas Ömsesidiga Försäkringsbolag) patientsäkerhetsprojekt Säker Traumavård. Nu tas ytterligare ett viktigt steg genom lanseringen av TrSS – Traumautbildning för Sjuksköterskor i Sverige.
– Vi ser ett tydligt behov av en nationell traumautbildning som är anpassad till svenska förhållanden och där sjuksköterskans roll i traumaomhändertagandet lyfts fram, säger Agneta Brandt, ordförande i RST.
Svensk traumautbildning med omvårdnadsfokus
Syftet med TrSS är att fördjupa sjuksköterskors kunskaper inom trauma och omhändertagande av traumapatienter längs hela vårdkedjan. Utbildningen omfattar både medicinska och omvårdnadsrelaterade aspekter samt den standardiserade operativa procedur (SOP) som ligger till grund för ett strukturerat traumaomhändertagande.
Sedan mitten av 1990-talet har traumaomhändertagandet i Sverige varit starkt präglat av ATLS-konceptet (Advanced Trauma Life Support) som ägs av American College of Surgeons Committee on Trauma (ACS-COT).
Denna standardiserade och systematiska metodik har visat sig vara mycket framgångsrik för patientsäkerhet och utfall vid svåra skador och
samma SOP används i dag inom samtliga konceptutbildningar i Sverige. TrSS bygger fortsatt på samma systematik som ATLS men är för övrigt anpassad till svenska rutiner, riktlinjer och arbetssätt. Ett tydligt omvårdnadsperspektiv genomsyrar utbildningen.
– TrSS är framtagen för svensk hälso- och sjukvård. Det ger oss möjlighet att fokusera på nationella riktlinjer, arbetssätt och den verklighet som sjuksköterskor möter i vardagen. Vi vill ta ett långsiktigt ansvar för traumautbildningen i Sverige och säkerställa att den fortsätter att utvecklas utifrån nationella behov, fortsätter Agneta Brandt som även är sammankallande för den grupp som tagit fram kursmaterialet och driver kursutvecklingen för TrSS. TrSS har utvecklats för att möta detta behov. Kursledare och instruktörer från RST kommer att fortsätta sina uppdrag, nu inom ramen för den nya utbildningen. TrSS riktar sig i första hand till sjuksköterskor, men andra yrkeskategorier är välkomna att delta som auditörer. För mer information och anmälan till kurs hänvisas till www.trauma.se
Framtida satsningar
Parallellt pågår även arbete med en ny utbildning kring omhändertagande av akut sjuka barn. Utbildningen är ännu under utveckling och saknar fastställt namn, men planen är att kunna starta dessa kurser under hösten 2026.
Text: Agneta Brandt
Krönika
ATT HÅLLA FÖR ETT HELT
YRKESLIV SOM BRANDMAN
Att arbeta som brandman handlar inte bara om att klara ett test vid anställning, utan om att hålla fysiskt och mentalt under ett helt yrkesliv. När kraven på räddningstjänsten ökar måste vi våga prata om vad uppdraget faktiskt kräver, hur vi rekryterar och vilket ansvar både individ och arbetsgivare har för att förmågan ska finnas kvar när den verkligen behövs.
Den fysiska förmågan betyder olika saker för olika aktörer inom räddningstjänsten. För oss som arbetar operativt är den avgörande för att kunna lösa uppdraget. För våra arbetsgivare riskerar den ibland att reduceras till ett hinder i rekryteringen. Så borde det inte vara.
På många håll finns en vilja att sänka eller nästan ta bort fysiska krav för att göra rekryteringen enklare. Det är en del av en större samhällsströmning där alla ska kunna bli allt. På gott och ont. Men brandman är ett yrke där konsekvenserna av fel beslut kan bli livsavgörande. Där räcker det inte med goda intentioner.
Arbetsgivarna får naturligtvis svara för sina vägval. Jag kan bara utgå från min egen erfarenhet. Jag har snart trettio år bakom mig som brandman. När jag började var jag fotbollsspelare. Yttermittfältare och ibland toppforward. God kondition, måttligt intresserad av styrketräning. Det räckte för att klara de dåvarande fystesterna till deltidsbrandman. Ergometercykel på 250 watt och ett klassiskt rullbandstest på 5,6 kilometer i timmen på brandstationen i Gislaved. Jag hade inga planer på att bli heltidsbrandman då. Men efter några år på deltiden växte intresset. Jag sökte vikariat och blev tillsvidareanställd 2002, 25 år gammal. Det blev nio år i Gislaved innan jag sökte mig vidare till Borås 2011. Inspirerad av mina kollegor ökade mitt intresse för träning. Mer styrka. Mer strukturerad kondition. Jag genomförde det som då kallades Räddningstjänstens idrottsmedalj och tog både brons och silver. När jag sökte till Borås trodde jag att jag var riktigt vältränad. Jag klarade storstadstes-
terna utan problem och de utökade vattenkraven likaså. Jag hade tränat målmedvetet, förberett mig noggrant och ville vara bäst av de sökande.
Det var jag inte.
Väl anställd mötte jag kollegor med OS- och SM-meriter. Roddare, multisportare, maratonlöpare, triathleter och skidåkare. Jag var en medelmåtta. Men jag blev inspirerad. Av deras nivå, deras inställning och deras professionalism. Inte för tävlingens skull, utan för arbetets. Så jag började med triathlon, först sprint och sedan vidare till Ironman. Fem fulldistanser har det blivit. Jag vill inte vara den som sinkar ett räddningsuppdrag. När vi springer åtta våningar med rökskydd, slang eller inbrytningsverktyg, bryter en dörr och genomför en rökdykning i noll sikt. När vi simmar femtio meter i maxfart för att nå någon som flyter i vattnet innan personen sjunker. När vi klipper eller sprider med hydraulverktyg i axelhöjd, i svår terräng, där varje sekund spelar roll.
Text: Marcus Aronsson Brandman, Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund
Foto: Picta
I de lägena måste jag vara i bättre fysisk form än den jag ska undsätta. De har hamnat i en situation de inte klarar själva. Det är därför vi är där. Den fysiska förmågan måste också vara tillräckligt hög för att klara livets variationer. Föräldraskap. Sjukdom. Perioder med mindre träning. Det är väl känt att god fysisk form minskar sjukfrånvaro. Det finns utredningar som visar att varje krona arbetsgivaren investerar i friskvård ger flera kronor tillbaka. Det borde tas på större allvar. Under ett långt arbetsliv har min form gått upp och ner. Arbetsbelastning, familjeliv, årstider och motivation påverkar oss alla. Men tack vare min historik, mitt intresse och min kunskap har jag alltid klarat storstadstesterna och rullbandstestet på 5,6 kilometer i timmen.
Så hur ska vi tänka?
När arbetsgivaren resonerar kring miniminivå måste vi andra tänka hållbarhet. Ett yrkesliv på trettio år. Ett ansvar att klara de uppdrag vi är satta att utföra. Det kräver en kultur som uppmuntrar till träning, övning och långsiktig fysisk kapacitet. Det kräver att vi står upp för relevanta anställningstester och förklarar varför de finns. Brandman är ingen rättighet. Det är inte ett yrke för alla. Som brandman har du ett ansvar att hålla din fysiska förmåga över tid. Vårt arbete kräver mer än Arbetsmiljöverkets lägsta nivå på 4,5 kilometer i timmen på rullbandstestet. Det är i praktiken en promenad och det klarar stora delar av befolkningen utan hjälp från räddningstjänsten.
När du kliver in i någon annans livskris måste du vara bättre rustad än den som behöver hjälp. Inte för att visa styrka, utan för att bära ansvar. Det är därför fysisk förmåga inte är ett krav vi kan förhandla bort, utan en del av vårt löfte till samhället.
25–26 Mars, Stockholm
TILL VÅR M O N T ER - och se det senaste inom:
Patienthantering i ambulanssjukvården
Blödningskontroll i offentliga utrymmen
Hantering av bårar i svår terräng och ogynnsam miljö
