FORSKNING / CISA konferens / Bedömning
Foto: Carl Carlert
hur vårdar man en trasig själ? Mötet med mannens lidande drabbande mig. Ambulans 9510 hade blivit kallade till en lägenhet i vilken en säng utgjorde den enda möbleringen. I sängen låg en av livet sargad man, omgärdad av svår misär. Tillvaron hade rasat samman.
A
tt vårda honom kändes övermäktigt. Hur vårdar man en trasig själ? Vi satt tysta i ambulansen och jag strök honom över huvudet. Plötsligt säger han: – Du är min bror. Jag svarar efter en liten stund: – Ja, det är jag. Han fortsätter: – Det är aldrig någon som har tagit i mig i hela mitt liv. Min förståelse av ambulanssjukvård blev för alltid förändrad. Att bedöma patienter inom ambulanssjukvården är svårt och utmanande. Det vårdande uppdraget är stort, komplext och ansvarsfullt. Bedömningen behöver både utgå ifrån patientens medicinska status och från dennes unika situation. Det ställer krav på ambulanspersonalen att bedöma och vårda utifrån patientens livsvärld. Livsvärlden är den ”ryggsäck” i vilka vi alla har ett helt unikt innehåll. Den förhåller sig till hela vårt liv och alla våra erfarenheter. Det innebär att den akuta sjukdomen inte bara drabbar patientens kropp utan hela livsvärlden. En 8
samverkan 112 nr 5/6 2018
upplevd bröstsmärta kan då både vara ett fysiskt lidande och ett existentiellt lidande som genererar frågor som; Kommer jag överleva och få se mina barnbarn växa upp? I mötet med patienten som en unik människa med en unik livsvärld behöver ambulanspersonalen både förklara och förstå.
har lika stor betydelse Filosofen Paul Ricoeur menar att förklaringen hänger samman med att objektivt studera något (jmf. medicinsk vetenskap) medan förståelsen utgår ifrån vår egen tolkning (jmf. vårdvetenskap). Förståelsen och förklaringen är enligt Ricoeur sammanvävda i en enhet och har lika stor betydelse. I mötet med patientens akuta sjukdom och livsvärld behöver således både den objektiva medicinska förklaringen och den subjektiva förståelsen samverka. Förklaringen å ena sidan utgår bland annat ifrån de olika ”bokstavsystem” som används för att patienter ska få en likvärdig bedömning. Dessa baserar sig på en generell och objektiv kunskap. Förståelsen å andra
sidan utgår ifrån tolkningen vi gör av patienten som en unik människa i en unik situation. Vi samlar exempelvis intryck från patientens omgivning, vilka hjälper oss att tolka den unika människan vi möter och förstå dennes livsvärld. Detta tillsammans bildar en unik helhetsbaserad bedömning av patienten. Det innebär att samma sjukdomstillstånd kan tolkas på olika sätt utifrån vår förståelse av patientens livsvärld. För att skapa förutsättningar för detta behöver ambulanspersonalen erbjudas möjligheter att träna den subjektiva bedömningen (förståelsen) i samma utsträckning som den objektiva bedömningen (förklaringen). Verktyg för detta kan vara handledning, helhetsbaserade simuleringar samt insatser i avsikt att utveckla och stärka ambulanspersonalens självkännedom. ■ TEXT: Mats Holmberg Leg.ssk / Medicine doktor FoU-strateg/ Universitetslektor Ambulanssjukvården Landstinget Sörmland/ Mälardalens Högskola mats.holmberg@dll.se Foto: Staffan Hammarbäck
www.s112.se