Ro¦êrelsernasmuseum low

Rörelsernas museum

Förstudie om ett nationellt ­ demokrati- och migrationsmuseum i Malmö

Producerad av kulturförvaltningen, Malmö stad: © 2017 Grafiskt koncept och formgivning: Jan Petterson Illustrationer: Anthony Iswandi Tryck: CA Andersson 2017

2 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Rörelsernas museum Förstudie om ett nationellt d ­ emokrati- och migrationsmuseum i Malmö

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö

skaplig konferens som avstamp inför arbetet.

Riksutställningar, Statens historiska museer och Statens museer för världskultur gavs i uppdrag av regeringen att inom ramen för sin verksamhet bistå Malmö stad i processen.

Malmö högskola, Kultur och samhälle; Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM) genomförde den vetenskapliga konferensen Museums in Times of Migration and Mobility: Processes of Representation, Collaboration, Inclusion and Social Change 25–26 maj 2016. Kommunstyrelsen i Malmö beslutade att förstudien skulle genomföras av en brett sammansatt projektgrupp med kulturförvaltningen som samordnare och huvudman, samt utsåg en politisk referensgrupp som har följt processen.

Uppdraget har varit att i en förstudie undersöka om det i Malmö, utifrån stadens specifika historiska och samtida erfarenheter, finns förutsättningar att etablera ett museum med demokrati, folkrörelser och migration som inriktning. En förutsättning har varit att museet ska ha ett nationellt ansvar och vara placerat i Malmö.

Malmö som plats för ett demokrati- och migrationsmuseum

Sammanfattning Bakgrund

Kommunstyrelsen i Malmö framförde hösten 2015 en idé till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke och kulturdepartementet om att etablera ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag i Malmö.

Kommunstyrelsen argumenterade bland annat för alla människors rätt till sin historia och menade att ett sådant museum bör inbe-

gripa ett arkiv- och forskningscenter som tillhandahåller adekvat forskning kring demokrati, folkrörelser och migration.

Uppdraget

Regeringen avsatte i prop. 2015/16:1 ett bidrag för en förstudie om ett nationellt demokratioch migrationsmuseum i Malmö och en veten-

4 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Malmö har genom åren fungerat som ”Sveriges port” och transitstad för migration och en ”hoppets hamn” för många som har flytt från krig och förföljelse. Samtidigt har staden en historiskt rik tradition med utveckling av demokratiska rörelser alltsedan de tidiga politiska, sociala och kyrkliga folkrörelserna fram till våra dagars engagemang i idéburna grupperingar för olika samhällsfrågor.

Malmö stads höga ambitioner att bygga en socialt hållbar stad är av betydelse för uppdraget. Dessutom finns en naturlig koppling till Malmö högskola (och även de omgivande universiteten i Öresundsregionen) med kvalificerad forskning och utbildning i ämnen relaterade till demokrati och migration. Till detta kommer att det ur ett nationellt perspektiv saknas en nationell aktör på kulturområdet med ett specifikt uppdrag kring dessa frågor.

Demokrati, folkrörelser och migration

Fler människor än någonsin är i rörelse i en alltmer globaliserad värld och en stor del av jordens befolkning lever någon annanstans än i födelseorten. De förändrade globala rörelserna påverkar nationalstater, samhällen och individer och ger upphov till mångfacetterade identiteter och kulturarv. Många museer och kulturinstitutioner arbetar med demokratioch migrationsfrågor, inte minst i spåren av den samtida flyktingsituationen. Men både nationellt och internationellt saknas en institution som arbetar med migration som fenomen, historiskt och globalt.

De folkrörelser som växte fram i Sverige under slutet av 1800-talet har haft stor betydelse för den svenska demokratins framväxt. Genom folkrörelserna lärde människor sig att i organiserad form genomdriva förändringar inom ramen för det demokratiska samhället. Numera är paletten av självorganiserade civila organisationer än större genom framväxten av många aktivistgrupper. I det samtida Sve­rige verkar idéburna organisationer, folkrörelser, aktivistgrupper, intresseföreningar och andra civilt organiserade grupper sida vid sida, och skillnaderna dem emellan är inte alltid uppenbara. I dagsläget finns det inte någon statlig aktör på kulturområdet som har uppdraget att samla och berätta om rörelsernas historia och betydelse för demokratins utveckling.

Förstudiens resultat

Förstudiens resultat visar att just museiformen är intressant för att belysa och diskutera frågor kring demokrati, migration och även mänskliga rättigheter. Museer uppfattas som öppna och trygga, publika platser med hög trovärdighet, där sakkunskap, forskning och pedagogik erbjuds. Deltagarna i de dialogmöten och samtal som genomfördes under förstudieperioden pekar på behovet av delaktighet och inkludering för att skapa en verksamhet med hög relevans; en nod för forskning och samtal om historiska och samtida frågor kring demokrati och migration. Samtidigt kan det nya museet vara en källa till kunskap, fördjupning, sam-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 5

verkan och samordning kring dessa ämnen även för museisektorn nationellt.

Förstudien fångar in ett behov av att vittnesmål kring demokrati och migration samlas och tillgängliggörs. Resultaten visar också på vikten av att inventera nationella samlingar för att undersöka hur materialet kan belysa frågor kring demokrati- och migration, samt hur samlingar kan samordnas nationellt. Människors kamp för ett rättvist samhälle har ofta förts genom civila rörelser. Fördjupade dialogmöten med folkrörelser/civila organisationer har tydliggjort deras funktion för att utveckla, utbilda, problematisera och vara pådrivande i det demokratiska samhället. Förstudien har visat på behovet av att belysa och tillgängliggöra folkrörelsernas och övriga civila sektorns historia. Vidare uppmärksammar förstudien vikten av det internationella arbete civila rörelser – NGO:s – gör för att stärka demokratin samt rapportera och belysa brister i demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen.

En idé har uppkommit att inrätta en form av räddningsarkiv för internationellt utsatt material.

De undersökningar som genomförts med museisektorn visar att många museer i Sverige arbetar med frågor som rör både demokrati och migration, inte minst i förhållande till samtida händelser och fenomen. Förstudien visar också att det finns behov av en nationell aktör som har demokrati och migration som sina huvudsakliga ansvarsområden, för att kunna stötta andra kulturinstitutioner med nätverk, kunskap och utvecklingsarbete.

Möjligheten att skapa ett helt nytt museum utan ärvda strukturer och hänsynstaganden där nya metoder och arbetsmodeller kan utarbetas i bred delaktighet, har också skapat intresse. I flera av de dialoger som förts under förstudiearbetet lyfts behovet av en plats som vågar ta itu med svåra demokratifrågor. Frågor som inte alltid kan avgöras i konsensus, men där forskning och erfarenheter kan samlas för att läkande samtal ska kunna föras i en trygg miljö.

Diskussioner med museisektorn och forskare nationellt och internationellt ger vid han-

den att ett museum som tematiserar så komplexa och ofta laddade ämnen som demokrati och migration bör ha en egen forskningsavdelning. Det är viktigt att bygga upp samverkan med både geografiskt närliggande universitet i Öresundsregionen och internationella forskningsmiljöer. Forskning på ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum bör vara mångdisciplinär. Det är väsentligt att utveckla en fungerande forskningsbaserad museiverksamhet där till exempel aktionsinriktad forsk ning kan skapa fördjupning i tematiken tillsammans med museets andra komponenter som samlingar, arkiv, pedagogik och samverkan med olika intressenter.

Här kan Malmö som stad, med organisatoriska och institutionella erfarenheter utgöra en god resonansbotten för ett museum med ett nationellt uppdrag att hantera frågor kring demokrati och migration.

Verksamheten i ett museum definieras till stor del av de materiella och immateriella samlingar som museet hanterar, utifrån International Council of Museums (ICOM) internationellt erkända definition att ett museum är: en permanent institution utan vinstintresse, som tjänar samhället och dess utveckling, som är öppen för allmänheten, som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse – materiella och immateriella vittnesbörd om människan och hennes omvärld.

Det föreslagna museet i Malmö utgår från möj­ligheten att skapa samlingar och arkiv utifrån en konceptuell idé att arbeta med frågor kring demokrati- och migration. Därför är det viktigt att fortsätta samarbetet med nationella museer och andra myndigheter och arkiv för att gemensamt inventera befintliga samlingar och material som har koppling till demokrati- och migrationsfrågor.

En förberedande lokaliseringsstudie har genomförts av stadsbyggnadskontoret i Malmö, utifrån de synpunkter och tankar som framkommit från olika intressenter. Studien

6 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

visar på flera lokaliseringsmöjligheter för ett nytt museum i Malmös centrala delar.

Slutsatser

Förstudiens resultat visar att det finns både behov av och intresse för ett museum som hanterar frågor kring demokrati och migration, med ett nationellt ansvar. Ett museum har de redskap som behövs för att inhämta kunskap genom forskning, samlingar och arkiv, och det har också verktygen för att genom pedagogisk verksamhet, utställningar och öppna samtal, bearbeta kunskap och skapa sammanhang och mening för en bred publik. Ytterligare en slutsats är att museer med lokal förankring ofta lyckas bäst med samverkan och inkludering.

En verksamhet kan växa fram varsamt just med det lokala som spegel för det nationella och internationella och i sin praktik behålla närheten till civilsamhället, dess organisationer och rörelser.

Sammantaget visar förstudiens slutresultat att det finns ett förtroende för att Malmö är den plats i Sverige som med sina erfarenheter och sin internationella prägel kan hantera de här frågorna.

Malmö högskola är en självklar medaktör vid etablerandet av ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö. I Öresundsregionen finns dessutom flera universitet som bedriver relevant forskning och ingår i olika nationella och internationella forskningsmiljöer och nätverk som kan kopplas till det nya museet.

Ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö med nationellt ansvar, skulle kunna göra skillnad för hela landet. Staden och regionen erbjuder hög kompetens och utgör en unik utsiktspunkt mot resten av Europa och världen, som kan vara till nytta för Sverige och för Sveriges roll internationellt.

Fortsatt arbete

Det finns många vinster med det inkluderande arbetssätt som utarbetats i förstudien och det bör vara en förutsättning för att ett museum som arbetar med demokrati och migration ska

kunna etableras på ett bra sätt. Under förstudiens undersökningsperiod har ett stort antal forskare, musei- och kulturarvssektorn, liksom folkrörelser och intresseorganisationer deltagit i dialogmöten, undersökningar och samtal. På så vis har en grund lagts för fortsatt nätverksarbete och etablering.

För att upprätthålla fortsatt dialog och intresse vore det värdefullt om en inledande verksamhet kan påbörjas, parallellt med en fördjupning av förstudiens resultat.

Ett antal frågor, däribland finansieringsfrågan och möjliga former för huvudmannaskap, behöver fortsätta utredas i ett nästa steg. Lokaliseringen av ett nytt museum behöver utredas vidare, liksom behov av byggnation. Den förberedande lokaliseringsstudie som har gjorts för förstudien visar att fullt realiserbara förslag finns inom en tidsrymd av ca fem till sex år.

Andra frågor som behöver utredas och fördjupas i ett nästa steg är hur samverkan med museer, myndigheter och organisationer ska se ut avseende samlingsförvaltning och andra frågor som berör ett museums kärnområden.

En samlingsinventering kan inledas för att utreda frågan om vilket material som finns nationellt, hur museet kan samverka med andra nationella museer och vilka samlingar som behöver skapas.

Förstudien för ett nationellt demokratioch migrationsmuseum i Malmö, överlämnas av Malmö stad till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke och kulturdepartementet den 19 april 2017.

Elisabeth Lundgren, Kulturdirektör, Malmö stad Fredrik Elg, Projektledare och huvudsekreterare för förstudien

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 7

Innehåll

alla ska känna sig hemma. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 utmaningar och risker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

Del 1. Inledning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Malmö som plats för ett ­demokrati- och migrationsmuseum. . . . . . . . . . . . . .

Uppdraget och genomförandet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . arbetets inriktning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . arbetsgrupp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . stödmuseer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . referensgrupper. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . politisk referensgrupp.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . akademisk referensgrupp.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . dialoger. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . studiebesök.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . konferensen museums in times of migrations and mobility: process of representation, collaboration, inclusion and social change.. . . . . . . . . . .

13 14 14 15 15 16 16 16 16 17 19

19

Sammanfattning dialogmöten.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Spänningar och skärningspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Seminarium om barnperspektiv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Musei- och kulturarvssektorn. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Workshop och museisektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Demokrati och migration på museer i Sverige. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . aktiviteter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . samarbetsparter.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . svårigheter och utmaningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nationella minoriteter och urfolk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 dialog med nationella minoriteter och urfolk. . . . . . . . 44

Del 4. Ett nytt museum

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 2. Hur föds ett museum? historik, forskning och ­erfarenheter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skapandet av museer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . icom:s museidefinition. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . museer av sin tid. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Publiken som aktiv part. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 3. Vad vi hörde, vad vi såg – förstudiens dialoger

20 20 20 22 23

Process. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . frågeställningar och utgångspunkter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . metoder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

27 27 27 28

Resultat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . hållbara samarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . tänka, tycka, känna, klämma. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ett nytt ”vi”.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kunskapsbank och knutpunkt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

28 29 29 30 32

.. . . . . . . . . . . .

8 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

41 41 42 43 43

47 47

Demokrati. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . begreppen folkrörelse, sociala rörelser och aktivism. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 folkrörelserna och malmö.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 internationella rörelser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 Migration. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 migration som fenomen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Museum som form. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . samlingar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . samlingsförvaltning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kartlägga och sammanställa befintliga samlingar. . . . . när samlingar saknas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nya samlingar – insamlingspolicy och kunskapsuppbyggnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . strategier för användbara samlingar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

51 52 53 53 55 55 56

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 9

arkiv och bibliotek som en del av ett forskningscenter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 det aktiva arkivet – de sociala rörelsernas arkiv . . . . . . 56 strategier – varför behövs ett arkiv för ngo: s och aktiviströrelser?.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Forskning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Kunskapsuppbyggnad och forskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Verksamheter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . en plats för samtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . barn och unga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . en trygg plats. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . vikten av medskapande. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . strategier för barn och unga. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

59 59 60 60 61 63

medskapande och tillgänglighet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kulturarv i förändring – tillsammans. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . målgrupper och intressenter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . tillgänglighet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . digital tillgänglighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . strategier för medskapande och tillgänglighet. . . . . . . . .

63 63 64 64 65 65

Del 5. Resultat och förslag till fortsatt arbete

.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förstudiens resultat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Slutsatser.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fortsatt arbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 6. Fotnoter, källor, litteratur, loggbok och tack

.. . . . . . . . . . . . .

75 75 76 76 78 78 82

Fotnoter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Källor och litteratur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Genomförda möten och ­studiebesök under förstudien om ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Tack till. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

livslångt lärande.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 museet som kreativ lärmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 strategier för livslångt lärande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 utställningsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 samverkan kring utställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 strategier för utställningsverksamhet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 kompetensbehov i ett nytt museum.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Lokalisering.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Folkets park . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nyhamnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . varvsstaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . från beslut till invigning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . strategier – fortsatt planering efter studien . . . . . . . . . . .

68 70 71 71 72 72

10 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 11

Del 1. Inledning Malmö stad har fått regeringens stöd att undersöka förutsättningarna att etablera ett museum med demokrati, folkrörelser och migration som inriktning. Ett museum med nationellt ansvar och placering i Malmö. Förstudien har genomförts av kulturförvaltningen i Malmö på uppdrag av kommunstyrelsen och i bred dialog med folkrörelser och civilsamhällets övriga organisationer, kulturarbetare, forskare samt museisektorn i Sverige och internationellt.

Frågorna engagerar många och resultatet pekar på att det finns ett stort intresse för och behov av ett museum som arbetar med demokrati och migration, samtidigt som Malmö som stad kan erbjuda goda förutsättningar för en etablering.

Fler människor än någonsin är i rörelse i en alltmer globaliserad värld och en stor del av jordens befolkning lever någon annanstans än på födelseorten. Orsakerna är många: flykt från krig och förtryck, en globaliserad arbetsmarknad, studier, adoption, äktenskap och andra relationer. De förändrade globala rörelserna påverkar nationalstater, samhällen och individer och ger upphov till mångfacetterade identiteter och kulturarv.

Människor har alltid rört sig och människor har alltid förhandlat om sin tillvaro. Demokratin manifesteras i olika politiska system, men till slut är det demokratiska systemet ändå avhängigt individens känsla av – och förståelse för - sin möjlighet att påverka samhället. På många håll i världen är demokratiarbetet riskfyllt. Människor som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter riskerar att bli politiska fångar eller tvingas i exil, medan både materiellt och immateriellt kulturarv hotas.

I exilen skapas nya människorättsliga frågor – hur ser förhållandet till mänskliga rättigheter och demokratiska processer ut vid migration och nyetablering i ett annat land? Vilka möjligheter eller hinder skapas i exil? Vilka

kamper har historiskt förts i Sverige och internationellt för demokratins utveckling och alla människors lika rättigheter?

De folkrörelser som växte fram i Sverige under slutet av 1800-talet har haft stor betydelse för den svenska demokratins framväxt. Genom folkrörelserna lärde människor sig att i organiserad form genomdriva förändringar inom ramen för det demokratiska samhället.

Numera är paletten av självorganiserade civila organisationer än större med idéburna organisationer och framväxten av många aktivistgrupper. I det samtida Sverige verkar idéburna organisationer, folkrörelser, aktivistgrupper, intresseföreningar och andra civilt organiserade grupper sida vid sida och ibland integrerat.

I dagsläget finns det inte någon statlig aktör på kulturområdet som har uppdraget att samla och berätta om folkrörelsernas och aktivismens historia och betydelse för demokratins utveckling i ett brett perspektiv.

En förutsättning för ett demokratiskt samhälle är de mänskliga rättigheterna (MR) som kan utgöra både en utgångspunkt och en värdemätare på demokratins utveckling och den globala migrationens effekter. I en internationell kontext är det intressant att uppmärksamma det arbete civila rörelser gör för att belysa brister i demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen.

Hur de mänskliga rättigheterna värdesätts, hur yttrandefriheten respekteras men också under vilka villkor kulturinstitutioner och kulturutövare kan verka, är ett mått på hur demokratin fungerar. Den 28 februari 2017 lade regeringen fram propositionen Kulturarvs­ politik (prop. 2016/17:116). [1] Med propositionen tar regeringen för första gången ett helhetsgrepp om kulturarvspolitiken: Det är en grundläggande mänsklig drivkraft att utgå från det som varit när vi ska förstå oss själva och det samhälle vi är en del av. Kulturarvet är

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 13

därför en angelägenhet för alla och alla måste ha möjlighet att ta del av den kunskap det rymmer, oavsett var i landet man bor.

MALMÖ SOM PLATS FÖR ETT DEMOKRATI- OCH ­M IGRATIONSMUSEUM

Malmö är en stad vars identitet fortfarande inte helt låter sig definieras. I Malmö finns 179 nationaliteter i en kompakt och tät stadsmiljö.

Stadens kultur kännetecknas av ett rikt och fritt kulturliv, gedigna kulturinstitutioner och många internationella kontakter och nätverk.

Staden är känd både för sina många utmaningar och sina möjligheter.

Malmös stora utmaning handlar om att bygga en socialt hållbart stad och här spelar bland annat kulturfrågorna en viktig roll.

Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö, som 2011 tillsattes i form av en politiskt oberoende grupp med målet att ta fram ett vetenskapligt underlag för hur Malmöbornas hälsa ska kunna förbättras långsiktigt, skriver i sin slutrapport: Givet de stora skillnaderna mellan människors levnadsvillkor kan man undra varför motsättningarna ändå inte har blivit större.

Varför är det inte värre? Den frågan har vi ställt oss i Malmökommissionen. Det kan delvis bero på Malmös kulturliv men också på civilsamhället med alla dess föreningar och idéburna organisationer. Kulturlivet och civilsamhället fungerar som sammanbindande kitt – som väver ihop staden och som påverkar människors hälsa, delaktighet och känsla av sammanhållning. /…/ Civilsamhället fyller fler olika viktiga funktioner.

Många, till exempel de idéburna organisationerna, riktar sig mot en andra part som behöver extra hjälp och stöd, till exempel genom läxhjälp eller information. Andra, framförallt föreningar, riktar sig främst till de egna medlemmarna. Båda funktionerna har stor betydelse för människors hälsa och välmående, och de bidrar ofta till en ökad sammanhållning i staden. [2]

Malmö har kallats både ”porten till Europa” och “porten till det samtida Sverige.” Malmö är och har historiskt varit en transitstad, där många människor passerar eller blir kvar längre eller kortare tid. Staden har också kommit att bli känd som en ”hoppets hamn” för många som har flytt krig och förföljelse. Det finns en historiskt rik tradition av självorganiserad demokratisk verksamhet allt sedan de tidiga folkrörelserna fram till dagens aktivistgrupper. Vid Malmö högskola, liksom vid de omgivande universiteten i Öresundsregionen, finns kvalificerad forskning i ämnen relaterade till demokrati, migration och mänskliga rättigheter och därmed kopplingar till nationella och internationella forskningsmiljöer.

UPPDRAGET OCH ­G ENOMFÖRANDET

Idén om ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag kommer från Malmö kommunstyrelse, som enats om att till kulturdepartementet och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke föreslå inrättandet av en sådan institution med placering i Malmö.

I ett brev till ministern sägs följande: Vår historia både berikar och förpliktigar. Våra barn och så småningom deras barn kommer att vilja veta varifrån farfar egentligen kom, eller varför mormors mor en gång flyttade till Sverige. Miljontals svenskar ska kunna få hjälp att söka sina historiska och kulturella rötter via museet och den tillhörande arkivdelen. Forskningscentret ska tillhandahålla den modernaste och mest adekvata forskning kring demokrati, folkrörelser och migration.

Malmö högskola har en lång tradition av liknande forskning och är därför en naturlig samarbetspartner i detta. Det skulle ge ytterligare synergieffekter att lägga relevanta statliga myndigheter i anslutning till detta museum och forskningscentrum. [...] Ett center av den dignitet vi ser framför oss finns inte i Europa i dag, och Sverige och Malmö hade kunnat sättas på kartan med den här satsningen.

Genom att bli ledande på demokrati- och migrationsforskning visar vi att dessa frågor

14 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

har en given plats i Sverige och Sveriges historia. Alla människors historia är viktig, något som vi med kraft vill poängtera i ett Europa där intoleransen och rasismen växer sig allt starkare. Symbolvärdet i att lägga relevanta statliga myndigheter i anslutning till centret skall inte heller underskattas. Att placera detta i hjärtat av Öresundsregionen är en satsning i tiden. [3] I regeringens proposition 2015/16:1 [4] anges att: Regeringen avser att ge ett bidrag i syfte att stödja en förstudie kring förutsättningarna för ett nationellt demokrati och migrationsmuseum och för genomförande av en internationell konferens i Malmö under våren 2016 som vetenskapligt avstamp inför ett sådant arbete. Genom regleringsbrev gavs Statens historiska museer, Statens museer för världskultur och Riksutställningar i uppdrag av regeringen att under 2016 inom ramen för sin verksamhet bistå Malmö stad i arbetet med förstudien.

Malmö kommunstyrelse beslutade att en förstudie ska genomföras av en brett sammansatt projektgrupp med kulturförvaltningen som samordnare och huvudman. Malmö kulturförvaltning beviljades genom en ansökan till Kulturrådet ett belopp om en miljon kronor för genomförandet. Malmö kommunstyrelse utsåg en politisk referensgrupp som följt processen. Malmö högskola, Kultur och samhälle; Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM) tilldelades särskilda medel för den vetenskapliga konferensen Museums in times of Migration and Mobility som genomfördes den 25–26 maj 2016.

Arbetets inriktning

Förstudiearbetet har utgått från ovan citerade brev från Malmö kommunstyrelse till kulturoch demokratiministern, som beskriver en önskan om ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag och placering i Malmö, samt den skrivning som framkommer av kommunstyrelsen beslut att inleda en förstudie för att undersöka möjligheterna att ska-

pa en verksamhet som inbegriper en publik del med pedagogisk inriktning, ett nationellt arkiv samt en forskningsdel med lämplig koppling till Malmö högskola. Där betonas att museet förväntas drivas lokalt men med ett nationellt uppdrag. [5] Dessa skrivelser har utgjort utgångspunkten för att undersöka om det i Malmö, utifrån stadens specifika erfarenheter av migration och demokratiska rörelser, finns förutsättningar för ett demokrati- och migrationsmuseum som är relevant för besökare, forskare och samarbetspartners. Malmö kulturförvaltning har, delvis utifrån vad som framkom på konferensen Museums in times of Migration and Mobility, gjort bedömningen att ämnesområdena demokrati och migration bör förstås globalt och inte endast lokalt eller nationellt. Därför har förstudiearbetet utgått från en verksamhet med ett nationellt uppdrag, med förståelse för vikten av lokal förankring och lokalt samspel och med internationella perspektiv.

En inventering av nationella och internationella museers initiativ och verksamheter i förhållande till demokrati och migration har gjorts, för att kunna ge förslag till avgränsningar och möjligheter i ett nytt museum. Dialogen med civilsamhälle och civilsamhällets organisationer, museisektorn, forskare och andra intressenter lokalt, nationellt och internationellt har varit avgörande. Erfarenheter och insikter från dialogerna presenteras under egna rubriker.

Arbetsgrupp

Uppdraget att genomföra förstudien gick till Malmö kulturförvaltning och kulturdirektör Elisabeth Lundgren som varit huvudansvarig för förstudien. Hon utsåg utvecklingschef Fredrik Elg till huvudsekreterare och projektledare samt Roxana Ortiz till processledare och kommunikatör. Från Malmö Museer ställdes biträdande museichef Eva Hansen till förfogande som museiexpert och medförfattare.

Projektledaren för Women Making HERstory, Parvin Ardalan, har tillsammans med projektledare Monika Stanikowska utvecklat dialogmetoder och genomfört dialogmöten med

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 15

unga mellan 16 och 19 år. Planeringssekreterare Senija Vurzer har varit projektets administratör. Historikern och tidigare museichefen Göran Larsson har deltagit i teamets arbete och bidragit med en text om folkrörelser i Malmö.

Från Malmö stadsarkiv har stadsarkivarie Adam Hidestål medverkat med texter kring arkivfrågor samt enhetschef Petter Björkstrand.

Hanna Cinthio har som extern konsult granskat rapporttexten i slutskedet och bidragit med textbearbetning samt genomfört en intervju för förstudien.

Stödmuseer

Regeringen utsåg tre museimyndigheter att stötta förstudien inom ramen för sina uppdrag. Dessa var Statens historiska museer, Statens museer för världskultur samt Riksutställningar, i det följande refererade till som ”stödmuseerna”. Karl Magnusson, stabschef vid Statens museer för världskultur, har bidragit med fördjupning av museikunskap och dessutom tagit på sig värdskapet vid två av förstudiens möten och studiebesök på Världskulturmuseet i Göteborg. Statens historiska museer har bistått med värdefulla synpunkter. Katherine Hauptman, gruppchef för pedagogik och ­lärande vid Statens historiska museer, har bidragit med fördjupning och texter kring samlingar, samverkan och deltagit i slutrapporteringsfasen. Riksutställningars chefsanalytiker Eric Fugeläng har genomfört ett antal studiebesök på museer i Nordamerika och Europa, samverkat med Malmö stad kring förstudiens undersökning av svenska museers arbete med demokrati och migration, samt bidragit med synpunkter på slutrapportens text och struktur.

Referensgrupper

Två referensgrupper tillsattes som stöd för ­arbetet, dels en lokal politisk referensgrupp, dels en nationell akademisk referensgrupp.

Politisk referensgrupp

Den lokala politiska referensgruppen, har bestått av representanter för de politiska partierna i Malmö kommunstyrelse, såväl majoritet som opposition. Referensgruppens uppgift har varit att kontinuerligt följa arbetet med förstudien för att rapporten skulle vara så väl förankrad som möjligt lokalt innan den presenteras för regeringen våren 2017. Referensgruppen har bestått av: • Frida Trollmyr (S) ordförande i referensgruppen och kommunalråd med ansvar för kultur, fritid och folkhälsa • S ylvia Björk (S) ordförande i kulturnämnden • Nils Karlsson (MP) kommunalråd med ansvar för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter • Hanna Thomé (V) kommunalråd utan beredningsansvar • Linda Dahlberg Wirje (M) andre vice ordförande i kulturnämnden • Olle Schmidt (L) ledamot i fritidsnämnden • Magnus Olsson (SD) kommunalråd utan beredningsansvar.

Akademisk ­r eferensgrupp

Den akademiska referensgruppen representerar olika forskningsfält. Några av deltagarna har bidragit med texter kring förutsättningarna för ett demokrati- och migrationsmuseum utifrån sina forskningsområden, medan andra har bidragit genom möten och djupintervjuer.

Den akademiska referensgruppen har bestått av: • Pieter Bevelander, professor och verksamhetsledare vid Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM), Mal­mö högskola.

• Magnus Jerneck, professor vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.

• Christina Johansson, fil. dr. i etnicitet, historiker, universitetslektor vid Malmö högskola och forskare vid Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM), Malmö högskola.

16 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

• Edda Manga, idéhistoriker och forskare vid Mångkulturellt centrum.

• Paula Mulinari, universitetslektor i socialt arbete och forskare vid Malmö högskola.

• Sadia Hassanen, internationell migrationsforskare och universitetslektor vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet.

• Jeff Werner, professor vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.

Samtal har, utöver ramen för den akademiska referensgruppen, även förts med forskare och museiexperter som: • Elisabeth Abiri, senior rådgivare på Emerga Research & Consulting, och som har lett Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige 2006–2010 • Lizette Gradén, forskare i etnologi vid institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet och Associate Affiliate Professor i Skandinaviska studier, University of Washington, Seattle samt forskningssamordnare vid Myndigheten Livrustkammaren, Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska Museet • Tony Ingesson, fil. dr. i statsvetenskap och forskare vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet • Patrik Lantto, professor i historia vid Centrum för samisk forskning (Cesam), Umeå universitet • Peggy Levitt, professor i sociologi vid Wellesley College och Senior Research Fellow vid Harvard University’s Weatherhead Center for International Affairs •Armando Perla, curator vid Canadian Museum for Human Rights • Björn Fryklund, professor i sociologi och grundare av IMER (1997) och MIM, Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (2007) vid Malmö högskola • Kerstin Smeds, historiker och professor i museologi vid Umeå universitet Som appendix till denna rapport, publiceras ett antal självständiga essäer skrivna av några av ovanstående forskare och museiex-

perter. Där återfinns mer utförliga presentationer av respektive författare (appendix 1).

Dialoger

Inspirationen till att arbeta processinriktat i dialogform kom från flera håll. Bland annat har Malmö kulturförvaltning framgångsrikt arbetat i dialogform vid framtagandet av en ny kulturstrategi för Malmö stad (2014–2020). Även de dialogmetoder som utarbetats genom projektet Women making HERstory, där immigrantkvinnors berättelser och erfarenheter togs tillvara i icke-hierarkiska samtal och workshops, har på många sätt varit vägledande. [6] Inspiration har även hämtats från Dialoglabbet, en verksamhet som drivs av Malmö stads mötesplats Garaget.

Ytterligare en viktig inspirationskälla var det förarbete som gjordes inför etablerandet av Canadian Museum for Human Rights i Winni­ peg, Kanada. Deras team besökte provinserna och territorierna i Kanada för att undersöka vad medborgarna skulle vilja se i ett Human Rights Museum och lät dem bidra med sina berättelser. På liknande sätt, om än utifrån förstudiens mer begränsade syfte, har vi bjudit in till både öppna och enskilda möten för att ta reda på vilka synpunkter, förväntningar och förhoppningar som kan läggas på ett demokratioch migrationsmuseum i Malmö. Det finns en god dialog med Canadian Museum for Human Rights, och skäl att fortsätta inspireras även i kommande arbete inför uppstarten av ett ­demokrati- och migrationsmuseum. På malmo.se/kulturförvaltningen publiceras källmaterial från de studiebesök och de djupintervjuer som genomfördes med musieföreträdare av Riksutställningar i anslutning till denna förstudie.

Grunden till de förslag som läggs fram i denna rapport utgörs av de dialoger och samtal som genomförts med civilsamhällets organisationer, myndigheter, stödmuseer, övrig museisektor och forskare samt relevant litteratur och forskning. Del 3 av denna rapport, Vad vi hörde och vad vi såg, presenteras resultaten från de dialoger som genomförts. I slutet av denna rapport presenteras en lista på organisationer

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 17

som deltagit i de dialogmöten som anordnats på olika platser i landet, och på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) finns fullständiga referat från rundabordssamtal och dialogmöten.

Studiebesök

Ett antal internationella studiebesök har genomförts under förstudieperioden. Förstudieteamet har besökt några svenska och europeiska museer och kulturinstitutioner medan studiebesök i bland annat USA och Kanada har genomförts och bekostats av Riksutställningar, som ett led i åtagandet att stötta förstudien.

I flera fall har studiebesöken följts upp med skypesamtal och e-postkorrespondens. Museer i Mexiko, Argentina och Chile har intervjuats via Skype och e-post. I löpande text hänvisas till några av de viktigaste intrycken och ”best practice” som kommit att påverka förstudiens resultat. Fullständiga rapporter från de internationella studiebesöken återfinns på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial). I denna rapport förekommer även referenser till District Six Museum i Kapstaden, Sydafrika, som Malmö kulturförvaltning sedan många år har ett samarbete med, och vars chef dessutom var en av talarna vid Malmö högskolas konferens våren 2016. [7] Därför har inget studiebesök förlagts till detta museum inom ramen för denna studie.

Niagara, Malmö högskola.

museiexperter som bidrog med presentationer kom från olika delar av världen (Australien, Kanada, Storbritannien, Sverige, Sydafrika och USA). [8] Fakta, litteraturtips och kontakter från konferensen har varit en viktig grund i arbetet med förstudien. Deltagarna bestod av verksamma inom museer, universitet i Sverige och Danmark, frivilligorganisationer, tjänstemän och politiker.

Under 2017 publiceras en antologi med texter av konferensens föredragshållare: Museums in Times of Migration and Mobility som ges ut av Nordic Academic Press. Forskare och museiexperter som bidrar till antologin är Peggy Levitt, Pieter Bevelander, Maja Povrzanović Frykman, Alistair Thomson, Fredrik Svanberg, Bonita Bennett, Parvin Ardalan och Christina Johansson. Antologin är kopplad till Malmö högskolas projekt Museer som integrativa arenor: nya perspektiv och inkluderingmetoder, som finansieras av EU-fonden AMIF och Malmö högskola.

Konferensen Museums in ­t imes of migration and ­m obility : processes of ­r eprsentation, collaboration, inclusion and social change

Den 25–26 maj 2016 genomfördes konferensen Museums in Times of Migration and Mobility: Processes of Representation, Collaboration, Inclusion and Social Change. Konferensen anordnades av Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM), Malmö högskola. Syftet var att föra en forskningsbaserad diskussion, främst kring migration, som vetenskapligt avstamp för förstudien. Forskare och

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 19

Del 2. Hur föds ett museum?

Historik, forskning och erfarenheter SKAPANDET AV MUSEER

Museer kan skapas av olika skäl och utifrån olika behov, såväl utifrån befintliga samlingar, som med hänsyn till specifika ämnesområden, geografiska avgränsningar eller av andra anledningar. Det är inte ovanligt att museet införlivar en eller flera samlingar och skapar en relevant tematik utifrån objekten som samlats över tid utifrån en persons eller organisations mer eller mindre uttalade intresseområde. Så var det ofta i 1800-talets Europa, då kungliga samlingar eller samlingar från olika vetenskapsakademier musealiserades och blev offentliga institutioner med konstutställningar eller historiska och naturhistoriska utställningar för allmänheten. Ett annat museitema är en specifik näringsgren eller industri. De senaste decennierna har museer också skapats utifrån tematiska koncept utan koppling till en särskild samling. Här är Arbetets museum i Norrköping ett exempel. Länsmuseer och kom­munala museer är i sin tur museer som oftast drivs utifrån ett geografiskt uppdrag.

Museer kan skapas utifrån en plats eller ett område där en historisk händelse eller epok utspelat sig; som det i detta sammanhang intressanta exemplet Ellis Island, där det första mottagandet av immigranterna till USA skedde. Ett mer dramatiskt exempel på hur en plats får utgöra historisk vittnesbörd om en avgörande händelse eller epok är National Civil Rights Museum i Memphis, byggt kring det tidigare Lorraine Motel, där Martin Luther King mördades. Det finns museer som skapats kring minnet av en konflikt eller till åminnelse av brott mot mänskligheten, som till exempel de Holocaust-museer som finns runt om i världen. Ett annat exempel är Museo de la Memoria y los Derechos Humanos i Chile som omfattar diktaturen 1973–1990. Museet invigdes år

2010 och med detta påbörjades ett offentligt erkännande av de brott som diktaturen begick.

Inrättandet av museet synliggjorde diktaturens offer, deras familjer och brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Många museer arbetar med just mänskliga rättigheter ur olika perspektiv och flera av dem finns samlade i FIHRM – Federation of International Human Rights Museums [9] som leds av National Museums Liverpool. I Sverige har Forum för levande historia, en myndighet under kulturdepartementet, uppdraget att främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. [10] District Six Museum i Kapstaden är exempel på ett museum som tillkommit ur aktivism och har en viktig politisk roll. Museet skapades av människor som ville bevara minnet av District Six Area i Kapstaden varifrån svarta och färgade tvångsförflyttades på 1960-talet för att området under apartheidregimen skulle bli ”a white area.” Museet blev också en plats för motstånd mot apartheid och förtryck: The District Six Museum has broken with the traditional ideas of museums and collecting. It has created and implemented the concept of an interactive public space where it is the people´s response to District Six that provides the drama and the fabric of the museum. [11]

ICOM : s museidefinition

Att förvalta samlingar som är tillgängliga för allmänheten är en av museernas kärnverksamheter. Samlingar har traditionellt definierats som fysiska objekt, men sedan 2007 innefattas även immateriella kulturarv i International Council of Museums (ICOM) museidefinition, som säger att ett museum är en permanent in-

20 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Museo Memoria y Tolerancia, Mexico City, Mexico

stitution utan vinstintresse, som tjänar samhället och dess utveckling, som är öppen för allmänheten, som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse – materiella och immateriella vittnesbörd om människan och hennes omvärld.

[12] Definitionen betonar att museet skapas genom kombinationen av samlingar, lärande och upplevelser. Det är när samlingarna kommer till användning och får betydelse för människor som det blir ett museum. Andra viktiga aspekter är att museet ska tjäna samhället och att det ska finnas en långsiktig systematik, kunskapsförankring och professionalism i verksamheten. Ett viktigt och ursprungligt syfte för ICOM är att stärka museernas roll i samhället. När organisationen bildades 1946 förklarade den förste ordföranden, Chancey J. Hamlin, museernas relevans: Genom museer får människor möjlighet att växa till att förstå alla andra människor i tid och rum. [13]

Museer av sin tid

Museer har alltid varit en del av sin tid. Museer har alltid i någon mening skapats i ett politiskt eller samhälleligt syfte, och har aldrig kunnat betraktas som objektiva. De har skapats i olika sammanhang och i en viss samhällsanda. Kerstin Smeds, historiker och professor i museologi, skriver att: Museerna är, och har alltid varit, intimt förbundna med det samhälle, den politik och den kultur de existerar i. I Tyskland talar man om Geschichtskultur (historiekultur) och Gesellschaftskultur (samhällskultur) och den förra är alltid beroende av den senare. Sådant samhälle – sådan historiekultur. Historieskrivningens (och museernas) objektivitet är styrd av dessa kulturer vilket under alla omständigheter gör objektiviteten högst relativ. [14] Nationella museer har därför alltid haft en klar samhällsfunktion. Som forskaren Tony Bennett skriver i The birth of the Museum [15] har museerna sedan 1800-talet haft funktio-

nen att samla medborgarna inom givna gränser och skapa en föreställning om ett gemensamt kulturarv för att hålla ihop nationalstaten och medborgarna. Det har funnits en didaktisk roll i att bilda medborgarna med en vision om att förädla folket till gagn för samhället. [16] I skapandet av nya nationer, eller när det av andra skäl har varit viktigt att framhäva ett tydligt nationellt ”varumärke”, har museerna även i modern tid haft en roll i att definiera landets identitet gentemot medborgare och omvärld. [17] Sedan 1970-talet har akademiker som Edward Said, Gayatri Spivak och Homi K Bhabha med flera riktat kritik mot den västerländska blickens roll gentemot sin omvärld, bland annat genom kulturinstitutioner. Enkelt uttryckt menas att den västerländska beskrivningen av ”den andre” saknat verklig insikt och jämlikt intresse för andra kulturer, utan främst syftat till att kulturellt positionera västvärlden gentemot syd och öst för att legitimera kolonial ekonomisk vinning. [18] Kritik har i samma anda riktats mot att vid skapandet av ett nationellt kulturarv blir det som inte passar in exkluderat. [19] Det eller de som inte har ansetts rymmas inom den bild av nationalstaten man velat konstruera, har antingen osynliggjorts eller beskrivits som avvikande.

Det förändringsarbete som museer och andra kulturinstitutioner påbörjat under de senare decennierna, har vuxit ur ett samtida medvetandegörande inom akademin och aktivistkretsar och ur en stärkt, men framför allt synligare aktivism, inte minst bland urfolk och nationella minoriteter. Det ställs helt enkelt krav på att kulturarvsbegreppet måste mogna och moderniseras i Sverige. Regeringens kulturarvsproposition (2016/17:116) konstaterar: Alla människor i alla delar av landet har rätt till det gemensamma kulturarvet och bidrar till dess utveckling. Det offentliga kulturarvsarbetet och våra minnesinstitutioner måste eftersträva att alla upplever att det gemensamt förvaltade kulturarvet är en angelägenhet för dem. Om den bild-

22 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

ningsväg som det gemensamma kulturarvet utgör är öppen för alla kommer det också att bidra positivt till s­ amhällsbygget. [20] Många kulturinstitutioner har insett att de måste ompröva själva syftet med sin verksamhet och reflektera kring vems intresse man verkar i. [21]

Publiken som aktiv part

Internationellt sett har museer under senare år fördjupat sitt arbete och sina insikter kring vikten av publikens och civilsamhällets aktiva deltagande men också betydelsen av att se sitt eget kulturarv och sin egen historia presenterad på museum. Även museer i Sverige har anammat detta synsätt. Nina Simon, museichef vid Santa Cruz Museum of Art & History i Kalifornien och författare till boken The Participatory Museum, är en av frontpersonerna i detta arbete för ett nytt slags museum där publiken kan: create, share and connect with each other around content. En plats där besökarna kan skapa genom att bidra med sina egna idéer, objekt eller kreativa uttryck. Att de kan dela med sig genom att diskutera, ta med sig hem, omskapa eller föra vidare både vad de ser och vad de själva har haft tillfälle att bidra med vid sitt besök på museet. Besökarna kan anknyta genom att möta andra människor, såväl personal som besökare, kring gemensamma intressen. Mötet sker kring ett innehåll och därför är samtalen och det egna kreativa skapandet baserat på en kunskapsgrund, genom de objekt och idéer som museet baserar sin verksamhet på. [22] Christina Johansson, forskare vid Malmö Högskola, MIM, skriver i sin bok Museums, Migration and Cultural Diversity; Swedish Museums in tune with the Times? [23] om museet som en kontaktzon – ”a Contact Zone.” Begreppet myntades i forskaren Mary Louise Pratts studie Imperial Eyes: Travel Writing and Transculturation, där en kontaktzon beskrevs som en plats som kan skapa kontakt mellan grupper av människor som levt socialt separerade från varandra genom historien. Det var, skriver Johansson, James Clifford som i slutet av 1990-

talet placerade begreppet i en museikontext och föreslog att museerna skulle kunna vara en sådan kontaktzon. Det skulle vara en ny roll för museerna att vara öppna för dialog och samarbeten och facilitera möten med ett aktivt civilsamhälle. Clifford menade att det inte är tillräckligt att museerna kon­sulterar civilsamhället och omvärlden utanför museet, utan att de också måste öppna upp själva idéskapandet och produktionen och därmed släppa en del av kontrollen. Litteratur- och kulturteoretikern Homi K Bhabha, har utvecklat teorin om ”Det tredje rummet” som en tankens plats där vi kan gå bortom de hållningar som vi bär med oss utifrån var vi är positionerade i en samhällelig maktordning, för att mötas i ett öppnare samtal med nya förutsättningar. Områdena demokrati och migration är kan­ske mer oundvikligt färgade av politik och många människors personliga erfarenheter och känslor än annan tematik. Cliffords kritiker menar att eftersom de statliga museerna trots allt är i statens tjänst, riskerar just det civilsamhälle som de vill inkludera i själva verket att endast bli en del av museets artefakter. [24] Forskaren Bernadette Lynch menar dock att museerna måste inse att bortom den utopiska bilden av ett inkluderande dialogmuseum finns en verklighet som trots allt är politisk och konfliktfylld och att debatter bör uppmuntras. [25] Homi K Bhabha etablerar i sitt klassiska verk The Location of Culture [26] begreppet ”hybridisering” och menar att det är begränsande att se (etniska) kulturer som fasta och oföränderliga dikotomier. Bhabha vill istället uppmärksamma att de konstanta möten som sker mellan människor över tid skapar en ständig ”hybridisering”; alltså ett i mötet mellan människor ständigt pågående flöde av attityder och förhållningssätt: If the effect of colonial power is seen to be the production of hybridization rather than the noisy command of colonialist authority or the silent repression of native traditions, then an important change of perspective occurs. The ambivalence at the source of tra-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 23

ditional discourses on authority enables a form of subversion, founded on the undecidability that turns the discursive conditions of dominance into the grounds of intervention. [27] ”Det tredje rummet” och ”hybridisering” är inte frikopplade från maktpositioner, utan tvärtom ett resultat av maktrelationen mellan människor, men begreppen vill utmana ett essentialistiskt synsätt. ”Det tredje rummet” är en ambivalent och motsägelsefull plats som skapar möjligheten att formulera och omformulera kultur och vetande utifrån situationen och mötet, snarare än utifrån förut givna premisser. I sin tongivande text Can the Subalterns speak? ställer litteraturforskaren Gayatri Chakravorty Spivak grundläggande frågor om vilka möjligheter den som kodats som maktlös den subalterna – har att överhuvudtaget göra sin röst hörd eller att ens få en position som aktivt subjekt, i en kulturell ordning som traditionellt har definierats av en reproduktiv västerländsk patriarkal hegemoni. [28] Det krävs en särskild hållning av en kulturinstitution som vill skapa ett ”verkligt” tredje rum och som kan vara så lyhörd och ödmjuk att också de svagaste röster får kraft att höras.

Det kräver också en delaktighet som börjar långt före ett enskilt arrangemang eller utställningsprojekt.

I det omfattande material som denna förstudie samlat in genom dialogmöten, intervjuer och miniseminarier, studiebesök och många samtal, förs ofta en förhoppning om delaktighet fram. Detta har gjort att en idé har växt fram om att folkrörelser, aktivistgrupper och internationella NGO:s historia och arbete kan bli ett av verksamhetens intresseområden, såväl som att de kan vara aktiva intressenter i museets verksamhet.

24 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 25

Del 3. Vad vi hörde, vad vi såg Förstudiens dialoger PROCESS frågeställningar och utgångspunkter

Tankar som under förstudiearbetet har prövats i bred dialog, är vilka behov ett museum med inriktning på demokrati och migration kan svara mot, vilka risker det är förknippat med och vilken roll ett sådant museum kan spela lokalt, nationellt och internationellt. Dialogmöten och rundabordssamtal har genomförts med representanter för civilsamhälle, civilsamhällets organisationer, museisektorn, teoretiker och praktiker. På malmo.se/kulturforvaltningen redovisas mötesanteckningarna i sin helhet (Vad vi hörde, vad vi såg –källmaterial).

Följande presentation har fokus på civilsamhälle och civilsamhällets organisationer och innehåller genomgång och slutsatser från de dialogmöten som genomförts under förstudiearbetet. Här görs en distinktion mellan begreppen civilsamhället och civilsamhällets organisationer. Civilsamhället är i denna kontext individer som inte förväntas ha varken en särskild förförståelse för ämnet eller tala för en grupp eller rörelse. Med civilsamhällets organisationer avses här representanter från folkliga rörelser i bred bemärkelse: föreningar, intresseorganisationer, studieförbund, idéburna organisationer och aktivistgrupper – deltagare som har mandat att företräda en organisation, och som deltar i ett dialogmöte i ett syfte som går utöver den egna personen.

De dialogmöten eller rundabordssamtal som har involverat museisektorn i Sverige analyseras i ett eget kapitel. Vid varje dialogmöte eller rundabordssamtal fick deltagarna ta del av förstudiens uppdrag och syfte, och resultaten från tidigare möten presenterades; på så

26 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

vis byggdes varje dialogmöte på med resultatet från de föregående. Under förstudiens första månader presenterades varken vision eller färdiga idéer. Istället uppmanades deltagarna att förhålla sig kritiskt till förstudiens fem begrepp och utgångspunkter, det vill säga om alla parametrarna (nationellt, demokrati, migration, museum, Malmö) var möjliga att sammanföra i en kulturinstitution. På så vis undersöktes tematiken (hänger demokrati och migration ihop, i så fall hur?), formen (ska det vara ett museum, kulturhus eller forskningsinstitut?), samt staden Malmö som plats för en sådan institution (varför/varför inte?), och hur kan en sådan institution ge återklang nationellt och internationellt?

Eftersom gruppsammansättningen sett olika ut vid dialogmötena, har också frågorna som diskuterats delvis skiftat. Det går därför inte att sammanfatta frågorna i en punktlista som täcker in samtliga tillfällen utifrån en enhetlig struktur. Vissa kärnteman har dock utgjort fasta inslag. Förutom att deltagarna uppmanats att reflektera kring värdet av ett nationellt museum som arbetar specifikt med kunskapsområdena demokrati och migration, har återkommande frågor handlat om vilka effekter, möjligheter och risker som kan finnas med en sådan etablering, men också vilken typ av verksamhet deltagarna skulle vilja se och för vilka målgrupper. Barn- och ungdomsperspektiv, fysisk planering/placering och rekrytering har varit frågor som diskuterats, liksom strukturering av samverkan, värdegrundsfrågor, intersektionella perspektiv på processen och verksamheten. Deltagarna fick också frågan hur de såg på de preliminära resultat som presenterades efterhand.

Samtalen med civilsamhället genomfördes genom ungdomspraktikanter och de arbetade

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 27

med liknande frågor: behovet av ett demokrati- och migrationsmuseum, dess roll, möjligheter, effekter och risker, och hur ungas perspektiv och behov kan integreras i hela processen. De fick även visualisera sitt drömmuseum.

Metoder

Inbjudningar till dialogmötena skickades främst ut via mail till organisationer som i sin tur uppmanades att sprida inbjudan vidare.

Malmö kulturstöds kommunikationskanaler (Facebook) användes för att nå ut till ideella föreningar och till det fria kulturlivet lokalt.

Vissa dialogtillfällen annonserades som Facebook-evenemang och inför ett större dialogmöte i Malmö annonserades i Sydsvenskan och i övrigt på kulturförvaltningens webbsida. För att nå nationella organisationer medverkade förstudieteamet exempelvis på Mänskliga Rättighetsdagarna som genomfördes i Malmö 2016, som ett sätt att effektivisera både tid och resurser. Förstudiens presentation sändes vid det tillfället av SVT Forum, som fanns att se via förstudiens hemsida.

I Umeå fick förstudiegruppen genom museinätverk och personliga kontakter hjälp att skapa kontakt med organisationer ur det civila samhället och även med institutioner. I inbjudningarna uppmanades personerna att skicka inbjudan vidare i sina respektive nätverk. Även Facebookinbjudan och ett pressmeddelande skickades till utvalda journalister. Alla organisationer valde naturligtvis inte att delta, medan andra återkom även vid uppföljande möten. Vissa har i efterhand som vetskapen om förstudien ökat, velat göra sin röst hörd och det bör finnas en beredskap för att möta ytterligare intressenter i de fortsatta stegen mot ett nytt museum.

Vid dialogmötenas workshops har World Café-metoden använts. I smågrupper roterar deltagarna kring ämnen/frågor som systematiskt diskuteras, sammanfattas och utvärderas gemensamt för att tydliggöra vilka perspektiv eller åsikter som delas eller prioriteras av majoriteten i gruppen. Vid de tillfällen då delta-

garna var färre valdes istället rundabordssamtal som metod, då samma frågor som vid cafémetoden låg till grund, men samtalen fick röra sig friare. Rundabordssamtalen antecknades, och de har gett en god fördjupning till de mer sammanfattade svar som workshops med cafémetoden erbjuder.

För att fånga upp synpunkter från en bredd av individer från civilsamhället genomfördes ett antal djupintervjuer med hjälp av sommarpraktikanter i åldern 16–19 år inom Malmös stads satsning Kultursommar. Samtliga 80 praktikanter inom kulturförvaltningen genomgick en workshop där de utifrån förslag på frågor valde vissa eller formulerade egna intervjufrågor. Ungdomarna genomförde därefter djupintervjuer med sina familjer i hemmiljö.

Efter återrapportering av intervjuerna hölls ett dialogmöte i form av en workshop där ungdomarnas egna tankar om museer, kulturinstitutioner, demokrati, migration och mänskliga rättigheter var i fokus.

Av de 16 stormöten/aktiviteter som arrangerades under 2016–2017 genomfördes åtta workshops utifrån World Café-metoden. Sju möten arrangerades som rundabordssamtal och dessutom inrapporterades 55 intervjuer av sommarpraktiserande ungdomar. Ett dialogmöte genomfördes i form av ett miniseminarium om barnperspektiv på ämnena demokrati, migration och kulturinstitutioner, med särskilt inbjudna teoretiker och praktiker. Två av mötena ägde rum i Umeå, miniseminariet hölls i Göteborg och resterande lokala och nationella möten genomfördes i Malmö.

Sammanlagt deltog 135 organisationer från det civila samhället, institutioner och aktörer från det fria kulturlivet i Göteborg, Umeå och Malmö vid dialogmöten, rundabordssamtal, miniseminarium och intervjuer med ungdomarnas familjer eller närstående omgivning.

Mötena har totalt involverat närmare 630 personer.

RESULTAT

Nedanstående tematiska presentation av dialogmötenas resultat syftar till att besvara om och i så fall varför de medverkande ser ett behov

28 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

av ett demokrati- och migrationsmuseum med ett nationellt uppdrag och placering i Malmö och vilka förväntade effekter en sådan institution skulle kunna få. Dessa resultat, ställ­da i relation till dialoger med museisektorn i Sverige och internationellt, företrädare för akademin samt forskning och omvärldsbevakning, utgör grunden till förstudiens förslag. Trots många dialogmöten finns det självklart asspekter och perspektiv som inte täcks in i denna rapport. Resultatet från dialogmötena är delvis motstridigt och i högsta grad polyfont. Det finns många spår att följa, många möjliga vägar att gå. Därför finns det all anledning att låta materialet leva vidare och analyseras på nytt i fortsatta faser vid en etablering av ett nytt museum.

Fullständiga redovisningar från de enskilda dialogmötena redovisas på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial).

Hållbara samarbeten

I dialogerna påtalade deltagarna vid flera tillfällen att ett museum för demokrati och migration kan fylla en nationell funktion och bli en resurs för hela landet. Konkreta idéer var exempelvis att skapa ett ambulerande museum, och att arbeta kring mobila vandringsutställningar för att tillgängliggöra verksamheten. De talade också om vikten av att upprätta ett arkivsamarbete och att samla material nationellt.

Dialogmötena indikerar att det finns ett starkt intresse från flera av civilsamhällets organisationer att aktivt delta i museets arbete.

Representation och deltagande i beslutsprocesser sågs i dialogerna som viktiga för museets förankring och utveckling, och det framkom flera förslag på hur denna delaktighet kan förverkligas; Återkommande dialoger som ska präglas av öppenhet lyftes fram, liksom att museet tillsammans med organisationer ur det civila samhället sätter upp gemensamma mål.

Asylsökande bör exempelvis involveras i processen. Vikten av ägandeskap togs upp, inte minst i de frågor som berör till exempel samer och samisk kamp. Det föreslogs att det nya

museet kan upprätta referensgrupper, ha kommunikation med unga och arbeta med ambassadörer ur organisationer från det civila samhället. Det talades om en verksamhet som skapar transparens, öppenhet och demokrati, inflytande på riktigt, och landade vid något tillfälle i ett samtal kring delaktighet: Men om vi vänder på steken… Vad får civilsamhället ut av en sådan institution? Och det samarbetet? Jag tror det är det som är nyckelfrågan att knäcka, om det ska bli hållbara samarbeten.

Representanter för studieförbunden lyfte flera positiva aspekter med etableringen av ett demokrati- och migrationsmuseum. De var positiva till en nära samverkan, även om flera pekade på att aspekter som ramar, finansiering och risk för konkurrens bland studieförbunden bör utredas grundligt. Studieförbunden menade att de kan bidra med att utveckla folkbildningen, stötta museet i att nå nya målgrupper och genom museet etablera nya samarbeten både nationellt och internationellt. De såg också möjlighet till egen utveckling och ökad relevans. Flera medlemsorganisationer arbetar sammanlänkat med demokrati- och migrationsfrågor och kopplingen mellan de två begreppen är fullt möjlig att göra. Frågan om rekrytering lyftes och studieförbunden påpekade att de har god erfarenhet av delaktighet och breda nätverk i civilsamhället.

Dialog fördes även med representanter från det fria kulturlivet i Malmö kring samverkansmöjligheter. Där lyftes fram att, kulturen är en bra arena som kan få människor att mötas och lättare nå varandra; att hantverk, teater, scenkonst och musik kan gestalta upplevelser och erfarenheter och ibland också överbrygga språkbarriärer. Malmö har ett brett och omväxlande fritt kulturliv att samverka med och det finns många möjligheter att bjuda in konstnärer för samarbete kring verk och projekt. Ett förslag var också att skapa en sökportal där personal kan rekryteras till projekt på museet.

Tänka, tycka, känna, klämma…

Frågan ”Vad ska hända på den här platsen?”

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 29

gav upphov till flera intressanta tankar. Svaren handlade dels om hur besökaren kan beröras och dels om hur verksamheten kan utformas.

Ett svar som fick gehör bland flera deltagare var att museet ska vara en plats som involverar besökaren, där man kan tänka, tycka, känna, klämma, göra tester, en plats för interaktivitet.

En upplevelsebaserad programverksamhet ska låta besökaren … erfara andras erfarenheter, komma in i andras kontext; tillåta en att inta andras perspektiv. Ungdomarna i Malmö och deras familjer uttryckte att museet ska beröra alla sinnen, att det ska vara ett museum som gör skillnad och en plats där man kan ta in information eller kunskap baserad på upplevelse, till exempel genom 5D-simulator eller virtual reality-glasögon. I en workshop i Malmö lyftes betydelsen av att besökaren är aktiv, att platsen väcker lust, där skiljelinjen mellan besökaren och museet upphör.

Vid ett dialogmöte i Umeå föreslogs att museet kan fungera som en labbverksamhet, som ett försök att få tillbaka intresset för demokratin; en möjlighet att levandegöra demokrati.

Andra deltagare menade att begreppet demokrati har urholkats och att dess innebörd behöver diskuteras kritiskt. Några respondenter diskuterade hur besökaren genom en ”tänk om-pedagogik” skulle kunna uppleva ett system där demokratin sätts ur spel; till exempel, tänk om det inte hade varit fred i Sverige /…/ Genom att visa motsatsen till demokrati, sade någon vid ett dialogmöte, skapas en skarp kontrast som visar vikten av den. Även ungdomarna i Malmö och deras familjer betonade demokratins historia samt vad avsaknad av demokrati innebär och hur världen hade sett ut utan begreppet mänskliga rättigheter. Exempel på aktiviteter som föreslogs var teater, rollspel och digitala spel. I flera diskussioner framkom vikten av att ta del av både positiva och mindre positiva erfarenheter kopplade till migration och demokrati. Vägen genom museet ska vara en upplevelse i sig tyckte någon. Besökarna kan exempelvis röra sig genom museet på olika vis – med båt, bil eller lastbil, för att uppleva hur det är att vara på flykt.

Dialogmötena sträckte sig även bortom det

vardagliga och respondenterna fick fantisera om att ha obegränsat med resurser och tid, ett hav av möjligheter – vad skulle de göra eller drömma om att förverkliga? Malmöungdomarna och deras familjer gav praktiska exempel på hur museet skulle kunna bli deras drömmuseum. De föreställde sig en plats för upplevelser som tillåter en att ta del av andra personers kultur och integration på riktigt. Musik, dans och mat nämdes som exempel på något som förenar och som återfinns i alla kulturer. En familj beskrev att drömmuseet skulle innehålla /…/ mat från exakt alla kulturer, personer som kan alla olika språk, fyrdimensionella upplevelser, ett skåp eller rum där man får lägga egna, personliga saker, människor som berättar om migration till och från Sverige, folkdräkter som visas upp, människor med olika politiska åsikter som man kan debattera för eller emot … En av de intervjuade menade att museets innehåll ska vara /…/ anpassat för alla, blinda, dyslektiker, folk som inte kan svenska – alla Malmös stora språk! Slutligen ville någon gärna att museet ska vara fint, färgglatt, och stort!

Ett nytt ” vi”

Dialogmötena lyfte potentialen att i ett demokrati- och migrationsmuseum samlas kring ett nytt ”vi” – att berätta ”vår” historia ur olika perspektiv för att förstå varför vi är där vi är idag, vilka vi är och vilka vi vill vara. Flera deltagare återkom till just begreppet berättande, vikten av att skriva fram det glömda och berätta om det Sverige som inte berättats om tidigare. Förhoppningen är att museet ska ge plats åt fler historier än de som fått höras hittills. Genom att lyfta fram minoritets- och marginalperspektiv och föra samtal kring klass och tillgänglighet kan kulturarvet breddas. Malmöungdomarnas familjer lyfte vikten av att berätta ”mångas” historier för att vidga perspektiven, att inkludera besökarens historia. Människor ska kunna känna igen sig i offentliga rum, menar deltagarna. Någon påpekade att, den riktiga bilden är subjektiv, och att man därför måste berätta flera subjektiva berättelser. På så sätt undviker museet att endast visa en verklighet, en sanning eller en bild.

30 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 3 1

Dialogerna pekade på behovet av att synliggöra olika kulturella arv i ett och samma rum.

Genom att ge en mer komplex officiell historisk beskrivning av Sverige kan vi både förstå tidigare skeenden och, synliggöra den nya svenskheten, som här kan förstås som en komplex och mångfacetterad hybridiserad identitet.

Vid flera möten lyftes betydelsen av att ta upp historiskt känsliga frågor som tvångsförflyttningar av samer, Sveriges inblandning i slavhandeln och kolonialt arv. Att göra upp med det förflutna och lyfta fram ”svenska trauman” kan bidra till att dela upplevelser och ena landet, och sätta igång en behövlig läkningsprocess, vilket framfördes av flera respondenter som en möjlig effekt av museet. En kommentar på ett dialogmöte i Umeå representerar en aspekt som togs upp även vid flera andra träffar: möjlighet till att lyfta fram nationella minoriteter och urfolk. Vid ett senare tillfälle avhandlades begreppet ”tacksamhet”: Kan en person som invandrat eller flytt till Sverige vara kritisk mot landet som har gett en skydd, ett hem och ett liv? Så här summerade en deltagare dilemmat: Det är som om någon sätter händerna för min mun så att jag inte kan prata på grund av den här tacksamheten. Får vi ens fatta beslut om oss själva? Någon lyfte upp gruppen adopterade och menade att det är, en grupp som förminskas, glöms bort och som har hög självmordsstatistik /…/ Tacksamhet trycks ner i deras hals.

Lyft fram att det finns olika sätt att komma till ett land. Ge space åt adopterade.

För att kunna fungera som en nod där samtiden får plats, menade flera deltagare att normkritiken, på samma sätt som antirasismen, måste vara en grund: Vem har makten?

Hur mycket makt har vi? frågade en av respondenterna. Civilsamhällets organisationer i Malmö uttryckte att museet ska ha en möjliggörande roll genom att vara en plats, där du kan möta människor som inte är precis som du. Om museet ska fungera som en nod eller en mötesplats måste det artikulera fram olikheter och se till att dessa möts under demokratiska former.

I samtalen fanns en uppmaning till att skapa ett museum som är modigt och som vågar ta eller fånga konflikter. Några deltagare såg ett

behov av inte väja för de svåra frågorna, att problematisera och diskutera konsensuskulturen i Sverige och vad den gör med oss. Att leva i en demokrati, menade några deltagare, går just ut på att mötas och uppmuntra varandras olikheter och det konstaterades att demokrati är inte detsamma som konsensus.

Kunskapsbank och knutpunkt

I möten både i Malmö och Umeå menade deltagarna att platsen skulle kunna bli en ny sorts knutpunkt: en kreativ hub för demokrati och migration. Att just museiformen är mest intressant påpekades flera gånger under dialogerna.

Många lyfte att ett museum ökar attraktionskraften för frågorna, och att man inte ska underskatta värdet av ett fysiskt museum i Malmö. Att förlägga ett nationellt museum till Malmö, menade flera, öppnar upp för marknadsföring av staden och ger möjlighet att sätta Malmö på den internationella kartan. Etableringen av ett museum skapar också arbetstillfällen och praktikplatser. En tanke som fick starkt gehör var att detta museum genom ett inkluderande arbetssätt, kan bli en förebild för Europa och världen. Initiativet och tematiken kan skapa en spjutspets: – en unik verksamhet som fångar samtida frågor på ett delaktigt och framåtblickande sätt.

Möten, dialog, kunskap och forskning lyftes genomgående fram som viktiga områden – en kombination som förknippades med just museers verksamhet. Vid flera dialogmöten och rundabordssamtal nämndes behovet av att skapa en plats för intellektuellt utbyte med forskningen som grund, och begrepp som ”spetskompetens”, ”kunskapsbank” och ”folkbildning” återkom i samtalen. Flera respondenter menade att en museiverksamhet med gedigen kunskap kan utgöra en plats för ett intersektionellt perspektiv på migrations- och demokratifrågor, och minska fördomar genom att förmedla kunskap. En deltagare pekade på problematiken med olika former av förtryck som är svåra att lyfta inom utsatta grupper där rättighetskampen kommer i första hand, och menade att detta museum kan vara,

32 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

ett ställe som skapar kunskap för att frigöra.

Bland tänkbara effekter nämndes också engagemang och empowerment av olika grupper och möjligheten att, samla ihop de berättelser som är en del av det som händer i vår demokrati just nu.

Dialogerna med ungdomarna har synliggjort ett behov av att, visa fler perspektiv än medias och politikers och att ge folket en röst. Ett argument som fick gehör bland deltagarna var att antirasismen måste vara ett av museets fundament och att, allas röster ska involveras i satsningen.

Kopplat till principen om allas lika värde och delaktighet lyftes även tanken om att museet kan byggas och verka utifrån ett globalt, öppet och mer inkluderande perspektiv – Malmöborna representerar trots allt över 179 nationaliteter. Flera deltagare pekade på att museet bör utforska och undersöka demokratiska processer och kraften i rörelser och kamper, snarare än rent antropologiska beskrivningar.

Alla ska känna sig hemma

Placeringen av ett nytt museum i stadsrummet är en fråga som engagerar många, inte minst invånare och aktörer lokalt och regionalt i Skåne. Teman som placering och tillgänglighet fanns därför med i dialogmötena. Deltagarna menade att förutom att det är viktigt att museet manifesteras och verkar i en byggnad, och att betydelsen av den fysiska platsen inte ska underskattas, är det viktigt att det är, ett museum i utveckling med tiden. Respondenterna ville se ett museum som är, tillgängligt och välkomnande, på en vacker och synlig plats, och med ett tydligt namn.

För att säkra tillgänglighetsaspekten föreslogs att referensgrupper med olika språkkompetenser, funktionsvariationer, ålder etc. bjuds in att delta i planeringen av museet för att skapa möjlighet till interaktion. Några respondenter pekade på behovet av att skapa en trygg och tolerant plats som är lätt att ta sig till, vilket även påtalades vid förstudiens seminarium om barnperspektiv på Världskulturmuseet i Göteborg. I ett välkomnande museum ska det inte finnas några barriärer, och en maktanalys föreslogs vad gäller arkitekturen

så att byggnaden blir närhetsskapande och, inte förminskande, utan alla ska känna sig hemma.

Ungdomarna önskade café- och restaurangverksamhet, gratis inträde, många sittplatser, en plats dit man kan komma oplanerat och avslappnat, och som behandlar barn såväl som vuxna med respekt. En representant för ett av studieförbunden sammanfattade ett varmt väl­komnande från museets sida: man ska kunna komma hungrig, kissnödig och skitig.

Vid Feministisk festival i Malmö i juni 2016 lyftes det feministiska perspektivet som kan användas för att skapa ett museum som ligger i framkant i demokrati- och migrationsfrågor, men också vid utformandet av verksamheten.

Deltagarna menade att genom feministiska perspektiv går det att komma åt händelser och berättelser som tidigare varit dolda. En deltagare sade: Om vi pratar om demokrati, vilka värden är det som lyfts? Är det lagar? /…/. Är det officiella strukturer som leds av män, för män?

Vad skapar demokratisk struktur?

Det är intressant att många av de unga referenterna och familjerna de intervjuade, visualiserade hur man skulle kunna bli bemött av värdar och pedagoger – de utgick från att det inte är en ensam upplevelse att gå på museum, att det finns värdar och ledsagare på platsen och menade att det är viktigt med representation, personliga erfarenheter och pedagogisk kunskap hos den personal som möter besökare. Behovet av lärlingsutbildningar i museipedagogik lyftes fram. Information är viktig, ­enligt flera deltagare, till exempel att det finns kontinuerligt utåtriktade aktiviteter och utbildningar. Flera tryckte på marknadsföring och synlighet, och att museet bör ha en kommunikation som är inkluderande och tillåtande.

Vad gäller den fysiska placeringen rådde o­lika meningar, men begreppet ”centralt” var ett nyckelord, det vill säga en plats som är lätt att ta sig till. Någon föreslog Rosengård eller dess närhet, medan andra menade att det är viktigt att museet inte ligger i områden som är präglade av utanförskap, för att undvika ytterligare stigmatisering av dem och dess invånare.

En del tyckte att museet bör placeras vid hamn-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 33

området eftersom, folk har kommit dit och rest därifrån. Andra menade att museet bör placeras i området Nyhamnen som är ett av Malmös nyaste utvecklingsområden. Vid flera dialogmöten nämndes möjligheten att se museet som ingången till det samtida Sverige. Malmö har den erfarenheten av att vara porten till Sverige och/eller Europa och vidare till världen, och utmanar bilden av en homogen stad. Referenterna ville se museet som stadens internationella vardagsrum i ett hus som bjuder in till detta.

Rekryteringsfrågan sågs som viktig att beakta vid etableringen av ett museum som tematiserar demokrati och migration. Många av dialogmötesdeltagarnas åsikter sammanfattas väl i devisen ingenting om oss utan oss – att museet ska reflektera hela bredden av människor som lever i Sverige, genom dem som arbetar där och dem som bjuds in att medverka på olika sätt. Det uttrycktes att the question of representation is huge och att det skulle vara ett misslyckande om museet bara befolkas av vita män och kvinnor. Deltagarna pekade även på utmaningarna i rekryteringsfrågor.

Respondenterna belyste vikten av att göra en maktanalys vid rekryteringen, att synen eller förståelsen av vad kompetens är, måste breddas genom att utgå från icke-normerande ramar, och genom att vara uppmärksam på vilka som innehar beslutsfattande positioner på museet, så att det inte bara blir den vanliga heteronormativa vita makteliten som når strategiska, taktiska och operationella positioner medan man plockar in annat folk när man behöver dem – till en viss nivå. Respondenterna påtalade även att nationella minoriteter och urfolk bör finnas representerade, och att erfarenhet av migration och demokratiarbete bör beaktas. Idéer om ungdomars delaktighet genom anställningar och praktikplatser framkom, liksom möjligheten att arbeta med volontärer och att alltid ha en nära kontakt med civilsamhället.

Utmaningar och risker

Eventuella risker, dels i själva förstudiearbetet

34 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

och dess metoder samt i uppstart och verksamhet, lyftes i dialogerna.

Flera respondenter påpekade att brist på resurser i form av både tid och medel kan skapa problem. Det fanns inte bara farhågor om otillräcklig finansiering men också att satsningen kan ske på bekostnad av annat. Vid ett dialogmöte med ungdomar i Malmö sades att det finns en risk att det kostar mycket pengar och sen floppar. Otillräckliga resurser kan också gälla tid; att museet inte ges möjlighet att mogna fram. En annan kommentar var att det kanske satsas på en byggnad men inte på resurser till innehåll. I relation till själva verksamheten och idén om olikheter som möts, menade Malmöungdomarna att risken att människor med olika åsikt hamnar i konflikt med varandra bör beaktas t.ex. rasister som snear – att personer med en främlingsfientlig agenda kan utgöra ett reellt, fysiskt hot som det måste finnas beredskap för.

Att verksamheten kan bidra till exotifiering och stereotypisering togs upp som en risk av representanter för olika organisationer vid flera dialogmöten. Andra farhågor var att ämnet migration uppfattas som en separat historia och att det blir ett museum som bara besöks av minoriteter. Alternativt att det blir en majoritetsbefolkning som tittar på migration och etniska relationer. Under samtalen på Mänskliga Rättighetsdagarna i Malmö, framkom funderingar kring vad kopplingen är mellan begreppen demokrati och migration. Frågan ställdes huruvida valet av dessa två i kombination var en politisk pekpinne/styrt uppifrån? Risken att projektet drivs utifrån ett ovanifrånperspektiv påtalades. Någon varnade för att ett museum i ämnet migration och demokrati, kan bli en bricka i det politiska spelet.

Flera respondenter betonade att de inte vill se ännu en stängd institution, där publikarbetet inte är tillräckligt och där det inte bedrivs ett normkritiskt arbete.

Representanter för olika organisationer ur det civila samhället har också luftat farhågor kring att de dialogmöten som förstudien initierat inte leder vidare. Slutligen menade deltagarna i både Malmö och Umeå att det finns risk att

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 35

museet blir en lokal angelägenhet, och inte nationell eller internationell, och att aspekter som till exempel forskning, landsbygd och demokrati glöms bort.

SAMMANFATTNING ­DIALOGMÖTEN spänningar och skärningspunkter

I det rika material som samlats in i samband med förstudiearbetet finns inte bara en mångfald bland rösterna utan också en del motstridigheter och komplexa frågor att hantera. Divergensen gäller sådant som relevans, uppdrag, representation, ägandeskap och agens, och illustrerar vikten av en ständigt levande dialog och process utan givet facit.

En av de stora utmaningarna i arbetet med förstudien har varit att formulera eller föreställa sig två så stora ämnen som demokrati och migration i en institution. Även om flera respondenter menade att demokrati och migration går hand i hand och att migration är, en förutsättning för en transformering mot ett mer demokratiskt samhälle, så finns också synpunkter om att museet borde välja att fokusera på ett av temana för ökad tydlighet.

Det är märkbart att migration har haft störst fokus hos respondenterna, och att demokrati ofta mer har setts som ett perspektiv än en sakfråga, men ibland fått konkret form genom förslag som exempelvis att museet bör laborera med effekterna av avsaknad av demokrati och mänskliga rättigheter. Kanske är det enklare att definiera migration som begrepp och respondenterna hade många gånger egna erfarenheter av migration och därmed klarare referenser. I samtalen märktes också en tendens att koppla begreppet migration till flykt, nyanlända och/eller asylsökande. Studieförbunden berättade om olika projekt kopplade till asylfrågor som de driver, och mycket tyder på att hösten 2015, då det kom tusentals flyktingar till Malmö centralstation, har påverkat respondenterna, särskilt de unga. Mot önskan om att tematisera de senaste årens erfarenheter står risken att migration kan komma att lik-

ställas med flykt, och att andra dimensioner går förlorade.

Flera deltagare talade om att förändra ”den svenska självbilden” – hur ska den definieras, och av vem? Polariseringen i kulturfrågor och även i det generella politiska landskapet tyder snarast på att bilden av Sverige och föreställningarna kring vad som ska förstås och hur, är långt ifrån enhetliga. Vad är det egentligen som ska utmanas? En av de intervjuade Malmöfamiljerna förkastade hela idén. Vården och skolan behöver pengar, sade man, och varför ska det satsas på något sådant som ett museum?

En utmaning med ideologiska förtecken gäller samarbeten och representation. Å ena sidan diskuterades vad som är verklig inkludering, hur museet kan nå och vara relevant för alla, vilkas röster som inte brukar höras och hur museet bättre ska kunna lyfta dem. Å andra sidan framkom funderingar kring gränsdragningar för samverkan; vilka ställningstaganden museet gör kring aktörer man inte vill arbeta med och varför ska även de som är obekväma få höras? Diskussionen belyser en nödvändig process för att skapa en tydlig värdegrund och en lyhördhet för olikheter.

Frågan om representation blir också aktuell när det gäller expertis och rekrytering. Vem har rätten att företräda vem och vad? Hur kan människors parallella och multipla identifikationer vägas emot varandra? Många deltagare talade om vikten av att ”det nya Sverige” ska speglas i museets personal och i alla nivåer av den interna hierarkin, samtidigt som andra ifrågasatte tanken om att individer överhuvudtaget kan representera grupper, och talade om allas subjektiva position. Ännu ett intressant spänningsfält skapas mellan de olika visioner och farhågor som uttrycktes kring museets innehåll och verksamhet. I ena änden finns en önskan om tydliga, karakteristiska kulturinslag – mat, hantverk och musik från olika länder får en plats på museet. I andra änden finns de som varnar för stereotypisering av folkgrupper och länder, för exotifiering och för ensidiga framställningar av mångfacetterade fenomen.

36 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Vem ska museet vara till för? Kan ”allas röster” verkligen få tillfälle att höras och i så fall, hur? Ett framtida demokrati- och migrationsmuseum kommer att behöva röra sig med lika delar finkänslighet och öppenhet för att verksamheten ska kännas inneslutande, och präglas av den dialog och delaktighet som har varit central i arbetet med förstudien.

Slutsatser

Underlaget från dialogmötena som engagerade många intressenter i olika åldrar från civilsamhälle, kulturliv, sociala rörelser och idéburna organisationer, pekar på ett intresse för både traditionell museiverksamhet och olika former av samverkan och deltagande. Frågorna som ställdes i samband med intervjuer och dialogmöten handlade om museer och kulturinstitutioner, men också om sakfrågor som demokrati och migration, samt efterhand om begreppet mänskliga rättigheter.

Centrala teman som återkommit är representation och delaktighet – att de demokratiska perspektiven måste genomsyra processen kring museets etablering och framtida verksamhet. Respondenterna betonade vikten av forskningsanknytning liksom museet som en bildningsresurs. Det påpekades att nya berättelser och parallella perspektiv måste ges plats för att den nationella självbilden ska utmanas och nyanseras, och att även delar av svensk historia som är svåra att diskutera, måste belysas för att såren ska kunna läkas. I de flesta samtal underströks att museet bör ha en humanistisk och kosmopolitisk linje, att museet ska ta fasta på likheterna mellan människor och inte reproducera en uppdelning i ”vi och dom.”

Visionen för flertalet av respondenterna är ett fysiskt museum som är en välkomnande och attraktiv plats där allas röster får höras, där konsensustanken utmanas, och där besökaren möts på ett pedagogiskt och respektfullt sätt. De önskar ofta en upplevelsebaserad verk­samhet som involverar alla sinnen och som låter besökaren vara delaktig och inta andras perspektiv. Det finns en övertygelse om att Malmö har en unik och kosmopolitisk karaktär i sig själv, och genom skapandet av detta

museum kan fungera som exempel för omvärlden.

Sammantaget erbjuder underlaget från dialogmötena en bred palett av tankar och idéer kring ett demokrati- och migrationsmuseum.

Samtal med akademin, museisektorn och andra intressenter utgör tillsammans med materialet en källa för både kunskap och inspiration som kan sträcka sig även bortom ramarna för denna förstudie. Det är en förhoppning att förstudiearbetets inkluderande förhållningssätt kan prägla även den fortsatta planerings­ fasen och den framtida verksamheten vid ett demokrati- och migrationsmuseum.

SEMINARIUM OM ­BARNPERSPEKTIV

Vid ett seminarium som förstudiens arbetsgrupp arrangerade tillsammans med Världskulturmuseet i Göteborg, inbjöds forskare, genuspedagoger, barnkulturdesigner samt museipersonal att diskutera barnperspektiv på ämnena demokrati och migration. Bland annat diskuterades att det nya museet ska vara en trygg och välkomnande plats för barn som har flera kulturer att förhålla sig till, att även de ska få sin bakgrund och sin erfarenhet gestaltad på ett museum.

Forskaren Norma Montesino framhöll vikten av att lyssna på barnen och lyfta fram deras erfarenheter av migration och flykt.

Hon menade att det är viktigt att lyssna på barnens erfarenhet och förstå hur våldsam rasismen är i barnens vardag, vilka konsekvenser rasismen har. När barn tillfrågas om vilka svårigheter utlandsfödda barn möter så är det största problemet rasismen. [29] Det gäller såväl barn och unga som flyr från Syrien, Somalia, Afghanistan som de finska krigsbarnen som kom till Sverige under andra världskriget. Barnens erfarenheter bör inkorporeras, deras erfarenheter, kunskaper och andra färdigheter beaktas: I ett demokrati- och migrationsmuseum bör man ta upp barnens rörlighet i historien! Till exempel romska barn har länge rört sig transnationellt. Även finska krigsbarn med flera. Där finns mycket internationell kunskap.

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 37

Slutsatserna från seminariet var att migrantbarn bär på kunskaper och erfarenheter som inte tas tillvara och att samhället måste bli bättre på att inkorporera dessa. Kunskaper som språk och erfarenheter som leder till självständighet, omvärldskunskap och andra färdigheter måste lyftas och ses som en tillgång, och inte som en brist. Barnens perspektiv bör tas tillvara redan vid planeringen av det nya museet, och deras erfarenheter av till exempel transkulturalitet måste beaktas. [30]

MUSEI- OCH ­KULTURARVSSEKTORN

Samtal, dialog och workshops har hållits med museer och kulturarvssektor, främst inom Sverige men också internationellt. Utöver förstudiens stödmuseer – Statens historiska museer, Statens museer för världskultur samt Riksutställningar – har dialog förts med bland andra Nordiska museet, Mångkulturellt centrum, Forum för utställare och FUISM – Föreningen för pedagogisk utveckling vid svenska museer.

Möten har också genomförts med företrädare för Region Skånes kulturverksamhet och med chefer och medarbetare vid museer, arkiv och kulturarvsförbund i Skåne. En sammanställning av de organisationer, institutioner och enskilda som kontaktats i arbetet finns i slutet av denna rapport.

Svensk museisektor har under senare år, bland annat med inspiration från brittisk musei- och kultursektor, arbetat med att utveckla dialogen med medborgarna. Det finns generellt en stark ambition och vilja att leva upp till sitt demokratiska uppdrag och de nationella kulturpolitiska målen om allas möjlighet att delta i kulturlivet. Museiverksamheten ska vara relevant för människor, oavsett deras behov och bakgrund. I förstudiens dialoger och samtal har en tydlig bild framkommit som visar att sektorn ser ett demokrati- och migrationsmuseum som en resurs för att vidareutveckla metoder att nå och angå nya målgrupper, för publikarbete och för kompetensutveckling.

I dialogerna med företrädare för Region Skåne, museer, arkiv, hembygdsförbund och

andra kulturarvsinstitutioner i närområdet kring hur ett nytt museum kan fylla en plats i det skånska museilandskapet, framkom en överlag positiv syn och flera intressanta förslag och synpunkter lyftes. Samarbete föreslogs för att skapa ny kunskap kring museernas samlingar. Generellt har museer behov av att utveckla kunskapen kring samlingarna, och arbeta med olika perspektiv. Här skulle en ny museiinstitution kunna fungera som en resurs i frågor kring demokrati och migration. Förslag framkom om att ett demokrati- och migrationsmuseum skulle kunna bli ett forum för exempelvis hembygdsrörelsens medlemmar att fördjupa sig i och lyfta minnen och samlingar kring migration och demokrati. En ny plats kan ge ny energi till frågorna.

För att lyssna in den framtida professionen hölls ett dialogmöte med museologistuderande och handledare från Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet. Studenterna var positiva till idén om ett demokratioch migrationsmuseum, men konstaterade också: /…/ i dessa tider kommer det verkligen att krävas mod från museets sida så att man vågar ge sig i kast med knepiga och svåra frågor fullt ut. [31]

Workshop med ­m useisektorn

Hösten 2016 hölls en workshop tillsammans med ett åttiotal medlemmar i Föreningen för pedagogisk utveckling i svenska museer (FUISM) och Forum för utställare. Workshopen utgick från ett antal frågor om hur de ser på etablerandet av ett demokrati- och migrationsmuseum.

Den första frågan handlade om vilket värde deltagarna menar att ett sådant museum kan ha. Ett förslag som vann starkt gehör var att det nya museet skulle kunna ses som en chans att omformulera vad ett museum kan vara – att kunna tänja på gränser och omsätta teori i praktik, [32] till exempel genom att bryta normer kring national­identi­tet(er) och utveckla spjutspetskompetens för representation men också att föregå med gott exempel. Deltagarna menade att det nya museet borde vara rustat att våga ta ”svåra frågor” som till exempel vad

38 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

man benämner som ”vår egen självbild.” Ett annat värde som lyftes, var möjligheten att skapa länkar mellan civilsamhälle och forskning.

Att den nya institutionen ska vara just ett museum, en kunskapsbaserad och publik institution med hög trovärdighet och en trygg mötesplats för nya möten, sågs som en intressant idé. Det nya museet skulle kunna tjäna som resurscenter för andra museer för att synliggöra olika migrationsprocesser både historiskt och i nutid, till exempel urbaniseringen av Sverige. Intressanta resonemang fördes kring hur museet skulle kunna arbeta med demokratibegreppet genom att fördjupa kunskapen om, och visa, olika demokratiska processer.

Den andra frågan handlade om vilka effekter som kan uppnås, vilket genomslag ett demokrati- och migrationsmuseum kan få. En tydlig effekt som workshopen redovisade, var att verksamheten i det nya museet skulle kunna bidra till att göra migrationsfrågor mer personliga, och skapa insikt om att det lika gärna kunnat handla om en själv. Andra effekter som lyftes var att museets verksamhet kan bidra till att öka kritiskt tänkande och ungdomars intresse för demokratifrågor men även öka förståelsen för att migration alltid funnits och kom­mer att finnas.

En del av de effekter som föreslogs var direkt handlingsinriktade, och hänger samman med den önskan om att tänja på gränserna för vad ett museum kan vara, att omsätta teori i praktik, som framkom under workshopen.

Bland annat föreslogs att museet skulle hjälpa människor att hitta olika vägar att påverka samhället, att ha handlingsberedskap när demokratin hotas och vara en megafon för humanitär medmänsklighet, samt att inta en kritisk hållning mot populism.

Den tredje frågan var vilken verksamhet museet bör ha. Ett demokrati- och migrationsmuseum bör enligt workshopens deltagare samla, bevara och förmedla människors erfarenheter, till exempel genom att under längre tid följa nyanlända familjer och individer. Flera av deltagarna lyfte fram museet som en mobil verk-

samhet, främst utställningsverksamhet och digitala berättelser och med forskningen som grund. En tanke om att använda konsten som aspekt för fördjupad förståelse av både demokrati och migration, fördes också fram. Överlag presenterade workshopens deltagare en öppen och kreativ syn på vilken typ av verksamhet det nya museet kan bedriva – gärna med olika uttryck som teater, rollspel, bibliotek, konserter och forskningsworkshops, utöver utställningar och andra programaktiviteter. Samarbete med föreningar och civilsamhälle lyftes fram, liksom samverkan med skola och arbetsplatser.

Den fjärde frågan handlade om vilka risker som är förknippade med dels förstudiearbetet, dels det nya museet. En fråga som lyftes var vilka som inte blir tillfrågade om sin syn på ett demokrati- och migrationsmuseum. En annan farhåga var att förstudien skulle bli alltför beroende av någon form av politisk agenda, att det kan bli besvärligt för det nya museet att förhålla sig till politiska förändringar: Det behövs en politisk samsyn så att det finns en trygghet i processen. [33] Viss farhåga lyftes också kring att museets verksamhet kan riskera att cementera ett ”vi och dom”; att det blir en institution som inte når ut till de människor som inte är vana museibesökare. Att just museiformen riskerar att bygga in hinder för att nå ”museiovana målgrupper.”

En möjlig risk som lyftes av några deltagare, var att det lokala blir tydligare än det nationella uppdraget: hur ska museet nå hela landet?

Att uppdragen demokrati och migration kan riskera att tangera andra museers uppdrag diskuterades, men också att ett museum med ­demokrati och migration som huvudfrågor, skulle kunna vara ett alibi för andra museer att inte arbeta med frågorna. Funderingar fanns kring hur hållbar kombinationen demokrati och migration är i ett längre perspektiv. En utmaning blir att hålla frågorna aktuella och levande. Frågan om representation diskuterades och det formulerades tankar kring hur demokratibegreppet kan skildras i det nya museet: Vems perspektiv kommer att råda?

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 39

DEMOKRATI OCH MIGRATION PÅ MUSEER I SVERIGE

Det vore fel att säga att det inte finns museer i Sverige som arbetar med frågor kring demokrati och migration. Det är snarare svårt att finna museer som inte har tagit sig an migrationsfrågor, eller demokratirelaterade frågor i någon form under de senaste åren. Även i skärningspunkten mellan demokrati och migration är flera museer och andra kulturinstitutioner aktiva, inte minst i samband med den flyktingsituation som världen står under och som också påverkade Sverige med ett ökat antal asylsökande, främst under hösten 2015, innan den svenska migrationspolitiken stramades åt. Ett exempel är det mobilprojekt om flyktingars personliga berättelser som konstnären Henrik Teleman skapat och där åtta museer deltar. [34] Ett annat är projektet Heterogena kulturarv som handlar om olika rättighetskamper och som utmynnat i utställningen 100 % kamp – Sveriges historia, som visas på flera museer från 2016 och ett par år framåt. Utställningen berättar om den kamp som krävts för många av de rättigheter som vi idag tar för givna. [35] Andra aktiviteter som museer i Sverige genomför under temat demokrati och/eller migration presenteras i följande redovisning av den undersökning som Riksutställningar och företaget Exquiro Market Research genomförde i anslutning till denna förstudie.

Ett urval av 105 museer och organisationer valdes ut att ingå i undersökningen: 26 statliga museer, 25 länsmuseer/regionala museer samt 54 kommunala museer och museer av särskilt intresse för temat. [36] All data samlades in genom telefonintervjuer under perioden 16 november 2016 – 11 januari 2017. Intervjuerna genomfördes med institutionschefer eller motsvarande, som kunde svara på frågor gällande organisationens uppdrag och aktiviteter etc. kopplade till demokrati och/eller migration. Svarsfrekvensen var 75 procent. 79 telefonintervjuer genomfördes. [37]

40 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

De frågor som ställdes i intervjuerna var: 1. Har er organisation i uppdrag eller som mål att arbeta med demokrati och/eller migrationsfrågor?

2. Vilka aktiviteter genomförs utifrån dessa uppdrag eller mål?

3. Vilken eller vilka är era viktigaste samarbetsparter i dessa frågor?

4. Vilka svårigheter och utmaningar har ni stött på i detta arbete?

90 procent av de tillfrågade uppgav att deras organisation har i uppdrag eller som mål att arbeta med demokrati och/eller migrationsfrågor. Uppdelat inom de tre kategorierna är motsvarande siffra bland statliga organisationer 100 procent, regionala organisationer 95 procent, och kommunala museer plus övriga, 82 procent.

I det följande presenteras en sammanfattning av institutionernas svar på de tre öppna frågorna (fråga 2–4). Samtliga citat är hämtade från de telefonintervjuer Exquiro Market Research genomförde i november 2016 till början av januari 2017.

Aktiviteter

På frågan om vilka aktiviteter organisationen genomför kring demokrati och/eller migration, svarade flera att demokratibegreppet genomsyrar hela verksamheten, bland annat utifrån ”vems museet egentligen är.” Generellt har institutionerna, enligt svaren i undersökningen, en mer konkret verksamhet när det gäller migration än demokrati, även om frågorna flyter in i och berör varandra och en skarp gränsdragning är svår att göra. Att arbeta med migration och flyktingfrågor, öppna upp museet för fler och nya målgrupper som till exempel nyanlända och ensamkommande unga, ta in nya berättelser på museet och att ”minska den digitala klyftan”, handlar i sig om demokrati.

Ett par institutioner tog upp samarbete med nationella minoriteter och urfolk, som till exempel utställningen Vi är romer, medan andra var mer resonerande kring begreppet demokrati: Vi är ett demokratimuseum i allt vi gör,

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 41

menade en organisation och en annan svarade: Vi gör en helt ny ombyggnad av vårt museum, och nu tänker vi mycket på de frågorna när vi designar museet, för att fler historier ska berättas med tanke på migration, integration och demokrati. Även tillgänglighet togs upp: Vi har ett treårigt projekt i tillgänglighet, där bland andra Riksutställningar är med men även Utopia med flera. Vi vill i detta skapa hög tillgänglighet för våra besökare och vi har fokuserat mycket på bemötandet. Besökare som är museiovana, känner sig obekväma i språksituationer och så vidare.

Namnet på projektet är FunkTek. [38] Som konkreta aktiviteter uppgav en majoritet av respondenterna utställningar och fortbildningar, dokumentation av dagens flyktingsituation, program- och projektverksamhet samt pedagogisk verksamhet. Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg visar till exempel under 2017 en utställning om migration över havet. För övrigt nämndes bland annat ”miniguider”, värderingsövningar och utställningen På flykt till Sverige. Flera respondenter svarade att deras organisation samarbetar med asylsökande, ensamkommande unga, alternativt migranter. Exempel är den insamling av berättelser från flyktingar som Kulturen i Lund genomför tillsammans med Malmö Museer, Regionmuseet Kristianstad och Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet, [39] samt MIG Talks – migration handlar om mig, [40] I´m alive – mobilprojekt om människor på flykt, ”integrationsverkstad” och språkcafé.

Samarbete med SFI, språkinlärning och visningar på olika språk nämndes, liksom uppsökande verksamhet (i ”socialt utsatta områden”) samt praktikverksamhet. Jamtli i Östersund anlägger boende för flyktingfamiljer inom friluftsmuseets område: Vi bygger ett hus med 13 lägenheter som personer, familjer, kan komma hit och bo i. En slags stödby, kallar vi det.

Ett statligt museum angav att de har i uppdrag att stötta Malmö stad i förstudien kring ett demokrati- och migrationsmuseum.

Enligt intervjusvaren är flertalet museer som arbetar med frågor kring migration dagsaktuella och kopplar verksamheten till flyk-

tingsituationen idag. Ett fåtal uppgav i intervjuerna att de arbetar historiskt med frågan. En respondent svarade till exempel: Centralt för mig är de stora historiska förändringsprocesserna, i olika grad i vissa delar, påverkar och kommer att påverka allt vi gör. /…/. Det handlar om att få den historiska funktionen att fungera med nya tankar och nya idéer och infallsvinklar. Andra exempel är Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg som visar en utställning om Svenska Amerika Linien mellan Göteborg och New York. Utställningen är baserad på livsöden – emigranter, lyxresenärer och fartygsbesättningar samt fångutväxlingar under andra världskriget. Malmö Museer invigde 2015 utställningen Välkommen till Sverige, om museet som flyktingförläggning för överlevande från koncentrationsläger som kom med de Vita bussarna vid krigsslutet 1945.

Samarbetsparter

Som huvudsakliga samarbetsparter i arbetet med demokrati och migration, uppgav flertalet respondenter andra museer och kulturverksamheter som till exempel Mångkulturellt cen­trum och museer i andra kommuner, samt myndigheter inom området som Riksutställningar, Forum för levande historia, Kultur­rådet och Migrationsverket, nämndes. Ett par respondenter uppgav att de samarbetar med Sametinget.

Civilsamhällets organisationer, studieförbund och lokalt föreningsliv samt ideella organisationer är vanliga samarbetsparter: Röda Korset och Rädda Barnen, Kompis Sverige, Berättarministeriet, organisationer för nationella minoriteter etc.

Inom främst kategorin ”kommunala museer” samarbetar flertalet respondenter med andra kommunala och regionala instanser och verksamheter som till exempel bibliotek, stadsdelsnämnder, landsting och region. Även andra verksamheter som Rättighetscentrum och verksamheter för nyanlända togs upp.

Flera uppgav att de har ”skolan” (alla stadier utom högre utbildning och akademi) som huvudsaklig samarbetspart, liksom även universitet och högskola. Övriga samarbetsparter är bland andra SFI, asylboenden, Arbetsförmedlingen, civil-

42 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

samhället, Svenska kyrkan och enskilda konstnärer.

Svårigheter och utmaningar

De svårigheter och utmaningar museerna uppgav är brist på resurser (personella, ekonomiska och tidsmässiga) och brist på samordning: Det finns hela tiden utmaningar. Resursbrist har vi också. Jag skulle önska mer synkronisering av kulturverksamheten. Det är vanligt att varje del av verksamhet gör sina egna arbeten. Det saknas en övergripande strategi som har greppet kring hur arbetet skulle kunna göras mycket mer i samarbete med varandra inom kultursektorn. Det borde finnas tvärgrupper från olika delar av kultursektorn som bildar värdefulla aktiviteter och hjälper varandra med idéer och möten i vårt samhälles kulturutbud.

Det är tydligt att museerna reflekterar över verksamhetens angelägenhet och vem den är till för: Jag ser att vi måste förändra delar av vårt synsätt gällande representationen i innehåll på utställningar. Inte bara västerländskt material, utan för att få ökat intresse från besökare måste vi visa att olika kulturers deltagande bjuds att se. Jag vet att det tar mycket längre tid att få in ovana besökare till utställningar och då är det ännu viktigare att vi upplevs intressanta för att få dessa grupper att komma.

Några museer uppgav brist på kompetens (exempelvis språkkompetens) som en svårighet, liksom brist på nätverk och samarbetsparter. Andra utmaningar är avsaknaden av långsiktighet samt bristande förståelse för att museer arbetar med dessa frågor, både hos allmänheten och inom museet: Det finns en konservativ mening inom vårt område, och det har debatterats om normkritik. Det har funnits en opinion om att vi ska vara objektiva. Men jag tror det är svårt visa en objektiv sanning. Homo-

geniteten i museisektorn togs upp som en utmaning: Man kan se att handläggare inom kulturen är mycket homogena när det gäller erfarenheter och utbildningar, vilket kan vara en begränsning.

Intressant är att flera respondenter uppgav att de inte vet om, det finns några särskilda problem eller utmaningar i att arbeta med just demokrati och migration. Någon menade att utmaningar finns, men att dessa är utvecklande och gör organisationen mer kreativ, och att det inte är mer komplicerat än annat, medan en annan respondent menade att flera museer blir ifrågasatta och för att de arbetar med demokrati och migration.

Trots utmaningar och svårigheter går det att utläsa en vilja och ambition att arbeta med frågor kring demokrati och migration: Säg något som inte är svårt… Men med kreativitet, och att inte vara så rädd, finns det möjlighet att hoppa över hinder. Inom museivärlden finns en tendens att det tar ganska lång tid att förändra.

Slutsatser

En relativt begränsad undersökning som denna, kan inte ge uttömmande svar om hela den svenska museisektorns verksamhet kring demokrati och migration. Majoriteten av respon­ denterna uppgav på frågan om vilka aktiviteter verksamheten bedriver avseende migration, dagsaktuella teman kring exempelvis flykt och integration. Ett fåtal museer har i – denna studie – svarat att organisationen arbetar med migration i historiska perspektiv, även om detta givetvis sker. När det gäller demokrati, sade flera museer att de arbetar utifrån demokratiska grundprinciper (lika rätt, inkludering, mångfald etc.), snarare än att de arbetar med historisk kunskap om demokratiutveckling. Undantag utgörs till exempel av projektet Heterogena kulturarv och utställningen 100 % kamp – Sveriges historia, som tidigare nämnts.

Här kan ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag fylla en viktig funktion genom att fördjupa verksamheten kring migration och demokrati i ett historiskt perspektiv i samverkan med museer, arkiv och andra kulturarvsinstitutioner, civilsamhälle

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 43

och forskning, nationellt och internationellt.

Det kommer emellertid efterhand att behöva utmejslas en tydlighet i museets identitet, i likhet med exempelvis People’s History Museum i Manchester och arbetet som gjorts där för att fånga det övergripande uppdraget i deras koncept Ideas worth fighting for. [41] Just det internationella perspektivet är viktigt att lyfta när det gäller demokrati och migration. Internationella kopplingar eller samarbeten nämndes endast av ett par respondenter i studien. Ett demokrati- och migrationsmuseum kan vara en resurs för fördjupningar av de globala perspektiven och de internationella sambanden, som både migration och demokrati som fenomen och rörelse, kräver.

Svaren i undersökningen visar delvis på ett behov av långsiktighet och övergripande strategi. Samtidigt är museernas vilja och ambition att arbeta med demokrati och migration stark, liksom att reflektera över museets roll i samhället. Vikten av en nationell institution för demokrati och migration med historiska, nutida och internationella perspektiv, förstärks av de svar som undersökningen redovisar.

Det finns ingen tydlig statlig aktör som har det ansvaret idag. Ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt ansvar kan bli en knutpunkt för att utveckla verksamheten och öka förståelsen för att museer arbetar med demokrati och migration i nutid och med historiska och globala perspektiv.

NATIONELLA MINORITETER OCH URFOLK

Riksdagen beslutade 1999 genom propositionen Nationella minoriteter i Sverige (prop.

1998/99:143) att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Riksdagen tog därmed ställning för att judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar skulle erkännas som nationella minoriteter i Sverige. Samerna har därutöver en särskild ställning som urfolk.

Språken jiddisch, romani chib, finska, samiska och meänkieli erkändes som nationella mino-

ritetsspråk. Enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk som trädde i kraft 2010 ska det allmänna främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige.

Regeringens proposition om en ny kulturarvspolitik utgår från en: /…/ förståelse av kulturarvet som rymmer olika erfarenheter och perspektiv som en del av det gemensamma kulturarvet. Det är viktigt att kulturarvspolitiken förmår bygga broar utan att för den skull sudda ut skillnader, att kulturarvspolitiken visar att Sverige är ett land som består av alla oss som bor här, oavsett vilka språk vi talar och vilka berättelser vi bär med oss. Det samiska folkets och de nationella minoriteternas nutida och historiska närvaro samt deras språk och kulturer behöver aktivt synliggöras i samhället både i egenskap av egna kulturarv och som en del av vårt gemensamma kulturarv samt som en del av berättelsen om Sverige igår, idag och i framtiden. [42] Mot denna bakgrund har regeringen i kulturarvspropositionen gjort bedömningen att en satsning på arkivmaterial med koppling till det samiska folket ska genomföras, som en del av regeringens större ambitionshöjning inom området. Denna syftar till att stärka de nationella minoriteternas rättigheter och möjligheter att behålla och utveckla språk och kultur. [43] Ett nytt demokrati- och migrationsmuseum skulle kunna vara en plats att i bred och djup samverkan med de nationella minoriteterna och u ­ rfolket samerna, fördjupa kunskapen om och synliggöra deras historiska närvaro och nutida villkor.

Dialog med nationella ­m inoriteter och urfolk

Företrädare för flera organisationer för de fem nationella minoriteterna har deltagit i förstudiens dialogmöten och enskilda samtal. Det är dock inte samma sak som att de nationella minoriteterna kan sägas vara fullt ut

44 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

representerade i denna förstudie. Av de fem grupper som i Sverige har status som nationella minoriteter är det endast samerna som har en formell representation genom Sametinget. [44] De representanter för nationella minoriteters organisationer som har deltagit vid förstudiens dialogmöten, kan därför inte förväntas representera en hel grupp, utan snarare ger deltagandet fördjupad kunskap och inblick i möjliga hänsyn och ställningstaganden.

Förutom de allmänna dialogmötena har fördjupade samtal förts vid ett dialogmöte med romer i Malmö den 14 februari 2017 samt vid möte i Kiruna med representanter för Sametinget den 17 januari 2017.

Vid mötet med Sametinget gavs information om förstudiearbetet och tillfälle att diskutera och ställa frågor. Vid mötet framfördes synpunkter på vikten av internationella perspektiv, inte minst när det handlar om urfolk.

Som inspiration inför etablerandet av ett demokrati- och migrationsmuseum gavs exempel på museer som lyfte fram urfolk, t.ex.

Smithsonian, National Museum of the American Indian, Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa och Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum.

Vid det dialogmöte [45] som arrangerades i samarbete med Romskt Informations- och Kunskapscenter i Malmö (RIKC) [46] framkom en oro för hur romers historia kan komma att framställas i ett demokrati- och migrationsmuseum. Det finns en risk att romer i en sådan kontext i första hand ses som migranter, vilket skulle vara kontraproduktivt ur perspektivet att romska aktivister länge har arbetat för att etablera kunskap om att romer har varit en del av det svenska samhället under minst 500 år.

[47] Vid detta dialogmöte framfördes också tankar om att det bör etableras ett särskilt museum för romers historia alternativt ett museum för nationella minoriteter, och det fanns farhågor om att planerna på ett demokrati- och migrationsmuseum skulle konkurrera med dessa förhoppningar och idéer. I samtalet framkom även positiva tankar kring hur ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum skulle

kun­na skildra romernas och de övriga nationella minoriteternas samt urfolket samernas historia och kamp för mänskliga rättigheter och rätten till sin kultur. Även möjligheten att bevara äldre romers berättelser och erfarenheter i ett forskningsarkiv vid det nya museet sågs som intressant. En uppmaning från en av respondenterna var att skynda långsamt, så att förtroende hinner byggas upp och fler får möjlighet att delta i dialoger.

Det är viktigt att poängtera att öppna dialoger med urfolk och nationella minoriteter måste genomföras i det fortsatta arbetet och att mer fördjupning, förutom de förberedande samtal som förts i anslutning till denna förstudie, bör göras med fler representanter för grupperna judar, romer, tornedalingar och sverigefinnar samt med urfolket samer.

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 45

Del 4. Ett nytt museum Demokrati demokrati Vad innebär det demokratiska systemet?

Vilka former har demokratin historiskt haft i Sverige och internationellt? Hur har demokratin byggts upp och hur kan den utvecklas och problematiseras? Tony Ingesson, forskare vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, skriver i ett inlägg för denna förstudie: Demokrati är ett komplext begrepp, som oundvikligen innebär en balansgång mellan olika motstridiga ideal. Sökandet efter den mest önskvärda mellanvägen är en av demokratins äldsta utmaningar. Under historiens gång och ända fram till idag har de olika idealens status skiftat, och det finns inget som tyder på att dessa skiftningar skulle ha nått vägs ände. Det är snarare tvärtom: med tanke på de politiska kontroverser som kännetecknar både det globala och inhemska politiska klimatet idag är det viktigare än på länge att uppmärksamma allmänheten på att demokrati är en process snarare än ett slutmål.

Denna process kräver dessutom ständiga avvägningar. [48] Ingesson skriver vidare att: Idealet om folkstyre har, som själva ordet demokrati antyder, rötter långt bak i historien. Inte sällan ses antikens Aten som ett av de tidigaste mogna exemplen på det vi idag kallar demokrati.

Det är dock viktigt att förstå inte bara vilka likheter vår nuvarande demokratisyn har med dylika historiska föregångare, utan också de fundamentala skillnaderna. Detta gäller inte bara synen på vem som ska ha rätt att ha politiskt inflytande, utan också hur detta politiska inflytande ska utövas. /.../. När folkstyret ska omsättas i praktiken i form av konkreta procedurer, lagar och regler uppkommer än fler komplikationer.

För att ge vägledning om hur det goda folkstyret

ska uppnås i praktiken hänvisar vi ofta till olika demokratiska ideal.

Ingesson nämner sju huvudsakliga demokratiideal som kan användas som utgångspunkt i demokratidiskussionen: valdemokrati, majoritetsstyre, liberal demokrati, konsensusstyre, deltagardemokrati, deliberativ demokrati och egalitär demokrati. [49]

Begreppen folkrörelse, ­s ociala rörelser och ­a ktivism

Folkrörelserna började etableras i Sverige kring förra sekelskiftet och har varit en viktig del av den demokratiska samhällsutvecklingen. På olika sätt har folkrörelsernas aktiviteter påverkat det svenska samhället och haft betydelse för demokratiska processer i historiens gång.

Begreppet folkrörelse har över tid kommit att få en bredare betydelse än det har haft historiskt.

Tidiga folkrörelser var arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen, idrottsrörelsen och den kooperativa rörelsen. Tidskriften Arkiv skriver i en artikel om folkrörelser och arkiv: Dagens rika föreningsliv har också sin bakgrund i folkrörelsernas tillkomst. Utmärkande för de traditionella folkrörelserna är att de ofta motsätter sig brister i samhället, har som mål att förändra olika delar av samhället, sprider en ideologi och ses ofta som kampanjdrivande. [50] Begreppet folkrörelse omfattar idag flera sorters rörelser och begreppet sociala rörelser förekommer parallellt med folkrörelser.

Arkiv skriver vidare: De moderna folkrörelserna och de sociala rörelserna vill också åstadkomma förändringar i samhället, men skiljer sig på flera sätt från de traditionella folkrörel-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 47

serna. Då de traditionella folkrörelserna verkar för medlemmarnas egna intressen, fokuserar de nya rörelserna på ökad kunskap och ändrade attityder hos allmänheten. De organiseras ofta via nätverk och/eller nätverk av handlingar som utförs av en mångfald av individer, grupper eller organisationer – ofta med krav på direkta ingripanden. [51] Undersökningar visar bland annat att ungdomar blir allt mindre benägna att engagera sig i politiska partier, men ett politiskt engagemang kan ta sig nya uttryck. [52] Generellt är de traditionella folkrörelsernas verksamhet riktad mot medlemmarnas egna intressen, medan de nya folkrörelserna har en mer lobbyistisk prägel. Men de gamla och de nya folkrörelserna fortsätter verka sida vid sida och går kanske inte alltid att helt särskilja.

Folkrörelserna och Malmö Den första folkliga massorganiseringen i Sverige kom på det religiösa planet. I Sverige kunde inte väckelserörelserna bli kvar inom statskyrkan och de första att lämna den var baptisterna 1857. Den första baptistförsamlingen i Malmö bildades i början av 1870-talet och skulle snart följas av flera.

Arbetarrörelsen nådde Sverige via Malmö, där skräddaren August Palm den 6 november 1881 höll ett föredrag med titeln Hvad vil socialisterna? Palm hade under sina gesällvandringar på kontinenten kommit i kontakt med den socialistiska ideologin och hade i Köpenhamn bildat Föreningen för socialismens utbredande i Sverige. En skiljelinje under den första tiden gick mellan dem som förespråkade en reformistisk utveckling framför en revolutionär.

Detta ställdes på sin spets 1908 då inkallade engelska strejkbrytare, förlagda på en båt i Malmö hamn, angreps av en grupp ungsocialister med ett dödsoffer som följd. En majoritet inom arbetarrörelsen tog avstånd från d ­ ådet och den reformistiska linjen blev den som kom att följas. 1891 grundades Folkets Park i Malmö som den första i landet och två av socialdemokratins förgrundsgestalter under 1900-talet,

Per-Albin Hansson och Gustav Möller, var båda födda i Malmö.

Kvinnorörelsen och kampen för kvinnlig rösträtt var stark i Malmö med föreningar som Malmö kvinnliga övningsklubb, där kvinnor lärde sig föreningsteknik för att kunna ta plats och verka i politiska församlingar. På den Baltiska utställningen i Malmö 1914 hade kvinnorörelsen en egen paviljong med utställningar som visade på kvinnors självklara rätt till fullt deltagande i det politiska livet.

Ett omfattande och vältäckande källmaterial från olika folkrörelser finns på Malmö stadsarkiv, Landsarkivet i Lund, Skånes Arkivförbund och Arbetarrörelsens Arkiv i Skåne.

Samlingarna täcker in ett brett spektrum av olika folkrörelser och andra föreningar som väl speglar utvecklingen även i ett nationellt perspektiv. Dessa och andra institutioner med liknande arkivbestånd är viktiga samarbetspartners för ett nytt demokrati- och migrationsmuseum.

Internationella ­rörelser På många håll i världen är demokratiarbetet riskfyllt. Människor som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter riskerar att bli politiska fångar eller tvingas i exil, medan både materiellt och immateriellt kulturarv politiseras och/eller förstörs. I exilen skapas nya människorättsliga frågor – hur ser förhållandet till mänskliga rättigheter och demokratiska processer ut vid migrationen och i exillandet? Vilka möjligheter eller hinder skapas i exil och hur kan man, när så är fallet, upprätthålla arbetet för mänskliga rättigheter i sitt ursprungsland på distans?

Internationellt bevakas demokratin genom ett system av myndigheter, stater och mellanstatliga organisationer, oberoende experter/ akademiker, NGO:s och oberoende rapportörer som till exempel Amnesty International, Human Rights Watch med flera. Många små lokala föreningar världen över har betydelse för transnationella rörelsers genomslag internationellt.

48 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

MIGRATION

Fler och fler människor i världen rör sig över nationsgränser på grund av en mer globalt präglad arbetsmarknad, på grund av krig och förföljelse eller för att det helt enkelt blir alltmer naturligt att på olika sätt söka sin framtid på en global karta. Forskare talar om en ”flytande stam” (”a floating tribe”) på över 220 miljoner människor som är i rörelse. [54] Detta har förstås stor påverkan på många länders utveckling, enskilda människors sociala relationer och den globala ekonomin, genom ökade finansiella transaktioner.

Genom att förstå migrationens olika orsaker och påverkan på historiska skeenden är det möjligt att också förstå de nationella eller lokala fenomen som kan kopplas till migration.

Det kan vara av betydelse för identitetsskapandet i ett land som genomgått och genomgår demografiska förändringar att människors historia och erfarenheter finns dokumenterade för framtida generationer, liksom allas möjligheter till släktforskning. Pieter Bevelander, professor och verksamhetsledare vid Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM), Malmö högskola, skriver i en essä till förstudien: Migration betyder vandring/flyttning (på latin migratio) och syftar på människors vandring eller flyttning över olika geografiska avstånd. Denna vandring/flyttning kan vara inom ett lands gränser eller över olika länders gränser. Det förra fallet benämns intern migration (till exempel i form av urbanisering). Det senare benämns extern migration eller internationell migration. Begreppet migration avgränsas till att i huvudsak gälla internationell migration och i mindre utsträckning intern migration. I den ursprungliga betydelsen av vandring/flyttning har migration funnits så länge som samhällen och samhälleligt liv existerat. Migration har varit en del av den mänskliga historien sedan urminnes tider. Migration kan i denna betydelse betraktas som en grundläggande förändringskraft som kraftfullt påverkat samhällens och människors organise-

ring i såväl ursprungssamhällen som mottagande samhällen.

Migration är också ett samlingsbegrepp som inbegriper alla processer och frågor kring utvandring (emigration), invandring (immigration) och återvandring (remigration). Begreppen migration, immigration och remigration har lite olika fokus och handlar om olika sidor av samma fenomen. Migration omfattar därmed helheten av alla vandrings- och flyttningsprocesser mellan olika geografiska världs­ delar, nationer, regioner, städer och lokal­samhällen. [55] Bevelander nämner migration som en ram också för flervetenskapliga och humanistiska/ kulturvetenskapliga ämnesstudier. Migrationsforskningen har stark förankring i Malmö och Skåneregionen, med väl utvecklade kontakter med kommuner, förvaltningar och föreningar: Forskning med en internationell komparativ ansats kan sätta in Skåneregionen, Malmö och de andra kommunerna, i ett historiskt samhällsperspektiv och därmed utveckla ny relevant kunskap som kan återföras till regionen och kommunerna, skriver Bevelander.

Migranters historia kännetecknas ofta av bristen på objekt [56] och vikten av muntliga berättelser, fotografier och filmat material blir därför särskilt stor. Exempelvis poängterar Ensamkommandes förbund betydelsen av att förvalta och att i framtiden kunna forska på viktiga ­perioder i nationell och internationell migrationshistoria, som exempelvis händelser kring den omfattande internationella flyktingströmmen hösten 2015. [57] I migrationsdiskursen riskerar ibland fokus att hamna endast på människor som immigrerat till Sverige eller Europa, medan erfarenheten av svensk emigration och de relationer och hybridkulturer som följt på den har mindre utrymme på svenska museer. Lizette Gradén, chef för samlingsenheten vid myndigheten Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet, skriver i en essä för denna förstudie: Att museers sätt att tackla migrations-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 49

processer och de kulturer som uppstår i dess kölvatten kan vara allmänmänskligt gränsöverskridande, kulturellt specifika och hybridformer diskuteras till exempel på the Smithsonian Institution i Washington, International Museum of Folkart i Santa Fe och Polin Museum of the History of Polish Jews i Warszawa.

Den som inte syns på museum finns inte, och den stora utlandssvenska befolkningen lyser med sin frånvaro. Vid de få museer som tar upp emigration idag likställs emigration med massemigrationen till Amerika på 1800-talet och representeras av få föremål. [58] Erfarenheterna av emigration och att ha familj och släktingar långt borta i ett annat land, finns djupt inbäddade i många svenskars historiska eller samtida erfarenheter, antingen man är den som emigrerat eller den som blivit kvar. Det finns många paralleller mellan olika erfarenheter av kommunikation, saknad och strävan efter en bättre framtid, oavsett tid och vilken geografisk riktning migrationen har ­tagit.

Migration som fenomen

Migration som sakfråga vid ett demokratioch migrationsmuseum kan handla om migration som fenomen, globalt, historiskt, i samtiden och i framtiden. Detta förhållningssätt är ovanligt bland museer, men samtidigt i linje med till exempel Malmö högskolas forskningsarbete. Det finns ett antal museer runt om i världen som i sin kärnverksamhet fokuserar på immigration till det egna landet, som till exempel Ellis Island National Museum of Immigration, Tenement Museum i New York, Immigration Museum Melbourne i Australien, Pier 21 i Kanada, Musée de l’histoire de l’immigration i Paris, Swedish American Museum i Chicago och Immigrantmuseet i danska Farum. Gemensamt för dessa museer, och andra liknande, är att deras huvudsakliga uppdrag är att arbeta med immigrationen till det egna landet. Exempel finns dock på museer som i sin verksamhet tar sig an fenomenet migration i en bredare kontext. Det finns i Sverige flera initiativ som är tillägnade den svenska

emigrationen till Amerika, exempelvis Utvan­ drarnas Hus i Växjö.

Edda Manga, idéhistoriker och forskare vid Mångkulturellt centrum, säger i en intervju för denna förstudie: Kopplingen mellan de två begreppen demokrati och migration? Den är ju självklar.

Kanske är det vår tids stora fråga. Vi har en definition av demokrati som sätter likhetstecken mellan den och själva nationalstaten. Men migration, människors rörelser och flöden, har existerat i alla tider och därmed föregått nationalstatsidén. Migration är också ett fenomen som utmanar vår demokratikonstruktion och det är därför det uppstår försök att skydda den genom att stänga av gränser och flöden. Men den demokrati som har formats inom ramen för nationalstatssystemet är inte den enda möjliga. Vi har bara inte lyckats hitta ett nytt sätt att institutionalisera demokrati på. Nu har vi migranter i våra system som vi inte vet hur vi ska inkludera, vi har människor som lever utan papper och rättigheter, människor som ska samexistera fast med olika status. Och medborgarnas rättigheter i allmänhet påverkas, inte minst av responsen på migrationen.

Ett museum som i sitt grunduppdrag behandlar migrationen som globalt fenomen över tid är unikt och kan skapa en bredare förståelse för fenomenet migration och göra det mer begripligt även på lokal nivå. Vid förstudiens dialogmöten lyftes också frågan om att göra lokala anpassningar av frågor kring demokrati och migration, som till exempel tvångsförflyttningar av samer, urbanisering och kolonisering. [60]

MUSEUM SOM FORM

Vid de dialogsamtal med intressenter från civilsamhälle, organisationer, museisektor, akademi och myndigheter som genomförts under förstudiearbetet, har frågan prövats om huru-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 5 1

vida museiformen är den mest lämpliga för att belysa demokrati och migration.

Sammantaget framstår museum som en trygg och trovärdig plats för att behandla komplicerade och laddade frågor, just för att det kan erbjuda kombinationen mellan forskning, pedagogik, delaktighet och den grundförutsättning museer har: att kunna använda arkiv- och samlingsmaterial som utgångspunkt och evidens i utställningar och olika former av diskussion. Jeff Werner, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet, skriver i anslutning till denna förstudie att: När museet fungerar som bäst är det en magisk plats. Magin ligger i det som skiljer museer från andra institutioner: föremålen, de materiella spåren. Föremålen utgör ett medium som möjliggör en förflyttning från ett ”här” till ett ”där”, från ett ”nu” till ett ”då”. I sina montrar eller på sina piedestaler tycks de på en gång förankrade i sin historia, i sitt ursprung, och intensivt närvarande i nuet, i utställningsrummet. De är dåtid och nutid i samma hand. Ibland kan avståndet i tid och rum vara litet, kanske från konstnärens ateljé till utställningssalen. Ibland kan det vara hisnande långt, som en fossil på ett naturhistoriskt museum. I mötet med, låt oss säga, ett stycke 5000 år gammal keramik, kan besökaren simultant uppleva en förståelse och fascination inför en sedan länge försvunnen civilisation, och en förstärkt förståelse av vad det är att vara människa idag. Här ligger mycket av museets demokratiska potential. Men den bygger också på att museet som institution känns förtroendeingivande. På museet, till skillnad från i kommersen, är det ingen som medvetet försöker lura oss, som far med osanning eller är ute efter egen snöd vinning. Den 5 000 år gamla keramikskålen är måhända försedd med en knapphändig informationsskylt som berättar om material, fyndplats och en datering. Just den knastertorra informationen på museet är, menar jag, en bidragande orsak till den höga grad av trovärdighet som museet har. Många undersökningar ­visar

att människor litar mer på vad museet säger än på de flesta andra institutioner i sam­hället.

[61] Forskare menar att museer med lokal förankring ofta lyckas bäst med samverkan och inkludering. [62] Därför kan ett nytt museum med publik verksamhet, samlingar, forskning och arkiv varsamt växa fram just med det lokala som spegel för det nationella och internationella och i sin praktik behålla närheten till civilsamhället, dess organisationer och rörelser.

samlingar

Tillsammans förfogar de offentliga institutionerna över samlingar på hundratals miljoner föremål. Ändå saknas grupper av människor och väsentliga samhällsfrågor i historien.

Många offentliga museer startades för länge sedan och präglas av äldre tiders syn på vems kulturarv som skulle representera det kollektiva minnet. Stora delar av samlingarna har tillkommit utifrån den då rådande forskningen, med ämnesavgränsningar och uppfattning om människors rättigheter, vilket har förändrats betydligt fram till idag.

Genom museihistorien har staten finansierat museiverksamhet som bedömts fattas i museers samlingsområden. Industrihistorien fördes till exempel in med Tekniska museet, arbetets historia med Arbetets museum och globala historieperspektiv med Världskulturmuseet. Staten stödjer en rad fristående museer på olika områden. Där ingår bland annat Ájtte som belyser urfolket samernas kultur och historia samt Judiska museet, som fokuserar på den judiska nationella minoriteten i Sverige, båda med starka kopplingar till såväl demokrati- som migrationstemat.

Under 2014–2015 stod de statliga museerna under utredning i syfte att förnya museipolitiken. En reform med fri entré genomfördes 2016 och en rad omorganisationer har skrivits fram av regeringen i en kulturarvsproposition [63] som föregicks av en lagrådsremiss om kulturarvspolitiken. [64] I propositionen föreslås

52 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

en museilag, vilken kan bli ett välkommet instrument för att upprätthålla alla de offentligt finansierade museernas – på kommunal, regional och statlig nivå – frihet på lång sikt. Lagen kan också stärka förutsättningarna för att offentligt finansierade museer regelmässigt samverkar kring de samlingar som finns i offentlig ägo.

Samlingsförvaltning

Samlingsförvaltning är en komplex verksamhet som omfattar beslut som ska vara hållbara bortom den överblickbara framtiden. Detta medför ekonomiska utmaningar och att stora delar av budgeten knyts till fasta kostnader, då kraven på säkerhet, klimatanpassning och konservering är stora.

Många museers magasin beskrivs som överfulla och alla delar uppfyller inte de önskade förhållandena. Åtgärder behövs, men kräver investeringar. Utredningar har föreslagit samordning av samlingar genom sammanslagning av organisationer och genom samlokalisering och digitalisering. För de statliga centralmuseerna har det inneburit museikoncerner och placering av vissa föremålssamlingar i gemensamma magasin i ytterstadsområden. För länsoch kommunala museer framförs också behovet av samarbete för att skära i kostnader, dela kompetens och samverka för att bättre tillgodose tillgänglighet till samlingarna genom digitalisering. [65]

Kartlägga och s­ ammanställa ­b efintliga ­s amlingar

Ingen museimyndighet har haft ansvar för att särskilt samla material som belyser demokratiutveckling eller migration. Båda dessa teman är dock viktiga historiskt och kan återfinnas i samlingar inom konst, naturhistoria, teknikutveckling och kulturhistoria. Vissa organisationer har statliga uppdrag som berör området, till exempel myndigheten Forum för levande historia. Andra har byggt upp samlingar där migration och demokrati är viktiga komponenter, till exempel Nordiska museet. Dock saknas ett helhetsgrepp där samlingar kan sökas digitalt och tematiskt oavsett var de fysiskt

befinner sig, eller oavsett om de är del av ett museum, arkiv eller annan slags organisation.

Förutom minnesinstitutionerna är arkiven vid andra offentliga organisationer av intresse, till exempel hos Migrationsverket, Polisen, Tullverket, Sida, Sveriges Television och Svenska institutet.

Samlingar vid de offentliga institutionerna kan vara svåra att identifiera utifrån en tematisk frågeställning istället för utifrån vilken föremålskategori de tillhör, något som projektet Polysemantiskt digitalt samlande belyst. [66] Problematiken blev högaktuell genom projektet Heterogena kulturarv. [67] Arbetet med utställningen 100 % kamp – Sveriges historia har synliggjort hur svårt det är att hitta föremål, fotografier och arkivdokument som representerar de många kamper för demokratiska rättigheter som har förts i Sverige under de senaste 150 åren. Svårigheterna handlar om att identifiera befintligt material, om bristande systematik i tidigare insamling och om de mycket olika villkor som organisationerna har för lån och användande av samlingar.

Det finns ett stort behov av att samla spridda källor till en och samma resurs. Digital repatriering kallas ibland sådant digitalt tillgängliggörande där olika källor samlas i ett användarvänligt gränssnitt. Digital samverkan, gemensamma standarder, digitalt bevarande och juridiska frågor kring till exempel upphovsrätter är några av de frågor som Digisam har arbetat med. [68] Från januari 2017 är Digisam en permanent verksamhet inom Riksantikvarieämbetet som fått utökade uppdrag på museiområdet. Digisam är en viktig part för samverkan kring tillgänglighet till sam­l ingar.

Hur magasinerat och arkiverat material kan aktiveras och användas är en nyckelfråga för ett museum som ska arbeta med demokratiutveckling och migration. När dokumentation, föremål, foton och rörlig bild från olika källor kombineras förbättras tillgängligheten, och samordningen av material som fysiskt befinner sig på olika platser gynnar ny forskning och skapande av publika aktiviteter i hela lan-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 53

det. I det digitala fältet har ett demokrati- och migrationsmuseum en stor uppgift med betydande värde långt utanför museisektorn.

Villkoren och kostnaderna för lån ur samlingar skiljer sig mellan olika organisationer.

Vissa museer tar en avgift för detta medan andra betraktar det som en del av sitt public service-uppdrag. Museer behöver sannolikt en viss mängd originalmaterial för att uppfylla förväntningar om autenticitet och närkontakt med unika objekt. Därför bör ett demokratioch migrationsmuseum låna originalobjekt till sina utställningar från institutioner, organisationer och enskilda nationellt och internationellt. Det handlar om att inkludera olika perspektiv: historiskt om demokrati och migration, geografiskt med en spännvidd från lokalt kring Malmö till nationellt och internationellt, och personligt med berättelser om skäl att migrera, tillsammans med olika grupper och olika språk. Ett brett utbud av originalföremål ger museet möjligheter att representera många.

När samlingar saknas

Museiprojekt som initierats under senare år, som till exempel utställningen Vi är Romer på Göteborgs stadsmuseum, visar tydligt hur kulturarv som kopplas till vissa grupper saknas i museisamlingarna. Detsamma gäller dokumentation över de så kallade finska krigsbarnen som förflyttades till alla nordiska länder under andra världskriget. Bara till Sverige kom 80 000 barn, varav mer än 15 000 aldrig återvände till Finland. Detta är en av de största barnförflyttningarna vi känner till, för vissa förknippad med separation och för andra med bättre levnadsvillkor och nya möjligheter. Ändå är dessa historier mycket sporadiskt berättade på museerna och inte systematiskt samlade i arkiven. Genom volontärinsatser och föreningar i de nordiska länderna samlas material, dokument och fotografier för att bevara minnet av de finska krigsbarnen i samhällets historieskrivning.

En liknande situation gäller snart sagt alla grupper med migrationshistoria kopplad till Sverige. Därför är samverkan med intresseor-

ganisationer av största vikt för ett nytt museum. Svenska migrationscentret, Arbetarrörelsens Arkiv och andra samlande aktörer är viktiga parter att etablera kontakter med. Det kan också handla om internationella hjälp- och intresseorganisationer som Röda korset, Läkare utan gränser, Civil Rights Defenders, ILGA World eller Amnesty, samt om mer lokalt och nationellt grundade organisationer som Somaliska föreningen, Refugees Welcome, Internationella bekantskaper, Sveriges interreligösa råd eller One Sweden. Ytterligare centrala samarbeten som behöver utredas mer innan konkreta förslag kan lämnas, är med relevanta organisationer i de länder som har starka kopplingar till Sverige genom migration, historiskt och i samtiden.

Nya samlingar – insamlings­ policy och kunskapsuppbyggnad

På lång sikt bör ett demokrati- och migrationsmuseum bygga upp egna samlingar av originalföremål och arkivhandlingar samt dokumentation i olika format. Här finns goda förutsättningar att redan initialt grunda insamlingen i en forskningsförankrad insamlingspolicy där bedömningar görs kring vilka slags material som är prioriterade och under vilka omständigheter de ska bevaras och tillgänglig­ göras.

Insamling bör ske genom medskapande metoder och i dialog med olika målgrupper och intressenter samt utifrån väsentliga händelser i samhället. Inspiration kan hämtas från till exempel Lampedusa i Medelhavet, en plats för sjöfarare och för kulturmöten under hela historien och nyligen öppnades öns första museum. Just nu är Lampedusa en av de stora transithamnarna för människor på flykt. Det är en omvälvande period i Medelhavsområdets historia och därför initierade museet i samarbete med andra aktörer en insamling av föremål och berättelser, som ska bevara minnet av de historier som bärs av miljontals människor som nystartar sina liv i Europa.

Många arkiv har viktiga funktioner för släktforskning, något som har ett brett engagemang hos allmänheten. Det är dock mer

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 55

problematiskt att finna familjehistorien för dem som inte har generationers släktband i Sverige. De flesta register och arkiv bygger på administrativa uppdelningar inom nationen.

Här skulle det vara värdefullt om museet kan bistå med vägledning, kompetens och kontakter till resurser och arkiv i andra länder och på andra språk. Insamlade dokument och intervjuer kan i förlängningen utgöra grund till förbättrade möjligheter att följa historien om människor som migrerat mellan olika länder.

Strategier för ­ användbara samlingar

Användbara samlingar är en demokratifråga.

Ett demokrati- och migrationsmuseum som är lokalt förankrat, med ett nationellt uppdrag och världen som berättelse, bör definiera hur de båda temaområdena demokrati respektive migration förhåller sig till: • Befintliga samlingar på offentliga museer och i arkiv i Sverige • Potentiella samlingar som bör representera temaområdena, men som idag saknas • Arbete med samlingar utifrån premisserna lokala förhållanden, museets platsbundenhet, nationella teman, samverkan över landet, globala historier och mångfacetterade kulturarv Ett nära samarbete med lokala och regionala museer och kulturarvsinstitutioner bör etableras för att dra nytta av befintliga material som anknyter till demokratiutveckling och migration genom historien, knuten till regionen. Lika viktigt är att etablera samarbeten på nationell och internationell nivå, då temana är globala. Ett strategiskt förslag för samarbeten och nätverk bör tas fram i en andra fas av arbetet för etablerande av ett nytt museum.

En viktig bedömning är att arbetsmetoderna i ett nytt museum behöver bygga på medskapande metoder i alla delar av museiverksamheten. Det är därför centralt att skilja mellan när museet berättar om människor, när arbetet bedrivs för människor och när verksamheten görs med eller av de berörda.

Arkiv och bibliotek som en del av ett forskningscenter

Begreppet samlingar på museer inbegriper både materiellt och immateriellt material i olika former. Följande text avser att fördjupa arkivfunktionen vid ett forskningscenter som en del av ett demokrati- och migrationsmuseum. Arkivdelens fokusområden kan bestå av fysiska enskilda arkiv från ideella organisationer och privatpersoner samt av databaser bestående av digitaliserat arkivmaterial såväl från nationella och internationella myndigheter, organisationer och privatpersoner. Arkivets material kan omfatta såväl traditionella analoga material som ljud, film och digitalt material. Ett forskningsbibliotek kan erbjuda insamlad referenslitteratur och relevanta databaser.

Några internationella exempel på kombinerade musei- och forskningscenter inom området utgörs av Ellis Island National Museum of Immigration, [69] People´s History Museum Archive Study Centre [70] och Canadian Museum for Human Rights Reference Centre.

[71] Genom att tillhandahålla en stor bredd av källor som rör migration, såväl immigration, emigration som nationell migration, kan museets forskningscenter erbjuda både släktforskning och ökad förståelse för hur samhället har utvecklats. Exempel på källor kan vara det traditionella arkivmaterialet såsom folkbokföring och kyrkoboksmaterial, men också annat material såsom passagerarlistor, minnesinsamlingar, arkiv från arbetsplatser etc.

Källorna tillhandahålls i huvudsak via databaser och i samarbeten med forskningsinstitutioner i hela världen och är därför nödvändiga att arbeta upp.

Det aktiva arkivet – de sociala rörelsernas arkiv

Sverige har en lång tradition av att organisera sig. Många av de föreningar och organisationer som bildades från 1800-talets mitt och en bit in på 1900-talet kom att bilda basen till det moderna demokratiska Sverige och lever kvar idag. Bland dessa rörelser ingår bland annat bonde- och arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, konsumentkooperationen, hembygdsrörelsen,

56 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

fredsrörelsen, miljörörelsen, nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen och idrottsrörelsen.

Av tradition överlämnas folkrörelsernas arkiv till etablerade arkivverksamheter, ibland kommun- eller riksarkiv, ibland föreningsarkiv eller arkivförbund och ibland till arbetarrörelsens arkiv. Som en följd av att arkiven är överförda till organisations- eller myndighetsarkiv så är de både säkrade för framtiden och tillgängliga för forskning. Det går också ofta både att hitta och söka i arkiven genom Riksarkivets Nationella Arkiv Databas NAD. Situationen ser annorlunda ut när det gäller samtida arkiv. Under den senare delen av 1900-talet och under 2000-talet har en annan form av sociala eller mer aktivistiska rörelser vuxit fram. Rörelser bildas ibland som ett resultat av politiska beslut eller historiska händelser, som till exempel flyktingsituationen hösten 2015 med påföljande behov av frivilliginsatser. Den nya feminismen, minoritetsrörelserna, FNL-rörelsen som växte fram i protest mot Vietnamkriget eller grundandet av Folkkampanjen mot kärnkraft efter beslutet att genomföra en folkomröstning om kärnkraften är andra exempel. Hur de här rörelserna är organiserade skiljer sig åt; ibland är de formellt organiserade och ledda av styrelser, medan de i andra fall består av mer lösliga och temporära organisationer eller sammanslutningar.

Strategier – varför b ­ ehövs ett arkiv för NGO : s och aktivist­r örelser?

Arkiv skapas inte i ett vakuum, medvetet eller omedvetet återspeglar de det samhälle som skapat dem. Arkiv är skapade ur de rådande perspektiv som fanns vid insamlandet och av de som hade tolkningsföreträde. Detta medför att arkiven på många sätt är fyllda med tystnad, frånvaro och missuppfattningar av det som hänt de människor som var utsatta eller mindre priviligierade, såsom minoritetsgrupper, kvinnor, migranter, HBTQA+, och de fattiga. Mycket material har gått förlorat, eftersom det inte funnits någon institution som haft ansvaret. Men det finns fortfarande möj-

lighet att fylla luckorna, tillsammans med de organisationer som företrätt, och företräder, olika samhällsgrupper.

Den snabba tekniska utvecklingen har förändrat förutsättningarna. Ett folkrörelsearkiv som återfanns efter 20–30 år kunde tidigare sorteras och göras sökbart. Dagens arkivmaterial skapas på digitala media som kan bli omoderna efter en relativt kort tid.

Att etablera ett forskningscentrum, där arkiven från marginaliserade grupper kan samlas och tillgängliggöras i samverkan med de berörda för till exempel ideellt drivna arkiv, kan bidra till ökad kunskap om det demokratiska samhället och folkligt förändringsarbete.

Internationella förebilder är till exempel Vera & Donald Blinken Open Society Archives [72] i Budapest och Endangered Archives [73] vid British Library i London. Det finns också en rad mindre men viktiga verksamheter som kan studeras djupare, till exempel Digital Transgender Archive, [74] Mukurtu, [75] Documenting the Now. [76] Här kan ett fördjupande inventerings- och nätverksarbete ta vid i en fortsatt etableringsprocess.

FORSKNING Kunskapsuppbyggnad och forskning

Kunskapsuppbyggnad är en viktig del av museernas verksamhet. [77] I Sverige har några större centralmuseer som till exempel Naturhistoriska Riksmuseet egna forskningsavdelningar, liksom den kommunala stiftelsen Mångkulturellt centrum. Statens historiska museer har en forskningsgrupp, medan andra museer har olika former av samarbeten med universitet och forskningsmiljöer.

Museiutredningen Ny Museipolitik (SOU 2015:89) [78] föreslog i en ny museilag att /…/ museerna i det allmänna museiväsendet inom sina ämnesområden ska bidra till forskning och annan kunskapsuppbyggnad. Detta uttrycker vikten av att institutionerna främjar kunskapsuppbyggnad oavsett om den sker i egen eller annans regi och oavsett om det handlar om att

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 57

t­ illhandahålla de grundläggande förutsättning­ arna för forskning eller om att själv utföra den.

I regeringens kulturarvsproposition ingår lagförslaget som en viktig del i framtidens museipolitik och en paragraf om kunskapsuppbyggnad är framskriven utifrån museiutredningens analys: 8 § Ett museum ska bidra till forskning och annan kunskapsuppbyggnad, bland annat genom att ha hög kompetens inom sitt ämnesområde. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

[79] Nätverket FOMU [80], som arbetar för att synliggöra forskning som en integrerad och oumbärlig del i museernas uppdrag, skriver i en kommentar till museiutredningen att: Vi vill betona att museerna vare sig kan eller bör vara institutioner som enbart tillhandahåller källmaterial för forskare på andra institutioner. För att museers kunskapsbehov ska kunna bli tillfredsställda, behöver museer egen forskningskompetens. Museer måste bli sedda som forskningsinstitutioner, och inte enbart institutioner som kan samarbeta med forskare. [81] FOMU poängterar också att: Museer med forskare med hög kompetens har större sannolikhet att få ta del av forskningsmedel. Det betyder att museer behöver kunna rekrytera forskare med hög kompetens, och att kvaliteten på forskningen måste bedömas på samma sätt som forskning vid andra institutioner. FOMU konstaterar att kunskapen om vilken forskning som bedrivs vid museer och hur den regleras i styrdokument behöver utvecklas.

Jeff Werner, professor vid Stockholms universitet, argumenterar i sin essä för denna förstudie för en stärkt forskning vid landets museer: Även vid större statliga museer i Sverige är forskningen satt på undantag. /.../ Ur demokratisk synvinkel ligger problemet i att det inte enbart är omfattningen av kommunikationen – eller antalet utställningar, visningar, events med mer – som är viktig, utan även innehållet. Att museiforskningen satts på undantag betyder att grunden

för museets demokratiska funktion slås undan – i synnerhet som museet därmed även förlorar beställarkompetens gentemot universitetssektorn. [82] Att bedriva egen forskning, med nära och långsiktiga kopplingar till universitet och forskningsmiljöer, ger ett demokrati- och migrationsmuseum en trovärdighet i sakfrågorna, som kan vara särskilt viktig för ett museum som hanterar ämnen med potentiellt stor politisk laddning.

Malmö har en geografisk närhet till akademiska institutioner som Malmö högskola, men också till exempel Lunds universitet, Roskilde universitet och Köpenhamns universitet.

[83] För ett forskande museum med nationell och internationell relevans ska dock inte de geografiska avgränsningarna vara avgörande; utan relevans och kvalitet finnas både på nära håll, nationellt och internationellt.

Ett migrations- och demokratimuseum med nationellt ansvar och internationell relevans ska kunna samla en mångfald kompetenser som behandlar ett komplext kunskapsområde och som genom att arbeta effektivt tillsammans kan fungera som en resurs för andra museer. Att det redan finns stor ämneskunskap i museets omedelbara närhet, har visats genom att idén till ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum bygger på erfarenheter av migration i Skåneregionen samt initiativ från Malmö högskolas inriktning på migration, MIM Migration and Mobility (se vidare i Pieter Bevelanders essä i appendix 1).

Som del i förstudien har ett antal studiebesök gjorts nationellt och internationellt.

Musée des Civilisations de l’Europe et de la Méditerranée Marseille (MuCEM) i Marseille har varit intressant att besöka eftersom museet utgör ett exempel på vilka effekter det kan få att placera ett nationellt museum och försöka skapa lokal förankring i en internationellt präglad stad, utanför huvudstadsregionen.

Frankrike är än mer centraliserat än Sverige och på samma sätt som här, är de statliga museerna främst placerade i landets huvudstad.

58 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

­ uCEM har utvecklat en intressant modell geM nom att attrahera internationell forskning i museets sakområden, samtidigt som de genom samverkan inom flera områden skapar en nära, vardaglig kontakt med det lokala universitetet Aix-Marseille Université. I maj 2016 ­arbetade sju forskare på museet, varav flera på post-doc-platser som omfattar ett till två års heltidsforskning. Forskarna kommer från många olika universitet i världen.På så sätt får museet kontinuerligt nya impulser.

Ett forskande statligt museum som bedriver sin verksamhet utifrån ämnena demokrati och migration kan förväntas bedriva olika former av uppdragsforskning. Även uppdragsutbildning av lärare, och naturligtvis ett väl utvecklat pedagogiskt program för grundskola och gymnasium, ska kunna erbjudas. Ett inspirerande exempel är Museum of Tolerance i Los Angeles, som bland annat haft utbildningar i toleransfrågor för poliser och brandmän.

Vilken forskning som är relevant för ett visst museum handlar om vilket sakområde som museet behandlar, men bredden kan vara stor. I anslutning till etablerandet av ett helt nytt museum som ska utveckla metoder och nya samverkansformer, är museologi ett intressant forskningsfält jämte de historiska, samhällsvetenskapliga och pedagogiska discipliner som rör demokrati och migration på olika sätt. Kerstin Smeds, professor i museologi vid Umeå universitet, skriver i en essä för denna förstudie: Många som nuförtiden kritiserar museernas utveckling för att vara förflackande och gå i fel (populariserande eller alltför ”samtidig”) riktning gör det med en samsyn att det är det vetenskapliga innehållet som garanterar en god utställnings innehåll. Sant, men bara delvis. Man måste skilja på ”vetenskapligt innehåll” och ”utställningens totala innehåll”. Utställningens innehåll och kvalitet (god eller dålig ), utgörs av summan av dess komponenter, där vetenskapliga fakta är endast en liten del, underordnade både det övergripande målet,

budskapet (eller budskapen), och mediets lagbundenheter, dit även designen hör. En utställning är inte bara kunskap (text eller taxonomi), den är rum, materia, utställningsobjekt och mycket annat, som skapas av producent och arkitekt, som följer producentens (teamets) intentioner. [84] Museets olika delar bör hållas samman och forskningen vara nära kopplad till utställningsverksamhet och de rörelser och civilsamhälleliga organisationer som bereds plats på museet. På så vis kan forskning och utställningsverksamhet, liksom offentliga arrangemang och publikationer få näring av varandra.

I anslutning till denna förstudie har frågor kring museer och forskning diskuterats med forskare och museiexperter i Sverige och internationellt för att förslag till lämplig modell ska kunna läggas fram. Sambandet mellan forskning och museers arbete i Sverige har i dagsläget inte en överskådlig systematisk och gemensam struktur, utan drivs utifrån samarbeten som i hög grad bygger på relationer. Det återstår, i en senare fas av planeringen inför ett nytt museum, att konkretisera och bygga upp samverkan med forskningsmiljöer och universitet.

VERKSAMHETER en plats för samtal

Ett demokrati- och migrationsmuseum med ett forskningsarkiv kan utifrån samverkan, sakkunskap och samlingsbearbetning, skapa en arena för demokratiska samtal. Det kan i offentliga arrangemang skapa debatter om aktuella samhällsfrågor med olika företrädare för demokratiska rörelser och forskningsinstitut; här kan politiker på lokal, regional och nationell nivå mötas och debattera med media och civilsamhälle. Arrangemang med personer som arbetar med till exempel internationell medlingsverksamhet och diplomati kan anordnas. Även massmedia och deras betydelse för demokratin som ”den tredje statsmakten”, och med rollen som normskapande samhällsaktör i till exempel migrationsfrågor, kan bely-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 59

sas. En mediekritisk debatt har ett pedagogiskt värde genom att problematisera frågor kring källkritik och vilka politiska intressen och maktförhållanden som påverkar journalistik och media, inte minst i migrationsrelaterade frågor. Här kan inspiration hämtas från bland andra Newseum i Washington DC. [85] Museet kan ta i bruk databaser från till exempel det internationella forskningsprojektet Varieties of Democracy (VD) som laborerar med flera dimensioner av demokrati internationellt [86] eller World Values Survey som gör undersökningar om värderingsfrågor. Det finns rikliga möjligheter att illustrera både demokratins former och funktioner men också visa på de olika krafter som påverkar och rapporterar om demokratiska frågor på alla nivåer. Museet kan bli en arena för att nå ut med forskning kring demokrati- och migrationsfrågor, förmedla kunskap till allmänhet och skolor och samtidigt engagera en publik med egna erfarenheter av olika internationella samman­hang.

Genom att museet lyfter fram internationella icke-statliga organisationer som ett särskilt intresseområde, kan det inspirera besökare att engagera sig i sammanhang som har betydelse för migrationsfrågor och demokratiska processer såväl lokalt, regionalt, nationellt som internationellt.

Sverige har för närvarande flest fristäder i det internationella ICORN-nätverket [87] av städer med residensprogram för skydd av förföljda författare, journalister, musiker, bildkonstnärer och andra kulturskapare. Malmö har på många sätt varit en drivande stad i fristadssystemet och har numera två fristadsprogram för olika konstformer. Internationellt uppgår antalet fristäder till drygt 60 (­ varav för närvarande 21 i Sverige) och ICORN utgör ett viktigt nätverk av städer, lokala kulturaktörer och internationella dissidenter och försvarare av mänskliga rättigheter och konstnärlig frihet. Här finns åter ett område där demokratioch migrationsfrågorna har en skärningspunkt och manifesteras i de erfarenheter som fristadsförfattare och konstnärer bär med sig.

Civila organisationer – NGO:s – är ofta hårt ut-

satta av repressiva regimer och det kan finnas behov av ett räddningsarkiv eller ett ”fristadsarkiv” för att bevara internationella civila organisationers historia och påverkan på internationella sammanhang. Här finns också en naturlig koppling till MR-aktivisters internationella arbete.

Här kan också nämnas att ett FN-museum planeras i Köpenhamn, som har flera FN-kontor. Museet ska gå under namnet UN Live och syftet är att engagera publiken i FN:s arbete och värderingar. [88] Intressanta samverkansmodeller kan utvecklas mellan ett sådant prestigeprojekt och ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, bara en brosträckning bort.

Barn och unga

Att särskilt beakta barnperspektiv och dialog med barn och unga i ett demokrati- och migrationsmuseum är väsentligt ur flera perspektiv.

Inte minst för att leva upp till FN:s barnkonvention, som ratificerades av Sverige 1990. Barnkonventionen handlar bland annat om alla barns lika värde samt barns ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Barnkonventionen behandlar också kulturens betydelse för barns utveckling och fullgoda liv. [89] Trots att barn och unga generellt är en prioriterad målgrupp i museernas publika arbete, är de ofta underrepresenterade i museernas utställningar. De allra flesta gestaltningar av barn som besökarna möter är i tioårsåldern eller yngre. Tonårsliv saknas till stor del som gestaltad erfarenhet, skriver Fredrik Svanberg i boken Älskade museum. [90]

En trygg plats

Under senare år har museer i ökande grad uppmärksammats när de tagit ett samhällsansvar, bland annat som säkra miljöer för barn och unga som bor i områden med våld och otrygghet. Ett exempel är Museo Arocena i den mexikanska staden Torreon som för ett antal år sedan hamnade mitt i ett våldsamt drogkrig, där människor inte vågade röra sig fritt i staden.

När folk slutade gå ut, arrangerade museet busstransporter, så att människor på ett tryggt

60 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

sätt kunde komma till museet och koppla av en stund på säker mark. Ett annat exempel är communitymuseet Museu da Maré, i en av Rio de Janeiros största favelor. På invånarnas initiativ samlar museet föremål och berättelser utifrån livet i favelan, eftersom de perspektiven saknas på stadens övriga museer. Här byggs historien på teman som vatten, hem, arbete, fest, rädsla och motstånd i stället för på kronologiska framställningar. Dessutom fungerar museiområdet som en trygg plats för barnen i området, som behöver någonstans att vara på fritiden. Med små medel har Museu da Maré skapat en viktig plats i samhället och inspirerat många betydligt större och mer resursstarka organisationer internationellt. [91] I en essä skriven för denna förstudie lyfter Paula Mulinari, forskare vid Malmö högskola, fram begreppet conviviality, som lanserats av Paul Gilroy, professor vid King’s College i London: Det är i städernas skapande av en gemensam kulturell identifikation som det skapas motstånd mot iden att vi har homogena kulturer och singulära identiteter. I städerna ser Gilroy möjligheterna bortom det mångkulturella och mot en praktik där skillnader finns men där de inte ges politisk vikt; där de är alldagliga, vardagliga och obetydliga (2004: 105). Det är genom att skapa en ‘communal identity’ där platsen och platsens unika kulturer är bärande som vi kan skapa en samlevnad som är socialt hållbar och politisk inkluderande. [...]. Begreppet conviviality flyttar oss från en idé om samlevnad – I meningen att vi måste dela samma värderingar – till en betoning på människors hybriditet och vilja att samexistera. [92] För att museet ska vara en trygg plats i stadsrummet är flera parametrar viktiga; både det offentliga rummets och institutionens rent säkerhetsmässiga miljö, men också att besökaren känner tillhörighet och gemensamt ägandeskap.

Vid det seminarium som arrangerades i Göteborg under våren 2016, diskuterades att det nya museet skulle kunna vara en trygg och välkomnande plats för barn som har flera kulturer att förhålla sig till. Även de ska ha möjlighet att få sin bakgrund och erfarenhet gestaltad på ett museum (se rubriken Seminarium om barnperspektiv).

Vikten av medskapande

Barns och ungas kultur kan handla om identitet och eget skapande, om att upptäcka världen. Varken barn, unga eller andra grupper är homogena. Därför är dialogen och medskapandet så viktigt. Science Center, naturvetenskapliga och tekniska museer i Storbritannien och USA var tidiga med att utforska metoder för att i dialog med barn och unga utveckla sina verksamheter. Här kan nämnas Science Museum och Natural history Museum i London, liksom @Bristol Science Centre, och Exploratorium i San Francisco, vilkas vision är a world where people think for themselves and can confidently ask questions, question answers, and under­stand the world around them. [93] Idag arbetar många museer världen över i medskapande med barn och unga. Ett intressant och inspirerande exempel är Brooklyn Children’s Museum i New York som arbetar året runt med barn och unga – i klassrummet, på museet och andra publika platser. [94] I svensk museisektor blir dialog som metod allt mer väletablerat och här finns många verksamheter att inspireras av, som till exempel den relativt nyinvigda utställningen Tillsammans på Världskulturmuseet i Göteborg, en utställning för barn och familj tillsammans. [95] I Malmö kan nämnas förarbetet inför Kanini, den nya barnavdelningen vid Malmö stadsbibliotek, och Malmö Museers Båtlekrum, framtaget och testat tillsammans med förskolebarn. 2012 skapade Riksutställningar Barn < 3, en nationell plattform kring barnkultur som samlade forskning, metoder och goda exempel tillsammans med barn, barnkulturexperter och museer i Sverige:

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 61

Barn uppfattar direkt museer och konsthallar som frizoner för kreativitet och eget skapande. Vi har över tid kommit att inse att barnkulturens riktigt stora fråga har just med beslut och tillträde att göra. Vi har i Sverige och på många andra håll internationellt inom utställningsvärlden sedan länge arbetat med delaktighet, medskapande och lärande. Detta kan och gör vi redan. Men barnen knackar redan nu på våra dörrar - de kan, de vill vara med och de vill göra på sitt sätt. Får de det? [96]

Strategier för barn och unga

I det nya museet ska barn och unga särskilt uppmärksammas och deras erfarenheter tas tillvara, såväl inom skolans ram som på fritiden. Förstudiens arbetssätt och rekommendation att arbeta i nära dialog och medskapande med berörda målgrupper, gäller inte minst samarbetet med barn och unga.

Medskapande och ­t illgänglighet

Idéerna kring ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö syftar mot framtiden med stöd i historien. Etablerandet av ett sådant ­museum ligger i linje med formandet av en ny musei- och kulturarvspolitik för Sverige, där många berättelser ryms och olika röster hörs. I museiutredningen Ny musei­politik [97] konstateras att något som kommer att påverka museernas verksamhet framöver är att:

Canadian Museum for Human Rights Winnipeg, Canada

62 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Allt fler förefaller bejaka sina mångfaldiga identiteter. Identiteter består av olika byggstenar, bland annat av arv och släktskap som har kopplingar till föreställningar om släktens ursprung, traditioner, religion och historia. Andra identitetsgivare är utbildning, social klass, den lokala hembygden och känslan av hemhörighet på olika platser. En tredje identitetsaspekt är kopplad till den egna personen och kroppen. Det kan handla om genus, sexuell identitet, funktionsförutsättningar, ålder eller andra personliga erfarenheter. Kring alla dessa parametrar skapas gruppgemenskaper.

Museerna behöver vara väl rustade för att förmedla kunskap om historien just för att belysa dessa komplexa relationer såväl i nutid som i dåtid. Museernas uppgift är att bedriva en kunskapsbaserad verksamhet om dessa frågor och att genom sitt arbete ge grund för reflektion, diskussion och initierade ställningstaganden. Kunskap och forskning kring kulturarvens betydelser är viktigt för museerna. [98]

Kulturarv i förändring – tillsammans

Grundtanken i regeringens föreslagna kulturarvspolitik är att kulturarvet är i ständig utveckling, och att alla ska ha rätt att vara med och forma det. Ett demokrati- och migrationsmuseum bör i sitt grunduppdrag se till att människors individuella erfarenheter, berättelser och minnen tas tillvara och lyfts fram på ett jämbördigt och medskapande sätt, men också kunna se utifrån individers olika behov.

Nina Simon menar i boken The Participatory Museum, att en institution som arbetar med medskapande och delaktighet, snarare än att presentera samma innehåll till alla, arbetar med ett diversifierat, individualiserat och föränderligt innehåll, samproducerat med besökare och användare. Istället för att vara om någonting eller för någon, är medskapande institutioner skapade genom och drivs tillsammans med sina besökare.[99] En av respondenterna vid förstudiens dialogmöte i Umeå menade att: ... jag tror vi alla vill ha ett museum om demokrati och migration. /…/ Vi behöver levande demokrati. Demokrati är mycket mer. Migration detsamma. Svenskarna har ju själva migrerat från Sverige, bevisen finns i USA. (Det nya museet) kan påminna människor om olika saker. Det skulle hjälpa till att ändra situationen, hur människor ser på människor som flyr idag. [100] Det nya museet ska vara en demokratisk institution som i sin organisation och verksamhet representerar den mångfald Sverige

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 63

bestått och består av. Placeringen av en sådan nationell museiinstitution i just Malmö är avgörande och manifesteras kulturarvspropositionens tes om ett Sverige som håller ihop. En av respondenterna vid förstudiens dialogmöte i Umeå lyfte vikten av delaktighet: Läkningen – alla behöver prata om sina erfarenheter - och få nya erfarenheter. Dela berättelser. Säga högt. Det är en metod för läkning. Labverksamhet som kan generera nya insamlingar till museet. Jag tror att demokrati måste göras, att det inte bara finns.

[101] Det finns ett flertal museer som arbetar med olika läkningsprocesser och här kan till exempel nämnas Museo de la Memoria y los Derechos Humanos i Chile och District Six Museum i Sydafrika, som refereras till på annan plats i denna rapport.

Målgrupper och intressenter

Det nya museet ska vara en plats och en verksamhet som når över generationsgränser, som strävar efter att vara relevant för alla, oavsett behov och kön, könsöverskridan­de identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. [102] Museet ska utgå från allas rätt att delta i verksamheten, att uppleva och inspireras och inte minst att vara med och utveckla den.

Intressanta lärdomar finns att hämta från bland andra Canadian Museum for Human Rights när det gäller att bygga relationer med omvärlden. Som tidigare påpekats, är det viktigt att beakta kompetens kring samverkan med olika grupper i samhället redan vid rekryteringen, något som också poängterades vid förstudiens dialogmöten med civilsamhällets organisationer. [103] Ett museum som bygger sin verksamhet på nära samverkan med inte bara akademi, myndigheter och andra museer, utan även olika intressegrupper i bred bemär-

kelse, måste vara kapabla att klara en aktiv kommunikation med dessa grupper. Det är viktigt att se att intressegrupper, ”stakeholders”, kan vara alla sorters grupper eller organisationer. Att finansiärer är likställda med minoritetsorganisationer eller sociala rörelser.

[104] Canadian Museum for Human Rights har två anställda med uppdrag att ”förena museets intressen med olika berörda gruppers intressen.” Museet för dialog med alla grupper som anser sig påverkas av dess verksamhet eller som av olika anledningar kan eller bör påverka eller bidra till museets verksamhet. [105] Exemplet med Canadian Museum for Human Rights pekar på vikten av att interagera och att planera för bred samverkan på lång sikt men också i den dagliga verksamheten.

gängligheten för personer med olika funktionsförutsättningar upp. Propositionen pekar på vikten av undanröjande av olika hinder för grundläggande tillgång som till exempel fysiska hinder, men menar också att grundläggande tillgång bara är en utgångspunkt för delaktighet på kulturarvsområdet. I linje med regeringens prioriteringar måste kulturarvssektorns verksamheter också kunna vara angelägna och bjuda in till medskapande, oavsett funktionsförutsättningar.

Ett grundfundament för det nya museet är tillgänglighet för alla människor, oavsett behov.

Målet är att det ska vara tillgängligt oavsett fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsvariationer – i verksamheten, i lokalerna och i organisationen.

Tillgänglighet

Digital tillgänglighet

Det finns olika hinder för människors tillgänglighet till olika platser och verksamheter: fysiska och miljömässiga, sinnesrelaterade, intellektuella, kulturella, åsiktsmässiga, ekonomiska och tekniska.

Ungefär 20 procent av Sveriges befolkning har någon form av nedsättning i sin funktionsförmåga. Att offentlig verksamhet, som museer, ska vara tillgänglig och angelägen för grupper och individer med olika funktionsvariationer, är enligt Sveriges funktionshinderspolitik grundläggande. Sverige har antagit FN:s konvention om rättigheter för personer med nedsättningar i sina funktionsförmågor. Det betyder att Sverige är juridiskt bundet av konventionens innehåll. Konventionen utgår från grundläggande principer som jämlikhet och icke-diskriminering. Konventionen är vägledande för hur den offentliga sektorn ska arbeta med konventionen som grund. Det innebär att man ska utgå ifrån att människor är olika och har olika förutsättningar, behov och önskemål när man planerar och genomför förändringar i samhället. [106] I regeringens kulturarvsproposition tas till-

64 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Dan Hicks förutspår i artikeln The Future of Museums, Past and Present [107] ett nytt museianvändande där inte enbart utställningen med sitt innehåll utvalt av curatorer och intendenter är i fokus, utan ”öppna” metoder där publiken interagerar och skapar innehåll: Museums will remain public institutions, but digitalism will have transformed the public realm. Open methods will replace exhibitionary practices. /.../. DMA (Digital Museum Age) will not diminish the museum as an institution, but will strengthen it by unlocking the cabinets.

Hicks för ett intressant resonemang kring ”co-production of knowledge” och beskriver den digitala transformation som även museerna är en del av och som han menar leder till en andra ”museum age”.

Digital teknik möjliggör publik tillgång till samlingar, utställningar och annan museiverksamhet. Den möjliggör människors möjlighet till direkt medverkan i skapandet av kulturarvet och ett gemensamt kunskapsskapande, genom open source-verksamhet.

Strategier för medskapande och tillgänglighet

Just människors medskapande är det som kan definiera det nya museet, ett medskapande om sträcker sig längre än fokusgrupper och publikundersökningar. Nina Simon skriver i boken The Participatory Museum, att ett museum som genuint arbetar med publikens medskapande och delaktighet erbjuder varje enskild besökare möjlighet att bidra till verksamheten, att möta andra människor och dela erfarenheter med dem samt att känna sig respekterad. [108] För att skapa verksamhet som är relevant för människor, oavsett behov, bör museet genomföra målgruppsanalyser och dialoger i samband med planering och produktion av publika aktiviteter för att säkerställa medskapande, delaktighet och tillgänglighet på alla nivåer.

Det nya museet ska ligga i framkant när det gäller digital utveckling. Denna verksamhet bör utredas vidare i en nästa fas, för att bland annat undersöka möjligheterna till samverkan med andra museer som till exempel Statens museer för världskultur och Tekniska museets initiativ tillsammans med spelindustrin. Hur en open source-verksamhet kan fungera, och hur det redaktionella ansvaret ska utformas behöver också studeras.

Livslångt lärande

Den internationella kultur- och museisektorn har under många år utvecklat kunskap och metoder kring lärande och dialog. I Storbritannien har Arts Council vidareutvecklat koncept baserade på ”generic learning outcomes” och ”social learning outcomes”, för att utveckla kulturverksamheter på bästa sätt (”best practice”), dels kunna mäta effekterna av verksamheterna, både på individnivå och för ett samhälle i stort. [109] Metoderna har anammats av den svenska museisektorn, vilket ger en god grund för samverkan.

Nordiskt Centrum för Kulturarvspedagogik (NCK), ett nordiskt-baltiskt centrum som bedriver forskning och utveckling kring lärande genom kulturarv, är ett annat exempel

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 65

på verksamhet som det nya museet kan samverka med. NCK betraktar kulturarvet som en resurs i strävan att nå ett hållbart och inkluderande samhälle, där lärandet är en process genom hela livet. [110]

Museet som kreativ l ­ ärmiljö

Anne Bamford, författare till UNESCO-rapporten The Wow Factor: Global Research Compendium on the Impact of Arts in Education, [111] har forskat kring hur kreativa processer utvecklar och ger elever kapital för framtiden.

Bamford menar att estetiska ämnen och kreativ undervisning stärker elevernas kritiska tänkande och förbättrar språkinlärning, särskilt förmågan att skriva och läsa. En intressant inspiration, där just museer används som lärmiljöer under en längre tid, är projektet My Primary School is at the Museum i Storbritannien, där en förskola och två skolor haft all sin undervisning på museum i fem veckor. Två forskare från King’s College i London följde och utvärderade projektet. De menar att barnen har fått ökat självförtroende efter projektet: Eleverna var så länge på museet att de började känna att det var ’deras’ ställe. När barnen kom hem pratade de om museet och vad de gjort under dagen. Vi såg en mycket tydlig förbättring, särskilt bland de yngsta barnen, i förmågan att kommunicera.[112] Härifrån kan det nya museet hämta inspiration. I mötet med människor är det avgörande att det nya museet har kunskap och metoder att möjliggöra dialog kring exempelvis tematik, innehåll, formgivning, utställningstexter, och programverksamhet för att utveckla lärmiljöer som tar hänsyn till människors erfarenheter, språkfärdigheter och motivationer.

Genom att arbeta med reflekterande förhållningssätt i dialogen med målgrupper i alla stadier av planering och produktion av exempelvis en utställning eller ett pedagogiskt program, kan relationer och känslan av ägandeskap byggas. Sådana arbetssätt möjliggör beslutsfattande om verksamheten baserat på

verklig kunskap och insikt om målgrupperna, istället för antaganden om dem.

Strategier för ­l ivslångt lärande

Museet bör i samverkan med andra museer, forskningen utbildningsväsendet och målgrupperna utveckla en kreativ pedagogisk verksamhet – ett livslångt lärande – kring kulturarv, demokrati och migration.

Utställnings­v erksamhet

Utställningsverksamheten vid det nya museet ska präglas av hög kvalitet, av nationell och internationell relevans. Elaine Heumann Gurion argumenterar i sitt paper The Importance of And [113] för att museerna i sina utställningar ska arbeta med komplexa och icke-hierarkiska historiebeskrivningar. Heumann Gurion vill med andra ord att museernas utställningsverksamhet ska förändras från institutionellt kontrollerade beskrivningar till berättelser, där till exempel de utställda föremålen länkas till olika förklaringsmodeller, och där besökaren kan påverka innehållet. I ett ”komplext” museum, en utställning, kan besökaren: wander through a multiplicity of sources that are visual, tactile, verbal, etc. and can personalize interests through surfing, combining and recombining - understanding that his/her idea trail will be unlike others.

And there will be ways that the visitor can affect the exhibition and that effect will add to the cumulative ways the exhibition can be used by others.

Ett annat intressant exempel utgör Canadian Museum of Immigration at Pier 21, Halifax som arbetar konceptuellt med idén om The good, the bad and the ugly. Eric Fugeläng, chefsanalytiker vid Riksutställningar, skriver i sin rapport från ett studiebesök på museet att: Genom en rad personliga berättelser skildrar museet hur människor blivit både inkluderade och exkluderade. De ljusblå pa-

66 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

nelerna är berättelser om bättring, tillhörighet, trygghet och stolthet. De mörkblå panelerna vittnar om förtryck, utanförskap och rasism med mera. Den här balansen känns ärlig och nödvändig. [...] På museet i Halifax har man valt exempel som tydligt kopplas till starka och påtagliga strukturer, normer och värderingar. Det gör att man, trots att upplevelser utifrån till synes relativt lika förutsättningar kan vara oerhört individuellt, inte lockas att tro att exempelvis utanförskap och diskriminering är ”en upplevelse” eller ett mindset hos den som blir diskriminerad. [114] Genom många enskilda berättelser bildas en större väv av röster.

Samverkan kring utställningar

Flera respondenter i förstudiens dialogmöten, pekar på behovet av att det nya museet måste vara relevant för hela Sverige. Malmö är lättillgängligt för tillresande, och därför kan det vara fördelaktigt att genomföra workshops och konferenser för intressenter på plats i det nya museet. Därutöver bör museet utarbeta metoder för att samverka kring gemensamma utställningar och vandringsutställningar med andra museer och kulturinstitutioner runt om i Sverige men också internationellt.

Kompetensbehov i ett nytt museum

Den museologiska kompetensen, det vill säga kunskapen om museernas roll och uppgift i samhället är grundläggande i ett demokratioch migrationsmuseum. [115] Lika viktigt är fackkunskap i de ämnen som museet behandlar men även forskning, arkivkunskap samt kunskap om och erfarenhet av samverkan med civilsamhället och deras organisationer. Även värdskap och relationsskapande (”stakeholder relations”) och kompetens i dialog och utvärdering är betydelsefullt. Därtill kommer kunskaper i olika språk att behövas; det gäller förutom engelska särskilt de vanligaste språken som talas i Sverige vid sidan av svenska. [116] För att utveckla samlingsfrågorna behöver det nya museet personal med kompetens att orientera sig i vilka befintliga samlingar av relevans som finns på offentliga museer och arkiv, hos ideella föreningar och andra aktuella organisationer, företag och privatpersoner i Sverige och andra länder. Det handlar om en stor bredd av material, där nära samarbeten måste initieras med experter på en mångfald ämnesområden. Samlingsfunktionen har därför en betydande kommunikativ och strategisk roll för museets utveckling.

Strategier för utställningsverksamhet

Utställningsverksamheten i det nya museet ska präglas av dialog och medskapande med olika aktörer, hög kvalitet samt nationell och internationell relevans. Här ska ges utrymme för multipla berättelser liksom presentationer av komplexa historiebeskrivningar. Här ska finnas möjligheter att skapa utställningar med relativt kort produktionstid för direkta reaktioner på aktuella frågor och händelser kring teman som demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och rörelser över gränser.

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 67

Nyh rv Va

LOKALISERING

En lokaliseringsstudie kring möjliga placeringar av ett nytt museum i Malmö har genomförts i samverkan med stadsbyggnadskontoret i Malmö. Många tankar och reflektioner kring ett museums placering har lyfts under arbetet. Det har varit påtagligt att många respondenter och experter menar att ett sådant museum bör placeras centralt i staden, kanske nära havet eller centralstationen; platser som kan ha ett symbolvärde i förhållande till demokrati- och migrationstematiken. Det har också funnits diskussioner kring att placera museet i något ytterområde, med risk för ytterligare stigmatisering, och att det skulle riskera att bli en angelägenhet endast för personer med egen erfarenhet av migration.

En central placering ansågs mer neutral och kan ses som en markering att staden tar dessa ämnen på allvar och lyfter stadens identitet och historia. A ­ rkitekturen ska vara

de a sst

n

framträdande och i­ ntressant, som en markering att frågorna får den dignitet de förtjänar och att både attraktionskraften och det seriösa tilltalet gynnas av en genomtänkt placering och intressant arkitektur. En inspiration för lokaliseringsstudien har varit de erfarenheter som inhämtats från London och Tower Hamlets etablerande av Idea Store, [117] som innebar en omfattande strukturförändring i stadsområdets biblioteksverksamhet utifrån ett stort antal medborgarintervjuer.

Idea Stores intervjumaterial visade vikten av att kulturinstitutioner som vill nå en bredare publik placeras i befintliga flöden, där människor också har andra skäl att röra sig, och helst också kan utföra andra vardagssysslor i anslutning till biblioteksbesöket.

Samma princip bör kunna översättas även till andra kulturinstitutioner som riktar sig till en bred målgrupp.

68 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

amn

en

fo l k et par k s

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 69

Varvsstaden

Nyhamnen

Folkets Park

Symbios/klustermöjligheter

Motor för utveckling

Kulturstråk

Fysiskt barriärbrytande

Regional/nationell närhet

Förstärker befintlig mötesplats

Vatten- och hamnrelaterat

Vatten- och hamnrelaterat

Befintliga flöden

Malmös historia – ­arbetsmigration

Historisk emigration/nutida immigration

Demokrativärde

Det kan generera ett folkliv och myller som i sin tur bidrar till att påskynda utvecklingen av området.

Nyhamnen Ett stort antal möjliga lokaliseringar i Malmö har utretts och tre platser har prioriterats som särskilt intressanta i det här skedet: Folkets Park, Nyhamnen samt Varvsstaden.

Alla de tre alternativen bidrar till att erbjuda en plats som kan tas i bruk för både regionala och lokala möten, utställningar och pedagogisk verksamhet. De kan också bidra till att aktivera befintliga kulturhistoriskt intressanta och bevarandevärda byggnader.

Dessutom har de olika lokaliseringalternativen ett flertal andra fördelar. [118]

Folkets Park

Folkets Park vid Möllevången i Malmö är Sveriges första och äldsta folkpark. Parken har med sina många funktioner och aktiviteter i undersökningar visat sig vara en av Sveriges mest besökta platser. [119] Området runt Fol-

kets Park har ett livligt folkliv och stort flöde med många olika typer av kulturella institutioner och verksamheter. Lokalisering av ett demokrati- och migrationsmuseum i Folkets Park skulle därmed innebära att museet blir en del av ett kulturstråk med ett befintligt flöde av människor.

Inom parken finns flera kulturhistoriskt värdefulla och identitetsskapande byggnader som var och en för sig eller tillsammans kan vara intressanta för ett demokrati- och migrationsmuseum, särskilt om de kombineras med någon form av om- eller tillbyggnad. Enskilda byggnader i parken är i dagsläget inte stora nog att enskilt rymma hela verksamheten. Däremot kan de rymma en försöksverksamhet som med tiden kan växa genom om- och tillbyggnader samt inkorporering av fler byggnader. Genom att inrymma museet i parkens befintliga byggnader tas kulturhistoriska värden tillvara samtidigt som museet erbjuds karaktärsfulla lokaler med anknytning till Malmös historia. I förlängningen kan det bidra till att bättre profilera verksamheten och göra den mer synlig.

Det befintliga flödet av människor som finns i parken gör läget intressant. Malmöexpressen (busslinje 5) som går längs Amiralsgatan mellan Malmö centralstation och Stenkällan har idag en hållplats vid parkens huvudentré och platsen är därmed tillgänglig även ur ett regionalt perspektiv. Planer finns på att omvandla Malmöexpressen till en spårvagnslinje, vilket ytterligare ökar platsens tillgänglighet.

70 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Nyhamnen är ett centralt och stationsnära läge som kommer att utvecklas och omvandlas till stadsbebyggelse inom en snar framtid. I och med närheten till Malmö centralstation är läget intressant ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Inom området finns ett flertal alternativa lokaliseringar i form av både möjlighet till nybyggnation och befintliga byggnader som kan kombineras med om- och tillbyggnation. Nyhamnen har ett för sammanhanget starkt symboliskt värde. Runt förra sekelskiftet var den en betydande hamn för emigrationen till Amerika och läget i anslutning till Malmö centralstation är intressant i förhållande till migration.

Inom Nyhamnen finns flera kulturhistoriskt värdefulla och identitetsskapande byggnader som med hjälp av om- och/eller nybyggnation skulle kunna vara intressanta för placeringar för ett demokrati- och migrationsmuseum.

Genom att inrymma den här typen av museum i kulturhistoriskt intressanta och bevarandevärda byggnader kan dessa värden tas tillvara och tillgängliggöras och samtidigt erbjuds museet karaktärsfulla och vackra lokaler med anknytning till Malmös historia. Det kan bidra till att bättre profilera verksamheten och göra den mer synlig. Ett demokrati- och migrationsmuseum i Nyhamnen kan bidra till en ökad rörelse till området från andra delar av Malmö och därmed bidra till fler möten mellan olika befolkningsgrupper i samhället. Ett museum i direkt anslutning till en planerad gång- och cykelbro med bra flöden kan gynna både verksamheten i museet och kopplingar i staden.

Varvsstaden

Varvsstaden, i sydöstra delen av Västra hamnen, är ett centralt omvandlingsområde som är på väg att utvecklas från industrihamn till blandad stadsbebyggelse. Inom området finns ett flertal möjliga lokaliseringar i form av både befintliga byggnader samt möjlighet till nybyggnation. Kockums tillverkade tidigare fartyg i Varvsstaden och företaget bidrog under perioder till en kraftig arbetsmigration, och platsen har därmed ett symboliskt viktigt värde för ett demokrati- och migrationsmuseum.

Nya planerade broar över Varvsbassängen kommer att bättre integrera platsen med den övriga staden och det centrala läget gör platsen intressant både ur internationellt, nationellt och lokalt perspektiv.

Varvsstaden har en strategisk lokalisering nära Malmö centralstation och Malmö högskola och binder samman centrum och Västra hamnen. Det är samtidigt en historisk miljö med flera kulturhistoriskt värdefulla och identitetsskapande byggnader med tydlig koppling till arbetsmigration. Genom att flera nya broar byggs blir platsen ytterligare integrerad i staden. Detta, i kombination med en framtida planerad spårväg i området, gör platsen attraktiv både ur ett lokalt, nationellt och internationellt perspektiv.

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 71

Ny bebyggelse, gator, parker och stråk planeras att tillsammans skapa en tät innerstadsmiljö med stor variation av såväl bostäder och arbetsplatser som service och publika rum.­ Befintliga kulturhistoriskt intressanta byggnader kommer att bevaras och ges nytt innehåll.

Lokalisering av ett demokrati- och migrationsmuseum i Varvsstaden innebär att museet blir en del av en pågående utveckling i området med andra utvecklingsprojekt i sin närhet.

Från beslut till invigning

Tiden och processen från beslut om start av byggprojektet till invigning av museet varierar beroende på valet av lokalisering. Processtiden mellan beslut och invigning kan skilja beroende på olika förutsättningar. Längst tid (ca sex år) tar nybyggnation på privat mark med behov av ny detaljplan. Processen går betydligt snabbare om kommunen äger marken, om gällande detaljplan tillåter ett museum och om museet kan inrymmas i befintliga byggnader.

Strategier – fortsatt ­p lan­e ring efter studien

Studien omfattar platser som ägs av både Malmö stad och privata fastighetsägare. Privata fastighetsägares intresse är i dagsläget okänt och hanteras om platsen är fortsatt aktuell vid en fördjupad lokaliseringsstudie.

Museo para la Democracia Internacional Rosario, Argentina

72 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 73

del 5. Resultat och förslag till fortsatt arbete Förstudiens resultat Förstudiens resultat visar att just museiformen är intressant för att belysa och diskutera frågor kring demokrati, migration och mänskliga rättigheter, eftersom museer uppfattas som öppna och trygga, publika platser med hög trovärdighet, där sakkunskap, forskning och pedagogik erbjuds. Deltagarna i de dialogmöten och samtal som har genomförts pekar på behovet av delaktighet och inkludering för att skapa en verksamhet med hög relevans; en nod för forskning och samtal om historiska och samtida frågor kring demokrati och migration. Samtidigt kan det nya museet vara en källa till kunskap, fördjupning, samverkan och samordning kring dessa ämnen även för museisektorn nationellt.

Förstudien fångar in ett behov av att vittnesmål kring demokrati- och migrationsfrågor samlas och tillgängliggörs.

Resultaten visar också på vikten av att inventera nationella samlingar för att undersöka hur materialet kan belysa frågor kring demokrati och migration, och hur samlingar kan samordnas nationellt. Människors kamp för ett rättvist samhälle har ofta förts genom civila rörelser. Fördjupade dialogmöten med folkrörelser/civila organisationer har tydliggjort deras funktion för att utveckla, utbilda, problematisera och vara pådrivande i det demokratiska samhället. Förstudien har visat på behovet av att samla och tillgängliggöra folkrörelsernas och övriga civila sektorns historia.

Vidare uppmärksammar förstudien vikten av det internationella arbete civila rörelser – NGO:s – gör för att stärka demokratin samt rapportera och belysa brister i demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen. En idé har uppkommit om att inrätta en form av räddningsarkiv för utsatt material internationellt.

74 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

De undersökningar som genomförts med museisektorn visar att många museer i Sverige arbetar med frågor som rör både demokrati och migration, inte minst i förhållande till samtida händelser och fenomen. Förstudien visar också att det finns behov av en nationell aktör som har demokrati och migration som sina huvudsakliga ansvarsområden, för att kunna stötta andra kulturinstitutioner med nätverk, kunskap och utvecklingsarbete.

Möjligheten att skapa ett helt nytt museum utan ärvda strukturer och hänsynstaganden, där nya metoder och arbetsmodeller kan utarbetas i bred delaktighet, har också skapat intresse. I flera av de dialoger som förts under förstudiearbetet, lyfts behovet av en plats som vågar ta itu med svåra demokratifrågor; frågor som inte alltid kan avgöras i konsensus, men där forskning och erfarenheter kan samlas för att läkande samtal ska kunna föras i en trygg miljö.

Diskussioner med museisektorn och forskare nationellt och internationellt ger vid handen att ett museum som tematiserar så komplexa och ofta laddade ämnen som demokrati och migration bör ha en egen forskningsavdelning. Det är också viktigt att bygga upp samverkan med både geografiskt närliggande universitet i Öresundsregionen och internationella forskningsmiljöer. Forskning på ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum bör vara mångdisciplinär, och det är viktigt att utveckla en fungerande forskningsbaserad museiverksamhet där till exempel aktionsinriktad forskning kan skapa fördjupning i tematiken tillsammans med museets andra komponenter som samlingar, arkiv, pedagogik och samverkan med olika intressenter.

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 75

Här kan Malmö som stad, med organisatoriska och institutionella erfarenheter utgöra en god resonansbotten för ett museum som har ett nationellt uppdrag att hantera frågor kring demokrati och migration.

Verksamheten i ett museum definieras till stor del av de materiella och immateriella samlingar som museet hanterar, utifrån International Council of Museums (ICOM) internationellt erkända definition att ett museum är:

En verksamhet kan växa fram varsamt just med det lokala som spegel för det nationella och internationella och i sin praktik behålla närheten till civilsamhället, dess organisationer och rörelser.

Sammantaget kan man utifrån förstudiens slutresultat säga att det finns ett förtroende för att Malmö är den plats i Sverige som med sina erfarenheter och sin internationella prägel bäst kan hantera de här frågorna.

en permanent institution utan vinstintresse, som tjänar samhället och dess utveckling, som är öppen för allmänheten, som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studie­syfte, för utbildning och förnöjelse – materiella och immateriella vittnesbörd om människan och hennes omvärld.

Malmö högskola är en självklar medaktör vid etablerandet av ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö. I Öresundsregionen finns dessutom flera universitet som bedriver relevant forskning och ingår i olika nationella och internationella forskningsmiljöer och nätverk som kan kopplas till det nya museet.

Ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö med nationellt ansvar, skulle kunna göra skillnad för hela landet. Staden och regionen kan erbjuda hög kompetens och utgör en unik utsiktspunkt mot resten av Europa och världen, som kan vara till nytta för Sverige och för Sveriges roll internationellt.

Det föreslagna museet i Malmö utgår från möj­l igheten att skapa samlingar och arkiv utifrån en konceptuell idé att arbeta med frågor kring demokrati- och migration. Därför är det viktigt att fortsätta samarbetet med nationella museer och andra myndigheter och arkiv för att gemensamt inventera befintliga samlingar och material som har koppling till demokratioch migrationsfrågor.

En förberedande lokaliseringsstudie har genomförts av stadsbyggnadskontoret i Malmö, utifrån de synpunkter och tankar som framkommit från olika intressenter. Studien visar på flera lokaliseringsmöjligheter för ett nytt museum i Malmös centrala delar.

SLUTSATSER

Förstudiens resultat visar att det finns både behov av och intresse för ett museum som hanterar frågor kring demokrati och migration, med ett nationellt ansvar. Ett museum har de redskap som behövs för att inhämta kunskap genom forskning, samlingar och arkiv, och det har också verktygen för att genom pedagogisk verksamhet, utställningar och öppna samtal, bearbeta kunskap och skapa sammanhang och mening för en bred publik. Ytterligare en slutsats är att museer med lokal förankring ofta lyckas bäst med samverkan och inkludering.

för förstudien visar att fullt realiserbara förslag finns inom en tidsrymd av ca fem till sex år.

Andra frågor som behöver utredas och fördjupas i ett nästa steg är hur samverkan med museer, myndigheter och organisationer ska se ut avseende samlingsförvaltning och andra frågor som berör ett museums kärnområden.

En samlingsinventering kan inledas för att utreda frågan om vilket material som finns nationellt, hur museet kan samverka med andra nationella museer och vilka samlingar som behöver skapas. Rapporten om förstudien för ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, överlämnas av Malmö stad till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke och kulturdepartementet den 19 april 2017.

FORTSATT ARBETE

Det finns många vinster med det inkluderande arbetssätt som utarbetats i förstudien och är en förutsättning för att ett museum som arbetar med demokrati och migration ska etableras på ett bra sätt. Under förstudiens undersökningsperiod har ett stort antal forskare, musei- och kulturarvssektorn, liksom folkrörelser och intresseorganisationer deltagit i dialogmöten, undersökningar och samtal. På så vis har en grund lagts för fortsatt nätverksarbete och etablering.

För att upprätthålla fortsatt dialog och intresse vore det värdefullt om en inledande verksamhet kan påbörjas, parallellt med en fördjupning av förstudiens resultat.

Ett antal frågor, däribland finansieringsfrågan och möjliga former för huvudmannaskap, behöver utredas vidare i ett nästa steg. Lokaliseringen av ett nytt museum behöver utredas vidare, liksom behov av byggnation – den förberedande lokaliseringsstudie som har gjorts

76 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 77

Del 6. Fotnoter, källor, litteratur, loggbok och tack • 1. Budgetproposition för 2016; http://www.regeringen.se/ rattsdokument/proposition/2017/02/prop.-201617116/ • 2. Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd och rätt­ visa. Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Malmö stad, upplaga 2, 2013; http://malmo.se/download/18.3108a6ec1445 513e589b90/1393252127222/malmo%CC%88kommissionen_ slutrapport_2014.pdf • 3. Brev till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke från Malmö kommunstyrelse genom Luciano Astudillo Carbonell, 2015–02–27 • 4. Budgetproposition för 2016; http://www.regeringen.se/co ntentassets/49618bcb4fd94b6081d9696f55bc7f8d/forslagtill-statens-budget-for-2016-finansplan-och-skattefragorkapitel-1–12-och-bilagor-1–16.pdf • 5. Malmö kommunstyrelse, PM angående förstudie om ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag i Malmö, 2015–12–02 • 6. Se projektet Women Making History, som arbetet tidigare hette; http://womenmakinghistory.tumblr.com/ • 7. Konferensbroschyr, Museums in times of Migration and Mobility; https://www.mah.se/upload/Forskningscentrum/ MIM/Conferences%20at%20MIM/MAH_MiM_museeer_ och_migration_A5_webb.pdf • 8. Mer information finns i konferensbroschyren: https:// www.mah.se/upload/Forskningscentrum/MIM/Conferences%20at%20MIM/MAH_MiM_museeer_och_migration_ A5_webb.pdf • 9. Federation of International Human Rights Museums; http://www.fihrm.org/ • 10. Forum för levande historia; http://www.levandehistoria. se/ • 11. Citat av Sandra Prosalendis, tidigare chef vid District Six Museum; http://www.districtsix.co.za/Content/Exhibitions/ Permanent/index.php • 12. Svenska ICOM; http://icomsweden.se/ • 13. ”Through museums man may grow to understand all other men in time and space”, ICOM:s förste president Chauncey J. Hamlin skrev om organisationens syfte i ett brev till Nya Zeeland och Australien 1946.

• 14. Artikeln Historien tillhör inte enbart det förflutna publicerades i Svenska Dagbladet 2016–11–02; https://www.svd.se/ historien-tillhor-inte-enbart-det-forflutna/av/kerstin-smeds • 15. Bennett, Tony. The Birth of the Museum: History, Theory, ­Politics. Oxford: Routledge, 1995 • 16. Hyltén-Cavallius Charlotte & Svanberg, Fredrik. Älskade museum. Svenska kulturhistoriska museer som kulturskapare och samhällsbyggare. Lund: Nordic Academic Press, 2016 • 17. Levitt, Peggy. Artifacts and Allegiances; How museums put the nation and the world on display. Oakland: University of ­California Press, 2015 • 18. Said, Edward. Orientalism. London: Routledge & Kegan Paul Ltd., 1978 • 19.Hyltén-Cavallius, Charlotte & Svanberg, Fredrik. Älskade Museum. Svenska kulturhistoriska museer som kulturskapare och

samhällsbyggare. Lund: Nordic Academic Press 2016 • 20. Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116), s. 69; http:// www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2017/02/ prop.-201617116/ • 21. Hooper-Greenhill, Eilean. Museums and the Shaping of Knowledge. London and New York: Routledge, 1992 • 22. Simon, Nina. The Participatory Museum. Published by MUSEUM 2.0, Santa Cruz, California, 2010 • 23. Johansson, Christina. Museums, Migration and Cultural ­Diversity; Swedish Museums in tune with the Times? Innsbruck: Studienverlag, 2015 • 24. Johansson, Christina. Museums, Migration and Cultural Diversity; Swedish Museums in tune with the Times? Innsbruck: Studienverlag, 2015 • 25. Johansson, Christina. Museums, Migration and Cultural Diversity; Swedish Museums in tune with the Times? Innsbruck: Studienverlag, 2015 • 26. Bhabha, Homi, K. The Location of Culture. London and New York: Routledge, 1994 • 27. Bhabha, Homi, K. The Location of Culture. London and New York: Routledge, 1994 • 28. Spivak, Gayatri Chakravorty. Can the subaltern speak? ­Reflections on the history of an idea. New York, West Sussex: Columbia University Press, 2010 • 29. Norma Montesino, universitetslektor vid Socialhögskolan, Lunds universitet i samband med miniseminarium på Världskulturmuseet i Göteborg, 2016–04–15. För fullständiga anteckningar se malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 30. Norma Montesino, universitetslektor vid Socialhögskolan, Lunds universitet i samband med miniseminarium på Världskulturmuseet i Göteborg, 2016–04–15. För fullständiga anteckningar se malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 31. Citatet är hämtat från mötet med museiologistudenter vid Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet, 2016–11–22 • 32. Citat från workshop med Forum för utställare och FUISM i samband med deras årsmöte och seminariet Normkreativa rum och möten på Malmö Museer, 2016-10-03 • 33. Citat från workshop med Forum för utställare och FUISM i samband med deras årsmöte och seminariet Normkreativa rum och möten på Malmö Museer, 2016-10-03 • 34. Deltagande museer är Arbetets museum, Gotlands museum, Jönköpings läns museum, Kalmar läns museum. Kulturparken Småland, Malmö Museer, Upplandsmuseet och Örebro läns museum • 35. Utställningen 100 % kamp – Sveriges historia är ett samarbete mellan Västmanlands läns museum, Historiska museet och Sundsvalls museum. Arbetet stöds av Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Region Skåne och Postkodlotteriets Kulturstiftelse.

Under 2017 ges antologin 100 % kamp – rättigheter och kulturarv ut, där forskare och aktivister skriver om olika kamper och skildrar ett i högsta grad heterogent kulturarv. Redaktörer är

78 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Anna Furumark och Mikael Eivergård. För mer information, se http://www.vastmanlandslansmuseum.se/news. asp?MenuID=2&NewsID=513 • 36. Undersökningen och dess resultat presenteras i sin helhet i rapporten Riksutställningars undersökning gällande museers arbete med demokrati och migrationsfrågor, 2016. Exquiro Market Research. Där finns även samtliga institutioner som kontaktades, listade • 37. I kategorin ”statliga museer” svarade 19 institutioner. I kategorin ”regionala museer” svarade 21 institutioner. I kategorin ”kommunala museer och övriga museer av särskilt intresse” svarade 39 institutioner • 38. FunkTek – för alla som vill gå på museum: http://www. funktek.se/hem/ • 39. Projektet startade i samband med de stora flyktingströmmarna till bland annat Malmö 2015 i samband med kriget i Syrien • 40. MIG Talks är ett samarbete mellan Migrationsverket, Kulturrådet, Stockholms stadsbibliotek, Svenska institutet, The Local, Nordiska museet, Stockholms Konstnärliga högskola, Stockholm Business Region Development, Röda Korset, Göteborgs stads kulturförvaltning, Sveriges Internationella Talanger, Svenska Filminstitutet, Riksidrottsförbundet och UNHCR: http://www.migtalks.se/ • 41. People´s History Museum; http://www.phm.org.uk/ • 42. Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116), s. 75-76 • 43. Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116), s. 76 • 44. Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige; https://www.sametinget.se/ • 45. Mötesanteckningar från dialogmötet på Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC). För fullständiga anteckningar se malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 46. RIKC är ett informations- och kunskapscenter inom Malmö stad där romer och icke romer tillsammans arbetar med att öka romsk delaktighet i samhället; http://malmo.se/Kommun-politik/Sa-arbetar-vi-med.../Nationella-minoriteter/Romsktinformations--och-kunskapscenter/Om-RIKC.html • 47. Se Vår romska historia; http://www.varromskahistoria.se/ • 48. Texten är ett utdrag ur en längre essä som Tony Ingesson skrivit för förstudien, se texten i sin helhet i appendix 1 • 49. Se Tony Ingessons fullständiga text om demokratibegrepp och forskning kring demokrati i appendix 1 • 50. Tema Arkiv, Moderna folkrörelser; http://www.temaarkiv.se/moderna-folkrorelser • 51. Tema Arkiv, Moderna folkrörelser; http://www.temaarkiv.se/moderna-folkrorelser • 52. Se till exempel SOU 2016:5, Betänkande av 2014 års Demokratiutredning - Delaktighet och jämlikt inflytande, http:// www.regeringen.se/48e909/contentassets/16dfd1fed76e42dd 9f40c9229637e44b/lat-fler-forma-framtiden-sou-20165-dela.pdf • 53. Levitt, Peggy. Artifacts and Allegiances; How museums put the nation and the world on display. Oakland: University of California Press, 2015 • 54. Texten är ett utdrag ur en längre essä som Pieter Bevelander och Björn Fryklund skrivit för förstudien, se texten i sin helhet i appendix 1 • 55. Edda Manga, förstudiens akademiska referensgrupp, 2016–09–16 • 56. Samtal med Omid Mahmoudi, verksamhetsansvarig

på Ensamkommandes förbund, Mötesplats Otto i Malmö, 2017–01–25 • 57. Texten Varför behövs demokrati- och migrationsmuseet i Malmö, är skriven för förstudien av Lizette Gradén och kan ­läsas i sin helhet i appendix 1 • 58. Hela intervjun med Edda Manga, för förstudien, finns publicerad i appendix 1 • 59. Dialogmöte i Umeå, 2016–05–09 • 60. Citatet är ett utdrag ur en längre essä som Jeff Werner skrivit för förstudien, texten kan läsas i sin helhet i appendix 1 • 61. Johansson, Christina. Museums, Migration and Cultural Diversity; Swedish Museums in tune with the Times? Innsbruck: Studienverlag, 2015 • 62. http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition /2017/02/prop.-201617116/ • 63. Kulturarvspolitik för ett Sverige som håller ihop, lagrådsremiss 2016, http://www.regeringen.se/4ae5fd/contentassets/ 8abb7ebac7004bdc966b49937e859341/kulturarvspolitik • 64. Se rapporten Länsmuseernas situation, Riksutställningar, 2016 • 65. Polysemantiskt digitalt samlande. Slutrapport, 2015; http://shmm.se/wp-content/uploads/2016/05/Polysem_rapport_02.pdf • 66. Heterogena kulturarv, post i Facebookgrupp, 2016-12-13; https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=18915 71454405640&id=1658945747668213 • 67. Digisam var ursprungligen en koordinatorsfunktion för digitalisering av kulturarvsmaterial i samverkan mellan Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, ett tjugotal myndigheter samt andra organisationer; http://www.digisam.se/ • 68. Ellis Island National Museum of Immigration: http://libertyellisfoundation.org/immigration-museum • 69. People´s History Museum, Archive & Study Centre; http://www.phm.org.uk/archive-study-centre/ • 70. Canadian Museum för Human Rights, Research and Collections; https://humanrights.ca/research-and-collections/research-and-curation • 71. Vera & Donald Blinken Open Society Archives; http:// www.osaarchivum.org/ • 72. Endangered Archives, British Library; http://eap.bl.uk/ index.a4d • 73. Digital Transgender Archive; https://www.digitaltransgenderarchive.net • 74. Mukurtu; http://mukurtu.org • 75. DocNow; http://www.docnow.io/ • 76. Ny Museipolitik (SOU 2015:89); http://www.regeringen.se/contentassets/a7f58685a4964dbfb276541303516196/ny-museipolitik-sou-201589.pdf • 77. Ny Museipolitik (SOU 2015:89) • 78. Ny Museipolitik (SOU 2015:89) • 79. Kulturarvspolitik, prop. 2016/17:116 • 80. I Sverige finns två olika nätverk för utbyte av forskningsrelaterade frågor inom museisektorn. Nätverket Forskning vid museer, FOMU är en mötesplats för museer som bidrar till forskning oavsett huvudman. Det andra är Centralmuseernas samarbetsråd (cms), som har inrättat ett särskilt forskningsnätverk för att utbyta erfarenheter och samverka kring gemensamma forsknings- och utvecklingsfrågor (FoU) inom centralmuseikretsen • 81. Kommentarer till Museiutredningen av FOMU:s styrelse; http://www.sverigesmuseer.se/wp/wp-content/uploads/2015/11/Kommentarer-till-museiutredningen-av-FOMU. pdf

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 79

• 82. Citatet är ett utdrag ur en längre essä som Jeff Werner skrivit för förstudien, texten kan läsas i sin helhet i appendix 1 • 83. Att den geografiska närheten mellan museum och universitet är av betydelse visar till exempel den forskning som bedrivs vid Upplandsmuseet i nära samverkan med Uppsala universitet och Ultuna • 84. Den fullständiga essän som Kerstin Smeds skrivit för förstudien kan läsas i appendix 1 • 85. Se djupintervju från Newseum på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 86. V-DEM. Varieties of Democracy. Global Standards, Local Knowledge; https://www.v-dem.net/en • 87. ICORN, International Cities of Refuge Network; http:// icorn.org/ • 88. UN Live, Museum for the United Nations; http://www.unlivemuseum.org/ • 89. Barnkonventionen; https://unicef.se/barnkonventionen • 90. Hyltén-Cavallius, Charlotte & Svanberg, Fredrik. Älskade museum; Svenska kulturhistoriska museer som kulturskapare och samhällsbyggare. Lund: Nordic Academic Press, 2016, s. 159 ff och s. 176 • 91. Riksutställningar publicerade en samling artiklar med reflektioner från ICOMs generalkonferens 2013 i Rio de Janeiro, Svenska highlights från ICOM:s generalkonferens. Tio svenska ­museiproffs skriver om sina möten med globalt museimyller och ­lokal favelaverklighet i Rio de Janeiro 2013. Exemplen är hämtade ur artikeln Mänskliga ögonblick i museivärlden av Katherine Hauptman. https://www.riksutstallningar.se/sites/default/files/documents/NY%20Riksutst%C3%A4llningar_ICOM%20 (4).pdf • 92. Den essä som Paula Mulinari har skrivit för förstudien kan läsas i appendix 1 • 93. Exploratorium, San Francisco; https://www.exploratorium.edu/ • 94. Brooklyn Children´s Museum; http://www.brooklynkids.org/ • 95. Utställningen Tillsammans, Världskulturmuseet i Göteborg; http://www.varldskulturmuseerna.se/varldskulturmuseet/aktuella-utstallningar/tillsammans/ • 96. Riksutställningar, Barn < 3, 2012; http://riksutstallningar.se/content/barn-2 • 97. Ny Museipolitik (SOU 2015:89) • 98. Ny Museipolitik (SOU 2015:89) • 99. Simon, Nina. The Participatory Museum. Published by MUSEUM 2.0, Santa Cruz, California, 2010 • 100. Dialogmöte i Umeå med representanter för, Föreningen Byggnadskultur i Umeå, Mama Africa, Refugees Welcome Umeå, SFRF Norra Sveriges distrikt (Sverigefinska riksförbundet), föreningen SooMaale, 2016–10–05 • 101. Dialogmöte i Umeå, 2016–10–05 • 102. Dessa är de diskrimineringsgrunder som omfattas av lagens diskrimineringsförbud, Se DO; http://www.do.se/omdiskriminering/skyddade-diskrimineringsgrunder/ • 103. Dialogmöte med studieförbund i Malmö, 2016-06-01 • 104. Skypeintervju med Armando Perla, Canadian Museum for Human Rights, 2016–01–18 • 105. En längre rapport från Eric Fugeläng, Riksutställningars studiebesök på Canadian Museum for Human Rights finns publicerad på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 106. Se Myndigheten för delaktighet: http://www.mfd.se/ funktionshinderspolitik/fns-konvention-om-rattigheter-forpersoner-med-funktionsnedsattning/

• 107. Dan Hicks är associate professor vid Oxfords universitet och curator vid Pitt Rivers Museum. Resonemanget är hämtat ur hans artikel, The Future of Museums, Past and Present: Pitt ­R ivers AD 2065. Published in: www.museum-id.com/, 2015 108 Simon, Nina. The Participatory Museum. Published by ­MUSEUM 2.0, Santa Cruz, California, 2010 • 109. Inspiring learning for all, Arts Council; http://www.artscouncil.org.uk/advice-and-guidance/inspiring-learning-allhome-page • 110. Nordiskt Centrum för kulturarvspedagogik/The Nordic Centre of Heritage Learning and Creativity AB; http://nckultur.org/ • 111. Bamford, Anne, The Wow Factor: Global Research Compendium on the Impact of Arts in Education. Waxmann Verlag: Münster, 2006 • 112. En förskola (3–4 år), två skolor (9–10 år) och tre museer (Tate Liverpool, Arbeia Roman Fort & Museum och National Waterfront Museum) deltog. För mer information och utvärderingsrapport, se följande länkar: http://www.kcl.ac.uk/Cultural/-/Projects/My-PrimarySchool-is-at-the-Museum.aspx och http://riksutstallningar.se/ content/spana/skolor-flyttade-på-museer • 113. Elaine Heumann Gurion är rådgivare åt museer i deras förnyelsearbete. Hon har bland annat varit deputy director vid United States Holocaust Museum och director of the Exhibit Center, Boston Children’s Museum. Hennes samlande skrivande har getts ut i boken Civilizing the Museum (Routledge Ltd., 2006). The Importance of And presenterades vid MuseumNext Melbourne konferens den 16 februari 2017; https://www.museumnext.com/insight/the-importance-of-and/ • 114. Eric Fugeläng, rapport från studiebesök vid Canadian Museum of Immigration at Pier 21, Halifax. Rapporten finns att läsa i sin helhet på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 115. Se även Dagens Nyheter, debattartikel av Kerstin Smeds: Museiutredningens miss. Museologisk kompetens bör krävas, 2015–12–03; http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/museiutredningens-miss-museologisk-kompetens-bor-kravas/ • 116. Språktidningen; http://spraktidningen.se/blogg/har-ar20-storsta-spraken-i-sverige • 117. Idea - Library Learning Information; https://www.ideastore.co.uk/ • 118. Denna text är en sammanfattning av lokaliseringsstudien.

En fördjupad rapport finns att läsa på malmo.se/kulturforvaltningen (Vad vi hörde, vad vi såg – källmaterial) • 119. Fakta om svensk turism. Tillväxtverket, 2009; http://rfkl.se/Documents/Besoksnaring/UTDRAG%20UR%20Fakta%20om%20svensk%20turism%202009%20100701.pdf

80 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Open Society Archives, Budapest, Ungern

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 81

Källor och litteratur Litteratur • Bhabha, Homi, K. The Location of Culture, London and New York: Routledge, 1994

• Simon, Nina. The Participatory Museum. Published by MUSEUM 2.0, Santa Cruz, Califo rnia, 2010

• Bamford, Anne: The Wow Factor: Global Research Compendium on the Impact of Arts in Education. Waxman Verlag (UNESCO report), 2006

• Spivak, Gayatri Chakravorty. Can the subaltern speak? Reflections on the history of an idea. New York, West Sussex: Columbia University Press, 2010

• Bennett, Tony. The Birth of the Museum: History, Theory, Politics. Oxford: Routledge, 1995

• Offentliga utredningar, propositioner och remisser

• Fernstål, Lotta, Kolker, Li & Svanberg, Fredrik: Polysemantiskt digitalt samlande. FOU Rapport 13. Stockholm: Statens historiska museer & Kulturrådet, 2015 (http://shmm.se/wpcontent/uploads/2016/05/Polysem_rapport_02.pdf ) • Fugeläng, Eric. Museerna och mångfalden. En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige. Rapport. Riksutställningar, 2014 • Hicks, Dan. The Future of Museums, Past and Present: Pitt Rivers AD 2065. Published in: www.museum-id.com/, 2015 • Hooper-Greenhill, Eilean. Museums and the Shaping of Knowledge. London and New York: Routledge, 1992 • Hyltén-Cavallius, Charlotte & Svanberg, Fredrik. Älskade museum. Svenska kulturhistoriska museer som kulturskapare och samhällsbyggare. Lund: Nordic Academic Press, 2016 • ICOM:s Etiska regler. Andra upplagan. Svenska ICOM, 2011 • Johansson, Christina. Museums, Migration and Cultural Diversity; Swedish Museums in tune with the Times? Innsbruck: Studienverlag, 2015 • Levitt, Peggy. Artifacts and Allegiances; How museums put the nation and the world on display. Oakland: University of California Press, 2015 • Länsmuseernas situation. En konsultrapport från Kontigo på uppdrag av Riksutställningar, 2016 • Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd och rättvisa. Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Malmö stad, upplaga 2, 2013; http://malmo.se/download/18.3108a6ec1445 513e589b90/1393252127222/malmo%CC%88kommissionen_ slutrapport_2014.pdf • R iksutställningars undersökning gällande museers arbete med demokrati och migrationsfrågor, 2016. Exquiro Market Research, 2017 • Said, Edward. Orientalism. London: Routledge & Kegan Paul Ltd., 1978

• Kulturarvspolitik för ett Sverige som håller ihop. Lagrådsremiss, 2016 • Proposition 2015/16:1, Budgetproposition för 2016 • Proposition 2016/17:116, Kulturarvspolitik, 2017 • SOU 1998:125, Slutbetänkande av Organisationskommittén för ett världskulturmuseum

tions; https://humanrights.ca/research-and-collections/research-and-curation • Dagens Nyheter, debattartikel av Kerstin Smeds: Museiutredningens miss. Museologisk kompetens bör krävas, 2015-12-03; http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/museiutredningens-miss-museologisk-kompetens-bor-kravas/ • Digital Transgender Archive; https://www.digitaltransgenderarchive.net • Digisam; http://www.digisam.se/ • Diskrimineringsombudsmannen, DO; http://www.do.se/ om-diskriminering/skyddade-diskrimineringsgrunder/ • District Six Museum; http://www.districtsix.co.za/Content/ Exhibitions/Permanent/index.php • DocNow; http://www.docnow.io/ • Ellis Island National Museum of Immigration; http://libertyellisfoundation.org/immigration-museum • Endangered Archives, British Library; http://eap.bl.uk/index.a4d

• Kommentarer till Museiutredningen av FOMU:s styrelse; http://www.sverigesmuseer.se/wp/wp-content/uploads/2015/11/Kommentarer-till-museiutredningen-av-FOMU.pdf • Konferensbroschyr, Museums in times of Migration and Mobility; https://www.mah.se/upload/Forskningscentrum/ MIM/Conferences%20at%20MIM/MAH_MiM_museeer_ och_migration_A5_webb.pdf • MIG Talks; http://www.migtalks.se/ • Mukurtu; http://mukurtu.org • MuseumNext, The Importance of And. February 16th, 2017; https://www.museumnext.com/insight/the-importance-ofand/ • Myndigheten för delaktighet; http://www.mfd.se/funktionshinderspolitik/ • Myndigheten för delaktighet, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning; http://www.mfd.se/ funktionshinderspolitik/fns-konvention-om-rattigheter-forpersoner-med-funktionsnedsattning/

• Fakta om svensk turism. Tillväxtverket, 2009; http://rfkl.se/ Documents/Besoksnaring/UTDRAG%20UR%20Fakta%20 om%20svensk%20turism%202009%20100701.pdf

• Mänskliga ögonblick i museivärlden. Artikel av Katherine Hauptman. I: Svenska highlights från ICOM:s generalkonferens. Tio svenska museiproffs skriver om sina möten med globalt museimyller och lokal favelaverklighet i Rio de Janeiro 2013. https://www.riksutstallningar.se/sites/default/files/ documents/NY%20Riksutst%C3%A4llningar_ICOM%20 (4).pdf

• SOU: 2016:5, Låt fler forma framtiden! Betänkande av 2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande, 2016, http://www.regeringen.se/48e909/contentassets/16df d1fed76e42dd9f40c9229637e44b/lat-fler-forma-framtidensou-20165-del-a.pdf

• FIHRM – Federation of International Human Rights Museums; http://www.fihrm.org/

Nordiskt Centrum för kulturarvspedagogik/The Nordic Centre of Heritage Learning and Creativity AB; http://nckultur.org/

• Forum för levande historia; http://www.levandehistoria.se/

People´s History Museum; http://www.phm.org.uk/

otryckta källor

• FunkTek – för alla som vill gå på museum: http://www.funktek.se/hem/

People´s History Museum, Archive & Study Centre: http:// www.phm.org.uk/archive-study-centre/

• Brev till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke från Malmö kommunstyrelse genom Luciano Astudillo Carbonell, 2015–02–27

• GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living: http:// www.gil.se/om-oss/

• Heterogena kulturarv, post i Facebookgrupp den 13 december 2016, https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbi d=1891571454405640&id=1658945747668213

• ICOM Sweden, International Council of Museums; http:// icomsweden.se/ • ICORN, International Cities of Refuge Network; http:// icorn.org/

Regeringens pressmeddelande om propositionen Kulturarvspolitik (2016/17:116), 2017-02-28; http://www.regeringen.se/ pressmeddelanden/2017/02/proposition-for-en-samlad-kulturarvspolitik-overlamnad-till-riksdagen/

• PM angående förstudie om ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag i Malmö, Malmö kommunstyrelse, 2015-12-02

• Idea – Library Learning Information; https://www.ideastore. co.uk/

webbsidor

• Inspiring learning for all, Arts Council; http://www.artscouncil.org.uk/advice-and-guidance/inspiring-learning-all-home-page

• SOU 2015: 88, Gestaltad livsmiljö– en ny politik för arkitektur, form och design. Betänkande 2015 • SOU 2015:89, Ny museipolitik. Betänkande av Museiutredningen 2014/2015

• Barnkonventionen, Unicef; https://unicef.se/barnkonventionen • Brooklyn Children´s Museum; http://www.brooklynkids. org/ • Canadian Museum for Human Rights, Research & Collec-

82 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

• Exploratorium, San Francisco; https://www.exploratorium. edu/

• Interfem; http://www.interfem.se/rekrytera-ratt-2/ • King´s College London, My Primary School is at the Museum; http://www.kcl.ac.uk/Cultural/-/Projects/My-PrimarySchool-is-at-the-Museum.aspx

Riksutställningar, Barn < 3, 2012; http://riksutstallningar.se/ content/barn-2 Riksutställningar, Spana; http://riksutstallningar.se/content/ spana/skolor-flyttade-på-museer Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC), Malmö stad; http://malmo.se/Kommun--politik/Sa-arbetar-vimed.../Nationella-minoriteter/Romskt-informations--ochkunskapscenter/Om-RIKC.html Sametinget; https://www.sametinget.se/ Språktidningen; http://spraktidningen.se/blogg/har-ar20-storsta-spraken-i-sverige Svenska dagbladet, debattartikel av Kerstin Smeds: Historien

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 83

tillhör inte enbart det förflutna, 2016-11-02; https://www.svd. se/historien-tillhor-inte-enbart-det-forflutna/av/kerstinsmeds • Tema Arkiv, Moderna folkrörelser; http://www.temaarkiv. se/moderna-folkrorelser • UN Live, Museum for the United Nations; http://www.unlivemuseum.org/ • Utställningen 100 % kamp – Sveriges historia, Västmanlands läns museum; http://www.vastmanlandslansmuseum.se/ news.asp?MenuID=2&NewsID=513 • Utställningen Tillsammans, Världskulturmuseet i Göteborg; http://www.varldskulturmuseerna.se/varldskulturmuseet/ aktuella-utstallningar/tillsammans/ • V–DEM. Varieties of Democracy. Global Standards, Local Knowledge; https://www.v-dem.net/en • Vera & Donald Blinken Open Society Archives; http://www. osaarchivum.org/ • Women Making HERstory (Women Making History); http:// womenmakinghistory.tumblr.com/ • Vår romska historia; http://www.varromskahistoria.se/

Apartheid Museum Johannesburg, Sydafrika

84 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 85

Genomförda möten och ­studiebesök under förstudien om ett demokrati- och migrationsmuseum i Malmö Kulturförvaltningen Malmö stad vill tacka civilsamhällets organisationer, myndigheter, institutioner, museer, arkiv, forskare, universitet, högskola och enskilda som har bidragit med tid, kunskap och stöd och gjort förstudien om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö möjlig. Stort tack!

2015 November • 18 november: Kulturförvaltningen i Malmö får av kommunstyrelsen uppdraget att genomföra en förstudie om förutsättningarna för ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö. Förstudien skall läggas fram våren 2017 • 30 november: Kulturrådet beviljar sökt belopp om 1 miljon kronor för att genomföra förstudien December • 1 december: Kulturförvaltningen besöker Museum of Immigration and Diversity i samband med ett studiebesök till London 2016 Januari • 12 januari: Ett team på kulturförvaltningen sätts samman för att inleda förstudiearbetet på heltid • 28 januari: Kulturförvaltningen rapporterar till kulturnämnden om strategin för genomförande av förstudien • Stadshuset etablerar en politiskt referensgrupp med Frida Trollmyr (S) som ordföran-

de för politisk referensgrupp och kommunalråd med ansvar för kultur, fritid och folkhälsa Februari • 26 februari: Möte med Emigrantinstitutet, Malmö Mars • 3 mars: Första dialogmöte med organisationer från det civila samhället, Malmö • 18 mars: Första möte med Statens historiska museer, Statens museer för världskultur och Riksutställningar, Stockholm • 23 mars: Studiebesök vid Open Society ­Archives i Budapest, Ungern April • 2–5 april: Studiebesök på Le musée de l’histoire de l’immigration i Paris och Le Musée des Civilisations de l’Europe et de la Méditerranée (MuCEM) i Marseille • 15 april: Forskningsseminarium ­på Världskulturmuseet i Göteborg om hur man bäst skapar ett museum med och för barn. Studiebesök på den nyligen invigda utställningen Tillsammans • 19–21 april: Deltagande vid Museernas Vårmöte i Linköping och Norrköping • 25 april: Möte i Malmö med Christopher Till, museichef, Apartheid Museum, Johannesburg, Sydafrika • 26–27 april: Studiebesök på People’s Museum i Manchester i London och International Slavery museum i Liverpool och Liverpool Museum, Storbritannien

86 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Maj • 6 maj: Möte med Bella Lawson, kultursekreterare och projektledare HBTQ och normkritisk kompetens, Region Västerbotten, Umeå • 9 maj: Dialogmöte med organisationer för nationella minoriteter, samiska organisationer och organisationer från det civila samhället, Umeå • 9 maj: Möte i Umeå med Maria Perstedt, museichef, Kvinnohistoriskt museum och Oskar Östergren, filmare, Tärnaby • 10 maj: Möte med Ulrica Grubbström, VD och museichef, Västerbottens museum med flera medarbetare, Umeå • 10 maj: Möte med Tomas Wennström, ordförande Umeå kulturnämnd och Fredrik Lindegren, kulturchef, Umeå kulturförvaltning • 10 maj: Möte med Camilla Påhlsson, verksamhetsledare, Konstfrämjandet Västerbotten med flera, Umeå • 10 maj: Möte med politiska referensgruppen, Malmö • 12 maj: Möte med UNESCO LUCS, Levande Malmö lever vidare, Malmö • 19 maj: Möte i Malmö med Mikael Eivergård och Anna Furumark, projektledare Heterogena kulturarv • 25–26 maj: Konferens Museums in Times of Migration and Mobility: Processes of representation, Collaboration, Inclusion and Social Change, Malmö högskola, Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare • 26 maj: Möte med Maria Ward, kulturnämndens ordförande, Region Skåne och Gitte Wille, kulturchef, Region Skåne samt Sylvia Björk, kulturnämndens ordförande, Malmö stad Juni • 1 juni: Rundabordssamtal med studieförbund, Malmö • 2 juni: Möte med Pieter Bevelander och Christ­ina Johansson, Malmö högskola, Malmö • 12 juni: Rundabordssamtal med deltagare på Feministiskt festival, Malmö

• 13 juni: Möte med Leif Magnusson, verksamhetschef, med flera medarbetare vid Mångkulturellt centrum, Botkyrka, Stockholm • 13 juni: Möte med statens museer för världskultur, statens historiska museer och Riksutställningar, Stockholm • 15 juni: Möte med politiska referensgruppen, Malmö • 27 juni: Workshop med 40 ungdomar inom ramen för Kultursommar – för att ta fram intervjufrågor till sina familjer eller närmaste omgivning kring idén om att skapa ett demokrati- och migrationsmuseum, Malmö Juli • 6 juli: Deltagande i Riksutställningars och Riksförbundet Sveriges museers panelsamtal under Almedalsveckan, Visby • 6 juli: Inlämning av första rapporten från ungdomarnas intervjuer med sina familjer eller närmaste omgivning • 8 juli: Dialogmöte med 40 ungdomar från Kultursommar, Malmö • 25 juli: Workshop med 40 ungdomar inom ramen för Kultursommar – för att ta fram intervjufrågor till deras familjer eller närmaste omgivning kring idén om att skapa ett demokrati- och migrationsmuseum, Malmö Augusti • 2 augusti: Inlämnande rapport från ungdomarnas intervjuer med sina respektive familjer eller närmaste omgivning, Malmö • 5 augusti: Dialogmöte med 40 ungdomar från Kultursommar, Malmö • 18 augusti: Möte med Region Skåne (tjänstemän) inför kulturarvskollegium och kulturarvsmöte, Malmö • 30 augusti: Möte med Arbetarrörelsens arkiv i Skåne, Malmö • 31 augusti: Möte Polisens demokrati- och hatbrottsgrupp, Malmö September • 7 september: Deltagande i samtal inom projektet History unfold, Historiska museet, Stockholm

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 87

• 8 september: Möte med Maria Jansén, överintendent, Statens historiska museer, Stockholm • 14 september: Möte i Göteborg med Karl Magnusson, stabschef för Statens museer för världskultur • 16 september: Möte med nationell akademisk referensgrupp, Malmö • 30 september: Möte i styrgruppen för EUforskningsprojektet Museer som integrativa arenor, Malmö högskola, Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare, Malmö Oktober • 3 oktober: Dialogmöte med deltagare på Forum för utställares och FUISM:s (Föreningen för Pedagogisk Utveckling i Svenska Museer) årsmöte på Malmö Museer, Malmö • 4 oktober: Möte i Malmö med Mats Persson, generalsekreterare, Riksförbundet Sveriges museer • 5 oktober: Möte med Ingela Gotthardsson, regionkulturchef, Region Västerbotten, Umeå • 5 oktober: Dialogmöte med civilsamhällets organisationer, Umeå • 6 oktober: Möte med Ellacarin Blind, kulturhandläggare, Svenska Samers Riksförbund, Umeå • 13 oktober: Presentation av förstudien vid regionala kulturarvskollegiet (tjänstemän vid Region Skåne samt politiker, chefer och företrädare för regionala museer, arkiv och kulturarvsförbund), Malmö • 20 september: Möte med politiska referensgruppen, Malmö • 24 oktober: Möte med chefsanalytiker Eric Fugeläng, Riksutställningar, Visby • 24 oktober: Möte med Roger Johansson, professor, Institutet för studier i Malmös historia, Malmö högskola, Malmö • 25 oktober: Möte med Anna Ketola, arkivoch verksamhetschef, Skånes Arkivförbund, Lund • 26 oktober: Möte med politisk referensgrupp, Malmö

• 27 oktober: Dialogmöte med civilsamhällets organisationer, Malmö November • 2 november: Presentation av förstudien för ett demokrati- och migrationsmuseum för kulturförvaltningens ledningsgrupp, Malmö • 10 november: Möte med Anders Högberg, professor, institutionen för kulturvetenskaper, Linnéuniversitetet, Växjö • 14 november: Deltagande i Riksförbundet Sveriges museers webbkonferens När det hettar till, Tekniska museet, Stockholm • 14 november: Möte med Maria Jansén, överintendent, Statens historiska museer, Stockholm • 15 november: Möte med Katty Hauptman, gruppchef pedagogik och lärande, Statens historiska museer, Stockholm • 15 november: Möte med Jeff Werner, professor, konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, Stockholm • 15 november: Möte med Jonas Engman, chef arkiv och samlingar, Nordiska museet, Stockholm • 15 november: Rundabordssamtal med deltagare på Co-Create Malmö • 17 november: Presentation och rundabordssamtal på Mänskliga Rättighetsdagarna, Malmö • 21 november: Dialogmöte med fria kulturlivet, Kulturlunch, Malmö • 22 november: Möte angående lokaliseringsstudie med stadsbyggnadskontoret, Malmö • 22 november: Rundabordssamtal med museologistuderande samt Björn Magnusson Staaf, lektor vid institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet, Malmö • 24 november: Presentation av förstudien vid regionalt kulturarvsmöte (museer, arkiv och kulturarvsorganisationer i regionen samt tjänstemän från Region Skåne), Malmö • 30 november: Deltagande på konferensen Anatomising the museum: Contemporary Art and the Decolonisation of Museums, Världskulturmuseet, Göteborg

88 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

December • 1 december: Möte med Anders Westgerd, verksamhetsledare GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living, Göteborg • 5 december: Telefonmöte med Katty Hauptman, gruppchef pedagogik och lärande, Statens historiska museer, Stockholm • 5 december: Telefonmöte med Maja Mella, verksamhetsledare, Svenska Tornedalingars Riksförbund i Pajala • 7 december: Möte med politiska referensgruppen, Malmö • 7 december: Skypemöte med Peggy Levitt, professor i sociologi vid Wellesley College och Senior Research Fellow vid Harvard University’s Weatherhead Center for International Affairs, Boston • 9 december: Möte med Susanne Abrahamsson, utvecklingssekreterare nationella minoriteter, Malmö • 14 december: Möte med stadsbyggnadskontoret, Malmö • 20 december: Telefonmöte med Carla Prat och Adán Baltazar, Museo Memoria y Tolerancia i Mexiko 2017 Januari • 9 januari: Möte i Göteborg med Elisabeth Abiri, senior rådgivare på Emerga Research & Consulting, som har lett Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige 2006-2010 • 9 januari: Möte i Malmö med analyschef Eric Fugeläng, riksutställningar och Exquiro Market Research • 10 januari: Studiebesök på Världskulturmuseet i Göteborg för politiska referensgruppen - fokus på erfarenheter från Världskulturmuseet och forskningsfrågor • 12 januari: Möte i styrgruppen för EU-forskningsprojektet Museer som integrativa arenor, Malmö högskola, Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare • 17 januari: Möte med representanter Sametinget, Kiruna • 17 januari: Möte med Åsa Simma, teaterchef, Giron Sámi Teáhter, Kiruna

• 18 januari: Möte med Isak Utsi, förbundsordförande, Sáminuorra, Svenska Samernas Riksungdomsförbund, Kiruna • 19–21 januari: Studiebesök vid Open Society Archives i Budapest, Ungern • 27 januari: Möte med Nils-Olof Parfa, ordförande tidskrift Nuorat, Sami Youth Culture, Umeå • 30 januari: Möte med Patrik Lantto, professor i historia, Vaartoe – Centrum för samisk forskning, Umeå universitet Februari • 2 februari: Möte med politiska referensgruppen, Malmö • 9–10 februari: Presentation av förstuiden på konferens Att skapa staden - identitet, minne och delaktighet, arrangerad av Institutet för studier i Malmös historia, Malmö • 9 februari: Telefonmöte med Rayén Gutierrez, Museo de la Memoria y Derechos Humanos i Chile • 13 februari: Telefonmöte med Susana Meden, Museo para la Democracia Internacional i Argentina • 14 februari: Dialogmöte med Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC) och andra romska organisationer • 15 februari: Möte i Malmö med Maria Jansén, överintendent, och Katty Hauptman, gruppchef pedagogik och lärande, Statens historiska museer • 17 februari: Telefonmöte med Ann Follin, överintendent, och Karl Magnusson, stabschef för Statens museer för världskultur • 22 februari: Möte med politiska referensgruppen, Malmö Mars • 6 mars: Presentation för klass 1C på Johannesskolan i Malmö, om förstudien och deras vision kring sitt drömmuseum • 27 mars: Kommunstyrelsens arbetsutskott Malmö stad behandlar ärendet om förstudien för ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö • 29 mars: Kommunstyrelsen Malmö stad fat-

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 89

tar beslut angående förstudien om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö April • 18 april: Möte med Ann Follin, överintendent för Statens museer för världskultur, och Maria Jansén, överintendent för Statens historiska museer, Stockholm • 19 april: Överlämnas förstudien om ett demokrati- och migrationsmuseum med nationellt uppdrag och placering i Malmö till kulturoch demokratiminister Alice Bah Kuhnke Tack också till: Jude Dibia, fristadsförfattare Olga Zabalueva, museologistuderande 1C på Johannesskolan i Malmö som bidrog med tankar och teckningar kring sitt drömmuseum, Yvonne Håkansson, klassföreståndare, Katalin Dol­enec och Kerstin Abäck.

Handledarna för Malmö stads praktikant­ program, Kultursommar: Tanausu Regueira Fedja Jakupovic Malin Stenborg Salle Salahaden Raoof Max Lewander Nicole Rajabi Tack till fotograferna: Fedja Jakupovic, Shirin Ardalan och Parvin Ardalan Musée des civilisations de l’Europe et de la Méditerrané (MuCEM) ­Marseille, Frankrike

90 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 91

Ett stort tack till alla organisationer, institutioner och enskilda som har deltagit på dialogmöten/rundabordssamtal och mini­seminarium 2016–2017 ABF Afrosvenskarnas forum för rättvisa Afrosvenskarnas riksförbund Bilda Sydväst Bildmuseet, Umeå universitet BUFF Co-Create Malmö Ensamkommandes förbund Feminist Dialog Feministisk festival Malmö Finska klubben Finskspråkigt församlingsarbete i Umeå Folkuniversitetet Forum för utställare Fotogalleriet [format] FUISM Föreningen Byggnadskultur i Umeå Föreningen Lovara Föreningen Romani Patrin Föreningen RUNG – resande, ung, ny och g­ ammal Föreningen SooMaale Umeå Galleri Rostrum Glokala Folkhögskolan Hassela movement Hejsan Sverige (nyanlända) Helsingborgs museer Historiska museet vid Lunds universitet Ibn Rushd IKEA IM Individuell Människohjälp Imágenes del Sur/Bilder från Söder Inkonst Institutionen för kulturvetenskaper Jo.Jo.Ja. Ung film och scen i Malmö

Lunds universitet Internationella Kvinnoförbundet (IKF) i Umeå Internationella Kvinnoföreningen i Malmö IOGT-NTO Iris-skolan Islamakademin Judiska församlingen Malmö Jämkomp AB Klostret i Ystad Konstfrämjandet Västerbotten Kubla Kultur i Väst Kulturens Bildningsverksamhet Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige Kulturnämnden, Umeå Kvinnorättsförbundet Landskrona museum Limhamns Konstförening Lunds universitet Malmö Communityteater Malmö högskola Malmö Konsthall Malmö kulturella utvecklingscenter Malmö Kulturskola Malmö Live Malmö mot diskriminering Malmö Romska Idécenter Malmö stad/Innerstaden Malmö stad/miljöförvaltning Malmö stad/sociala resursförvaltning Malmö stad/stadsbibliotek Malmö stad/Väster/områdesutveckling Malmö stad/Öster/områdesutveckling Malmö Ungdomscentralen

92 | Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad

Mama Africa Medborgarskolan Meteor Projekt Mix Musik MKB Fastighets AB Moderna Museet Modern Art Teatergrupp Mångkulturellt centrum Noaks ark Nordic African Women Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet Näringslivsavdelningen, Malmö stad Open Skåne Polka International Radio Romano, Sveriges Radio REC View Film production Refugee Welcome Refugees Welcome Umeå Region Västerbotten Regionmuseet Kristianstad Riksantikvarieämbetet/Glimmingehus R iksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) Refugee without borders Riksförbundet romer i Europa Romano trajo Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC) Rädda Barnen Rättighetscentrum Västerbotten Röda Korset Samiskt centrum i Tärnaby Sceneriet Sensus SFRF Norra Sveriges distrikt Skandinaviens mix Kulturförening Skogsmuseet i Lycksele Skruv Skånes Arkivförbund Skånes Hembygdsförbund Skånes Hemslöjdsförbund Skånes Näringslivsarkiv Statarmuseet i Skåne Studiefrämjandet Svensk-Kinesiska konst och kultur föreningen i Malmö SWEPA

Sverigefinländarnas delegation Såhkie Umeå Sameförening Södra Communityteatern Tamam Tapper Geist AB Teater Foratt Teater Interakt Teater Theatron Teaterhögskolan Teatermuseet Tredje rummet Tornedalingar i Umeå Trelleborgs Museum Ugglanhuset Umeå kommun Uppåkra Arkeologiska Center Waileth&Bardon Women Making Herstory Vuxenskolan Världskulturmuseet Västerbottens museum Yalla Trappan Ystads konstmuseum Österlens museum

Förstudie om ett nationellt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö, kulturförvaltningen, malmö stad | 93

F รถ r s t u d i e n h a r g e n o m f รถ rt s m e d s tรถ d av :