Vi gratulerar vår lärare Gérard Schaub
90 år, 13 februari 2021

90 år, 13 februari 2021
Jag var militärmusiker, och träffade dig Gérard år 1957 när du först kom till Göteborg. Jag fick en enorm inspiration och lärde mig att spela på riktigt.
Jag spelade för dig i 7 år, 4 år på konservatoriet och 3 år privat.
År 1964 flyttade jag till Gävle för att arbeta i symfoniorkestern.
Utan dig, Gérard, hade jag slutat spela. Du har varit fantastisk som människa, flöjtist och pedagog. Du har hela tiden visat ett så stort intresse och engagemang.
Vi hade lektioner lördagar och söndagar och vi kunde hålla på upp till 3-4 timmar.
Du har betytt så otroligt mycket för mig.
Jag gratulerar!
John-Eric AnderssonJag har ett minne när jag spelade ett stycke för Gerhard och han sa, Det ska vara ett Fiss .... och jag svarade Yes. Kort därefter var det provspelning i Stockholm på Kungliga Musikhögskolan och det gick klockrent.
Gerhard fick mig också att börja spela Flöjt med öppna hål. In Line. Efter Högskolan blev jag uppringd av chefen för flygvapnets musikkår i Uppsala där jag blev ca. 3 år. Vidare av en tillfällighet råkade jag gå på en konsert i Uppsala och träffade en Flöjtist som var professor på Konservatoriet i Liège i Belgien och Soloflöjtist i Symfoniorkester där blev jag i 10 år med Stipendie och en Diplom och pedagogexamen. Sedan hem och fick jobb på
Norrlandsoperan som flöjtist och efter en kort tid så blev jag uppringd och erbjuden ett jobb i Finland där jag blev i 10 år.
Ja det blev jättebra och jag skulle vilja påstå att det var Gerhard Schaubs förtjänst att han gav mig en så stabil grund att stå på.
Gerhard hade nyss kommit till Göteborg och våran årskull låg på KA4 1962 sedan blev jag kommenderad till I15 i Borås 1963 på hösten fram till sommaren 1965. Jag kommer ihåg att jag satt med i Göteborgs Symfoniorkester någon gång, och Gerhard var 1:a Flöjtist i Borås orkesterförening och jag satt som 2:a Flöjtist och tog flöjt lektioner under dom åren.
Denna bild är från februari 1964 och togs i samband med att Birgitta och Bosse Ivarsson och jag hälsade på hos Gérard, som bjöd på schweizisk ostfondue i lägenheten på Götabergsgatan i Göteborg. Receptet kommer jag ihåg än i dag; smält ost, Emmentaler och Gruyère, vitt vin och lite Kirschwasser. Sen doppar man brödbitar i massan i en gryta på ett spritkök. Det var vid detta tillfälle som jag fick smaka starksprit för första gången. Gérard sa att jag måste ta lite Kirschwasser eftersom ostmassan var så svårs mält och för att må bra behövs lite hjälp. Efter ett tag slutade Gérard plötsligt att äta och så gjorde även jag med tanke om vad min vördade lärare hade förmanat oss. Det visade sig att vi som slutade äta i tid mådde bra på natten efter, men inte de som f ortsatte äta eftersom fonduen hade då gjort sig till känna. Jag mådde emellertid utmärkt och var alltså en lärdom rikare…
Nästa bild är från ett besök i huset i Anneberg där Gérard poserar med en flaska rött och med en vinetikett i pannan. Varför det blev så minns jag inte men trevligt hade vi.
Vi var ibland på Röde Orm (vid Valand) och åt lunch. Vid ett tillfälle berättade jag en skröna om vad jag hade hört om allt skummet på ölen som bildades när man hällde upp lite för häftigt. Man blåste helt enkelt av det. Jag hade inte kommit till punkt förrän Gérard med ett rejält frustande blåste skummet på mig. Jag hade ansiktet fullt av skum men vi skrattade mycket åt eländet.
Jag fick lära mig mycket av Gérard, inte bara om mat och dryck utan även om att röka pipa. Hur en full grain ser ut och hur man ska röka in den. Kom ihåg att när den röks in så får den inte slockna, då riskerar den att alltid slockna just där den slocknade första gången, förmanade Gérard. Jag fick tag i en pipa som var full grain, och oj vad jag rökte första gången den tändes! Jag brände mig ordentligt på min känsliga
tunga. Hur dubbeltungan fungerade efter detta har jag förträngt. Nu röker jag inte längre men barnbarnen har så roligt i sina lekar med min pipsamling.
Nu var det emellertid inte i huvudsak mat och dryck som gjorde att våra vägar korsades. Hösten 1961 kom jag som ende flöjtist in vid Musikkonservatoriet i Göteborg och fick Gérard som lärare. Jag minns att jag gick på Avenyn i ett fullständigt lyckorus och tänkte, får det verkligen vara så här roligt.
Vad lärde mig Gérard? Det första jag tänker på är att jag fick enorm respekt för musik, särskilt J S Bachs flöjtsonater. De kom emellertid inte att tillhöra min repertoar förrän efter en tid. Först måste jag kunna tonbilda och spela skalor. Inte bara spela utan LYSSNA på hur klangen växer fram. Efter varje lektion var jag helt slut men var ivrig med att fortsätta öva. ”Schön griffe ut alle tonerna do”, präntade han in i min hjärna och detta finns ännu idag kvar i medvetandet även när jag lyssnar på andra.
Gérard var generös med att låta mig praktisera bredvid honom i Orkesterföreningen (Symfonikerna) och Örgrytes Johannes- och Matteuspassioner. Dessa tillfällen var en stor upplevelse och jag minns dem med stor och livslång glädje och tacksamhet. Jag kunde ju njuta av musiken och även av hans spel.
Inga-Lena och jag stämmer upp i hyllningskören med ett rungande GRATTIS!!
Nu hoppas jag att Du Gérard får fortsatt glädje av alla glada minnen, sådana kan man ju leva länge med!
Torgil
Stort Grattis till dig Gérard, och tack för 4 års fina studier (1965-1969) som gav mig ett orkesterjobb i Helsingborgs Symfoniorkester!
Hej, Gérard!
Någon gång i mitten av 1960-talet var jag i Lidköping och lyssnade på en konsert med Göteborgs Symfoniker. Jag tyckte flöjtisten spelade underbart vackert och tänkte direkt: jag vill ta lektioner för honom!
Så småningom blev det så och jag är glad över tiden på dåvarande Musikkonservatoriet i Göteborg. Din undervisning betydde jättemycket för min utveckling och för mitt framtida jobb som flöjtlärare.
Tusen tack och varma gratulationer på 90-årsdagen!
Käre Gérard,
Jag tror aldrig att jag har sagt klart och tydligt hur mycket alla åren som din elev har betytt för mig, och hela mitt musikaliska liv. Och inte bara det musikaliska förresten; vi får inte glömma osten! Schweizisk ost och fondue blev en inte oväsentlig del av den erfarenhet och europeiska bildning som du generöst delade med dig av. När du
dessutom förmedlade kontakt med André Jaunet så att jag fick vara
hans student i Zürich ett år gav det oändligt stora möjligheter att på
nära håll bekanta sig med ostarna. Dessutom kunde jag ta med mig
min kära Inga till Schweiz. Vi hade det så fint tillsammans där att vi gifte oss i Genève en dag i februari.
Det var en ganska blyg kille på 12 år som första gången kom till
lägenheten på Götabergsgatan för den första lektionen. Det är nog
ungefär 56 år sedan nu. Jag hade bara spelat ett år, men var ganska
ivrig, tror jag. Det var inte så långt att gå från Heden, där bussen från Sävedalen hade ändhållplats. Det blev många resor dit med åren. Jag
minns speciellt hur roligt jag tyckte det var att spela Telemann-
duetter. Den systematiska undervisning du gav, med tonbildning, skalor, etyder och samspel på varje lektion har varit en ledstjärna för mig sen dess.
Så småningom blev det Musikhögskolan, men då mest i Konserthuset; flöjtlektioner i något av övningsrummen på baksidan och möjlighet att lyssna på orkesterrepetitioner och så småningom vikariera i symfoniorkestern. En fantastisk skola! Nu var det flöjtlektion två gånger i veckan, en ny etyd till varje lektion. Då hade ma n 3-4 dagar på sig. Och det var inte aktuellt att inte kunna läxan; ibland skulle det vara utantill.
Det viktigaste: alltid musicering, interpretation. Alla etyder, med olika
tekniska utmaningar, skulle tolkas, formas och ges en musikalisk gestalt. Det gä llde naturligtvis också hela repertoaren som du introducerade; gammalt och nytt, stort och smått, solo och kammarmusik. Du accepterade inget fusk eller slarv.
Allt detta gav mig en fantastisk grund att stå på och en grundläggande och flexibel teknik som jag lätt har kunnat använda i de mest skilda
sammanhang genom åren.
Mest av allt betyder nog minnet av din glittrande flöjtklang högt över
alla de andra i orkestern på konserterna i Konserthuset. Det glömmer
jag aldrig!
Hjärtliga gratulationer på 90-årsdagen!
Paul
Gunnar Kinberg!
Jag var väl inte bland dina mest begåvade elever, och jag måste tacka dej för all kunskap du gett mej. Den kunskapen har jag försökt att skicka vidare till mina elever, och det har lyckats bra i en del fall. En av mina elever har hamnat i flöjtstämman i ”din” orkester.
Tack igen för flera års inspirerande undervisning. Jag och min fru höjer ett glas för dej på den stora dagen.
Din elev 1965 -1970, Gunnar Kinberg
Oförglömliga konsertupplevelser -
från Bach Matteuspassion till Boulez Sonat för flöjt och piano! Allt däremellan inte att förglömma - ett enastående konstnärskap och en avgörande inspirationskälla för mig!
Sven-Olof Johansson, elev 1967-1969
Mitt mest bestående minne av flöjtlektionerna för Gerard Schaub i tidigt
1970 -tal är detta: Man stiger in i villan i backen ned till Toltorpsdalen och möts omgående av en liten Martina som hänfört dansar runt och ska hälsa, kramas och sjunga :)
Därefter går vi in i arbetsrummet och tar oss an Syrinx.
Många gratulationer till 90-åringen!
turn éverksamhet:
Kort före andra halvan av en konsert någonstans under en europaturné. Jag minns inte i vilken stad.
Gerárd kommer ångande mot mig och utbrister:
”Kenneth du! Kenneth du!!
Hahaha, behövde gå på toaletten för att reservtisse.
Vet du vad jag gjorde!?
Jag tissede på flojten du, jag tissede på flojten!!!
Hahaha”
Ett i sanning oförglömligt minne :-)
JÄTTEGRATTIS!!! GERÁRD, JÄTTEGRATTIS!!!
Flöjtist & forskare
Sankyo Artist Japan
Faculty of Fine and Performing Arts | Lund University | Sweden
Till Gérard på 90-års dagen
Utan att jag – knappt fyllda sjutton år – 1972 började studera på Musikhögskolan i Göteborg, med Dig Gérard som min flöjtlärare hade inget blivit som det blev. Att ha haft Dig som min lärare i de viktiga sena tonåren var en gudagåva, och jag tänker på Dig nästan varje dag sedan studietiden i Göteborg. När jag fick lektioner för Jean-Pierre Rampal lite senare på 1970-talet frågade han mig vem som varit min lärare, och då berättade jag att det varit Du Gérard, och Rampal sa då att han förstod varför jag kommit en bra bit på vägen.
Du har alltid varit, och är fortfarande, min förebild när jag haft privilegiet att ha varit soloflöjtist i olika orkestrar i Tyskland, på turnéer som solist på de fem kontinenterna, och sist men inte minst när jag undervisar på musikhögskolor och akademier runt om i världen. Sedan början av studierna för Dig – och idag fyrtionio år senare – har jag alltid haft den största beundran och respekt för Ditt flöjtspel, konstnärliga insikt och integritet, tillsammans med Ditt undervisande. Detta är den avgörande orsaken till vad jag gör och fått göra som flöjtist.
När jag på 1980-talet bodde några år i Paris och bland annat studerade för
Alain Marion, tänkte jag ofta på Dig när jag var på Le Conservatoire på Rue
Madrid. Det finns små ögonblicksbilder som när jag på vintrarna i Paris
brukade köpa rostade kastanjer på gatan: plötsligt kom jag ihåg att Du berättat att Du ibland köpte just rostade kastanjer innan flöjtlektionerna, och använde dessa för att värma händerna. Paris är ju kallare på vintern
än man skulle tro. Några år tidigare hade jag studerat kammarmusik för
Amadeus Kvartetten i Köln, och det var tänkvärt att det mesta av dessa fyra
sympatiska herrars tankar kring musik på alla avgörande punkter sammanföll med vad Du visat och förklarat under studierna i Göteborg.
Redan som Din student beundrade jag Ditt intresse för nyare flöjtmusik, och Du är pionjären för det repertoarfältet i hela Norden. Det var Du som var den första att på våra nordliga breddgrader spela Sonatinen av Boulez, Cinq Incantations av Jolivet, Flöjtkonserten av Petrassi, Sequenza av Berio, och mycket mer. När Du ordnande så att jag fick studera in Couple för flöjt och piano av Bussotti, öppnade Du en helt ny värld, som gjort att jag kommit att ägna mycket tid åt ny flöjtmusik och nyare speltekniker. Det är utan tvekan impulsen från Dig som väckte intresset för ny musik, och som många år senare gjorde att jag fick ett professorat vid Royal Northern College of Music i Manchester, för att just införa nämnda repertoar vid den institutionen. Också Ditt intresse för interpretation av 1700-talets flöjtmusik var verkligen inspirerande, och är den grundläggande orsaken att jag sedan mitten på 1980-talet ägnat mycket tid åt att spela Traverso.
När jag tänker tillbaka på de tre åren i Göteborg i början av 1970-talet är det den tiden som utan tvekan varit den viktigaste under alla mina studier, och ledstjärnan var Ditt flöjtspel, Ditt konstnärliga allvar, som Du förmedlade i Din undervisning. Det låter kanske högstämt, men för att Du varit min lärare tackar jag högre makter.
Varmaste gratulationer på 90-årsdagen
kollega och nära vän
Tack vare dig och allt jag lärt mig av dig
fick jag ett helt liv och en hel
yrkeskarriär i Göteborg!
Robert
GRATTIS på 90-årsdagen!
önskar Linda och Robert Schenck
Bach, Händel, Ibert, Rosenberg, Hindemith, Bäck m.fl lotsade du mig genom under de år jag studerade för dig. Fick väldigt mycket inspiration av dig, speciellt när jag fick beröm någon gång, så kändes det ännu bättre för jag visste att du menade det. Det sporrade mig att öva ännu mer. Det var en härlig, arbetsam och mycket lärorik tid. När du hade spelat in Rosenbergs sonat för radion så skaffade jag den och kom med den på lektion. Du visste inte att jag hört den och pluggat på den via inspelningen jag gjort. Du vart helt paff när jag
spelade en tolkning som inte var så långt ifrån din och jag sa inte att jag hört den redan.
Ett annat minne som bitit sig fast är när du hjälpte mig att köpa en ny flöjt. Vi väntade tills Boosey&Hawkes hade fått in en sändning
Muramatsuflöjter. Vi for dit och provade flöjter en hel eftermiddag, efter många om och men så hittade vi en som jag vart jättenöjd med.
Bara några veckor senare fick du en guldflöjt av Muramatsu och vid en lektion hade du den med och så gjorde vi blindtest där jag fick spela dels på min flöjt sedan guldflöjten och därefter din gamla silverflöjt.
Du hade väldigt svårt att höra skillnad mellan dom, kanske för att jag
lurades lite också och spelade 2 ggr på min flöjt efter varandra, då
trodde du att den ena var guldflöjten. Men sen vart du väldigt nöjd med den.
Anders Uneus, Boden, elev 1974- 77
Du har betytt mycket för många flöjtister och alla som fått lyssna till dig som en fantastisk musiker.
För mig på flera sätt. När jag var tonåring gick jag ofta på GSO:s konserter och jag hade också ett kort för tillträde till generalrepetitioner så det var som lyssnare jag först fick kontakt med dig. Jag spelade flöjt och hade ingen ekonomi för att spela på annat än den billigaste Yamahaflöjt som fanns på den tiden.
Men 1977 när jag gick ut gymnasiet gick jag direkt till Sahlgrenska och fick anställning – därifrån promenerade jag till banken på Dr Fries Torg och tog ett banklån för att kunna köpa en flöjt. Jag ringde dig och några
dar senare sågs vi på Konserthuset för att jag skulle prova ut en Muramatsuflöjt. Du frågade om jag ville börja spela för dig och så blev det - fyra år som elev till dig och fyra år som objekt på Musikhögskolan.
När jag talade om för dig att jag ville gå i lära till flöjttekniker skrev du rekommendationsbrev till mig och ännu idag inser jag att vi är oerhört få som fick den möjlighet till lärlingsutbildning som jag fick hos Muramatsu i Japan och det kunde inte varit bättre. Det har också betytt mycket för
alla flöjtspelare i Sverige som jag kunnat hjälpa med flöjtservice genom åren. Nu håller jag på med utveckling av egna flöjter och den första flöjt
jag utvecklar med ny teknik i nya material är en flauto d´amore.
Välkommen till min verkstad
Johan DahlbäckTack för oförglömliga flöjtlektioner
Debussy; Syrinx, Roussel; Joueurs de Flûte, Bach sonater och Telemann fantasier
och många fler under vårarna 1978,-79,-80,-81.
Hjärtliga Gratulationer på Födelsedagen
önskar
Agneta Bengtsson
2 solofl. i Danmarks Radios UnderholdningsOrkester 1988-2014
Danmarks UnderholdningsOrkester 2015-
Jag hade haft ett antal flöjtlärare innan jag hamnade hos Gérard Schaub. Nu började en ny och annorlunda tid. Den bestod av blåröda pennor, tidiga morgnar och ett intensivt övande. Läraren alltid alert, pigg, inspirerande, krävande och intresserad. Perfektion och elegans är ord som kommer upp. Ingen kunde lära ut barockdrillar och ornament som Gérard!
Vi var ett kul gäng som gick i ”flöjtklassen“ i början av 80talet. Övandet föregick i olika lokaler men mest på Dicksonsgatan. Där trängdes vi med slagverkarna och oboisterna. Kunde bli svårt att höra vad man spelade ibland, men vi hade roligt, det var ju studentliv!
Sen blev det nya fina lokaler, dem missade jag, redan på väg ut på Atlanten.
Första, eller möjligtvis andra året, hade jag lektion kl. 8 på
morgonen i Konserthuset. Det är ju en tid för fakirer. Tyckte jag. För att komma uppvärmd till lektionen cyklade jag samtidigt som jag gjorde gymnastikövningar med ansikte, mun och läppar. Hoppades alltid
innerligt att inge n skulle se mig. Gérard mötte upp pigg och glad med pennorna i högsta hugg. Alla mina noter från denna tid är fullklottrade
med rött och blått, det finns det säkert många som vittnar om, han fick ju pennorna av oss.
Nu har jag själv elever kl. 8.30 och tycker det är en fullkomligt normal tid.
Gérard och Margaretha bjöd på fest. Ostf ondue. Vi jagade vitlöksklyftor med de långa gafflarna och kände oss välkomna och del av en utvald klubb. Gérard gömde sig bland tulpanbladen och skojade med oss. Nu har jag f ått ostfondue i Schweiz. I Biel, en underbart vacker stad som kom att bli en del av min historia. Inga vitlöksklyftor där inte. Men minnen väckte det.
Så for vi ut i skärgården (vems var huset?) och där plockade vi havtorn bland de taggiga buskarna. Gérard och Margaretha i gummistövlar och regnställ verkade inte bry sig om rivsår och obekvämligheter. Jag har planterat en egen liten buske i min trädgård nu. Det återstår att se hur den klarar den isländska väderleken.
Tack för den tid du gav mig. Det blev folk av mig också, om än som isländsk medborgare. Mina elever har kanske lite av dig i sig, de har i alla fall fått sin beskärda del av barockdrillar.
Jag vill utbringa ett varmt grattis till dig Gerard på din 90-års dag! Just
värme är ett ord jag förknippar med dig. Inför - sökningar - lektioner
och åren på skolan och de fina elev-festerna hemma hos er! I mina
Händelnoter ser jag ännu röda och blå unika bågar och anteckningar.
Jag önskar dig en underbar högtidsdag!!
Erik Sunnerstam
Varma gratulationer på födelsedagen Gérard och tack för att jag fick vara din elev 1974-76.
Jag uppskattade verkligen dina kunskaper och ditt engagemang. Du
t.o.m. provade ut och valde en ny flöjt åt mig. Den spelar jag
fortfarande på.
Med vänliga hälsningar
Sackville, New Brunswick, Kanada, 19 januari 2021
Gratulerar, Gérard, tänk att du fyller 90!
Jag har så många fina minnen från tiden på Musikhögskolan, och framförallt lektionerna med dig som var veckans absoluta höjdpunkt.
Jag tyckte så mycket om att öva och att arbeta ihop med dig för att det skulle bli så bra det bara kunde bli.
Jag minns en tidig flöjtklass - det måste ha varit på hösten när jag precis hade börjat, 1980. Vi var i ett stort vackert rum i en av de gamla villorna, och jag tyckte det var helt otroligt att vara där och att få vara med när du undervisade de äldre eleverna! Jag kände mig nog ganska ung och dum. Klassen var stor och jag var den enda förstaårseleven. Sen var det Gunnar, Margareta, Solveig, Therje och Astrid, om jag minns rätt. Astrid spelade Dutilleux och det var första gången jag hörde den, det var fantastiskt minns jag. Den enda i det gänget som jag har kontakt med är Gunnar, fast Margareta träffade jag när jag jobbade på Göteborgsoperan ett år. Solveig, vad hände med henne? Sen gick flera av dem som jag tänkte på som vuxna ut, och vi blev ett nytt gäng där på Dicksonsgatan.
Jag undervisar ganska mycket nu för tiden, och har haft glädjen att jobba med ett antal riktigt bra elever. Jag har kvar alla utgåvor från tiden som elev till dig, och refererar ofta till vad jag lärde mig av dig. De röda och blå pennstrecken skapar så tydliga minnen!
Tusen tack, Gerard, du var en fantastisk lärare och jag önskar dig mycket glädje nu på din dag.
Varmaste hälsningar, Karin (Aurell)
Koltrasten sjöng för full hals. Varmt värmde solen under den korta promenaden mot Lennart Torstenssonsgatan. Det tog bara 5 minuter från Dicksonsgatan som på den tiden var det vanligaste tillhållet.
Frågan som alltid dök upp innan lektionen, hade man övat tillräckligt? Antagligen inte.
Om man var tidigt ute hängde man utanför i korridoren. Ingen idé att släntra in tidigt. I rummet intill bankade Bitto fordrande med foten i hopp om att eleven skulle hörsamma hans vilja. Gerard övade på
”pilligurer” för fullt. Knackade på och välkomnades av ett piggt ögonpar. Artighetsfraser utbyttes medans noter och flöjt packades upp.
Etyden avklarades med rikligt användande av den rödblå pennan som ringade in alla eventuella brister.
Som vanligt var maestro inte särskilt imponerad av mitt sätt att artikulera. Så rätt han hade! Hans oefterhärmliga sätt att uttrycka ens tillkortakommanden får en att skratta inombords än idag efter alla år som har gått. Den här är en av mina favoriter.
”Gunnar! Du spelar som om du har potatis i munnen....Mandelpotatis då eftersom du kommer från Norrland! Ahhh...Mandelpotatis är gott du, eller hur!”
Gemytligt, trivsamt och oftast väldigt roligt.
Efter lektionen låg Dicksonsgatan fortfarande bara 5 minuter bort.
Koltrasten sjöng för full hals!
Jag skulle vilja tacka dig.
Du är den enskilt viktigaste personen som gjort att jag fått
möjligheten att spela flöjt professionellt.
Alla fina orkestrar jag har fått
möjlighet att arbeta i. Alla
fantastiska kollegor jag har fått
träffa, lära känna och tillsammans
skapa musik och teater med – och
som förhoppningsvis då och då
givit en konstnärlig upplevelse till publiken.
Du är grunden till den karriär jag älskar.
Jag är dig evigt tacksam.
Hoppas du får en fantastisk
födelsedag!
Jag vill önska dig en fin födelsedag och även om det nu inte har blivit en stor fest med alla oss gamla elever och studenter, så har det blivit en fest ändå för oss i och med kontakten med gamla vänner inför denna gratulationsbok!
Jag studerade för dig på väg mot Musikhögskolan och under många år, från högstadiet till Musikhögskolan, så lyssnade jag även på alla konserter med GSO, både orkester- och kammarkonserter när du var soloflöjtist och det var en ovärderlig erfarenhet!
Det jag lärde mig vare sig det var lektion eller konsert var en respekt för musiken och att lägga ner själ och hjärta i fraseringen, att mejsla ut detaljer och att aldrig, aldrig lämna en fras eller ens en pytteliten ton ogenomtänkt!
Grattis på födelsedagen!!
önskar
Tina Andersson
Kommer du ihåg lektionerna på 7:an? Det gör jag. Speciellt en viktig lektion. Jag cyklade oftast till lektionerna. Trampade som vanligt upp för backen bakom Konserthuset och låste cykeln utanför den tröga dörren. Snabbt upp till andra våningen i den knarrande trätrappan lite svettig på ryggen. Som alltid hördes fiol och cello runtomkring när jag knackade på din dörr. Vi tog alltid i hand. Ibland hade du en plastkopp med förfärligt kaffe i den andra handen. Luften i rummet var lätt parfymerad. Din klocka låg alltid i ditt öppna flöjtetui. Ofta var jag lite kall om fingrarna och ansiktet. Flöjten var också kall. Men, ingen tid för medlidande eller uppvärmning. Fram med flöjten och spela upp. Jolivet på notstället. Jag tänkte som så ofta att, går det bra nu när jag cyklat och är kall, så kan jag helt säkert spela det här stycket var som helst, när som helst. Bra träning helt enkelt. Det var bara att sätta igång. Väl förberedd så spelade jag som planerat utan feltoner tror jag och med hyfsat bra tempo. Den här dagen tyckte jag det gick ganska bra.
Men, den saken var vi långt ifrån eniga om.
”Texten... Texten!!! Du måste läsa och FÖLJA texten!” sa du och slog ut med ena handen.
Jag var mållös som vanligt.
“Nå..? Då jobbar vi! Nu, från början!” fortsatte du.
Åter igen hade jag hamnat utanför den Schaubska boxen. Denna box av gestaltning och tradition som via Pariskonservatoriet och Crunelle kom direkt ur pennan hos exempelvis Jolivet. Det här var nu inget
nytt för mig. Lite för ofta kom jag vid sidan av det som kunde anses vara exakt, kultiverat och god smak. I din roll som professor försökte du alltid peta upp mig ur diket, tillbaka på den sanna vägen likt en präst som aldrig ser en förlorad själ som hopplös. Men den här gången tror jag du tänkte att Marcusson, han är nog helt hopplös. Verkligen helt hopplös. Det gick väl an i en del stycken som du kallade cirkusmusik eller verk av mindre kända tonsättare. Men när det gällde barockmästarna, klassikerna eller den traditionsbundna musiken från Mellaneuropa, då var det texten som gällde. Och, texten med dess tradition ska självklart följas.
”Här och nu spieler vi efter texten. Inte komponieren. Det kan vara så att du efter din examen kan du göra precis som du vill. Men här och nu, spiele som det ska vara.” sa du med allvar i rösten. Dina glasögon hade nu åkt ut på nästippen. Du såg väl att jag hade svårt att ta det till mig. Med ögonen rakt mot mig över glasögonen fortsatte du lite uppgivet med snäll röst:
”Sen, när du är klar här, kan du göra som du vill, där ute... OCH, det vet jag att du kommer göra...”
Men nej Gerhard! Det blev inte så.
Dina ord ringer varje gång jag spelar Cinq Incantations. Den lektionen blev viktig. Jag håller mig fortfarande stenhårt till texten. I alla fall med Jolivet... Jag har genom åren fått mycket uppskattning och framgång för min gestaltning av Jolivet, framförallt Cinq Incantations. Det enda jag faktiskt gör är ju att spela just det som står där i noterna och som du berättade att Jolivet avsåg. Jag är kvar i den Schaubska boxen Gerhard. Jag har också givit massor med mästarklasser och
med bestämd röst och mina läsglasögon på nästippen försökt få studenter att följa texten. Ibland berättar jag vad du sa till mig. Jag har lika roligt varje gång och det är tack vare dig.
Glada hälsningar från Göran
Mahlers 8:a, Minneapolis 1987 där Gerhard är sig lika lik som karikatyren i Konserthuset.
Stort Grattis på din högtidsdag käre Gérhard!
Hoppas att allt är bra med dig och Margaretha!
Jag önskar dig en underbar dag!!
Jag passar också på att tacka dig för alla underbara år av vänskap vi haft och kommer att ha framöver! Och framförallt vill jag tacka dig för all kunskap du givit mig under alla lärorika år på Musikhögskolan i Göteborg! Under mina studier för dig hade jag ”Aha-upplevelser” nästan varje lektion. Allt tack vare dina fantastiska, intelligenta och musikaliska tolkningar av flöjtrepertoaren.
Du har givit mig min musikaliska grund och din fina flöjttradition som ju
härstammar ända från Taffanel, Gaubert, Moyse, Jaunet, Crunell och
Nicolét, m.fl.
Jag är dig evigt tacksam för detta och jag försöker föra denna tradition
vidare till mina elever. Och genom att spela på den fantastiska flöjt jag köpte av dig för några år sedan. Den vårdar jag ömt.
Än en gång.... Ett stort Grattis och ett Rungande fyrfaldigt Hurra Hurra Hurra Hurra!!!! för dig Gérhard!
Hoppas att vi kan ses snart igen när Coronan lagt sig.
Många varma musikaliska hälsningar från din gamla elev och vän
Jan Bengtson ���������
Kära Gérard! (eller Jerry, som vi kallade dig när du inte hörde)
Jag vill stämma in i hyllningskören på din 90-årsdag! Du är verkligen värd en hyllning för allt du har gjort för musikens värld men också för den människa du är. Du och Maggan bjöd på er själva och ert hem och de flöjtfester vi hade är oförglömliga minnen! (Minns du när Maggan och jag trillade av stolen?)
Jag är så tacksam för det tålamod och den värme du visade mig, när jag, som tämligen förvirrad 17-åring började på Musikhögskolan. Första dan slarvade jag bort flöjten….. Jag var kort sagt disträ, men du sa alltid: ”Men Anne” med ett skratt och glimten i ögat.
Du var otroligt inspirerande, och sträng när det behövdes, men det största du gav mig var att hela du andades en enorm kärlek till musiken. Du sitter fortfarande på min axel i övningsrummet och säger: ”Här måste du ’schön bene ut’ Anne.”
3 snabba om Gérard Schaub:
1. Den blå-röda pennan. Du har gjort outplånliga intryck i mina noter! Rött och blått om vartannat. Jag har alltid undrat om det var något system i det där, eller använde du bara den bara slumpartat?
2. De tysk-svenska uttrycken: ”Schön bene ut” (användes vid krångliga passager som inte riktigt satt i fingrarna) ”Upptaktisch” och ”schön runde av”.
3. Den svarta baskern och den röda halsduken.
Du var lätt att känna igen när du svischade uppför Ekmansgatan med din basker och knallröda halsduk. Stiligt var det!
Många år senare när jag pluggade igen öppnade du och Maggan ert hem för mig och skämde bort mig med fantastiska middagar. Nu vill jag bara rikta ett STORT
TACK för allt du har delat med dig av och önska dig och Margaretha allt gott. Jag hoppas du får en lång och hoppig födelsedag!
Stor kram från Anna the Boman.
Anders NORELL , 1988-93 Musikerlinjen, Musikhögskolan
1993-94 Royal Academy of Music, London
1994-95 Göteborgs Symfoniker
1996-nu National Symphony Orchestra (Taiwan Philharmonic)
Hurra, hurra - stort grattis till dig idag!
Bäste Gerard! Alltid glad, intresserad, kunnig, energisk, korrekt, trevlig, tålmodig, rolig, respektfull, skicklig, generös – så minns jag dig från mina lektioner för dig.
Jag tror att det var Göran Marcusson som peppade mig att kontakta dig för att boka in en privatlektion. Det måste ha varit 1988 och jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar i Stockholm. Jag hade träffat Göran på en sommarkurs och han pratade varmt om ”professor Schaub i Göteborg”. Jag var nog fruktansvärt nervös när jag till slut tog mod till mig och ringde: 031-826666 (Detta var på den tiden man fortfarande lärde sig telefonnumren utantill).
Cillas examenskonsert 1995
Detta var den lyckligaste stunden under hela min utbildning på Musikhögskolan. Min examenskonsert var precis spelad och den blev så bra. Underbara medmusikanter:
Marit Sjödin, cello, Karin Haglund, piano och Johanna Thür orgel. Musiken var nordisk:
Haflidi Hallgrimsons Verse 1 för flöjt och cello, Reed my Lips för flöjt o elektronik av Åke Parmerud, Gösta Nyströms Partita och Otto Olssons Romans för flöjt och orgel.
”Gerard”, svarade du med din omisskännliga brytning. Och efter lite presenterande och diskuterande: ”men ska du åka ända från Stockholm så får vi väl ha en tvåtimmarslektion när du ändå är här”. Så följde ett antal resor mellan Stockholm och Göteborg där intensivt studerande av notbilden på tåget ned följdes av hemresa där jag sov som en klubbad säl hela vägen tillbaka. På lektionerna spelades Bachs e-moll, Martinu, Prokofiev, Lidholm, Roussel - Joueurs, vilken lycka! 1989 flyttade jag till Göteborg och här har jag sedan blivit kvar.
Varma hälsningar
Cecilia Ekmark (f.d. Bergman)
Eftersnack, Malins examenskonsert 1995
Här lite mingel efter Malin Nordlöfs briljanta examenskonsert. Gerard, du säger nog till mig: ”snart är det din tur”. Examenskonserterna stod som spön i backen den veckan, som alltid om våren på en musikhögskola.
Gratulerar på 90- årsdagen!
Jag önskar skriva ett stort tack till dig, för åren på Musikhögskolan och i Göteborgs Symfoniker! Du har varit en energisk, inspirerande, krävande, petig och envis lärare och det är jag idag oerhört tacksam för! Du har lagt en fin grund att stå på, både musikaliskt, tekniskt och även mentalt. Några av dina kommentarer eller goda råd bär jag för alltid med mig:
T ex om någon (...) verkat för slö: ”Man får inte sluta arbeta bara för att man sitter i orkestern.”
För slarvig: ”Schön grip ut.”
Försökt läsa à prima vista på gemensamma flöjtlektionen:
”Går ni på kommunala?”
Om man tyckt något verkat jobbigt och svårt och har känt sig lite knäckt:
”Ja, man får öva, vet du.”
Här är en bild från Semperoperan i din gamla stad Dresden, från en turné med Malmö Symfoniorkester 2018. Underbar akustik!
Jag önskar dig allt gott!!!
Malin Nordlöf
Flöjtkvartetten 40f repeterar, och som vanligt finns du ständigt närvarande i form av underbara citat och bevingade ord. Du har på många sätt bidragit till att vår flöjtkvartett existerar.
Din livslånga kärlek till musik inspirerar oss dagligen; ”Underbar musik detta!”
Som studenter fick vi uppleva att bli tagna på största allvar. Din energi och vilja att föra vidare din kunskap har betytt enormt mycket.
Med din person kom också en air av elegans, en gentlemannamässig, världsvan, europé till Musikhögskolan. Vi är så tacksamma över att få haft dig som lärare, och med det en direkt länk till Pariskonservatoriets anrika traditioner.
På nästa kvartettmiddag tar vi fram fonduegrytan!
Flöjtkvartetten 40f:
Ann Elkjär
Jill Widén
Åsa Karlberg
Anna Svensdotter
Ann:
Hej Gérard!
Numer undervisar jag på Musikhögskolan Ingesund, och jag vågar lova att alla mina studenter vet vem du är. Jag använder dina fraser hela tiden; ”Karakt-ä- ä-är!” Hur en upptakt ska spelas visar jag med hela kroppen i en liten dans på stället, precis som du gjorde. Det har även hänt att jag säger ”nej NEJ – inte detta!”. Men inte så ofta.
Sista gången vi hade lektion, kom du till Konserthuset i Göteborg, och var trött, inte så glad, kanske lite nedstämd. Jag och min pianist spelade Prokofievsonaten, och efter tre timmars ganska så krävande instruktioner var vi helt färdiga. Du däremot, skuttade ut på Viktor Rydbergsgatan på strålande humör, och vi såg dig försvinna uppför Johannebergsbackarna, du hade bestämt dig för att promenera hem. Att undervisa gjorde inte dig det minsta trött, tvärtom!
Mitt livs kanske allra finaste komplimang för mitt flöjtspel har jag sparat på. Det var efter en examenskonsert som du sade det; ”Ann, jag är stolt på dig.”
"Det måste vara mer upptaktigt!”
Anna: Kära Gérard, Så roligt och inspirerande det var att studera för dig! Men det var krävande också. Jag minns en lektion när vi höll på länge med några partier i C.P.E. Bachs solosonat i a-moll. Du var väldigt bestämd med hur det skulle fraseras och på sidan finns
markeringarna från din blå och röda penna fortfarande kvar.
Veckan därpå var jag väldigt nöjd och tyckte jag hade fått till det precis som du ville ha det, men då frågar du: ”Varför speler du på dette viset?” Mitt svar blev ju att vi jobbade så noggrant med just det under förra lektionen, varpå du säger: ”Men det var ju förre veckan!”
Det var en av alla viktiga saker jag lärde mig då – att musiken ska vara levande och få utvecklas under hela livet.
Tack för allt jag har med mig från min studietid hos dig Gérard, och stort grattis på födelsedagen!
Jill:
Kära Gérard, Jag minns precis vad jag själv skräckslaget spelade på min första gemensamma lektion (Pan ur Joueurs de Flûte av Albert Roussel), men framförallt minns jag hur Du dansade och gestikulerade. Jag minns att jag tänkte ”Han ÄR musik”! Det finns många minnesvärda stunder från de där åren i slutet av 90-talet, men framför allt minns jag entusiasmen inför all musik. De där i mitt tycke knasiga solosonaterna från 50-talet som fick Dig att utbrista ”fantastisk musik!”, till exempel, och fick mig att fundera ett varv till på om de verkligen var så knasiga.
Sedan några år tillbaka undervisar jag på Musikhögskolan i Örebro och på Kävesta folkhögskolas musiklinje. Jag hoppas att jag kan förmedla något av allt du gav till mig till mina unga flöjtister. De vet iallafall vad jag vill åt när jag säger ”grip ut”!
Tack för tiden på Musikhögskolan och för vad Du betyt t för mig som musiker och pedagog, och ett stort och varmt grattis på födelsedagen!
Åsa:
Hurra Gérard!
Jag vill också vara med och gratulera!
Tänker på dig så gott som dagligen.
Tack för all musik och för ditt underbart inspirerande sätt att tolka den skrivna musiken med stor respekt för tonsättarens intentioner.
Efter min slutexamen 1995 tillsammans med vårrepetitörMargaretha
Tack Gérard för allt jag fick lära mig under studietiden på 90-talet. Jag hade dessutom förmånen att få spela tillsammans med dig i orkestern vid några tillfällen. Stort grattis på din 90-årsdag!
Helena Granberg, Västerås sinfonietta
Här kommer en grattishälsning från Norränge i Hälsingland.
Hurra Hurra Hurra!!!
Jag hoppas att du har det bra och att du firas med pompa och st åt!
Vi har ju inte träffats s å mycket sedan jag studerade för dig 19961998 på Artisten i Göteborg, men jag tänker ofta p å dig och är så
tacksam för att jag fick ha dig som lärare.
Din outsinliga entusiasm för musiken och flö jtspelet, kombinerat med precision och höga krav var precis vad jag behö vde för att hitta
tillbaka till glädjen och lusten att spela flö jt igen, efter några jobbiga
år i Stockholm.
Du är och förblir en stor
förebild för mig som musiker och lärare och
jag önskar dig allt gott
på din stora dag och jag
hoppas att du får njuta
av tillvaron länge
framöver tillsammans
med dina nära och kära.
Gérard Schaub & Katja Wisén 9 februari 1997, Göteborgs konserthus
STORT GRATTIS på 90-årsdagen, Gérard! Tänk vad tiden har gått!
När jag började studera för Dig 1994, då var jag 40 år yngre än vad du var då, men sen fastnade jag på 29 år och x antal månader… så nu är åldersskillnaden mycket större!
En sak, jag verkligen uppskattade när jag sökte musiker är att Du berömde de saker d u gillade i mitt flöjtspel och de andra sakerna ”ska vi jobba med”. Det kändes toppen!
I ett hus ovanför Artisten där man kunde öva stod det ”Schaub ser dig” på väggen. Visste Du det?
Under studietiden uppskattade vi nog allra mest de fantastiska fondueaftnarna!!! Kära nå’n, vad gott och trevligt! Jag tyckte
också det var mysigt att passa er katt Chasperly t. ex. när ni vandrade i Nepal. Efter att ha studerat för Dig i exakt 2 år vann jag provspelningen till det drömjobb på Marinens Musikkår i Karlskrona som jag haft turen att få behålla hittills. Det måste
ändå säga någonting om Din förmåga att få Dina elever att utvecklas. Jag kommer ihåg att du ringde upp mig strax därefter och frågade: Vad har du nu ställt till med?
En annan rolig fråga jag ofta fick när jag råkade spela en felton var: Komponerar du? Lika roligt varje gång.
Jag vill tacka Dig från hela mitt hjärta för allt du gett mig och säga hipp hipp HURRA!!!!
Katja
Jag hade turen att i ganska unga år möta dig och minns när jag första gången åkte ner till Göteborg för att ha lektion med dig på Konserthuset. Jag var givetvis nervös, men du var stöttande och konstruktiv som alltid och gav mig ständigt nya infallsvinklar. Jag fortsatte därefter att ta lektioner på lite oregelbunden basis även när jag gick vidare till studier på Ingesund. Jag minns särskilt ett ögonblick på en masterclass då jag spelade Chaminade. Mitt i en kadens på väg upp till trestrukna A såg jag dina uppmuntrande blickar i ögonvrån vilket lyfte mig oerhört. Jag kan fortfarande känna den uppmuntrande känslan av att vara på rätt väg, av att någon trodde på mig…
En sommar skulle jag gå en fristående kurs i orkesterspel på Artisten och fick då vara hus- och kattvakt hos er istället för att försöka hitta ett tillfälligt boende - ni var alltid så generösa du och Margaretha och visade sådan tillit till oss studerande. Vattensäng blev det dock aldrig mer för mig efter det : )
Jag sökte efter studierna på Ingesund till Göteborg och ville inget hellre än att studera för dig Gérard, men kärleken (min nuvarande man), gjorde att jag valde att studera i Stockholm istället. Tack vare det är vi gifta och har tre fina barn idag, men det har följt mig som en ständig saknad att jag inte valde att studera för dig där och då. Jag tänker ofta på vad det hade kunnat ge mig och jag kommer alltid bära med mig dina uppmuntrande ord och gester samt din medmänskliga och musikaliska generositet med värme, både som pedagog och musiker.
Tack för fina stunder, glada skratt och hjälp till utveckling
Varma hälsningar
Sara Eggelind Craig med familj
Kära Gérard, Jag har många fina musikaliska minnen från flöjtlektioner hemma i ditt vardagsrum, det var alltid lite nervöst men så roligt, lärorikt och inspirerande att få spela upp stycken ur vår vackra flöjtrepertoar för dig! Anteckningarna i noterna finns fortfarand e kvar och färgar musiken.
Önskar dig ett stort och varmt GRATTIS på 90-årsdagen och hoppas att du får en strålande födelsedag!
Bästa hälsningar, Jenny Samuelsson
Här kommer ett stort GRATTIS ifrån Lidköping! Jag minns åren med dig som lärare med värme.
Tack för allt, Gérard!
Hälsningar
Mathias Kihlberg
(f.d. Johansson)
Linz, im Jänner 2021
„Die Zeit ist ein sonderbar Ding.“, singt die Marschallin im „Rosenkavalier“. Jetzt ist es schon bald 25 Jahre her, dass ich bei Dir in Göteborg studieren durfte. Ich erinnere mich noch so gut an unsere erste Begegnung im Cafe von Artisten. Ich begann mit Englisch und Du hast mich sofort aufgeklärt, dass Deutsch Deine Muttersprache ist, Du aus der Schweiz kommst und wir überhaupt per Du seien, was für mich als Österreicher ganz ungewöhnlich war. Heute ist das auch hierzulande anders, aber Du hast warst vom ersten Moment ein auf Augenhöhe mit mir, was ich nicht gewohnt war – außer den Erfahrungen mit Manuela Wiesler davor – und das war ungemein wichtig und heilsam für mich, auf dem Weg meinen Weg zu finden. Es gibt Menschen, die wenn man das Glück hat auf sie zu treffen, das Leben ändern. Es sind ganz rare
Ereignisse und das Aufeinandertreffen mit Dir und letztlich auch
mit Margaretha hat mein Leben maßgeblich in eine gute Richtung
gewendet. Neben all dem so wichtigen handwerklichen, klanglichen und musikalischen Rüstzeug war es vor allem Deine Zugewandtheit, Deine Menschlichkeit, die mich so beeinflussten. Was gibt es Wichtigeres für einen jungen Menschen, Vertrauen in sich zu gewinnen. Du hast mir viel zugetraut und ich mir damit mehr und mehr vertraut. Dafür bin ich Dir unendlich dankbar und mein Herz wird ganz weit. Schade, dass wir uns in den letzten Jahren aufgrund der Distanz nicht sehen konnten. Für mich war es etwas ganz Besonderes, wie Du und Margaretha bei uns ward, bei der Flötenakademie in Bad Schallerbach. (Das Foto oben wurde in unserem Garten aufgenommen.)
90 Jahre ist fast drei Mal so alt wie Schubert geworden ist – und sie sind wohl wie im Flug vergangen. Ich bin sicher Du bist und warst für viele Menschen, viele Flötenspielerinnen und Flötenspieler eine Inspiration – und als Musikermensch sowieso eine große Erscheinung. Heute will ich Dir nochmals Danke sagen und vor allem alles, alles Gute zu Deinem Geburtstag wünschen.
Bleib gesund und heiter, Du großer Mensch Du!
Norbert
Önskar
Anette Andersson Huber
Maria Lindegren
Elin Olstorpe
Bo Nyberg
Lena Risberg
Solveig Olsson Süss
Kina Sönstevold
Denna gratulationsbok har sammanställts av Robert Schenck i januari 2021. Alla har bidragit med stor glädje och entusiasm just för att de ville så gärna vara med och gratta dig, Gérard. Ett flertal, speciellt Mathias Kihlberg och Malin Nordlöf, har varit till stor hjälp med att hitta så många elever som möjligt.
Boken är alltså ett ensembleverk!