Växter med folkmedicinsk tradition
Under min utbildning till Naturterapeut kom jag i kontakt med medicinalväxter - eller som andra kallar det ”ogräs”! Jag vill gärna dela med mig av denna kunskap eftersom vi har mycket att vinna på att använda örterna till mer än som krydda. Jag kommer att berätta om både inhemska och utländska örter som jag tycker vi har mycket att vinna på att lära känna. Medicinalväxter har odlats sedan forntiden. Man har funnit lertavlor från ca 4000 f Kr med ristade läkemedel med bl a opium, timjan och lakritsrot. Från det forna Egypten har man funnit papyrusrullarna, Papyrus Ebers från ca 1550 f Kr, som innehåller omkring 800 recept. Andra företrädare är Hippokrates, Pythagoras och den heliga Hildegard av Bingen. Sveriges första farmakopé (handbok om tillredning av läkemedel) trycktes 1686 och den var ursprungligen avsedd för apotekarna i Stockholm! Under 1700-talets sista decennier inrättades sockenapotek eftersom många hade lång väg till läkare och apotek.
häraf är det i Sverige ett bruk bland bönderna att på helgdagar och vid gästabud strö friska blad af densamma (älgört) på golfvet, på det att lukten däraf må fylla hela huset, och denna blir ofta så stark, att den knappt kan uthärdas. Om vintern däremot strör man på liknande sätt grankvistar på golfvet. Se där ett medel till beredande af trefnad i hemmet, som naturen själf bekostar!” På 1400-talet upptäckte man blommornas innehåll av salicylsyra. Det var från denna blomma man syntetiserade salicylsyra som nu är en beståndsdel i många värktabletter.
Älgört (Filipendula ulmaria).
Aktiva ämnen
Älgörten är en storvuxen ört som kan bli upp till 1 ½ meter hög. Ofta växer den i stora bestånd på fuktig skogs- och ängsmark, längs stränder och i diken. Stjälken är upprätt, fårad, ihålig, rödaktig och mångbladig. Bladen är parbladiga med små bladflikar mellan de fåtaliga småbladen, uddbladet är ofta stort och tre- eller femflikat och bladskaften är vackert rödfärgade. Småbladen är stora, veckade, tandade och oftast gråvita på undersidan. Älgört blommar från juni till augusti med gräddvita, starkt doftande blommor som sitter i yviga samlingar. Blommorna har fem kronblad. Blommans starka doft påminner om honung och älskas av en del medan andra tycker doften är för tung. Om man gnuggar bladen avges en god doft som påminner om rödklöver. Älgört lockar en otrolig mängd insekter när den blommar. Blomman saknar nektar så det är inte det som lockar utan ståndarmjölet. Frukterna är små nötter, 6-10 stycken tillsammans, spiralvridna, de är luftfyllda vilket gör att de kan hålla sig flytande i vatten och öka chanserna till spridning. Jordstam med uppsvällda knölar. Roten är rosaröd, aromatisk, krypande.
Historik
Älgört har använts som läkeört sedan antiken. Namnet Filipendula ulmaria på latin kommer av det latinska ordet Ulmus som betyder trädet alm. Namnet betyder alltså almliknande då bladens form påminner om almens blad. Förr användes växten till att gnida in träfat och kar innan brygd av öl eller mjöd och man använde den också som krydda brygden. Den kallades därför förr bland annat karsöta, mjödört, ölgräs, luktgräs, mjödmilla. Linné skrev 1737 i Flora Lapponica ”Lukten af denna växt är den allra mest intensiva. Till följe
14 Vi syns i Åhus | Sept 2011
Älgörten innehåller flavonglykosiden spiraeosid. Glykosiden monotropitosid, som är uppbyggd av metylsalisyclat och primveros. Flyktig olja med salicylaldehyd (75%). Salicinet verkar smärtstillande och febernedsättande. Den har också en välgörande inverkan vid ledsmärtor. Av salicinet tillverkas acetylsalicylsyra som är ett av våra mest använda smärtstillande medel. Enligt Harald Nielsen i ”Läkeväxter förr och nu” fann de båda kemisterna Karl Jacob Löwig och Salomon Weidermann redan 1839 att älgört innehåller en tidigare okänd organisk syra. På denna tid hade älgört en annan latinsk benämning, nämligen Spirea ulmaria. Kemisterna isolerade denna syra och gav den namnet spireasyra. Man fann att spireasyran kunde lindra bl a reumatiska smärtor, men man fann också att den har skadliga biverkningar (den framkallar lätt blödningar i magens slemhinnor). Andra kemister upptäckte att spireasyrans retande egenskaper kunde mildras om den får genomgå den kemiska process som kallas acetylering. På så sätt uppstod acetylspireasyra, mer känt under varumärket Aspirin. Sedan upptäckte man att spireasyran är identisk med salicylsyran som man kan framställa ur barken från olika salix-träd, bl a pilbark, samt bark av asp och svartpoppel. Numera är begreppet spireasyra bortglömt och man talar uteslutande om salicylsyra.
Användning – naturens aspirin
Älgörten har en mustigt söt nästan berusande doft, något som förr ansågs glädja sinnena och göra hjärtat lyckligt. I olika böcker anges doften som mandeldoft eller honungsdoft. Doften överförs lätt till drycker, som blir söta och goda med en mandelaktig smak. Saft på älgörtens blommor kan göras med samma recept som man gör saft på fläderblommor. Man bör dock tänka på att den har medicinska egenskaper. Bladen är mycket goda i örtteer, allra godast om de plockas på våren. Under första världskriget användes de som ersättning för te och under andra världskriget använde samerna växten som substitut för kaffe. Älggräs innehåller salicylsyra ett ämne som är bakteriedödande, smärtstillande och febernedsättande. Blad och blommor används vätskedrivande, febernedsättande och smärtstillande bland annat mot huvudvärk. Den är bra mot reumatism då den är inflammationsdämpande. Te på växten kan användas mot blåskatarr samt mag- och tarmkatarr då den reglerar saltsyrehalten i magsäcken. Te på roten används mot diare. Både blommor och blad kan också användas
till örtte som är lugnande och mycket gott. Det är också ett mycket bra förkylningste. Teet behöver inte sötas eftersom det får en honungsliknande smak. Folkmedicinskt användes roten som slemlösande, magstärkande, svett- och urindrivande medel. Örten kan även hjälpa vid muskelsmärtor och vid ledsmärtor som reumatism och gikt - gör en kompress (koka upp färsk eller torkad ört, sila, häll växtmassan i en handduk, låt svalna till ca 40 °C, applicera, låt vara i 30 minuter), eller badda det sjuka stället i ett starkt te av älggräs. Ett bra medel för diverse värk är också en bastukvast av älggräs - bind kvasten av både blommor och blad, och använd denna istället för eller tillsammans med din vanliga bastukvast.
Andra användningsområden
Älgörtsblommor ger lätt mandelsmak åt sylt och kokt frukt. Bladen ger intressant smak åt soppor. Älgört är en användbar färgväxt. Blomvipporna ger gulgrön färg, Blad och stjälk ger blå färg och rötterna svart färg. I Sydsverige lär man använt ett avkok av älgört som utvärtes medel mot ohyra hos boskap. Den har använts mycket inom veterinärmedicinen. Man kan gnida insidan av en bikupa med blad av älgört för att locka dit ett bisamhälle som svärmar. Både blommor och blad kan användas till ett välsmakande örtte. Inget sötningsmedel behövs. Allergivarning! Astmatiker och personer som är känsliga mot pollen och starka dofter bör hantera älgörtens blommor försiktigt, då de torkade blommorna har en stark doft och släpper mycket pollen. Bör ej heller användas under graviditet då älgörten är sammandragande!
Recepttips!
Te – för bl a huvudvärk, förkylning och matsmältningsbesvär Häll 2 dl kokande vatten över 2 tsk torkade blommor/blad. Låt blandningen stå övertäckt i 10-15 minuter, innan den silas och används. Två till tre koppar om dagen. Teet verkar svagt sammandragande, svett- och urindrivande, febersänkande, kramplindrande, inflammationshämmande och smärtstillande.
Ansiktsvatten
Häll ytterligare lite vatten på de frånsilade blommorna och använd som ett sammandragande och uppfräschande ansiktsvatten!
Kerstin Fridsell Naturperlan