de Saint Bertin. Annalerna och krönikorna från 800- och 900-talet innehåller främst hagiografier, berättelser om mirakel och andra händelser som intygar att hävdatecknarna var mer förankrade i fantasi än i historia. I dåtidens anda var fantasilivet viktigare än det praktiska livet. Någorlunda användbar är Benoît de SainteMaure, Chronique des ducs de Normandie (omkring 1160), mest vad gäller franska språkets historia. Normanderna har berikat det franska språket med en hel del ord, inte minst rörande sjöväsendet. Bland dem som fick störst framgång är joli som är besläktad med svenska ordet jul. 40 C-F Keary, The Vikings in Western Christendom a. d. 789 to a. d. 888, London 1891. 41 A Deville, ”Dissertation sur l'étendue du territoire concédé à Rollon par le traité de SaintClair-sur-Epte en 911”, i Mem. de la Soc. des Antiq. de Normandie, 1831, 1832, 1833. 42 J Steenstrup, Norrmannerne, København 1876-82, band 4. 43 G Dumoulin, Histoire générale de Normandie, Rouen 1631, in folio. 44 … if one wants a symbol of Atlantic man that distinguishes him from Mediterranean man, a symbol to set against the Greek temple, it is the Viking ship. (Kenneth Clark, Civilisation, BBC and John Murray, London 1969, s 14.) 45 Normanderna kristnades i Normandie (nordvästra Frankrike) och blev bofasta på Sicilien och i södra Italien där de tog över bysantinska fästningar. Urbefolkningen på Sicilien pustade ut när de blev av med grekerna och deras korruption och äntligen fick veta vem som var herre i trakterna. Dessutom var normanderna mycket företagsamma och förde enbart segerrika krig. Guden Oden beskyddade dem fortfarande. Normanderna upptog i hären de inhemska banditerna på Sicilien som blev ganska nöjda med sin andel av krigsbytet. Araberna förberedde en invasion av Europa via södra Italien som försvarades mycket dåligt av ett Bysans i upplösning. Vikingarna konkurrerade ut araberna och rensade Medelhavet från sjörövare. De krävde att påven skulle visa sin tacksamhet mot dem och betala för deras militära upprustning. [V abbé Delarc, Les Normands en Italie depuis les premières invasions jusqu'à l'avènement de Grégoire VII
160
Doldahavsrullarna
(859-862, 1016-1073), Paris, 1883.] 46 Mer om Robert Guiscard (1015-1085) och hans storebror Guillome Bras de Fer (sv översättning: Järnarmen) från Normandie, se i Gaufridus Malaterra, “De Gestis Roberti Guiscardi“, i De Blasiis, La Insurezzione Pugliese e la conquista Normanna, Napoli 1874. 47 ”Jesus har spelat en viktig roll inom islams mystik som ett ideal i fråga om helighet och fattigdom.” (Gudmar Aneer, Religioners möte, Verbum 1986, s 31.) Koranen uttalar sig vördnadsfullt, om än lite enigmatiskt om Jesus, när det erkänns att Gud anförtrodde honom the evidencies, och man vet inte vad som menas med det. (Parrinder, Geoffrey, Jesus in the Qur'an, London 1982, s 96 f.) 48 Därifrån härstammar ordet simsalabim. 49 Dulce et decorum est pro patria mori lät slagordet i gamla Rom. Det var senatus som skickade juventus i krig. Relationen röntgades av Freud. 50 Manikeism, från grundaren Mani eller Manichaeus (215/6-274?), en kristen asket som förkastade Jesus frälsning och trodde sig vara den riktige Messias. (W B Henning, “The Compendium of the Doctrines and Styles of the Teaching of Mani“, i Asia Major, n s, III/ii, 1952.) 51 I sin vulgariserade form var millennarismen tron på att världens undergång skulle inträffa år 1000. Besvikna apokalyptiska förkunnare drog upp klockan för ytterligare tusen år. 52 Richard von Mach, “Beiträge zur Ethnographie der Balkanhalbinsel“, i Dr. A. Petermanns Mitteilungen, Gotha, 1899, ss 97-106. 53 Augustinus anses ha haft sin tids mest intelligenta huvud. 54 Noël Verney et Georges Dambmann, Les Puissances étrangères sur le Balcan, dans le Levant, en Syrie et en Palestine, Paris et Lyon, 1910, band 1, s 814. 55 Kublaï khan eller Shih Tsu (1260-1294), bror till Mangou, mongolisk kejsare i Kina. 56 Buddha Shakyamuni (500-talet f Kr), son till en skytisk hövding, religionsstiftare. 57 J de Saint-Genois, Les voyageurs belges du XIII siècle, Bruxelles 1846. 58 Les Archives du Tribunal Municipal de Genève, Les procès de Calvin, band 188.