9789515227935

Ri ng du va

S tö r r e h a c k sp e tt

Kn ip a

Säd esä rla

Fa sa n

Kanadag

ås

Så ng lä rk a

Grafisk formgivning: Maria Appelberg Text © Anna Gullichsen 2011 Bild © Cara Knuutinen 2011 Tryck: Oy Nord Print Ab Helsingfors, Finland 2011 ISBN 978-951-52-2793-5 www.soderstrom.fi

Så ng sv an

So t hรถ na

Ko lt ra s t

Bo f in k

Anna Gullichsen

Saga Blom kollar in vรฅren Illustrerad av Cara Knuutinen

Sรถderstrรถms

St ar e Tr an a

To fsv ip a

2

När det är vår blir farmor Simone prillig. Det tycker i alla fall Saga. Farmor har inte ont i ryggen eller värk i händerna. Hon är inte ens trött. Hon springer omkring och ”städar undan vintern” som hon säger. När klockan slår tre sitter det ingen farmor och gäspar i korgstolen. ”Tuppluren får vänta, ma chérie”, säger farmor Simone.

Saga förstår. Vem vill sova mitt på en vårdag? För nu har våren kommit. Nästan all snö har smultit bort. Det doftar jord och löv och mossa och sol. Allt på en gång, tycker Saga.

Saga är vårprillig på ett annat sätt. Det känns i magen. En glad känsla. Saga tittar på farmor som jobbar, på träden och krokusrabatten längre bort. En citronfjäril fladdrar i solen. Saga tänker skriva en lista på säkra vårtecken.

Farmor Simone går inte att hejda. Hon stökar i skjulet bland verktyg och krukor. ”Jag måste få hjälp med att få ut trädgårdsmöblemanget”, ropar farmor. ”Det är tur att Putte är på väg hit!”

Hon krattar löv och samlar ihop kvistar.

Saga hjälper till. Det finns så mycket löv överallt. Alldeles för mycket. Farmor Simone älskar att kratta. Hon älskar löv och hon är helt prillig. ”Lyssna på fågelsången, ma petite!” säger farmor och tar en kort paus med sina bestyr.

Men Saga vill veta en sak. ”Vem är Putte?” frågar hon. ”Det är ju min närmaste granne”, säger farmor glatt. ”Han som är så hjälpsam och snäll.”

4

Saga har aldrig hört talas om nån Putte.

Ska han verkligen komma hit?

Hon sätter sig på päronträdsstubben och tar fram sitt skrivblock. Saga skriver:

5

Visst är det underbart med vår. Den har kommit tidigt i år, säger farmor.

I trädgården är det fullt med vintergäck, snödroppar, scillor och krokusar.

Under äppelträdet blommar vårlök och på solsidan framför det sandfärgade huset breder den lilla nunneörten ut sig. Farmor låter löv och skräp ligga kvar i rabatterna. Som skydd mot frosten om den skulle komma.

Saga sitter på päronträdsstubben med sin färdigskrivna lista.

Då hör hon ett ljud nere på marken. En liten, liten gäspning. Den är så liten att den nästan inte hörs. Men Saga hör den alldeles tydligt. Hon böjer sig ner och lyssnar. ”Aaaaah…”

Nere på marken syns en rörelse. Saga tittar riktigt, riktigt noga. Och där under en grågrön filt håller en liten krabat på att vakna. Han sträcker på armarna, gäspar, smackar och slår slutligen upp sina ögon. Sen spritter han till. Sagas ansikte är alldeles nära inpå. Krabaten drar täcket över huvudet.

Saga ler för sig själv. Hon går ett stycke därifrån och låtsas vara upptagen med sitt block.

Då kryper den lilla krabaten fram. Han är inte större än en skogsmus. Han har en päronformad luva och en grön halsduk. Han klättrar upp på stubben och ser sig omkring.

När farmor kommer med skottkärran rutschar den lilla krabaten fort ner för stubben och springer med rasande fart rakt in i den stora lövhögen.

Saga försöker kika in mellan kvistar och löv.

Farmor Simone börjar fylla skottkärran. ”Nej, vänta”, skriker Saga. ”Jag såg en … en skogsmus”. ”Den håller sig nog undan, ma chérie”, säger farmor.

Saga blir orolig. Om den lilla krabaten med den päronformade luvan hamnar in i skottkärran och sen i lövkomposten, får Saga aldrig mera se honom. ”Jag kan föra löven”, föreslår Saga.

Plötsligt får farmor Simone annat att tänka på. Hon släpper krattan och går mot porten. Där kommer en gubbe. Det måste vara Putte.

Farmor nästan springer fram. Saga tittar på krattan och skottkärran och lövhögen.

Det prasslar till. Den lilla krabaten tittar fram.

7

Sen försvinner han för ett ögonblick och dyker fram igen som en raket som far in och ut i lövhögen, hoppande, flygande, i volter, framåt, bakåt, i cirklar.

Krabaten är som en blixtsnabb, gröngrå boll som fräser fram med en svans av löv och kvistar och fjolårsgräs efter sig.

Slutligen kastar han sig ner och pustar ut.