9789199013749

Hoppets gryning

Anders Nilsson

Hoppets gryning MÄRKT AV SJUKDOMENS MÖRKER OCH NÅDENS LJUS

till Camilla mitt stöd min trogna och älskade

Psaltartexterna är hämtade ur The Message på svenska och publiceras med tillstånd av Libris.

COPYRIGHT © 2025 Anders Nilsson

FORMGIVNING & ILLUSTRATION: Anders Nilsson TRYCK: ScandinavianBook, Danmark 2025 ISBN: 978-91-990137-4-9

www.narinforlag.se info@narinforlag.se

Innehåll ÖVERSIKT

Prolog............................................................................... 11 Höga bergets perspektiv..................................................15

En plats att vila ut....................................................................................16 Glädjens stund...........................................................................................18 Höga bergets perspektiv.........................................................................20

Hopplöshetens återvändsgränd......................................27

Tiden versus orken...................................................................................28 Fånga mig.................................................................................................. 30 Nuets skugga.............................................................................................32 Flaskposten................................................................................................ 34 Vilans hemlighet......................................................................................36 Annan längtan.......................................................................................... 38 Coronatrots............................................................................................. 40 Hopplöshetens återvändsgränd............................................................42

Överlämnandets passage.................................................49

Kampen om livet.....................................................................................50 Cirkelgång................................................................................................ 52 Morgonbön...............................................................................................54 Vävda drömmar........................................................................................ 56 Ut ur hopplöshetens återvändsgränd....................................................59 Skapad att ta emot...................................................................................62

Vinden vänder......................................................................................... 64 Ett med min kropp.................................................................................66 Ovädret drar förbi...................................................................................68 Överlämnandets passage........................................................................70

Frihetens vidder..............................................................77

Minnesmärke........................................................................................... 78 Vid korsets fot.......................................................................................... 80 Nattens frukt............................................................................................ 82 Hoppets spiral...........................................................................................84 Tid att sörja............................................................................................... 86 Back to town............................................................................................. 88 Frihetens kontrast...................................................................................90 Utan karta................................................................................................. 92 Frihetens vidder.......................................................................................94

Hoppets blick.................................................................101

Herren är min guide..............................................................................102 Flykten till stillhet................................................................................104 Helig resa................................................................................................. 106 Att tygla tungan.....................................................................................108 En doft av hopp.......................................................................................110 Oväntat möte........................................................................................... 112 Målet i sikte.............................................................................................. 116 Hoppets blick........................................................................................... 118

Epilog.............................................................................. 125

Trots att tiden går..................................................................................126 Självömkans slukhål..............................................................................128 Mellan död och liv..................................................................................130 Epilog........................................................................................................ 132

Tack................................................................................ 137 Noter.............................................................................. 141

EN BERÄTTELSE EN BETRAKTELSE ETT VITTNESBÖRD

En Davidspsalm Det räcker, GUD – du har struntat i mig länge nog.

Jag har stirrat dig i nacken länge nog. Länge nog har jag släpat på tonvis med bekymmer, levt med en mage som värker av oro.

Länge nog har mina självsäkra fiender sett ner på mig från sina höga hästar.

Ta dig en ordentlig titt på mig, GUD, min Gud; jag vill se livet i vitögat, så att inga ovänner kan överlista mig eller skratta när jag snubblar och faller.

Jag kastar mig raklång i din famn – och jublar över att du tar emot mig.

Jag sjunger för full hals, så många besvarade böner har jag att fira. psaltaren 13

Prolog EN TIDSRESA

det är lätt att förlora hoppet och fastna i tankar av missmod när tydlig bättring låter vänta på sig och utgången inte är given. Osäkerheten omkring en ny sjukdom är svår att förhålla sig till. Jag håller på att bli bra igen, men det har pågått ganska länge nu. Frågan tränger sig på. Är jag inte frisk snart?

Denna bok har växt fram när jag har kikat tillbaka på de senaste åren av mitt liv, samtidigt som jag har fortsatt att sträcka mig mot det som ligger framför. Jag har gått igenom dikter jag skrivit, böner jag bett och tankar jag haft under en period i mitt liv som har varit långt ifrån något annat jag har varit med om.

Aldrig tidigare har jag varit långtidssjukskriven. Mitt liv har präglats av stort engagemang i min familj, på jobbet och i kyrkan. Jag har inte funderat så mycket på min egen ork. Allt som oftast har jag bara kört på. Sällan har jag sagt nej till något, vilket förstås inte alltid varit så lyckat. Det som hände i samhället när covid-19 slog till – det faktum att det mesta kom av sig – hände också mig personligen. Men pandemin tillhör redan EN TIDSRESA

11

historien. I samhället lever vi nu i stor utsträckning som om pandemin aldrig hade ägt rum. Så är det dock inte för mig.

Sjukdomen har satt sina spår, och jag har lärt mig ett och annat. Trots det jag har varit med om har jag mycket att vara tacksam över. z

Boken du har framför dig innehåller en berättelse i form av en samling dikter, teckningar och korta reflektioner. Jag har valt ut dikterna och delat in dem i kapitel med bibehållen kronologi, vilket har gett berättelsen en ram i form av en tidsresa där varje dikt är ett nedslag på tidsaxeln.

Det är framför allt en betraktelse över min egen resa där jag har fått känna av sjukdomens mörker men också har erfarit nådens ljus. Nåden att få upptäcka gåvor mitt i livets omständigheter, till och med i det mörka och jobbiga. I bakgrunden finns min berättelse om hur covid-19 kom in och dröjde kvar i mitt liv, men det som framträder är erfarenheten av en slags närvaro som jag delar med människor från alla tider.

Några böner ur Psaltaren figurerar som färdkost på min resa, och min erfarenhet är, liksom kung Davids, att Gud finns nära i de mörkaste livsförhållandena. Jag har inte varit utelämnad till mig själv utan snarare blivit guidad genom denna tuffa period.

Den främsta anledningen till att jag har skrivit boken är att jag vill sätta ord på detta och stämma in i psalmistens bön:

12

EN TIDSRESA

Jag vill vittna om din trofasthet, ständigt vittna om den hjälp du ger, fast jag aldrig förmår det till fullo.

Jag vill besjunga dina storverk, Herre, min Gud, den trofasthet som endast du kan visa.1 z

Med denna inledning vill jag också ge dig som läsare frihet att välja hur du vill närma dig texterna. Min inramning och reflektion ger dig en möjlighet att göra mig sällskap på min resa men ska inte ses som nödvändig för att ta del av dikterna.

Kanske vill du rent av kasta dig rakt in bland dikterna lika förutsättningslöst som de en gång blev skrivna. Gör då gärna det. Låt betraktelserna vänta och ta med dig det som berör på din egen resa. Det kan visa sig vara värdefullt att stanna upp och leva med en och samma text under en längre tid.

Hursomhelst, jag ber för dig som läser detta, att mina dikter och reflektioner ska bli till glädje och hos dig väcka hopp. Oavsett hur din resa ser ut önskar jag att du i varje situation och för livet i stort blir funnen av den som kan leda dig på vägen hem – hem till frihetens vidder.

Allt gott på din resa!

Lilla Mjärdevi, i ljusets tid 2025

EN TIDSRESA

13

En Davidspsalm Gud, lyssna när jag ropar; vänd ditt öra till min bön.

När jag är långt från allt och alla, utan ett uns ork kvar i kroppen, då ropar jag: »Visa mig vägen upp på Höga berget!« Alltid har du gett mig andrum, en skyddad plats att fly till, ett livstidsvisum till skyddat område, en stående inbjudan hem till dig.

Du har alltid tagit mig på allvar, Gud, och välkomnat mig bland dina nära och kära.

Låt kungens dagar bli många; låt honom styra väl i många långa år.

Ställ hans tron mitt i Guds åsyn; sätt Osviklig kärlek och God tro på vakt.

Själv är jag poeten som besjunger din härlighet – och lever som jag sjunger, dag efter dag.

Psaltaren 61

Höga bergets perspektiv TIDEN FÖRE

En plats att vila ut oktober 2020

trött och sliten lyssnar jag till Cohen tagen av rytmen och lyriken de mörka tonerna får livet att kännas på riktigt jag längtar till en tid då kampen är förbi Gud, min Gud för mig dit och medan jag väntar upp på Höga berget till skyddat område en plats att vila ut

16

TIDEN FÖRE

Höga bergets perspektiv året 2020

DET VAR ÅRET då vi fick lära oss att hålla avstånd och uppmana-

des att vara uppmärksamma på minsta förkylningssymptom.

Det nya decenniet inleddes med nyheter om ett farligt virus som fick sjukvården i städer på andra sidan jordklotet att kollapsa.

Jag minns hur jag tittade på ett reportage om den kinesiska staden Wuhan som stängdes ner och isolerades från omvärlden. Journalister som nekades att åka därifrån började istället rapportera för omvärlden om utegångsförbud och sjuka människor som blev inlåsta i sina hem. De som lyckades ta sig till sjukhuset möttes av hemska scener där utanför. Sjukhuset var överfullt och människor låg i långa rader utmed gatan, och de som var i störst behov av hjälp tog där sina sista andetag. Alltihop var som taget från en dystopisk science fiction-film.

Först kändes detta tal om ett farligt nytt virus så avlägset, men det dröjde inte många veckor innan smittspridningen blev global och pandemin utlystes av Världshälsoorganisationen. Därefter kom åtgärder mot smittspridningen på löpande band även i vårt land. Tempot i samhället bromsades upp och pandemin lade sig som en tung filt över allas våra vardagsliv. z

Ett stort allvar och en allmän oro över situation fick snart fäste i vårt land. Trots detta tror jag det var många med mig som 20

TIDEN FÖRE

välkomnade denna tydliga inbromsning av tempot i samhället.

Ibland är det som om vi behöver hjälp att stanna upp och reflektera över det liv vi lever. Men en samhällsekonomi som bygger på att allt hålls igång är förstås oerhört sårbar om det mesta stannar upp. Regeringen tvingades presentera en rad ekonomiska stödåtgärder för att hjälpa företag att hantera konsekvenserna av pandemin. Till exempel infördes regler för att underlätta för arbetsgivare att behålla sina anställda, och som arbetstagare i vissa branscher fick vi lära oss ett nytt ord: korttidspermittering.

Denna tillfälliga arbetstidsförkortning exponerade effektivt det som tidigare saknats i våra vardagsliv. Tiden i marginalen förloras så lätt i kampen om att hålla jämt tempo med det ständigt accelererande ekorrhjulet. Att alltid vara på språng gör det svårt att möta människor med närvaro i det oplanerade. Plötsligt fanns där tid för annat än måsten. Att få ihop det berömda livspusslet kom av sig något och vi fick smak av att bara »hänga« med våra närmaste. I avskildheten kunde man skaffa den efterlängtade hunden eller fiska upp en hobby tillsammans med barnen som fallit djupt i glömskans hav. Men orsakerna till dessa livgivande konsekvenser var förstås allt annat än positiv. Och för en del överskuggades alla uppsidor av att få mera luft i kalendern av oron över att till slut mista sitt jobb.

För min egen del var jag inte orolig över detta. Under våren tog jag själv ett beslut att förändra min arbetssituation. Det var som att pandemins konsekvenser hjälpte mig på traven. Jag fick tid att stanna upp och reflektera över hur jag fördelade min tid mellan olika engagemang. Jag minns hur jag fick syn TIDEN FÖRE

21

För full hals ropar jag, GUD: »Var god mot mig! Svara!« Mitt hjärta viskade: »Sök Gud«, och hela min varelse svarade: »Jag letar!« Göm dig inte för mig!

Psaltaren 27:7–8

Hopplöshetens återvändsgränd FÖRSTA ÅRET

Tiden versus orken mars 2021

Tiden är en märklig gåva Så ofta en bristvara När orken är stor Men vad är tiden utan orken Plötsligt finns den där i överflöd Och hur tar man emot en sådan gåva När bristen har flyttat till andra sidan myntet Så lätt att följa med Fixera blicken vid bristen Och missa gåvan Gud, hjälp mig att flippa perspektivet

28

FÖRSTA ÅRET

Vilans hemlighet oktober 2021

sakta börjar jag ana jag tror jag förstår det krävs dagar och veckor veckor som blir år och ändå vet jag inte säkert om tanken målet når NEJ, jag tror jag går ut en stund jag flyr en blund kvävs i mitt förnuft ge min tanke rum jag behöver luft vila, och åter vila vad är det värt balans och återhämtning det är vad jag lärt vi lever för mödan och tänker stort men när ska jag tänka på allt som jag gjort jag läser om vilan 36

FÖRSTA ÅRET

och försöker förstå men kan man läsa sig till detta ändå det krävs dagar och veckor veckor som blir år NEJ, jag tror jag går ut en stund jag flyr en blund kvävs i mitt förnuft ge min tanke rum jag behöver luft i soffan med musiken finner jag rum känner helt plötsligt att tanken är stum vilan har tagit över och jag har bytt plats jag äger inte vilan behöver ej ta sats som om jag funnits till för denna enda sak att fyllas av FÖRUNDRAN i soffan på min bak

FÖRSTA ÅRET

37

Annan längtan november 2021

håller jag hela vägen ser inte vart jag går hör bara rösten kan jag lita på det jag sår det är mörkt nu mina konturer är du det svartnar ibland stannar upp och fastnar i sand ropar ditt namn det, är det enda jag har förbarma dig över mig och det som är kvar du har gett mig nytt vin det spricker och drar vad ska jag hälla det i mina frågor saknar svar

38

FÖRSTA ÅRET

Hopplöshetens återvändsgränd året 2021

»HUR LÄNGE SKA vi ha det så här?« var en återkommande fråga i spåren av alla åtgärder mot smittspridningen i samhället. När den andra vågen av covid-19 kom var det svårt att se någon ljusning. Denna vinter var starkt präglad av isolering på olika sätt och i de fall där verksamheten rullade på, så var det framför allt på distans. Det hela formades till en stor kollektiv övning i att hålla sig på sin egen kant.

Det var förödande det som hände som en direkt följd av den sociala distanseringen. Den ofrivilliga ensamheten bland utsatta grupper i vårt land fick sig en knuff i fel riktning. Och detta i en tydlig orostid då vi behövde varandra som bäst. Hos oss som inte var ensamma ökade risken att odla tendensen att vara oss själva nog och att inte se de behövande runt omkring oss. Även om det gick långsamt att få bukt med smittspridningen var det annat som gick desto snabbare. Godkännandet av ett nytt vaccin gjordes på rekordfart. Redan under våren kunde man tydligt se effekterna av vaccinet – smittspridningen minskade. Dock så kvarstod vissa åtgärder i samhället, till exempel rekommendationen att jobba hemifrån. z

Själv befann jag mig i en egen liten värld, där frågan om hur lång tid saker och ting tar blev väldigt personlig. De första 42

FÖRSTA ÅRET

månaderna gick tillfrisknandet mer bakåt än framåt. Trots min deltidssjukskrivning hade jag svårt att hantera tillvaron. Jag blev gradvis sämre, så min läkare rekommenderade att jag skulle vara helt sjukskriven ett par veckor. Därefter återgick jag till arbetet i en lugnare takt. Jag arbetade drygt tre timmar om dagen i kortare pass varvat med mycket vila.

För mig var möjligheten att jobba hemifrån i mångt och mycket en förutsättning för återgången till arbetet. Hemmiljön hjälpte mig att portionera ut min ansträngning med långa pauser för vila. Mitt största bekymmer var då, liksom under hela min sjukdomstid, huvudvärk och hjärntrötthet i kombination med att jag ville mer än jag orkade. Jag hade en tydligt begränsad kapacitet och uthållighet, särskilt kopplat till synen men även till hörselintryck och kognitiv ansträngning.

Symptomen ökade och minskade i relation till min aktivitet men kom även i skov som var svåra att förutsäga.

Ovissheten var nog värst och frågorna var många. Mycket energi gick åt till läkarbesök och andra vårdkontakter. Det var både undersökningar av olika slag för att utreda orsakerna till min huvudvärk och hjälp att återgå till vardagen. Jag var i tydligt behov av rehabilitering men hade i det korta perspektivet svårt att se några resultat. Hur långsamt fick det gå? Var befann jag mig på denna resa? Var det senaste bakslaget den sista uppförsbacken eller skulle det komma en till? z

Vägen har gått upp och ner hela tiden. Den har kantats av sjukvårdsbesök som visserligen har varit till stor hjälp, men FÖRSTA ÅRET

43

Hur länge tänker ni gadda ihop er mot mig?

Hur länge ska ni ränna runt med våldsmän?

Det är inget bevänt med er, inte med någon av er – ruttna golvplankor, maskätna taksparrar, myrstackar som smider planer på att riva ner berg och har gått vilse i önskedrömmen.

Ni talar vackra ord, men alla era »välsignelser« andas förbannelser.

Gud är den ende för mig – så länge han vill väntar jag.

Varför inte? Allt jag behöver får jag ju av honom.

Han är fast mark för mina fötter, ett andrum för min själ, en ointaglig borg för resten av mitt liv.

Psaltaren 62:4–7

Överlämnandets passage ANDRA ÅRET

Kampen om livet februari 2022

Ska det vara så här nu, eller finns det en väg ur detta skal?

Jag stöter i kanten gång på gång, känns inte som jag har något val.

Att följa med och gå i takt med livet så som det visar sig – där finns en skatt gömd.

Jag söker, kämpar och anstränger mig.

Men tänk om det inte är min uppgift att hitta något som går att finna, utan snarare att släppa taget om allt, för att livet självt vinna.

50

ANDRA ÅRET