9789198388008

DareMe Publishing AB www.dareme.se Copyright © Eva-Lisa Dezmin 2017 Formgivning: DareMe Publishing AB Omslagsillustration: © Åsa Tåqvist Tryck: Totem, Polen 2017 ISBN 978-91-983880-0-8

Det bedrägligaste spelet är det som interagerar med det undermedvetna, influerar det medvetna och briserar pü vansinnets rand.

Shadia Acosta

Kapitel ett JAG EXISTERAR EGENTLIGEN INTE, det är mitt största trick, att

övertyga

ordningsmakten,

rättsväsendet

och resten av

mänskligheten som hört talas om mig, att jag inte finns. Nu undrar du hur det är möjligt? Jag kommer till det, men vi tar allt i tur och ordning.

Organisationen jag jobbar för finns inte heller. Mest beroende på att så väldigt få vet om att den existerar. Jag har ingen aning om vilka mina kollegor är eller hur många som jobbar för sammanslutningen.

Det ligger heller inte i mitt intresse. Jag accepterar uppdrag, infriar önskemål och får betalt. Jag är en av de allra bästa och drivkraften kan summeras med ett enda ord: pengar.

Som en av Sveriges tusentals nämndemän har jag fått makten att fria eller fälla. Vi är alla lekmän med kort internutbildning – valda via vår partitillhörighet att under fyra år döma opartiskt. Men min moraliska kompass snurrar fritt när det gäller rättssystemet. Jag saknar förvisso fördomar, men bryr mig inte ett skit ifall den åtalade är skyldig eller inte. Kanske är det därför jag är så bra på mitt jobb.

5

Vissa tingsrätter väljer att lotta vilka nämndemän som ska delta i förhandlingarna, men den metoden tillämpas inte överallt. En regel som däremot gäller alla är att i god tid informera de utvalda om innehållet i fallet, så den som möjligtvis är jävig kan avsäga sig uppdraget. Här kommer det ironiska: jag är alltid jävig, men inte av personliga skäl, utan helt andra. Vare sig du är åtalad eller målsägande, vilar väldigt mycket av utgången på huruvida någon från min organisation finns med vid huvudförhandlingarna, eller inte. Vår intention är att slutföra ett uppdrag, det är syftet med vår närvaro.

Ibland är det gärningsmannen som vet att någon av nämndemännen är från organisationen, ibland är det offret som vet det. Men vem uppdragsgivaren än är, så vet den inte vem av oss tre lekmän som är motståndarsidans Svarte Petter. Vi sitter där för att påverka processen därför att någon annan vinner på hur den faller ut. ”Någon annan” är organisationens klienter och de är högst villiga att betala större summor om sammanslutningen lyckas få in en av sina nämndemän i en viss rättegång. Vi sitter således inte med i egenskap av rättskipare, vi sitter där antingen för offrets, gärningsmannens, eller de anhörigas räkning. Har du någonsin undrat hur ett till synes uppenbart brottsfall inte kunnat leda till en fällande dom? Det brukar heta att det ska vara ställt bortom allt rimligt tvivel, att bevismaterialet inte höll. Ibland är det så. Ibland handlar det om att någon som jag figurerat i spelet mellan rättvisan och möjligheten att influera en påföljd.

Jag är en rättsvrängare. Jag borgar för att de övriga två nämndemännen, gärna domaren också, går på min linje. Det finns tillräckligt många av oss för att någon ska finnas med i nittio procent av alla rättegångar. En del gör ett mediokert jobb, en del är riktigt slipade, men jag är den nationellt bästa. Jag kan få den mest 6

övertygade att tvivla och den största skeptikern att tro. Jag förvandlar misstanke till förtroende och tillit till dubier. En rättegång där jag finns med är avgjord långt innan den ens påbörjats.

Internationellt är vi ännu fler. I länder där en jury avgör utgången behövs det av förklarliga skäl många rättsvrängare för att den ena sidan ska väga tyngre än den andra. Det vi är satta att påverka är balansen mellan rätt och fel, oskyldig eller skyldig.

Min brist på medkänsla har antagligen varit det största avgörandet för mina framgångar. Jag bryr mig inte om andra människors livsöden, främst beroende på att jag aldrig släpper någon så nära att jag riskerar att engagera mig på allvar i dem.

Tycker du att det verkar långsökt? Det är det inte. Allt det här blir möjligt på grund av en enda liten detalj: Övertygelsen om att något inte finns. För om någon eller något inte finns, kan det heller inte utgöra någon påverkan. Eller?

7

Kapitel två JAG ÄGER EN REVOLVER och varenda morgon när jag vaknar laddar jag den med ett skott, snurrar magasinet, spänner hanen, sätter pipan mot tinningen och trycker av. Det är bekräftelsen jag behöver för att förvissa mig om meningen med min plats och funktion i samhället. För mig är slumpen allt. Hela mitt liv har handlat om slumpen, eller kanske är det ödet? Men döden vill inte ha mig. Jag landar alltid på fötterna. Hur många liv jag har avgörs av en halvmantlad kula i kaliber .357 Magnum och huruvida den ligger i linje med pipan när jag avfyrar. Kulan har hög anslagsenergi och kraftig expansion. Enkelt förklarat blåser den hjärnan ur mig varpå döden är oundviklig. Cirka tio gram Lieman som ryms i min hand. Samma sorts Lieman som en gång mördade en känd statsminister.

När jag duschat och ätit frukost ger jag mig av till jobbet. Det arbete jag har när jag inte sitter i rätten. Jag skriver säljande texter för en reklamfirma. I alla fall är det mitt yrke under min vistelse i den här staden. Det mesta vi gör PR för är skit, men människan är av naturen ett får som följer sin grupp utan att analysera varför.

8

9