9789198219913

Maria Löfgren

trädgården

på gäddeholm

t r ä d g å r de n på g ä dde hol m

Det står en död poppel kvar på platsen som vi tror varit en utkiksplats.

En gång såg man både Björnösundet och den praktfulla trädgården härifrån.

Platsen syns på kartan från 1879 som en grusad rundel. 

e n a r pi pa r k bl i r t i l l

Året är 1869

en a r pipa r k bl ir t il l Josef Arpi hastar upp utefter gången i den nya parken. Han måste hämta sista trädet och få ned det innan det blir mörkt. Kusken måtte inte ha sett det där det stod lutat mot orange­ riets östra gavel. Kärran var annars full med de sista bohuslindarna, balsampopplarna och silvergranarna, men svartpoppeln var inte med. Nu har kusk och häst gjort sitt för dagen och återvänt till stallet för en välbehövlig vila och trädgårdsmästare Nilsson och hans drängar står trötta och vilar mot spadens handtag. Han vill inte pressa dem mer nu utan hämtar själv det glömda trädet.

När han skyndar gången upp mot herrgården kan han inte annat än känna sig nöjd med vad som åstadkommits på denna tidigare outnyttjade yta. Här gick korna och betade men nu har det blivit en park med ett brett sortiment av olika träd. Ett arboretum för herrskapets och deras gästers bildning, samtidigt som det kommer att bli ett skuggigt promenadstråk för stillsamma, njutbara promenader ned mot sjön. Gången mot norr är han mer än nöjd med. Den slingrar sig runt så att träden kan beskådas från alla håll.

Utkiksplatsen i början av parken är han också tillfreds med. Från den finns en vacker utsikt över Björnösundet samtidigt som det går att blicka tillbaka upp mot herrgården med odlingar och den vackra fruktträdgården.

Det är inte bara Arpi som är nöjd, det är andra som känt sig så nöjda med honom att han i år har fått mottaga en silvermedalj från Hushållningssällskapet för sitt arbete ” i afseende på plantering å kala backar.”

Men det har inte alltid varit sötebrödsdagar i arbetet. I minnet sitter fortfarande Köpingsbornas vrede när Östra Utmarken omvandlades till en skogsliknande park. Där hade de fattiga i staden haft sina djur på bete. När det bestämdes att den skulle gallras och nyplanteras vaknade ilskan och texter som ”Fritt svinbete eller revolution” började dyka upp på stadens plank. Arpi hade tagit initiativ till parken för att få en grön oas i staden.

Han blev ansvarig för planteringsarbetet och hans föresats var att alla lövträd som kunde växa i Sverige skulle finnas representerade där. Det genomfördes och Karlbergsskogen, som



t r ä d g å r de n på g ä dde hol m

den fick heta, står nu där sedan elva år. Men i klart minne finns ännu protesterna och de krossade fönstren på hans gård.

Arpi har skolats i den nya synen på skogsbruket. Han tog sin jägmästarexamen vid Skogsinstitutet i Stockholm år 1847. Då hade institutets förste direktör, hovjägmästaren Israel Adolf af Ström, redan övertalat kungen att det behövdes en annan syn på skogen med krav på återplantering. Af Ström hade reagerat på den stora skogsskövlingen i landet samt arbetat för att få en ny skogspolitik och en central utbildning. Josef, tillsammans med sina medstudenter, skolades tidigt in i det nya tänket.

Här på Gäddeholm har Josef varit tidigare. Redan två år efter sin examen hade han fått i uppdrag att mäta upp alla ägorna på Gäddeholms säteri samt upprätta en hushållsplan, eller skogsplan. Det tog nästan tre år att bli färdig med mätningarna och att rita kartan som var detaljerad med beskrivningar över alla ytor. Under arbetet med säteriets ägor blev det tydligt att en hel del kunde göras för att förbättra skogsdriften. Bland annat fanns det outnyttjade kala backar som gott kunde planteras med skog med en bred variation av olika trädslag. Både för trevlighetens skull men också för att se vilka träd som trivdes och som det i framtiden kunde planteras mer av.

Intresset för träd tar kanske ibland alldeles för stor plats i Arpis liv. Hans hustru muttrar över alla frön, sticklingar och plantor som han har där hemma. Men han kan inte låta bli att fortsätta föröka, att så och hoppas få fram något nytt eller nyttigt. Eller att ta sticklingar från träd både här och där. Han tilltalas av den variation som finns inom ett och samma släkte. Träden han drar upp säljer han eller använder själv vid planteringar som i parken här vid Gäddeholm. Här har han planterat bokar med olika proveniens men variationen är inte lika tydlig som hos de tre askar han har planterat bakom trädgårdsmästarbostaden.

Tydligast är skillnaderna på våren eller hösten när askarna lövar på eller av i olika tid. Hans hustru suckar över hans nit och frågar honom ofta vem som bryr sig om detta, ask som ask.

Men han tänker att alltid förnöjer det någon, vänta och se.



e n a r pi pa r k bl i r t i l l

Tre askar som Arpi kan ha planterat. De lövar på och av vid olika tider, en variation som talar för att de kommer från någon av hans frösådder. 

t r ä d g å r de n på g ä dde hol m

Arpipark Josef Arpi föddes i Dingtuna 1826 och dog 1887. Han var en konsult som tidigt kom att arbeta med skogshushållning, återplantering och trädplantering på svårplanterade marker och skogsparker vid sjukhus. Omkring 1878 gör Arpi planteringar åt Hushållningssällskapet på 13 platser runtom i Västmanland på just kala platser.

De statliga jägmästarna ålades av kronan att de skulle informera och utbilda de privata skogsägarna i skogshushållning och behovet av återplantering. Arpi arbetade med detta genom Hushållningssällskapet där de privata skogsägarna var medlemmar. Arpi arbetade även med utbildning och information genom Landstinget och folkskolan. 1857 blev Arpi jägmästare i Västmanlands län och vid behov Dalarna.

1849-51 gör Josef Arpi Karta öfver Odlingar vid Geddeholm.

Vi vet inte om Josef Arpi gjorde parken på Gäddeholm. Det finns inget som berättar för oss om det. Den enda uppgift vi har är i gårdsarkivet där en okänd författare skriver någon gång mellan 1920-1928 att parken på Gäddeholm skulle planteras med alla Skandinaviens trädarter.

Under arbetet med den trädgårdshistoriska rapporten kontaktade jag Sten Lindqvist som är barnbarns barnbarn till Josef och som forskat i släktens historia. Jag berättade det vi visste om parken och kartan som Josef hade gjort över ägorna. På frågan om det skulle kunna vara Josef Arpi som låg

bakom parken på Gäddeholm svarade Sten ett kraftfullt ”Ja! Det var precis det här han arbetade med!”

Därför har jag tagit mig friheten att använda Josef Arpi som parkens upphovsman. Jag har också tagit mig friheten att mynta ordet Arpipark. Med Stens goda minne.

Vill du läsa mer – Sten Lindqvist, barnbarns barnbarn till Josef Arpi, har skrivit boken Jägmästare Josef Arpi och hans släkt, 2008. Läs mer i Köpingsboken 2003, Karlbergsskogen – stadens gröna lunga.



e n a r pi pa r k bl i r t i l l

Hushållningssällskapet Hushållningssällskap bildades i varje län under första halvan av 1800-talet. Förutom på Gotland där det bildades redan 1791. Deras uppgift var att på olika sätt arbeta för utvecklingen av det svenska jordbruket med dess binäringar, skog, trädgård, fiske och hantverk. Det kom att anställas länsträdgårdsmästare som hade till uppgift att sprida kunskap om trädgård. De ritade och anlade trädgårdar, de förökade växter och plantskolor inrättades. Både bönder och torpare hade möjlighet att få hjälp av dem. År 1865 anställdes den förste länsträdgårdsmästaren i Västmanlands län, Erik Ingeberg.

Trädgårdsmästaren Karl Johan Nilsson född 1819, kom 1859 till Gäddeholm från Västerås med hustru Sofia Ersdotter.

Mellan åren 1852 och 1862 får de fem barn. År 1873 gifter han om sig med Anna Christina Kohlström. 1880 flyttar de till Västerås.

På flygfotot från 1935 syns parken till höger och gången som leder förbi utkiksplatsen och ned till sjön.

Utsnitt ur ”Karta öfver odlingar vid Geddeholm” från 1879. Se kartan i sin helhet på nästa uppslag. 

t r ä d g å r de n på g ä dde hol m

Året är 2011

a r pis a r bet e bl ir s y n l igt Han vet inte att en museichef kommer att sitta på ett möte 2011 och reagera på hans namn och koppla ihop honom med Karlbergsskogen i Köping.

Han vet inte att det mötet och det som kom upp där ledde fram till denna text.

Han vet inte att det i framtiden kommer att göras kartöverlägg och grävningar för att åter hitta gångarna i parken och att de än en gång kommer att grusas för att få fram en vacker promenadväg.

Han vet inte att det etthundrafemtio år senare kommer en trädgårdsmästare som börjar kalla hans parker för Arpiparker.

Han kan heller inte ana att hans planterade europeiska svartpoppel kommer att få hjärtat att slå snabbare på en framtida poppelexpert eller att hans arbete ska glädja en trädexpert, två trädgårdsmästare och en praktikant som blir glada över askarnas skillnader samt tänka att vad roligt att någon velat visa upp den variationen.

Han gjorde det ändå, utan att veta.

Utsnitt ur Josef Arpis detaljerade karta över Gäddeholm från åren 1849-51.

Se mer av kartan på nästa uppslag. 

a r pis a r bete blir sy nligt



t r ä d g å r de n på g ä dde hol m



s or t be s t ä m n i ng av f ru k t e n

Året är 2011 och 2012

sort be s tä m n i ng av fru k t en Det finns inte många träd kvar i den fruktträdgård som en gång var en av länets största och finaste. Den har innehållit uppemot 400 träd men nu finns bara ett tiotal kvar. Men även om de inte är så många så kan det bland dem finnas guldkorn. Sorter som försvunnit helt eller minskat i antal. Vem vet vad som döljer sig i en insomnad herrgårdsträdgård?

Nu vet vi, tack vare skickliga pomologer, fruktkännare, vad det är för sorter som ännu står kvar. Under två år gjordes sortbestämningar på äpple­ och päronträden. Tur var väl det när ett av äppelträden visade sig innehålla två sorter. Melonäpple och Gravensteiner finns i samma träd och det är inte alla år som de båda ger frukt.

Den intressantaste av sorterna är Ölands kungsäpple. Ett rött och vackert äpple som gör julens fruktbord extra juligt. Eller som den gamle trädgårdsmannen Axel Pihl uttrycker det runt sekelskiftet 1900: ”Denna äpplesort har, som bekant, ett särskilt värde för sin lämplighet att pryda julgranen med.” Olof Eneroth, en av Sveriges första och mest kända pomologer, skriver 1860 om sorten så här: ”I yttre skönhet och inre ädelhet vid fullständig utbildning överträffad af få andra äpplesorter.” Eneroth hade sett sorten på Öland, Gotland och efter ostkusten upp till Stockholm. Hur den hamnat på Gäddeholm vet vi inte och inte heller när. Sorten finns inte nämnd i arkiven för Gäddeholm. Men den finns på ett ställe till i närheten och det på en plats med nära anknytning till Gäddeholm – nämligen på Aggarön.

Aggarön är en ö i Mälaren med en herrgård som sedan åtminstone år 1711 har haft en fruktträdgård. Denna ö kom år 1733 att köpas av friherre Carl Olderman Cronstedt på Gäddeholm och därefter ingick den i Gäddeholms fideikommiss ända fram till 1942.

Trädgårdsmästarna lär ha haft ett nära samarbete och utbyte av både växter och kunskap. Ölands kungsäpple hade så goda egenskaper så vi får anta att trädgårdsmästarna tyckte att den var värd att odla på båda ställena. På Aggarön finns ännu ett hundratal fruktträd kvar. Under arbetet med den trädgårdshistoriska utredningen av Gäddeholm återfann vi i herrgårdens arkiv en ritning över Aggaröns fruktträdgård från år 1885 där varje träd var numrerat. En sådan där upptäckt som får håren att resa sig på en. Tyvärr har inte



t r ä d g å r de n på g ä dde hol m

sortlistan återfunnits. Men tänk om den skulle dyka upp och vi kunde få se vilka sorter de hade 1885 och dessutom skulle kunna jämföra med de träd som står där än idag. Det är trädgårdshistoria när den är som mest spännande.

Pomolog Håkan Svensson från Julita vid Ölands kungsäpple.



s or t be s t ä m n i ng av f ru k t e n

Aggarön Aggarön ingår i naturreservatet RidöSundbyholmsarkipelagen och är en av de största öarna. Det är klassat som ett Natura 2000-område med höga natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. Fruktträdgården består av cirka hundra träd och de ses över varje år, med beskärning och tillbakaskärning av mistel. Misteln är rikligt förekommande i fruktträden. Samtidigt pågår en sortbestämning för att få överblick över vilka sorter som finns kvar.

På Aggarön finns vandringsleder, vandrarhem och stugor att hyra.

Fruktsorterna 2011-2012 I trädgården: Melonäpple, Gravensteiner, Ölands kungsäpple, Åkerö och Gul Richard. Päronen är Lübecker bergamott och Esperens herre.

Ritning över fruktträdgården på Aggarön 1885 med alla träd numrerade.

Då fanns det mer än 350 träd, tyvärr har inte sortlistan återfunnits. 

t r ä d g å r de n på g ä dde hol m



den n ya frukttr ä dgå r den

Året är 1889

den n ya fru k t t r ä dg å r den Trädgårdsmästare Karl Johan Andersson tittar stolt ut över den nya fruktträdgården. För­ slaget har blivit verklighet, spaden har satts i jorden och under ett par dagar har han och trädgårdsdrängarna planterat ut nya äpple­ och päronträd. En rad plommon och en rad bigarråer har även planterats. Hundra nya träd finns nu i den nya fruktträdgården.

Rosenhäger, Grågyllen, Alexander, Melonäpple, Hvit Carlvill. Han smakar på namnen som han sedan kommer att smaka på frukten. Syltpäron, Vinterbergamott och Williams är päronen som nu står i den nya fruktträdgården.

Han har sett den nya fruktträdgården växa fram och på kvällarna har han stått på bostadens farstubro, hållit om sin hustru och känt sig nöjd. Nöjd med tanken att han har utökat trädgården med nya friska, snart fruktbärande träd. Han kom i tjänst på Gäddeholm 1880 och trädgården var stor redan då. Men många av fruktträden hade stått där länge och en föryngring behövdes. Han har själv ympat och dragit upp de nya träden i gårdens trädskola. Det blev så många som tog sig så han har kunnat sälja en hel del på torget i Västerås. Det märks på torget att intresset för växter har ökat och att allt fler har möjlighet att anlägga sin egen trädgård. Framförallt vill de ha fruktträd. Folkskolans undervisning har fått upp ögonen på den mest tjurige bonde att det är nyttigt med frukt och att det går att sälja den skördade frukten på torget till ett bra pris.

Andersson har dessutom tur som har en så intresserad arbetsgivare som stolt brukar säga att trädgården på Gäddeholm är en av de främsta i länet. Greven är en man av sin tid och arbetar för att de underlydande ska få det bättre med mer trevnad vid sina stugor. Han har tagit sin roll på allvar och trädgårdsmästare Andersson har fått dra upp fruktträd och har nu börjat plantera ut dem vid gårdens torp. Mellan åtta till tio träd per torp har greven sagt. Det är väldigt många men Andersson är medveten om att alla inte kommer att klara sig. De som överlever kommer dock att ge ett bra tillskott till torpens hushåll när de börjar ge frukt.



t r ä d g å r de n på g ä dde hol m

Trädgårdsmästare Karl Johan Andersson ”Vi ha hittills haft för sed, att här införa en biografi över trädgårdsintresserade personer först sedan de avgått med döden och sålunda avslutat sitt värv. Men understundom möter man personer, som på ett så avgjort sätt drar uppmärksamheten till sig att det icke låter sig göra att glida förbi. När det så är uteslutande goda sidor, den enskilde låter komma till synes, då är det anledning att för en liten stund stanna och reflektera. Så är förhållandet med den veteran vi nu velat något erinra om.

Han är en verklig veteran, i det, om han får leva till hösten, han då fyller 93 år.

Karl Johan Andersson föddes den 25 oktober 1839 i Amnö by, Veckholms socken i Upland, (står med ett p, m.a.) där fadern innehade ett jordbruk på arrende. Vid 21 års ålder beslöt A. ägna sig åt trädgårdsyrket. Efter att som elev ha konditionerat på ett flertal platser, bl. a. vid Charlottenberg och hos kapten Sergel på Kaggeholm, kom han till Ulriksdal, där han genomgick trädgårdsskolan. Som nybakad trädgårdsmästare tillträdde han sin första mästareplats hos baron Wrangel på Säby, Aspön.

Här erhöll den nyvordne mästaren en årslön av 100 kr. kontant jämte fri bostad och på den tiden vanliga naturaförmåner. Nästa plats blev hos ryttmästare Gripensvärd på Strömsta, Teda socken.

Så erhöll han 1880 platsen som trädgårdsmästare vid Geddeholm. Trädgården där var på den tiden en av de förnämsta i länet. Förutom vanligen förekommande odlingar, förtjänar särskilt framhållas den högt uppdrivna odlingen av sparris. Här skedde också drivning av sparris i jämförelsevis stor skala. De odlade alstren torgfördes huvudsakligen i Västerås. Den gamle veteranen förtäljer att sparrisen på den tiden betingade ett pris av 1:50 kr. pr 100 st., gurkor vanligen 50 öre pr 100 st. Visserligen voro priserna låga, jämfört med nuvarande förhållanden, men så voro också produktionskostnaderna skäligen små. Under trädgårdsmästare Anderssons tid vid Geddeholm planterades bl. a. den nuvarande nyare trädgår-

den. Alla träden uppdrogos vid gården, där en jämförelsevis stor trädskola ingick i kulturerna.

Träden såldes på torget. Vidare planterades under denna tid omkring 8 á 10 fruktträd vid alla torpställen under godset. Greve Lewenhaupt hade stor förståelse för beredande av trevnad för sina underhavande.

Vid Geddeholm stannade A. i 21 år. Längtan efter ett eget hem blev honom dock till sist övermäktig.

Hans husbonde, greve Lewenhaupt, lånade honom 1,000 kr. räntefritt så länge A:s hustru levde. Det förtjänar framhållas, att hela beloppet sedermera efterskänktes. År 1901 flyttade alltså Andersson till Hillsta. Här kunde icke odling av trädgårdsalster i egentlig bemärkelse komma ifråga. Därtill voro avsättningsförhållandena för svåra. Det blev istället att huvudsakligen ägna sig åt odlingen av lantbruksväxter.

Veteranen är i arbete dagen lång. Visserligen latar han sig något på morgnarna och går i säng något tidigare på kvällarna än i yngre år, men i farten är han ändå. Han sover bra och äter duktigt. Trots den höga åldern har han fortfarande sina stamkunder i behåll. Sålunda berättar fru Andersson på Åby med värme om åldringen, hur han står henne bi med trädgårdens skötsel då och då under sommaren. Gubben går då den ganska långa vägen mellan Hillsta och Åby. Därjämte besöker han gärna Eriksberg i Svedvi och Brunna samt Boda i Säby. Även dit går åldringen till fots, när vandringslusten faller på. Var han kommer, är han välkommen, villig och hjälpsam som han alltid är.

Vid besök hos veteranen märker man genast, att en erfaren hand ordnat planteringarna kring stugan. Allt är i bästa skick, vårdat och fint. Ett spaljéträd har fått sin plats vid ena husväggen, och träden och buskarna i övrigt samt blommorna bidraga att göra idyllen fullständig. Här har alltså den gamle plantören rett sig en fristad, mitt i naturen, där skogens träd susa kring den lilla välvårdade täppan.”

Ur ”Västmanlands läns trädgårdsförenings årsbok 1931” sid 50-52.

Skrivet av stadsträdgårdsmästare Anders Follmer. 

den n ya frukttr ä dgå r den



t r ä d g å r de n på g ä dde hol m



den n ya frukttr ä dgå r den

”Oranieäpplen från Geddeholm”

fortsatte under 1800-talet och Oranie blev en mycket populär sort. Populariteten fortsatte och den odlas mycket än idag.

Första gången äppelsorten Oranie nämns är vid Svenska trädgårdsföreningens fruktutställning i Stockholm hösten 1858. Den beskrivs som ”s.k Oranieäpplen från Geddeholm”. Olof Eneroth, som betraktas som pomologins fader i Sverige, är den som skriver om fruktutställningen och detta är första gången han ser frukten.

Oranie är en sort som mognar sent i september-oktober och som kan lagras någon månad. Pomolog Görel Kristina Näslund beskriver i sin pomologi från 2010 sorten som ett ”gräddvitt, mört, saftigt, sötsyrligt” äpple ”med ytterst fin arom”.

Tillsammans med 110 sorter åker Eneroth till Tyskland för att få hjälp med sortbestämningen. Där finns den tidens bäste fruktkännare, superintendenten Oberdieck.

Från Gäddeholm har Eneroth dels med sig Oranie och dels två ytterligare sorter – en Calville Rouge som visar sig vara identisk med Danzigsäpple och en sorts strimmiga höstkalviller som Oberdieck bestämmer till Strimmig röd höstkalvill. Gullmar Henäng som är pomolog har skrivit om detta i Pomologen som är ett medlemsblad för Sveriges Pomologiska Sällskap nr 3/2012. Henäng skriver att strimmig röd höstkavill är en sort som inte finns inom pomologin. Röd höstkalvill och strimmig höstkalvill finns dock.

När Oranie kommer till Gäddeholm vet vi inte, den omnämns inte som sort i det arkivmaterial som studerats. Trädgård har funnits på Gäddeholm visar kartorna sedan 1600-talet. I den gamla fruktträdgården på Gäddeholm som innehållit mellan 400-600 fruktträd finns idag bara fem träd kvar och inget av dem är Oranie. Men i den fruktträdgård som ligger norr om nya huvudbyggnaden finns det fyra stycken. På flygfotografier från 1930-talet är de träden inte planterade än, när det sker har inte kunnat beläggas.

Oranie har genom DNA-tester visat sig vara samma sort som det holländska äpplet Oranje-appel. Kan någon intresserad greve Lewenhaupt under början av 1800-talet har varit i Holland och fått eller köpt ympris som han tagit med sig hem till sin trädgårdsmästare för vidare förädling? Eller importerades ett färdigt träd som planterades på Gäddeholm som det första Oranieäpplet i Sverige? Det vi vet så här långt är att den första uppgiften om Oranie i Sverige kommer från Gäddeholm och det är gott nog.

1859 odlades Oranie vid Tynnelsö utanför Strängnäs och anges då ha okänt ursprung och odlades bara på enstaka ställen men ”högeligen förtjente af att odlas äfven utom mälartrakten”. 1860 anges Oranie odlad vid Fiholm och Sundbyholm i Södermanland. I sin pomologi från 1866 skriver Eneroth att Oranieäpplet nu har spridits till både Skåne och Göteborgstrakten. Spridningen



Trädgården på Gäddeholms herrgård i Västmanland var en gång full av läckerheter.

I drivhusen mognade vindruvor, meloner och tomater och i trädgården skördades äpplen, päron och plommon från flera hundra fruktträd. Sparris drevs fram tidigt på året och var så fin att den prisades på utställningar. Gäddeholm tillhör nuförtiden Västerås stads kulturreservat men under flera hundra år var det en adelsfamiljs prakt­ fulla trädgård. Under 1900­talets senare hälft gick den långsamt till vila och idag finns bara enstaka spår kvar.

Och spår kan tydas och tolkas. Genom arkeologiska undersökningar och fynd i arkivens gömmor träder bilden av trädgården fram. Efter hand som olika pusselbitar läggs samman klarnar bilden alltmer. Kartor, frölistor och flygfoton ger bilder av trädgårdens form och innehåll. Livet i trädgården ges av de människor som träder fram på arkiv­ handlingarnas sidor.

Det här är boken om människorna som arbetade i herrgårdsträdgården på Gäddeholm.

Vi möter trädgårdsmästare och trädgårdsdrängar vid olika tidpunkter genom århundra­ dena och upplever trädgården genom deras ögon. Här beskrivs delar av det arbete och den kunskap som krävdes för att skapa trädgården och parken. Strävan har varit att ge liv och förståelse för en tid som gått och skapa en bild av den idag dolda herrgårds­ trädgården på Gäddeholm.

9 789198 219913