9789198102628

Dessa sidor ur Det som für plats omfattar utdrag ur novellen Och jag sa ja, samt utdrag ur essän Utsnitt och närhet

Innehåll Förord 7 Varför novell? 9 På mitt skrivbord finns det som inte fick plats 11 Vad är en novell? 13 Och jag sa ja — novell 17 Platserna 31 Situation 34 Ständig rörelse 35 Fredrika — novell 38 Utsnitt och närhet 55 Lövet — novell 58 Att hitta rätt 62 Palmerna och tänderna — novell 65 Att skriva självbiografisk fiktion 68 Experiment 71 Hör du mig? — novell 73 När det blir fel 75 Bullerbyn finns inte — novell 77 Hon som inte finns 88 Varför skriva novell? 91 Böcker och texter 94

Och jag sa ja novell

V

i gick till stadsparken och Josef läste dikter för mig. Dikter han hade skrivit på Författarskolan.

Jag låg på mage i gräset och tänkte att jag lyssnar på skiten om jag får ligga med honom.

Jag fick ligga med honom. I hans etta var det varmt och han öppnade fönstret. Min kropp klibbig och hans kropp lika klibbig. Han gled in i mig och jag kom före honom och när han tömt sig på min mage hämtade han hushållspapper och torkade av mig. ”Hörde på radion att heteromän slarvar med kondom”, sa jag. ”Uppenbarligen heterokvinnor också.”

Han la sig bredvid mig. Våra kroppar kletiga mot varandra. Täcket på golvet.

Jag somnade, och när jag vaknade satt han på sängkanten. ”Jag vill läsa en dikt för dig”, sa han.

17

”Igen?” ”Ja.” Han harklade sig. Bläddrade i skrivboken.

Dikten handlade om naturen och kärlek i gräset och fontäner och jag vände mig bort från honom för att han inte skulle se mitt flin.

Han läste. Blev tyst. Jag la mig på rygg.

Då friade han.

Ställde sig på ett knä vid sängen. Höll fram en ask med en guldring. ”Jag älskar dig”, sa han. ”Jag vill dela mitt liv med dig. Vill du dela ditt med mig?”

Den öppna asken. Röd sammet. Ringen glänste i solskenet från fönstret. Jag tog upp den. Försökte sätta den på fingret. ”Den är för liten”, sa jag. ”Vi slår ut den”, sa han. ”Hur?” ”En guldsmed gör det.”

Jag la ringen i asken. Han log mot mig. Ögonen stora och mörka. ”Ska vi äta frukost?” sa jag. ”Ligg kvar i sängen du”, sa han.

Jag sjönk tillbaka mot kudden, och han bryggde kaffe. Dukade bordet: skivad melon, jordgubbar och vispgrädde, frallor, chokladcroissanter, ost, vindruvor.

Han öppnade en champagneflaska. Korken flög ur flaskan, studsade mot taket och slog ned i min panna. ”Aj”, sa jag och han skrattade.

Han hällde upp champagnen i två glas och gav mig det ena. ”För dig”, sa han. ”För dig och för mig och för vår framtid.”

18

Vi skålade. Jag smuttade på champagnen och ställde glaset på nattygsbordet. ”Lite tidigt”, sa jag.

Vi satte oss vid bordet. Han startade radion. Låg volym. Nyheterna. Krig och naturkatastrofer och svält och sjukdomar. ”Vad hemskt”, sa han och stoppade en jordgubbe i munnen.

Jag drack kaffe. Han bredde smör på en fralla och gav mig.

På kudden låg korken från champagneflaskan. Jag pillade på frallan. Bröt av småbitar och stoppade i munnen. Fick smör på tummen. ”Jag kanske ska åka hem nu”, sa jag.

Jag startade datorn och loggade in på mejlen. Ett nytt meddelande. Ämne: Gatuvirus, manus.

Hjärtslagen. Hela kroppen dunkade. Fingrarna.

Svettiga, darrade över tangentbordet.

Refusering. Hej och tack för att vi fick läsa men nej tack.

Pannan mot skrivbordet. ”Jävla skit. Jävla skit. Jävla skit.”

Ut på balkongen. Andas. Andas. Andas.

Kärringen på balkongen under, pratade i telefon och rökte. Den gälla rösten. Skrattet. Cigarettstanken.

Jag ville skrika åt henne, kasta något på henne, spotta på henne.

Jag lutade mig mot balkongräcket.

Ett bi surrade över blomlådan. Torr jord och vissna växter. Biet landade i allt det torra och vissna.

19

Utsnitt och närhet

J

ag letar fragment ur människors liv. Jag letar händ­ elser som bränner och händelser som står stilla. Jag vill vara hos en fiktiv person under en liten del av hennes liv. Jag vill att hon ska fortsätta leva efter berätt­ elsens slut. Jag vill skriva ett utsnitt ur ett liv.

Vad är det vi minns från en berättelse? Historien, bitar av helheten, eller människan? Jag tror att oför­ glömliga personer bär med sig oförglömliga berättelser.

En stark karaktär stannar kvar hos oss och hjälper oss att minnas romanen eller novellen.

De fiktiva personer som gjort störst intryck på mig kommer ur noveller. De stannar kvar hos mig. Stannar kvar för att jag inte fått allt. Jag vet inte vad som hänt dem eller vad som kommer att hända dem. Jag får glimtar av deras förflutna och antydningar om deras framtid, men jag vet inte. Jag får följa med en stund sedan tar texten slut och de lämnar mig inte.

55