9789198045543

En annorlunda Pianoafton pรฅ Waldemarsudde

Laura Popa Adagio fรถrlag

Av Laura Popa har tidigare utgivits: Som en meditativ chaconne (lyrik 2012) Berättelser om den musikaliska naturen (barnbok 2013)

ADAGIO FÖRLAG info@adagioforlag.se www.adagioforlag.se Text & bild © Laura Popa, 2013 ISBN: 978-91-980455-4-3

Ett hav av blommor · 5

Naturens magi · 8

En festlig kväll på slottet · 18

Ett brev till Waldemarsudde · 26

Solen, solen är min glädje · 33

Ett hav av blommor D

et var en gång en prins som älskade att måla. Allra mest gillade

han att måla av naturen: de lekfulla blommorna en tidig vårdag, de mystiska sommarnätterna, det skygga vinterljuset, vindens melodier och sjöarnas poesi. Allt rymdes på hans palett.

Prinsen promenerade ofta i naturen och gjorde skisser till sina målningar. Ibland satt han på en klippa, målade och glömde bort tiden.

En varm sommardag när han vandrade omkring, såg han en vacker skärgårdsudde med utsikt över Saltsjön. Där fanns blommande ängar, stränder med klippor och sand, gamla ekar och lindar. Prinsen blev förälskad i den vackra skärgårdsudden. Han drömde om att bo där, med skärgårdens ljuvligaste utsikt över staden och sjön. Hans dröm besannades en dag.

Prinsen fick ett lån av sin pappa, kungen, och lät bygga ett slott vid Saltsjön. Utanför slottet lät han bygga en stor park med två terrasser. Där planterade han ”ett hav av blommor” som han brukade säga: förgätmigej, tulpaner, penséer, pelargoner och andra blommor i alla färger och nyanser.

5

Vid stranden planterade han några kastanjeträd och en rad popplar. Terrasserna utsmyckades med fina skulpturer i brons och marmor som prinsen köpte av sina konstnärsvänner.

I sitt nya hem satt han ofta på terrassen och målade utsikten över sjön och båtarna som gled förbi i skymningen.

Att avnjuta god mat i sina vänners sällskap var prinsen väldigt förtjust i. Han bjöd ofta sina vänner på middag. De pratade om musik, om konst, om sina drömmar - om allt som var viktigt i livet. Ibland satt de i musikrummet och musicerade. Prinsen var omtänksam och generös och väldigt omtyckt av alla.

Prinsen hade en passion för att samla konst. Han köpte ofta konst av sina vänner och ställde ut dem i sitt hem. Med tiden blev hemmet för litet för alla konstverk. Då bestämde han sig för att bygga ett konstgalleri bredvid slottet. I konstgalleriet ställde han ut sina vänners konst.

Prinsen hette Eugen och hans vackra hem hette Waldemarsudde.

Det finns på Djurgården i Stockholm. Har du någonsin varit där?

Har du någonsin promenerat i parken och känt syrenernas doft en tidig vårdag? Har du någonsin suttit på klipporna och tittat ut över Saltsjön? Eller bara andats in den friska luften på Waldermarsudde?

Slottet är nu för tiden ett konstmuseum. Det kan du besöka precis när du vill, året runt.

6

Du kan promenera i prinsens slott: i salongen, i biblioteket och i musikrummet. Du kan titta på hans konstsamlingar och på de vackra blomsterarrangemang som pryder alla rum. I galleriet pågår alltid intressanta utställningar.

Men vad du kanske inte vet, kära läsare, är att varje år på prinsens födelsedag, natten till den första augusti, händer något magiskt på Waldemarsudde. När klockan slår midnatt, firas prins Eugens födelsedag på ett alldeles speciellt sätt.

7

Naturens magi D

et är en varm sommarkväll i juli. De skimrande skyarna lyser i

purpur och orange. Några ljusstrimmor dansar över himlavalvet. Det börjar skymma. I slottsparken tänds några lyktor här och där. I den svaga belysningen syns skulpturernas konturer bland trädens skuggor.

Rosorna sprider en förtrollande doft i hela parken. Pelargoner och penséer i sommarens friska nyanser smyckar terrasserna. Det är tyst i parken. Även vinden står stilla. På Saltsjön glider långsamt en båt förbi. En bekant melodi hörs i fjärran.

När klockan slår 22, börjar udden darra. Kastanjeträden och popplarna vid strandkanten susar. Blommorna viftar oroligt med sina knoppar och blad. Månen rycker till. Från norr blåser en kylig vind. Plötsligt hörs vattenvågorna som kluckar oroligt. De slår kraftigt mot klipporna. På himlen lyser några färgstrålar i gnistrande blått, orange och violett. Färgstrålarna bildar en virvel som växer och långsamt snurrar runt Waldemarsudde. Virveln vrider sig snabbare och snabbare. Mystiska viskningar och klingande ljud hörs i luften.

De kommer närmare och närmare slottet. Sedan försvinner de längre och längre bort. När viskningarna upphör, löses färgstrålarna upp i mörkret. Det blir helt tyst. Några skulpturer får liv och börjar röra på sig.

Herakles sänker långsamt blicken mot blomsterrabatterna. Han lägger sin båge på marken. Det måste vara natten till den första augusti i kväll, tänker Herakles. Hans hjärta bultar av glädje.

8

– Denna natt får jag vara en riktig människa, utropar Herakles. Jag är bjuden på prinsens födelsedagsfest på slottet.

Herakles hoppar jämfota i gräset sprudlande av glädje. Han sätter sig på en bänk under ett kastanjeträd och andas in den friska sommarluften. Hans stela bronskropp förvandlas sakta till en människokropp.

– Vilka är de andra gästerna? undrar Herakles. Vilka är bjudna till slottet i år? Hoppas att Beatrice också kommer.

9

Herakles vandrar omkring och plockar några rosor och sommarliljor till henne. Han träffade Beatrice på prinsens födelsedagsfest på slottet och blev förälskad. Hennes leende var som ett solsken, hennes röst en sommarsång. Ömsint och kärleksfull var hon också.

Herakles går mot trappan som leder till stranden. Där vid stranden vilar Beatrice på ett marmorblock och tittar ut över sjön.

På slottsterrassen sitter en skulpterad man djupt försjunken i sina tankar. Hans namn är Tänkaren. Han är synsk och vet vilka gäster som är inbjudna till slottet i år. När Tänkaren ser Herakles promenera mot stranden, springer han efter honom.

– God kväll Herakles, hälsar Tänkaren.

– God kväll Albert, svarar Herakles som känner till Tänkarens riktiga namn. Vad trevligt att se dig! Vad funderar du på i kväll?

Herakles minns att Albert alltid grubblar över något viktigt.

– Du som är halvgud och är känd för din styrka och intelligens, vet du vad är meningen med allting? frågar Albert. Vad är meningen med livet?

– Meningen med livet, meningen med livet, upprepar Herakles fundersamt. Det är nog kärleken tror jag. Eller vad tycker du själv?

Albert blir tyst. Han tänker.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, svarar Albert. Visst ska man njuta av livet och glädja sig åt allt vackert som man har omkring sig!

Att leva i kärlek med alla och allting. Precis som du säger. Det är det som är meningen med livet. Ditt svar är nog det bästa jag har hört!

– Tack, svarar Herakles ödmjukt. Vet du vad? Det fina med kärleken är att ju mer kärlek man ger, desto mer kärlek får man tillbaka.

– Det är riktigt, säger Albert, imponerad över Herakles kloka ord.