9789197931700

.

KA LBA N! L I A T ÄR OM RD STE R Å H A TS LIG MA RO S ET ÅR

MATS HÅRD

Pengar & sex

Lilla Beddinge 666 231 98 Klagstorp

Pengar & Sex © Olle Svalander och Nero Förlag AB 2011 Grafisk form: Louise Bååth Tryck: Scandbook, Falun 2011 ISBN: 978-919793170-0

”Livet är ett sätt att förstå fotboll ett sätt att tjäna pengar ett sätt att förlora.”

Mats Hård

2008-02-25

Tillbaka i rymden Mot bättre vetande har jag öppnat denna digitala dagbok.

Vad var oddsen för det?

Ja, hade jag satt dem hade de blivit minst 3,7. Nej ­förresten, de hade legat på över 6,5 för jag hade räknat med känslor och man ska aldrig blanda in känslor. Inte i det här jobbet. Inte någonsin.

Känslor går inte att kalkylera. De följer inte logik eller taktik. De rusar som ett pojklag efter bollen.

Allt handlar om sannolikhetskalkyler. Du måste ha ett ­system. Du får inte chansa, inte hoppas på tur.

Den som tror att man kan ha tur i spel kommer att sluta som förlorare.

I alla fall, nu skriver jag här. Allt är som vanligt och inget är sig likt. Jag heter inte Mats Hård, men det är vad jag kallar mig. Namn och platser har ändrats. Allt är sant.

Välkommen till eländet som är mitt liv.

2008-02-26

1 kryss 2 Mängden skit som livets flod låtit skölja över mig de sen­ aste åren är ganska imponerande. Jag ska inte trötta ut dig med detaljer, bara en sak vill jag säga: Jag fick inte sparken, jag tog sparken.

Det är skillnad.

9

Den stora tidningen Spelbilagan jag jobbade för erbjöd mig tre alternativ: 1. Sitta i källaren och redigera konsumentsidor tills du ruttnar.

X. Gå tyst och med tre månaders lön, välvilliga vitsord och en pisskolumn på tidningens minst lästa nätsida.

2. Få sparken rakt av, nio månaders fackligt framtvingad lön och visa aldrig ditt ansikte här igen.

Det var ett lätt val. Jag gjorde en snabb huvudräkning och räknade ut hur mycket min stolthet var värd och jämförde med sex månadslöner. Med min skitlön var det enkel matte.

– Jag älskar mitt jobb, sa jag. Jag älskar mina läsare.

På de två meningarna tjänade jag över hundra tusen.

Det är många gånger mer än jag gjort på någon artikel.

De sparkade mig så snabbt att jag knappt hann få med mig min Juventusmugg från pentryt.

2008-02-27

Matsfakta Jag skriver på det här jobbet också men inte som förr. Jag har fortfarande min intervjubandspelare i kavajfickan och jag byter fortfarande batterier i den, men jag har inte ­använt den på över två år. Ibland, när jag träffar en fotbollsledare eller förbundskapten på något sponsorevent känner jag hur ­handen rör sig mot innerfickan, men sen stannar den för jag sysslar inte längre med ord. Jag sysslar med siffror.

Det är fortfarande fotboll. Givetvis. Alltid fotboll. Men förr läste du mina artiklar på sportsidorna i en tidning. Sen skänkte du dina pengar till ett statligt och långsamt mono­ pol som ­låtsades vara välgörenhet, och hoppades på tur.

10

Ett tämligen säkert sätt att förlora.

Nu läser du mig i samma tidning, men på spelsidorna, eller på internet. Det är ungefär som förr. Med en viktig skillnad: Nu skänker du dina pengar till oss. Det är bättre.

För oss.

Det är liksom en ny giv nu, och den här gången är det jag som vinner.

2008-02-27

Folk älskar det Jag är alltså anställd av ett spelbolag. Förutom att skriva ­alltför stilistiskt genomarbetade spelkrönikor i spelbilagor­ na (alltså de där tidningarna som Polo och mina andra gamla kolleger skriver i för att det ska finnas lite artiklar mellan våra ­annonser – drakarna – pressen – det fria ordets flaggskepp där nattcheferna driver sin skräckregementen etcetera) sätter jag odds på matcher och allt annat spel­ bolaget låter dig satsa på och sen ger jag speltips till de spel jag själv satt oddsen på.

Obegripligt nog köper folk det. De älskar det.

Speltips, speltips, speltips. På internet, i tidningar, över­allt.

Det allra mest ironiska är att tidningen som aldrig lät mig skriva krönikor, som skickade ut mig på gatan när jag krävde att få det utrymme jag förtjänade, nu tar in mina texter utan att knota. Skillnaden stavas pengar.

Om jag saknar tidningen spelbilagan? Nej. Det finns inga pengar i journalistiken. Inte om man är seriös. Med pengar alltså.

2008-02-28

Män, män, män Många tror att de kan vinna på matcher som Inter–Roma.

11

Den körde vi hårt på. Folk lastade in pengar för att de trodde Zlatan skulle vara med. Sen skulle han inte vara med och då satsade de inte lika mycket längre.

Småspelare. De spelar för spänningen.

De ber om att bli av med sina pengar. Vi gillar dem. De är vårt smör och bröd.

Själv satt jag och tröskade igenom skotska andra- och ­tredjedivisionen. Vissa bolag hade ända upp till 2,85 på East Stirling borta mot Arbroath. Tveksamt, skulle jag säga.

Mejlade en kille på jobbet och frågade om han trodde det var att ta i att sätta 1,85 på Laphroaig hemma mot Glenfiddich, med tanke på skadorna? Han såg jävligt stressad ut framför sin skärm.

Vi kallar honom Blomma. En 28-årig oddssättare som nyss flyttat till Stockholm, går runt som om han tror att det ska dyka upp något nytt och kul bakom varje gathörn, kan jobba dygnet runt och dricker för lite. Släng ut en ask tändstickor och han kan säga hur många det är samt vilken sannolikheten är att de ska landa likadant en gång till.

Efter en halvtimme kom svaret. ”Jag ger 4,5 gånger peng­arna på att du kommer på ett tristare skämt.” Det är en sån kille.

Det vimlar av dem här. Killar som räknar, slår vad och kollar sport. Det blir en speciell stämning på en sådan arbetsplats. Varje fredag eftermiddag sätter de odds på sina chanser att få ligga. Och lika duktiga som de är på att sätta rätt odds på fotboll och bandy, lika usla är de på att beräkna sannolikheten för sin sexuella framgång. Jag försökte förklara det för dem för ett tag sen.

– Hur skulle vi kunna få ligga? Vi sitter ju bara hemma och kollar sport sju dagar i veckan.

12

– Tala för dig själv, sa Blomma. Jag har inte fyllt trettifem än. Jag har därmed fyrtiotvå procent större chans att få ligga än du.

Ibland undrar jag hur det skulle vara om det fanns kvinnor på jobbet.

Hur som helst. Skottland har mycket bra att erbjuda och då menar jag inte single malt whisky. Några konkurrerande bolag hade dragit till med över 4 för hemmaseger mellan Gretna och Kilmarnock i går. Dumskallar.

Eftersom jag visste bättre spelade jag nio hundra på Gretna.

Egentligen borde min chef ge mig extra lön när jag ­vinner pengar från andra bolag. Ska ta upp det vid nästa för­­handling.

2008-03-29

Lagliga spel och andra Blomma och jag har ett eget litet bolag ihop. Vi har lagt in femtio tusen var. Ett tag gick det väldigt bra. Sen har det gått lite så där. Ibland känns det som om vi har lite olika idéer om hur vi vill jobba.

Han vill bara spela på andra bolag. Jag tycker det är att begränsa sig. Det finns massor av människor som är beredda att kasta bort sina pengar utan att gå omvägen via internet.

Män som tycker att det är onödigt att skatta bort sina ­vinster. Som tycker det är roligare och ärligare att satsa öga mot öga.

– Varför tror du, svarade Blomma när jag tog upp saken, att vårt bolag har en säkerhetschef?

– Vi ska inte förlora pengar, sa jag. Ingen kommer att be­höva kräva in skulder.

– Hans jobb är att granska oss lika mycket som spelarna.

13

Vet du vad som händer om han får veta att vi arrangerar olag­liga spel som konkurrerar med vårt eget företag?

– Men vad är oddsen för det?

– För låga. Alltid.

Jag respekterar Blommas kunskaper, men jag delar inte alltid hans sannolikhetskalkyler.

– Det är gratis pengar!

– Det finns vissa ramar, sa han. Går man utanför dem är man körd. Förr eller senare.

Det är inte så mycket rock ’n’ roll över Blomma.

Senast förra helgen träffade jag en gubbe som var intres­ s­erad. Det var på ett event ute i Råsunda i samband med Champions League-matchen. Jag var där för att representera bolaget och ge några speltips. Det är sånt man får göra när man är ett ansikte utåt. AIK:s tränare Rikard Norling var där, och Ronnie Hellström. Och så jag. Snacka om kändiskavalkad …

I alla fall. Han kom fram och snackade. En rakad man med tatueringar som skymtade under kostymen. Först trodde jag att han bara ville babbla men snart märkte jag att han fiskade. Det var en kille som fattat det som Blomma inte fattat: Att pengar kan byta ägare utan att myndigheter och skit behöver lägga sig i. Han hade börjat som elektriker men så hade firman gått så bra att han hamnat på ett kontor som företagsledare och fått lite tråkigt. En typisk 40-åring med för mycket pengar och för lite spänning i sitt liv, som gillar att hänga med de stora grabbarna.

Han fick mitt visitkort. Han sa att han skulle fundera.

Hans fotbollskunskaper verkar rätt begränsade. Hans plånbok verkar full. Han kan bli min sockerpappa.

14

2008-02-29

Tager du denne Mats?

I dag är det skottdagen. Snart är den slut men i ytterligare två timmar och trettiofem minuter får kvinnor, enligt traditionen, fria. Gör gärna det! Sannolikheten att jag säger ja är stor. Det är knappt pengarna tillbaka på det. Är du ­mellan 25 och 45, accepterar fotboll, kan tänka dig att bo i Stockholm och ser hygglig ut har du alla möjligheter att kamma hem en vinst.

Oddsen för att någon kommer höra av sig före tolv är nog rätt höga.

2008-02-01

Kontaktsvårigheter Måste försöka få ordning på nätverket här hemma om jag ska kunna hantera både denna blogg och alla spelkonton jag sitter på. Modemet står i min lägenhet men kontakten sitter i Saras. Det är hon som äger telefonjacket men det är jag som betalar interneträkningen.

Jag vet att hon drar ut jacket bara för att jävlas. Ibland stänger jag av modemet. Också för att jävlas.

Jag hör att hon är hemma men jag tänker inte knacka på.

Det är komplicerat.

Vi har ett hemma- och ett bortaomklädningsrum kan man säga. Vi möts nästan aldrig.

För ett år sen gick det inte längre. Efter jag vet inte hur många år var det till slut för mycket av det dåliga och för lite av det roliga. Jag drog på i stor stil och sa att jag skulle skaffa eget. Vi skulle sälja lägenheten och börja om på nytt.

Så blev det inte. Dels var det pengar, dels var det kärlek.

Jag hade för lite pengar och hon hade för mycket kärlek.

Jag också, men det fattade jag inte förrän för sent.

15

Jag hade inte heller råd med egen lägenhet så vi lät bygga upp väggen igen. Den vägg vi rev när jag köpte lägenheten intill hennes och vi flyttade ihop. Det blev enklast så.

Vi fick var sitt badrum. Hon fick köket och balkongen.

Jag fick kaffemaskinen och ett kokskåp.

Jag är fortfarande skyldig henne pengar.

Vi har en stor dörr i väggen i fall vi skulle vilja gå tillbaka.

Hon har ett lås och jag har ett. Just nu är den låst från båda håll. Hon har hängt ett draperi framför sin dörr. Jag har hängt en GIF-flagga. Det är fördraget. På båda sidor. Jag vet för jag har kollat genom nyckelhålet. Ibland kan jag se henne gå förbi eller sitta i soffan. Ibland kan jag känna hennes doft när hon kommer ur duschen.

Ibland hör jag röster där inne. Då brukar jag gå ut.

Det är när jag röker inne som bredbandsbråket börjar.

Hon känner lukten och då drar hon ut sladden.

Hon får skylla sig själv. Hon kunde ha gett mig balkongen.

2008-03-02

Looking for the heart of saturday night Så går en skithelg från vårt liv och kommer aldrig åter.

Nej. Jag stod inte på någon blåsig IP i lördags för att se Giffarnas träningsmatch. Det var inte ett spelbart event, om man säger så. Bedömde att risken att träffa före detta kolleger var för stor. Ville inte springa in i Polo. Ville inte behöva höra om hur han har det på den där spelbilagan som han kallar kvällstidning. Ville inte. I stället satt jag hemma och brände sju tusen på nätpoker. Blev så arg att jag avslutade mitt konto på pokersajten.

På kvällen gick jag ut. Hade slagit vad med Blomma om en allsvensk bandymatch och eftersom jag hade bättre information så fick han jobba mitt lördagspass. Det inbegrep 16

bland annat att sätta odds på Melodifestivalen. Sånt är under min värdighet. Speciellt när man inte hört låtarna utan måste gå på vad ens före detta kolleger på nöjet ­skriver.

Hängde en stund nere runt Stureplan, tills två gamla nattchefer dök upp. De pratade om pengar. Jag bjöd dem på drinkar. Gav mycket dricks och gick till Slussen. ­Träffade en frilansfotograf som jag jobbat med några gånger. Hon trodde jag var kvar på spelbilagan. Orkade inte förklara.

Gick till ölkaféet på Blekingegatan. Ett självmål. Givetvis.

Alla var där. Och samtidigt ingen. Köpte en runda till dem jag kände. Vi hade inget att säga.

Jag kände mig som svensk fotboll: Fattig och i desperat behov av nya arenor.

Gick hem och kollade resultaten. Favoriterna föll som småbarnspappor på krogen. Det vann vi på.

Vi vinner alltid.

2008-03-04

Läsarbrev Hej Mats, kul att du skriver igen! Hur kan du skriva att ni alltid vinner? Borde du inte vilja att folk ska tro att de kan vinna på era spel? / Betty Hej Betty.

Jo. Så skulle nog chefen också säga. Han vill lura folk att de kan vinna. Men. Chefen är en idiot. Som alla chefer.

För det första: Man kan lura vissa människor men inte alla. Det finns alltid vissa som synar bluffen. Dem kan man inte lura. De måste blåsa sig själva. Det är det jag ser till att de gör. De tror att jag bluffar och sen spelar de för att de tror att de kan lura oss.

För det andra: Det spelar ingen roll hur många gånger 17

man säger att banken alltid vinner. Det räcker att en enda gång peka på en vinnare för att folk ska spela igen.

Vi är alla förlorare. Och vi hatar det. Allt som krävs är lite, lite hopp. Sen tar vi vilka skitodds som helst. ”Sannolikheten att vinna är kanske minimal. Men om jag inte spelar alls är den noll. Och någon måste vinna. Det kan bli jag. Jag kan bli en vinnare.”

Det resonemanget har räddat mången bookmaker.

Förr i världen kastade folk pengar i en brunn. Sen kom det någon och sopade upp dem. Vi är de som sopar upp i önskebrunnen. Vi säljer chansen att slippa känna sig som förlorare. Det är ett jävla sätt, ja visst, men affärsidén är oslagbar. En miljon bloggar som berättar sanningen kan inte stoppa den.

Du går kanske inte på det, men andra gör det. ­Tillräckligt många.

Förresten: Chelsea är säker i morgon. Grekiska lag är iskalla på bortaplan. Dessutom har deras striker brutit ­armen. Sätt en tusenlapp på dem så kan du dricka cham­ pagne till fiskpinnarna på lördag.

2008-03-06

Jenny Vad kan jag säga om Skånejenny? Vi ska ses i morgon. Fika.

Hon bor i Stockholm. Hon vikarierar på en fintidning för närvarande. Hon träffar killar med skägg och luva. Hon går på yoga, sparar pengar varje månad och skriver jätte­ långa artiklar utan vinkel.

Ibland har hon en kille och säger att hon vill skaffa barn.

Ibland är hon singel och säger att äktenskapet är en lögn.

Skånejenny, en sommar för några år sen drack vi oss berusade på allt vi kom över. Det kändes som om vi 18

knarkade varandras andedräkt. I några veckor trodde jag att hon skulle bli min väg bort från tristessen och likgiltigheten.

Det stod med löpsedelstora bokstäver över Stockholms himmel att jag skulle sabba det. Jag såg dem inte förrän det var för sent.

Jag trodde att hon skulle göra mitt slentrianmässiga liv rikt. Nu känns hon som en stor jävla felsatsning. Frågar du henne kallar hon mig betydligt värre saker. Jag vet för jag har frågat.

Det var hennes fel att det sket sig med Sara. Det hjälpte inte min och Saras relation när jag ropade hennes namn i sömnen.

Flera gånger under ett års tid.

Att träffas nu känns som att lägga om ett sår. Jag vet inte varför vi håller på. Hon ringer en gång per kvartal och då är hon alltid nykter. Hon föreslår alltid väl upplysta kaféer utan alkoholservering, och hon skrattar inte åt mina skämt.

Det är ledsamt att se henne. Hon har gått i terapi.

– Du var roligare förr i tiden, sa jag senast vi fikade.

När du var trasig och hopplös.

– Mats, sa hon och lade huvudet på sned. Hur mår du?

Jag sa att jag mår förjävligt och jag såg hur hon repe­ terade vad hennes terapeut sagt: Låt inte honom lägga sina problem på dig. Låt inte honom göra sina problem till dina.

Hon ställde konstruktiva frågor och jag gav destruktiva svar och tänkte på vad hon skulle säga på nästa ­terapi­samtal.

19

2008-03-08

Lördag. Igen.

I kväll kommer jag inte undan. Måste jobba. Lördag kväll och jag är ensam på kontoret. Hur orkar alla människor hålla sig nyktra på sina jobb? Hur orkar jag? Man bara gör det. Men vem tackar oss för det? Vi borde få pris från ­staten. En medalj och ett diplom: Tack för att du orkade 2008.

Tänkte berätta om fikat med Jenny, men eftersom det är internationella kvinnodagen ska jag spara det. Jag visar respekt.

Apropå kvinnor så hördes det ljud ifrån Saras lägenhet i natt. Kom hem och såg att det lyste i hennes fönster och det hördes musik. Phil Collins. Om inte det är gängamusik så vet inte jag. Inte för att jag tjuvlyssnar men vissa saker kan man inte undgå att höra.

Nej, jag är nöjd. Jag är singel. Jag har det bra som jag har det. Jag kan röka inne.

2008-03-10

Tevefotboll Genomgår en måndagsbaksmälla. Fotbollsbakis. Det är det man blir när man sett sex sju fotbollsmatcher på en helg.

Man sitter hemma och undrar vad man gjorde i sitt liv ­innan det fanns fotboll på teve dygnet runt.

Man kan sätta på teven lördag lunch och sen är den på tills man somnar på söndagen. Och då hann jag ändå med Melodifestivalen, men det fanns ju så klart fler teveapparater på jobbet.

20

2008-03-10

Mats vs Jenny Matchen började trevande. Lagen kände på varandra men efter en halvtimme sa jag något om genus och det var att bjuda in henne i matchen. Jenny kopplade ett grepp om händelserna.

Det var typ 1,10 på att det skulle hända. Jag fattar inte varför hon hela tiden får mig dit. Jag tror på könsmakts­ ordningen. (Ärligt. Jag är helt nere med den. Det är den enda samhällsanalys där jag inte slutar som förlorare.) Men det spelar ingen roll vad jag säger. Oddsen är emot mig och när matchen är slut är det på något vis alltid mitt fel.

Det finns tydligen sex kön. Det var det nya som hon sa.

– Jag tror att jag söp mig igenom ett par tre av dem i helgen, sa jag.

– Visst. Skämta bara, sa hon.

– Okej då, sa jag och tog hennes svar som en ­uppmaning.

Men varför bara sex? Om kön ändå bara är en social konstruktion kan vi väl ha hur många som helst?

– Mats.

– Det är väl alltid nån som inte tycker sig passa in. Killar som älskar till Phil Collins, sa jag. Är de med? Annars blir det sju.

– Mats.

– Vad då? Det är väl lika bra å köra på. Unga mammor med fleeceväst? De är lite läskiga. Åtta. Nattchefer på kvälls­tidningar? Nio. Jag gick igång.

– Mittfältare i Kalmar FF, tio. Bröderna Elm? Är de ett eget kön? Nej, de är nog en egen art, eller så är de bara ovanligt gängliga. Men taxichaufförer, elva. Timråbor, tolv.

Hon rörde på munnen som om hon tänkte säga något men hon bet ihop.

21

– Förlorare, sa jag. Är de ett eget kön? I så fall tillhör jag det. Förlorarna – Det trettonde könet.

– Mats, sa Jenny. Du är fortfarande jävligt mycket man.

I vissa lägen skulle det vara en komplimang. Det är rätt liten chans att det var så hon menade den här gången.

2008-03-11

Pengar & sex Jag bytte förresten namn på bloggen. Jag ville ha något klatschigare.

För det första: pengar. Varför pratar jag så mycket om ­det?

Dum fråga. Alla pratar om pengar. Det är pengar som bestämmer. Med pengar kan du göra saker som är omöjliga för den som saknar pengar. Den som tjänar pengar är värd mer än den som inte gör det. I alla fall mer pengar. Och det är pengar som räknas.

Visst, det suger. Jag vet det, du vet det, men alla andra tror på det. De kanske låtsas som att de inte tycker så och du kan låtsas att det inte är så. Du kan vara den ende som har rätt, men till slut kommer du att upptäcka att det inte har gjort dig rik. Det har bara gjort dig ensam.

Alla andra må vara idioter, men de har kul tillsammans och de har en fetare budget.

Kort sagt är det detta jag kommit fram till: Pengar är yta.

Men det är en snygg yta. Och om du ändå är rutten inuti så vad fan.

Sex är mer komplicerat.

Jag är ju singel nu. Fast kanske under kontrakt. Eller jag vet inte. Reglerna är oklara men jag har något så ovanligt som klubbkänsla och här sitter jag. Jag spelar inte regelbundet och jag är inte nöjd med min situation. Jag minns när jag senaste älskade med en kvinna. Det var dystert och 22

väldigt länge sen och jag vill helst inte prata om det.

Singel låter sexigare än vad det är. Jag trodde när vi flytt­ ade nästan isär att jag skulle leva ett vilt och spännande singelliv men sanningen är att jag är ensam.

Ensam och lite gammal. Visst vill jag ha sex, det vill alla, men framförallt vill jag sluta vara ensam. Jag skulle fan inte säga nej till lite kärlek.

Hade jag kärlek skulle pengar vara fullständigt oviktigt lite mindre viktigt.

Kärlek och dagligt bröd. Det skulle ha kunnat vara rub­ riken i så fall, men något har jag lärt mig och det är att en sådan rubrik inte säljer tidningen.

Sex säljer. Kärlek kostar.

2008-03-12

Läsarbrev Hej Mats. Du och alla dina kolleger hade Västerås SK som klara favoriter mot Edsbyn i går. Jag förlorade pengar på det. Hur kunde alla ha så fel? /Ehrnst Hej Ehrnst.

Skyll inte på mig! Jag gick på vad Bandybenny sa. Tror ni inte att vi förlorade pengar på att VSK släppte in fyra mål på en kafferast i går?

Väldigt få mejl från dem som vann dem. Otacksamma typer.

Bandybenny bor i Bollnäs. Det är honom man ringer när man vill veta vad som helst om bandy. Ibland svarar han full. Han är ingen vinnare, Bandybenny. Men han kan bandy.

En gång svarade hans fru. Hon är verkligen ingen ­vinnare.

Västerås borde ringa honom. Han kan berätta hur lång en match är. Det kan jag med: nittio minuter. Eller tills vi har förlorat.

23

Bandybenny säger att Edsbyn är en fördömd stad. Att det bor troll där.

2008-03-12

Hockey Spelbilagorna matar på med sida upp och sida ner om hockeyslutspelet. Jag är så glad att jag slipper sitta på de morgonmötena. Så glad.

Tyvärr drabbas jag i alla fall. Blomma lyckades skyffla över det på mig så nu måste jag spika siffror på skiten. Jag gick på en riktig svepning.

– Mats, du är väl egentligen rätt kunnig på hockey? sa chefen.

– Klart jag är, sa jag.

Det kom som en reflex och vips satt jag med jobbet i knäet.

– Jag ska skriva, sa jag. Jag är ett ansikte utåt. Ingen räknenisse.

Blomma lade en tabell på mitt bord och en lista över slutspelet.

Jag längtar efter fotbollsallsvenskan.

Väntar på att någon från spelbilagan ska höra av sig och bjuda in mig till deras allsvenska tipstävling. Det gjorde de förra året.

2008-03-20

Farsan Jag var upp till Sundsvall. Träffade farsan. Morsan hade sagt att jag var där, jag vet inte varför, men han ringde och sa att han ville träffa mig.

Vi satt i hans etta längst upp i huset i Nacksta.

Han ­pekade ut genom fönstret. Det var dimma.

– På en bra dag kan man se till Idrottsparken, sa han.

24

– I helvete, sa jag. Den ligger åt andra hållet. Du kan se Selångerån. Och skogen. Det är allt.

– Från balkongen, sa han.

Det var blött på balkongen.

– Om du lutar dig ut kan du se den, sa han. På en bra dag.

Jag stack ut huvudet förbi betongväggen och stirrade.

Luften var som minimjölk.

– Detta är ingen bra dag.

Farsan hostade.

– Den är inte sämre än de flesta.

– Det heter Norrporten Arena, sa jag. De har sålt ­namnet för pengar.

Vi gick in igen.

– Du luktar som en drake, sa jag.

– Det är medicinerna, sa han. Jag blir så satans torr i munnen.

Jag lät balkongdörren vara öppen och vi satt i var sin stol och tittade på utsikten som skulle finnas bakom dimman.

– Du kommer sällan och hälsar på, sa han.

– Är det konstigt? sa jag och gick vidare med några av de saker jag inte ofta talar om.

Att han klev på en båt och försvann. Att från det att jag var elva år var det inte han som körde mig till träningen.

Han lyssnade med ett plågat ansiktsuttryck, tills han fick ett hostanfall och höll upp handen som en stoppgest.

– Jag var där när du tog studenten.

– Full som en spruta.

Efteråt ville jag säga förlåt, kanske han också, men ingen sa något.

Han frågade om jag hade en cigarett till. Jag gav honom en och tog en själv. Han pekade på ett askfat som stod på ett litet bord och jag reste mig och hämtade det.

25

– Vi kan röka inne.

Han lutade sig tillbaka i fåtöljen med askfatet på armstödet.

– Hur mycket spelar du? sa han.

– Tillräckligt, sa jag – Tillräckligt lite eller tillräckligt mycket?

Jag svarade inte. Han skakade på huvudet.

– En spelare kan inte lura en spelare, sa han.

– Du sitter här och försöker lära mig hur jag ska leva mitt liv. Jag tror inte det är sant.

Jag fimpade min cigarett i hans askkopp och reste mig.

Han satt kvar med stängda ögon.

– Vad är det? Sa jag efter en stund.

– Lungorna, sa han. De är slut. Helt slut.

– Det har du sagt förut.

– Det är värre nu. Detta blir nog min sista säsong, sa han.

– I helvete.

– Det är så.

Jag tittade på honom. Han andades snabbt. Jag tänkte på en person som försökte ösa en båt med ett durkslag.

– Vad vill du? sa jag.

– Kan du låna mig tre tusen?

Jag suckade.

– Hyran, sa han.

Jag visste att han ljög. Jag tog upp tre. Han öppnade ögonen och tittade på dem och tog dem. Sen gav han tillbaka en av dem.

– Lägg ett spel åt mig, sa han. Du väljer. Vi delar på vinsten.

Det blir som förr.

Innan jag gick ut lade jag sedeln på diskbänken i köket.

26

2008-03-26

GIF Giffarna, GIF Sundsvall, Västernorrlands Guld ger inte upp. De är i allsvenskan i år igen. Som en mal flyger mot en lampa och bränner sina vingar kommer de tillbaka för att känna på hur riktiga förluster smakar.

Nu kanske du säger att jag är en medgångssuporter som dyker upp när laget är tillbaka. ”Den där Mats Hård. Var fanns han när vi harvade i Superettan?” kanske du säger.

Men det ska jag tala om: Jag var där. Jag var där på 0–0 mot Bunkeflo. Jag var där på 0–0 mot Väsby i oktober 06.

Jag var där på 0–1 mot Degerfors i oktober 07 och på en jävla massa andra matcher. Och jag vill att detta blir sagt och berättat om Mats Hård: Han frös och han led och han svor. I nittio minuter. Plus stopptid. Varje. Gång.

Utom en match.

Det var den 27 oktober 2007 på en gudsförgäten idrotts­plats som fått namn efter en byggfirma. GIF hade allt att vinna. Ljungskile var det enda som stod i vägen. De var redan klara för allsvenskan. De hade firat klart. Det lukt­ade bakfylla från Stenungsund till Strömstad och GIF skulle bara vinna matchen och sen vara tillbaka i högsta ­serien. I paus låg de under med 0–2. De var sårade, de var slitna, de var uträknade.

Då gjorde jag det som man aldrig får göra. Det som jag lovat mig själv att aldrig göra. Jag gick.

Matcher vinns av dem som stannar kvar. Fester firas av dem som är där. Jag vet det. Jag har skrivit böcker om det. Ändå gick jag. Och låt detta bli en varning till alla er som någonsin tänkt lämna en match före full tid: Den 27 ­oktober 2007 lämnade Mats Hård HA Bygg Arena i halvtid och missade hela festen.

27

När Giffarna gjorde 2–1 befann jag mig i en bil på väg vart fan som helst. Likaså när de gjorde 2–2, och när de gjorde 2–3 hade jag redan svurit att aldrig mer. Aldrig någonsin mer. Jag satte på telefonen igen på en rastplats vid motorvägen norr om Kungälv och fick reda på att GIF vunnit med 4–2 och att laget var klart för allsvenskan. Jag ringde en kollega och frågade vad oddsen varit i halvtid och lovade samtidigt mig själv att aldrig berätta vad som hänt.

Nu bröt jag det löftet också. Att svika sina löften till sig själv är grunden för all personlig utveckling.

2008-03-29

1X2 Tidningen Spelbilagan som jag jobbade åt förut har ute­ slutit mig ur sitt gemensamma tips. Det är så det blir. Ur öga ur minne.

Jag frågade faktiskt. Jag förnedrade mig och skickade ett mejl till Polo. Fick just svar: Tipset är redan inlämnat. Fick du inte mejlet?

Billigt. Så jävla billigt! Han kan gå och kyssa Ester Krist­ iansson på Svenska Fotbollförbundet i arslet.

Hennes mejl får jag förresten inte heller längre. Det senaste jag fick med svenskfotboll.se i mejladressen kom för veckor sen. Där stod att svensk fotboll skaffat en ny partner. Svensk fotboll har många partners. En promiskuös herre.

Partner betyder pengar. För det kan knappast vara intellektuellt utbyte. Eller vad sägs om följande citat: ”Fotboll är den största sporten i Sverige och landslagets matcher följs med stort intresse av hela nationen, säger Sunebert Tajtstrumpa, marknadschef för ...” (Ni får ingen reklam av mig!)

Undrar hur länge de filade på det citatet. Finns det en 28

särskild hylla i helvetet där folk som säger självklarheter plågas? Jag hoppas det.

Men jag har så klart tippat allsvenskan färdigt. Har lagt in den största tyngden på botten. Det är ändå den som är lättast att tippa. Det känns som min gata. Oddsen för att GIF ska åka ur är enligt facit, det vill säga undertecknad, 1,15. Vi är, så gott som, körda från början.

Har hetsat kollegerna, både de nuvarande och de gamla, att hissa Sundsvall. Det är ett vågspel, men så här tänker jag: Om jag genom mina kontakter och min subtila påverk­ an förmår kvällstidningarna spelbilagorna att skriva upp GIF så höjer (de andra) spelbolagen oddsen för att de ska åka ur. Sen kollar Polo och de andra på oddsen och i brist på kunskap och ork att ta sig utanför redaktionen skriver de artiklar om att oddsen talar för att GIF hänger kvar. Så är den positiva spiralen igång.

Inte för att den snurrar särskilt snabbt, positiva spiraler snurrar aldrig snabbt för GIF, men i alla fall. Till slut var det en jöns på något bolag som ville sticka ut hakan och strax efter lunch i dag var oddset för att GIF skulle åka raka vägen tillbaka till Superettan uppe i 3,20. Onekligen frestande.

Det är som sagt en balansgång. Å ena sidan mår GIF bra av positiv press, å andra sidan tjänar jag pengar om de åker ur. Hur resonerar jag? Vad är det som fäller avgörandet för hur eller om jag spelar?

Svaret är enkelt. Jag behöver inte upprepa det.

Jag hann lägga fem spel, två från olika internetkonton och tre från kontor i grannskapet. Nästan tio tusen hann jag investera innan de stängde spelet. Tre prydliga bongar hänger på min anslagstavla.

Tro nu inte att jag kommer att hålla på motståndarna.

29

Jag kommer att hoppas på mirakel i varje match. Men som proffs måste man välja sida. Jag har valt pengarna. Den som spelar med hjärtat är dömd att förlora. Och jag är hellre en rik förlorare än en fattig.

Hur det känns?

Det känns som att det blir pengar.

2008-03-30

Swedbanks allsvenska Om det var någon som tvivlade på vad som styr så hoppas jag att ni såg ”matchen” mellan Sverige och Brasilien i veckan. Den som spelades i London av alla ställen.

Varför spelades Sveriges hemmamatch i London?

Varför spelade inte Zlatan?

Varför klagar inte Lagerbäck, Lagrell och alla andra ­ledare inom fotbollen över detta?

Just det: pengar.

Det finns få frågor där svaret inte är pengar. Inom ­fotboll finns det ingen.

Undantaget är möjligen den lilla fotbollsoas som än så länge heter allsvenskan. Där kan fortfarande lag som GIF Sundsvall och Ljungskile finnas med och vinna matcher, och lag som Kalmar kan tippas i topp. Men egentligen är även den oasen bara en hägring. I längden är det de rikaste som vinner.

Ljungskile har sålt sitt namn till badbyxbolaget Panos och sin arenas namn till först HA Bygg och nu till Starke Arvid. Så är det. Den fattige har inte råd att hålla på sig. I Dallas heter arenan Pizza Hut Park. Kan du föreställa dig hur det luktar runt den arenan? Just det. Det luktar pengar.

I Sverige är det annars Swedbank som leder sponsringen 30

idrottssamarbetet framåt. Jag funderar på att erbjuda Swedbank att sponsra samarbeta kring denna personliga webblogg.

På sin hemsida skriver de att jag bland annat ska svara på följande frågor när jag ansöker om sponsring samarbete: Hur kan vårt varumärke exponeras?

– Jag hissar en digital flagga med er logga alla match­ dagar och jag byter givetvis titel om de så önskar: ­Swedbank Blogg. Konsten att vinna pengar.

Hur kan vi nå ut via aktiviteter/träffar/möten?

– Vi kan träffas och äta middag, prata om allsvenskan och jag kan intervjua en gammal spelare. Jag kan present­ era några profiler, prata lite strunt och presentera några spel ge några värdefulla inblickar i svensk fotboll. Vad sägs?

Kan det vara något?

Det är ju precis sånt jag redan gör. Jag ska förresten göra det i dag. Jag ska underhålla några pengapojkar på ett slags event ute i Solna. Allsvensk premiär kallas det visst.

Billigt bubbel eller flasköl vankas. Nötter och snittar.

Laxmacka.

Råsundamannen kan mycket väl dyka upp.

2008-03-31

En skitmatch Jag mår fruktansvärt. Jag var på Råsunda i går. Det var en skitmatch. En nollnollmatch. Men sådana har jag sett förr.

Det är inte därför.

Vi var på en restaurang. Lite spelfolk, lite kunder, lite gäster, lite löst folk. Olle Nordin var där och jag önskar att jag inte hade pratat med honom om VM 90.

Det kallas event. Lite mat, lite snack, lite fotboll. Någon gammal radiosportmedarbetare var där. Jag kör lite sång och dans och alla samarbetar och alla presenterar. Jag före31

slog några spel och under matchen var det viprum och i paus var det bubbel och jag föreslog några fler spel.

Bakom en laxsnitt fick jag se ett ansikte jag kände igen.

– Jag spyr på det här, sa jag.

– Mats!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.

– Det är så långt från fotboll, sa jag.

– Ja, men det är pengar!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.

Då jag blev lite kär.

Och efteråt var det affärer och rollups och powerpoint på Scandic Hotell. Jag sa att jag dör om jag inte kommer härifrån och det vete fan hur, men hon hade fixat två flaskor skumpa och vi åkte hem till mig och öppnade den ena.

– För alla skitmatcher, sa jag.

– Skål!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.

Lokalradiobruden, som jag kallade henne den sommaren då hon smög efter mig i korridorerna på tidningen spel­ bilagan och skrev äppelkäcka mejl med nitton utropstecken efter varje mening och jag inte kunde lära mig vad hon hette, berättade att hon också hade fått sluta där och att det hade tagit slut med Polo. Hon jobbade med PR nu.

Hon hade fyllt trettiotvå.

– Ofattbart, sa jag. Då är vi lika gamla nu. Förut var du mycket yngre än jag.

– Du är så rolig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag sa att jag jobbade med pengar. Sen fanns liksom ­inget annat att göra.

Jag hånglade antagligen som en pitbull.

Det var Saras fel. Det lät konstigt från hennes lägenhet.

Jag tyckte det. Så när jag varit på toaletten gick jag till ­dörren och lyssnade. Hon spelade vispoeten och det lät som hon grät och jag vet inte vad som gjorde mig mest orolig.

Lokalradiobruden (jag tänker fortsätta kalla henne så 32

här, trots att jag vet vad hon heter nu) frågade vad jag gjorde. Hon satt på sängen i trosor och linne och tänjde.

Hon måste bo på gymmet. Nu stretchade hon. Musklerna flexade under hennes hud. Det såg ut som tecken, som bokstäver. Jag stod och tittade en lång stund och läste ­orden på hennes kropp.

– Vad är det? Ta av dig kavajen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag såg ner och upptäckte att jag hade boxershorts och kavaj. Jag tog av den och vi hånglade mer. Jag skruvade upp tevens ljud för att slippa höra ljuden från Sara men det tog aldrig fart.

Jag såg på när hon klädde på sig. Läste vad hennes kropp skrev. På armarna, på låren, i rutorna på hennes mage tyckte jag mig se hur bokstäverna bildade ordet loser.

– Hej då Mats, sa hon när hon gick.

Det hade inte kommit några utropstecken från henne när vi hånglade heller.

Jag sa hej då och när jag hörde hissen åka ner så ångrade jag mig och ville springa efter henne.

Jag kände på dörren till Sara. Den var låst.

Jag gjorde andra saker också i går. Affärer. Spel. Råsunda­ mannen var där. Han var game.

Tyvärr, för honom, mötte han sin överman. Fem tusen spänn kostade det honom att försöka vinna över mig.

I kväll är det GIF. Jag har ont i magen.

33

2008-04-01

GIF Sundsvall–Helsingborg 0–3 (0–2) Matchfakta 0–1 (9) Isaac Chansa, 0–2 (23) Christoffer Andersson, 0–3 (63) Christoffer Andersson.

Varning, Helsingborg: Adama Tamboura.

Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.

Publik: 6 275.

GIF Sundsvall (4–4–2): Fredrik Sundfors – Mikael Lustig, Erkan Saglik, Sverrir Gardarsson, Billy Berntsson – Tobias Eriksson, Stefan Ålander, Joel Cedergren (Johan Patriksson 44), Ari Skulasson (Arash Bayat 78) – Hannes Sigurdsson, ­Robert Mambo Mumba.

Helsingborg (4–4–2): Daniel Andersson – Erik Wahlstedt, Andreas Granqvist, Joel Ekstrand, Adama Tamboura – Christoffer Andersson, Marcus Lantz, Isaac Chansa, René Makondele (Mathias Unkori 82) – Henrik Larsson, Razak Omotoyossi ­(Rasmus Jönsson 87).

Tabellen Helsingborg Djurgården Halmstad Hammarby Örebro Elfsborg Gais Göteborg Malmö AIK Kalmar FF Norrköping Gefle Ljungskile Trelleborg FF GIF Sundsvall

S 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

V 1 1 1 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

O F 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 1 0 1 0 1 0 1 0 1 0 0 1 0 1 0 1 0 1 0 1

G–I 3–0 2–1 1–0 1–0 1–0 1–1 1–1 1–1 1–1 0–0 0–0 1–2 0–1 0–1 0–1 0–3

M 3 1 1 1 1 0 0 0 0 0 0 –1 –1 –1 –1 –3

P 3 3 3 3 3 1 1 1 1 1 1 0 0 0 0 0

S = Spelade matcher, V = Vunna matcher, O = Oavgjorda matcher, F = Förlorade matcher, G = Gjorda mål, I = Insläppta mål, M = Målskillnad, P = Poäng

Tillbaka till botten Nykomlingarna Sundsvall var helt chanslösa mot tippade topplaget Helsingborg som enkelt manövrerade ut sina motståndare med ett snabbt och bollsäkert bla bla bla.

34

Det finns bara en sak att säga: – Vi är tillbaka i botten. Vår botten.

2008-04-02

Dagen efter dagen efter Dagen efter dagen efter är värre än dagen efter. Dagen efter förlusten finns det tidningar att läsa. Det finns fakta att ta till sig. Man är arg men man försöker förstå. Man försöker koppla ihop sin egen bild med andras. Dagen efter finns det gift som ska ut ur kroppen. Det finns ett jobb att göra. Dagen efter dagen efter har man förstått. Då finns inget mer att göra. Dagen efter dagen efter är tomhet.

2008-04-04

Mejl från Blomma Ordvitsar måste man stå ut med även på det här jobbet.

Detta kom från Blomma apropå att maskinuthyrningsföretaget Ramirent sponsrar damlandslaget. ”Jag som trodde att Ramirent var Hammarbys avtal med Fredrikstad.”

Vad han syftar på är såklart att Hammarby värvat Rami Shaaban från den norska klubben. Resten av mejlet inne­ höll förolämpningar om GIF. Dags att spamfiltrera bort den lille lustigkurren.

Enligt Ramirents hemsida har man ingått ett officiellt partnerskap med Damlandslaget. Det är så klart pengar det också. Bara inte lika mycket. Förr i världen gifte man sig eller registrerade partnerskap. Det gjorde man på livstid.

Nu för tiden är inga relationer för alltid. Ett parternskap är bara som att hyra en maskin att bygga hus med.

Eller att riva en vägg och bygga upp den igen.

35