9789197749534

latuff

Med pennan som vapen

Ivar Andersen

»Jag ser mig själv som en infanterist« I en tid av ekonomisk kris och sociala nedskärningar gav det som kom att kallas den arabiska våren många hopp. Förtryckta folk reste sig med krav på demokratiska och sociala rättigheter och plötsligt föll diktatorer som dominobrickor.

Huruvida de revolutionära sagorna från Egypten, Tunisien och Libyen får lyckliga slut återstår ännu att se, men i ett Väst där politiken underkastats marknaden och solidaritet förklaras vara en statsfinansiell omöjlighet ingav de en känsla av att allting fortfarande var möjligt. En slags vårkänsla.

I nyhetsflödet dominerade bilder av hur tiotusentals enat och bestämt krävde inflytande över sina egna liv. I myllret från massdemonstrationerna kan den som letar hitta plakat med sub-

versiva politiska skämtteckningar, som ­utförda i klassisk karikatyrstil hånar makthavarna, folkets fiender. Visar hur Assad badar i blod (s. 113) ­eller hur en förödmjukad Mubarak tvingas fly de hunsades vrede (s. 114).

– 2011 är ett väldigt speciellt år, säger Carlos Latuff. Jag blev kontaktad av egyptiska aktivister som berättade att de planerade att organisera protester efter Tunisiens mönster, det här var två dagar innan protesterna den 25 januari. De bad mig att teckna någonting om situationen i Egypten och jag gjorde fem bilder åt dem. Sedan, på revolutionens första dag, började jag se foton från nyhetsbyråer, tagna på gatorna i Kairo, av människor som hade gjort plakat av mina bilder.

Jag förstod att teckningarna var till nytta för dem

Carlos Latuff med en av sina teckningar.

så jag tecknade fler och fler och publicerade dem på twitter. Efter det började aktivister i andra arabländer som Bahrain och Jemen att höra av sig om teckningar.

De teckningar som via sociala medier sprids över världen skapas i Latuffs hem i San Cristóbal, en förort till Rio de Janeiro.

– Vi bor bredvid en favela. Det är inte direkt stans lugnaste del, men jag är van vid det.

Det var också här han tog de första stegen mot att bli den internationellt kände serieaktivist han är i dag, om än längs en något okonventionell väg. I ljuset av den tv-skärm som visade amerikanska serier som Familjen Flinta och Scooby Doo föddes en dröm om att själv teckna, vilken Latuff försökte förverkliga via den vänsterorienterade fackföreningspressen. Ett pragmatiskt snarare än ideologiskt val.

– Min dröm var att arbeta för mainstream­ media, men jag hade inga vänner eller inflytelse-

rika släktingar som kunde presentera mig. Den enda dörr som stod öppen var fackföreningarnas tidningar. Det var där jag för första gången blev involverad i politik. Men det var bara på ett professionellt plan, jag hade ingen relation till sakfrågorna.

En vändpunkt kom 1997 då Latuff såg en dokumentär om den zapatiströrelse som från delstaten Chiapas i sydöstra Mexiko några år tidigare deklarerat väpnat uppror mot regeringen i protest mot frihandelsavtalet Nafta.

Han producerade några teckningar som han erbjöd rörelsen, och fattade samtidigt beslutet att tillgängliggöra alla sina verk under en copyleftlicens, enligt vilken vem som helst får använda, sprida och till och med tjäna pengar på verket – så länge den inte själv hävdar upphovsrätt till detsamma. En princip han fortfarande tillämpar i dag.

– Erfarenheten med zapatisterna var väldigt viktig för mig, för jag insåg att jag kunde ­stöd­ja

»I händelse av ökat stöd för Palestina, krossa glaset och skrik ›antisemitism‹.«

Efter Eddie Adams fotografi från 1968, där en sydvietnamesisk polischef avrättar en Vietcongkapten i Saigon.

Latuffs kommentar till de uppmärksammade dödsskjutningarna på amerikanska gymnasieskolor.

Latuff: »Intrycket i Brasilien är att Sverige är oerhört demokratiskt, men jag har fått höra om ­antiterroristlagarna och avlyssningen av internet.

Det är mycket konstigt att få reda på att ett land man tror är demokratiskt innerst inne är ­auktoritärt i väldigt många aspekter.«

Lars Vilks som rondellgris.

Mubarak tvingas fly folkets vrede…

Den brasilianske satirikern Carlos Latuff har ägnat mer än tio år åt att skoningslöst häckla makten och de mäktiga. Från kampen mot den israeliska ockupationen till revolten på Kairos gator. Från krigsbrotten i Irak och Afghanistan till polisvåldet i Rios favelor.

Detta är den första boken om Carlos Latuff och hans verk. Samlade på detta sätt bildar teckningarna en samtida historieskrivning om en värld i konflikt, producerad av en aktivist som medvetet har valt bort konsten till förmån för propagandan. »Mitt syfte är att teckningarna ska vara till nytta för människorna som slåss på marken. Min intention är att göra teckningar som kan användas som vapen«, berättar Latuff i boken.