9789197708210

Förstå dina känslor

Louise Minerva-Li

Förstå dina känslor – att läka sig inifrån

Louise Minerva-Li

Reviderad nyutgåva av

Förstå dina känslor – att läka sig inifrån Louise Minerva Frostegren

LivsStrömmen

Andra böcker utgivna av författaren: Förstå dina drömmar – en nyckel till självkännedom (1987) Nattdröm – Dagsdröm – Livsdröm (1994) Genom döden (2000) Livskunskap genom DrömTolkning och Drömalkemi (2007)

LivsStrömmen 2008 Förstå dina känslor – att läka sig inifrån © 1991 ICA Förlaget och Louise Minerva Frostegren © 2008 LivsStrömmen och Louise Minerva-Li

Omslagsfoto: Karin Forsberg Grafisk form omslaget: Mimmi Danielsson Baksidesfoto: Eva Lindberg Teckning sidan 115: Tara Lindholm Tryck: Larsson & Co:s Tryckeri AB, Umeå, 2008

ISBN 978-91-977082-1-0 Du är välkommen att citera och använda innehållet i denna bok förutsatt att du då nämner källan, Louise Minerva-Li. Vill du beställa fler exemplar till din studiegrupp – kontakta LivsStrömmen eller www.dromcentrum.se

INNEHÅLL Förord..........................................................................................9 Tack till Louise........................................................................ 11 Finn dig själv och din styrka bakom känslorna................13 Hur gör man?........................................................................15 Rädsla och kärlek....................................................................18 Rädsla.....................................................................................18 Som barn präglas vi..............................................................21 Kärlek.....................................................................................23 Självförtroende och eftergivenhet.......................................26 Självförtroende......................................................................26 Eftergivenhet.........................................................................26 Oro.............................................................................................29 Kritik.........................................................................................31 Att uppleva och frigöra känslor...........................................33 Hur kommer man i kontakt med sina känslor?...............34 Övning i att komma i kontakt med dina känslor . . . . . . . . 38 Ha tålamod med dig själv...................................................41 Människans utveckling genom de fyra elementen..........45 Jord – fysisk form – feminin princip..................................46 Vatten – känslor – feminin princip.....................................47 Luft – tankar, intellekt – maskulin princip........................50 Eld ‑ inspiration ‑ maskulin princip...................................52 Jord ‑ fysisk form ‑ feminin princip...................................53 Sökande och ansvar................................................................55 Vi pendlar mellan självförtroende och tvivel...................57 Våra inlärda roller...................................................................62 Rollernas funktion................................................................65 Övning i att genomskåda rollerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66

Våra inre barn..........................................................................68 Barnets reaktioner på förnekelse........................................70 Förnekelsen och dess konsekvenser..................................71 Att inte ta hand om barnet..................................................73 Osjälvisk kärlek är att vara sann mot sig själv.................77 Att vara mor åt sig själv.......................................................78 Ditt hjälplösa inre barn behöver dig..................................80 Utmaningen att bli vuxen....................................................81 Att läka sig inifrån................................................................83 Övning i att lyssna till dig själv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Övning för ditt inre barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Känsla och logik......................................................................86 Den genuina kvinnliga aspekten........................................86 Den genuina manliga aspekten..........................................87 Skapad ”falsk” kvinnlig aspekt..........................................88 Skapad ”falsk” manlig aspekt.............................................88 Den ”duktiga” kvinnan.......................................................89 Att bejaka den manliga och den kvinnliga aspekten......91 Övning: balansering av maskulin och feminin princip . . . 91 Att vara offer – eller att ha makten över sitt liv................95 Jag kan inte för jag måste.....................................................95 Ta ansvar för dina egna känslor.........................................97 Jag får inte synas, inte höras...............................................99 Förtryckaren och den förtryckta.......................................101 Allt i mitt liv är ett val och inte ett måste........................104 Övning för Den förtryckta och Förtryckaren . . . . . . . . . . 105 Projicering och dagSdrömmar............................................108 Betrakta yttervärlden som din inre värld........................ 112 Att ta tillbaka projektionerna............................................ 113 Ge dig tillåtelse att vara som du är.................................. 114

Att acceptera skuggsidan.....................................................115 Att fly sin skugga är andlig lättja..................................... 116 Vi kan inte se ljuset förrän vi mött mörkret inom oss... 117 Skuld.......................................................................................120 Skuldkänsla kräver straff...................................................121 Vem är skyldig?...................................................................122 Att släppa skulden..............................................................123 Övning i att befria sig från skuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Förakt.......................................................................................127 Den sanna viljan - din innersta längtan..........................132 Vilka är hindren?.................................................................134 Hur kan vi förändra vår situation?..................................135 Övning i att få kontakt med sin innersta kärna . . . . . . . . 137 Att låta det sanna jaget bestämma.....................................141 Våra krav på livet...............................................................143 Yttre och inre makt.............................................................144 Förändring måste ske inifrån............................................146 Att spränga gränser...............................................................148 Rädd att misslyckas............................................................149 Försoning genom visualisering........................................150 Sanna och meningsfulla relationer....................................154 Parförhållanden..................................................................155 Att ge och ta utrymme.......................................................157 Föräldraspegling.................................................................158 Var ärlig och konstruktiv mot dina barn.........................161 Bortom känslorna..................................................................165 Epilog......................................................................................167 Litteratur.................................................................................168 Kontaktuppgifter..................................................................171

Förord Varje människa är oändligt viktig ‑ för att hon finns och för sitt bidrag till världen. Vi kan alla vara med om att skapa en bättre värld genom att fördjupa förståelsen för vårt eget va­rande.

Genom inre frid skapar vi fred i det yttre.

Den som medvetet väljer att gå den inre utvecklingens väg måste tränga in i det omedvetnas skrymslen, medvetande­göra det som varit undangömt och försona sig med det. Med totalt accepterande av både vår skuggsida och vår solsi­da skapar vi harmoni i oss själva, i våra relationer och i vårt liv. Den som på så sätt är villig att se över sina grundläggande värderingar ger sitt ovärderliga bidrag till global fred.

Denna bok är menad att vara en vägledning för den enskil­da individen till att börja hitta i sitt inre landskap och att se på allt som den hittar där med kärlek och accepterande. Det är min förhoppning att detta tillåtande synsätt ska sprida sig som ringarna på vattnet, till gruppen, samhället och hela mänskligheten, för dess överlevnad, glädje och fred.

Louise Minerva-Li

9

Rädsla och kärlek Rädsla och kärlek är två motsatta krafter. De kan inte samsas, den ena utesluter den andra. Vi slits alla mellan dessa två ytterligheter, och både livet och drömmarna handlar om det. Vi lever i och lär av rädslan och strävar mot och växer i kärlek. Ju mer rädsla vi släpper, desto mer kärlek fylls på. Låt oss därför titta litet närmare på vad dessa två fenomen innebär.

Rädsla Rädslan har många ”underhuggare”. Under den lyder Oro, Kritik, Skuld, Ilska, Bitterhet, Stolthet, Högmod, Sorg, Avund, Förakt, Frosseri, Besvikelse och många fler. Bakom alla dessa känslouttryck finns en rädsla att känna något som en gång gjorde för ont att förstå. Du valde att stänga ute det svåra för att orka överleva. Oftast var det brist på det erkännande och den kärlek du så väl behövde. Du blundade för den smärtsamma orsaken, men plågan blev kvar. Du fortsätter att blunda och fly från smärtan i kärnhändelsen, men såret inom dig består så länge som det inte blir sett, utrett, förstått och läkt. Så länge du har såret är du sårbar och rädd för allt som kan påminna dig om smärtan. Denna rädsla får alltid ett uttryck i ditt sätt att vara och handla.

Bakom försvar, normer och attityder gömmer vi oss för att inget ska kunna komma åt att påminna oss om det gömda såret, det som gör alltför ont att komma ihåg och återuppleva. När vi tror att vi måste ha försvar, lever vi i rädsla. Vi har bara försvar mot sådant som vi är rädda för, det vi tror kan skada oss. Vi har då ännu inte insett att den smärta det kostar att se, återuppleva, förstå och försona sig med det som orsakade såret inte kan 18

skada oss. Det är ju den processen som läker. Bara den kan läka och göra oss trygga igen. När vi är otrygga bygger vi försvar och murar i vårt inre. När vi bygger murar i vårt inre, projicerar vi rädslan utåt och bygger även försvar och murar i det yttre.

Så länge vi upprätthåller våra inre försvar och murar kommer yttre försvar och murar (krig) att finnas. Så länge vi inte har frid inom oss kan vi ald­rig få fred i världen.

De inre försvaren vill inte bli raserade. De säger: ”Stör inte, ta inte bort oss. Det är farligt, du blir sjuk, du blir tokig”, etc.

Dessa ”rädsloröster” får oss att strunta i, ”döda”, möjligheten att nå vårt innersta som innebär självkännedom och empati. På samma sätt fungerar det utåt. När vi bygger yttre för­svar och rustar för krig är vi, på grund av de inre försvaren, beredda att kriga och döda det vi tror hotar oss utifrån, lik­som inom oss.

Allt för att slippa känna vår egen smärta. På så sätt låter vi våra rädslor styra våra liv och vårt handlande, personligt och kollektivt, dvs. i det privata livet och därmed i samhället.

Vi är så rädda för att känna smärtan som åtföljer proble­men att vi gör allt för att undvika dem. Vi skjuter upp, vän­tar, låtsas att de inte finns, flyr till andra aktiviteter som t.ex. arbete, joggning, tevetittande, att bygga luftslott i fantasin…Vi tar t.o.m. medicin för att slippa känna smärtan och ignore­rar då de problem som orsakade den.

Denna tendens, att undvika att möta de problem som livet ger oss och den vånda som hör till, är den främsta orsaken till att vi mår dåligt, till psykisk och fysisk sjukdom. Vinsten, den att slippa möta verkligheten och att kunna fortsätta som för­ut, kan vara bekväm en tid, då man slipper ta itu med proble­met.

Men den vinsten blir till slut verkligt smärtsam och kan så småningom bli det största problemet, så stort att man inte längre hittar grundorsaken, då den blev så väl bortträngd. I stället blir hela livet pest och pina. Dels för att vi blir så trötta – det går åt

19

så mycket energi åt att hålla undan problemet. Dels på grund av alla dagSdrömmar* som dyker upp.

Det vi har inom oss men förnekar och förtränger, måste av nödvändighet, enligt lagen om attraktion och repulsion, manifestera sig utanför oss i fysisk form för att spegla vårt inre. Bär jag på hat och rädsla men förnekar att sådant finns inom mig, får jag möta hat och rädsla utifrån. Detta är inget ”straff” utan en ren spegling och därmed en gåva, en möjlighet att inse hur jag behandlar mig själv.

Allt mörker och all ondska kommer ur rädsla, och vi har aldrig fått lära oss hur man kommer tillrätta med den. Inte heller hur vi kan förstå dagSdrömmar. Men nu nalkas en ny tidsålder och med den nya insikter om hur vi kan välja mellan rädsla och kärlek, mellan att låta rädslan styra oss eller att låta vår inre kärlekskraft styra våra liv. ”Frukta icke. Fruktan är av ondo, men fullkomlig kär­ lek driver ut fruktan. Fruktan dödar hoppet. Men den kan ej bestå där kärlek och tillit finns. Fruktan är värl­ dens förbannelse. Människorna är rädda. Rädda för fat­ tigdom, för ensamhet, för arbetslöshet, för sjukdom.

Fruktan är av många slag. Den ena nationen fruktar den andra. Fruktan finns överallt. Driv ut den ur era liv. Ingiv aldrig känslor av fruktan – fruktan för straff eller skuldkänslor – ty fruktan är en ond bundsförvant. Intet arbete som tar denna fiende i sin tjänst kan vara gott.

Bannlys fruktan. Det finns en bättre väg. Tillit.”

Utdrag ur Daglig kraft av Två Lyssnare

* En dagSdröm är en händelse som inträffar på dagen i vardagslivet och som vi reagerar på. En dagSdröm har något att lära oss. Mer om dagSdrömmar kan du läsa i författarens böcker DrömTolkning och Drömalkemi samt NattdrömDagsdröm-Livsdröm.

20

Som barn präglas vi Mycket skulle kunna skrivas om ämnet kärlek och rädsla. Här finns inte utrymme för det. Men låt oss kort titta på hur det kunde bli så att rädslan fick makten i den enskilda män­niskans liv.

Ett litet barn har inte hunnit bygga upp någon yttre person­ lighet och inga värderingar. Det är därför oskyddat för yttre påverkan. Med hjälp av sin omgivning lär det sig om sig själv och om livet. Föräldrar (kamrater, lärare etc.) reglerar omed­vetet barn så som de vill ha dem (fostrar dem) genom att ge tysta förbud och ställa outtalade krav och genom att hota att dra undan sin kärlek om inte förbuden åtföljs och kraven uppfylls. För sin överlevnad och för att bli accepterat låter sig barnet antingen formas till att bli ”anpassat”, eller så protes­terar det genom trots (se även sidan 70). Det tar på sig olika rol­ler och lär sig spela dem (uppträda) som det förväntas av det. Alltmedan den djupa smärtan i att inte räcka till (inte duga som det är) begravs i avgrunden, med tjocka murar som skydd.

Det är dessa spel och roller samt rädslan för smärtan och sökandet efter föräldrarnas uppskattning som styr vårt bete­ende även i vuxen ålder, även om vi fått distans till det hela och lärt oss mera positiva förhållningssätt till oss själva och omvärlden.

För den som i vuxen ålder blundar för denna tidiga grund­ prägling och vidhåller murarna, blir livet litet och trångt utan förståelse och insikt och därför kaotiskt. För att kunna läka oss inifrån måste vi gå ända ner till botten och sedan vända. Vi måste se och känna vår besvikelse, vår otillräcklighet.

Vår resa genom livet går ut på att lära känna och försona oss med det som skrämde och tämjde oss. Först då kan vi släppa rädslan och finna kärleken inom oss. Det är en arbet­sam resa, men en resa som alla kan göra. Du kan göra den ge­nom att ta 21

Våra inre barn I psykoterapeutiska sammanhang talas ibland om det inre barnet. Vi människor har många barn inom oss, t. ex. det na­turliga, oskyldiga barnet och det kuvade barnet.

Det naturliga, oskyldiga barnet är det ursprungliga barnet inom oss, dvs. sådana vi var innan vi blev kuvade. Då kände vi våra känslor och kommunicerade dem. Vi kände både gläd­jefyllda och smärtsamma känslor, och vi uttryckte dem fritt utan att värdera dem. Vi lekte och hade roligt, vi var öppna, tillitsfulla och sårbara. Det oskyldiga barnet är friskt och nyfi­ket, det gläder sig åt att få ge och ta emot, och det säger nej åt sådant det inte vill ha. Det är i kontakt med sina drömmar och med sitt sanna jag. Det lever i sanning och är fritt att växa.

Det kuvade barnet representerar känslor som blev kuvade när vi var små, som inte fick uttryckas. Dessa känslor ”stan­nade i växten” och fungerar fortfarande på samma sätt inom oss som de gjorde när vi var små. På vissa områden är vi allt­så som små kuvade barn, dvs. omogna och barnsliga.

I detta kapitel kommer jag att klargöra hur vi kuvar våra inre barn (våra förbjudna känslor) och vilka konsekvenser detta får för oss som vuxna. Jag kommer också att visa vägen tillbaka till vårt ursprung – det naturliga, oskyldiga barnet.

Det naturliga barnet är närvarande i ögonblicket. Det är nyfiket och öppet inför livets föränderliga flöde av händelser. Under uppväxten blir det naturliga sättet att vara, det sanna jaget, gömt under en skugga av instruktioner, förbud och på­bud om hur vi förväntas vara för att bli bekräftade och om­tyckta. Vi lär oss kvickt att tänka, känna och bete oss på ett visst sätt – det sätt som vi blev uppskattade för. I samma takt lär vi oss att förtrycka och förneka de delar av oss som inte blev uppskattade.

68

Genom denna inlärning förlorade vi förmågan att uppleva livet och händelser som de kommer. I stället upplever vi allt genom det selektiva filtret ”få uppskattning” eller ”bli bort­stött”.

Vi är rädda för att andra ska bli arga på oss (konflikt­rädsla). Vi går undan så att vi slipper konfrontation och slip­per möta ilskan som vi tror att de ska visa mot oss. Andras ilska känns som ett direkt hot mot vår överlevnad. För att överleva – slippa konfrontation – slingrar vi oss, kompromis­sar, ljuger... för att slippa känna vår sårbarhet, vår litenhet, rädsla och hjälplöshet och för att slippa känna det kuvade barnet inom oss. Som barn antog vi denna mask, ett sorts automatiskt betingat beteende, för att skydda oss från smärtan att inte bli bekräftade sådana vi var.

Dessa förnekade delar av oss fick aldrig uppleva det som ett litet barn behöver för att kunna växa upp friskt och rakt. Dessa delar av oss fick aldrig känna sig riktigt små, behövan­de, omhändertagna, vägledda och bejakade. De blev bara för­nekade.

Djupt inom oss finns fortfarande dessa skrämda ”barn”, gömda, glömda, övergivna, rädda och gråtande; läng­tande efter föräldrar som ska visa oss vägen och leda oss hem. Hem till bekräftelse, stöd och tillåtande, så att de kan få växa upp harmoniskt.

Vår största uppgift, eller den enda vägen att läka oss ini­från, är att bli kärleksfulla föräldrar åt våra egna förnekade känslor, våra inre barn. Vi behöver lyssna på dem och ge dem tillåtelse och ömhet, ända tills de blir så trygga att de vågar växa upp och bli vuxna. Då först är vi vuxna. För närvarande är de flesta av oss små barn i vuxna kroppar. Våra inre kuva­de barn, dvs. våra rädslor, styr våra reaktioner och handling­ar ‑ vi beter oss ibland som trotsiga barn utan att förstå det och utan redskap att hantera det.

Den som har mod att se sitt irrationella beteende, går ibland i samtalsterapi. Det är stort, modigt och friskt. Det är att ge sig själv en chans. Men hur mycket man än talar till den vuxnes intellekt, kommer människan inte att känna sig bättre när de 69

Osjälvisk kärlek är att vara sann mot sig själv Att förneka sig själv eller att bejaka sig själv är också en fråga om livsåskådning och livsattityd. Tror vi att det finns ord­ ning, utveckling och högre mening med livet, eller tror vi att livet är en slump och utan större mening? Den sistnämnda in­ ställningen föder tankar i stil med: ”Man lever bara en gång; Det är bäst att passa på; Lika bra att ha roligt så länge det va­rar (jag behöver ändå inte ta några konsekvenser); Varför ska man göra det svårare för sig? Lika bra att stå ut, det går ändå snart över; Det är ingen idé; Vad ska det tjäna till?”

Den som ser ordning, mening och utveckling i livet ser tyd­ ligare sin egen oordning och obalans och får en alltmer tydlig känsla för vad ordning och balans innebär. Han eller hon kan känna att den högsta meningen är att vara herre över sina känslor snarare än offer för dem och att leva i enlighet med den vägledning som hjärtats innersta längtan efter sanning och osjälvisk kärlek ger.

Att ställa upp på andra och svika sig själv är inte osjälvisk kärlek.

Det är rädsla, feghet och egoism (jag gör som du vill om jag får det jag vill – dvs. ditt tack, din uppskattning och din närvaro, så att jag slipper känna mig avvisad och slipper känna min djupa smärta).

Osjälvisk kärlek är att våga vara sann mot sitt innersta, oberoende av vad det kostar; att tjäna andra sant och rakt ur hjärtat med glädje; att göra det utan villkor, dvs. utan att förvänta sig tack eller beskydd; att göra det utan motstånd och utan agg, vilket ofta är fallet när man offrar sig. Den som är sann mot sig själv har självrespekt. Den som har självrespekt respekterar andra. Den som respekterar sig själv och andra trampar inte på någon, förnekar ingen. Den som tar hand om sitt kuvade barn är för livet och arbetar för sanning, inte för profit och falsk trygghet.

77

Att vara mor åt sig själv När vi kör över våra känslor har vi ingen möjlighet att känna kärlek. Ju mer vi förnekar oss själva, desto mer förlorar vi kontakten med vårt inre och desto mer fylls vi med rädsla, förtrytelse, agg, hat och hämnd. Men ju mer vi tar emot och accepterar det vi verkligen känner, desto mer kan vårt hjärta öppnas.

Om vi vill bli hela människor, måste vi se och acceptera al­ la aspekter av oss själva. Sedan måste vi läka de förnekade de­ larna genom att låta dem finnas och välkomna dem med öm­het.

Får de finnas och känna sig välkomna ställer de inte läng­re till förtret för oss. I stället för att känna sig oönskade, räd­da, sorgsna och aggressiva, kommer de att känna trygghet och kärlek.

Jag talar nu om förbjudna och förnekade känslor som om de vore små barn. Därför att när dessa känslor kom­mer upp till ytan blir vi som små barn, vi reagerar precis så som vi gjorde i barnaåren när vi blev förnekade.

För att kunna läkas och acceptera alla delar av oss själva måste vi bli som ömsinta mödrar åt våra inre barn. Det bety­der att möta våra känslor, även oönskade sådana, med ömhet i stället för med självkritik. När du blir nervös, känner dig dum, blir ledsen, arg eller förvirrad – se då på dig själv med förståelse och ömhet i stället för att anklaga dig.

När du har bestämt dig för att ta hand om dina inre barn kommer du fortfarande att få utmaningar, dvs. du kommer att hamna i situationer där du blir rädd och väljer att gå and­ras vägar.

Du ger upp dig själv och gör som andra vill. Men då vet du att det första du ska göra är att känna efter hur du känner det. Tillåt dina känslor, låt dig känna hur det känns i dig när du sviker dig själv till förmån för andra. Då tillåter du dina känslor, de inre barnen. De blir sedda och accepterade som de är. Anklaga dig inte för att du gav upp dig själv, inte heller för att du blev ledsen eller arg. Bara känn känslan!

78

Sanna och meningsfulla relationer Jag tror att alla typer av relationer har ett syfte. De ger oss möjlighet att lära oss något om oss själva och andra, och de ger oss möjlighet att växa som människor. Det är klokt att fråga sig varför man befinner sig i en relation, t.ex. med en bekant, en vän, en chef eller en partner.

Om du tänker efter vad du har för bekanta och vänner och känner efter hur de känns, ska du finna att vissa känns bättre än andra. Några ger dig glädje, kraft och energi, andra tar ifrån dig glädje, kraft och energi. Vissa är givande, andra är tärande.

Alla typer av relationer är viktiga, men det är inte viktigt att stanna kvar i alla. De relationer som känns uppbyggande, lärorika eller givande är värda att vårda. De som känns täran­de är till för att ge oss utmaningen att säga ifrån. Relatio­ner är bland annat till för att ge oss möjlighet att stå upp för vår egen sanning.

Om du brukar träffa någon där relationen känns tärande bör du fråga dig: • Vad ger denna relation mig?

• Vad har jag att ge personen?

• Vad har personen att ge mig?

• Vad kostar det mig att vara kvar i denna relation?

Om svaret på de tre första frågorna blir ”ingenting” och sva­ret på den fjärde också blir negativt, bör relationen avslutas.

Det kan vara svårt att lämna gamla bekanta, men ibland kan det vara så att relationen har fyllt sin funktion. Har man inte mer att ge varandra, bör man låta båda gå vidare på sin egen 154

väg. Fortsätter man att offra sig genom att träffas ändå, är man feg och oärlig. Den andre kanske föredrar att du säger nej, hellre än att du ger något som inte kommer från hjärtat.

Det är alltid kärleksfullt att vara ärlig. Det betyder inte att man måste uttrycka allt i tid och otid. Ibland passar det bäst att hålla tyst. Men det är viktigt att vara ärlig inom sig och att uttrycka det som är nödvändigt på ett kärleksfullt och ärligt sätt.

Parförhållanden Relationer innebär ett ömsesidigt givande och emottagande.

Sunda personer bryr sig lika mycket om sig själva som om andra. I en sund relation tar var och en hand om sig själv och sina egna grundbehov, för att sedan kunna ge kärlek, sanning, stöd, tankar och känslor åt sin partner.

Den som endast utgår från att andra ska fylla de egna be­ hoven går från den ena till den andra och stannar bara kvar tills han/hon fått vad han/hon vill ha. Den som i en relation fordrar att partnern ska uppfylla alla ens behov parasiterar. Det är inte kärlek utan just behov och parasitering. Därmed menar jag inte att man inte kan komma överens om t.ex. att den ena arbetar ute för att tjäna pengar medan den andra ar­betar hemma eller studerar. Vad jag menar är att ingen har rätt att leva igenom någon annan. För att en relation ska vara sann måste var och en leva sitt eget inre liv och hjälpa sig själv och sin partner att bli känslomässigt självständig. Där är det viktigt att vara ärlig och samtidigt stödjande. Det är farli­gare för relationen att inte ta en konflikt än att ta den.

Den kärlek som strömmar mellan människor står i relation till hur ärliga de är mot sig själva och hur ärligt de uttrycker sig gentemot varandra.

Relationer är det viktigaste vi har. Ordnade vi upp våra re­ 155

Epilog Var och en har sin personliga livsresa att göra. I sin egen valfria takt. Successivt. Men resan inåt måste alla göra. Till slut. Eller någon gång. Endast takten/tiden kan du bestämma.

Den resan leder till utveckling och växt. Den leder till förståelse, insikt och personligt mästerskap.

I denna bok har jag delat med mig av mina personliga insikter och min personliga väg, för att du ska få insyn och möjlighet att välja om du vill påbörja din resa. Men var och en måste själv vandra vägen på sin egen resa hem till det glömda landet av medvetenhet och ljus – där vi en gång började för mycket länge sedan. Den som medvetet färdas denna väg – den att medvetet lära sig vad villkorslös kärlek är – påskyndar en ny soluppgång på jorden – global frid och fred.

Vill du fördjupa dig i några av de tankegångar som tas upp i boken går det att beställa skräddarsydda seminarier, kurser, workshops eller föredrag med Louise Minerva-Li. Besök hemsidan, www.dromcentrum.se eller skicka ett mail till minerva-li@comhem.se

167