9789197626019

Denna bok tillägnar jag Hampus, som skänkt mig så mycket glädje och fina minnen.

Vill även tillägna boken till min kära väninna Anki, som varit mitt resesällskap till Kina och alltid ställer upp när jag behöver hjälp. Tack för att du finns, Anki!

Roslagstext Trullebo, Kolshult 28 370 17 Eringsboda forlag@roslagstext.se www.roslagstext.se

Copyright © Kim M. Kimselius, 2009 ® Theo och Ramona Omslagsillustration: Susanne Demåne Omslagsformgivning: Jörgen Högberg Sättning: Roslagstext, Eringsboda Typsnitt: Century Schoolbook Tryck: WS Bookwell 2009 ISBN: 978-91-976260-1-9

4

Kapitel 2 Nutid

Stolen var obekväm och olustkänslan växte sig starkare i Ramona. Nu var hon inte lika säker på att hon ville göra det här. Men hon kunde inte ändra sig nu när Theo hade gått med på hennes önskan.

En annan kines än den som hade släppt in dem stod för tatueringen. Denne man såg ännu äldre och skrumpnare ut. Hans ansikte var fårat av rynkor och ögonen var som två intensivt brinnande hål. När han öppnade munnen och började tala, fängslades både Ramona och Theo direkt av hans röst, som om den var hypnotisk.

Innan Ramona visste hur det hade gått till, hade mannen börjat tatuera hennes högra överarm. Hon hade inte fått välja motiv. Ändå kände hon inget behov av att opponera sig, utan väntade med spänning på vad det skulle bli.

Hon hade en känsla av att mannen inte skulle acceptera att hon protesterade. Han hade bestämt vad hon skulle ha på armen, så var det bara.

Det gjorde ont, men inte så ont som hon hade föreställt sig. Mannen slutade aldrig tala. Han berättade om kinesiska seder och bruk, om tatuering och om just den tatuering han höll på att utföra.

12

”Den här draken är magisk. Den tatuerar jag bara på mycket speciella personer”, sa kinesen och såg på Ramona med brinnande blick.

Både Theo och Ramona rös vid de orden, utan att förstå varför. Ramonas ögon var som fastnitade vid mannens, det var som om de glödde av en inre glöd. I den stunden önskade Ramona att hon aldrig hade fått för sig att tatuera sig. Ändå klarade hon inte av att avbryta mannen och gå därifrån. Stelt satt hon kvar och utstod tålmodigt stickandet av tatueringsnålen. ”Draken har en märklig historia, i det förgångna Kina var det endast kejsaren som fick ha drakens symbol.

Kejsaren var Draken. Kejsarens drake har fem klor. Draken symboliserar styrka.”

Det pirrade i Ramona, en välbekant känsla, men hon förstod inte varningssignalen, utan satt kvar medan mannen fortsatte arbeta med henne. ”Kejsare Wu Zetian, var den första och enda kvinnliga kejsaren. Hon levde under Tangdynastin 618-907 efter Kristus. Det var en stark och ondskefull kvinna, som bara hade ett enda mål, att ensam få regera som kejsare och inte bara vara kejsarinna. Det var en fantastisk tid, med lyx och överflöd, vackra kläder, dans och kultur. Ja, Tangdynastin var en mycket speciell tid.”

Theo och Ramona lyssnade fascinerat på mannens berättelse.

De hade läst en hel del om Kina och hade blivit mycket intresserade av landet och dess kultur. Båda drömde om att en gång få resa dit för att vandra på Kinesiska muren, se det stora kejsarpalatset Förbjudna Staden i Peking, Terrakottaarmén i Xi’an och mycket, mycket mer 13

av alla de historiska saker de hade läst om.

Theo såg hur den färggranna, röda draken tog form på Ramonas arm. Han var plötsligt inte lika negativt inställd till tatueringen som tidigare. Den här draken var mycket vacker.

Mannen torkade av Ramonas arm och granskade tatueringen. ”Med en sådan här drake tatuerad på rätt ställe kan du få din önskan uppfylld. Men var försiktig med vad du önskar, du kanske får det du önskar dig”, sa kinesen och såg mycket bestämt på Ramona.

Hon kände det som om mannen med blicken försökte säga henne något när han stirrade så intensivt på henne.

I nästa stund vände han sig hastigt bort. I samma sekund insåg Ramona vad mannens ord kanske innebar och hon bestämde sig genast för att testa. Det kunde inte hända någonting farligt… Theo fanns ju här bredvid henne. Han skyddade henne alltid. Han fanns alltid vid hennes sida, vad som än hände…

Theo såg hur det glittrade till i Ramonas ögon när hon lyfte armen och såg på den röda draken. Därefter lade hon handen på tatueringen, mumlade något och innan Theo ens hunnit ana vad som var på gång, var Ramona försvunnen.

Häpet stirrade han på den tomma stolen. Ramona hade rest i tiden, utan honom! Men vart hade hon rest? Han var tvungen att försöka följa efter henne, så att ingenting ont hände henne. Han visste genast hur det skulle gå till. Trots att han för en stund sedan hade varit ytterst motvillig mot tatueringar, förstod Theo att han var 14

tvungen att skaffa sig en. En likadan drake som Ramona hade, för det var sannolikt med drakens hjälp hon hade förflyttats i tiden. ”Din vän hade bråttom härifrån”, sa kinesen, när han vände sig om och såg den tomma stolen.

Theo tyckte inte om mannens leende. Det var som om han visste vad som hade hänt. Som om han medvetet hade berättat historien för Ramona, för att hon skulle uttala en önskan om att få resa dit. Vad var det för planer mannen hade smitt för dem? Vad det än var hade han inget val, han var tvungen att följa efter Ramona!

Theo tog upp plånboken och plockade fram sedlarna, medan han sa de ord han aldrig hade trott skulle komma över hans egna läppar: ”Jag vill ha en likadan tatuering! Här! Jag betalar för oss båda, i förskott.”

Mannen gnuggade händerna och log lömskt, innan han snabbt ryckte åt sig pengarna. Han stoppade dem innanför sin färgrika kimono och det var först nu som Theo blev medveten om att hela kimonon var broderad med drakar. ”Du ska också få en fin drake tatuerad på dig”, sa kinesen och log illmarigt.

Trots att Theo insåg att mannen inte var att lita på, slog han sig ned i stolen medan hans tankar febrilt försökte lista ut vart Ramona hade tagit vägen. Till slut insåg Theo att det enda han kunde göra var att önska sig dit där Ramona befann sig. Om han lyckades resa i tiden med hjälp av sin draktatuering. Theo hoppades innerligt att det skulle fungera, medan han stålsatta sig mot smärtan när nålen fördes mot hans högra överarm.

15

Vad Theo inte visste var att den gamle kinesen aldrig utförde exakt samma tatuering. Han gjorde alltid någon förändring på tatueringarna, för att de inte skulle se likadana ut. Vad det innebar skulle Theo snart bli varse.

Som tidigare berättade kinesen om Kinas historia medan han arbetade: ”Den förste kejsaren av Kina hette Qin Shi Huangdi.

Han enade många splittrade kungadömen till ett enda stort rike och gav det namnet Qin, varifrån Kinas namn kommer. Det var så Qindynastin grundades, den varade från 221 till 206 före Kristus. Kejsare Qin Shi Huangdi önskade sig evigt liv, vilket han också fick genom Terrakottaarmén och sin ståtliga grav, som du säkert har hört talas om?” sa kinesen.

Theo nickade. Han hade läst om den förste kejsaren av Kina och varit fascinerad av historien. Mycket på grund av att han inte kunde förstå hur någon kunde göra en Terrakottaarmé på över åttatusen man, bara för att ha som vakter efter döden. Samtidigt hade han önskat att få resa till Kina och se alla dessa figurer, efter att ha sett dem på bild. Det måste vara något helt enastående att se dem i verklighet.

Kinesen fortsatte att berätta om kejsare Qin Shi Huangdi, medan han arbetade med den gröna draken på Theos arm.

När mannen lyfte nålen och tatueringen var klar, torkade han av Theos arm, såg honom stint i ögonen och sa med dov röst: ”Farväl!”

Därefter vände mannen sig bort ifrån Theo, som hastigt lade handen på tatueringen och önskade följa efter 16

Ramona i tiden. Det sista han såg innan det blev mörkt omkring honom, var kinesens belåtna leende när mannen vred på huvudet och såg Theo försvinna. I den sekunden förstod Theo att något var fel. Han önskade att han kunde stoppa tidsförflyttningen, men det var för sent. Mörkret slöt sig runt honom.

17